• No results found

RÄTTA FÖR RESULTAT?: OM OLIKA METODER ATT UNDERVISA RÄTTSTAVNING I F-3

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "RÄTTA FÖR RESULTAT?: OM OLIKA METODER ATT UNDERVISA RÄTTSTAVNING I F-3"

Copied!
75
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

RÄTTA FÖR RESULTAT?

CORRECT FOR RESULT?

OM OLIKA METODER ATT UNDERVISA RÄTTSTAVNING I F-3

ON DIFFERENT METHODS OF TEACHING SPELLING IN F-3

Lena Edin

Grundlärare, förskoleklass, årskurs 1-3 2021

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsa, lärande och teknik

(2)

Abstrakt

Studiens syfte är att beskriva, analysera och visa utfallet av en yrkesverksam grundlärares metod att systematiskt undervisa i rättstavning i årskurs 1–3, med särskilt fokus på årskurs 3.

Den bidrar med kunskaper om en undervisningsmetods resultat för kunskaper i stavning på lågstadiet, vilket görs genom att besvara studiens forskningsfrågor om vilket betydelse en lärares undervisningsmetod i rättstavning har för elevers kunskaper i rättstavning? Även genom att studera begränsningar som kan urskiljas i lärares metoder för undervisning i rättstavning?

Syftet uppnås genom att titta på vilken grund som finns i läroplanen och kursplanen i svenska att bedriva systematisk undervisning i rättstavning, samt att studera vad forskning visar och lärares erfarenheter om resultat av systematisk undervisning och elevers kunskaper, förmågor och lärande?

Genom att studera en lärares val av undervisningsmetod vid rättstavning och titta på sambandet mellan elevers förvärvade kunskaper inom rättstavningen och den aktuella metoden kunde elevers kunskapsresultat urskiljas. Med ugångspunkt i en fallstudie med en yrkesverksam lärare, ett rättstavningstest och en webbenkätundersökning har studien bidragit med kunskaper om olika metoders funktioner. Studiens metoder hjälpte till att visa samband mellan lärares metodval och elevers kunskaper i rättstavning.

Intervjun gjordes för att visa en lärares undervisningsmetod för rättstavning på ett mer ingående sätt och enkätundersökningen för att få en mer nyanserad bild av metodval som lärare i årskurserna 1–3 gör. Studien skulle ge en bild av en undervisningsmetod som en lärare i årskurs 3 använder sig av och denna metod skulle sedan analyseras utifrån den behavioristiska lärandeteorin samt läs- och skrivinlärningsteorier. Studien skulle visa resultat av lärarens metod genom att utvärdera resultatet som lärarens klass fått på ett rättstavningstest för att synliggöra resultatet av undervisningsmetoden. I och med att en undervisningsmetod skulle beskrivas synliggjordes brister och begränsningar inom området. Studien visar även vad forskning och Läroplanen säger om rättstavningsundervisning och vilken betydelse lärares metodval har.

Resultatet visar att den Intervjuade lärarens undervisningsmetod inom ämnet rättstavning gav goda resultat. Studien visar även att tidigare forskning och resultatet av lärarens metod stämde överens. Resultatet visar att en blandad metod av både en analytisk och syntetisk metod gav goda resultat. Den visade även att flera av lärarens aktiviteter har tydliga inslag av behaviorism vilket även den tidigare forskningen visar sig ge goda resultat. Resultatet visar att det finns metoder som inte fungerar tillfredsställande samt att det finns bristande kunskaper både hos eleverna och i metoderna när det gäller rättstavning. Detta är något som yrkesverksamma lärare borde analysera och utvärdera för att kunna utvecklas och nå ett optimalt lärande.

Nyckelord: Rättstavning, undervisning i Svenska år 1-3, behaviorismen

(3)

Förord

Att arbeta med denna studie har gjort mig medveten om vikten av engagemang och intresse för att påverka elevers lärande. Arbetet har varit intressant och givande genom att jag har fått analysera och djupdyka i ett ämne som förhoppningsvis kan göra mig till en bättre lärare i framtiden. Det har varit intressant att sätta sig in i en lärares undervisningsmetod och få analysera den för att hitta positiva och negativa delar som jag kommer att ta med mig i mitt kommande yrkesliv. Att få arbeta med läraren från min senaste VFU har varit otroligt roligt och givande då hen hjälpt mig genom att ge av sig själv, sin tid, sina erfarenheter och kunskaper så därför vill jag rikta ett särskilt tack till hen. Jag vill även tacka min stöttande familj som ställt upp och haft en stor förståelse för att jag behövt lägga mycket tid på detta arbete. De har fått dras med en fru och mamma som varit uppslukad av arbete, men de har alltid stöttat mig, så tack, Dick, Emil och Måns. Andra personer som jag vill tacka är min syster Linda som orkat lyssna på mig och mina funderingar, som stöttat mig och gett mig tips. Även mina vänner och studiekamrater som alltid trott på mig och gett mig positiv energi och olika infallsvinklar, någon att bolla idéer med. Jag vill även tacka min fantastiska handledare Annbritt Palo som stöttat mig under hela resans gång genom att ge av sin tid till mig i vått och torrt. Hon har varit ett otroligt stort stöd genom sin stora kunskap, sin närvaro och uppmuntran, tack! Jag har många att tacka för att de orkat med mig och mina funderingar under denna utvecklande process.

(4)

Innehållsförteckning

Innehåll

1. Inledning...……….………1

1.1 Syfte och frågeställningar...1

2. Bakgrund ...2

2.1 Rättstavning ...2

2.2 Tidigare forskning……….………3

2.3 Rättstavning i svensk skolhistoria ……….…………..6

2.4 Rättstavning i gällande Läroplan……….……….………….…8

2.5 Rättstavning i läromedel, i lektionsbanker och lärarmedier……….……….9

3. Teori………...11

3.1 Behavioristiskt lärandeteori………...11

3.2 Skrivinlärningsteorin...13

4. Metod ...16

4.1 Metodansats……….………16

4.2 Fallstudie ...17

4.2.1 Semistrukturerad intervju...17

4.2.2 Utformning av intervjufrågor...18

4.2.3 Genomförande av intervju ...18

4.2.4 DLS rättstavningstest årskurs 3...19

4.3 Webbaserade enkäter ...20

4.3.1 Utformning av enkätfrågor ...21

4.3.2 Genomförande av enkät...……….…22

4.4 Analysmetoder………23

4.5 Etiska överväganden……….………..24

5. Resultat ………...………26

5.1 Olika metoder för att nå samma mål ...26

5.1.1 Analys av olika metoder för att nå samma mål...29

5.2 Tid, intresse och stavningsregler, begränsningar och brister...30

5.2.1 Analys av tid, intresse och stavningsregler, begränsningar och brister ...34

(5)

5.3 Rätta för resultat...……….…….36

5.3.1 Analys av rätta för resultat...39

5.4 Undervisningsmetoder som ger resultat...40

5.4.1 Analys av undervisningsmetoder som ger resultat ...43

5.5 Sammanfattning av resultatet...44

6. Diskussion och slutsatser...45

6.1 Metoddiskussion...………..45

6.1.1 Fallstudiens för och nackdelar………...45

6.1.2 För och nackdelar med den semistrukturerade intervjun…..……….…....46

6.1.3 För och nackdelar med DLS rättstavningstest årskurs 3……….…....46

6.1.4 För och nackdelar med webbenkäten……….…...47

6.1.5 Reliabilitet och validitet……….……48

6.2 Resultatdiskussion ...50

6.2.1 Diskussion om Olika metoder för att nå samma mål….………..50

6.2.2 Diskussion om Tid, intresse och stavningsregler, brister och begränsningar……..……….53

6.2.3 Diskussion om Rätta för resultat………...56

6.2.4 Diskussion om Undervisningsmetoder som ger resultat………..…57

6.3 Implikationer för yrkeslivet ………..…58

6.4 Fortsatt forskning...59

7. Referenser...……..61 Bilagor

(6)

1

1 Inledning

Hur stavas finns? Är det fins? Detta är frågor som jag ofta möter. Hur kommer det sig att många elever och barn har svårt för rättstavning. Samtal med vänner har visat på olika trender när det gäller prioritering av rättstavning, jag har vänner som även i vuxen ålder fortfarande inte vill skriva eftersom en osäkerhet finns när det gäller stavning. När jag gjorde min sista VFU i en årskurs 3 höstterminen 2020 upptäckte jag en lärare som prioriterade rättstavning, som ansåg att en text skall rättas och att eleverna skulle få goda förutsättningar. Då väcktes tanken hos mig som jag under flera år gått och grunnat på. Hur står det till med rättstavning i skolan, hur undervisar man elever i rättstavning? Vilken metod ska man som lärare använda för att eleverna ska lära sig rättstavning.

Genom att studera en lärares undervisningsmetod i rättstavning och titta på vilket resultat den ger kan denna studie bidra med kunskaper om rättstavning. Rättstavning har funnits i skolans undervisning sedan 1800-talet och har varit ett prioriterat ämne. I den nu gällande Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011: reviderad 2019, i fortsättningen kallad Lgr11 (Skolverket, 2019) står det skrivet att elever skall utveckla sin förmåga att kunna urskilja språkets struktur. Detta skall göras genom att eleverna får arbeta med att lära sig exempelvis olika stavningsregler. Eleverna skall i slutet av årskurs 3 kunna stava ord som är vanligt förekommande för eleven i elevnära texter. Det som däremot är tydligt är att det inte finns en fastslagen metod hur rättstavning skall undervisas, vilket givetvis hänger samman med den mål- och resultatstyrning som är den rådande principen för all utbildning i Sverige sedan 1994 (Sveriges kommuner och regioner [SKR], 2021).

För att kunna ge elever de bästa förutsättningarna för framtiden behövs kunskaper och medvetenhet om olika metoder för rättstavning, vilket denna studie kan bidra med.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med mitt examensarbete är att beskriva, analysera och visa utfallet av en yrkesverksam grundlärares metod att systematiskt undervisa i rättstavning i årskurs 1–3, med särskilt fokus på årskurs 3. Studien bidrar med kunskaper om en undervisningsmetods resultat för kunskaper i rättstavning på lågstadiet.

Utifrån detta syfte har dessa frågeställningar formulerats:

• Vilken betydelse har lärarens undervisningsmetod i rättstavning för elevers kunskaper i rättstavning?

• Vilka begränsningar kan urskiljas i lärares metoder för undervisning i rättstavning?

• Vilken grund finns i läroplanen och kursplanen i svenska att bedriva systematisk undervisning i rättstavning?

• Vad visar forskning och lärares erfarenheter, om resultat av systematisk undervisning och elevers kunskaper, förmågor och lärande?

(7)

2

2 Bakgrund

I avsnittet nedan presenteras rättstavning utifrån olika perspektiv. Till att börja med förklaras en definition av rättstavning samt förklaring av centrala begrepp som är aktuella för studien.

Vidare presenteras tidigare forskning om rättstavning för att ge en grund till förklaringen varför det finns olika infallsvinklar på hur rättstavning skall undervisas. Den tidigare forskningen visar olika perspektiv på metodval, rättning och stavningsmedvetenhet. Därefter presenteras rättstavningens roll i styrdokumenten både historiskt samt den nuvarande läroplanen. Slutligen behandlar avsnittet läromedel, lektionsbanker och lärarmedier för att visa vilken betydelse dessa kan ha för rättstavningsundervisningens upplägg.

2.1 Rättstavning

Rättstavning är den tekniska sidan av skrivandet som innebär att kunna forma bokstäver eller hitta ord på ett tangentbord, att kunna bygga ord av dessa bokstäver samt att lära sig stavningsregler (Längsjö & Nilsson, 2005).

Ljudstridig stavning ingår i rättstavningsundervisningen, det innebär att eleverna ska lära sig stava ord som inte alltid låter på samma sätt som det stavas. Ljudstridig stavning betyder att bokstavsljud och ord inte alltid stämmer överens vilket innebär att eleverna behöver lära sig stavningsreglerna (Stadler, 1998). Exempelvis kan ett ord stavas på ett sätt och låta på ett annat, ordet cykel, är ett sådant ord där C uttalas som ett s och vokalen har ett kort ljud vilket indikerar på att det borde följas upp av två konsonanter vilket det inte gör eftersom e är en vokal och l är en konsonant. Ljudenlig stavning är motsatsen till ljudstridig stavning vilket innebär att ett ord stavas på samma sätt som det låter, varje bokstav hörs i ordet och kan urskiljas och låta som eleven lärt sig, bokstavsljudet. För att lyckas med ljudenlig stavning måste eleven ha kunskap om att kunna känna igen språkljudet och omsätta det till en bokstav, att förstå fonem-grafem korrespondensen. Det är viktigt att eleverna kan urskilja olika språkljud, se sambandet mellan ljudet och vilken bokstav som ljudet hör till (Stadler, 1998). Exempel på ljudenlig stavning är ordet stol, ordet stavas på samma sätt som det låter.

Dubbelteckning av konsonant är en stavningsregel som används för att beskriva hur ett ord skall uttalas. Det används för att skilja på ords betydelse och det avgör vad ordet har för innebörd.

Dubbelteckning av konsonant innebär att efter ett kort vokalljud i ett ord följer två konsonanter exempelvis ordet saft, vokalen a låter kort och därefter följer två konsonanter f och t. Om ordet inte innehåller två konsonanter efter det korta vokalljudet så måste den konsonant som efterföljer det korta vokalljudet dubbeltecknas. Om man i stället tar ordet pass som också har ett kort vokalljud i bokstaven a så måste den följas av två s eftersom det annars endast finns en konsonant efter det korta vokalljudet. Ett ord som innehåller två korta vokalljud dubbeltecknas endast på ett ställe och om ordet uttalas högt kan man höra att betoningen ligger på ett ställe och det är där dubbelteckningen sker, exempelvis ordet adress, både a och e är korta vokalljud men betoningen ligger på slutet, därför dubbeltecknas ordet i slutet med två s.

(8)

3

Det finns undantag med ord som innehåller kort vokalljud som ändå inte dubbeltecknas och dessa ord slutar på m och n, exempelvis kan och man, men även här finns det undantag vilket försvårar stavningen (Eriksson, Grönvall-Fransson & Johansson, 2017).

2.2 Tidigare forskning om rättstavning

Rättstavning har funnits i skolan som ämne sedan 1800-talet och är omdiskuterat. Det utövas på olika sätt och i avsnittet nedan visas några forskares syn på rättstavningsundervisning, stavningsmedvetenhet och korrigering av stavfel. Eftersom det finns behavioristiska inslag i rättstavningsundervisningen presenteras även behaviorismens popularitet i dagsläget.

Vad säger forskningen om rättstavningsundervisningen, hur viktigt är den egentligen?

Rättstavning har varit ett prioriterat ämne sedan skolan startade och är fortfarande en del av svenskundervisningen. I Lgr11 (Skolverket, 2019) förklaras vilka delar eleverna skall få lära sig, men hur detta skall ske är upp till varje lärare. En lärare kan välja i vilken utsträckning rättstavning skall undervisas och hur detta skall ske vilket medför att undervisningen för rättstavning kan se olika ut.

Vad säger då forskning om hur rättstavning påverkar elevers skrivande? Moats (2005) understryker att rättstavning är en viktig del inom skrivandet och en förutsättning för att bli bättre skrivare och läsare. Automatiserad stavning och kunskaper om stavning medför att eleven kan fokusera på textens innehåll och upplägg, stavningen påverkar hela skrivprocessen. Även forskarna Frank och Herrlin (2018) beskriver att rättstavningen påverkar skrivprocessen, elever som är säker på stavning behöver inte fokusera på stavningen, inte heller söka ersättningsord för att komma undan ord som de känner sig osäkra på. Harris, Steve Graham, Aitken, Barkel, Houston och Ray (2017) bekräftar detta i sin artikel där de skriver att elever behöver rättstavningskunskaper för att kunna använda tankarna för att kunna skapa sammanhållning och innehåll i en text, vilket påverkar kvalitén på texten. En annan orsak till att rättstavning är viktigt enligt Frank och Herrlin (2018) är att en elev som skrivit en felstavad text kan uppfattas som mindre kompetent. Harris et al. (2017) håller med om detta och påpekar även att textens budskap påverkas av en felstavad text. Även Daffern och Mackenzie (2020) framhåller stavningens betydelse för skrivprocessen i en fallstudie om stavningens betydelse. Om en elev är duktig på att stava kan eleven fokusera på texten som kan innehålla ord som visar på ett brett ordförråd vilket leder till att den känns kompetent.

Rättstavningsprogram är framtagna för datorer och iPads för att visa skrivaren olika alternativ på stavning. Moats (2005) understryker att elever behöver stavningskunskaper för att kunna använda sig av dessa rättstavningsprogram eftersom en elev behöver kunskaper om hur ord stavas för att kunna välja rätt ord av de alternativ som programmet erbjuder. Programmen är bra för de som behärskar rättstavning men mindre bra för dem som har bristande kunskaper i ämnet.

Eftersom flera forskare är eniga om att rättstavning är viktigt för skrivprocessen ställs frågan om vilken metod som forskare anser är den bästa för att elever ska få så goda kunskaper i

(9)

4

rättstavning som möjligt. Moats (2005) poängterar att det är viktigt att eleverna får lära sig rätt från början, att det är svårare att lära om sig när man lärt sig något, stavningen blir en vana som blir en fördel för dem. Detta betyder att val av undervisningsmetod skulle kunna vara avgörande för elevernas framtida stavningskunskaper.

Graham och Santangelo (2014) anser att den bästa metoden för att förbättra stavningen är den formella undervisningen som innebär att elever först lär sig delarna, olika stavningsregler och hur ord bildas av de små enheterna. Denna metod gör att elevers stavningsförmåga blir befäst och inte beroende av läsförmågan, eleverna blir fonologiskt medvetna och får en bättre läsförmåga. Den är effektiv eftersom eleverna får lära sig olika stavningsregler och öva stavningsord, vilket leder till att eleverna inte behöver lägga sin energi på detta när de skriver sina texter. Enligt Graham och Santangelo (2014) gav den formella metoden goda resultat oavsett elevens betyg eller läsförmåga. Däremot motsäger sig Wilde (1990) detta och hävdar att rättstavning skall läras in på samma sätt som talet vilket är genom läsning och skrivning, samt genom samtal och texter. Eleverna skall få lära sig i sin egen takt genom att arbeta med tyst lärande och genom sin egen skrivning. Att arbeta med att lära sig stava genom att memorera ord är gammalt, elever lär sig att stava i skrivandet och detta är en nyare syn enligt Wilde (1990).

Harris et al. (2017) anser att explicit undervisning är en bra metod som innebär att eleverna på ett medvetet och systematiskt sätt skall undervisas genom att få verktyg för att självständigt klara stavningen, ett exempel på explicit undervisning är gloslistor och att genom dessa lära sig ord. Eleverna ska lära sig på ett automatiskt sätt lära sig att stava de flesta elevnära orden rätt.

De ska få kunskaper om vilka stavningsmönster som ligger till grund för att sedan lära sig att stava de ord de inte lärt sig ännu. Alatalo (2012) skriver det är extra viktigt att elever i läs- och skrivsvårigheter undervisas systematiskt. Lärarens som enligt Harris et al. (2017) har en viktig roll för att främja starka stavare, har som uppgift att hjälpa eleverna att bli så säker på stavning att de inte behöver tänka på hur de stavar när de skriver. Läraren skall ge eleverna en motivering till varför de lär sig nya stavningar, korrigera modeller av ord som skall läras, ge feedback för att stödja lärandet som gör att nya stavningar produceras automatiskt och rätt.

Puliatte och Ehir (2017) framhåller att den vanligaste metoden inom rättstavning är repetition och memorering, denna metod gör att stavningen blir automatiserad. Orden kan tränas under veckan och testas skriftligt i slutet av veckan, liknande glosor. Larsen-Freeman (2012) understryker också om repetition och dess betydelse. Genom att få höra läraren repetera flera gånger får eleverna möjlighet att fånga upp information, hålla det i minnet en stund för att på detta sätt få hjälp i arbetsminnet och få en minnesförbättring. Att utföra en uppgift två gånger har visat sig ge goda resultat eftersom de först fokuserar på meningsbyggnad och andra gången finns utrymme för bearbetning för att fokusera på former.

Tidigare forskning (Graham & Santangelo, 2014; Wilde, 1990) visar att det råder delade meningar om vilken stavningsmetod som fungerar bäst för elever i skolan och det är upp till varje lärare och skola att bestämma vilken metod som man anser passar bäst. Ett flertal forskare är överens om att det är viktigt att eleverna får lära sig grunden för att kunna lära sig att stava rätt, att få verktyg som de kan använda i större kontexter när grunden är lagd. Grunden handlar

(10)

5

om att lära sig bokstavsljuden och att para ihop dem med rätt bokstav. Forskning visar också att det råder delade meningar om detta. Det finns forskare som anser att stavningen skall läras ut genom läsning och skrivning och att arbeta med stavningen utifrån dessa delar. En annan viktig kunskap som visat sig vara viktig för elevers stavningskunskaper är stavningsmedvetenheten, att bli medveten om sin egen stavning. Genom att låta eleverna vara delaktiga i rättning av stavfel och att få rätta själv medför en stavningsmedvetenhet.

Vilken roll har läraren när det gäller elevers stavningskunskaper? Daffern och Mackenzie (2020) framhåller att lärarens kunskaper, tro och attityder till rättstavning påverkar hur den undervisas. Därför är kunskaper om effektiva undervisnings- och bedömningsstrategier av stor vikt. Alatalo (2011) redogör för att många lärare känner sig själv osäker på hur undervisning i stavning skall ske och för att kunna skapa en god stavningsundervisning behöver läraren kunskaper om läroplanens förväntningar och om språkvetenskap eftersom detta ligger till grund för skriftspråket. Även Puliatte och Ehri (2017) beskriver att lärarens kunskaper om skrivning och stavning har inverkan på elevernas stavning och att språklig kunskap är en förutsättning för en god stavningsförmåga. De betonar att lärares kunskaper inom det ortografiska området, skrivning och stavning är otillräckliga och att lärarutbildningen borde fokusera på att ge lärarna denna kunskap. Även Alatalo (2011) skriver om lärarens betydelse för elevernas rättstavningskunskaper. Lärarens bristande kunskaper inom området samt att undervisningen inte genomförs systematiskt påverkar elevernas brister inom stavningsområdet vilket påverkar skriftspråket.

Vad ska lärare prioritera enligt forskningen? Till en början anser Moats (2005) att eleverna behöver börja träna på att hitta hur en bokstav låter och även oregelbundna ord vilket kan vara svårt att lära sig utifrån fonem och grafemkorrespondensen eftersom de är avvikande och måste läras in genom repetition och memorering. Ord som eleverna skall träna in enligt Moats (2005) är elevnära ord som eleverna använder frekvent. Även Harris et al. (2017) hävdar att eleverna behöver lära sig ord som de med stor sannolikhet kommer att använda och som är vanligt att man stavar fel på. Dessa ord kan tränas genom stavningslistor som eleverna får träna veckovis med ca 10–20 ord per lista som innehåller vissa stavningsmönster som är bra för eleverna att kunna för att lära sig mer (Harris et al., 2018). Att det är elevnära ord som elever skall kunna stava står skrivet i Läroplanen, men det är upp till varje lärare att avgöra på vilket sätt detta skall göras. Vad säger då forskningen om hur ofta stavning skall tränas? Flera forskare bekräftar att stavning är något som skall tränas ofta. Enligt Moats (2005) bör stavning tränas 30 minuter per vecka eller 15–20 minuter per dag för att få ett gott resultat i att lära sig att stava (2005).

Alatalo (2011) framhåller att den mest effektiva undervisningen för elever med läs- och skrivsvårigheter innebär att undervisningen ska ske ofta och intensivt under en period, det handlar inte om att denna frekventa undervisning ska ske två gånger i veckan i korta pass utan oftare än så. Detta sätt att lära sig att stava bekräftas även av Daffern och Mackenzie (2020) som påstår att elever gynnas av frekvent och tydlig instruktion när det gäller stavningsundervisning.

För att elever ska få veta om de stavat rätt eller hur ord stavas kan rättning av stavfel vara ett sätt att visa detta. När elever skrivit en text är det vanligt att texten rättas. Hur, vad och vem

(11)

6

skall rätta arbetet? Detta är frågor som en lärare kan fundera på i sitt arbete med rättstavning.

Forskning visar att rättning skall ske på ord som eleverna redan lärt sig. Detta kan göras genom att eleverna rättar sina arbeten själv. Ord som eleverna förväntas stava rätt, som de tränat på skrivs upp på tavlan för att eleverna skall kunna rätta själva (Moats, 2005). Även Puliatte och Ehri (2017) uttrycker i sin studie om självkorrigering för stavningsinlärning. De beskriver att det bästa resultatet av elevers självkorrigering är när eleverna får skriva ner ord och sedan rätta direkt efter att de skrivit ordet. Denna metod gav bättre resultat än om eleven fick skriva flera ord och vänta med rättningen. Cordewener, Hasselman, Verhoeven och Bosman (2018) beskriver att elever som får rätta sina egna stavfel blir stavningsmedvetna eftersom de måste tänka på sina egna strategier och processer. Detta leder till att de blir bättre stavare och ger en bättre effekt än om läraren rättar åt eleven. Cordewener et al. (2018) redogör i sin studie om elever i årskurs 3 som fick leta sina egna stavfel. Dessa elever blev duktiga på att hitta stavfel och samtidigt duktigare på att stava eftersom de blev medvetna om sina fel, vilket medförde att eleven lärde sig att stava fler ord rätt än innan denna övning. Enligt både Puliatte och Ehri (2017) och Larsen-Freeman (2012) är repetition en bra metod för rättstavningsundervisning.

Repetition är ett centralt begrepp inom behaviorismen enligt Atoofi (2019). Behaviorismen anses gammalmodig, inaktuell och utdöende men Malone (2003) skriver att behaviorismen har förändrats och att den fortfarande lever. De som ansett sig att behaviorismen är borta skall ta sig en titt och se om den lever kvar i skolorna (Malone, 2003). Tittar man på forskning och rättstavningsundervisning kan man se att behaviorismens centrala begrepp fortfarande anses som framgångsrika.

2.3 Rättstavning i svensk skolhistoria

Rättstavning har varit ett ämne i skolan under alla år och trender visar hur prioriterad rättstavning har varit för skrivandet och läsningen.

Redan 1846 ansågs rättstavning som en viktig del i skolundervisningen, vilket syns genom att undervisning som gällde rättstavning var en del som alla elever skulle undervisas i oavsett kön samtidigt som resterande undervisning till största del var till för enbart pojkar (Román &

Mattlar, 2015). Grammatiken var en viktig del som tog stor plats i undervisningen samtidigt som den fria skrivningen och litteratur var sällsynt (Román & Mattlar, 2015). Även Längsjö och Nilsson (2005) skriver om rättstavningens betydelse under 1800-talet. De förklarar att när skrivförmågan tog form blev rättstavning en viktig del för rättskrivningen och att även handstil var viktigt för eleverna att lära sig för att bli bra skrivare (Längsjö & Nilsson, 2005).

Undervisningen byggde på en formell språkinlärning där retorik och högläsning var viktiga delar, någon egen skrivning var inte aktuellt. Det var språkets uppbyggnad med grammatik som var de viktiga delarna inom svenskämnet. I ”strävan att lära eleverna ett nationellt tal och skriftspråk blev att lära barnen stava rätt” (Román & Mattlar, 2015, s. 232). Detta blev viktigt eftersom staten ville att alla skulle lära sig de nystavningar som kommit i och med den nya reformen som kom i början av 1900-talet. Den nya reformen innebar att ord som innehöll v och t förenklades för att få bort dialektala och sociolektiska uttal och uttryck. Staten ville ha ett

(12)

7

gemensamt språk som var moderna och hade stöd i vetenskapen (Román & Mattlar, 2015).

Detta gemensamma språk innebar att rättstavning var viktigt för att kunna lära sig det nya stavningarna. Rättstavningen kontrollerades genom olika tester och detta gjordes för att lokalisera de vanligaste felen samt titta på elevernas stavningsförmåga. Den formella undervisningen innebar att tester utfördes för att söka efter stavfel som var vanligt förekommande och katederundervisning blev allt vanligare. Lärare skulle förmedla kunskaper till en stor mängd elever i en klass och många övningar i stavning ledde till en formalistisk skriv- och läsundervisning (Román & Mattlar, 2015).

Med tiden blev litteraturundervisningen vanligare, men inom realskolan var undervisningen fortfarande fokuserad på skrivträningen vilket ändrades eftersom och den fria skrivningen blev vanligare. Under 1960–70 talet förändrades synen på svenskundervisningen. Den tekniska rationalistiska färdighetsträningen som innebär exempelvis att undervisningen sker tekniskt utan sammanhang, blev ifrågasatt. Detta innebar att en mer elevcentrerad undervisning där kunskaperna skulle sättas in i större sammanhang som exempelvis i hela texter. Blev vanligare.

Kunskaperna skulle utgå från elevernas egna erfarenheter, undervisningen skulle ”göra eleverna till engagerade samhällsförändare” (Román & Mattlar, 2015, s. 236).

I och med att samhället förändras, ändras även förväntningarna på elevers läsning och skrivning. Längsjö och Nilsson (2005) påstår att orsaken till att elever läser sämre nu än tidigare beror på samhällets krav på läsning och skrivning eftersom dagens samhälle ställer högre krav på läsningen och skrivningen.

Olika traditioner påverkar hur undervisningen går till, skolan har varit formell och korrekt vilket innebär att undervisningen tidigare handlade om att börja med att först läras sig formerna i skriftspråket och att själva innehållet tränades i efterhand (Längsjö & Nilsson, 2005). Skolan har med tiden blivit mer funktionell vilket innebär att eleverna skapar egna texter och utifrån dessa, träna de formella delarna (Längsjö & Nilsson, 2005). Stavningen styrs av den internationella och historiska principen som innebär att gammal stavning lever kvar medan talspråket utvecklats snabbare (Taube, 2011). Detta gör att stavning inte alltid blir ljudenlig, ordet stavas inte riktigt som det låter.

Synen på rättstavning förändras hela tiden, till en början var rättskrivning och välskrivning prioriterat och den fria skrivningen var obefintlig. Att kunna stava rätt var tecken på att vara en god skrivare och en bildad människa. Den formella undervisningen med repetition var mest populär. När det gällde rättningen av stavfel förr gjordes detta för att motivera varandra och därför gjordes den offentlig för att eleverna skulle undvika att göra fel, rättning finns kvar i dagens skola och i läromedel. Med tiden blev en mer funktionell undervisning vanligare vilket innebar att eleverna skulle lära sig stavning genom att utgå från elevernas egna texter och ord (Längsjö & Nilsson, 2005).

(13)

8

2.4 Rättstavning i gällande Läroplanen

Ett av svenskämnets viktigaste uppgift är att eleverna ska få möjlighet att utveckla relationer till omvärlden vilket kunskapsområdena i svenskämnet ska bearbeta (Skolverket, 2017). För att kunna ha kunskaper om ett språk krävs kunskap om att veta hur språket är uppbyggt och att på ett korrekt och formellt sätt kunna formulera sig i tal och skrift. I svenskämnets undervisning tränas dessa kunskaper och eleverna får möjlighet att befästa och utveckla dem vilket gör att de kan använda språket på ett bra sätt i olika sammanhang. Elever behöver känna trygghet i språket för att kunna argumentera och diskutera för olika åsikter som de har. Genom att bli trygg i hur språket är uppbyggt och dess struktur ökar elevers lust att uttrycka sig vilket, grammatik och stavning kan ge. Genom att få kunskap om språket och dess uppbyggnad får eleverna verktyg om att lära sig språkets struktur och hur det är uppbyggt (Skolverket, 2017).

Skrivningen i skolan ska ge eleverna kunskapen om språkets uppbyggnad, dess normer, historia och utveckling och denna viktiga kunskap ska eleverna få i skolan. Kunskapen om detta behövs för att på ett brett och varierat sätt kunna kommunicera (Skolverket, 2017). Grammatik och stavning är en kunskap som alla elever ska få undervisning i under alla årskurser vilket står skrivet i Lgr11 (Skolverket, 2019). Stavningen är en del av språkets form och struktur, men i Lgr11 står inte hur detta skall undervisas. Det är upp till varje lärare att avgöra metoden för inlärning av stavning eftersom metodvalet inte finns bestämt i läroplanen (Skolverket, 2017).

Eleverna skall få kunskaper för att kunna stava vanligt förekommande ord i elevnära texter vilket står i det centrala innehållet för årskurs 1–3 i Lgr11 (Skolverket, 2019).

I Lgr11 står det att eleverna i årskurserna 1–3 ska få möjlighet att utveckla sina kunskaper i det svenska språket. I fråga om stavningens roll, står det i Lgr11 (2019) att den undervisning som eleverna får i svenskämnet ska ge eleverna förutsättningar att lära sig att ”urskilja språkliga strukturer och följa språkliga normer” (Skolverket, 2019, s. 253). Detta innebär att eleverna ska få lära sig hur svenska språket är uppbyggt och vilka regler som finns för det svenska språket.

Vidare står det i Lgr11 (Skolverket, 2019) i det centrala innehållet under kunskapsområdet läsa och skriva att eleverna skall få lära sig hur språket är uppbyggt. De skall få lära sig ”språkets struktur med stor och liten bokstav, punkt, frågetecken och utropstecken samt stavningsregler för vanligt förekommande ord i elevnära texter” (Skolverket, 2019, s. 253). Elevnära texter innebär att texterna är anpassade efter elevens ålder och att eleverna är kända med dem (Skolverket, 2017). Eleverna ska i årskurserna 1–3 enligt Lgr11 även få lära sig att se

”sambandet mellan ljud och bokstav” (Skolverket, 2019, s. 253). Detta samband handlar om att kunna känna till fonem och grafem korrespondensen. Sambandet mellan ljudet på bokstaven samt hur bokstaven ser ut är en förutsättning för stavningen. När det gäller stavningsundervisning finns denna del med i kunskapskraven för elever i slutet av årskurs 1 genom att eleverna ska kunna ”läsa meningar i enkla, bekanta och elevnära texter genom att använda ljudningsstrategi och helordsläsning på ett delvis fungerande sätt” (Skolverket, 2019, s. 258). I och med att eleverna ska kunna läsa meningar krävs att eleverna lärt sig hur ord stavas för att kunna ljuda och känna igen ord. Kunskapskrav finns även i slutet av årskurs 3 där det står att eleverna ska kunna använda ”stor bokstav, punkt och frågetecken samt stava ord som eleven själv ofta använder och som är vanligt förekommande i elevnära texter” (Skolverket,

(14)

9

2019, s. 258). I slutet av årskurs 3 är kraven mer detaljerade, eleverna ska kunna stava vanligt förekommande ord för att uppnå godtagbara kunskaper. Elevnära texter innebär att texterna är anpassade efter elevens ålder och att eleverna är kända med dem, detta innehåll vidareutvecklas sedan med åldern och fler delar inom grammatiken förs in i årskurserna 4–6 (Wolff, 2017).

Den svenska skolan är mål- och resultatstyrd vilket innebär att skolan skall styras genom de mål som satts upp i läroplanen av politikerna, men hur man når dessa mål står inte skrivet utan det är upp till varje lärare att avgöra vilken metod de vill använda för att nå de utsatta målen.

Med resultatstyrning menas att resultatet av undervisningen skall kontrolleras och följas upp av olika kommunala nivåer genom att värdera i vilken mån målet är uppnått samt att vidta åtgärder för att åtgärda fel som upptäcks (Sveriges kommuner och regioner [SKR], 2021).

2.5 Rättstavning i läromedel, i lektionsbanker och i lärarmedier

I detta avsnitt beskrivs hur rättstavning presenteras i olika läromedel, lektionsbanker och olika lärarmedier.

I rättstavningsundervisningen finns det olika läromedel som behandlar rättstavning och genom att titta på olika läromedel framgår att rättstavning är ett aktuellt ämne. Det finns en uppsjö av läromedel att använda sig av i arbetet. Att rättstavning ingår i det centrala innehållet i Läroplanen är ännu ett tecken på att ämnet är viktigt och kunskaper som eleverna behöver för att lära sig att läsa och skriva. Läromedel kan fungera som ett verktyg för lärare vid planering av lektionsinnehåll. Det ger eleverna kunskaper om ett specifikt ämne och eleverna får träna genom att använda sig av olika läromedel. Genom att titta på olika läromedel synliggörs ofta läroplanens innehåll och syfte vilket kan vara en hjälp för lärare. Om bristande kunskap finns i ett ämne kan stöd finnas i läromedel.

Ett exempel på ett läromedel för elever i årskurs 1–3 är ett seriehäfte i sex delar med övningar för att lära sig att stava, denna serie heter Rätt stavat! (Sundström & Helleday, 1999). I detta läromedel får eleverna träna olika delar inom rättstavningen som exempelvis ljudenlig stavning, dubbelteckning och i slutet av häftena finns tester med facit. Dessa häften eller läromedel kan ligga till grund för lärares planering av undervisning.

En annan form av läromedel är digitala spel och program om rättstavning. Eleverna får i dessa spel eller program öva sin rättstavning på olika sätt. På internet kan sådana spel hittas och på webbsidan elevspel.se finns rättstavningsspel där eleverna får träna rättstavning. Ofta går dessa program ut på att genom belöningar som exempelvis applåder, att få avancera till en ny nivå samt samla poäng bli motiverade att lära sig. Genom repetition och belöningssystem visar dessa spel på tydliga behavioristiska inslag. Genom att titta på internet och söka bland stavningsprogram upptäcker man snabbt att stavning är ett prioritera ämne som är aktuellt att arbeta med.

Om en lärare skall planera lektioner kan lektionsbanker vara till stor hjälp genom att det finns färdiga mallar och planeringar som utgår från läroplanens centrala innehåll och syfte. Sådana lektionsbanker finns inom flera ämnen. Rättstavning är ett ämne där det finns mycket material

(15)

10

som lärare kan använda sig av för att planera sin undervisning. Ett exempel på en lektionsplanering om rättstavning finns på (learnify.se, u.å.). Denna lektionsplanering innehåller förklaringar på syfte och mål för ämnet samt aktiviteter och material, just denna lektionsplanering gäller rättstavning på distans vilket är aktuellt i dagens läge när flera skolor måste bedrivas på distans på grund av den rådande pandemin. På Lektion.se finns också färdiga lektionsplaneringar och material som är anpassat till ämnet och olika områden inom ämnet.

Dubbelstavning är ett område inom rättstavning som det finna material om (lektion.se, u.å.).

Dessa lektionsbanker kan användas som stöd i planeringen av undervisningen.

Lektionsbankerna kan vara till hjälp för att både hitta material och för att veta på vilken nivå, undervisningen kan vara. Uppgifterna är anpassade efter årskurser och visar vilka delar inom ett område som är bra att arbeta med.

Det är lärarens uppdrag att se till att undervisningen är varierad och att skolan skall utvecklas på ett bra sätt (Skolverket, 2019). För att kunna ge elever den optimala undervisningen kan lärarmedier vara ett bra verktyg och stöd för läraren. Dessa kan ge tips och råd om hur en undervisningsmetod fungerar. Dessa lärarmedier visar ofta vilka effekter en metod har och vilka elevgrupper som metoden passar till. I dessa medier kan forskning vara gjord, vilket kan ge en djupare kunskap om en metod eller ett ämne. Detta kan ge ytterligare stöd i valet av exempelvis metod för läraren. En lärare kan läsa, få stöd och förankring i till exempel en metod och sedan kunna välja om den är passande för just sin elevgrupp och om det är den metoden som anses lämplig att arbeta med. På Umeå universitet (umu.se) har forskning gjorts kring rättstavning.

En studie som gjorts som går att läsa på denna sida är Inte bara rättstavning, det handlar om att delta i samhället (umu.se) som beskriver rättstavningens betydelse vilket kan vara ett bra material för lärare att använda sig av för att få stöd i sin undervisning. Dyslexiförbundet (Rättstavning | Dyslexiförbundet) skriver om rättstavning på sin sida vilket kan användas för att få tips och råd. Dessa sidor kan ge lärare kunskaper och insikter kring olika ämnen samt stöd i sina val av undervisningsmetoder. Det finns även en stor mängd lärarbloggar som kan användas som inspiration för lärare ett exempel på en lärarblogg är Anne-Marie Körlings blogg (Korlingsord.se, 25 april, 2020) där hon skriver om bland annat rättstavning och hennes syn på hur den skall undervisas.

(16)

11

3 Teori

Detta avsnitt behandlar olika teorier om hur lärande går till och för detta arbete är den behavioristiska lärandeteorin relevant eftersom flera av behaviorismens centrala begrepp återfinns i rättstavningsundervisningen. De centrala begrepp som är relevanta för denna studie är betingning, belöning och bestraffning samt repetition. Dessa begrepp används för att analysera studiens empiri och beskrivs i avsnittet nedan. Vidare behandlar avsnittet två teorier kring skrivinlärning, den analytiska skrivinlärningsteorin och den syntetiska lärandeteorin.

3.1 Behavioristisk lärandeteori

Den behavioristiska lärandeteorin bygger på beteenden, dessa syns utåt och kan studeras. Det som händer inne i kroppen är inte mätbart och därför inte vetenskapligt enligt Säljö (2014). Det är elevens beteende som ska undervisas och bedömas, vilket görs summativt eftersom det enligt behaviorismen skall vara mätbart. Detta görs genom betingning och förstärkning som skapar nya beteenden (Säljö, 2014). Behaviorismen anser att alla beteenden är inlärda och beror på den miljö människan befinner sig i (Lundgren, 2013). Beteendena är inlärda i samspel med miljön, belöning, stimuli och betingning. Detta innebär att lärarens undervisningsmetod påverkar elevers kunskaper, vilket gör lärarens roll viktig enligt behaviorismen. Läraren är den som förstärker olika beteenden hos eleven vilket gör att nya beteenden skapas (Säljö, 2014). Inom behaviorismen är tydlighet en viktig del, det är tydliga förväntningar kring lärandet, enkla och kortfattade instruktioner vilket gör att detta sätt att undervisa passar många elever. Läraren ger eleverna de verktyg de behöver för ett optimalt lärande. Eleverna behöver inte fundera på vad som förväntas av dem och alla elever får samma information och undervisning för en rättvis utbildning. När det gäller lärande sker detta genom extern motivation vilket betyder att motivationen kommer utifrån. Inom skolan skall läraren vara den som sätter betyg, ger beröm eller uttrycker en besvikelse. Denna externa motivation gör att eleverna vill vara läraren till lags för att få denna bekräftelse eller undvika en besvikelse och utifrån detta utföra olika handlingar (Jensen, 2016). Lattal (2020) skriver att det bästa med behaviorismen är dess optimism, att det alltid finns förutsättningar och att allt är möjligt, eftersom det handlar om vilken miljö man är i samt vilka konsekvenser det får, begränsningar finns men behaviorismen är optimistiskt (Lattal, 2020).

Inom behaviorismen är betingning ett centralt begrepp. Betingning betyder inlärning och kan enligt behaviorismen ske på tre olika sätt. Operant betingning, klassisk betingning och instrumentell betingning. Studiens resultat visar ett flertal tydliga inslag av operant betingning som betyder att lärande sker genom belöningar vilket kan leda till att få bort oönskade beteenden eller förstärka bra beteenden (Säljö, 2014). Spel är uppbyggda kring operant betingning med olika typer av förstärkning exempelvis vinster i pengar, belöningar som kommer av att man klarar olika uppgifter för att få gå vidare i spelet. Den operanta betingning kan ske genom beröm av texter, resultat på ett test eller under en lektion. Ett exempel på operant betingning genom bestraffning kan vara röda markeringar i elevarbeten vilket resulterar i repetition för eleven.

(17)

12

Detta kan upplevas som en bestraffning och kan medföra att eleven försöker att undvika denna typ av bestraffning. Belöningssystem är en vanlig metod inom behaviorismen vilket innebär att eleverna exempelvis får samla poäng genom att utföra särskilda aktiviteter och poängen blir en sorts förstärkning. Klassisk betingning är en sorts ofrivillig inlärning, genom miljöpåverkan kan ett lärande ske genom att förknippa ett stimuli med ett annat. Upplevelsen av en situation som sker många gånger på samma sätt kan förknippas med ett särskilt stimuli som då framkallar ett beteende. Olika händelser associeras med varandra vilket medför ett reflexartat beteende.

Den klassiska betingningen är inte framträdande i denna studie men den innebär att ”företeelser som förekommer tillsammans kommer att förknippas med varandra” (Säljö, 2014, s. 30). En tredje betingning inom behaviorismen är den instrumentella inlärningen som innebär att lärande sker genom upprepade övningar, genom att göra en sak flera gånger medför det slutligen att man lär sig den sak man övar, repetition. Denna typ av inlärning kallas för ”trial and error,”

(Ahlberg & Hammar, 1945, s. 139) försök och misslyckande. Genom olika experiment med djur har olika beteenden testats, det framkom att genom erfarenhet, försök och misslyckande lyckades djuren lösa problem.

Inom behaviorismen kommermotivation från förstärkning som finns i två olika former, det är positiv förstärkning/ belöning eller negativ förstärkning/ bestraffning (Lundin, 1991). Belöning används för att förstärka en beteende som är önskvärt och bestraffning används för att ta bort oönskade beteenden (Lundgren, 2013). När det gäller inlärning fungerar förstärkning både genom att eliminera oönskat beteende och förstärker samt befäster önskade beteenden (Säljö, 2014). Om elever har bristande kunskaper eller gör fel skall detta hanteras genom belöningar och bestraffningar enligt behaviorismen. Eleverna lär sig genom att få instruktioner av vuxna och deras beteende förstärks genom antingen belöning eller bestraffning för att skapa motivation för lärande (Lundin, 1991).

I dagens skola finns läromedel med tydliga inslag av behaviorism. Ipadspel och dataspel är exempel på sådana läromedel som instruerar sig själv och inlärningen sker stegvis. Eleven får belöningar som motiverar eleven (Schultz Larsen, 1996). Ahlberg och Hammar (1945) skriver att belöning ger en bättre effekt än bestraffning när det kommer till inlärning. Belöningen leder till något positivt som medför en önskan om att göra denna handling för att få belöningen igen.

Enligt Säljö (2014) anser Burrhus Frederic Skinner, som är en av behaviorismens frontfigurer, att feedback ska ske hela tiden och att alla elever måste få arbeta i sin egen takt, eftersom den varierar hos alla. Feedback och elevernas egen arbetstakt gör att eleverna enligt behaviorismen blir med produktiva (Säljö, 2014). Belöning har en bättre effekt än bestraffning enligt Ahlberg och Hammar (1945). Om en elev misslyckas i ett ämne är det svårare att bli motiverad att göra denna övning igen och därför följs motgångar i ett ämne ofta av flera motgångar.

Inom behaviorismen har repetition varit grunden för inlärning, repetition ska enligt Atoofi (2019) inte bara ses om en förstärkning av minnet utan även ökad förståelse för ords betydelse vilket visar att repetition är betydelsefullt. Repetition kan göra att elever öppnar sina sinnen och letar efter mönster vilket leder till en djupare förståelse (Atoofi, 2019). Repetition kan ibland uppfattas som en dålig inlärning men, Larsen-Freeman (2012) skriver att repetition som sker genom variation skall uppmuntras.

(18)

13

Mest effektiva för inlärningen är när en övning leder till något tillfredsställande för att det ska fortskrida, annars blir motivationen till att utföra beteendet mindre. Leder upprepningen och övningen till en belöning blir inlärningen positiv och ett önskat beteende lärs in (Ahlberg &

Hammar, 1945). Målen ska vara anpassande för elevens utvecklingsstadier för att ge en vinning för eleven att utföra beteendet som leder till belöning. Belöningen skall hänga ihop med det som skall läras. Trots att repetition inte alltid är lustfyllt är denna metod bra när det gäller studier och när det gäller repetition av läxläsning är det mest optimala att läsa lite varje dag i stället för att upprepade gånger under en intensiv kort tid läsa samma sak. Om träningen sker under en kort tid kan inte medvetandet arbeta med ämnet eftersom tankarna behöver få tid att tänka om ämnet mellan repetitionerna (Ahlberg & Hammar, 1945). Lärande ska ske genom att eleverna får upprepa kunskaperna för att befästa dem, träna och repetera för att kunskapen skall bli befäst. När man tittar på inlärning menar behaviorismen att övning ger färdighet, att ju fler övningstillfällen desto bättre blir man. En elev skall öva sin läxa genom en kombination av förhör och repetition vilket ger det bästa resultatet, då möjlighet ges att gå från boken en stund samt att det ger tillfälle till att kontrollera sitt minne. Lärande sker vid upprepning enligt behaviorismen vilket gör att ett lärande sker (Ahlberg & Hammar, 1945).

3.2 Skrivinlärningsteorier

Två olika skrivinlärningsteorier, den analytiska och den syntetiska inlärningsteorin (Längsjö &

Nilsson, 2005) ligger till grund för denna studie. Dessa teorier beskrivs i avsnittet nedan.

Analytisk inlärningsteori eller funktionalisering brukar kallas för Whole language, helhetsmodellen. Denna modell handlar om att inlärning sker genom att eleverna får undersöka och prova sig fram i större sammanhang, det kan vara en text som sedan bryts ner till ord som bryts ner till mindre enheter. Dessa enheter byggs sedan ihop och bygger upp en helhet igen.

Genom att undersöka och prova sig fram utvecklar eleverna de språkliga färdigheterna som behövs för just det sammanhanget. Eleverna blir engagerade i sin egen kunskap (Malmgren, 1996). Rättstavning tränas och lärs genom att den integreras i läsningen och skrivandet (Fridolfsson, 2015). Det betyder att rättstavning inte skall undervisas isolerat genom att lära sig stavningsreglerna för sig. Inom denna teori är innehåll och kommunikation väsentliga delar och att eleverna lär sig genom att undersöka verkligheten och söka kunskap genom eget engagemang. Elevernas ordförråd utvecklas när de undersöker och provar vilket leder till att även deras sätt att formulera sig utvecklas. Att arbeta funktionellt innebär att arbeta med språkets funktion genom att arbeta med kommunikationsaspekten alltså innehållet och det som anses som meningsfullt i användningen av språket (Längsjö & Nilsson, 2005). Whole language bygger på att lärande skall vara lustfyllt, läsning och skrivande skall vara meningsfullt. Denna metod har ibland uppfattats som osäker och att det handlar om gissningar (Tjernberg, 2013).

När eleverna undersöker lär de sig själv om saker som de haft frågor eller funderingar om, frågetecken blir utropstecken i det undersökande arbetet. När elever får lära sig grammatik, nya ord och stavning på ett funktionellt sätt sker detta genom skrivning, läsning och genom att kommunicera med tal. Det innebär inte att man inte lär sig delarna men att detta tränas genom att det sätts in i olika sociala situationer. Inom den analytiska metoden handlar det om funktionen och då menar Längsjö och Nilsson (2005) att förståelsen och sammanhanget skall

(19)

14

känna meningsfullt i arbetet för eleven. Avkodning kan börja tränas när förståelsen finns och med förståelse menas att förstå varför man behöver kunna läsa, att kunna förstå texter som ska läsas samt att förstå vad läsning är (Längsjö & Nilsson, 2005).

Den vanligaste modellen inom den analytiska inlärningsteorin är LTG, läsning på talets grund som Ulrika Leimar har tagit fram, denna modell går ut på att eleverna styr sin egen inlärningsprocess och att de lär sig läsningen genom att läsa texter som samspelar med det talande språket som de använder sig av (Leimar, 1974). När det gäller skrivande anser Leimar (1974) att den skall utgå från elevernas erfarenheter för att motivera och simulerande dem, vilket är viktigt för inlärningen. Skrivningen skall gå att anpassa efter varje elev eftersom de befinner sig på olika nivåer.

Längsjö och Nilsson (2005) skriver att Leimar ville att barn skulle få lära sig att läsa genom att barnens eget språk skulle vara i centrum. Texterna som användes hade skapats av klassen gemensamt. Inom LTG metoden är utgångspunkten att ”gå från helheten (texten) till delarna (ord och/eller ljud)” (Längsjö & Nilsson, 2005, s. 65). Exempel på delar som eleverna får uppmärksamma kan vara mellanrum eller vissa bokstäver. Texter skrivs ut och eleverna får arbeta med var sin text och i texten markera de aktuella ämnen som samtalats om i det gemensamma arbetet. Läraren som undervisar i LTG metoden ska agera som en arbetsledare, eleverna ska själva lära sig och läraren ska stötta dem (Leimar, 1974). LTG bygger på att elever knäckt läskoden och därefter kan denna metod användas (Tjernberg, 2013).

Den syntetiska inlärningsteorin, även kallad formalisering, formell undervisning eller Phonics, är en isolerad färdighetsträning. Den innebär att eleverna först skall lära sig delarna isolerat exempelvis, olika stavningsregler som dubbelteckning efter konsonant (se avsnitt 2.1). När eleverna lärt sig dessa delar sätts de in i större sammanhang som exempelvis i ett ord eller en mening. (Tjernberg, 2013). Inom den syntetiska metoden arbetar det från delarna till helheten men vissa undantag görs. Vanligt förekommande ord som stavas ljudstridigt (se avsnitt 2.1) får eleverna träna in som ordbilder för att lära sig att känna igen ordet och då kunna stava rätt (Längsjö & Nilsson, 2005). Eleverna får i och med detta först avkoda sedan kommer förståelsen vilket gör denna metod syntetisk (Längsjö & Nilsson, 2005). I fråga om form innebär det att arbeta med stavningsregler och grammatik. Stavningsregler tränas separat och eleverna skall känna sig säkra på dessa regler innan de sätts in i större sammanhang som texter. Syftet är att ge eleverna verktyg för att kunna träna upp en viss färdighet innan de börjar använda dem i praktiken. Det handlar om att lära sig olika tekniker för olika ändamål och att detta ska bli automatiserat för att kunna använda denna färdighet i en språksituation för ett särskilt syfte (Malmgren, 1996). Det kan inom läsning och skrivning handla om att lära sig bokstäverna var för sig, eleverna ska få bli medvetna om formen och grunderna för att sedan gå vidare till mer komplicerade övningar. Metoden gör att eleverna får en djupare befäst kunskap som fungerar i längden, en delfärdighet tränas tills eleven kan den automatiserat (Malmgren, 1996).

Eleven skall få struktur på skrivningen och få en chans att träna på en sak i taget genom att bryta ner språket i mindre delar (Fridolfsson, 2015). Stavningsundervisningen i den syntetiska inlärningsteorin innebär att eleverna får lära sig arbetet med fonem och grafemkorrespondensen. Detta betyder att de lär sig att se sambanden mellan bokstavsljudet och bokstaven.

(20)

15

Den formella undervisningen har funnits i 2000 år och har varit den vanligaste metoden för inlärning av stavning enligt Fridolfsson (2015). Det är en metod som ofta passar elever med läs- och skrivsvårigheter samt elever med mindre intresse för läsning och skrivning eftersom det är en strukturerad inlärning. Många läromedel är uppbyggda på ett formaliserat sätt genom att dessa bearbetar olika delar av ämnet i taget och genom att arbeta med delarna isolerat fungerar denna metod bra för elever i svårigheter (Malmgren, 1996). Formalisering som den också kallas, innebär att man arbetar av den formella delen av skriftspråkstillägnandet vilket gäller meningsbyggnad, interpunktion, ordböjningar och stavning. Formalisering innebär att eleverna får verktyg för att kunna lära sig att erövra skriftspråket.

Inom den syntetiska inlärningsteorin är Wittingmetoden den mest renodlade syntetiska metoden när det gäller inlärning av bokstäver samt när det gäller sammanljudning. Maja Witting är grundare till denna metod som anser att det viktigaste är att lära sig symbolerna och att dessa automatiseras. Eleverna skall lära sig förståelsen vilken inte går att automatiseras eftersom den är föränderlig (Längsjö & Nilsson, 2005). Wittingmetodens arbete handlar om att automatisera delarna inom skrivningen, symboler lärs in i viss ordning med vokaler först, sedan konsonanter.

När alla vokaler är inlärda kan sammanljudning börja och inlärningen sker efter en viss struktur (Längsjö & Nilsson, 2005).

Inom Wittingmetoden får eleverna symbolinlärningen sedan börjar de med att ljuda samman bokstäver till ord, därefter får eleverna lyssna och skriva vilket kallas för avlyssningsskrivning, denna metod gör att eleverna blir säkrare på att stava och säkrare på läsningen (Witting, 2005).

Inom denna metod är lyssnandet grunden till stavningen, den bygger på en utvecklingstrappa där varje steg innehåller ett tillägg till det som eleverna tidigare kunnat på steget innan. På detta sätt kan eleverna analysera när de lyssnar på orden och då komma på olika principer för olika stavningssätt (Witting, 2005). Texter påbörjas när alla symbolerna är inlärda för att eftersom textinläsning är till för att ge eleverna en upplevelse. Detta blir en tydlig formell och syntetisk metod eftersom eleverna får lära sig delarna först och sedan sätta in dem i större sammanhang.

References

Related documents

Om klimatvinsten av undsluppna metan- och lustgasutsläpp från stallgödselhanteringen exkluderas (ej redovisat i någon figur) blir klimatavtrycket för biogas från alla

Detta gör att studien kring andra världskriget till viss del blir summativ eftersom vad eleven presterar under arbetets gång inte kommer att analyseras.. Denna studie skulle

Statistik från Ne- derländerna visar t ex att antalet vårdda- gar för patienter med hjärtsvikt har ökat från 361 400 år 1985 till 389 347 år 1989, och till 394 589 år

Öva på rättstavning och vilka ord som ska vara särskrivna (och vilka som inte ska det) med hjälp av

Öva på rättstavning och vilka ord som ska vara särskrivna (och vilka som inte ska det) med hjälp av

För de elever som känner ett motstånd till att skriva för hand, anser Strömquist (2007), att datorn kan vara ett bra hjälpmedel och menar att det genom att eleverna

Utgångspunkten i detta projekt var att titta närmare på hur man kan underlätta tillgängligheten i det begränsade rummet som exempelvis trånga lägenheter där

De många brister som är inbyggda i systemet är så väl dokumenterade att jag inte närmare behöver gå in på dem: en fastlåst läro- plan där så mycket saknas att den inte