Hen såg han
En studie om elevers medvetenhet och bruk om personliga pronomen i gymnasieskolan, samt deras syn på språkvård
S/he saw him
A study of pupils use and awareness of personal pronouns in upper secondary school, and their concern for the purity of language
Veronica Gustafsson
Lärarutbildningen 20140131 Svenska D/Språkdidaktik Examensarbete/15hp Björn Bihl
Jessica Eriksson
Sammanfattning
Den här uppsatsen syftar till att söka reda på hur ungdomar i gymnasieskolan behärskar sina pronomen i skrift. Undersökningens fokus är främst hur väl eleverna är medvetna om subjekts- och objektsformen av han/hon när de skriver. Ett andra delsyfte gäller hur eleverna använder sig av de, dem och dom i skrift. Ett tredje delsyfte rör elevers attityder till det könsneutrala pronomenet hen. Jag vill även få en inblick i hur elever ser på vårt svenska språk och om unga idag anser att språket är värt att vårda. Undersökningen utfördes på en gymnasieskola med elever från två olika yrkesprogram i årskurs 1 som jag valt att kalla studiegrupp 1 och studiegrupp 2. Undersökningen bestod av två moment, en enkätundersökning och en intervjuundersökning. I enkätundersökningen deltog 24 elever från båda klasserna och i intervjuundersökningen deltog 4 elever från varje klass.
Resultatet visar att eleverna i många fall kan sina pronomen men att det finns vissa svårigheter kring subjektsformen han/hon och objektsformen honom/henne. Många elever väljer av olika anledningar även att använda sig av det mer talspråkliga pronomenet dom framför ett de och dem som är mer tydligt i sitt sammanhang. Resultatet visar även att eleverna i undersökningen inte är särskilt positivt inställda till ett könsneutralt pronomen.
Undersökningen har påvisat att eleverna inte känner till begreppet språkvård men att de ändå anser att det är värt att bevara vårt svenska språk trots att de ändå anar att engelskan kommer att ta över i framtiden.
Uppsatsens nyckelord: Pronomen, talspråk, skriftspråk och språkvård.
Abstract
This paper aims to research how adolescents’ in upper secondary school rule their pronouns in writings. The research focuses on pupils’ awareness of subject position and object position he/she when writing. Another aim refers to how pupils use they and them in writing. A third aim considers pupils attitudes to gender-neutral pronoun. I also wanted to have an insight in how pupils look at our Swedish language, and if adolescents´ of today find it important to preserve the language for generations to come. The investigation took place at an upper secondary school, with pupils from two vocational classes in year 1. I will refer to the two classes as study group 1 and study group 2. The investigation consists of two parts, one questionnaire study and one interview study. In the questionnaire study 24 pupils participated from both classes, and in the interview study 4 pupils from each class participated.
The Result shows that many pupils know their pronouns pretty well, but there are some difficulties consider the subject form of he/she and the object form of him/her. In Swedish we have a form of the pronoun (dom) that are much more colloquial and unclear than they and them consider to be. The result of this paper also shows that the pupils’ attitudes to a gender- neutral pronoun are not very positive. The research also shows that the pupils never have heard of the term purism, but they still believe that it is important to protect our Swedish language. The pupils sense that the English language may take over gradually in the future and compete out Swedish as the first language in our country.
Keywords: Pronouns, spoken language, writing language and purism.
Innehåll
1. Inledning ... 1
1.1. Syfte ... 3
1.2. Frågeställningar ... 3
2. Bakgrund ... 4
2.1. Pronomenbruk ... 4
2.2. Hen ... 7
2.3. Språkriktighet ... 7
2.4. Läroplanen ... 9
3. Material och metod ... 10
3.1. Metodkritik ... 10
3.2. Frågeformulär ... 11
3.3. Intervjusituationen ... 11
3.4. Undersökningens genomförande ... 12
4. Resultat ... 13
4.1 Resultat av enkätundersökningen ... 13
4.2. Frågorna 1-16 ... 13
4.3. Resultat av intervjuundersökningen ... 19
5. Diskussion av resultaten ... 21
6. Avslutning ... 25
7. Litteraturförteckning ... 26 Bilaga 1: ...
Bilaga 2: ...
1
1. Inledning
I dag är den formellt skrivna texten mycket viktig i sitt sammanhang vilket betyder att vi människor både bör kunna läsa och skriva formella texter. Inte minst med tanke på att elever i gymnasieskolan inom en snar framtid ska ut i arbetslivet och därmed skriva olika typer av arbetsansökningar. Det är hård konkurrens om jobben, vilket kan betyda att avgörandet mellan att få jobbet som söks eller inte kan hänga samman med hur väl ens CV och personliga brev är skrivet och strukturerat. Jag anser därför att lärare spelar en stor och viktig roll gällande hur väl våra elever undervisas i svenska språket. Vare sig om det handlar om undervisning i språkriktighet, formella och informella texter samt grammatik om det så gäller in i minsta betydelsebärande pronomen.
Undersökningen avser att utreda hur elever på gymnasienivå brukar pronomen i skrift. Har elever tillräcklig kunskap om pronomen och deras användning i subjekts- och objektsposition? Hur ser dagens elever på det könsneutrala pronomenet hen? Tycker eleverna att pronomen dom kan ersätta de och dem i skrift?
Mitt forskningsämne intresserar mig delvis för att jag har märkt att det talspråkliga pronomenbruket sakteligen har börjat smyga sig in i elevtexter i skolan vilket kan ha skett stegvis av varierande orsaker. En annan anledning som har väckt mitt intresse till undersökningen är de olika debatterna kring det könsneutrala ordet hen i media på senare år.
Det man ser hos ungdomar idag kan vara det som förändras i språket, med de unga kommer ofta det nya. I och med det mediala samhälle vi nu lever i verkar det vara så att svenska elever skriver mer än någonsin på sin fritid. Det ska uppdateras på digitala nätverk, skrivas blogginlägg och ungdomar föredrar att sända iväg ett sms istället för att ringa ett telefonsamtal, tiderna förändras och med den teknikens utveckling. Det behöver inte betyda att elever är duktigare på att skriva texter som är skolanpassade. Kanske är det till och med så att svenska ungdomar tar med sig det nya digitala textspråket in i skolans texter. Frågan man då ställer sig är – hur kan jag som lärare dra nytta av elevers fritidsskrivande så att de utvecklar sitt skivande även i skolan? Jag upplever att det är bra att ungdomar skriver mer än tidigare och att de på ett kreativt sätt utnyttjar och utvecklar språket med olika smileys och
2
förkortningar. Det utesluter samtidigt inte att eleverna bör ha lärt sig hur det ska vara egentligen enligt den språknorm och de språkregler vi har idag.
Många ungdomar kan och vet hur de ska anpassa sitt skriftspråk efter olika skrivsituationer medan andra behärskar det lite sämre. Ta till exempel enklitiska pronomen där verbet och pronomenet hakas samman till gör´t eller giller´t som ett sorts stildrag. Per Ledin visar till exempel en seriestripp med Rocky som är skapad av Martin Kellerman i sin artikel i språktidningen:
Figur 1. Ett exempel på ett enklitiskt pronomen ur språktidningen.
Ledin skriver i en artikel i Språktidningen att det är något som förekommit tidigare i svenska språket bland annat under Gustav Vasas tid, men att stilen som brukas idag tyder på att skribenten vill vara mer talspråklig i sin skrift (Ledin, 2013). Det kan vara så att undervisning kring enklitiska pronomen skulle kunna få ungdomar att ännu mer förstå skillnaden mellan talat och skrivet språk, där även det talspråkliga pronomenet dom skulle kunna diskuteras för att belysa skillnaden mellan de, dem och dom. Till hjälp kan man exempelvis använda seriestrippar och gamla texter från Gustav Vasas bibel eller andra texter av författare med talspråklig framställning, exempelvis Gustaf Fröding (Se figur 2 nedan). Därmed kan man också ge ungdomarna möjligheten att blicka tillbaka historiskt på vårt svenska språk och även få chansen att diskutera hur de ser på vårt språk och om språket är värt att vårda.
3
Figur 2. Exemplet kommer från Gustaf Frödings dikt Ett gammalt bergatroll, Jag ville klapp'na och kyss'na,
fast jag har allt en för ful trut, jag ville vagg'na och vyss'na och säga: tu lu, lilla sötsnut!
(Fröding)
Språkvård kan även gälla det kontroversiella och möjliga könsneutrala ordet hen. Ett litet ord som hen kan skapa stora och vilda diskussioner där vissa anser att det vore praktiskt med ett könsneutralt ord och andra att det inte finns ett behov för det. I dagsläget finns det ingen rekommendation om att använda ordet hen, utan man bör skriva den för att markera det könsneutrala om man inte väljer att skriva han och hon (Svenska språknämnden, 2007, s. 80).
1.1. Syfte
Ett första delsyfte med undersökningen är att studera hur ungdomar använder sig av pronomen i skrift i sina skolrelaterade texter. Fokus ligger främst på bruket av subjektsform och objektsform. Ett andra delsyfte i undersökningen rör det könsneutrala ordet hen. För att få ytterligare bredd i undersökningen så kommer jag även att undersöka hur elever använder sig av de, dem och dom som ett tredje delsyfte. Genom att utreda hur eleverna ser på vårt svenska språk, och om det är värt att bevara språket så försöker jag att binda ihop mina syften och därmed få ett djup i undersökningen som kan visa på vad unga i gymnasieskolan anser om vårt svenska språk och om det är värt att bevara.
1.2. Frågeställningar
Hur använder sig ungdomar av personliga pronomen i skolan när de skriver?
I hur stor utsträckning vet ungdomar skillnaden mellan de personliga pronomen vad som gäller subjektsform och objektsform?
Hur mycket vet eleverna om språkvård, samt vad anser de om språkvård?
4
2. Bakgrund
2.1. Pronomenbruk
Definitionen av vad pronomen är och vad de betyder lyder: ”Termen pronomen är sammansatt av de latinska orden pro = ’(i stället) för’ och nomen = bl.a. ’substantiv’ och betyder alltså (det som står) i stället för substantiv” (Olsson, 1999, s. 46). I Svenska Akademiens grammatik går det att läsa att pronomenet har en ganska liten beskrivande betydelse i sammanhanget om man jämför med substantivet som är en tydlig beskrivning i sitt sammanhang. Pronomenets användning kräver därför mer av läsaren och lyssnaren som måste veta pronomenets relation till substantivet det ska ersätta, exempelvis relationen mellan substanivet Stina och de pronomella hon, henne, de och dem (Teleman, 1999, s. 238).
Till viss del är det verbala bruket av han i objektsform dialektalt, i norrländska och sydsvenska dialekter är det ett vanligt uttal. Däremot är det mindre vanligt att talspråket läckt in i skriftspråket och format fraser som jag såg hon, men man kan i talspråket höra jag såg´na. Detta kallas för enklitiskt pronomen, vilket skapar ett talspråkligt uttrycksätt i skrift.
Bruket enligt ovan kan bero på att det i fornsvenskan fanns två objektskasus där den första påverkades direkt i situationen kallades för dativ och i det andra fallet kallades för ackusativ (Svenska språknämnden, 2007, s. 212). I fornsvenskans objektskasus i dativ såg mönstret ut:
jag gav honom boken och jag gav henne boken, medan mönstret i ackusativ var: jag såg han och jag såg hana/hona (Svenska språknämnden, 2007, s. 212).
Ordklassen pronomen innehåller ofta små ord som är viktiga för sammanhanget i det man vill säga eller i den text man läser. Det gör att varje pronomen har en liten semantisk betydelse som betyder att det är extra viktigt att inte blanda ihop subjekts- och objektsformerna då skriftspråket kan bli tvetydigt, för informellt. Möjligtvis går då viktig information till spillo eller missförstås. Det är inte lika stor risk för missförstånd vid muntliga framföranden då det finns hjälp att tillgå i form av talarens kroppsspråk och kontexten i yttrandet (Hultman, 2003, s. 90). Språkriktighetsboken visar exempel på meningar som skapar oreda då tolkningsutrymmet vidgas. En mening lyder ”Han instruerar Fredrik i morgon” (Svenska språknämnden, 2007, s. 213), vilket kan förklaras med att inte bara substantivet Fredrik kan skrivas som både subjekt och objekt, utan det är likadant med pronomenet han rent teoretiskt (Svenska språknämnden, 2007, s. 213). Meningen kan därför förtydligas genom att bruka objektsformen honom och skriv om meningen, till exempel på detta sätt:
5 1. Fredrik instrueras av honom i morgon.
eller
2. Fredrik instruerar honom i morgon.
Plurala personliga pronomen i subjekts- och objektsform är orden de och dem som kanske i huvudsak används i skriftspråket: ”I skrift rekommenderas dock de som subjekt och subjektspredikativ och dem som objekt eller objektspredikativ och efter preposition”
(Hultman, 2003, s. 93). Vid mer talspråkliga tillfällen använder vi oss oftast av uttalet dom som tar plats både som subjekt och objekt (Olsson, 1999, s. 47). Idag kan man stöta på uttrycksformen dom i elevtexter och ibland kan man även finna den formen i tidningsartiklar.
Ett tag trodde man att dom helt och hållet skulle ersätta de och dem även i skriften, men den trenden avtog plötsligt och argument finns kring ämnet om varför formerna de och dem bör finnas kvar i skriftspråket (Svenska språknämnden, 2007, s. 205).
Användandet av orden de och dem skapar förvirring som håller i sig ända upp till vuxen ålder hos många. En anledning kan vara att en del människor skriver objektsformen av pronomenet även fast det är subjekt form, ”*Vad kostar dem?” (Svenska språknämnden, 2007, s. 207)
Detta fel begås dock vanligtvis inte när subjektet är först i satsen och beror oftast på osäkerhet om hur reglerna ser ut. Det kan vara så att man inte har lärt sig att skillnaden mellan de och dem inte beror på deras position utan på funktionen den har i satsen. Vilket kan bero på att oftast finner vi objektet efter verbet och att subjektet kommer efter verbet. Det händer även att det skrivs dem här då det ska skrivas de här när de står i objekt position trots att de står i bestämd artikel som oftast är oböjliga (Svenska språknämnden, 2007, s. 208). Det förekommer även felskrivningar där de ibland skrivs det. Påkallar sig denna osäkerhet så kan man trots att det verkar lite märkligt använda sig av engelskans they för de och them för dem, vilket vi svenskar ofta behärskar riktigt bra. Annars finns möjligheten att använda sig av skillnaden mellan vi och oss, där vi används skrivs de och där oss används skrivs dem (Svenska språknämnden, 2007, s. 211).
Camilla Månsson nämner i sin uppsats att som blivande lärare måste man ta ställning till huruvida användandet av dom i texter bör användas av eleverna (Månsson, 2012, s. 2). Selin säger att det mest intressanta i hennes undersökning är att lärarens attityder till bruket av dom
6
på sätt och vis är avgörande för elevernas kunskaper kring språkvården av de och dem (Selin, 2008, s. 28). Månssons undersökning gick ut på att ta reda på om gymnasieelever har någon strategi att tillgå för korrekt användning av de och dem. Undersökningen visar att eleverna har svårt att på ett korrekt sätt sätta in de och dem på rätt plats. Det svåraste verkar vara när de inte har en självklar subjektsposition, vilket även visar sig vara det svåraste i användandet av dessa pronomen enligt Svenska språknämnden1 (Månsson, 2012, s. 15). Resultatet stärker Månssons tankar om att göra pronomenanvändningen lättare för eleverna genom att de istället för att använda sig av de och dem skulle kunna skriva dom. Hennes resultat visar även att det endast är ett fåtal av eleverna som har en strategi för användningen av de och dem när de ska välja rätt pronomen. Det är betydligt vanligare att eleverna går på ”magkänsla” när de ska sätta ut sina de och dem, där några av elevernas magkänsla stämmer bra medan andras inte gör det. I huvudsak är deras strategier att de jämför de och dem med vi och oss. En annan jämförde med hon och henne. Det var dock ingen som använde sig av engelska orden they och them som strategi (Månsson, 2012, ss. 15-16)
I Sofia Tingsells arbete Reflexivt och personligt pronomen undersöker hon ”valet mellan reflexiva och personliga pronomen” (Tingsell, 2007, s. 1). Att valet inte är helt lätt är tydligt då felsyftningar ofta sker i olika sorters texter. Eleverna borde få en bättre undervisning i skolan kring pronomenets betydelse och hur meningens betydelse kan få en helt annan innebörd än den man ämnar uppnå.
Ett annat syfte med hennes arbete är att undersöka om valet mellan pronomen kan bero på språkbrukarens bakgrundsfaktorer (Tingsell, 2007, s. 3). Undersökningen visar att personliga pronomen är mindre markerade än de reflexiva och att de personliga pronomenen många gånger brukas för ofta i prepositionsfraser då det kan bero på vilka likheter och skillnader som finns med sina egna domäner (Tingsell, 2007, s. 195). Med ”egna domäner” menar Tingsell att det beror på vilket språkligt system personen tillhör ursprungligen, det svenska eller något annat språksystem. Undersökningen visar också att flerspråkiga ungdomar som går i skola på en ort med färre mångspråkliga elever inte har lika stora skiljaktigheter från de grammatiska strukturerna (Tingsell, 2007, s. 196).
1 När Språkriktighetsboken gavs ut hette de Svenska språknämnden. Nu heter det Språkrådet.
7 2.2. Hen
På senare år har det uppstått debatter om svenska språket ska ta in ett nytt ord i den annars så slutna ordklassen pronomen, ett könsneutralt pronomen. Olika förslag på ord för ett könsneutralt pronomen finns naturligtvis, men det ord som verkar ha haft störst framgång är hen. Anneli Henriksson har försökt att kartlägga både bruket av ordet hen och attityder kring ordet. Hon har framställt en enkät som studenter i genusvetenskap och i svenska språket2 vid Stockholms universitet har fått fylla i. Undersökningen kompletterades med att även undersöka hur några bloggare använder sig av det könsneutrala pronomenet hen. Hennes resultat visar att både bruket av hen och attityder kring ordet är betydligt mer accepterat hos de studenter som läser genusvetenskap än hos de som läser svenska, ett resultat som Henriksson väntat sig (Henriksson, 2010, s. 25). ”En möjlig förklaring ligger i att genusvetenskapen i större utsträckning ifrågasätter och problematiserar vårt tänkande kring könsroller och könsidentiteter än vad nordiska språk gör” (Henriksson, 2010, s. 25).
Språkriktighetsboken rekommenderar i nuläget inte att man ska använda sig av ordet hen, utan rekommenderar istället att den ska användas som ett könsneutralt pronomen, alternativt att skriva om meningen. Där anses även att man bör undvika han som könsneutralt pronomen, då det kan uppfattas som könsdiskriminerande (Svenska språknämnden, 2007, s. 80).
2.3. Språkriktighet
Eftersom att pronomen är ersättningsord för substantiv så betyder det att vi kan använda oss av t ex. han, hon, de, dem, honom och henne istället för substantiv och i detta fall egennamn.
Olsson reder ut att ”subjektsformen används, som termen säger, som subjekt och objektsformen används i svenskan som både dativ- och ackusativobjekt” (Olsson, 1999, s.
48). Enligt Språkriktighetsboken förkommer objektsformen av pronomenet han mer ofta i talsituationer jämfört med i skriftsituationer och är mer vanligt bruk bland ungdomarna (Svenska språknämnden, 2007, s. 212).
Jenny Öqvists studie intresserar sig för hur samtalsdeltagare förstår vad som sägs och även det som inte sägs, det vill säga hur lyssnaren förstår vad talaren syftar till trots att detta inte uttalas. Hon intresserar sig av hur vi människor klarar av att förstå vem och vad andra runtomkring oss talar om när endast ett tredje personens pronomen används. Dock är det ofta av stor vikt att subjektet nämnts någon gång vid ett tidigare tillfälle. Öqvist tar bl.a. upp
2 Undervisning i svenska språk är en av grenarna som tillhör Nordiska språk.
8
USA:s dåvarande civile ståthållare i Irak, Paul Bremers, tal då Saddam Hussein greps. Han yttrade då ”we got him. Ladies and gentlemen, we got him”, och folk förstod precis vem pronomenet him, dvs. pronomenet honom på svenska, syftade på trots att namnet aldrig nämndes (Öqvist, 2005, s. 140). Öqvist guidar oss fram till att vissa ledtrådar finns att tillgå, exempelvis att USA länge har eftersökt Hussein utan att tidigare lyckats eller att många faktiskt vet att Brenner befinner sig i Irak Husseins hemland (Öqvist, 2005, s. 140). Öqvist menar på hur viktigt det är att känna till förstagångsreferensen vid bruk av pronomen som är en ordklass som ”kan sägas vara maximalt kontextberoende ord” (Öqvist, 2005, s. 139).
”Språk är normer” (Teleman, 1979, s. 17) rubricerar Ulf Teleman i Språkrätt och säger vidare om normer att ”vi följer dem utan att vara medvetna om dem” (Teleman, 1979, s. 17). Språket är en del av oss och en del av det samhälle som vi lever i. Dessa normer kan uppstå då det samhälle som man själv tillhör kanske har andra normer, både språkliga och kulturella, än de man själv har och kan därför verka märkliga och annorlunda mot vad vi är vana vid, ”Det är lättast att bli varse språknormerna när någon inte tillämpar dem som vi väntat” (Teleman, 1979, s.18). Med normer menar man mönstret för hur man ska agera i olika sammanhang, det som förväntas av oss. Dessa normer är underförstådda, något som man lär sig då man lever i ett socialt samhälle. Normerna kan te sig olika beroende på situationen man befinner sig i, skolan, familjen, jobbet eller bland vännerna. Det betyder att alla fel inte är fel utan rätt ofta rör det sig istället om normkonflikt. Men vad händer om man inte riktigt förstår vad som förväntas av en? I skolan kan det vara så att elevens sätt att uttrycka sig privat inte stämmer överrens med den standardnorm som skolan har (Teleman, 1979, s. 119). Det kan även vara så att eleven inte behärskar stavningsreglerna än eller att han eller hon har svårigheter med att bygga upp språket efter rätt mönster på en komplex nivå eller för att syftet med texten inte har arbetats igenom tillräckligt för att få ett sammanhang (Teleman, 1979, s. 119).
Språket är i ständig förändring. Oftast går språkförändringar långsamt. Förändringarna har många ansikten men kan ofta bero på att samhället ändras i och med ”sociala förskjutningar”, vilket innebär att vi människor utvecklas och nya behov i språket krävs som kan innebära att något utgår ur språket medan annat tillkommer (Svenska språknämnden, 2007, s. 14). I det talade språket sker förändringen blixtsnabbt idag då nya ord lånas in eller helt tas över från andra språk i ungefär samma takt som nya produkter uppfinns. Nya ord och förkortningar uppfinns för att passa vårt snabba så kallade ”IT-samhälle” där informationen ska skickas iväg och tas emot på det mest skyndsamma vis och de nya ”kvicka” orden mer och mer liknar det
9
talade språket. Skriftspråkets förändringar enligt normen går betydligt långsammare och har aspekter som grammatik och andra språkliga mönster att följa och ta hänsyn till. Teleman presenterar fyra fall som han anser vara extra intressanta med de språkförändringar och språkvård som skedde under 1800- och 1900-talen.
Telemans fjärde fall om språkförändringar och språkvård handlar om det talspråkliga pronomenet dom kan komma att ersätta de/dem i skrift (Teleman, 2007, s. 156). Än idag förekommer diskussioner om det talspråkliga dom kommer att ersätta de/dem i skrift. Frågan kvarstår mycket på grund av att man måste vara medveten kring om formerna de och dem syftar på ett subjekt eller objekt. Tar vi bort den funktionen så kan funktionell information försvinna (Teleman, 2007, s. 156-160). Språknämnden tog ställning till att de/dem användningen skulle fortsätta som norm i skrift, men att man ska kunna skriva dom då man ska skildra det talspråkliga som stilistisk markör (Teleman, 2007, s. 161).
2.4. Läroplanen
I svenska språket finns det ett antal olika språkliga nivåer av språksystemet som vi har att föhålla oss till. Vi har exempelvis den fonologiska, morfologiska och syntaktiska nivån. Jag har i detta arbetet avgränsat mig till de morfologiska nivån som handlar om ordens uppbyggnad och böjningar. Svenskan har dessutom två spår, skriftspråket och talspråket som ibland kan skapa konflikter då det finns språklig variation i dialekter med olika typer av spår i svenskan. Vi har även våra språkliga normer som vi växlar mellan beroende på vem vi riktar vårt tal eller vår text emot. När dessa normer bryts uppstår det så kallade normkonflikter som kan ske av olika anledningar.
I läroplanen i ämnet svenska kan vi läsa att ”undervisningen [ska] leda till att eleverna utvecklar kunskaper om det svenska språket, dess uppbyggnad och ursprung samt ge dem möjlighet att reflektera över olika typer av språklig variation” (Skolverket, 2013). Eleverna ska även få möjlighet att förstå och bygga upp ”sin egen språkförmåga och tillägna sig de språkliga redskap som krävs för vardags- och samhällsliv. De ska också ges möjlighet att utveckla sådana kunskaper om muntlig och skriftlig kommunikation som behövs i arbetslivet och för vidare studier” (Skolverket, 2013). I skolan ska eleverna få möjlighet att lära sig olika grundläggande språkliga begrepp så väl som språkriktighet rörande attityder till dialekter med mera.
10
3. Material och metod
Undersökningarna har genomförts på en gymnasieskola i två olika klasser med yrkesförberedande inriktningar i årskurs 1 i ämnet Svenska 1. Studiegrupp 1 består till övervägande del av flickor och studiegrupp 2 består till övervägande del av pojkar, vilket gör att undersökningen får en relativt jämställd könsfördelning.
Intervjuerna hölls sedan i ett grupprum intill det klassrum där svensklektionerna vanligtvis hålls och tog ungefär en kvart att genomföra vardera. Jag valde att spela in samtalen för att i efterhand kunna avlyssna vad informanterna svarat mer noggrant än om jag hade använt mig enbart av anteckningar. Från studiegrupp 1 medverkar 3 flickor och 1 pojke och i studiegrupp 2 medverkar 2 flickor och 2 pojkar.
Jag lät meddela alla deltagarna inför både den skriftliga undersökningen och de muntliga intervjuerna att arbetet är helt konfidentiellt, vilket betyder att man inte kan spåra vem som ingått i min undersökning och att de inspelade intervjuerna kommer att raderas så snart arbetet är slutfört. Jag meddelade även eleverna om att den som inte ville medverka i undersökningen inte heller behövde det.
3.1. Metodkritik
Eleverna i undersökningen var positivt inställda till både enkäten och sedan vidare i intervjun.
Hade mer tid funnits och arbetet varit större så hade det varit av intresse att följa upp elevernas kunskaper och attityder till så väl språkvård som deras personliga pronomenbruk med ytterligare intervjuer och eventuellt andra undersökningsdokument.
I frågeformulärets kommentarsfält fann jag att många elever hade lämnat liknande svar, vilket kan bero på att jag vid genomgången av undersökningsmaterialet gav exempel på hur de kunde uttrycka sig, alternativt eller i kombination med att de tittade på varandras svar. Jag tror dock inte att kommentarerna hade varit så pass utförliga som jag önskat om jag inte hade erbjudit dem kommentarsexempel. I frågeformuläret svarade en elev inte på frågorna 13-16 och en annan elev svarade inte på fråga 16. Det kan bero på att de missade att fylla i de frågorna, men det kan även bero på att de inte orkade fylla i fler svar. Detta kunde möjligtvis ha förhindrats om jag hade tittat igenom deras svar då de lämnades in. Jag tror dock inte att detta har påverkat resultatet märkbart.
11
I intervjudelen kan det ha varit så att någon eller några elever inte vågade eller ville säga sin egentliga åsikt om exempelvis könsneutralt pronomen. Anledningen till detta kan bero på att andra i intervjugruppen hade tydliga kritiska åsikter mot ett sådant användande. Det kan vara så att eleverna i intervjugrupperna inte kände varandra tillräckligt väl för att våga stå för sina tankar och åsikter och det är möjligt att fler intervjutillfällen skulle lett till att eleverna mer vågat stå för och visa sina tankar och åsikter.
3.2. Frågeformulär
Frågeformulären är utformade som en enkät med fasta svarsalternativ där frågorna kan ge svar på mina frågor med hög grad av strukturering så att frågeformuläret inte ska kännas betungande för eleverna. Frågeformulärens utformning ger även en mer enhetlig och tydligare bild av elevernas svar, vilket ger en klarare sammanställning av svaren (Patel & Davidson, 2010, s. 72).
Elevernas svar på enkäten ligger till grund för min undersökning med de två tillhörande intervjutillfällena med studiegrupperna 1 och 2.
Frågeformulären innehåller 16 frågor med 2-4 svarsalternativ att välja mellan beroende på frågornas utformning. Frågornas fokus berör olika pronomensituationer gällande han, hon, hen, honom, henne, de, dem och dom. Eleverna uppmanades även att fylla i kommentarfältet efter varje svarsalternativ med en kommentar om varför de gjort sitt val. Vid genomgången med eleverna förtydligade jag med exempel som ”jag kan regeln” eller ”det känns rätt” på hur de kunde fylla i kommentarfältet. Jag nämnde även att endast ett alternativ var möjligt att välja och att frågorna skulle fyllas i individuellt.
3.3. Intervjusituationen
Intervjutillfällena hölls efter frågeformulärens genomförande i ett grupprum intill klassrummet, där vi kunde genomföra diskussioner i lugn och ro utan vare sig tidspress eller andra faktorer som störde. Inför intervjuerna hade jag förberett med frågor som jag vill ha svar på med utrymme för att kunna ställa följdfrågor längs intervjuernas gång, en så kallad låg grad av standardisering (Patel & Davidson, 2010, s. 72). Båda intervjustudiegrupperna bestod
12
av fyra elever. I studiegrupp 1 ingick tre flickor och en pojke och i studiegrupp 2 ingick två flickor och två pojkar.
3.4. Undersökningens genomförande
Undersökningen genomfördes efter att medgivande hade givits av de två klassernas lärare samt skolans rektor. De två klasserna kommer jag att referera till som studiegrupperna, studiegrupp 1 och studiegrupp 2. Undersökningen tog plats på skolan i klassrummet under två lektioner förlagda på två olika dagar. Först genomfördes frågeformuläret i helklass, där jag förklarade hur det skulle fyllas i. Eleverna blev även informerade om varför denna undersökning skulle genomföras och att undersökningen är fullständigt anonym och därmed nämns inga namn. Därefter valde jag ut fyra personer i klassen för en intervjustudie med fokus på hur elever ser på språkvård och grammatik.
Inför denna uppgift genomförde jag en pilotstudie där två personer ingick i ungefär samma åldrar som eleverna för att undersöka om det fanns oklarheter och förbättringspunkter av så väl frågeformuläret som intervjufrågorna, vilket kan vara en bra metod enligt Patel och Davidson (Patel & Davidson, 2010, s. 58).
Strax före intervjuerna rådfrågade jag klassernas lärare om hon kunde råda mig vilka elever jag skulle välja ut till intervjuerna, eftersom jag inte känner eleverna. Läraren rekommenderade att jag själv skulle välja ut eleverna till intervjun för hon ville inte påverka mig i min uppgift, en rekommendation som jag tog till mig vilket jag i efterhand anser var ett klokt beslut. Nu fick jag elever som jag inte kände och kunde därför ställa mina frågor utan att bli påverkad av vare sig läraren eller min egen kunskap kring elevens tidigare tankar och kunskaper.
13
4. Resultat
4.1 Resultat av enkätundersökningen
Sammanlagt ingick det 24 elever i undersökningen, 13 pojkar och 11 flickor. Fördelningen mellan pojkar och flickor kommer inte att framgå i tabellerna, men i kommentarerna kan detta komma detta att reflekteras.
4.2. Frågorna 1-16
Svarsalternativ Antal Hennes 23 Hons 0 Hens 1
Tabell 1. Genitivform i femininum.
I tabell 1 kan vi se att alla 24 eleverna valde svarsalternativ hennes, utom en flicka i studiegrupp 1 som valde det könsneutrala svarsalternativ hens med kommentaren: ”det kan även vara en man”. Hon som svarade hens kanske inte riktigt förstod frågan när hon skrev som kommentar att: ”det kan även vara en man” då objektet i de två andra alternativen är av kvinnligt kön.
Svarsalternativ Antal
Dem 2
Dom 11
De 11
Tabell 2. Subjektsform av personligt pronomen i tredje person pluralis.
I tabell 2 ser vi att två av eleverna valde att svara dem med kommentarerna: ”för de brukar jag skriva oftast, Dem inte dom” och ”för dä ä så”. De 11 som valde att skriva dom skrev: ”för att det är rätt”, ”för att dom har ändrat skrivreglerna så man får skriva det”, ”för att jag alltid säger o skriver så”, ”vet ej”. De övriga 11 som valde att skriva de skrev som kommentar:
”låter bättre”, ”?”, ”Det känns bra att skriva så”, ”Man använder finare svenska”. Det råder en viss skillnad mellan svaren i de båda studiegrupperna och även mellan könen. De två eleverna som svarade dem är båda pojkar från studiegrupp 2. Det råder sedan ett spegelvänt resultat
14
mellan pojkar och flickor i studiegrupp 1, där övervägande del av pojkarna, 7 stycken (4 flickor) svarade dom och 4 av pojkarna (7 flickor) svarade de.
Svarsalternativ Antal
Han 3
Honom 21
Tabell 3. Objektsform i maskulinum.
I tabell 3 kan vi se att 3 stycken valde subjektsformen han på objektsplats, 1 flicka i studiegrupp 1 och 2 pojkar i studiegrupp 2. Med kommentarer som: ”det är bara så” och ”för att jag uttalar så”. 21 stycken valde alternativet honom med kommentarer som: ”låter bättre”
och ”för att det ska vara den, kan inte förklara varför men.”
Svarsalternativ Antal
De 4
Dom 11
Dem 9
Tabell 4. Objektsform av personligt pronomen i tredje person pluralis.
Tabell 4 visar att endast fyra av eleverna valde alternativet de, 2 flickor i studiegrupp 1 och 1 pojke och 1 flicka i studiegrupp 2. Majoriteten av pojkarnas svar var dom och bland flickorna löd flest svar dem. Enligt kommentarerna så har många av eleverna gått på sin ”magkänsla”
och att ”det låter bättre”.
Svarsalternativ Antal
Han 0
Honom 24
Tabell 5. Objektsform i maskulinum.
I tabell 5 kan vi se att 100 % valde att svara honom, med kommentarer som: ”jag kan regeln”,
”magkänsla” och ”låter rätt”.
15 Svarsalternativ Antal
Hon/han 4 Henne/honom 16 Henom 0
Den 4
Tabell 6. Objektsformen personligt pronomen i tredje person plural.
I tabell 6 har 4 av 24 valt att svara subjektsformen hon/han, 3 av 13 pojkar och 1 av 11 flickor. 2 flickor och 2 pojkar valde alternativet den som svar. Medan de resterande 16 valde att svara henne/honom, hälften flickor och hälften pojkar valde därmed alternativ henne/honom. En av de som valde att svara den som alternativ menade att ”här kan man mena både hon och han” och en annan svarade ”tycker det verkar bäst”. Många andra anser sig kunna regeln, men kan inte säga varför det är så och andra skrev: ”det är bara så”.
Svarsalternativ Antal
Dom 12
Dem 9
De 3
Tabell 7. Objektsform av personligt pronomen i tredje person plural.
Tabell 7 visar att hälften av eleverna valde att svara dom, där 9 var pojkar och 3 var flickor. 9 av 24 valde alternativ dem med majoriteten flickor. 3 elever valde att svara de som alternativ, 1 pojke och 2 flickor. Många av de som svarade alternativet dom och dem ansåg sig veta regeln eller trodde sig veta regeln. De som valde alternativet de var betydligt mer osäkra på sitt val och svarade bl.a.: ”jag vet inte” eller ”?”.
Svarsalternativ Antal
Dem 1
De 15
Dom 8
Tabell 8. Subjektsform av personligt pronomen i tredje person plural.
Vi ser i tabell 8 att 15 av de 24 eleverna i mina studiegrupper ansåg att svarsalternativet de var det korrekta svaret, 7 pojkar och 8 flickor. 8 ansåg att dom var det korrekta svaret och endast
16
1 valde dem som alternativ. Den pojke som valde alternativet dem skrev som kommentar att
”skriver oftast så”. Många av de som valde alternativet de ansåg sig kunna regeln eller trodde sig kunna regeln. De elever som valde alternativet dom skrev i kommentarerna att ”jag skriver ofta så” eller ”?”.
Svarsalternativ Antal
De 9
Dem 5
Dom 10
Tabell 9. Subjektsform av personligt pronomen i tredje person plural.
I tabell 9 kan vi se att nästan lika många av eleverna valde alternativet de som alternativ dom, men mellan pojkarna och flickorna skiljde sig svaren åt markant. Bland flickorna var valet de drygt dubbelt så vanligt som hos pojkarna. 1 flicka och 4 pojkar valde svarsalternativet dem.
En av de som valde svarsalternativet de gav som kommentar: ”för det låter bäst” och en annan skrev: ”tror det är så”. En av de 5 som valde alternativ dem skrev kommentaren: ”kändes bäst”. Många av de som valde att ringa in dom som svarsalternativ skrev att ”det låter bäst så”
eller ”för att jag tror att det är den”.
Svarsalternativ Antal Honom/honom 0 Honom/han 22 Han/han 2 Han/honom 0
Tabell 10. Subjekts- respektive objektsform.
Tabell 10 visar att majoriteten av eleverna valde att svara honom/han, dvs. 12 pojkar och 10 flickor. 1 flicka och 1 pojke valde svarsalternativet hon/hon, vilket betyder att ingen valde alternativet honom/honom eller hon/honom. De flesta eleverna verkar veta vilket alternativ som är rätt och lämnar därför kommentarer som: ”kan regeln” eller ”jag vet att det är rätt”, medan de som valde alternativet han/han skrev som kommentar att ”jag uttalar så” och ”bäst så”.
17 Svarsalternativ Antal
Dem 3
Dom 13
De 8
Tabell 11. Subjektsform av personligt pronomen i tredje person plural.
Tabell 11 visar att övervägande delen dvs. 13 av 24 elever valde att svara dom, varav 10 av dessa är pojkar. 1 pojke och 2 flickor valde alternativet dem och resterande 8 valde alternativet de, där drygt hälften är flickor. De 3 som valde alternativet dem skrev som kommentar till sina val, ”kändes bäst”, ”kändes bra” och ”för dä ä så”. De kommentarer som kom till vid alternativvalet dom lyder hos många att det ”låter bra”, i andra fall att ”de är så det är” och hos en att det är ”rätt nästan”.
Tabell 12. Objektsform av personligt pronomen i tredje person plural.
I tabell 12 valde en pojke alternativet de med kommentaren att ”dä låt bra” och 13 elever varav 8 flickor och 5 pojkar valde alternativet dom, medan 3 flickor och 7 pojkar valde att ringa in alternativet dem. Många av eleverna som svarade dom ansåg att det låter bättre eftersom man ändå pratar så. De som valde alternativet dem ansåg att de kan regeln och vet hur det ska vara.
Svarsalternativ Antal Hons 0 Hennes 23 Hens 0
Tabell 13. Genitivform i femininum.
I tabell 13 kan vi se att 23 elever av 24 valde alternativet hennes. En elev svarade inte på denna fråga vilket kan bero på att den missade hela det svarsbladet då ingen av de kvarvarande frågorna besvarats. Ser man på kommentarerna så verkar det som att eleverna är Svarsalternativ Antal
De 1
Dom 13
Dem 10
18
säkra på att alternativet hennes är rätt då det skriver, ”för de är så”, ”vet att det är så här” och
”för att jag är säker på att det är den”.
Svarsalternativ Antal
Dom 9
De 0
Dem 14
Tabell 14. Objektsform av personligt pronomen i tredje person plural.
Här kan vi se i tabell 14 att över hälften av eleverna har valt alternativet dem, 8 pojkar och 6 flickor. 5 pojkar och 4 flickor valde att svara dom och ingen valde att svara de. Många av de som valde svarsalternativet dom anser att det är rätt och låter bäst, där någon skriver att ”jag uttalar det så, därför skriver jag så”, medan de som valde alternativet dem skrev att ”det är rätt”, ”det är så” och det kändes bra”. En elev svarade inte.
Svarsalternativ Antal Hons 0 Hens 0 Hennes 23
Tabell 15. Genitivform i femininum.
Tabell 15 visar att alla eleverna svarade här enhälligt hennes. De allra flesta svarar här att de
”kan regel”, alternativt att de ”vet regeln”. En elev svarade dock inte.
Svarsalternativ Antal
De 13
Dom 7
Dem 2
Tabell 16. Subjektsform av personligt pronomen i tredje person plural.
I tabell 16 kan vi se att 13 elever valde att ringa in att pronomenet de är lämpligast att använda i denna mening, lite drygt hälften var flickor. 7 elever svarade att de föredrog dom, hälften flickor och hälften pojkar och endast 2 pojkar valde alternativet dem. De som valde alternativ de gav kommentarer som, ”regeln och lite magkänsla”, ”för att jag tror att det är den” och ”det
19
låter bäst”. De flesta som ringade in dom som svarsalternativ skrev i kommentarsfältet att ”det låter bäst”. Kommentarerna till svarsalternativ dem löd: ”för dä ä så” och ”för att det är oftast så”. 2 elever svarade inte på denna fråga.
4.3. Resultat av intervjuundersökningen
Frågorna till intervjuundersökningen finns att tillgå i bilaga 2 längst bak i detta arbete. Fyra elever från varje studiegrupp ingick i denna intervjustudie. I studiegrupp 1 ingick 1 pojke och 3 flickor och i studiegrupp 2 ingick 2 pojkar och 2 flickor.
Inledningsvis frågade jag eleverna i de båda grupperna vad språkvård är för något och de hade aldrig tidigare hört talas om det begreppet. Men ju mer vi pratade och med de frågor jag ställde desto mer började de förstå att språkvård är något som de jobbar med varje dag i skolan fast de inte visste att det fanns ett samlingsord för det. Sedan undrade jag som en följdfråga om de skulle föredra att få mer inblick i ämnet språkvård och det ville de flesta av dem, men då måste det finnas ett syfte bakom det och det måste vara kul så att intresset väcks.
De ansåg att man inte pratar om språkvård i skolan vare sig nu eller tidigare i grundskolan, i alla fall inte på så vis så att de förstår att det är språkvård som de jobbar med. En elev ansåg även att det vore bra om eleverna fick lära sig begreppen som exempelvis språkvård så att de vet att det är det som de jobbar med och får lära sig om i skolan.
Vidare i intervjun undrade jag vem som bestämmer över språket, och då framförallt vårt svenska språk. Då fick jag olika alternativ som att ”det finns det säkert”, ”kungen”,
”Stockholmarna”, ”Jimmie Åkesson” och ”det gör jag själv”. Här passade jag på att visa Språkrådets hemsida www.sprakradet.se på datorn där de kunde läsa lite om det och jag visade även att det finns en språklag i Sverige sedan 2009. Alla eleverna i de båda studiegrupperna ansåg att det är viktigt att bevara svenska språket för oss som är svenskar, men övervägande del av deltagarna tror ändå att engelskan kommer att ta över som ledande språk i vårt land och kanske i hela världen för att det skulle vara lättare om alla talar samma språk världen över.
Jag undrade sedan om de ansåg sig ha en sorts inre röst som talade om för dem hur de ska skriva, en sorts inre grammatik, vilket inte alla ansåg sig ha. Någon sa att ”ibland har man det, fast ibland måste man sitta och tänka just för att ibland skriver du ett ord fast du uttalar det
20
annorlunda, då låter det fortfarande bra fast man vet inte om det är rätt och kommer inte på vad som ska stå där istället”. De andra sa att ”jag har ingen inre grammatik”, ”Jag vet inte, jag bara skriver” och ”nej, jag bara skriver”. Någon ur studiegrupp 1 nämnde att man inte alltid kan lita på sin egen språkkänsla. Jag bad eleven att utveckla det och då nämndes det att om man gjort fel på något prov eller liknande så är det inte alltid man förstår vad man gjort för fel. Jag undrade då om de kan ta till sig av rättningen som de får från lärarna och det tyckte de inte att de gör, för man får ingen ytterligare förklaring på det som är fel. Den eleven menade att den vill att läraren ska skriva ut det rätta svaret på det som varit fel, för den eleven ansåg sig lära sig bättre då. Medan en annan elev protesterade och sa att om den får finna ut svaret själv så lär man sig mer.
Jag undrade vidare hur de ser på användandet av pronomenet dom och om det finns situationer där det inte lämpar sig att använda dom istället för de eller dem och om det finns situationer där det går alldeles utmärkt att använda sig av dom. Någon tyckte att det lät bättre med dom för att man uttalar orden så. Några andra menade att viktig information försvinner när man använder dom istället för de och dem. En elev undrade då vad det är för skillnad egentligen mellan orden de och dem, så jag tog hjälp av de andra i studiegruppen som förklarade så gott de kunde. Jag fyllde på med information där det behövdes och visade eleverna skillnaden mellan orden de och dem mer tydligt efter intervjun. En annan nämnde att skriver man på datorn så får man hjälp av stavningsprogrammet då det blir ett grönt eller rött streck under ordet, vilket eleven uppskattade. Alla var eniga om att när man chattar med någon på datorn eller skriver sms så är dom lämpligast att använda sig av. Jag undrade sedan vad de anser om grammatik och alla tyckte att det var svårt att förstå grammatiken. En elev pratade om att grammatiken innehåller en massa svåra ord som är svåra att förstå och svåra att komma ihåg och lära sig. En annan ansåg att grammatik är värdelöst och svårt, andra anser att grammatik är svårt att förklara. Kanske borde det ägnas mer tid åt grammatik men inte så ofta, sa en i studiegrupp 1 när jag undrade om det borde undervisas mer i grammatik. I andra studiegruppen tyckte man inte att det skulle vara mer grammatik i skolan och om det skulle vara det så måste den göras roligare och mer praktisk så man får öva på ett konkret sätt.
Därefter kom jag in på hur de ser på användandet av ordet hen som ett könsneutralt pronomen och då blev det livliga protester och diskussioner i studiegrupp 2, som ansåg att det är ett onödigt ord och tyckte att det började diskuteras kring det ordet bara för att det var med i ett avsnitt av tv-produktionen Solsidan i TV4. En annan menade att det finns ingenting som är en
21
hen och därför bör det inte heller finnas, antingen så är man en han eller hon. Jag undrade om ordet hen inte skulle vara lämpligt att använda när man ska ge ut olika skrivelser till befolkningen där ordet hen skulle underlätta så man slipper skriva han och hon eller den hela tiden. De tyckte att det ser mycket bättre ut att skriva ut han och hon än att ersätta det med hen. Studiegrupp 1 ansåg även de att ordet hen är onödigt och egentligen inte behövs alls, för vi blir inte mer jämställda könen emellan för det då det är handlingarna kring jämställdhet som gör oss mer jämlika. Ingen av de båda studiegrupperna använder sig av det könsneutrala ordet hen och kommer aldrig att göra det, tror de själva.
Jag tackade deltagarna för att de ställde upp att diskutera detta i grupp och för de svar som de gett mig.
5. Diskussion av resultaten
Hur använder sig ungdomar av personliga pronomen i skolan när de skriver?
Resultatet av min undersökning visar att eleverna föredrar att använda det talspråkiga pronomenet dom före de mer språkligt korrekta de och dem. I längden kan det betyda att framtidens texter kan bli svårare att tyda då eventuellt viktig information saknas i den skrivna texten eftersom ett pronomen har stor betydelse för sammanhanget i skriven text (Hultman, 2003, s. 90). Undersökningen visar att de vet att det finns en skillnad mellan pronomen i objektsposition och i subjektsposition, men de inte kan förklara skillnaden mer än att syftningen kan bli fel. Trots att det vet att det finns en skillnad mellan pronomenen de, dem och dom så visar enkäten att de inte väljer sina pronomen konsekvent utan blandar sina de, dem och dom. Kommentarerna till enkäten styrker att de är osäkra pronomenanvändare. Det resultatet kan bero på att de elever som brukar det mer talspråkliga pronomenet dom istället för de och dem så att säga då ”slipper” göra fel val mellan de och dem eller att många elever idag faktiskt föredrar att vara mer talspråkliga när de skriver.
I tabell 8 kan vi se att de flesta av eleverna i undersökningen svarade korrekt de enligt de skrivregler vi idag använder oss av. De som brukar det mer talspråkliga alternativet dom har möjligtvis haft lärare som av någon anledning har en högre acceptans för den typen av användning i skriftspråket. I Selins undersökning kring De, dem och dom så undersöker hon bland annat lärares attityder och det visar sig att de flesta lärare anser att det är mer rätt att
22
använda sig av de/dem istället för dom i elevtexter medan vissa lärare har en betydligt mer liberal syn på dom-bruket, då det kan ses som mindre ”förstörande” för läsaren än att sätta ut de/dem fel (Selin, 2008, s. 21).
Månsson nämner i sitt arbete att eleverna har svårt för att sätta ut de och dem på ett korrekt sätt och har därför som argument att man bör ”tillåta dom i skrift” (Månsson, 2012, s. 17) i vissa kontexter. Månsson anser även att eleverna måste kunna de och dem i sitt sammanhang enligt de språkregler som finns (Månsson, 2012, s. 17), vilket kan läsas i Svenska Akademiens språklära att
”i skrift hör dom som gemensam form de och dem främst hemma i återgivet tal och i vardaglig framställning” (Hultman, 2003, s. 103).
Ser vi till kommentarerna i min undersökning ser man att de allra flesta tror sig veta att de gör korrekta val. Majoriteten av de elever i de båda studiegrupperna som valde alternativ dom ansåg att det valet vara rätt, för att de tror att språkreglerna har ändrats och för att många föredrar att skriva som de talar. Resultatet visar även att eleverna verkar ha svårt att välja rätt mellan de och dem och det kan förvisso bero på att de är så vana att använda det mer talspråkliga pronomenet dom även när de skriver. Det visar sig att många är osäkra ända upp i vuxen ålder (Svenska språknämnden, 2007, s. 207). Detta kan bero på att eleverna inte har fått lära sig den distinkta skillnaden mellan de och dem, utan ”man associerar den alltså med position i stället för satsledsfunktion” (Svenska språknämnden, 2007, s. 207).
Det finns några punkter i undersökningen som är extra intressanta, exempelvis i tabell 1 har en elev valt svarsalternativet hens, vilket möjligtvis kan bero på ett normbrott då eleven inte har valt något mer könsneutralt alternativ i sina andra svarsalternativ trots att hens finns med i både fråga 13 och fråga 15. Med tanke på hur de andra två meningarna i svarsalternativen ser ut kan det vara så att eleven vill mer med sitt språk trots att hon inte riktigt behärskar det som en sorts normlucka där hon använder sig av ett begrepp som hon vanligtvis inte brukar annars (Teleman, 1979, s. 119). Ett annat alternativ kan vara att eleven möjligtvis av misstag ringat in fel alternativ. Eleven ingick även i den ena av intervjustudiegrupperna och där var trycket stort från de övriga att ett könsneutralt ord var onödigt, vilket kan ha medfört att hon inte ville nämna sin möjliga egentliga åsikt.
23
I hur stor utsträckning vet ungdomar skillnaden mellan personliga pronomen vad som gäller subjektsform och objektsform?
Undersökningen visar att eleverna inte är helt säkra på de personliga pronomenens subjekts- och objektsformer. I enkätens tillhörande kommentarfält kan man snabbt utläsa att många tror sig veta ”reglerna” och ”hur det ska vara” trots att de många gånger väljer fel form eller föredrar det talspråkliga dom. I tabell 5 visar resultatet att alla eleverna svarade den korrekta objektsformen honom, vilket kan bero på att vi i tidig ålder får lära oss hur det ska vara i dessa så kallade ”enklare” meningar utan komplicerade subjekt och objekt, där i denna mening han är subjektet och honom objektet när det är frågan om rak ordföljd.
I tabell 6 visar det sig att trots en inte alltför komplicerad mening har några elever ändå valt att svara subjektsformen hon/han fast meningen redan har en subjektsplacering i han i början av meningen. Enligt Teleman kan detta bero på att skribenten inte behärskar normen, att eleven kan ha en normlucka som betyder att ”hon inte klarar att språkligt bygga upp de komplexa syntaktiska strukturer som motsvarar hennes meddelandeavsikt” (Teleman, 1979, s.
119). Meningen blir mer talspråklig och informell något som kan bero på begränsade grammatikkunskaper under många år vilket resulterar i att vi blir mindre medvetna om skillnaderna mellan subjektiva och objektiva pronomen. I intervjudelen talade eleverna om att de inte alltid kan lita på sin egen språkkänsla. En elev ville veta det rätta svaret av läraren för den lärde sig bättre då, medan en annan elev lärde sig bättre om den fick finna ut det korrekta svaret själv. Detta visar att det inte är helt enkelt för lärare att ge den feedback som eleven föredrar då en klass består av många individer med olika behov.
Hur mycket vet eleverna om språkvård?
Resultatet visar att eleverna aldrig tidigare har hört talas om begreppet språkvård. Vid djupare diskussioner under intervjuerna inser eleverna att de undervisas i språkvård varje dag i och med att de talar och skriver på lektionerna där de får arbeten rättade efter de språkregler som vi har att förhålla oss till.
Eleverna anser att de vill behålla svenskan för oss svenskars skull, men de tror att engelskan kommer att ta över mer och mer och det är möjligt att alla länderna på jorden i framtiden kommer att ha engelska som modermål.
24
I intervjun diskuterade vi även om det finns ett behov av ett könsneutralt pronomen i svenskan exempelvis hen. Det visade sig att eleverna ansåg att det inte finns något behov av ett sådant ord, för ordet i sig gör oss inte mer jämställda och menade att det är handlingar som skapar ett könsneutralt och jämställt samhälle. Dessutom ansåg de att ordet är fult. En av eleverna hade nog inte riktigt uppmärksammat att ett sådant ord fanns att tillgå förrän ordet dök upp i tv- produktionen Solsidan i TV4 för någon säsong sedan. Samma elev nämnde även att hen inte finns eftersom man antingen är en han eller en hon. Henriksson nämner i sitt arbete att långtifrån alla i hennes undersökning var positivt inställda till det könsneutrala ordet och menar vidare att av de studenter som ingick i hennes undersökning så var de som studerade genusvetenskap betydligt mer accepterande till ett könsneutralt pronomen än övriga studenter (Henriksson, 2010, s. 23).
En elev ansåg under intervjudiskussionen att det vore bra om eleverna fick lära sig begreppen som exempelvis språkvård så att de vet att det är det som de jobbar med och får lära sig om i skolan. Frida Gustafsson skriver om det i sitt arbete som handlar om matematik hos gymnasieelever att läraren måste ”aktivt bidra till att eleverna tillägnar sig den matematiska terminologin” (Gustafsson, 2007, s. 40). Precis på samma sätt borde det vara i alla skolans ämnen, anser jag, för att fördjupa elevernas kunskaper och förståelsen för begreppen och termerna.
En parentes i min undersökning är att en flicka i studiegrupp 2 möjligtvis inte tog min undersökning på allvar, eftersom hennes kommentarer inte verkar alltför seriösa.
Kommentarerna är skrivna på dialekt och många gånger utan att ge något svar till i sitt svarsalternativ, utan har istället skrivit om mina meningar på dialekt. Min analys av hennes beteende är att hon har stor osäkerhet i fråga om svenskans regler och vill inte visa det.
Svaren jag fick från henne bekräftar att min analys kan vara korrekt.
25
6. Avslutning
För mig som blivande lärare i svenska språket anser jag att det är viktigt att ge eleverna undervisning och respons som är kopplad till de språkliga regler som vi förhåller oss till i nuläget och låta framtidens språkregler vara just framtidens språkregler. Det som till stor del lockar mig i mitt kommande yrke är att en lärare ständigt måste vara påläst och uppdaterad på ny forskning kring språkriktighetsregler och andra skolrelaterade beröringspunkter. Samtidigt som jag anser att språkregler är viktiga att förhålla sig till, så finner jag att det är spännande med elever som vågar och vill utmana och utveckla språket skriftligt så länge som de är medvetna om de språkliga reglerna och har kunskap om dem.
Resultatet av min undersökning gör att jag förstår att eleverna behöver en givande och mer konkret undervisning i grammatik, där även tillhörande begrepp bör presenteras och diskuteras med eleverna och att de får lära sig skillnaden mellan ett formellt och ett informellt språk. En undervisning där eleverna får en förståelse för varför de bör behärska språket på ett mer korrekt sätt och även få en inblick i vad språkvård är och att det är något som de arbetar med varje dag, något som bör vårdas med omsorg för framtida generationer och framtida språkliga utvecklingar.
En intressant aspekt vore att i kommande undersökningar titta på i vilka olika skolor de här eleverna fått sin undervisning i grundskolan. För att på det viset se om det finns ett mönster som tyder på att vissa skolor och då framförallt vissa lärare har mer eller mindre acceptans för de mer talspråkliga alternativen i skrift, och även söka reda på orsaken till det.
Ett annat intressant forskningsområde vore att se om det finns någon skillnad mellan pojkars och flickors bruk av pronomen och i sådana fall söka ta reda på vad det kan bero på.
26
7. Litteraturförteckning
Fröding, G. (u.d.). Stänk och flikar, 1896. Hämtat från Projekt Runeberg:
http://runeberg.org/stanflik/ den 15 01 2014
Gustafsson, F. (2007). Addera eller lägg ihop? Om den matematiska terminologins inverkan på gymnasieelevers förmåga att lösa matematiska problem. i S. Red. Granath, & B.
Bihl, Portar till språk och litteratur. CSL 2007 (ss. 31-41). Karlstad: Centrum för språk och litteraturdidaktik, Karlstads Universitet (CSL), 2007.
Henriksson, A. (2010). Normativt uppror? Bruk av och attityder till hen som könsneutralt pronomen. Stockholms Universitet: Instutitionen för nordiska språk.
Hultman, T. G. (2003). Svenska Akademiens språklära. Stockholm: Svenska Akademien.
Ledin, P. (09 2013). Jag giller´t. Hämtat från Språktidningen:
http://spraktidningen.se/artiklar/2013/09/jag-gillart den 06 01 2014
Månsson, C. (2012). Ska dom tillåtas? En studie av gymnasieelevers användning av de och dem. Örebro: HumUs Akademin.
Olsson, H. (1999). Språket så fungerar det. Stockholm: Liber AB.
Patel, R., & Davidson, B. (2010). Forskningsmetodikensgrunder, upplaga 3:9. Lund:
Studentlitteratur.
Selin, S. (2008). DE, DEM eller DOM? Lärares attityder och elevers kunskaper. Göteborg:
Göteborgs Universitet Instutionen för svenska språk.
Skolverket. (u.d.). www.skolverket.se. Hämtat från Läroplaner:
http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och-
kurser/gymnasieutbildning/gymnasieskola/sve?tos=gy&subjectCode=SVE&lang=sv den 17] 12 [2013
Svenska språknämnden. (2007). Språkriktighetsboken. Norstedts Akademiska Förlag.
Teleman, U. (1979). Språkrätt. Lund: Liber Läromedel.
Teleman, U. (1999). Svenska Akademiens grammatik, Del 2. Första tryckningen. Stockholm:
Svenska Akademien.
Teleman, U. (2007). Tradis och funkis - Svensk språkvård och språkpoitik efter 1800.
Köpenhamn: Norstedts Akademiska Förlag.
Tingsell, S. (2007). Reflexivt och personligt pronomen. Anaforisk syftning hos ungdomar i flerspråkiga storstadsmiljöer. Göteborg: Institutionen för svenska språket.
Öqvist, J. (2005). I samhörighetens tjänst. i J. Anward, & B. Nordberg, Samtal och grammatik, Studier i svenskt samtalsspråk (ss. 139-156). Lund: Studentlitteratur.
27 Bilaga 1:
Vilket pronomen föredrar du? Varför då?
Ringa in ditt val och kommentera varför du gjort det valet.
1.
Han tog sin hatt och hennes väska.
Han tog sin hatt och hons väska.
Hen tog sin hatt och hens väska.
Kommentar:……….………
……….………
………..
2.
Dem slog sig på knäna.
Dom slog sig på knäna.
De slog sig på knäna.
Kommentar:……….………
……….………
……….
3.
Han blev irriterad på kvinnan som tittade på han.
Han blev irriterad på kvinnan som tittade på honom.
Kommentar:………
………
………
4.
Hon tittade lugnt på de som kom.
Hon tittade lugnt på dom som kom.
Hon tittade lugnt på dem som kom.
Kommentar:………
………
………
5.
Jag såg han spela fotboll igår.
28
Jag såg honom spela fotboll igår.
Kommentar:………
………
………
6.
Han såg på hon/han.
Han såg på henne/honom.
Han såg på henom.
Han såg på den.
Kommentar:………
………
………
7.
Ingen missunnade dom segern.
Ingen missunnade dem segern.
Ingen missunnade de segern.
Kommentar:………
………
……….
8.
Det gick bättre än dem hade trott.
Det gick bättre än de hade trott.
Det gick bättre än dom hade trott.
Kommentar:………
………
………
9.
Då de kom hem var det för sent.
Då dem kom hem var det för sent.
Då dom kom hem var det för sent.
29
Kommentar:………
………
………
10.
Om hon ropar på honom så kommer honom genast.
Om hon ropar på honom så kommer han genast.
Om hon ropar på han så kommer han genast.
Om hon ropar på han så kommer honom genast.
Kommentar:………
………
………
11.
De är nu så gamla så att dem borde förstå.
De är nu så gamla så att dom borde förstå.
De är nu så gamla så att de borde förstå.
Kommentar:………
………
………....
12.
Genom att berätta om sina sorger lindrar man de.
Genom att berätta om sina sorger lindrar man dom.
Genom att berätta som sina sorger lindrar man dem.
Kommentar:………
………
……….
13.
Han såg på hons hår.
Han såg på hennes hår.
Han såg på hens hår.
Kommentar:………
………
……….