Vem är det här för ställe?
Plats och identitet i perifera tätorten Vålberg
Who is this place?
Place and identity in peripheral urban center Vålberg
Henrik Grund
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Samhällsplanerarprogrammet
C-nivå/15 hp Svante Karlsson Richard Ek 2020-09-04
Sammanfattning
Plats är ett centralt och omtvistat begrepp inom geografin. Det är inte bara en fråga om fysisk lokalitet, utan platser förknippas med olika meningar och känslor och fungerar även som del av mänsklig identitet. Genomgripande samhällsförändringar som globalisering och
teknologisk utveckling har påverkat platser drastiskt, särskilt i landsbygdsområden där industri varit centralt, och har resulterat i socioekonomiska och demografiska utmaningar. I Karlstads kommun kan utvecklingen tydligt ses i tätorten Vålberg, där historiska skeenden lett till problematiska bilder av orten. Denna undersökning ämnar ge inblick i Vålbergs
platsidentitet och relaterade utmaningar, samt hur människor, plats och identitet samverkar.
Frågor drivande i arbetet var följande:
• Vad kan diskursen om Vålberg avslöja om dess platsidentitet?
• Vilken är relationen mellan människorna, platsen och identitet?
• Hur kan Vålbergs särskilda utmaningar relateras till aspekter i dess platsidentitet?
Via en pragmatisk ansats användes en kombination av ett flertal metoder såsom etnografiska betraktelser, diskursanalys och granskning av sekundära statistiska data för att skapa en mångsidig beskrivning av Vålbergs platsidentitet i form av ett narrativ kompletterat med fotografier. Teman som uppstod i materialet var bland annat ortens utmaningar med
socioekonomiska förutsättningar, rasistiskt motiverat våld och negativa stämplar vid sidan av positiva känslor av hemhörighet och gemenskap; en föränderlig och omtvistad bild av vad Vålberg är; ett bekymrat förhållande till Karlstads kommun och en känsla av att vara bortglömd samt betydelsen av samhällets industriella begynnande i en postindustriell omvärld. Slutsatser av studien är att samhällets beroende av den nu mer avvecklade centrala och strukturerande tillverkningsindustrin bidragit till en negativ social utveckling och en resulterande problematisk platsidentitet. Platsidentitet ter sig som en betydande faktor i Vålbergs utveckling och en av ortens stora utmaningar är att förändra den. Samspelet mellan människorna och platsen förefaller dock vara en komplex process som svårligen låter sig påverkas av gängse utvecklingsstrategier.
Nyckelord: Plats, platsidentitet, Vålberg, landsbygd, globalisering
Abstract
Place is a central and contentious concept in geography. Far from a question of mere physical locality, places are associated with different meanings and emotions while functioning as elements of human identity. Pervasive processes of societal change like globalization and technological development have drastically affected places, especially in rural areas where industry has been of key importance, bringing with them socioeconomic and demographic challenges. In the municipality of Karlstad this development is clearly seen in peripheral urban center Vålberg, where historical events have led to problematic conceptions of Vålberg as a place. The aim of this study is to give insight into Vålberg's place identity and related challenges, as well as the interplay of people, places and identity. Questions central to the work were as follows:
• What can discourse about Vålberg reveal regarding its place identity?
• What is the relation between the people, the place and identity?
• How can Vålberg’s specific challenges be related to aspects of its place identity?
Via a pragmatic approach a combination of multiple methods like ethnographic reflection, discourse analysis, and review of secondary statistical data were used to create a multifaceted description of Vålberg's place identity, in the form of a narrative supplemented by
photographs. Themes arising in the material pertained to socioeconomic challenges, racially motivated violence and stigma side by side with positive feelings of being at home and part of a community; changing and contentious conceptions of Vålberg; an uneasy relationship with Karlstad municipality and feelings of being forgotten, as well as the importance of the community’s industrial beginnings in a post-industrial society. Conclusions of the study are that the community’s dependence on the now defunct central and structuring manufacturing industry contributed to adverse social development and a resulting problematic place identity.
Place identity presents as a significant factor in Vålberg’s development, and one of the town’s key challenges is to change it. However, interplay between the people and the place appear to be a complex process that is difficult to influence by prevalent development strategies.
Keywords: Place, place identity, Vålberg, rural, globalization
“If I could wake up in a different place, at a different time,
could I wake up as a different person?”
Fight Club (Palahniuk, 2011, s. 33)
Innehåll
Förändringar ... 1
Syfte & frågeställningar ... 3
Disposition ... 4
Prickar på kartan? ... 5
Plats ... 5
Platsidentitet ... 6
Vålberg i periferin ... 9
Sammanfattning ...11
Metod & metodologi ...12
Vetenskapsteoretiskt perspektiv...12
Metodologi ...13
Metod ...14
Kritisk diskussion ...17
Forskningsetiska överväganden...18
Vem är det här för ställe? ...19
Lokalitet ...19
Socioekonomiska förutsättningar ...20
Ett besök till månen...24
Stökiga ungdomar ...27
En ständig förhandling ...28
Skammen & stoltheten ...30
I skuggan av giganter ...32
Avslutande diskussion ...36
Referenser ...42
Bilagor ...49
Bilaga 1. Inlägg och svar från sociala media. ...49
Figurförteckning
Figur 1. Platsidentitet – det dynamiska förhållandet mellan människa, plats och identitet ... 7
Figur 2. Karta över Karlstads kommun med Vålberg markerat i rött (Karlstads kommun, u.å.) ... 19
Figur 3. Befolkningsutveckling (Karlstads kommun, 2020c) ... 21
Figur 4. Åldersfördelning (Karlstads kommun, 2020a) ... 21
Figur 5. Utbildningsnivå (Karlstads kommun, 2020a)... 22
Figur 6. Medianinkomst (Karlstads kommun, 2020a) ... 22
Figur 7. Andel hushåll med ekonomiskt bistånd (Karlstads kommun, 2020a; Socialstyrelsen, 2018) .. 23
Figur 8. Andel arbetslösa (Karlstads kommun, 2020a) ... 23
Figur 9. Ohälsotal (Karlstads kommun, 2020a) ... 24
Figur 10. Älvsbyhus; Figur 11. Järnvägsstationen; Figur 12. Karlstads kommuns sol ... 25
Figur 13. Norsplan; Figur 14. Resecentrum; Figur 15. Gång- och cykelväg ... 26
Figur 16. Sjösalaparken; Figur 17. Vålbergsskolan; Figur 18. Sjösala fritidsgård ... 27
Figur 19. Småhus; Figur 20. Radhus; Figur 21. Trädgård ... 29
Figur 22. Folkets hus; Figur 23. Sim- och sporthallen ... 31
Figur 24. Älvenäs industrihotell ... 33
Figur 25. Radhus; Figur 26. Villa; Figur 27. Trastvägen ... 34
Figur 28. Industrispåret ... 35
1
Förändringar
Grinden stängs bakom mig och jag står utanför min bostad, nu mitt i centrala Karlstad. Ofta slås jag av den rörelse och den energi som finns strax utanför min port. Det är en positiv känsla, en känsla av att vara del av en expansiv plats där framtiden känns hoppfull. Ungefär samma känsla fanns i mina barnsben där de sprang runt i hemorten Stöllet i den
nordvärmländska Klarälvdalen, en plats som var som en enda stor lekplats för oss. Karlstads kommun (2020e) förutspår nu att man kommer bli 100 000 invånare till år 2025. Men tillväxten är knappast jämbördig inom kommunen, och utvecklingen i flera av kommunens landsbygdsområden fortsätter peka i en negativ riktning, precis som i Klarälvdalen. Och jag vet ungefär var den trendlinjen slutar. Senare samma dag befinner jag mig i Vålberg och noterar skillnaden mellan var jag alldeles nyss var och var jag nu har kommit. Det börjar med att bank- och postkontoren lägger ner, sedan ryker företagen, lekplatserna och till sist skolan.
Kanske att räddningstjänsten får vara kvar. Men det är inte bara förlusten av centrala institutioner jag känner igen. Jämfört med Karlstad stad är det en skillnad i känsla, i den kvalitativa upplevelsen av plats. Det är känslan av att vara på skuggsidan av förlorade möjligheter och avtagande livfullhet. När jag är i Stöllet är det känslan av att en del av vem jag är som människa tynar bort.
Med detta exempel vill jag illustrera att plats är mer än bara en geografisk punkt. I den mänskliga upplevelsen räcker en serie koordinater inte långt som definition. Det anmärktes tvärtom av Edward Relph (1993) att platser kan förstås som ingjutna med mening och känsla- -att platser är mänskliga omgivningar där värden, aktiviteter och specifika landskap omfattar varandra. Detta undgår ingen som återvänt till sin barndoms bekanta gator. Långt efter att människan lämnat sådana betydelsefulla platser fortsätter de att forma våra tankar och upplevelser. Platserna kommer till oss i vårt språk, i våra minnen och i våra drömmar. De informerar vår uppfattning av oss själva och kan ge upphov till gemensam tillhörighet
(Rönnlund & Tollefsen, 2016). Inom kulturgeografi och miljöpsykologi har man velat belysa denna relation mellan människa och plats bland annat genom teorier om platsidentitet eller platskänsla (se exempelvis Proshansky et al., 1983; Jess & Massey, 1995). I detta hänseende är platser och känslorna som är förknippade med dem inget trivialt, utan snarare något som genomsyrar personers liv och erfarenhet. Bland de olika platser som har betydelse för människan nämns ofta hemmet som den mest avgörande--det Relph kallade ”den centrala
2 referenspunkten för mänsklig existens” (Relph, 1976, s. 20, min översättning). Så är det också hembygden som står i fokus för detta arbete.
Olika platser förknippas med olika meningar och känslor, och denna platsidentitet är i ständig förändring och tolkning, vilket är något som exempelvis samhällsplanerare känner till och räknar med i sitt arbete med lokal och regional utveckling. Megatrender som globalisering och urbanisering har inneburit en större konkurrens om ekonomiskt och mänskligt kapital och ett upplevt behov för kommuner att profilera sig som unika (Syssner, 2012). Dessa
megatrender har även inneburit en utarmning av perifera landsbygdsområden, såsom
demografisk nedgång, brist på sysselsättning och nedskärningar i offentlig service (Hedlund, 2017). Sammantaget har det lett till en situation där vissa lands- och glesbygdsorters
platsidentitet utmanas, förändras och i vissa fall förfaller. Platsen med sina tillhörande meningar och känslor riskerar i värsta fall att bli destruktiv för människan, vilket är väl exemplifierat av Kristina Mattssons (2010) reportage om värmländska Filipstad, där
människor och plats ingått i en gemensamt nedåtgående spiral med ekonomiskt och kulturellt förödande följder. Situationen kan sägas vara likartad i värmländska Grums kommun, som år 2013 rankades av tidskriften Fokus (2013) som landets sämsta kommun att bo i. Gemensamt i dessa fall är att det som förr varit ekonomiskt bärkraftiga orter med betydande
industriproduktion och tillhörande stolthet, med tiden blivit avfolkningsorter på ekonomisk nedgång och en självbild som börjat vackla.
Inom Karlstads kommun är den utveckling som beskrivs ovan tydligast utanför centralorten Karlstad. Bland kommunens mindre tätorter finner vi bland annat det perifera Vålberg i den västra ytterligheten av kommunens administrativa gräns, som också är det mest målande exemplet. Ordet perifer används här i både geografisk och socioekonomisk bemärkelse.
Vålberg är en tätort som under lång tid haft en fallerande industriproduktion och figurerade på 1990-talet regelbundet i media och titulerades i Expressen som ”Hatets Vålberg” (Brune, 1996). Den sociala oron har därmed dominerat berättelsen om Vålberg och tätorten har inom kommunen erhållit ett visst rykte därav. Ett intresse för Vålberg väcktes av min tid som praktiserande samhällsplanerare på Karlstads kommuns planeringsavdelning, där
landsbygdsutveckling var ett av de åtaganden som stod i fokus inför nästa översiktsplan.
Vålberg är en av de mindre tätorter i kommunen som engagerar detta arbete. Jag reagerade särskilt när jag fick erfara att vissa personer som vuxit upp i Vålberg och sedermera flyttat därifrån ibland undvek att dela med sig av den informationen på grund av det tillhörande
3 stigmat. Det tyder på en viss problematik som jag menar ännu inte förstås till fullo och där kommuners verktygslåda i stort sett är ineffektiv, då utvecklingen tycks grunda sig i
obevekliga globala samhällstrender. Kommuner och regioner har på senare år försökt vända den negativa utvecklingen bland annat med utvecklingsstrategier likt platsmarknadsföring, som syftar till att förändra en plats identitet till en attraktivare sådan (Syssner, 2012).
Åtgärderna siktar in sig på att förändra bilden av en plats, ofta genom att lyfta upp attraktiva aspekter och gömma de mindre aptitliga sidorna. Andra strategier som förekommit är dubbel markanvisning eller LIS-planer, vilket står för landsbygdsutveckling i strandnära lägen. Men frågan kompliceras av att utvecklingen är så pass disparat. Kristina Mattsson (2010) använder i sitt reportage värmländska Sunne, där utvecklingen tenderar till framsteg och optimism, som en direkt motpol till Filipstad. I Karlstads kommun kan Vålberg eventuellt kontrasteras med Väse i öst, som i egenskap av ursprungligt stationssamhälle inte har samma historiska bagage.
Det finns således ingen färdig lösning eller mall som är allmängiltig. Utan en djupare förståelse av platsens identitet och grunderna till dess framkomst så riskerar våra åtaganden även med de godaste intentioner att förbise viktiga delar av problemet. Men att på djupet söka förstå en plats identitet är en tidskrävande process som måste göras från fall till fall. Det är från denna bakgrund som följande undersökning av Vålbergs platsidentitet tar sin början.
Syfte & frågeställningar
Det har tidigare skrivits om Vålberg, exempelvis i anknytning till kulturhistoria (Hansen, 2012) eller rapporteringen av de våldsamma händelserna på orten (Brune, 1996). Andra har haft en mer personlig kulturgeografisk vinkling som Blom (2000, 2002). Den här
undersökningen tar avstamp från det senare perspektivet. Likheterna med Bloms verk är många, låt vara att denne fokuserade på det intilliggande samhället Älvenäs. Blom (2002, s.
121) skriver: ”för att skapa en långsiktig hållbar utveckling måste den lokala unika identiteten med dess olika uttryck tas i noga beaktande”. Denna undersökning bör således ses som ett led i att ytterligare fördjupa förståelsen av Vålbergs platsidentitet och ortens särskilda
utmaningar, men skiljer sig från Bloms verk genom att använda en metod som är mer systematiskt upptagen med den sociala konstruktionen av platsidentitet. Viss inspiration hämtas även från Malm (2013) som undersökte koncepten landskap och identitet på Shetlandsöarna, samt Carlfjord (2017) som undersökte lokala manifestationer av
välfärdssamhället i Åmotfors och Hammarstrand genom en liknande blandning av personliga betraktelser och analys.
4 Undersökningens syfte är att ge inblick i Vålbergs platsidentitet. Förhoppningen är vidare att resultatet producerar en förståelse för Vålbergs särskilda utmaningar i detta avseende, samt att det kan säga något värdefullt angående relationen mellan människa, plats och identitet. Främst ämnar undersökningen åstadkomma detta genom personliga betraktelser och analys av den mellanmänskliga kommunikationen kring orten. Syftet är inte, i likhet med hur Malm (2013) uttryckte det i sin avhandling om identiteter på Shetlandsöarna, att definiera en essens av vad Vålberg är, utan snarare att ge en djupare insikt om några av dess tolkningar. Det är inte heller meningen att peka ut Vålberg på något sätt utan snarare att försöka se vad som finns bakom den ofta negativa allmänna bilden. Det relevanta är i detta fall hur upplevelsen av plats och platsidentitet kan synliggöras och hur olika perspektiv bryts mot varandra.
Undersökningen drivs av några centrala frågor:
• Vad kan diskursen om Vålberg avslöja om dess platsidentitet?
• Vilken är relationen mellan människorna, platsen och identitet?
• Hur kan Vålbergs särskilda utmaningar relateras till aspekter i dess platsidentitet?
Disposition
Uppsatsen är indelad i fem olika kapitel. Detta första kapitel tillhör introduktionen som syftar till att introducera bakgrunden till uppsatsen samt formulera syfte och ett antal
frågeställningar.
Det andra kapitlet redogör för de begrepp som är centrala för att förstå uppsatsen. Bland annat tas platsbegreppet och platsidentitet upp. Tidigare forskning som använder begreppen
presenteras, samt så rymmer teorin en ett urval av vad som tidigare skrivits om Vålberg och landsbygd generellt.
I det tredje kapitlet redovisas förutom de metoder som använts för datainsamling och analys även det vetenskapsteoretiska perspektiv som används i uppsatsen. Här drivs även en kritisk diskussion om giltighet, tillförlitlighet och självreflexivitet, samt etiska överväganden.
I det fjärde kapitlet presenteras det empiriska materialet som ett narrativ, där data från de olika undersökningarna vävs in tillsammans med analysen.
Det femte kapitlet innehåller en avslutande diskussion som återgår till bakgrunden och de centrala begreppen för att forma vissa slutsatser.
5
Prickar på kartan?
I detta kapitel förklaras undersökningens centrala kulturgeografiska begrepp och en genomgång av tidigare forskning presenteras. Undersökningen bygger främst på idéer om platsidentitet och platskänsla som en bakgrund mot att förstå forskningsföremålet och begripliggöra det empiriska materialet. Begreppen platsidentitet och platskänsla, från engelskans place identity och sense of place, har historiskt använts inom geografi och miljöpsykologi för att beskriva olika aspekter gällande människans relation till plats. För att till fullo förstå vidden av dessa överväganden krävs en kort och ytterst förenklad genomgång av hur de centrala begreppen plats, platsidentitet och platskänsla konceptualiserats inom det geografiska fältet. Det är dock värt att vara uppmärksam på att det är fråga om tvetydiga teoretiska begrepp, som har figurerat i fältet under flera definitioner.
Plats
Plats är inom geografin komplext. Det är ett av de mer betydelsefulla och omtvistade
begreppen i fältet (Cresswell, 2008). Det kom genom historiska skeenden att skiljas från andra till synes närbesläktade begrepp såsom rum, landskap eller för den delen region, som ej heller de har någon allmängiltig definition men likväl skiljer sig från plats (se exempelvis Gren &
Hallin, 2003). Det ska sägas att plats i dess ursprungliga betydelse inom geografin förstods som absolut, på det sätt att plats syftade till en särskild punkt på jordytan (Holloway et al., 2003). Även tid och rum antogs i detta euklidiska perspektiv blott vara objektiva, externa behållare som mänskligt liv kunde spelas ut i, eller med andra ord på förhand givna fysiska strukturer (Graham & Healey, 1999; Rönnlund & Tollefsen, 2016). Men när geografer idag hänvisar till begreppet plats används ofta en långt mer filosofisk utblick. Vissa geografer framställde sedermera geografin som inhuman och menade att den hade en tendens att negligera mänsklig subjektivitet genom att reducera människor till ”prickar på en karta”
(Holloway et al., 2003, s. 157, min översättning). Den euklidiska synen på plats utmanades därefter bland annat av så kallade humanistiska geografer, till vilka den för fältet
betydelsefulle Yi-Fu Tuan räknas (Cresswell, 2008; Gren & Hallin, 2003). I kontrast menar exempelvis Cresswell (2008) att en plats i sin mest grundläggande definition är en
kombination av lokalitet och mening. Tuan (1974) uttryckte det som individers emotionella bindningar till plats. I sitt klassiska verk Place and Placelessness använde Edward Relph (1976) en fenomenologisk metod för att undersöka de olika dimensionerna av plats. Förutom en gedigen genomgång av de flertaliga sätt varpå plats kan uppfattas i den mänskliga
6 upplevelsen, kopplades plats även till identitet på ett inflytelserikt sätt. I linje med dessa tänkare kom användandet av begreppet plats att förändras till att omfatta det mänskliga perspektivet (Rönnlund & Tollefsen, 2016; Cresswell, 2008). Denna förståelse av plats kan inte reduceras till endast någon avgränsad lokalitet frånkopplad människan, utan plats ses som en djup och komplex del av människans upplevelse av världen. Att vara är med andra ord ofrånkomligen att existera på en plats, eller som Gabriel Marcel uttryckte det: ”Individen är inte frånskild sin plats, han är denna plats” (Relph, 1976, s. 43, min översättning). Relph (1976) pekar även på att platser som exempelvis hemmet i nomadiska samhällen inte
nödvändigtvis är geografiskt fixerade utan snarare definieras kulturellt. Denne menar vidare att just hemmet är en central plats för mänsklig existens, och fungerar som grund för vår identitet både som individer och som del av en gemenskap (se även Cuba & Hummon, 1993).
Det är en komponent av livet som blir särskilt tydlig om man funderar på hur hemlöshet i allmänhet uppfattas som ett särskilt utsatt tillstånd. Ekman (1994) skrev om hembygdens betydelse och vad hon kallade för lokalmedvetande, en kombination av kunskap om och erfarenhet av ett lokalt område som delas gemensamt av människor på platsen. På senare tid har platsbegreppet utvecklats ytterligare av vissa för att fånga in platsers föränderlighet i den globaliserade världen. Massey (1993) introducerade en så kallad progressiv/global och relationell syn på plats, där platser i stället för att vara bundna och rotade är öppna och konstant skapas och omskapas. Hon menade att plats bör förstås som en skärningspunkt av relationer på olika nivåer och skalor samt att förståelsen av platser som exklusiva och bundna ligger till grund för främlingsfientlighet (Massey, 1993; Holloway et al., 2003). Ytterligare teoretisering om plats har Jess & Massey (1995) gett i boken A Place in the World. Jämför även med Harvey (1993) som menade att plats är reaktionärt och ofta används för att skapa ett vi och dom-perspektiv. En lärdom från Gren & Hallin (2003) är även att plats har en påtaglig temporal aspekt, då platser har historia och så att säga breder ut sig i tid. Plats har
konceptualiserats på flertalet vitt skilda sätt i det geografiska fältet utöver det som tas upp här, men dessa saknar då relevans för studiens syften och behöver inte behandlas närmare.
Platsidentitet
Begreppet platsidentitet har haft en närvaro inom geografisk forskning sedan 1970-talet och har varit associerat med ett flertal specifika kulturgeografer som exempelvis Tuan, Relph och Buttimer (Qazimi, 2014; Proshansky et al., 1983). Platsidentitet har även diskuterats inom psykologi och då främst miljöpsykologi. Det har beskrivits som ett ”hopkok av minnen, förståelser, tolkningar, idéer och relaterade känslor för specifika fysiska miljöer och typer av
7 miljöer” (Proshansky et al., 1983, s 60). Vi kan nöjas oss med att som Cooper (nämnd i
Proshansky et al., 1983) säga att platsidentitet är sättet varpå människor och den fysiska miljön ingår i ett dynamiskt förhållande där platsen informerar personers identitet och vice versa.
Figur 1. Platsidentitet – det dynamiska förhållandet mellan människa, plats och identitet
Det vill säga, de platser där människor lever har genomsyrats av vissa känslor och meningar därav och dessa känslor och meningar om platser präglar i sin tur människors uppfattning av sig själva (se figur 1, endast för illustrativa syften). För att återvända till ett exempel nämnt i inledningen, där Mattson (2010, s. 86) säger att ”Filipstads svarta syn på sig självt osynliggör möjligheterna och framgångar som ingen ser drunknar i svartsynens gölar”, så vill jag här peka på vilka positiva men kanske främst negativa konsekvenser som platsidentitet kan få för människor. Här används dock orten som en personifierad abstraktion som i själva verket består av en mångfald av människor med olika uppfattningar. Vidare har platsidentiteter utmanats på ett sätt som saknar historiskt motstycke, både på grund av ekonomiska och demografiska skiften till följd av ökande globalisering, men även på grund av de rådande planeringsideal som styr kommunal och regional samhällsplanering (se exempelvis Hague &
Jenkins, 2005).
Det relaterade begreppet platskänsla tas upp av Relph (1976) som menar att platser inte kan förstås endast genom att summera den fysiska miljön med de aktiviteter och skeenden som äger rum där, utan att det finns en komponent av karaktär eller platskänsla som är svårgripbar.
Det vill säga, platskänsla beskrivs som det som gör en plats unik och är en av de företeelser som destionationsutvecklare och platsmarknadsförare gärna kommodifierar för exploatering inom turism. Exemplet Paris tas upp som en plats vars platskänsla bevarats genom flertalet sociala, kulturella och teknologiska revolutioner (Relph, 1976). Denna inställning kan tolkas som en form av essentialism vilket inte är det som avses i denna studie. Andra som diskuterat platskänsla är Rose (1995) samt Massey (1994). Platskänsla och platsidentitet är relaterade och abstrakta begrepp och det ena har varierande beskrivits som del av det andra. För
Identitet
Människa Plats
8 undersökningens syften kommer främst platsidentitet att användas hädanefter, men
platskänsla har behandlats i denna begreppsutredning för att på så sätt undvika förvirring.
Det har som ovan visat skrivits en hel del teoretiskt om plats och identitet, och det har även gjorts flertalet empiriska studier inom olika discipliner som undersöker förhållandet där emellan. Charlotta Malms (2013) kulturgeografiska avhandling utforskar landskap och identitet på Shetlandsöarna och har inspirerat delar av denna studie. I den används multipla metoder som textanalys, deltagande observation och semistrukturerade intervjuer för att måla upp en bild av de skilda sätt som olika shetländska identiteter diskuteras och förstås. Studien visar bland annat komplexa och omstridda förhållanden mellan maktstrukturer och lokala kontra nationella intressen. I ett inledande förord beskrivs hur en tistel använts på trafikskyltar för att symbolisera Shetlandsöarna. Att använda tisteln som symbol visar sig dock vara
omstritt och fullt av historiska associationer. Den efterföljande debatten fungerar som ett belysande exempel på hur frågor om identitet är komplexa och särskilt i fråga om vem som ska representera vem och med vilka symboler. Malm (2013) menar vidare att geografiskt betingade koncept såsom nordlighet och öhet, eller northness och islandness, har
konnotationer som sträcker sig långt utöver den geografiska beskrivningen. Till exempel att boende på Shetlandsöarna i egenskap av nordlig ögrupp uppfattar sig som självständiga och rådiga men i andra fall som bortglömda och vidare kan ses av andra som bakåtsträvande.
Detta kan tolkas som ännu ett exempel på hur plats och identitet samverkar på ett kraftfullt sätt. Hennes teoretiska ramverk ter sig konstruktivistiskt då landskap och identitet i
avhandlingen inte åsyftar något fixerat, utan snarare ses relationellt och under ständig social konstruktion och transformering.
Hudson et al. (2019) undersökte konflikter kring städers platsidentitet genom att studera Tromsø och Umeå i relation till minoritetsgruppen samer. Dessa konflikter centrerades bland annat kring städernas historia och vem som har ”rätt till” staden. I artikeln hävdas exempelvis att den dominerande kulturella berättelsen om en stad kan marginalisera minoritetsgruppers egen historia eller plats i stadens image. Politik angående identitet har på detta sätt blivit politik angående plats (Hudson et al., 2019). Det går att dra en parallell från detta till hur media och andra utomstående har konstruerat en viss berättelse om Vålberg som har potential att tränga undan andra tolkningar.
Cuba & Hummons (1993) sociologiska studie visar hur identitet och hem är tätt
sammankopplade. De använder människors uppfattning av att ”höra hemma” som ett uttryck
9 för platsidentitet, och demonstrerar att plats informerar självuppfattning på de olika skalorna hem, lokalsamhälle och region. Platsidentitet visar sig även vara influerat av en rad olika sociala faktorer, som till exempel människors tolkningar och erfarenheter av plats samt deras umgänge, ålder och kön.
Cretney & Bond (2017) utforskar den relationella uppfattningen av plats och identitet i samband med omvälvande naturkatastrofer, och menar att mer öppna och progressiva uppfattningar av plats som förespråkat av Massey kan bidra till social-ekologiska systems resiliens. Det är relevant för denna studie på så sätt att samma mekanism beskrivs kunna skydda mot globaliseringens utmanande av platsidentiteter. Som nämnt tidigare menar Massey (1993) att denna öppna tolkning av plats även kan motverka främlingsfientlighet.
Vålberg i periferin
För att kunna tolka empirin på ett nyanserat sätt krävs en viss förförståelse för Vålbergs existens i ett bredare historiskt och socioekonomiskt sammanhang. Därför presenteras detta avsnitt här. När det gäller globalisering och andra omvälvande samhällsprocessers effekter på lands- och glesbygden så kan man vända sig till Martin Hedlunds (2017) avhandling, som fungerar väl som förklaringsmodell i den här uppsatsen till varför vissa orter som Vålberg hamnat på efterkälken. I den undersöks historiska förändringar i arbete och befolkning på svensk landsbygd genom kohortstudier, och resultaten kopplas sedan till globala processer som teknologisk utveckling, modernisering och globalisering. I och med dessa processer skedde en drastisk ekonomisk transformering från agrikultur och tillverkningsindustri till serviceekonomi vilket hade ett påtagligt ojämlikt rumsligt utfall. Några av de mest framträdande effekterna vi kan se idag är urbanisering, det vill säga flykt av värdefullt humankapital från perifera områden till storstadsområden och större centralorter med resulterande brister i skattebas och offentlig och kommersiell service, stigande medelålder samt arbetslöshet för att nämna några. Det är med andra ord fråga om en oproportionerlig utarmning av många av Sveriges lands- och glesbygdsområden vilket speglar Vålbergs historiska utveckling väl. Karlsson & Lundberg (2002) pekar dock på att utvecklingen inte är uniform och att vissa orter lyckats ”ömsa skinn” bättre än andra, vilket bidrar till en större ojämlikhet mellan de som å ena sidan gynnas och de som å andra sidan missgynnas av de samhälleliga förändringsprocesserna. Samtidigt menar de att regionalpolitiken sedan 80-talet skiftat från ekonomisk utjämning och balanserad tillväxt till decentralisering av det
utvecklingspolitiska ansvaret, och till dialog och samverkan i stället för styrning. Jämför även
10 med Mitander et al. (2017, s. 406) som menar att det är en del av en förändring från ”en centraliserad, omfördelande logik till en nyliberal utvecklingslogik där konkurrens,
attraktivitet, innovativitet och entreprenörskap har blivit synonymt med utveckling”. De stora förlorarna i dessa skeenden är de perifera tätorter och områden som inte förmått att anpassa sig. Min användning av ordet perifer signalerar i detta fall dels en geografisk avskildhet, dels en socioekonomisk marginalisering, och kan ses som ett låneord från Wallersteins
världssystemsteori (se Warf, 2010).
I en arbetsrapport (Brune, 1996) från Göteborgs universitet på initiativ av dåvarande
planeringschef i Karlstads kommun Jan-Olof Seveborg, granskades medierapporteringen av de så kallade Vålbergshändelserna. Dessa händelser var en serie sammandrabbningar mellan ungdomar och en familj migranter som hade våldsamma utgångar. I rapporten synliggörs de olika tolkningsmönster som framträdde i rapporteringen, exempelvis att händelserna initialt paketerades med uppseendeväckande rubriker såsom ”Hatets Vålberg”, ”Idyllen Vålberg blir till ett slagfält”, ”Vålberg tyngs av skam och skuld” samt ”Det riksutskämda Vålberg” samt beskrevs med rasistiska förtecken, medan händelserna senare omtolkades och i det närmaste trivialiserades. Det är inte min plats att här göra en bedömning angående rätt och fel i rapporteringen, utan jag menar snarare att rapporteringen i vilken form den än tog likväl utgjorde en tolkning av orten och bidrog därigenom till att informera Vålbergs platsidentitet och i förlängningen även ortsbornas uppfattning av sig själva.
Blom (2002) beskriver hur Älvenäs, i hans egna ord en enklav till Vålberg, växte fram i samband med uppförandet av Svenska Rayon AB:s fabrik där Norsälven rinner ut i Vänern.
Denna fabrik producerade cellull i efterkrigstiden till stor efterfrågan och sysselsatte många människor i omnejden. Med kommunens hjälp anlades lands- och järnväg, och hela
bostadsområden med arbetarbostäder byggdes som till exempel Gökhöjden, vilket nu dock snarare fungerar som symbol för ett postindustriellt bakvatten. Blom (2002) anmärker på att gatorna fick namn som Cordvägen, Ingenjörsvägen och Förmansgatan vilka anspelade på produktionen i fabriken och samtidigt minner om den sociala skiktning som rådde. Vålberg och Älvenäs tillsammans med några andra småorter som Edsvalla och Segerstad benämns ofta gemensamt som Norsbygden efter Norsälven. Bygden utvecklades till ett livskraftigt samhälle som i mångt och mycket var beroende av tillverkningsindustrin. Rayonfabriken satte således en stark prägel på lokalsamhällets identitet, från bebyggelse till social miljö (Blom, 2002).
Efter sin storhetsperiod i efterkrigstiden avtog produktionen avsevärt, och följdes av
11 försäljningar och sedermera nedläggning i 2004 (Karlstad TT, 2004; Hansen, 2012). I
skuggan av Rayonfabrikens uppgång och fall har även andra för Vålberg viktiga företag på senare år lagts ner, exempelvis Älvsbyhus och Moelvens sågverk (Sims, 2018). För en utförligare genomgång av den kulturhistoriska kontexten kan man vända sig till Värmlands museums rapport om Vålberg, författad av Andreas Hansen (2012). I denna rapport liksom i Blom (2002) tas frågan om identitet upp och det är påfallande hur Vålberg kommit att bli något av en mikrokosm av historiska spänningar och skeenden som satt sina spår hos
befolkningen. Å ena sidan beskrivs det av Vålbergsbor i rapporten (Hansen, 2012) att området uppfattas som lugnt och tryggt, med närhet till natur och till varandra i samhället--en slags idyllisk bild. Å andra sidan finns en känsla av att komma i andra hand inom kommunen, att ha glömts bort, att media främst fokuserar på de negativa händelserna i Vålberg samt
upplevelsen av en viss stämpel som man försökt ta bort--kort sagt det jag hittills benämnt som att vara i periferin. Denna dokumentation är dock begränsad till korta minnesanteckningar från ett möte och ger ingen djupare inblick i människors resonemang, varför jag tycker det är befogat att närma sig frågan på ett grundligare sätt.
Sammanfattning
I detta kapitel har olika konceptualiseringar av begreppen plats och platsidentitet i det geografiska fältet diskuterats. Tidigare forskning som använder sig av begreppen har presenterats, men även studier om landsbygd och specifikt Vålberg har tagits upp och en initial förståelse för det bredare historiska och socioekonomiska sammanhanget har förhoppningsvis uppnåtts.
Att begreppen plats och platsidentitet är mångsidiga och har använts på olika sätt av olika människor är tydligt. Här bestäms ej en allmängiltig definition, utan snarare olika förståelser av begreppen. Plats förstås i denna undersökning som socialt konstruerat och under ständig förändring och tolkning, vilket gör att metoden har utformats för att ge inblick i den sociala konstruktionen av plats. Begreppet platsidentitet kan i sin tur beskrivas som det dynamiska förhållandet mellan människa, plats och identitet och är det som undersökningen siktar in sig på att utforska i Vålberg. Begreppen kommer i viss mån att återvändas till i kontinuerlig analys av empirin och formulering av slutsatser, men har också fungerat som bakgrund till material och genomförande.
12
Metod & metodologi
I detta kapitel presenteras en redogörelse för de vetenskapsteoretiska perspektiv som ligger till grund för undersökningen, de metodologiska överväganden som gjorts samt en beskrivning av hur undersökningens insamling och bearbetning av data gått till.
Vetenskapsteoretiskt perspektiv
Inom samhällsvetenskaplig forskning brukar det talas om en dualism mellan å ena sidan realism och å andra sidan idealism (Ingemann, 2016). I korthet yttrar sig denna dualism som en tvist om hur verkligheten är beskaffad, det vill säga en fråga om ontologi. Men det har även implikationer för hur man ser på kunskap och hur forskning på bästa sätt ska utformas, det vill säga frågor om epistemologi och metodologi. Verkligheten konstrueras i idealismen av meningen skapad mellan människor, medan den i realismen ses som extern och oberoende människan. När det gäller kunskap och hur den skapas rör vi oss snarare på den
epistemologiska nivån där det finns liknande filosofiska motsättningar. Förenklat kan det beskrivas som en konflikt huruvida kunskap ska ses på samma sätt inom samhällsvetenskaplig forskning som inom naturvetenskaplig forskning (se till exempel Graham, 2005). Då den mellanmänskliga meningen är så central i denna undersökning antyds i förekommande fall en idealistisk ontologi så som den framställts av Ingemann (2016). Denne menar att idealismen förutsätter den mänskliga tanken som något särskilt och därmed något som inte kan förklaras adekvat av materialistiska naturvetenskapliga synsätt. Därtill bygger undersökningen på en uppfattning om plats och identitet som socialt konstruerade, det vill säga en epistemologisk position intas som passande nog ofta kallas för socialkonstruktivism (Ingemann, 2016). Å andra sidan belyses plats även i geografiska och statistiska termer, där kvantitativa data förutsätts kunna säga något viktigt om plats, vilket i sig antyder en realistisk ontologi. Det kan poängteras att detta inte är dogmatiska ställningstaganden för vederbörande, utan blott
resultatet av övervägningar kring vilka metoder som är mest användbara för undersökningens syften. Att använda flera vetenskapsteoretiska perspektiv och metoder för att angripa ett forskningsproblem har kommit att beskrivas som en typ av pragmatism (se Parvaiz et al., 2016; Jacobsen & Andersson, 2017). Som Powell uttryckte det: “För en pragmatiker är inte vetenskapens mandat att finna sanning eller verklighet, vars existens är under ständig tvist, utan att främja mänsklig problemlösning” (citerad i Parvaiz et al., 2016, s. 68, min
översättning).
13
Metodologi
Givet de ontologiska och epistemologiska perspektiven ovan behöver det sägas några ord om metodologiska överväganden. Jag skiljer här på å ena sidan metodologi eller med andra ord metodlära, och å andra sidan metod i betydelsen genomgång av själva genomförandet. Det är sant att vetenskapsteoretiska ställningstaganden inte nödvändigtvis behöver innebära val av en viss metod (Graham, 2005). Vissa metoder lämpar sig nämligen vid första anblick bättre för vissa typer av undersökningar. Frågan är här, vilken metod lämpar sig bäst för att kunna beskriva en plats som Vålberg? Medan exempelvis en kvantitativ enkätstudie enkelt kan reproduceras och behandlas statistiskt för att sedan generaliseras, riskerar samtidigt den mänskliga upplevelsen att reduceras till standardiserade och på förhand givna svar som inte lämnar utrymme för personliga förklaringar (Valentine, 2005). Det är främst dessa personliga förklaringar som jag intresseras av och som är relevanta för att meningsfullt kunna svara på frågeställningen. På samma sätt framstår exempelvis en strikt geospatial analys med
geografiska informationssystem här som olämpligt även om det är vanligt inom geografin. Vi har tidigare sett hur en plats inte är reducerbart till siffror eller koordinater, men med det inte sagt att det inte kan säga någonting om den. Ett angreppssätt med multipla metoder användes således för att kunna fånga in ett nyanserat och brett perspektiv.
Eftersom syftet här är att ge inblick i ett svårfångat mellanmänskligt och kulturgeografiskt fenomen så var bedömningen att en främst kvalitativ metod skulle ge det mest deskriptiva resultatet. Ett flertal olika kvalitativa metoder övervägdes därefter, däribland fokusgrupper och semistrukturerade intervjuer vilket dock visade sig vara särskilt svårt att genomföra på grund av COVID-19 och den globala pandemin som råder i skrivande stund. Valet föll därför på att göra ett studiebesök i Vålberg för att fotografera och dokumentera mina egna
betraktelser och tolkningar, för att sedan utöka perspektivet med andras bilder av orten.
Vanlig kritik av kvalitativ metod är att den kan vara mottaglig för forskarens egen partiskhet och därmed inte är objektiv, samt att det kan vara svårt att uppnå representativitet. Valentine (2005) svarar att representativitet inte heller är syftet med kvalitativa metoder som exempelvis intervjuer, utan att den är fokuserad på mänsklig mening och processer i sociala sammanhang.
På frågan om objektivitet svarar sociologerna Stanley & Wise: ”forskning sker alltid genom vårt medvetande; det finns ingen forskningsmetod eller teknik som inte går genom forskaren som medium” (citerade i Valentine, 2005, s. 112, min översättning). Uppsatsens empiriska del har inslag av etnografi eller personligt narrativ, det vill säga den är till viss del skriven som en
14 berättelse som medger forskarens roll och dokumenterar den personliga betydelsen av
erfarenheten. McAlpine (2016, s. 33, min översättning) menar att narrativ ”införlivar temporalitet, en social kontext och en utvärderande slutsats som tillsammans skapar en sammanhängande berättelse” och att de med sitt medgivande av forskaren som en aktiv agent kan synliggöra identitetsskapandets process, vilket gör narrativ till ett värdefullt inslag i metoden i detta fall. Det ska dock medges att kritikerna har en poäng, och att det i exempelvis statistiska data kan finnas relevant kunskap om en plats som är svår att fånga in på annat vis, varför kvalitativa data gärna kan kompletteras med kvantitativa. Därför inkluderas en kort geografisk introduktion av orten samt en genomgång av statistik relaterad till
socioekonomiska förutsättningar för att fånga in fler delar av det som utgör en plats.
Metod
Undersökningen består av tre huvudsakliga delar som är utformade för att svara mot frågeställningarna. Tillsammans söker delarna utforska hur Vålbergs platsidentitet konstrueras, vad den innehåller och vilka svårigheter som finns kopplat till den.
Som en inledning har en förstudie av sekundärdata i form av statistik från Karlstads kommuns statistikdatabas gjorts. Sekundärdata innebär befintliga data som jag inte själv insamlat. Syftet var att synliggöra det socioekonomiska sammanhang som resten av materialet existerar i och därigenom ge en mer saklig grund för mina resonemang. Statistikens ursprungskälla är Statistiska Centralbyrån (SCB), beställd av Karlstads kommun i skräddarsydd form för att stämma in med kommunens statistiska områdesindelning. Denna data är inte fritt tillgänglig hos SCB, varför jag angett källan som Karlstads kommun. Data som påträffats i dessa tabeller har jag valt att presentera främst med hjälp av olika diagram som jag tagit fram med hjälp av mjukvaran Microsoft Excel. Angående urvalet så är det data med relevans för socioekonomisk status som använts vilket delvis baserats på Karlstads kommuns eget urval som återfinns i deras faktablad Socioekonomiska förutsättningar i Karlstad (Karlstads kommun, 2018). Det innefattar områden som demografi, inkomst, utbildning, sysselsättning och hälsa, medan andra tillgängliga variabler såsom bilägande bedömts som mindre relevant. Men det är icke desto mindre en god idé att förhålla sig kritisk till alla sorts urval, då bilden som framträder förändras med vilka variabler man väljer att presentera. Här tror jag dock att siffrorna talar för sig själva och att det blir svårt att hävda att verkligheten förvanskats i någon betydelsefull mån.
15 Den andra delen av undersökningen består av autoetnografiska betraktelser där jag fysiskt tagit mig igenom Vålberg både till fots och med bil i en passiv roll för att fotografera och forma tankar angående forskningsföremålet för att sedan kunna teoretisera kring. Den utfördes den 6 maj 2020 mellan ca 18:00 och 20:00. Syftet var att både bokstavligt och figurativt fånga olika bilder av Vålberg. Betraktelserna begränsades till att främst studera den byggda miljön och inte människorna i rörelse, varför tidpunkten spelade mindre roll. Sedan innan hade jag en förkunskap om Vålbergs bebyggelse samt dess kulturhistoria, vilket informerade mina beslut angående vilka byggnader och miljöer som kunde anses vara betydelsefulla. I huvudsak utsågs vad jag väljer att kalla för fixpunkter, som till exempel skolan, fritidsgården, centrumkärnan, några bostadsområden samt de nedlagda företagen för att nämna några. Dessa valdes på grund av att sådan bebyggelse ofta är föremål för diskussion och konflikt, eller med andra ord är meningsskapande objekt som kan fungera som
språngbräda för analys. Urvalet var därmed ändamålsstyrt utifrån tidigare erfarenheter, för att ge upphov dels till så mycket information som möjligt, dels så starka perspektiv som möjligt.
Jacobsen & Andersson (2017) poängterar att detta förfarande kräver en viss förhandskunskap vilket jag hade och jag menar att det var avgörande för att få ett användbart och belysande material. Vidare är det värt att poängtera att urvalet av det som observerats i den byggda miljön formar narrativet som framställs. Balans har dock varit vägledande i arbetet, så att det inte ska förekomma en uppenbar slagsida i de perspektiv som träder fram.
Den tredje delen av undersökningen består av en studie av olika dokument som rör Vålberg.
Urvalet är strukturerat runt de platser som betraktades i den andra delen av undersökningen, och har siktat in sig på exempel av diskurs som dels var tillgänglig på nätet, dels var tydligt värdeladdad eller sa något relevant om Vålberg som plats. Enkla blåljusartiklar eller liknande har således inte kvalificerat som relevant. Dokument som inte tillfört något nytt i förhållande till redan framkommit material har även de uteslutits. Urvalet avgränsades i tidsdjup på ett tillfredsställande sätt, då det relevanta materialet som framkom på nätet visade sig vara producerat tidigast 2004 och fram. Materialet som använts har återfunnits genom Internetsökningar på relevanta sökord såsom ”Vålberg” eller ”Norsbygden” plus i
förekommande fall nyckelord som ”badhuset” eller ”skolan” för att komma åt de specifika fixpunkter som förekommer i mina betraktelser i den andra delen av undersökningen.
Dokumenten som påträffades lästes igenom och kategoriserades efter typ, varpå en
bedömning gjordes om det rörde sig om ett exempel av en relevant och värdeladdad form av diskurs. På detta sätt valdes 23 olika dokument ut vilket inkluderar 11 nyhetsartiklar; 2
16 insändare; 1 krönika; 1 radioinslag; 1 blogginlägg; 2 uppsatser; 3 kommunala dokument; 1 vision från föreningen Norsbygdens framtid; samt mötesanteckningar från ett möte mellan Värmlands Museum och Vålbergsbor, vilka finns som ett appendix i Hansen (2012). I förekommande fall har en artikel eller dylikt angående något som rör en annan ort som exempelvis Molkoms centrumutveckling använts för att synliggöra underliggande
resonemang som berör Vålberg indirekt. Tolkningar av dokumenten gjordes därefter, främst genom att identifiera tydligt värdeladdade citat som kunde illustrera de underliggande resonemangen, men även genom att sätta det i perspektiv till det övriga materialet och det teoretiska ramverket. Ett citat som ”välkommen till Vålberg, samhället som gud glömde”
(Nya Wermlands-Tidningen, 2012, st. 4) används på detta sätt för att demonstrera
andemeningen i just den texten, som handlar om förfallna fastigheter, men tolkas även som del av en bredare känsla av hopplöshet som drabbat platsen. Min mening är att det i
förlängningen säger något om hur människorna och platsen samverkar för att skapa en viss identitet, i detta fall uttryckt som en uppfattning om att vara bortglömd. Syftet var att ge inblick i diskursen som förts om Vålberg, och på så vis ge ytterligare perspektiv på dess olika tolkningar så som de formulerats av andra, vilket placerar undersökningen som en form av diskursanalys: ”diskursanalytikern är upptagen med att tolka vad som är sagt och skrivet”
(Richards & Morse, 2013, s. 72, min översättning). Det var också ett sätt att förankra mina resonemang så till vida att det demonstrerar att de inte är tagna så att säga ur luften. De olika teman som framträdde i materialet presenteras nedan som analytiska resonemang i narrativet.
Jag vill poängtera att urvalet kan uppfattas som snedvridet på grund av att negativt laddad diskurs ofta har ett större genomslag i allmänhet. Det vill säga, det är sällan som exempelvis en insändare skrivs om det inte är i syfte att kritisera något, samt att det är sådan
kommunikation som får mest uppmärksamhet och därför dyker upp mest frekvent i
sökmotorerna. En annan invändning är förstås att urvalet är begränsat på grund av praktiska faktorer, det vill säga att det är omöjligt att inom ramen för denna studie hitta och undersöka allt offentligt tillgängligt material som kan härledas till Vålberg. Även här är det således viktigt att komma ihåg att materialet och analyserna representerar ett visst urval och en
tolkning bland många. Även om det inte görs anspråk på objektivitet, har det även här strävats efter balans bland olika perspektiv.
Den sista delen är en mindre kompletterande insamling av kvalitativa data som genomfördes genom ett inlägg på ett populärt anonymt diskussionsforum i form av en applikation för mobiltelefoner. Inlägget gjordes 2020-05-23 klockan 17:30 ungefärlig tid och svaren i
17 diskussionstråden sparades som skärmdumpar på en mobiltelefon (bilaga 1). Syftet var att ge en rudimentär inblick i diskursen om Vålberg så som den förs offentligt på sociala medier när människor är fria att säga vad de vill anonymt. Svaren tenderar därför att bli ärliga men också extrema. Urvalet är begränsat på olika sätt: dels till de som faktiskt använder just denna applikation, dels sker även en åldersmässig begränsning till yngre deltagare då den först utvecklades för universitetsstudenter, dels geografiskt då Jodel dynamiskt reglerar synligheten av ett inlägg till en viss radie från författarens geografiska position. I detta fall var denna position centrala Karlstad. För en mer ingående beskrivning av den dynamiska radien se Jodels (u.å.) webbsida.
Kritisk diskussion
En utgångspunkt i alla vetenskapliga undersökningar är att problem med giltighet och
tillförlitlighet ska försöka minimeras. När det gäller giltighet i kvalitativ metod, eller validitet som det också kallas, så handlar det om huruvida forskarens beskrivning och tolkning av det studerade stämmer överens med verkligheten (Jacobsen & Andersson, 2017). Några frågor som kan hjälpa till att svara på detta är om man mäter det man avsett att mäta, om källorna man funnit är de rätta, om de ger riktig information och om forskaren återger datan
sanningsenligt. För tillförlitlighet, eller reliabilitet, handlar det om huruvida själva undersökningens metod och utformning påverkat resultaten och i vilken utsträckning (Jacobsen & Andersson, 2017). Då undersökningen ämnat ge inblick i ett social konstruerat fenomen har därför även källorna som använts i hög grad varit beroende av vad man kan kalla för sociala fakta, fokuserade på exempel av hur människor kommunicerar plats som
exempelvis insändare om Vålberg. För att komplettera bilden har multipla metoder och olika data använts, det som ibland kallas för metodtriangulering. Det är ett sätt att försöka bekräfta resultaten med flera olika angreppssätt och på så sätt öka giltigheten. När det gäller
tillförlitlighet så medges att forskarens roll kan inverka på undersökningen, så till vida att personliga erfarenheter kan färga det som observeras och de slutsatser som nås. En
grundtanke i undersökningens förfarande är att de val och analyser som gjorts utgör en del av den subjektiva, sociala konstruktionen av platsidentitet, och inte är ett försök till absolut objektivitet. Eftersom undersökningen i första hand är baserad på passiv observation och studier av dokument så bedöms dock forskarens påverkan som begränsad, vilket kan ställas i kontrast till den mer aktiva roll som forskaren kan inta i exempelvis en intervjusituation. Det ställer ändock vissa krav på reflexivitet, som handlar om att vara transparent med hur
forskarens tidigare erfarenheter och själva undersökningens förfarande kan prägla resultatet
18 (Jacobsen & Andersson, 2017). Därför har öppenhet om min bakgrund och personliga tankar varit ledsagande. Det förekommer vidare i uppsatsen ingen formell självreflexiv diskussion, utan det anges löpande i texten där det har känts relevant. På så vis har självreflexivitet låtits genomsyra arbetet i stället för att avhandlas i ett eget avsnitt. Sammanfattningsvis kan skeptikern alltid invända med frågan ”hur kan det då säkerställas att det är som du säger att det är?”. Förhoppningsvis kan kombinationen av öppenhet tillsammans med teori, statistik, observation och förstahandsredogörelser tillfredsställa dessa farhågor.
Forskningsetiska överväganden
Till sist behöver det även sägas några ord om etiska avvägningar. De främsta dilemman som rör undersökningen handlar om informerat samtycke och rätt till privatliv vilket utgör viktiga normativa riktlinjer för forskningsetik (Jacobsen & Andersson, 2017). De människor som varit involverade i insändare, artiklar och andra instanser av diskurs på nätet har exempelvis inte tillfrågats om de vill delta i undersökningen utan deltar indirekt genom texterna. Den vägledande principen som använts för detta undantag till de etiska riktlinjerna är en idé om nyttoetik så som den är beskriven av Jacobsen & Andersson (2017). Det vill säga, nyttan av att upphäva en etisk riktlinje måste vägas mot skadan som kan uppstå för den som blir undersökt. I de källor jag använt mig av så är materialet medvetet offentligt publicerat på olika sätt på Internet, vare sig det handlar om artiklar, bloggar eller inlägg på sociala medier.
Det vill säga, texterna finns fritt tillgängliga för vem som helst att ta del av. Ett specialfall är den mindre datainsamlingen som gjordes på applikationen Jodel där man måste gå igenom en enkel registrering. I denna applikation är dock alla användare helt anonyma och
kommunikationen som inhämtades är att anse som offentlig i sin karaktär. Bedömningen är sammantaget att undersökningen inte orsakar någon skada genom att inte inhämta samtycke samt att rätten till privatliv inte påverkas, varför det inte föreligger några forskningsetiska hinder.
19
Vem är det här för ställe?
Detta kapitel inleds med resultatet av en förstudie av olika relevanta källor och tillgänglig statistik för att måla en inledande konkret bild av orten och dess socioekonomiska
förutsättningar. Därefter följer en narrativ beskrivning av de reflexiva och fotografiska
betraktelser som gjorts på plats i Vålberg samt en redogörelse för den offentliga diskursen och analyserna därav.
Lokalitet
När man pratar om plats är första instinkten att börja med det fysiska och påtagliga. Vålberg är beläget i den västra änden av Karlstads kommun (figur 2). Närmare bestämt på
koordinaterna 59°23'41.3"N 13°11'40.4"E, vilket är var Vålbergs gamla kommunhus ligger enligt en GPS. Det är en del av ett stort landsbygdsområde som i folkmun brukar kallas för Norsbygden, vilket inkluderar Edsvalla, Segerstad och flera andra mindre tätorter i omnejden (Hansen, 2012; Karlstads kommun, 2019).
Figur 2. Karta över Karlstads kommun med Vålberg markerat i rött (Karlstads kommun, u.å.)
20 Vålberg ligger även intill Norsälven som löper från Nedre Fryken i norr och rinner ut i
Vänern i söder. Läget vid älven och närheten till Vänerns strand har historiskt varit av
betydande vikt för den industriella verksamhet som växte fram i bygden, bland annat på grund av logistiska fördelar (Hansen, 2012). I anknytning till Rayonfabriken i Älvenäs finns
exempelvis en djuphamn (Karlstads kommun, 2019). På detta sätt är de fysiska geografiska förutsättningarna egentligen den avgörande faktorn till varför Vålberg ligger där det gör. När det gäller övrig infrastruktur ligger orten anknuten till E18, E45 samt ett järnvägsspår som löper genom centrum, dock utan hållplats för persontrafik då järnvägsstationen är nedlagd (Karlstads kommun, 2019). Området var tidigare del av Nors kommun som bildades vid storkommunreformen år 1952. I kommunblocksreformen år 1971 slogs sedan Nors kommun samman med Karlstad stad samt flera andra kommuner för att skapa Karlstads kommun. Båda dessa reformer var omtvistade processer, där frågor om tillhörighet blev centrala (se
Johansson, 2013; Wångmar, 2012).
Socioekonomiska förutsättningar
I ett faktablad från Karlstads kommun (2018) angående kommunens socioekonomiska
förutsättningar samlas statistik om dess olika delområden. Det relevanta statistiska delområdet som det är definierat av kommunen är i detta fall Vålberg med omland, vilket är den indelning som används i kommunens statistikdatabas. För enkelhetens skull kommer jag använda det som synonymt med Vålberg hädanefter när det kommer till statistik.
För Vålberg är den framträdande bilden tydlig. Bland annat framgår att ohälsotal, andel arbetslösa och andel familjer med försörjningsstöd är betydligt högre än någon annanstans i Karlstads kommun, samt betydligt högre än riksgenomsnittet. Samtidigt är andelen med eftergymnasial utbildning betydligt lägre än övriga kommunen och rikets genomsnitt, särskilt bland män som bara är cirka hälften så utbildade som kvinnor. Nedan har jag sammanställt ett urval av den senaste statistiken som fanns tillgänglig på Karlstads kommuns statistikdatabas.
21
Figur 3. Befolkningsutveckling (Karlstads kommun, 2020c)
Vålberg med omland hade år 2019 en folkmängd på 3774 personer (figur 3). Det kan jämföras med exempelvis Väse i öst som hade 2004 invånare eller Molkom i norr som hade 3775 (Karlstads kommun, 2020a). Från den tidigaste åtkomliga statistiken från år 1986 till den senaste år 2019 så hade det i Vålberg med omland skett en minskning i folkmängd med ca 11%. Sedan millennieskiftet har dock folkmängden varit förhållandevis stabil.
Figur 4. Åldersfördelning (Karlstads kommun, 2020a)
Medelåldern i Vålberg år 2019 var 44,4 år. Det kan jämföras med 41,5 år för kommunen som helhet och 41,3 för riket samma år (Karlstads kommun, 2020a). Andelen invånare som var 65
3300 3400 3500 3600 3700 3800 3900 4000 4100 4200 4300 4400
1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019
Antal
År
Befolkningsutveckling 1986-2019
20%
6%
49%
25%
Åldersfördelning 2019
Andel 0-18 Andel 19-24 år Andel 25-64 år Andel 65 år och äldre
22 år eller äldre uppgick år 2019 till ca en fjärdedel (figur 4) medan den för kommunen och riket som helhet var 20,3% och 20% respektive. För perspektiv så var exempelvis andelen 65 år och äldre 5% mindre år 2005 jämfört med år 2019 (Karlstads kommun, 2020d). Det är med andra ord fråga om en något äldre befolkning, där utvecklingen historiskt rört sig mot ett ökat antal äldre.
Figur 5. Utbildningsnivå (Karlstads kommun, 2020a)
*Observera att en viss andel består av fall där uppgifter om utbildning saknas vilket inte är representerat i diagrammet.
När det gäller utbildningsnivå så var det en betydligt mindre andel eftergymnasialt utbildade i Vålberg jämfört med kommunen och riket som helhet år 2018 (figur 5). Andelen
eftergymnasialt utbildade i kommunen som helhet är cirka dubbelt så stor.
Figur 6. Medianinkomst (Karlstads kommun, 2020a)
15% 8% 11%
59%
42% 43%
24%
49% 43%
Vålberg med omland Karlstads kommun Riket
Utbildningsnivå 2018*
Förgymnasial utbildning Gymnasial utbildning Eftergymnasial utbildning
294,8
319
325,4
270 280 290 300 310 320 330
Vålberg med omland Karlstads kommun Riket
Medianinkomst 20-64 år, tkr
2018
23 Vålbergs medianinkomst var år 2018 lägre jämfört med kommunen och riket som helhet (figur 6). Skillnaden i medianinkomst mellan Vålberg och riket var ca 30 tkr per år.
Figur 7. Andel hushåll med ekonomiskt bistånd (Karlstads kommun, 2020a; Socialstyrelsen, 2018)
*Observera att statistik för riket angående andel med ekonomiskt bistånd saknas i Karlstads kommuns databas, varför siffror från Socialstyrelsen adapterats för ändamålet: ”Drygt 206 000 hushåll fick ekonomiskt bistånd någon gång under 2018, vilket motsvarar ungefär vart tjugonde hushåll i Sverige” (Socialstyrelsen, 2018, s. 1).
Vålberg hade år 2018 en betydligt högre andel hushåll som mottog ekonomiskt bistånd i jämförelse med kommunen och riket (figur 7). Gentemot kommunen har Vålberg närapå en fördubblad andel.
Figur 8. Andel arbetslösa (Karlstads kommun, 2020a)
Arbetslösheten i Vålberg år 2019 var något högre jämfört med kommunen och riket (figur 8).
Skillnaden där emellan uppgick till ca 2%.
8,4%
4,3%
≈5%*
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9
Vålberg med omland Karlstads kommun Riket
Andel hushåll med ekonomiskt bistånd 2018
7,7%
5,8% 5,8%
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9
Vålberg med omland Karlstads kommun Riket
Andel arbetslösa 18-64 år
2019
24
Figur 9. Ohälsotal (Karlstads kommun, 2020a)
Ohälsotal är ett mått på ohälsa och definieras som ”antal utbetalda dagar med sjukpenning, arbetsskadesjukpenning, rehabiliteringspenning, förtidspension, dividerat med befolkningen 16–64 år” (Karlstads kommun, 2020b). I Vålberg var detta tal betydligt högre år 2019 än i kommunen och riket som helhet (figur 9).
Sammanfattningsvis målar statistiken bilden av en ort med särskilda demografiska,
ekonomiska och hälso- samt kompetensrelaterade utmaningar. Vi kan konstatera att bilden stämmer överens med den utveckling som återges i undersökningens inledning. Till stor del kan uppkomsten av dessa utmaningar förklaras av de genomgripande samhällsförändringarna modernisering, globalisering, teknologisk utveckling och resulterande konsekvenser som urbanisering och kompetensflykt i likhet med Hedlund (2017). Medan den här delen av uppsatsen drar åt realism kan jag förbereda läsaren på en utpräglat idealistisk utgångspunkt i efterföljande avsnitt, som är utformad som en berättelse där empiri och analys sammanvävs.
Ett besök till månen
Vi åker västerut på E18, mot solen som blänker på motorhuven och bländar en. Det är en majkväll runt klockan 18 en vardag och min bror styr av mot höger vid Björkåsmotet. Jag säger att han ska ta den vägen, för det var den vägen jag tog första gången jag åkte hit under min praktikperiod på Karlstads kommun och det känns naturligt så. Vi passerar
Lilllerudsgymnasiet och vidsträckta gröna jordbruksfält, tar oss över en bro och stannar sedan vid en stor byggnad på vänster hand. Det är Älvsbyhus, med sin blå logotyp på taket (figur 10).
33,6
20,2 21,7
0 5 10 15 20 25 30 35 40
Vålberg med omland Karlstads kommun Riket
Ohälsotal 16-64 år
2019
25
Figur 10. Älvsbyhus; Figur 11. Järnvägsstationen; Figur 12. Karlstads kommuns sol
Här tillverkades småhus åt resten av Sveriges befolkning, och även till Norges. Men inte till Vålbergs, för här byggs det inga hus längre sägs det. Verksamheten lades ned 2018 till
vikande efterfrågan och djupa suckar som hördes ända till nyhetsredaktionerna. Detta var den tredje i en serie nedläggningar som inbegrep Rayon och Moelven, och vilken framställdes varierande som den sista spiken i kistan eller blott ett mindre bakslag (Lindström, 2018).
Längre fram längs vägen finns flera andra mindre företagslokaler som badar i solen. Det är ingen aktivitet så här på kvällen. Men nog är det småföretagarnas strävanden som numer skapar sysselsättning, uppger en Vålbergsbo i Värmlands Folkblad (Lindström, 2018).
Vi har knappt kommit in i tätorten när vi på en kommunal skylt läser ”Välkommen till Vålbergs centrum. Här hittar du butiker, matställen och god service”. Det är ett mönster jag känner igen från andra mindre orter. Här finns en vilja att lyfta sina kvaliteter, som om det finns något eller någon att motbevisa. ”Är allting centrum?” frågar min bror. Längre fram, bortom företagslokalerna, stöter vi på den nedlagda järnvägsstationen (figur 11). Järnvägen byggd i slutet av 1800-talet löper från Göteborg till Falun via Kil, Sveriges största enskilda järnvägsprojekt (Riksarkivet, u.å.). Innan dess fanns det inte så mycket här. Stationen byggdes enligt utsago i sin tidstypiska form först långt senare, i samband med Rayonfabrikens
uppförande (Karlstads kommun, 2013). Tågen stannar inte längre här utan susar förbi oberört.
Det är här jag ser de första människorna i rörelse. Ett barn leker på asfalten och en lastbil lastar flaket med något som jag inte förstår mig på. Det är tydligt att lokalen idag används för ett annorlunda ändamål än vad den ursprungligen var tänkt för. Här finns en mängd villor av varierande storlek och underhåll, och det infinner sig en hemtrevlig känsla. Kanske är det för att jag själv kommer från en mindre ort och att det påminner om det.
