Datorplatser och it-hjälp på folkbiblioteket
En diskursanalys av digital delaktighet i biblioteksplaner
Matilda Granberg
Institutionen för ABM
Uppsatser inom biblioteks- & informationsvetenskap ISSN 1650-4267 Masteruppsats, 30 högskolepoäng, 2019, nr 764
Författare Matilda Granberg Svensk titel
Datorplatser och it-hjälp på folkbiblioteket: En diskursanalys av digital delaktighet i biblioteksplaner English Title
Computer Areas and It-guidance at the Public Library: A Discourse Analysis of Digital Inclusion in Library Plans Handledare/Supervisor
Amalia Juneström Abstract
Introduction. The aim of this study is to investigate how digital inclusion is constructed in Swedish library plans.
This is done by examining: how discourses produce digital inclusion in twelve library plans, which motives for working with digital inclusion are expressed in these discourses and which factors are present in digital inclusion according to the library plans.
Method. A discourse analysis is conducted on statements regarding public libraries’ work on digital inclusion in twelve library plans from twelve different municipalities in Stockholm county. The model used identifies signs and articulations about digital inclusion in the material, and analyzes the relationship and consequences of these.
Analysis. The type of discourse analysis chosen for this study is discourse theory as presented by Winther Jørgen- sen and Phillips. A model of digital technology access, by Van Dijk, completes the analysis.
Result. Three discourses on digital inclusion are present in the material: one democratic discourse, one digitaliza- tion discourse and one discourse of exclusion and inclusion. The digitalization discourse dominates and is closest to hegemony, but the democratic discourse is strong as well. Physical access to digital technology and skills access are the types of access most prominent in the discourses. Motivational and usage access are rarely mentioned.
Conclusion. According to the dominating discourse in the studied library plans, digital inclusion is produced as a consequence of digitalization. This might lead to technological determinism. The important factors of digital in- clusion involve having physical access to digital technology and the appropriate skills to handle the technology.
Usage access is the type of access with the biggest inequality gap, but is the least present in the material.
This is a two years master’s thesis in Library and Information Science.
Ämnesord
Digitala klyftan, digital delaktighet, digital kompetens, folkbibliotek, diskursanalys.
Key words
Digital divide, Digital Inclusion, Digital Literacy, Public Libraries, Discourse Analysis.
Innehållsförteckning
Inledning ... 5
Begrepp ... 7
Syfte och frågeställningar ... 8
Forskningsöversikt ... 9
Den digitala klyftan och biblioteken ... 9
Digital delaktighet och biblioteken ... 11
Teoretiska utgångspunkter ... 14
Diskursanalysens utgångspunkter ... 14
Diskursteori ... 16
Van Dijk och den digitala klyftan ... 17
Motivation ... 19
Fysisk tillgång ... 19
Färdigheter ... 20
Användande ... 21
Metod och material ... 22
En diskursteoretisk modell ... 22
Material ... 24
Biblioteksplaner ... 24
Urval ... 25
Diskurser om digital delaktighet ... 27
Genomförande av diskursanalysen ... 27
Diskurs 1: Det demokratiska samhället ... 28
Motiv kopplade till demokrati ... 31
Diskurs 2: Det digitala samhället ... 32
Motiv kopplade till digitalisering ... 34
Diskurs 3: Utanförskap och delaktighet... 36
Motiv kopplade till utanförskap och delaktighet ... 39
Avslutande analys ... 41
Sammanfattning av diskurserna ... 41
Hegemoni och antagonism ... 42
Stegvis tillgång till digital teknik ... 44
Att motivera användare ... 44
Datorplatser på biblioteket ... 46
It-hjälp och handledning ... 48
Nytta och nöje på internet ... 50
Avslutande analys ... 52
Sammanfattning av tillgångstyperna ... 52
Digital delaktighet enligt tillgångsmodellen ... 52
Slutdiskussion ... 55
Syfte och generaliserbarhet ... 55
Teknikdeterminism ... 56
Bibliotekens ansvar... 57
Vad är digital delaktighet och vad kan det vara? ... 59
Källförteckning ... 61
Källor ... 61
Litteratur ... 61
Inledning
I vardagsarbetet på folkbibliotek ingår allt mer att informera om och utbilda i digital teknik och olika digitala tjänster. Att visa hur man skickar ett mejl, hittar och skriver ut rätt blankett på Försäkringskassans hemsida eller loggar in med bank-id för att kunna betala räkningar är vanliga frågor som personalen hjälper till med.
Folkbiblioteken arbetar med digital delaktighet på många olika sätt, inte enbart genom att svara på spontana frågor i informationsdisken, utan även via aktiviteter som ska höja den digitala kompetensen, till exempel it-handledning i grupp eller enskilt och programaktiviteter som lär användarna olika digitala samhällstjänster.
Under 2016 ordnade 210 av Sveriges totalt 290 kommuner aktiviteter för att öka den digitala kompetensen.1 Arbetet med digital delaktighet är ett av folkbibliotekets kärnuppdrag, enligt Svensk Biblioteksförening, eftersom det rör sig om samma typ av informationsförmedling biblioteken alltid ägnat sig, men i ett nytt medium.2 Det handlar ytterst om att främja demokratin – en av grundpelarna som institutionen folkbibliotek bygger på – eftersom delaktigheten i samhället mycket hänger på för- mågan att kunna hantera viss teknik. En bristande digital kompetens leder till utan- förskap när myndigheter och företag går över till e-tjänster och riskerar också att leda till att man hamnar utanför socialt, eftersom mycket umgänge sker via sociala medier.
I rapporten Svenskarna och Internet (2018) framkommer att 500 000 svenskar aldrig använder internet. Dessa är i stor utsträckning äldre. Dessutom uttrycker 600 000 svenskar, som inte använder internet dagligen, känslan av ett digitalt utan- förskap.3 Utanförskapet finns alltså inte enbart hos dem som inte använder den di- gitala tekniken, utan även hos dem som använder den i låg utsträckning. Rapporten kopplar samman ett lägre internetanvändande med sociokulturella aspekter. Perso- ner med lägre inkomst, lägre utbildningsnivå och i arbetaryrken tenderar att an- vända internet mer sällan, och därmed uppleva ett större digitalt utanförskap.4
Sedan 2011 har nätverket Digidel varit aktivt i Sverige med att öka den digitala delaktigheten. Det har de gjort genom olika kampanjer. Den första, som avslutades 2013, hade som mål att få 500 000 fler svenskar att bli internetanvändare. Kam- panjen genomfördes med ett antal olika samhällsaktörer, bland annat några olika folkbibliotek.5 Digidel anser, precis som biblioteken, att demokrati är det starkaste argumentet för att arbeta med digital delaktighet – man menar att det är ett krav för en väl fungerande demokrati och att kunskap, tillgänglighet och användbarhet är
1 Norberg (2017), s. 5.
2 Svensk biblioteksförenings webbplats > Nyheter > ”Digital delaktighet en kärnuppgift för biblioteken”.
3 Davidsson, Palm & Melin Mandre (2018), s. 21.
4 Davidsson, Palm & Melin Mandre (2018), s. 24–26.
5 Digidel (2013).
viktiga faktorer.6 Men man vill även lyfta de samhällsekonomiska vinsterna av ökad digital delaktighet. Ett antal olika studier från andra länder visar att digitaliseringen effektiviserat många samhällstjänster, vilket gör att det numera blir en extra kostnad när medborgare inte klarar av att hantera dessa tjänster. Samma slutsatser dras för Sverige.7 Det finns alltså olika motiv till varför digital delaktighet är viktigt att ar- beta med. För medborgarna i ett demokratiskt samhälle är delaktigheten grundläg- gande, och nuförtiden innefattar det även en digital delaktighet. Men även myndig- heter och företag tjänar på digital delaktighet, eftersom e-tjänster sparar in ekono- miskt.
En fråga som är aktuell på folkbiblioteken hänger ihop med det sistnämnda – hur mycket av ansvaret för digital delaktighet ska falla på folkbiblioteket i en kom- mun? Elin Wihlborg, professor i statsvetenskap, menar att när myndigheter och fö- retag sparar in genom digitalisering av tjänster blir biblioteken ett sista existerande skyddsnät för att fånga upp dem som hamnar utanför. Hon säger, i en intervju med Biblioteksbladet, att ”biblioteken borde skicka räkningarna vidare till andra aktörer eftersom kostnaderna för effektiviseringen i grunden inte är kulturförvaltningens”.8 Behovet av att öka den digitala delaktigheten i samhället handlar för biblioteken till stor del om demokrati, men uppgiften har kanske också hamnat på folkbiblioteket när det egentligen delvis borde vara någon annans ansvar?
Den här undersökningen handlar om arbetet med digital delaktighet på folk- bibliotek, eftersom det är ett ämne som är aktuellt och relevant. Förra året (2018) fick Kungliga biblioteket ett uppdrag från regeringen att satsa på en digital kun- skapshöjning hos landets folkbibliotekarier, genom regionbiblioteken.9 I år har re- geringen valt att satsa på digital delaktighet och därför tilldelat Digidel pengar för att försöka nå ut till de 1,1 miljoner personer (icke- och sällan-användare av inter- net) som befinner sig i ett digitalt utanförskap i Sverige, för att öka den digitala delaktigheten i samhället.10 Att arbetet görs på folkbiblioteken är alltså tydligt, men i den här undersökningen vill jag studera varför och vad man lägger in i den digitala delaktigheten. Det material som används är kommunala biblioteksplaner och meto- den är en diskursanalys.
6 Digidel (2013), s. 7.
7 Digidel (2013), s. 9–16.
8 Persson (2018), s. 19.
9 Regeringsbeslut (2017-12-13).
10 Digidels webbplats > Nyheter > ”Svenskar som aldrig använt internet i miljonsatsning”.
Begrepp
Nedan följer en förklaring till vissa begrepp som dyker upp i undersökningen eller i källmaterialet.
Digital delaktighet. Exakt vad det innebär att vara digitalt delaktig är inte helt klart.
Min och flera andras studier syftar till att undersöka just detta. I Digidel-rapporten Insatser för digital kompetens på folkbiblioteken använder sig Ida Norberg av föl- jande definition: ”Att vara digitalt delaktig handlar om att inneha den kompetens som behövs för att klara de krav ett digitalt samhälle ställer inom [områdena privat- liv, samhällsliv, utbildning och arbetsliv]. Med digital delaktighet menas /…/ att ha kunskap att använda digitala verktyg och tjänster för att kunna ta del av samhället, både på ett offentligt och privat plan, ur ett demokratiskt perspektiv.”11 Den här definitionen använder jag som grundläggande utgångspunkt för min undersökning, med målet att fördjupa och problematisera den.
Digital kompetens är en del av den digitala delaktigheten. En persons digitala kom- petens handlar om de färdigheter att hantera digitala verktyg som behövs för att kunna följa med i den tekniska utvecklingen.12
MIK står för medie- och informationskunnighet. Det är ett begrepp som går in i digital delaktighet, men som jag inte använder särskilt frekvent i undersökningen.
Dock är det flera av biblioteksplanerna i materialet som talar om detta i stället för, eller samtidigt som digital delaktighet, och därför vill jag ge en kort definition av det för att visa varför citat om MIK ingår i materialet.
Mediekunnighet handlar om en förståelse för olika mediers funktioner och rol- ler i samhället. Vad som ligger bakom det innehåll som produceras och hur man som användare kan producera eget innehåll för att vara delaktig i samhället. Inform- ationskunnigheten handlar om att kunna söka efter och använda information, och att kunna bedöma, sortera och förmedla den vidare. MIK-begreppet innefattar båda dessa kunnigheter tillsammans.13 Digital kompetens ingår också inom MIK, men det kan påpekas att MIK gäller både digitala och analoga medier.14
IKT står för informations- och kommunikationsteknik. Begreppet dyker upp i ka- pitlet Forskningsöversikt eftersom vissa forskare använder det, och även en del bib- lioteksplaner nämner IKT. Jag kommer dock genomgående att använda mig av ”di- gital teknik”, vilket är snarlikt, när jag refererar till den typen av teknik som man behöver kunna hantera för att bli digitalt delaktig.
11 Norberg (2017) s, 11.
12 Norberg (2017) s, 10.
13 Alneng (2017), s. 26.
14 Alneng (2017), s. 23.
Syfte och frågeställningar
Syftet med den här undersökningen är att studera och analysera hur digital delak- tighet framställs i svenska kommunala biblioteksplaner. Digital delaktighet är ett aktuellt ämne som i dag utgör en ofta självklar del av folkbibliotekens verksamhet, men hur mycket, vad och varför arbetet utförs är inte alltid uppenbart. I biblioteks- planerna framträder ett antal olika diskurser och genom dessa ska jag undersöka hur digital delaktighet konstrueras.
Mina frågeställningar är:
Hur ser diskurserna om digital delaktighet ut?
Vilka motiv till att lära ut digital delaktighet framkommer?
Vad ingår i digital delaktighet enligt biblioteksplanerna?
Undersökningen görs genom en diskursanalys och kommer att kompletteras med en teoretisk modell som undersöker hur tillgång till digital teknik ser ut kopplat till samhällelig ojämlikhet. De två första frågeställningarna kommer att besvaras med hjälp av diskursanalysen, och den tredje genom att koppla resultatet från diskurs- analysen till tillgångsmodellen.
Biblioteksplaner är ett material som i sammanhanget är intressant eftersom det är ett styrdokument som sätter riktningen för verksamheten. Tidigare studier på äm- net har utgått från bibliotekarier och användares förståelse för begreppet, men den här undersökningen kommer att utgå från ett annat perspektiv och undersöka styr- dokument och det som kan ses som en kommuns officiella hållning.
Forskningsöversikt
Forskning om ojämlik tillgång till och färdigheter att hantera digital delaktighet finns både i svensk och internationell kontext. Det har varit aktuellt sedan åt- minstone mitten av 1990-talet och fortsätter att vara i dag, och har ofta forskats på inom biblioteks- och informationsvetenskap i relation till biblioteksinstitutioner.
Det är denna forskning jag kommer att ge en översikt av i det här kapitlet.
Det finns ett antal begrepp som används för att hänvisa till den här typen av forskning – på svenska pratar man om digital delaktighet och på engelska om digital inclusion och digital divide, digitala klyftan. Även om inkludering och delaktighet har något olika innebörder motsvarar digital inclusion just digital delaktighet, och kommer att presenteras som så nedan.
Intressant att notera är att det verkar ha skett en begreppsförskjutning inom forskningen under 2000-talet. I början av århundradet var det begreppet digitala klyftan som användes mest frekvent, medan det i dag, nästan 20 år senare är vanli- gare att tala om digital delaktighet. Alltså har forskningen gått från att fokusera på det gap som uppstår mellan dem som har tillgång till det digitala och dem som inte har det, till att fokusera på hur de senare kan inkluderas och göras delaktiga. På grund av denna förskjutning kommer jag att presentera forskningen som talar om digitala klyftan frånskilt från den som talar om digital delaktighet, även om dessa alltså är begrepp för att beteckna samma ojämlikhet. Först tar jag upp forskning om digitala klyftan och sedan forskning, inklusive några studentuppsatser, om digital delaktighet. I samband med detta kommer jag även att diskutera vilka konsekvenser det får att antingen tala om en klyfta eller delaktighet.
På engelska finns dessutom begreppet digital participation, som i översättning skulle kunna motsvara digital delaktighet, men det används på ett annat sätt. Luna- Reyes menar att ”digital participation is an umbrella term that refers to different citizen exchanges using electronic methods to discuss social concerns as well as public policy issues” vilket är något annat än det jag undersöker.15 Detta begrepp förekommer dessutom sällan i relation till bibliotek och är därför inte intressant att diskutera i forskningsöversikten.
Den digitala klyftan och biblioteken
Mycket av den generella forskningen kring den digitala klyftan handlar om begrep- pets innebörd och att problematisera detta. Till exempel har Jan A.G.M. Van Dijk
15 Luna-Reyes (2017), s. 199.
ägnat sig åt det i åtskilliga artiklar och en bok.16 Den här forskningsöversikten kom- mer att handla om begreppets relation till bibliotekssektorn, men till att börja med tänker jag nämna en artikel som ägnar sig åt just begreppsproblematisering. Arti- keln är skriven av David J. Gunkel i början av 2000-talet. Begreppet digitala klyftan härstammar enligt Gunkel från mitten av 1990-talet. Vem som myntade det är oklart och dess innebörd varierade under denna period beroende på vem som använde det.
Det har bland annat syftat på uppdelningen mellan dem som ansåg att ny digital teknik var något progressivt och dem som ansåg att det var skadligt, den ojämna fördelningen av datorer i amerikanska skolor och skillnaden mellan olika digitala tekniker.17 I slutet av 1990-talet syftar begreppet på skillnaden mellan dem som har tillgång till ny teknik och dem som inte har det, och några år senare syftar man på skillnaden i kunskap att kunna hantera den nya tekniken.18 Ett problem med termen digitala klyftan, menar Gunkel, är att den skapar en dikotomi som egentligen inte finns där. Den digitala klyftan är inte en klyfta utan flera, och skulle hellre beskrivas som ett kontinuum.19 Gunkel ställer sig också kritisk till att diskussioner om den digitala klyftan ofta hamnar i teknikdeterminism – tanken att den tekniska utveckl- ingen även styr samhällsutvecklingen i stort – eftersom han menar att enbart till- gång till ny teknik inte löser de djupare sociala problem som döljer sig i den digitala klyftan.20
Vahid-Aqili och Isfandyari-Moghaddam (2008) skriver om hur biblioteken och bibliotekarier ska arbeta för att minska den digitala klyftan. De menar att tillgången till digitala tekniker är grundläggande, och att bibliotek som plats har en viktig roll att spela i förmedlandet av detta.21 Men de pekar dessutom på vikten av att biblio- tekarier lär ut kunskaper om digitala tekniker – att människor lär sig på egen hand bara för att tillgången finns är inte säkert.22 Hardesty (2016) menar också att biblio- tek kan minska den digitala klyftan genom sin verksamhet. Hon pekar specifikt på gruppen personer med funktionsvariationer, där tillgången till digitala tekniker är mindre än i samhället i stort.23 Det unika material som specialbiblioteken har, menar Hardesty är något som man skulle kunna arbeta ännu mer med för att göra digitalt tillgängligt och därmed minska den digitala klyftan genom att personer som annars inte kan ta del av materialet skulle få göra det.24 Lediga och Fombad har undersökt hur folkbibliotek arbetar med att minska den digitala klyftan i Sydafrika, med hjälp av IKT-verktyg.25 Den teknik som de flesta använder på biblioteket är internet, da- torer, skrivare och kopiatorer och det som de använder det till är faktainsamling, att
16 Van Dijk (2005), s. 1–26; Van Dijk (2006); Van Dijk (2012); Van Deursen & Van Dijk (2014).
17 Gunkel (2003), s. 501–503.
18 Gunkel (2003), s. 503–504.
19 Gunkel (2003), s. 505–509.
20 Gunkel (2003), s. 509–515.
21 Vahid-Aqili & Isfandyari-Moghaddam (2008), s. 228.
22 Vahid-Aqili & Isfandyari-Moghaddam (2008), s. 231.
23 Hardesty (2016), s. 330.
24 Hardesty (2016).
25 Lediga & Fombad (2018).
leta efter och söka arbete. Författarna konstaterar att det finns vissa stora hinder i användandet av IKT: att tekniken är långsam och dålig och att användartiden vid datorerna begränsas vilket gör att man inte hinner utföra det man vill. De menar att lösningen är tydligare riktlinjer kring de IKT-verktyg som biblioteken har och att de aktörer som styr folkbiblioteken behöver bli mer medvetna om den roll IKT- verktyg på biblioteket kan spela när det kommer till att minska den digitala klyftan i Sydafrika.26 I sin diskussion menar de att om klyftan minskar leder det även till mindre fattigdom och utveckling av samhället.27
I dessa artiklar finns en samsyn om att biblioteken skulle kunna minska den digitala klyftan, en metaforisk bild som följer med användandet av just det begrep- pet. Men det blir också tydligt, framför allt i Hardestys text, vars titel är ”Accessi- bility and Special Collections Libraries: Using Technology to Close the Digital Di- vide”, att det finns en viss teknikdeterminism inblandad. Genom att göra den digi- tala tekniken tillgänglig och lära ut hur den fungerar kommer vissa samhällspro- blem att få sina lösningar, vilket är det som Gunkel ställer sig kritisk till. 28 Det är också intressant att påpeka att flera av dessa texter har ett argumenterande inslag – det finns konsensus hos artikelförfattarna att det är bra och nödvändigt att biblio- teken arbetar med dessa frågor.
Digital delaktighet och biblioteken
Jaeger m.fl. diskuterar i en artikel skillnaden mellan begreppen digitala klyftan och digital delaktighet. De menar att begreppen går in i varandra men att den stora skill- naden är att digital delaktighet fokuserar mindre på tillgången till den faktiska tek- niken och lägger större vikt vid de kunskaper som krävs för att kunna hantera den.
Digital delaktighet förklaras som lösningen på problemet med en digital klyfta.29 Detta är dock inte helt problemfritt menar författarna, om man talar om deltagande och inkludering riskerar man att förbise tillgången till teknik, och förutsätta att denna redan är jämlik, vilket inte stämmer i verkligheten.30 Att den här begrepps- förskjutningen från digitala klyftan till digital delaktighet har skett kan ses som en konsekvens av att tekniken utvecklats, blivit mer tillgänglig och att samhället ”vant sig” vid den. Under 1990-talet och början av 2000-talet var den digitala tekniken något nytt – i dag har den normaliserats. Risken med detta är att man i och med normaliseringen förutsätter att tillgängligheten är mer utbredd än vad den faktiskt är, vilket kan få som konsekvens att ojämlikheten ökar ännu mer.31
26 Lediga & Fombad (2018), s. 302.
27 Lediga & Fombad (2018), s. 303.
28 Gunkel (2003).
29 Jaeger m.fl. (2012), s. 6–7.
30 Jaeger m.fl. (2012), s. 2.
31 Jaeger m.fl. (2012).
Den studie som Jaeger m.fl. har gjort undersöker policy om den digitala klyftan och digital delaktighet, och vilka konsekvenser sådan policy lett till på amerikanska folkbiblioteks verksamhet. De visar att samhällets styrande instanser till stor del är beroende av folkbibliotekens arbete för digital delaktighet, men att de inte finansi- erar det i den utsträckning som skulle behövas. Författarna menar att folkbiblio- teken behöver utökad finansiering, och att man i policyarbete behöver ta in biblio- tekens arbete på ett tydligare sätt. De menar också att biblioteken själva behöver bli tydligare med vad det är för stöd man behöver från makthavarna.32
Bibliotekariernas roll i arbetet för digital delaktighet tas upp av Stevenson och Domsy. De lyfter vikten av vissa kompetenser hos bibliotekarier på folkbibliotek och menar att personalen behöver ha kunskaper om den teknik man ska lära ut, pedagogisk förmåga och att man har koll på digitaliserade funktioner i samhället som användare kan behöva hjälp med. De är också tydliga med att digital delaktig- het är en form av social inkludering.33 Även Ruiu och Ragnedda menar att digital delaktighet har en social aspekt, och gör en poäng av att gå bortom det tekniska. Att enbart tillhanda hålla ett stort antal datorer eller andra uppkopplade digitala redskap är inte nog för att komma åt sociala problem kring delaktighet och inkludering i samhället.34 Precis som Lediga och Fombad ovan visar också Ruiu och Ragnedda, genom intervjuer med bibliotekarier, att det är datorer, skrivare, kopiatorer och skannrar som låntagare har mest behov av att använda på biblioteket. Personalen hjälper ofta till med cv, platsansökningar och att navigera på internet.35 Bibliotekets digitala verktyg blir alltså viktiga för att kunna ta del av resten av samhället. För vidare läsning finns andra internationella studier som också undersökt folkbiblio- tekens arbete med digital delaktighet – både hur det ser ut nu och hur det skulle kunna förbättras.36
Precis som i de studier som undersöker bibliotek och den digitala klyftan finns även i dessa studier en samsyn om bibliotekens viktiga roll i arbetet för digital del- aktighet. Det blir tydligt att forskarna, både genom resultat men också utifrån vad de har valt att undersöka, tycker att det är en viktig fråga. Hur man väljer att defi- niera digital delaktighet varierar till viss del – det är större variation kring detta begrepp än kring begreppet den digitala klyftan, vilket kan ha att göra med att det är nyare – men det finns en tydlig koppling till ojämlikheter i samhället. Fokus i dessa undersökningar är delvis tillgång till den digitala tekniken, men i jämförelse med de tidigare nämnda undersökningarna, om digitala klyftan, trycker författarna mer på att det är kunskaper i digitala tekniker, digital kompetens, som är en viktig komponent i arbetet för digital delaktighet.
32 Jaeger m.fl. (2012), s. 14–16.
33 Stevenson & Domsy (2016).
34 Ruiu & Ragnedda (2016), s. 71.
35 Ruiu & Ragnedda (2016), s. 77.
36 Real m.fl. (2014); Bertot m.fl. (2016); Beyene (2018); Noh (2019).
I svensk forskning har digital delaktighet i flertalet fall undersökts i studentupp- satser. I stor utsträckning handlar dessa om att undersöka vad digital delaktighet innebär på olika sätt. Antingen från bibliotekariernas perspektiv, eller från använ- darnas.37 Dahlquists studie vill sätta in bibliotekens verksamhet för digital delaktig- het i bibliotekets sociala och demokratiska uppdrag. Studien visar att de intervjuade informanterna anser att den digitala delaktigheten är grundläggande för att kunna vara delaktig i resterande samhälle.38 Juneström undersöker hur olika uppfattningar om digital delaktighet påverkar bibliotekens arbete, och sätter den digitala delak- tigheten i relation till livslångt lärande.39 Lindblom undersöker genom intervjuer vilka olika syner som finns på digital delaktighet och vad det får för konsekvenser för den pedagogiska verksamheten på de olika biblioteken där informanterna arbe- tar. Resultatet visar att digital delaktighet hos en del likställs med grundläggande dator- och internetkunskaper medan andra menar att de grundläggande kunskaperna är premissen som krävs för att sedan uppnå faktiskt delaktighet.40
Olsson Dahlquists avhandling Folkbildning för delaktighet handlar om folk- bibliotekets demokratiska och folkbildande roll och undersöker bland annat arbetet med digital delaktighet utifrån ett antal olika verksamheter.41 Avhandlingen är rele- vant för det jag studerar, men publicerades allt för kort innan min uppsats avslu- tande och har därför inte kunnat inkluderas närmare i undersökningen.
Överlag är dessa undersökningar, där den digitala klyftan och digital delaktig- het i förhållande till bibliotekens verksamhet har studerats, relativt lika. Resultaten tyder på att biblioteken är en betydelsefull aktör i arbetet för att minska den digitala klyftan och göra fler delaktiga i den digitala tekniken. Men de två begreppen skapar ändå något olika utgångspunkter i studierna, med större teknikfokus hos dem som talar om digitala klyftan och ett större socialt fokus hos dem som talar om digital delaktighet.
37 Se Pekkala & Suneson (2017) respektive Langland (2014).
38 Dahlquist (2012).
39 Juneström (2016).
40 Lindblom (2011).
41 Olsson Dahlquist (2019).
Teoretiska utgångspunkter
Min metod i den här undersökningen är diskursanalys, vilket gör att det följer med ett teoretiskt ramverk. I det här kapitlet kommer jag därför att ta upp de relevanta teoretiska aspekterna i den diskursteori som används i undersökningen, för att i nästa kapitel avhandla den metodologiska modell som använts i analysen av materi- alet. I detta avsnitt kommer jag även att ta upp Van Dijks teori om den digitala klyftan och hur denna kan analyseras utifrån en tillgångsaspekt. Först kommer jag att gå igenom två utgångspunkter för diskursanalysens teoretiska bakgrund: att vårt förhållande till världen är subjektivt och skapas genom språkliga processer.
Diskursanalysens utgångspunkter
Diskurser är reglerade samtalsordningar, sätt att tala eller tänka om något, som styrs av historiska och kulturella kontexter. Vad som kan sägas, hur det sägs och varför det sägs just så som det sägs beror på den kontext en diskurs har skapats i. Faktiska samtal är del av en diskurs, men i stort sett vad som helst som bygger på språkliga processer kan ingå i en diskurs och därför vara aktuellt i en diskursanalys. Börjesson beskriver diskursanalysen som att ”problematisera själva essensen i en företeelse”.
Man ifrågasätter och undersöker de sociala kategorier som skapas av diskurser, frå- gar vilka konsekvenser det får, vad som inkluderas i diskursen, och därmed norma- liseras, och vad som stängs ute.42
I en konstruktionistisk världssyn är diskurser grundläggande. Världen katego- riseras genom dem, och diskurserna skapas och omskapas löpande. De påverkar hur vi ser på världen, oss själva och kunskap.43 Winther Jørgensen och Phillips förklarar diskursanalysens grunder med hjälp av fyra teoretiska premisser:
”En kritisk inställning till självklar kunskap”: Vi förhåller oss inte objektivt till världen och den värld vi ser speglas av våra upplevelser av den. Man bör kritiskt granska det som ses som självklart.
”Historisk och kulturell specificitet”: Kunskap är kopplad till en historisk och kul- turell kontext, vilket gör den subjektiv och föränderlig. Världsbilder är inte ab- soluta sanningar, utan skulle kunna se annorlunda ut. Man menar att världen konstrueras socialt och diskursivt – den styrs inte av yttre förhållanden och är inte essentialistisk.
42 Börjesson (2003), s. 19.
43 Talja m.fl. (2005), s. 81–82.
”Samband mellan kunskap och sociala processer”: Det är sociala processer och interaktioner som skapar våra uppfattningar om världen och vår kunskap. Ge- nom detta byggs gemensamma sanningar fram.
”Samband mellan kunskap och social handling”: Vissa handlingar skapas som na- turliga och andra som otänkbara i en bestämd världsbild, alltså leder vårt skap- ande av kunskap och sanning till konkreta sociala konsekvenser.44
Följden av dessa premisser är att sanning och kunskap inte är objektiva, utan filtre- ras genom våra upplevelser, därmed bör man förhålla sig kritisk till det självklara.
Synen på språket är en annan grundläggande premiss för att förstå diskurser och diskursanalysen, eftersom språkliga processer står i centrum för diskursana- lysen. Det är genom språket som diskurser, artikulationer och vokabulär skapas, och som i sin tur konstituerar kunskap och den sociala världen.45 Grunden till detta hittar man i en strukturalistisk och poststrukturalistisk språkfilosofi som menar att verkligheten konstrueras genom språket. Verkligheten representeras av språket, men det är inte en objektiv verklighet som representeras, utan den skapas av dessa representationer. Dock menar man inte att verkligheten inte finns – den fysiska värl- den existerar och är på riktigt men dess betydelser skapas genom språket och dis- kurser.46
Språkstrukturalisten Ferdinand de Saussure menade att förhållandet mellan verkligheten och språket är godtyckligt, arbiträrt. Att ett ord ser ut på ett visst sätt har inget med dess betydelse att göra – att vi kallar ett träd för ”träd” är helt enkelt godtyckligt. Ett tecken, ord eller betydelsebärande uttryck, får sin betydelse genom sin relation till andra tecken.47 Denna slutsats från Saussure har använts och utveck- lats vidare inom diskursanalysen där man menar att teckens betydelse skapas genom relationer till varandra, i ett strukturellt nätverk.48 Språkets centrala roll i analysen gör att användandet av diskursanalys är produktivt när man undersöker texter. Bör- jesson menar att alla texter, oavsett deras sanningshalt ur ett källkritiskt perspektiv, ger en bild av verkligheten eftersom de både konstruerar och konstrueras av den.49 Att ha en diskursanalytisk utgångspunkt i en undersökning av idéer som framkom- mer i biblioteksplaner blir därmed logiskt och relevant.
För att kort sammanfatta kan man säga att vår syn på världen och sanningen är subjektiv och att den skapas genom språkliga processer. Dessa två grundläggande utgångspunkter är viktiga att ha med sig i en diskursanalytisk undersökning.
44 Winther Jørgensen & Phillips (2000), s. 11–12.
45 Talja m.fl. (2005), s. 89.
46 Winther Jørgensen & Phillips (2000), s. 15.
47 Winther Jørgensen & Phillips (2000), s. 16.
48 Winther Jørgensen & Phillips (2000), s. 17.
49 Börjesson (2003), s. 16.
Diskursteori
Det finns flera olika typer av diskursanalyser att använda sig av – Michel Foucaults arkeologiska eller genealogiska diskursanalys, Norman Faircloughs kritiska diskur- sanalys och Ernesto Laclau och Chantal Mouffes poststrukturalistiska syn på dis- kurser är tre vanligt förekommande.50 I min undersökning använder jag mig av dis- kursteori, som presenteras i Diskursanalys som teori och metod av Winther Jørgen- sen och Phillips, och deras tolkning av Laclau och Mouffes teorier. Just denna tolk- ning har valts eftersom den presenterar ett användbart sätt att omvandla diskurs- teorin till ett analytiskt verktyg. Med hjälp av de diskursteoretiska begrepp som presenteras i den modell jag valt att använda (som kommer att presenteras i metod- kapitlet) går det att bryta ner en diskurs för att se dess beståndsdelar och deras re- lationer, och därmed göra en analys av dessa. Analysverktyg som diskursiv kamp och hegemoni (presenteras nedan) passar bra för att analysera hur olika diskurser interagerar – vad som dominerar och var konflikterna finns.
Diskursteorin är starkt influerad av poststrukturalismen och därför finns det inom den inga fastlåsta positioner, utan man menar att betydelse och språket är i konstant rörelse. Det här får som konsekvens att diskurser hela tiden kämpar mot varandra – diskursiv kamp är ett centralt begrepp.51 Med andra ord kan man förklara det som att sociala fenomen aldrig är färdiga eller absoluta och att poängen med en diskursanalys är att undersöka hur kampen mellan olika diskurser och betydelser ser ut, för att upptäcka de diskurser som har blivit så pass etablerade att de ses som konvention.52
Enligt Saussures synsätt, som jag tar upp i avsnittet ovan, får olika tecken be- tydelse i relation till varandra, som i ett nätverk. Winther Jørgensen och Phillips använder sig av metaforen ”nät och dess knutar”: språkliga tecken kan ses som olika knutar i ett nät, och genom att de sitter på olika ställen i helheten som är nätet hänger de både ihop och särskiljer sig genom att ha bestämda platser i det. Nätmetaforen är det strukturalistiska sättet att se på språk och dess betydelsebildning, men inom poststrukturalismen tycker man att det här är förenklande. Man menar att betydel- sebildningar visserligen uppstår genom teckens relation till andra tecken, men att de inte kan låsas fast i nätet eftersom betydelsen varierar med vilka tecken vi rela- terar till varandra. Utgångspunkten för diskursteorin är densamma som den post- strukturalistiska, men det finns ändå intresse av att hålla kvar vid bilden av ett nät.
Med Winther Jørgensen och Phillips ord är en av diskursteorins poänger att ”bety- delsebildning som social process går ut på att fixera betydelser som om det fanns en saussuresk struktur”. Det betyder att vi vill låsa fast tecken i dess betydelser, och strävar efter en så pass fastställd struktur som metaforen av nätet visar, men att
50 Se Winther Jørgensen & Phillips (2000) för genomgångar av de olika inriktningarna.
51 Winther Jørgensen & Phillips (2000), s. 13.
52 Winther Jørgensen & Phillips (2000), s. 31.
dessa försök till fixering aldrig riktigt lyckas. Det är dessa försök som resulterar i den kamp mellan betydelser och diskurser som ska analyseras.53
Kampen mellan diskurser är alltså central inom diskursteorin, eftersom man menar att diskurser aldrig är helt färdiga. En viss diskurs kan ta över och ses som konvention, men den blir aldrig helt etablerad – därav kampen. Begreppen antag- onism och hegemoni används för att förklara detta förhållande. Antagonism är det man kallar kampen mellan olika diskurser som försöker etablera sig som konvent- ion. En diskurs fungerar utestängande, den utesluter alla andra alternativ, och det som den utesluter kallas för det diskursiva fältet, diskursens yttre.54 Antagonism sker när det som finns i det diskursiva fältet, det som uteslutits, i stället hotar dis- kursens entydighet genom att göra andra alternativ möjliga.55 När en diskurs tar över har det skett en hegemonisk intervention – en hegemonisk diskurs har uppstått och etableras som konvention. Att analysera den här processen är en viktig del av dis- kursanalysen.56
Som diskursanalytiker bör man vara medveten om den roll man har i analysen, menar Winther Jørgensen och Phillips. Man är oftast en del av den diskurs man analyserar och kommer inte från ett utomstående objektivt perspektiv. Och, precis som de utgångspunkter jag går igenom ovan, menar diskursteorin att det inte går att finna en objektiv sanning, eftersom ”sanningen själv alltid [är] en diskursiv kon- struktion”.57 Den här undersökningens ambition är alltså inte att objektivt visa upp den sanna diskursen om digital delaktighet, utan att undersöka de alternativa dis- kurser som framgår i materialet och därmed, genom de diskurser jag tar upp, bli en del av den diskursiva kampen.
Van Dijk och den digitala klyftan
Jan A.G.M Van Dijk är en forskare som ägnat boken The Deepening Divide:
Inequality in the Information Society (2005) åt att undersöka ojämlikhet i informat- ionssamhället och mer specifikt den digitala klyftan. Han är professor i kommuni- kationsvetenskap vid Twente universitetet i Nederländerna och har framför allt in- tresserat sig för de sociala och samhälleliga aspekterna av informations- och kom- munikationsteknik.58
Precis som Gunkel (2003) ställer sig Van Dijk frågande inför begreppet den digitala klyftan. Han menar att det är mer komplicerat än två motsatta grupper som kan ställas mot varandra, de som har tillgång till det digitala och de som inte har
53 Winther Jørgensen & Phillips (2000), s. 32.
54 Winther Jørgensen & Phillips (2000), s. 34.
55 Winther Jørgensen & Phillips (2000), s. 54–55.
56 Winther Jørgensen & Phillips (2000), s. 55–56.
57 Winther Jørgensen & Phillips (2000), s. 56.
58 Van Dijk (2005), s. 240.
det, och att ojämlikheten är relativ (men inte desto mindre ojämlik). Han vill också sätta den digitala klyftan i sitt sociala sammanhang, och är starkt kritisk till att falla in i teknikdeterminism genom tron att den digitala klyftan är ett tekniskt problem i stället för ett samhälleligt.59 Kärnan i Van Dijks teori bygger på följande argument:
Strukturell ojämlikhet i ett samhälle leder till ojämlik tillgång till resurser à Ojäm- lik tillgång till resurser leder till ojämlik tillgång till digital teknik. à Ojämlik till- gång till digital teknik bygger också på hur tekniken utformas. à Ojämlik tillgång till digital teknik skapar ojämlikt deltagande i samhället. à Ojämlikt deltagande i samhället förstärker den strukturella ojämlikheten och tillgången till resurser. Alltså kopplar han tydligt ihop digital delaktighet med samhällets strukturer.60
Van Dijk ställer sig kritisk till det som kallas för teknikdeterminism. Han an- vänder sig av begreppet på ungefär samma sätt som Gunkel som menar att det hand- lar om en tro på att tekniken för samhällsutvecklingen framåt. Det finns nyanser – en hård determinism menar att den tekniska utvecklingen är nödvändig för social förändring, medan en mjuk determinism menar att det kan vara en grundläggande faktor för social förändring. Gunkel påpekar att det är svårt att skilja de två åt, ef- tersom de gärna glider över i varandra.61 Van Dijk menar att det här får som konse- kvens att man gärna skyller social ojämlikhet på tekniken, och därmed går miste om djupare underliggande strukturer.62
Van Dijk har tagit fram en teoretisk modell för att undersöka en del av ovanstå- ende kärnargument, som handlar om hur tillgång till digital teknik kan se ut. Att ha tillgång till och därmed kunna tillgodogöra sig digital teknik är inte helt enkelt, menar Van Dijk, utan denna process utspelar sig i fyra, på varandra följande, steg eller typer av tillgång. På engelska används ordet access, vilket jag har valt att över- sätta med tillgång. Modellen ser ut som följer:
Motivational access (motivation to use digital technology)
Material or physical access (possession of computers and Internet connections or permission to use them and their contents)
Skills access (possession of digital skills: operational, informational, and strategic) Usage access (number and diversity of applications, usage time)63
De diskurser och motiv som framkommer i diskursanalysen har med hjälp av den här modellen analyserats för att svara på undersökningens tredje frågeställning: Vad ingår i digital delaktighet enligt biblioteken? Jag har översatt modellen till svenska
59 Van Dijk (2005), s. 4–5.
60 Van Dijk (2005), s. 14–17.
61 Gunkel (2003), s. 509–515.
62 Van Dijk (2005), s. 5.
63 Van Dijk (2005), s. 21.
och kommer att prata om de olika tillgångstyperna motivation, fysisk tillgång, fär- digheter och användande. Nedan förklaras varje steg i modellen närmare, men först vill jag påpeka att Van Dijks bok och modell skrevs år 2005, och sedan dess har den tekniska utvecklingen gått framåt. Därför har jag fått anpassa vissa av hans aspekter till dagens teknik och till den här undersökningen, men den modell som Van Dijk har utformat är fortfarande användbar eftersom den sätter in den digitala delaktigheten i ett samhällsperspektiv.
Motivation
Det första steget i Van Dijks modell handlar om motivationen att ta till sig digital teknik. Att vara motiverad att lära sig eller att införskaffa tekniken är grundläggande för att man ska kunna vidareutveckla kunskaper om digital teknik och därmed bli digitalt delaktig. Studier har visat en rad olika anledningar till att människor inte känner sig motiverade att ta del av digital teknik. Det handlar om rädsla, ointresse och att man inte ser behovet av den.
De som inte är motiverade kallas för have-nots och want-nots, och de är i olika grader ointresserade. Have-nots och want-nots delas upp i kategorier beroende på varför man saknar motivation. De första är Intermittent Users som endast använder internet och digital teknik under vissa perioder. Andra är Net Dropouts, sådana som har tappat kontakten med internet, frivilligt eller inte. Åter andra är Net Evaders, de som känner starkast ointresse. Dessa personer tillhör oftare än andra en mer socialt priviligierad grupp och skulle lättare kunna skaffa sig tillgång till tekniken om de ville. Den sista gruppen är The Truly Unconnected, som är helt avskurna från inter- net och inte har några sociala sammanhang där man skulle kunna lära sig. Det är personer med låg inkomst och låg utbildning, som inte ser någon poäng i att lära sig digital teknik.
Det är alltså inte så enkelt som att vissa inte vill lära sig hantera internet, orsa- kerna är många och det handlar både om personliga åsikter och sociala faktorer. 64 Fysisk tillgång
Att ha fysisk eller materiell tillgång till digital teknik är steg två i Van Dijks modell – efter att en person har motivationen att tillgodogöra sig digital teknik behöver man ha ha fysisk tillgång.
Van Dijk listar ett antal faktorer som underlättar att skaffa sig fysisk tillgång.
Det handlar om typ av anställning (och anställning överhuvudtaget), utbildnings- nivå, hushållssammansättning (i en familj kan man lära sig av varandra) och nat- ionalitet. Även ålder, kön, etnicitet och abilitet spelar in när det kommer till fysisk tillgång. Platserna där tillgången sker är oftast i hemmet, på arbetet, i skolan eller på en allmän plats (som ett folkbibliotek).
64 Van Dijk (2005), s. 27–43.
Van Dijk menar att den fysiska tillgången länge sågs som det grundläggande problemet att lösa – så länge tekniken gjordes fysiskt tillgänglig skulle den digitala klyftan snart minska och försvinna. Men detta ställer han sig kritisk till och menar att problemet är mer komplext än så. Det har också funnits marknadsmässiga tankar om att den digitala klyftan kommer att lösas genom nedsippringsteorin: de med resurser att skaffa sig tillgång kommer gå i bräschen vilket automatiskt kommer leda till att resten av befolkningen också kommer få tillgång efter ett tag. Även detta är felaktigt och förenklat enligt Van Dijk, eftersom ojämlikheten trots detta finns kvar.
Den materiella tillgången går dock framåt. Tillgången till grundläggande digital teknik har ökat i västvärlden och blir ett minskande problem. Men, menar Van Dijk, det betyder inte att den digitala klyftan försvinner, i stället blir ojämlikheten synlig i nästkommande två steg i modellen.65
Färdigheter
Att kunna hantera den digitala tekniken kallar Van Dijk för skills access, färdig- heter. Det man behöver enligt honom är digitala färdigheter, vilket definieras som att kunna använda datorer och internet (i dagsläget även sådant som smarta telefo- ner och surfplattor), för att söka fram och välja ut information, och att använda dem för sina egna intressen. Det här kan jämföras med digital kompetens, som är det begrepp som används i den här undersökningen.
De digitala färdigheterna delas in i tre underkategorier, som man behöver kunna hantera för att fullt ut ha tillskansat sig de nödvändiga färdigheterna enligt Van Dijk. Operativa färdigheter (operational skills) krävs för att lära sig använda en dator, nätverk och de hård- och mjukvaror som följer med. Informationsfärdigheter (information skills) krävs för att kunna söka fram, välja ut och bearbeta information från datorer och internet. Strategiska färdigheter (strategic skills) innebär att man har kapacitet att använda datorer och internet för specifika mål och för att förbättra sin position i samhället (till exempel söka arbete, få kontakt med andra personer, utbilda sig).
Van Dijk menar att ojämlikheten kring dessa färdigheter är större än den när det kommer till motivation eller fysisk tillgång. Han lyfter informationsfärdighet- erna som ett område där det är mycket stor skillnad mellan människor – högutbil- dade i ett tjänstemannayrke med lång erfarenhet av internet hade extremt stora för- delar på den här punkten. Van Dijk påpekar att det är på grund av dessa stora skill- nader som han döpt sin bok till The Deepening Divide – den digitala klyftan ökar inte längre, den blir djupare.66
65 Van Dijk (2005), s. 45–69.
66 Van Dijk (2005), s. 71–93.
Användande
När man har fysisk tillgång till en dator, eller liknande, och har tillskansat sig de färdigheter som krävs för att kunna manövrera den, kommer det sista steget i Van Dijks modell som handlar om användning och hur den skiljer sig åt – hur ofta och till vad man använder digital teknik. Sådant som spelar in är hur hård- och mjukva- ran är programmerad, till exempel hur komplex eller funktionell den är, och hur dess innehåll organiseras.67
Eftersom Van Dijks bok skrevs för nästan femton år sedan, då bredbandstekni- ken höll på att förändra internetanvändandet i stor utsträckning, är vissa resultat i det här kapitlet inte längre relevanta. Men i en artikel från 2014 har Van Dijk och Van Deursen vidare undersökt användandet av digital teknik och kunnat dra slut- satser om som är aktuella i dag. Utifrån sju kategorier av användande (information, news, personal development, commercial transaction, leisure, social interaction och gaming) har de visat att lågutbildade personer tillbringade mer tid på internet än högutbildade. De lågutbildade lade mer av sin tid på internet på underhållning, medan de högutbildade, med högre social status, använde internet mer tidseffektivt och till andra typer av aktiviteter – som att utveckla sin karriär eller bilda sig inom ett område.68 Alltså existerar samma ojämlikhet som finns i samhället i stort även när det kommer till användande av digital teknik. Van Dijk (2005) drar samma slut- sats när han konstaterar att sociala och kulturella relationer återspeglar sig i använ- dandet av internet och datorer och att det är därför ojämlikheten är som störst i det steget av modellen.69
67 Van Dijk (2005), s. 95–115.
68 Van Deursen & Van Dijk (2014).
69 Van Dijk (2005), s. 129–130.
Metod och material
Det metodologiska tillvägagångssättet i undersökningen är diskursanalys av de bib- lioteksplaner som mitt material består av. I detta kapitel presenteras först den dis- kursanalytiska modell, med grunden i diskursteori, som jag använder för min ana- lys. Sedan presenteras vad biblioteksplaner är, orsaker till att undersöka just bibli- oteksplaner och det urval av material som skett inför undersökningen.
En diskursteoretisk modell
Eftersom diskursanalys är både en teori och en metod kommer jag här att återkoppla till diskursteorin. I förra avsnittet gick jag igenom de teoretiska aspekterna av dis- kursteorin, och här kommer jag att ta upp de metodologiska. Den modell jag har använt till min metod kommer från Wreder (2005) som har använt sig av Laclau och Mouffes begreppsvärld. Modellen har valts eftersom den visar på hur diskur- serna ser ut och är uppbyggda och den skapar därigenom förutsättningar för en in- gående analys. I Diskursanalys som teori och metod (2000) har Winther Jørgensen och Phillips förklarat dessa begrepp, och det är deras förklaring som jag bygger min genomgång på. De begrepp som är relevanta för att förstå diskursteorins metodologi är: tecken, moment, element, artikulation, nodalpunkt, flytande signifikant, antag- onism och hegemoni.
Tecken, som det används i denna undersökning, är ord och korta betydelsebärande uttryck.
Moment är alla fixerade tecken som finns i en diskurs. För att återkoppla till nätme- taforen i tidigare kapitel, kan man säga att alla knutar i nätet är momenten i en diskurs, som får sin betydelse i relation till varandra och därigenom fixeras. Det är alltså tecken med en fixerad betydelse.
Element är de tecken som, till skillnad från momenten, inte har en fixerad betydelse.
Förhandling om ett elements betydelse kan förändra en diskurs, och eftersom diskursen vill fixera tecknens betydelse strävar den efter att göra element till moment.
Artikulation är uttryck som sätter de olika tecknen i en diskurs i relation till varandra.
Nodalpunkten är det centrala tecknet i en diskurs. Det är i förhållande till nodal- punkten som resterande tecken får sin betydelse. Winther Jørgensen och Phillips kallar det för ett priviligierat tecken.
Flytande signifikanter är också centrala tecken i en diskurs, men medan nodalpunk- tens betydelse är någorlunda fixerad inom en diskurs refererar flytande signifi- kanter till kampen mellan diskurser om att ge betydelse åt ett tecken. Som ett exempel kan man ta tecknet ”digital delaktighet” som i den här undersökningen är central i tre olika diskurser och där dessa diskurser kämpar om att få fixera dess betydelse.70
Antagonism är kampen mellan diskurser, hur man betecknar konflikt inom diskurs- teorin. Olika diskurser hindrar varandra från att ta över – den ena diskursen motsäger det som den andra menar.
Hegemoni uppnås när en diskurs dominerar – tecknen har fixerats och blivit mo- ment och diskursen har blivit konvention. Andra diskurser som finns utanför, i det diskursiva fältet, är inte längre ett hot mot diskursen. En hegemonisk inter- vention har skett och antagonismen upplösts.71
Hur kan man då använda dessa ganska abstrakta och teoretiska begrepp för att ge- nomföra en diskursanalytisk undersökning? Malin Wreder har i sin avhandling I omsorgens namn: tre diskurser om äldreomsorg (2005) utvecklat en diskursteore- tisk analysmodell som bygger på ovanstående teoretiska begrepp. I avhandlingen identifierar hon ett antal diskurser om äldrevården, som framkommer både i utsagor från personal och genom tidigare forskning på området.72 Eftersom modellen passar bra även på mitt material och mina frågeställningar har jag valt att använda en något omarbetad och anpassad variant av denna till min undersökning.
Metoden ser ut som följer:
1. Första steget i bearbetningen av materialet har varit att identifiera tecken i de utvalda biblioteksplanerna, för att se kring vilka tecken diskurser centre- ras.
2. Nästa steg har varit att beskriva hur diskurserna, som identifierats med hjälp av steg ett, ser ut genom att lokalisera nodalpunkter och flytande signifikan- ter i dem, samt undersöka hur moment och element länkas till dessa.
3. Det sista steget har varit att analysera diskursernas inkluderande och exklu- derande konsekvenser och att koppla dessa till Van Dijks teoretiska modell om tillgång till digital teknik och kompetens.73
Mitt syfte med den här undersökningen är att studera och analysera hur digital del- aktighet framställs i svenska kommunala biblioteksplaner. Det gör jag genom att svara på mina tre frågeställningar, varav den första handlar om att undersöka och
70 Winther Jørgensen & Phillips (2000), s. 32–37.
71 Winther Jørgensen & Phillips (2000), s. 55.
72 Wreder (2005).
73 Malin Wreders originalmodell finns att finna i Wreder (2005), s. 32.
problematisera diskurser, den andra motiv till att arbeta med digital delaktighet och den sista om vad som ingår i digital delaktighet. Ovanstående modell har främst använts för att svara på den första av mina frågeställningar, men i bearbetningen av materialet genom denna modell har jag även letat efter vilka motiv som biblioteks- planerna uppger som anledning att arbeta med digital delaktighet. Den sista fråge- ställningen svarar jag på genom att se hur de diskurser och motiv som funnits i biblioteksplanerna kan kopplas till Van Dijks tillgångsteori och vad det säger om vad som ingår i digital delaktighet.
Material
I det här avsnittet kommer jag att gå igenom mitt material, som består av biblio- teksplaner. Först kommer en bakgrund till vad en biblioteksplan är för något och sedan diskuterar jag urvalsprocessen.
Biblioteksplaner
Enligt bibliotekslagen (SFS 2013:801) 17 § är det varje kommuns och landstings ansvar att anta en biblioteksplan över den verksamhet man har inom biblioteksom- rådet. Vad en biblioteksplan faktiskt är och ska innehålla beskrivs inte närmare i lagtexten. För att kunna svara på detta har man i en rapport från Kungliga biblio- teket gått igenom både förarbeten och propositioner inför 2004 års och 2013 års bibliotekslagar och slår fast följande: planen ska innefatta alla de olika biblioteks- verksamheter som den aktuella kommunen eller landstinget har – alltså både folk- och skolbibliotek på kommunal nivå, och regional-, sjukhus och folkhögskolebib- liotek på landstingsnivå. Planerna ska vara så pass klara att medborgarna ska ha möjlighet att påverka biblioteksverksamheten. Samverkan mellan bibliotek ska ef- tersträvas och i planerna förtydligas. Planerna ska kopplas till bibliotekslagen och kunna följas upp.74
KB har kunnat konstatera att år 2017 var det totalt 93 % av alla kommuners biblioteksplaner som skrev om digital delaktighet, MIK eller snarlika begrepp, vil- ket gör det till ett relevant material att använda i den här undersökningen.75
Biblioteksplaner är inte ett material som säger något om vad som sker i den faktiska biblioteksverksamheten, utan endast vad man som kommun vill och plane- rar att biblioteken ska ägna sig åt. Därför har den här undersökningen inga ambit- ioner att undersöka bibliotekens aktiviteter när det kommer till digital delaktighet, utan fokuserar på de mer abstrakta föreställningar som framkommer om ämnet i planerna.
74 Kungliga biblioteket (2017).
75 Kungliga biblioteket (2018), s. 9.
Det är huvudmannen, i den här undersökningens fall kommunen, som är den som ska stå för biblioteksplanen. Dock är det inte alltid helt klart vem som har för- fattat en biblioteksplan – i Huddinge kommuns biblioteksplan finns kontaktuppgif- ter till chefen för Konst & bibliotek inom kommunen och i Upplands Väsbys bibli- oteksplan skrivs förordet av kultur- och fritidsnämndens ordförande. Oavsett vem som faktiskt har skrivit planen menar KB att det är viktigt att den antas på högsta möjliga politiska nivå, eftersom det ofta är flera olika nämnder iblandade.76 Detta innebär att man bör lägga på minnet att en biblioteksplan antas av politiker och inte kan sägas avspegla åsikter hos bibliotekarier i en viss verksamhet.
Urval
Undersökningens material består av tolv kommunala biblioteksplaner från Stock- holms län. Stockholms län har valts ut av anledningen att det är ett stort område med många möjliga kommunala biblioteksplaner att undersöka. Av de biblioteks- planer som finns inom länet har jag valt ut dem som aktivt tar upp digital delaktighet och skriver om det närmare. Eftersom jag vill undersöka vad som sägs om digital delaktighet, och inte om det sägs, har jag valt bort sådana planer som inte alls eller i mycket liten utsträckning nämner ämnet. Genom denna urvalsprocess har tolv av de totalt 24 giltiga biblioteksplaner som fanns i Stockholms län valts ut till att utgöra materialet för undersökningen.
Ett annat kriterium är att biblioteksplanerna ska vara aktuella, eftersom det finns ett antal som inte längre är uppdaterade. Kungliga biblioteket ser en plan som aktuell om den gäller till och med nuvarande år och två år bakåt. Detta eftersom arbetet med att utforma en ny plan ofta tar två år, och att man under den tiden fort- sätter använda den föregående.77 Utifrån dessa kriterier har jag alltså bedömt en biblioteksplan som aktuell även om den gäller till och med år 2017 eller 2018. Det kan påpekas att det i mitt slutgiltiga urval endast är en biblioteksplan som inte har 2019 eller senare som slutår, vilket är Ekerö kommun. Arbetet med att ta fram en ny biblioteksplan i kommunen är pågående under våren 2019, men eftersom den inte är fastställd vid tiden för min undersökning har jag använt den tidigare planen.
Ett annat påpekande gäller vad man valt att kalla sitt styrdokument. Två kom- muner kallar det för ett biblioteksprogram i stället för biblioteksplan, men eftersom dessa har samma typ av innehåll och fyller samma funktion som en biblioteksplan görs det ingen skillnad på dessa i min undersökning.
Biblioteksplaner gäller, som jag skriver ovan, för alla kommunalt drivna biblio- tek, vilket innebär att de inte endast innefattar folkbibliotek, som är det bibliotek jag studerar i min undersökning. I de flesta fall särskiljer författarna av biblioteks- planerna mellan skol- och folkbibliotek på ett tydligt sätt, oftast genom rubriker som talar om vilken del av biblioteksverksamheten som åsyftas, vilket gjort att jag
76 Kungliga biblioteket (2017), s. 7.
77 Biblioteksstatistik, ”Biblioteksplaner”, uppdaterad 2018-04-18 [2019-02-15].
i min undersökning valt bort de delar av biblioteksplanerna som handlar om skol- bibliotekens verksamhet. Eventuella formuleringar om digital delaktighet i skol- bibliotekens verksamhet finns alltså inte med i mitt material.
I nedanstående tabell listas de biblioteksplaner som utgör undersökningens material. I högerkolumnen listas de år som planen gäller för.
Tabell 1. Biblioteksplaner enligt kommun och giltighetstid.
Kommun Giltighetstid
Botkyrka 2018–2022
Ekerö 2015–2018
Haninge 2017–2021
Huddinge 2017–2022
Järfälla 2018–2021
Nynäshamn 2016–2019
Stockholm 2016–2020
Sundbyberg 2019–2023
Tyresö 2015–2019
Upplands Väsby 2015–2019
Vaxholm 2019–2022
Österåker 2016–2019
Av praktiska skäl har jag i nästkommande kapitels resultatredovisningar valt att använda ett annat referenssystem än i resten av undersökningen. I stället för det fotnotsbaserade som används för att hänvisa till litteraturen kommer citat från de undersökta biblioteksplanerna att refereras till genom ett parentesbaserat system.
Detta eftersom resultatredovisningen innehåller många och ofta korta citat, ibland enstaka ord, vilket skulle leda till ett väldigt stort antal fotnoter på vissa sidor. Re- ferensen innehåller namn på kommunen, första året som biblioteksplanen är giltig och vilken sida citatet kommer från. Vissa planer, till exempel Nynäshamns, har inga sidnummer – då kommer jag för tydlighetens skull i stället att hänvisa till ka- pitelnamn eller rubrik, till exempel: (Nynäshamn 2016, kap. Inledning). Vissa citat förekommer i flera planer, i dessa fall refererar jag till ett av exemplen.
Diskurser om digital delaktighet
Det här kapitlet presenterar den diskursanalys som utgjort undersökningen. Med hjälp av den diskursanalytiska modell som redogjordes för i förra avsnittet har jag i materialet, som består av tolv biblioteksplaner, identifierat tre stycken diskurser om hur man i biblioteksplanerna tar sig an digital delaktighet. De tre diskurserna har döpts till Det demokratiska samhället, Det digitala samhället och Utanförskap–
Delaktighet. I diskurserna framträder även vissa motiv till varför biblioteken lär ut digital delaktighet, dessa kommer också att presenteras och analyseras. Undersök- ningens två första frågeställningar kommer att besvaras i denna del:
Hur ser diskurserna om digital delaktighet ut?
Vilka motiv till att lära ut digital delaktighet framkommer?
Genomförande av diskursanalysen
Innan resultatet av undersökningen presenteras och analyseras ska jag förklara hur genomförandet av resultatinsamlingen och diskursanalysen gått till.
I de tolv fullständiga biblioteksplanerna har stycken och formuleringar som nämner folkbibliotekens arbete med digital delaktighet identifierats. Undantaget gäller de gånger digital delaktighet nämns i samband med skolbiblioteksverksam- heten, eftersom det inte varit relevant för min undersökning. Diskurser uppkommer i en textuell kontext, därför har det också varit viktig att ta med rubriker och kring- liggande text för att förstå i vilket sammanhang och hur digital delaktighet diskute- ras inom biblioteksplanerna.
Utifrån detta har jag läst materialet flera gånger. Till en början var läsningen någorlunda översiktlig och tjänade till att plocka ut teman som framkom i materi- alet. Här uppfattades demokrati, digitalisering och utanförskap/deltagande vara så pass återkommande och genomgående teman att de var värda att se närmare på.
Efter de översiktliga läsningarna gjordes närläsningar av materialet, för att upp- fatta nyanser och för att utröna om de funna temana kunde klassas som diskurser.
Detta har gjorts med hjälp av den diskursteoretiska modell som presenteras i ka- pitlet Metod och material. Tecken, alltså ord och korta betydelsebärande uttryck, som återkommer många gånger har plockats ut och delats upp i grupper efter funkt- ion och betydelse. De mest frekventa tecknen är sådana som står för digital delak- tighet och den digitala tekniken. Andra vanliga tecken är de som står för just demo- krati, digitalisering och utanförskap eller delaktighet. När tecknens relation till varandra, hur de artikuleras, undersökts blev det klart att dessa sista tecken är så
