• No results found

” Ett mönster som är svårt att förändra ”

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "” Ett mönster som är svårt att förändra ”"

Copied!
44
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Socialt arbete/Institutionen för sociala och psykologiska studier

Isabell Ehrling Stefanie Hallborg

”Ett mönster som är svårt att förändra”

En kvalitativ studie om professionellas arbete med och syn på män som utövar våld i nära relationer

” A pattern that is difficult to change”

A qualitative study on professionals´ work with and view on men who use intimate partner violence

Examensarbete 15 hp Socionomprogrammet

Termin: HT 2015

Handledare: Ulla Rantakeisu

Examinerande lärare: Maria Scheffer Lindgren

(2)

Sammanfattning

Titel: ”Ett mönster som är svårt att förändra” - En kvalitativ studie om professionellas arbete med och syn på män som utövar våld i nära relationer.

Författare: Isabell Ehrling och Stefanie Hallborg

Studiens syfte var att undersöka kopplingen mellan hur professionella inom socialt arbete arbetar med män som utövat våld i en nära relation och hur de ser på problemet. Som metod användes en kvalitativ intervjustudie med sju yrkesverksamma inom socialt arbete. De informanter som deltog arbetade antingen inom socialtjänsten eller i verksamheter som erbjuder behandling för våldsutövande män. I studien användes ett genusperspektiv och den ekologiska modellen som teoretiska utgångspunkter. Studiens resultat visar att professionellas arbete speglar deras syn på mäns våld mot kvinnor. De som arbetar med kvinnorna ser konsekvenserna av våldet medan de som arbetar med männen ser de som könsneutrala människor som behöver hjälp. Resultatet visar även på vikten av att våldsutövare tar ansvar för våldet och söker hjälp, detta för att undvika att våldsproblematiken förs vidare eller fortsätter. Vidare framkommer brister både i metod vid behandling av våldsutövande män samt i socialtjänstens förmåga att identifiera en våldsutsatthet respektive våldsutövande. Den behandlingsmetod som används berör inte den koppling som finns mellan manlighet och våldsutövning och de professionella som arbetar behandlande tycks sakna detta perspektiv.

Nyckelord: Våldsutövande män, arbetssätt, synsätt, genusperspektiv samt socialt arbete

(3)

Abstract

Title: ” A pattern that is difficult to change” – A qualitative study on professionals´ work with and view on men who use intimate partner violence

Authors: Isabell Ehrling and Stefanie Hallborg

The purpose of this study was to examine the connection between how social work professionals, work with men who use violence in an intimate relationship and how they see the problem. To conduct the study a qualitative method was used that included interviews with seven professionals in social work. The professionals who participated worked either in social services or in organizations offering treatment for violent men. The study used a gender perspective and the ecological model as theoretical points. The results of the study show that the professionals' work reflects their view of men's violence against women. Those who work with women see the consequences of violence while those working with the men see them as gender neutral people who need help. The results also show the importance for offenders to take responsibility for the violence and seek help, this is to avoid that the problems of violence are forwarded or continues. Furthermore, the lack of ability to identify the violence victimization and violence is found both in the methods used in treatment of violent men as well as in the social service’s. The method used for treatment does not affect the link between masculinity and violence, the professionals who work with treatment also seem to lack this perspective.

Keywords: Violent men, working methods, views, gender perspectives and social work

(4)

Förord

Vi har båda varit delaktiga i och tar ett gemensamt ansvar för alla delar i denna uppsats. En viktig del i skrivandet av denna uppsats ses i vårt sätt att komplettera varandra.

Uppsatsskrivande har varit en intressant och lärorik process för oss båda och som vi ser har bidragit med viktig kunskap inför vårt kommande yrkesliv som socionomer, även om skrivandet varit krävande.

Vi vill rikta ett stort tack till de informanter som tog sig tid att delta och som öppet delade med sig av sina kunskaper och erfarenheter, utan er hade denna studie inte varit möjlig. Slutligen vill vi tacka vår handledare, universitetslektor och docent Ulla Rantakeisu, ditt engagemang, stöd och vägledning under denna tid har varit till stor hjälp.

Karlstad 2016-01-07

Isabell Ehrling och Stefanie Hallborg

(5)

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.1 Problemformulering ... 2

1.2 Syfte och frågeställning ... 2

1.3 Uppsatsens avgränsningar och perspektiv ... 3

1.3.1 Centrala begrepp ... 3

2. Bakgrund... 4

2..1 Alternativ till våld- ATV ... 4

2.2 Integrated Domestic Abuse Programme- Idap ... 4

3. Tidigare forskning ... 5

3.1 Våldsutövande män ... 5

3.2 Föreställningar om våldsutövare ... 6

3.3 Professionellas arbete ... 6

3.4 Begreppens betydelse ... 7

3.5 Män i familjen ... 7

3.6 Attityder runt våld ... 7

4. Teoretiska perspektiv ... 9

4.1 Genusperspektiv ... 9

4.2 Ekologiska modellen ... 10

5. Metod och material ... 11

5.1 Metodologiska utgångspunkter ... 11

5.2 Datainsamling ... 11

5.2.1 Intervjuguide ... 11

5.2.2 Urval ... 11

5.2.3 Intervjuernas genomförande ... 12

5.3 Databearbetning och analys ... 13

5.4 Trovärdighet och tillförlitlighet ... 13

5.5 Etiska överväganden... 14

6. Resultat ... 15

6.1 Presentation av informanter ... 15

6.2 Mäns våld mot kvinnor ... 16

6.2.1 Definition av våld ... 16

6.2.2 En könsneutral och bred definition ... 16

6.3 Socialtjänstens arbete ... 17

(6)

6.3.1 Brister i organisation och kompetens ... 18

6.3.2 Att möta våldet ... 18

6.3.3 Att se våld som ett eget problem ... 18

6.4 Orsaker till våldsutövande ... 19

6.4.1 Våld föder våld ... 19

6.4.2 Våldsutövande som en vana och en rättighet ... 20

6.5 Behandling av våldsutövande ... 21

6.5.1 Lågtröskelverksamhet ... 21

6.5.2 Alternativ till våld ... 22

6.5.3 Frivilligt hjälpsökande eller dömd till behandling ... 23

6.6 Svårigheter ... 23

6.6.1 Föräldraansvar ... 23

6.6.2 Att göra eller att vara ... 25

6.7 Behandlingens effekt ... 26

7. Diskussion ... 27

7.1 Diskussion av resultat ... 27

7.2 Metoddiskussion ... 29

7.3 Slutsats ... 30

7.4 Förslag till framtida forskning ... 31

8. Referenslista ... 32

Bilagor ... 35

Bilaga 1-Intervjuguide ... 35

Bilaga 2- Informationsbrev ... 37

Bilaga 3- Tankekarta ... 38

(7)

1

1. Inledning

I den nationella kartläggningen av brott i nära relationer från Brottsförebyggande rådet [BRÅ]

(2014) framkommer att var fjärde kvinna och var sjätte man någon gång i livet kommer utsättas för våld i en nära relation. Även om fördelningen mellan kvinnors och mäns våld är relativt jämn framkommer markanta skillnader mellan könen. Mäns våld mot kvinnor tenderar att vara grövre och våldet upprepas oftare, vilket bidrar till ett större behov av hjälp och stödinsatser från samhällets sida. Varje år dödas i genomsnitt 17 kvinnor av män de haft eller har en nära relation med (BRÅ 2014). I ett globalt perspektiv är risken att utsättas för våldtäkt och våld i en nära relation, bland kvinnor i åldrarna 15 till 44 år, större än risken att drabbas av cancer, trafikolyckor och krig (United Nations 2011). Det finns även ett stort mörkertal. Av de som utsätts för våld i nära relation i Sverige var endast 7,9 procent i kontakt med polisen och endast 3,9 procent polisanmälde händelsen (BRÅ 2014).

Sedan slutet av 1970-talet har det samhälleliga och politiska intresset för mäns våld mot kvinnor i nära relationer vuxit. Förr kopplades våldet samman med ”avvikande” positioner som alkoholism, invandring, psykisk störning eller någon form av social problematik och det var inte vem som helst som blev utsatt eller utsatte någon annan för våld. Våld i nära relationer sågs som ett individproblem snarare än ett samhällsproblem. Genom att kvinnor inom kvinnorörelsen började prata om sin våldsutsatthet uppmärksammades problematiken och det stod klart att det var vilka kvinnor som helst som utsattes för våld och av vilka män som helst.

Våldet flyttades i symbolisk mening ut från hemmet och blev istället en fråga om kön och makt.

En vanlig uppfattning fram tills sent 1980-tal och som till viss del lever kvar idag var att kvinnorna själva ansågs vara ansvariga för våldet då de provocerade fram männens våld genom något de gjort eller inte gjort (Nilsson & Lövkrona 2015).

Våldsutövning är i de flesta fall kriminaliserat. Men kriminaliseringen betyder inte nödvändigtvis att den fördöms. Det är inte ovanligt att individer och hela samhällen bortförklarar, omförhandlar eller accepterar våldet. I världen finns en grundstruktur där kulturella föreställningar om mäns rätt att styra över kvinnor ingår. Kvinnor ses som ansvariga för att tillfredsställa mäns sexuella behov och kvinnor måste kunna tolerera våld för att hålla samman familjen (Nilsson & Lövkrona 2015). Mäns våld mot kvinnor är ett brott mot mänskliga rättigheter och våldet kan ses som ett jämställdhetsproblem grundat i ojämlika maktbalanser i samhället (Socialstyrelsen 2015). Sverige ses av många som ett av världens mest jämställda länder vilket borde innebär en låg förekomst av våld. Trots detta ligger Sverige, när det handlar om våld i nära relationer, på samma nivå som länder långt ner i jämställdhetsrankingen. Sverige följer idag den globala trenden när det handlar om våld mot kvinnor, det ökar snarare än minskar (Nilsson & Lövkrona 2015).

Våld i nära relationer är ett återkommande socialt problem och det förebyggande arbetet påverkas av hinder som brist på tid och ekonomi (Jakobsson, von Borgstede, Krantz, Spak &

Hensing 2012). Åberg (2014) menar att verksamheter som arbetar med mäns våld mot kvinnor är ojämnt fördelad inom Sverige. Verksamheterna bygger till stor del på frivilliga initiativ eller lokal entusiasm trots nationella handlingsplaner, verksamheterna formas därigenom av stor

(8)

2 ekonomisk och organisatorisk osäkerhet (Åberg 2014). Socialnämnden i kommunerna ska ha ett helhetsgrepp när det gäller våld i nära relationer. Detta innebär att de även ansvarar för att den som utövar våld får det stöd och den hjälp som hen behöver (Socialstyrelsen 2015).

Socialnämnden bör vidare erbjuda insatser till våldsutövande föräldrar med utgångspunkt i barnets behov. Insatserna bör syfta till att förändra beteendet så att våldet upphör (SOSFS 2014:4). Donovan och Griffiths (2013) studie visar att professionella som arbetar med våld i nära relationer i första hand ser kvinnor och barn som sitt ansvarsområde, de räknar bort förövarna som hjälpbehövande. Regeringens handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor lyfter fram att det krävs ökad kunskap om gärningsmannen för att långsiktigt kunna förebygga och motverka våld i nära relationer. Det krävs våldsförebyggande insatser där män och pojkar måste involveras (SOU 2015:55). Även socialstyrelsen (2015) framhäver att insatser riktade till våldsutövare är viktigt för att bekämpa och förebygga mäns våld mot kvinnor.

1.1 Problemformulering

Det finns skäl att anta att det i det sociala arbetet med våld i nära relationer läggs fokus på kvinnor och barn och att arbetet med de våldsutövande männen kommer i andra hand. Detta kan ses som ett problem då detta arbetssätt kan bidra till att våldet fortsätter. För att få bukt med problematiken anser vi att insatser riktade till män är viktiga.

Våld i nära relationer är ett problem som förmodligen många socialarbetare kommer i kontakt med under sitt yrkesliv oavsett var de arbetar. Det är möjligt att det finns olika synsätt på våld i nära relationer bland professionella och att det finns en koppling mellan hur de ser på problemet och hur de i praktiken arbetar, det vill säga hur stödet till de våldsutövande männen utformas. Utifrån detta är det relevant att undersöka om arbetet med männen påverkas av de professionellas syn på problemet samt vilket stöd de våldsutövande männen får inom ramen för socialt arbete.

1.2 Syfte och frågeställning

Syftet med studien är att undersöka kopplingen mellan hur de professionella inom socialt arbete arbetar med män som utövat våld i en nära relation och hur de ser på problemet.

 Vilken hjälp får män som utövar våld i nära relation av professionella inom socialt arbete?

 Hur pratar professionella om mäns våld mot kvinnor i nära relationer?

(9)

3 1.3 Uppsatsens avgränsningar och perspektiv

I denna studie har vi valt att undersöka det sociala arbetet med män som utövar våld mot kvinnor i nära relationer. Detta val grundades i att mäns våld mot kvinnor generellt är grövre och mer förekommande än kvinnors våld mot män. Vi har därför valt att inte inkludera kvinnors våld mot män och våld i samkönade relationer även om det förekommer och är relevant. Studien kommer inte beröra arbetet med män som dömts för våld i nära relationer. Fokus kommer vara på det sociala arbetet med män som utövat våld i nära relationer inom socialtjänsten och män som frivilligt sökt stöd och hjälp i andra verksamheter. Då de professionella i socialt arbete har ansvar för att ge stöd och hjälp till både de som blir utsatta och de som utsätter andra för våld i nära relationer har vi valt att studera ämnet ur ett professionellt perspektiv.

1.3.1 Centrala begrepp Professionella

Med begreppet professionella menar vi personer inom socialt arbete som i sitt arbete kommer i kontakt med eller arbetar direkt med män som utövar våld i en nära relation.

Nära relation

Med nära relation menar vi främst en man och en kvinna i en parrelation samt eventuella barn som ingår i familjen.

Våld

Då vi är intresserade av att studera hur professionella definierar och ser på våld anser vi att det inte är relevant att definiera vad vi menar med begreppet våld då de professionellas definitioner är de centrala i studien.

(10)

4

2. Bakgrund

Under denna rubrik presenteras två typer av behandling av män som utövar våld som används i Sverige. Behandling av ett våldsutövande kan antingen ske genom ett frivilligt hjälpsökande eller genom att männen blir dömda till behandling. Den behandlingsmetod som är aktuell i denna studie är Alternativ till våld, utifrån att den är en behandling som söks frivilligt.

2..1 Alternativ till våld- ATV

ATV är en metod som är framarbetad av psykologen Per Isdal. Metoden är en frivillig behandling som har utgångspunkt i att mäns våldsutövande är en reaktion på maktlöshet och vanmakt i relationen. Behandlingen är en gruppmetod där gruppen träffas 24 gånger. Vid träffarna behandlas åtta olika teman och tanken är att våldsutövandet behandlas ur ett helhetsperspektiv. De teman som ingår är: vad är våld, psykiskt våld, sex, alternativ till våld, ansvar, far och barn, orsaker till våld samt vad åstadkommer våld. Under behandlingen berörs varje tema vid tre tillfällen och även den första, värsta och sista våldshändelsen samt det aktuella våld som finns uppmärksammas. Behandlingen utgår från att våldet måste ses som en kontroll av och reaktion på maktlöshet, våld är en makthandling för att hantera maktlöshet. I arbetet med våldsutövande män är det viktigt att vara medveten om att våld alltid är utövarens ansvar, om ansvarsförhållandet är otydligt kan våldet rättfärdigas (Isdal 2001).

2.2 Integrated Domestic Abuse Programme- Idap

Idap är en behandling som riktar sig till män som utövar hot eller våld i en nära relation.

Behandlingen riktar sig till dömda män och används inom Kriminalvården sedan 2004.

Behandlingen bygger på social inlärningsteori och är ett kognitivt beteendeterapeutiskt program. I behandlingen ingår tre individuella träffar och sedan 27 gruppträffar. Vid träffarna diskuteras ämnen som respekt, tillit och stöd, partnerskap och icke-våld. Männen får lära sig att känna igen tecken på ilska och även att hantera svartsjuka och identifiera kvinnors rädsla (Kriminalvården 2014).

(11)

5

3. Tidigare forskning

I detta avsnitt redovisas det aktuella forskningsläget inom mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Studierna presenteras och vävs även samman med varandra. Forskningen presenteras under rubrikerna: våldsutövande män, professionellas arbete, föreställningar om våldsutövare, begreppens betydelse, män i familjen och slutligen attityder runt våld.

3.1 Våldsutövande män

Tidigare forskning visar att män som utövat våld i nära relation använder sig av olika strategier för att förklara sina handlingar (Gottzén 2013; Edin & Nilsson 2014; Whiting, Parker &

Hounghtaling 2014). Gottzén (2013) har genom intervjuer med våldsutövande män analyserat hur män berättar om sitt våldsutövande för sitt sociala nätverk. Studien visar att män som utövat våld i nära relation använder sig av narrativa strategier för att förmildra händelseförloppet, exempelvis genom att omdefiniera våldet och använda sig av begreppet ”fysiskt våldsamma”

istället för ”kvinnomisshandlare”. Det framkommer att männen för in våldet i ett sammanhang och fokuserar större delen av berättelsen på det som föranledde våldshandlingen snarare än själva våldshandlingen. Hearn (1998) har intervjuat våldsutövande män om deras våld. Studiens resultat visar att ingen av de män som deltog helt och hållet erkände eller tog ansvar för våldet.

Även om männen deltagit i behandling och hade en medvetenhet om att det var fel att utöva våld försökte de ändå skapa en begriplighet och förklara våldet genom olika berättelser. De förminskade händelsen genom att flytta ansvaret för våldet från sig själva. Männens förklaringar baseras på de kulturella sammanhang männen befinner sig i. De män som studerades i studien skyllde våldet på avvikelser som alkohol eller stress och ursäktade det genom en dålig barndom eller att de hade fel i hjärnan.

Edin och Nilssons (2014) studie av våldsutövande mäns upplevelser av antivåldsprogram i Sverige går i linje med Gottzéns (2013) och Hearns (1998) studier. Studien bygger på intervjuer och resultatet visar att männen i sina livshistorier lyfter fram våldet som en konsekvens av olika omständigheter i livet. Whiting et al. (2014) har även de studerat hur våldsutövande män förklarar våldet. I studien framkommer att männen använder sig av olika typer av våld för att kontrollera sin partner och rättfärdigar sitt beteende genom att skylla ifrån sig och förminska problemet. Gottzéns (2013) resultat visar att män som utövar våld ser våldet som ytterst skamfullt. För en del män handlar det om att de inte lyckats lösa konflikten på något annat sätt och de ser sig själva som misslyckade partners. För andra ligger skammen i att de gett sig på den som är svagare vilket går emot våldsnormer. Att vara kvinnomisshandlare gör männen till en maskulin avvikare (Gottzén 2013).

Whiting et al. (2014) framför olika bakomliggande orsaker till varför män utövar våld i en nära relation. Det handlar om många olika sociala, psykologiska och biologiska riskfaktorer. Mäns våldsutövande kan bland annat bottna i att de som barn upplevt våld inom familjen. Det kan även ses som en följd av alkohol och drogmissbruk, stress, ojämställdhet mellan könen samt ekonomiska problem.

(12)

6 3.2 Föreställningar om våldsutövare

Våldsutövande män hittas i alla grupper i samhället. Trots detta målar media upp en bild av våldsutövare som antingen psykiskt sjuka eller på annat sätt avvikande från ”normala” män (Gottzén 2013). Heberlein (2005) lyfter i sin avhandling upp problematiken kring den typiska förövaren och att det i samhället finns en bild av förövaren som ett monster. Människor söker efter synliga tecken på ondska hos förövare då de inte vill inse att förövaren kan vara vem som helst i deras närhet. Både Herberleins (2005) och Gottzéns (2013) studier visar att denna syn på förövare även påverkar män som utövat våld då de har svårt att identifiera sig som förövare eller kvinnomisshandlare. Männen tenderar att ursäkta sitt beteende och hävdar att det handlar om tillfälligheter. Även Edin och Nilssons (2014) studie går i samma linje, männen känner inte igen sig själva i våldsutövandet och menar att det var en specifik händelse eller omständighet som orsakade våldet och de ser inte sig själva som förövare. Männen tar avstånd från handlingen och ser inte sitt eget ansvar för våldet. Herberlein (2005) menar att människan gärna använder sig av historiska, kulturella och individuella förutsättningar och omständigheter för att förklara sitt eget och andras beteenden. Utifrån detta tenderar människor även att ursäkta förövarens gärningar och minska hens ansvar för gärningen.

3.3 Professionellas arbete

Socialarbetare har en viktig roll i uppdagandet av våld i nära relationer (Yechezkel & Ayalon 2013). I Yechezkel och Ayalons (2013) studie från Israel framkommer att socialarbetares utbildning och arbetslivserfarenhet påverkar bedömningen av våld. Ju mindre erfarenhet och utbildning socialarbetaren har desto lägre är chansen att hen klassificerar en handling som våldsam. Det framkommer även skillnader i vilken typ av våld som utövats. I studien fick socialarbetarna en fallbeskrivning innehållande psykiskt och fysiskt våld. Endast 17 procent av socialarbetarna identifierade det psykiska våldet som våld och 44 procent identifierade det fysiska våldet. Yechezkel och Ayalons (2013) lyfter fram detta resultat som oroväckande inte minst då psykiskt våld ger upphov till stor skada hos kvinnor som utsätts och kan ses som en varningsklocka för upptrappning som kan leda till andra typer av våld. Ett upptäckande av det psykiska våldet är därför viktigt i förebyggande syfte för kvinnors säkerhet.

Donovan och Griffiths (2013) har studerat hur män som utövat våld i nära relationer kan engageras till att delta i antivåldsprogram. Studien bygger på en flerårig utvärdering av två projekt i England. Intervjuer genomfördes med socialarbetare, barnmorskor, tjänstemän inom det straffrättsliga systemet samt behandlare på frivilliga antivåldsprogram. Resultatet visar att tjänstemän inom det straffrättsliga systemet anser att män som utövat våld i nära relationer i första hand bör straffas. De är oroliga för att behandling kan ses som ett förmildrande av straffet och som ett alternativ till åtal. Donovan och Griffiths (2013) poängterar dock att det inte räcker med att straffa förövare utan att det krävs evidensbaserad behandling som fokuserar på förövarnas aktuella och potentiella beteenden och attityder. Större delen av deltagarna i projekten såg inte de våldsutövande männen som deras ansvarsområde. I studien framkommer exempelvis att socialarbetare som arbetar med familjer i första hand arbetar med utsatta kvinnor och barn, de räknar bort förövarna som hjälpbehövande. Detta lyfts fram som ett problem då ingen tar ansvar för att motivera eller hänvisa männen till behandling (Donovan & Griffiths

(13)

7 2013). Stanley, Graham-Kevan och Borthwhick (2012) har även de studerat våldsutövande mäns motivation till att delta i behandlingsprogram och studien bygger på en utvärdering av ett annat behandlingsprogram i England. Studien visar att en nyckel för att behandlingen ska lyckas är att säkra och bibehålla männens motivation till förändring under hela behandlingen. För män som har barn kan deras identitet som pappor vara en stark motivationsfaktor. Resultatet visar att hälften av de män deltog i programmet var medvetna om våldets påverkan på barnet och såg därigenom sitt deltagande i programmet som ett sätt att bli en bättre förälder. Donovan och Griffiths (2013) redovisar även resultat som går i linje med Yechezkel och Ayalons (2013) studie, att det för socialarbetare är viktigt med utbildning och yrkeserfarenhet för att utveckla färdigheter och självförtroende i arbetet med våldsutövande män.

3.4 Begreppens betydelse

Holmberg, Enander och Lindgren (2015) har studerat hur den nationella politiken använder olika begrepp för att belysa mäns våld mot kvinnor. I studien framkommer att det finns många olika begrepp som speglar våldet ur olika synvinklar. Genom att använda begreppen relationsvåld och familjevåld finns det en risk att våldet ses som ömsesidigt och detta kritiseras ur ett könsmaktsperspektiv då begreppen är könsneutrala och därför inte synliggör könsmaktsordningen. Genom att istället använda sig av begreppet mäns våld mot kvinnor lyfts två budskap fram. Begreppet mäns våld mot kvinnor innefattar för det första mäns samhälleliga makt över kvinnor och för det andra att våld mot kvinnor inte enbart handlar om parrelationer utan innefattar även sexuella trakasserier och våldtäkter av okända förövare. Forskarna menar att det är viktigt att använda sig av begreppet mäns våld mot kvinnor då det annars osynliggörs vilken fråga arbetet bör fokuseras på (Holmberg et al. 2015).

3.5 Män i familjen

Donovan och Griffiths (2013) studie tar upp att antivåldsprogram har väckt oro hos feminister som menar att resurser till männen tas från kvinnor och barnen vilket förvärrar deras situation.

Studien lyfter även fram att våldsutövande män till stor del hör till socialtjänstens ansvarsområde och problematiserar svårigheten med att motivera våldsutövande män till behandling. Då våldet sällan polisanmäls, blir männen sällan dömda och kan få behandling den vägen. Män som har barn kan uppmärksammas inom socialtjänstens familjeavdelning och bli motiverade samt erbjudna behandling. I resultatet framkommer att socialarbetare använder begreppet ”hon” för att beskriva en förälder och ser kvinnan som ansvarig för barnet. Det finns ingen som enbart ansvarar för våldsutövande män vilket gör att män som inte erbjuds hjälp inom socialtjänstens familjeavdelning eller som inte har barn, inte får hjälp in i behandling utan hjälpsökande måste ske på eget initiativ (Donovan & Griffiths 2013).

3.6 Attityder runt våld

Både offer och förövare kan känna skam över situationen och båda parter kan undvika att söka hjälp vilket ses som en anledning till varför våldet tystas ner i samhället (Jakobsson et al. 2012).

Gottzén (2013) redovisar liknade resultat och menar att männen är rädda för att bli utpekade som kvinnomisshandlare. Gottzén (2013) poängterar att skamkänslor kopplat till utövandet av

(14)

8 våld inte bygger på självfördömande utan bottnar istället i att individen ser sig själv negativt genom andras ögon. Jacobsson et al:s (2012) studie fokuserar på uppfattningar om möjligheter och hinder för det förebyggande arbetet mot våld i nära relationer i Sverige. I studien framkommer att det är viktigt att alla i samhället vågar prata om våld. Att diskutera och problematisera de attityder som finns i samhället gällande våld mot kvinnor lyfts fram som en stor del i det förebyggande arbetet mot våld. Det är viktigt att tydliggöra vilken norm angående mäns våld mot kvinnor som bör gälla.

Miller (2011) hävdar att professionella måste kunna identifiera våld i nära relationer, men att det är viktigt att individerna i relationen själva ser våldet som våld. Miller (2011) har genom en enkätundersökning bland universitetsstudenter i Pennsylvania studerat vilket samband som finns mellan hur studenterna ser sig själva som utövare eller utsatta för våld, utifrån det våld de rapporterat förekommit. Studien visar att över 85 procent av de som angett att de utsatts för eller utövat fysiskt våld vid minst två tillfällen, inte anser att de har utsatts för eller utövat våld i en nära relation. Detta visar på en underrapportering av förekomsten av våld då par som lever i ett våldsamt förhållande inte definierar det våld som förekommer som våld. Trots detta ansåg majoriteten av studenterna att våld i nära relationer inte är normalt, acceptabelt, effektivt eller nödvändigt. Dock visar resultatet att det bland männen är tre gånger vanligare att definiera våld i nära relationer som effektivt, acceptabelt och nödvändigt än hos kvinnor. Det framkommer även att utövare av våld i en nära relation har ett synsätt som rättfärdigar våldet (Miller 2011).

(15)

9

4. Teoretiska perspektiv

Här presenteras de teoretiska perspektiv som kommer användas i analysen av det empiriska materialet.

4.1 Genusperspektiv

Under 1980-talet var mansrollsperspektivet, som identifierade typiskt manliga och kvinnliga egenskaper som orsaker till våldet, det dominerande synssättet på våld i nära relationer.

Kvinnors förmåga att visa känslor och uttrycka sig verbalt lyftes fram och samtidigt männens brist på dessa förmågor. Då männen inte kunde bemöta det verbala våldet med samma medel tvingades de använda fysiskt våld. Under 1990-talet växte könsmaktperspektivet fram som en reaktion mot de perspektiv som ursäktade de våldsutövande männens mening och ansvar, och att våld var en tillfällighet, okontrollerat eller utövat i en situation av obalans (Nilsson &

Lövkrona 2015).

Vid analysen av det empiriska materialet kommer ett genusperspektiv användas. I genusanalyser ligger fokus på förhållandet mellan kvinnor och män och vad som anses feminint och maskulint (Mattsson 2010). Genom att vi använder ett genusperspektiv i analysen vill vi lägga fokus på relationen mellan män och kvinnor samt skillnader mellan könen i samhället.

Mattsson (2010) beskriver att det finns en könsordning mellan könen där kvinnor och män förväntas uppträda på olika sätt och göra olika saker. Vad som ses som feminint eller maskulint ligger i våra föreställningar och skapas av förväntningar och normer kring vad män och kvinnor kan antas vara. Söderlund (2015) menar att pojkar inte blir män, istället görs pojkar till män redan tidigt i livet. Pojkar får lära sig att bete sig “manligt”, det vill säga inte visa svaghet, osäkerhet eller rädsla och inte gråta. De ska istället visa styrka och mod. Enligt Mattsson (2010) finns det även samhälleliga maktstrukturer vilket innebär att vissa grupper värderas högre än andra grupper i samhället. Nilsson och Lövkrona (2015) menar att män som grupp överordnas kvinnor och att våldet kan ses som en konsekvens av könsmaktsordningen. Med begreppet mäns våld mot kvinnor synliggörs förövaren och offret samt deras kön. Det visar på det maktförhållande som finns mellan könen till följd av ojämställdhet. Genom att använda ett könsmaktsperspektiv uppmärksammas att våld bottnar i en fråga om kön och makt. Centralt i perspektivet är den otydliga gräns som finns mellan kvinno- respektive mansrollen. Gränsen mellan en underordnad kvinnoroll och en kvinnoroll som innebär underkastelse och utsatthet för våld samt gränsen mellan en överordnad mansroll och en våldsam mansroll är normaliserad och osynliggjord (Nilsson & Lövkrona 2015). Denna otydliga gräns leder till att övergången mellan ett fredligt och ett våldsamt förhållande blir lätt att passera. Gränsen mellan kärlek och våld suddas ut (Lundgren 2004). Kulturella föreställningar och normer gällande våld och kön ligger inbäddat i vårt samhälle och återfinns i kunskap och utbildning, vårt språk, politik, religion, lagstiftning och i syn på familj och sexualitet (Nilsson & Lövkrona 2015).

(16)

10 4.2 Ekologiska modellen

Vid analysen i denna studie kommer även en modifierad variant av den ekologiska modellen användas. Den kommer delvis användas i ett annat syfte än vad den är tänkt för då vi kommer använda den som en referensram för att sortera hur våra informanter ser på mäns våld mot kvinnor utifrån de olika nivåerna modellen benämner. Den ekologiska modellen har sitt ursprung i Bronfenbrenners ekologiska systemteori. Denna teori ställer en individs utveckling i relation med det sociala och kulturella sammanhang som människan ingår i där det finns ett samspel mellan individen och omgivningen (Husén 2015). Den ekologiska modellen utgår från att det krävs mer än en enskild faktor för att våldet ska uppstå. Det är ett samspel av faktorer från fyra olika nivåer: individ, relation, närsamhälle och samhälle som bidrar till att våldsutövandet uppstår. Den första nivån utgår från individuella förutsättningar som den personliga bakgrunden och psykologiska förutsättningar som att mannen själv varit utsatt för våld i unga år. Den andra nivån pekar på faktorer inom relationen som mannen befinner sig i som kan bidra till ett våldsutövande som exempelvis äktenskapsproblem. Den tredje nivån fokuserar på faktorer i närsamhället och lyfter fram bland annat arbetslöshet och låg status som bidragande orsaker. Den fjärde och sista nivån som den ekologiska modellen beskriver är samhälleliga faktorer som till exempel sociala konstruktioner av maskulinitet och genusnormer samt ekonomisk och social ojämlikhet (Heise 1998).

Figur 1. Den ekologiska modellen (Heise 1998)

(17)

11

5. Metod och material

I detta kapitel kommer studiens metod och tillvägagångssätt redovisas. Här presenteras val av metodologiska utgångspunkter, datainsamling, databearbetning och analys, trovärdighet och tillförlitlighet samt etiska överväganden.

5.1 Metodologiska utgångspunkter

I studien används en abduktiv ansats. Detta genom användandet av förklarande hypoteser och att resultatet analyserades med hjälp av teorier som till viss del fanns med initialt (Kvale &

Brinkman 2014). Då syftet med denna studie fokuserar på att ge en djupare förståelse för det valda ämnet valdes därefter en kvalitativ metod i form av intervjuer. Genom en kvalitativ forskningsintervju fås kunskap om fenomenet ur intervjupersonernas synvinkel och kunskapen byggs utifrån erfarenheter (Kvale & Brinkmann 2014).

5.2 Datainsamling 5.2.1 Intervjuguide

Efter val av syfte, frågeställningar och metod utformades en halvstrukturerad intervjuguide (se bilaga 1). I konstruktionen av intervjuguiden användes studiens syfte som grund och utifrån syftet skapades olika teman med frågor som täckte in studiens frågeställningar. Enligt Kvale och Brinkmann (2014) ger en halvstrukturerad intervjuguide en översikt av de ämnen som ska täckas samt förslag till frågor. Denna typ av intervjuguide valdes för att ordningsföljden av frågorna skulle kunna anpassas efter informanternas berättelser och svar (Kvale & Brinkmann 2014). Enligt Holme och Solvang (1997) är flexibilitet i kvalitativa undersökningar ett måste och krävs både i undersökningsfasen och under informationsinsamlingsfasen. Om frågeställningar glömts bort eller formulerats fel rättas detta till och ordningsföljden på konkreta frågor kan varieras.

5.2.2 Urval

Det empiriska materialet samlades in från professionella som i sitt arbete kommer i kontakt med män som utövat våld i nära relationer. Inför valet av informanter beslutades att minst fem informanter inom olika verksamheter skulle intervjuas för att studiens frågeställningar skulle kunna besvaras. Kontakt togs med två samverkansansvariga för våld i nära relationer i två kommuner som i sin tur hänvisade vidare till yrkesverksamma som arbetar med frågan inom det sociala arbetet. Ett strategiskt urval av informanter gjordes därefter då personer som ansågs relevanta och som kunde bidra med djupare kunskap inom ämnet valdes ut (Jacobsson &

Meeuwisse 2008). Användandet av ett strategiskt urval grundades i att vi ville identifiera skillnader och variationer i syn- och arbetssätt mellan olika professionella. Utifrån detta valdes informanter som arbetar inom socialtjänsten och informanter som arbetar i verksamheter som erbjuder behandling för våldsutövande män. För att få en varierad bild av hur professionella ser på problemet gjordes valet att även intervjua en socialarbetare som arbetar med stöd och hjälp till våldsutsatta. Den första kontakten med informanterna togs via telefon eller e-post. De informerades om varför de ansågs vara intressanta för studien och datum, tid samt plats för

(18)

12 intervjun bokades in. I studien finns det sammanlagt sju informanter. Av de sju informanterna arbetar två inom socialtjänsten med behandling av våldsutövande män, en arbetar med stöd och hjälp till våldsutsatta, en har arbetat som socialsekreterare och arbetar idag på Försäkringskassan. De återstående tre informanterna arbetar behandlande med män i kris. Inför intervjuerna skickades ett informationsbrev till informanterna (se bilaga 2). Detta för att redogöra för intervjuernas tillvägagångssätt samt än en gång redogöra för uppsatsens ämne. I brevet fanns även kontaktuppgifter till oss.

5.2.3 Intervjuernas genomförande Pilotintervju

Inför uppsatsen genomfördes en pilotstudie, för att undersöka intervjuguidens kvalitet och uppmärksamma eventuella brister. Informanten bidrog med relevant kunskap inför studien utifrån yrkeserfarenheten som socialsekreterare. Intervjun pågick i cirka 45 minuter och spelades in efter samtycke. Efter intervjutillfället fick informanten redogöra för hens upplevelser av intervjun och intervjuguiden. Vi märkte att vissa frågor saknades och att vissa frågor var otydligt formulerade. Efter detta omarbetades intervjuguiden. Pilotintervjun är en av intervjuerna som har använts i den empiriska analysen då den bidrog med intressanta synvinklar och relevant information.

Intervjuer

Intervjuerna genomfördes på informanternas arbetsplatser. Vid intervjutillfällena inhämtades samtycke till inspelning av intervjun för att sedan kunna transkribera materialet. Informanterna fick veta att materialet skulle avidentifieras för att det inte skulle kunna kopplas till dem. Kvale och Brinkmann (2014) beskriver ljudinspelning som ett tillvägångsätt som bidrar till att intervjuaren kan fokusera på ämnet och dynamiken i intervjun då inspelningen registrerar tonfall, ord och pauser (Kvale & Brinkmann 2014). Vid intervjuerna deltog båda författarna och ansvaret delades upp genom att en hade huvudansvaret för intervjuguiden och den andre antecknade samt kom med relevanta följdfrågor. Detta gjorde att den som intervjuade kunde ha mer fokus på intervjuns helhet.

Intervjuerna pågick mellan 40- 60 minuter och under intervjuerna lämnades utrymme för tystnad. Detta utifrån Kvale och Brinkmannn (2014) som menar att tystnader i intervjun bidrar till att informanterna får tid till att reflektera och associera. För att uppmuntra informanterna att fortsätta sina berättelser användes nickningar samt hummanden. För att visa intresse och öppenhet inför intervjupersonen samt visa att informanten togs på allvar fanns en medvetenhet om vilket kroppsspråk vi använde. Detta genom att intervjuarna satt framför informanten och lutade sig framåt samt hade ögonkontakt (Kvale & Brinkmann 2014). Under intervjuerna upplevdes atmosfären som avspänd. Informanterna var även väl insatta i ämnet och upplevdes som intresserade av att sprida kunskap. Sammanlagt genomfördes fem intervjuer varav tre var enskilda intervjuer och två intervjuer genomfördes med två informanter tillsammans efter önskemål från informanterna. Även om intervjuerna genomfördes med två informanter samtidigt gav informanterna enskilda svar.

(19)

13 Intervjuerna transkriberades samma dag eller dagen därpå. Detta för att underlätta omformulering från tal till skrift då intervjuerna skrevs ut ordagrant. Genom att skriva ut intervjun underlättas arbetet med analysen. Ett skriftligt material ger en överblick av den empirin som samlats in (Kvale 1997). Att transkriberingarna blir korrekta är väsentligt för att resultat och analys inte ska bygga på felaktiga data (Kvale 1997). Vid transkriberingarna omkodades det empiriska materialet. Informanterna gavs fiktiva namn och annan information som kunde röja informantens identitet togs bort. Den aktuella ljudinspelningen raderades när transkriberingen var genomförd.

5.3 Databearbetning och analys

En kvalitativ innehållsanalys användes vid bearbetningen av det empiriska materialet. Detta för att besvara vad som sagts, vem som sagt vad och hur informanten framställts av det hen sagt samt om det fanns genomgående teman i texten (Johansson & Öberg 2008). Vid bearbetning av datamaterialet lästes transkriberingarna igenom i sin helhet ett flertal gånger. Detta är enligt Kvale och Brinkmann (2014) bra för att få en helhetsbild över materialet. Sedan skrevs ett eller flera kodord vid sidan om texten vilket bidrog till snabb identifiering av vad textstycket handlade om, detta beskriver Kvale & Brinkmann (2014) som kodning. Utifrån kodordens innehåll pusslades flera kodord ihop med varandra och dessa bildade sedan olika kategorier.

Kategorisering bidrar enligt Kvale och Brinkmann (2014) till en överblick av en stor mängd data. De kategorier som framkom var: definition av våld, socialtjänstens arbete, orsaker till våldsutövande, behandling av våldsutövande och svårigheter. I kategorierna markerades förslag till citat som ansågs intressanta och relevanta för studiens syfte. Citat ska öka förståelsen och belysa det aktuella fenomenet i analysen (Holme & Solvang 1997).

Efter kategorisering skapades en tankekarta (se bilaga 3) där informanternas synsätt respektive arbetssätt ställdes mot varandra för att identifiera skillnader mellan informanterna utifrån syftet med studien. Vi skrev sedan in en kategori i taget i resultatet och jämförde svaren mellan informanterna för att identifiera likheter och olikheter. När alla kategorier var inskrivna skrevs vissa kategorier ihop och andra togs bort helt då de inte följde den röda tråden i texten. De citat som användes i resultatet redigerades och skrevs om från tal till skriftspråk. Upprepningar togs bort och ordföljden ändrades där det behövdes men utan att innebörden av citatet gick förlorad.

En del citat har kortats ner för att enbart lyfta fram det som ansågs mest relevant, /…/ användes för att markera var text tagits bort. I analysen används ett genusperspektiv för att analysera betydelsen av kön och makt vid ett våldsutövande och den ekologiska modellen användes som en referensram för att sortera materialet i olika nivåer.

5.4 Trovärdighet och tillförlitlighet

För att en studie ska anses trovärdig krävs att den undersökt det den hade för avsikt att undersöka (Kvale & Brinkmann 2014). Då studiens syfte var att skapa förståelse valdes en kvalitativ ansats framför en kvantitativ. Intervjuguiden utformades efter studiens syfte och frågeställningar. Efter pilotstudien ändrades intervjuguiden genom att vissa frågor tydliggjordes och fler skrevs till. Detta kan ses som positivt då intervjuguiden vässades ytterligare till de följande intervjuerna. Trovärdigheten styrs av hur passande intervjuguiden och metoden är för

(20)

14 studiens syfte och frågeställningar (Kvale & Brinkmann 2014). Vidare handlar trovärdighet om kvaliteten på själva intervjuerna och på tillförlitligheten hos informanterna (Kvale &

Brinkmann 2014). De flesta informanter som deltog var väl insatta i ämnet då de arbetar aktivt med våld i nära relationer vilket anses kan gynna trovärdigheten. Resultatet av studien berör kopplingen mellan professionellas arbete med männen och deras syn på problemet. Då studiens resultat endast baserats på ett fåtal informanter, i vårt fall socialarbetare, visar resultatet enbart deras syn och praktik, det går inte att dra generella slutsatser till en större population av socialarbetare (Kvale & Brinkmann 2014).

Studiens intervjuguide utformandes med en medvetenhet om hur frågornas formulering kunde påverka informanternas svar. Studiens resultat baseras på primärdata vilket anses gynna tillförlitligheten då vi själva hade en kontroll över processen och vart materialet kom ifrån. Två intervjuer genomfördes med två informanter samtidigt, detta utifrån informanternas önskemål.

Detta skulle kunna ses som negativt för tillförlitligheten då deras svar skulle kunna påverkas av den andres närvaro. Denna nackdel uppvägdes mot att informanterna själva önskat delta samtidigt. I efterhand ser vi detta som positivt då informanterna fördjupade varandras svar men ändå svarade enskilt vilket resulterade i användbar empiri. Ljudinspelningarna från intervjuerna var av god kvalitet vilket kan antas öka tillförlitligheten i studien utifrån att transkriberingar kunde skrivas ut ordagrant utan svårighet. I de fall där det ändå uppstod svårigheter att höra vad informanten sa lyssnade även den andra på just det stycket för att säkerställa att både uppfattade samma ord.

5.5 Etiska överväganden

Studien är utförd i enlighet med de forskningsetiska principerna. Meningen med de forskningsetiska principerna är att det ska utgöra riktlinjer för hur forskning ska utföras. Det grundläggande kravet är individskyddskravet vilket innebär att individer inte får utsättas för psykisk eller fysisk skada, förödmjukelse eller kränkning. Individskyddskravet tydliggörs i fyra olika huvudkrav som är samtyckeskravet, informationskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2002). Med individskyddkravet i åtanke fokuserade studien på informanternas professionella roller och inte på deras privata livsförhållanden samt att även intervjuguiden utformade efter detta. Vid kontakt med informanterna beaktades samtyckeskravet och de fick själva välja om de ville medverka. Informanterna informerades om att deltagandet var frivilligt och att de när som helst kunde avbryta sin medverkan i enlighet med informationskravet. Informanterna informerades även om att alla uppgifter som hämtades in enbart skulle användas för denna studie, detta med avseende till nyttjandekravet. Utifrån konfidentialitetskravet tydliggjordes att det empiriska materialet skulle avidentifieras för att svaren inte skulle gå att koppla till informanterna (Vetenskapsrådet 2002).

(21)

15

6. Resultat

I detta avsnitt presenteras studiens resultat och den teoretiska analysen. Avsnittet börjar med en presentation av studiens informanter för att sedan gå in på resultatet med hjälp av olika rubriker.

6.1 Presentation av informanter

Lisa

Lisa arbetar inom socialtjänsten i en kommun i mellersta Sverige med personer som är utsatta för våld i nära relationer. Verksamheten utreder och beviljar insatser enligt Socialtjänstlagen.

Anna

Anna arbetar i dag på Försäkringskassan och har tidigare flera års erfarenhet av arbete inom socialtjänsten i en mindre kommun i mellersta Sverige. Anna har främst arbetat med ekonomiskt bistånd och missbruk och hon har därigenom kommit i kontakt med män som utövar våld i nära relationer.

Åke

Åke arbetar i en verksamhet som bedriver samtalsbehandling till män som utövar våld i nära relationer i en kommun i mellersta Sverige. Verksamheten är ett samarbete mellan kommun, landsting och svenska kyrkan.

Viktor

Viktor arbetar med behandling av män som utövar våld i nära relationer i en kommunal verksamhet som tillhör socialtjänsten i mellersta Sverige. Behandlingen fås efter utredning och beslut om insats enligt Socialtjänstlagen. Behandlingen riktas endast till föräldrar och utgår från barnets bästa.

Erik

Erik arbetar i en verksamhet som bedriver samtalsbehandling till män som utövar våld i nära relationer i en kommun i mellersta Sverige. Verksamheten är ett samarbete mellan kommun, landsting och svenska kyrkan.

Oskar

Oskar arbetar med behandling av män som utövar våld i nära relationer i en kommunal verksamhet som tillhör socialtjänsten i mellersta Sverige. Behandlingen fås efter utredning och beslut om insats enligt Socialtjänstlagen. Behandlingen riktas endast till föräldrar och utgår från barnets bästa.

Kajsa

Kajsa arbetar i en verksamhet som bedriver samtalsbehandling till män som utövar våld i nära relationer i en kommun i mellersta Sverige. Verksamheten är ett samarbete mellan kommun, landsting och svenska kyrkan. Hon har tidigare arbetat inom socialtjänsten med våldsutsatta.

(22)

16 6.2 Mäns våld mot kvinnor

Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är en komplex problematik. Inom socialt arbete riktas resurser både till de våldsutsatta och till de som utövar våldet. Beroende på vilken grupp den professionella arbetar med framkommer skillnader i hur de ser på våldsproblematiken. De som arbetar direkt med våldsutövande män har lättare att se deras hjälpbehov än de som arbetar med våldsutsatta.

6.2.1 Definition av våld

I intervjuerna framgår det att informanterna definierar våld på liknande sätt, med liknande innebörd. Fyra av informanterna som arbetar direkt med männen använder psykologen Per Isdals (2001) definition av våld, Viktor säger: ”att jag genom att skada, hota, skrämma eller kränka vill förmå någon annan att ändra sitt beteende till något den inte vill eller att avstå något”. Åke ger en liknande definition” det är allt som innebär en kränkning av en annan människa, om man tvingar på någon något eller gör något som den andra inte vill göra”. Även Lisa, som arbetar med våldsutsatta, definierar våld på liknande sätt:

Det är när man utsätter någon annan för någonting som man inte vill, det kan egentligen vara allting i form av kränkning, förolämpning, det tycker jag är en typ av våld när man utsätter en annan människa mot dennes vilja /…/ många som kommer till oss säger ”men jag är inte utsatt för fysiskt våld så jag är inte utsatt” men det psykiska är hundra gånger värre, att bli kallad för fula saker. (Lisa)

Informanterna visar att de har en kunskap om att våld kan ta sig olika uttryck. Grunden i att en våldshandling ska klassas som våld ligger enligt informanterna i att handlingen sker mot någons vilja. Utifrån Lisas citat framkommer att våldsutsatta sällan definierar det psykiska våldet som våld och att de inte ser sig själva som våldsutsatta om de inte är utsatta för fysiskt våld. Millers (2011) studie visar däremot att även det fysiska våldet underrapporteras och inte identifieras som våld. Även de andra informanterna problematiserar att det är svårt för andra att se psykiskt våld som våld. Samtliga informanter uttrycker dock att det psykiska våldet är mest förekommande även om de möter alla typer av våld. Att det psykiska våldet hamnar i skymundan för det fysiska ställer till problem för både de som utövar våld och de våldsutsatta.

Om det psykiska våldet synliggörs skulle troligtvis en del av det fysiska våldet kunna undvikas.

6.2.2 En könsneutral och bred definition

Informanterna är noga med att poängtera att det även förekommer våldsutövande kvinnor och våld i samkönade relationer. De använder begreppet våld i nära relationer i större utsträckning än mäns våld mot kvinnor. Genom att de använder begreppet våld i nära relationer flyttas våldet från en fråga om kön och makt till en mer könsneutral arena. Trots informanternas strävan efter att vara könsneutrala använde de sig oftast av pronomet han och mannen kopplat till våldsutövare. Det finns därmed en motsättning där informanterna till viss del vill lyfta fram våldsproblematiken som könsneutral samtidigt som pronomet han tydliggör vart det största och huvudsakliga problemet ligger, män som utövar våld mot kvinnor. Informanternas användning av pronomet han för våldsutövaren går i linje med könsmaktsordningen (Mattson 2010) om hur

(23)

17 kvinnor respektive män förväntas uppträda. Våra föreställningar om vad som är feminint och maskulint skapas av förväntningar och normer i samhället. Våldsutövande tenderar att kopplas till maskulinitet snarare än femininitet.

Våld förekommer i alla relationer, ingen, inte vi heller är fullt medvetna om att vi använder våld i våra relationer och det tror jag är en öppnare i våra samtal. När vi vidgar våldsbegreppet så möts vi av ”men då använder ju alla våld”, yes det gör vi och då blir det lite lättare att prata om det därför att ”jag är som alla andra”, även om det blir större konsekvenser i ditt liv än andras då vi i de flesta relationer klarar av att hantera det våld som förekommer. (Oskar)

Ovanstående citat redogör för en bred definition av våld där våldet framställs som något normalt. Genom att hänvisa till att alla använder våld görs våldet å ena sidan till en del av vår kultur och visar på det förtryck som finns människor emellan då våld finns överallt. Å andra sidan leder detta till att våld blir både könsneutralt och normalt, det ses därmed inte som något avvikande. Könsneutraliteten gör våldet snarare till ett mänskligt problem än ett specifikt manligt. Könsneutraliteteten kan göra att mäns våld mot kvinnor inte uppmärksammas utan detta specifika problem riskerar att osynliggöras, det vill säga att nästan allt våld utövas av män (Nilsson & Lövkrona 2015). Utifrån Oskars arbete direkt med våldsutövare blir detta förhållningssätt ett sätt att underlätta kontakten och behandlingen. Att våldet framställs som mer normalt och ett mänskligt problem kan bidra till att männen lättare pratar om det då våldet inte ses som lika avvikande. Detta kan dock leda till en svårighet för männen när det handlar om att förstå sitt eget behov av behandling, då gränsen för vad som är våld otydliggörs. Genom denna gränslöshet förekommer våld i alla relationer. Att avgöra vilket våld som är normalt och vilket som inte är det samt vilket som får större konsekvenser för relationer, kan därmed bli problematiskt. Fördelen med detta tillvägagångssätt initialt kan vägas mot svårigheter som kan uppstå senare i behandlingen.

Genom att våldet normaliseras, att det finns i alla relationer, kan det få konsekvenser för ansvarstagandet. Informanterna redogör för att ansvarstagandet är nyckeln i behandlingen men det kan blir svårare för männen att ta ansvar för något som ”alla” gör. I förhållande till Hearn (1998) som lyfter fram att våldsutövande män, även om de genomgår behandling, inte helt och hållet erkänner eller tar ansvar för våldet uppstår ytterligare en svårighet. Enligt Hearn (1998) skulle behandlingen alltså inte vara möjlig om ansvaret ses som nyckeln. Att ta ansvar för sina handlingar är att erkänna att de gjort fel och att de vill förändras. Varför ska just de behöva erkänna felaktiga handlingar som alla ägnar sig åt?

6.3 Socialtjänstens arbete

Lisa utgår från socialtjänstens arbete med våld där det finns en avgränsning i målgrupp som baseras på den våldsutsattas behov av trygghet i hjälpsökande. Denna uppdelning resulterar i att socialtjänstens resurser fokuseras på de våldsutsatta medan utövaren hänvisas vidare till andra verksamheter. Detta för att den våldsutsatta ska ha en egen person att prata med som utövaren inte har tillgång till. Detta visar på ett synsätt där den våldsutsatta ska skyddas och komma ifrån den våldsutövande. Socialtjänsten tar ställning för den våldsutsattas behov av hjälp och skydd. Arbetet utgår och utformas utifrån den våldsutsattas perspektiv. Lisa berättar

(24)

18 att en kontakt med de våldsutövande männen inte tas automatiskt men han kan hänvisas vidare om kvinnan så önskar.

6.3.1 Brister i organisation och kompetens

På grund av bristande kunskap om våld i nära relationer inom andra delar av socialtjänsten menar Lisa att många våldsutsatta och våldsutövare ej identifieras. Lisa berättar att hon är övertygad om att våldsutsatthet och våldsutövande i många fall missas och att de skulle kunna göra mer, ”Jag har ju de glasögonen på mig men en del har inte det. Oftast om du jobbar med väldigt mycket då glömmer man de här glasögonen och ser bara något annat”.

Socialsekreterare spelar en viktig roll i upptäckandet av våld i nära relationer. Våld i nära relationer kan förekomma med annan problematik som missbruk eller ekonomisk utsatthet vilket gör att våldsproblematiken kan bli synlig i andra avdelningar inom socialtjänsten.

Socialsekreterarnas kompetens räcker inte till för att identifiera våldet och hanteringen av våldsproblematiken kan därigenom bli bristfällig och begränsad. I många fall kanske hanteringen även påverkas av socialsekreterarens arbetsbörda, finns det inte utrymme för att hantera problematiken kommer den heller inte att synliggöras. Ett hinder för socialtjänstens arbete med våld i nära relationer utgörs av organisationens funktionsuppdelning, att organisationen är uppdelad i enheter utifrån olika ansvarsområden och insatser. Denna uppdelning leder till att socialsekreterares arbete fokuseras på ”deras” kunskapsområde och en helhetssyn på klienten går förlorad till följd av specialisering. Lisa har spetskompetens inom området våld i nära relationer och kan därför se och förstå att andra missar att identifiera våldsutövandet eller våldsutsattheten utifrån att de saknar kunskap.

6.3.2 Att möta våldet

Vidare berättar Lisa hur svårt det kan vara att möta våldet som professionell,” Våld skapar någonting, det vill jag att ni ska veta /…/ när vi får in ärenden från andra enheter kommer de in med sin ångest och står panikslagna”. Socialsekreterarnas förmodade känslor kan bottna i att de härbärgerat klienternas ångest och de inte vet hur de ska hantera detta. Även om socialsekreterare är professionella i mötet med klienter, berörs de av våldet och det kan uppstå svårigheter att distansera sig från det. Bemötandet av våld kan försvåras av den professionellas egna föreställningar som kan förstås utifrån Gottzéns (2013) studie angående samhällets normer om våldsutövande respektive våldsutsatthet och att våld är belagt med skuld och skam. Våld i nära relationer sker i hemmet där kvinnan ska känna sig trygg och utövas av en man som initialt förmodligen bidrog till tryggheten. Mannen är även i regel starkare än kvinnan och våldet går då emot synsättet att den svagare ska skyddas. Våld i nära relationer väcker därigenom känslor.

I och med att socialsekreterarna kan ha svårt att identifiera våldet kan de även ha svårt att bemöta och hantera det utifrån att det är ett område där de saknar erfarenhet och kunskap.

6.3.3 Att se våld som ett eget problem

Anna som tidigare arbetade som socialsekreterare med missbruk och ekonomiskt bistånd belyser problemet med bristande kunskap. Hon berättar om tillfällen där det var uppenbart att

(25)

19 det förekom våld, men att hon ändå inte fångade upp det. Hon erkänner att hon helt enkelt inte såg det som en problematik hon skulle arbeta med.

Jag har kanske gjort andra saker och indirekt tänkt att jag kommer åt det här, till exempel om någon har ett pågående missbruk eller vad det nu kan vara /…/ att man indirekt löser problemet men om jag tänker som det borde vara och inte hur det har varit, borde man se det problemet som ett eget problem och inte bara som ett symtom på något annat. (Anna)

Våld sågs av henne som en konsekvens av en annan problematik och inte som ett eget problem.

Genom att fokusera stödet till ett annat problem som exempelvis missbruk finns föreställningar om att våldet därigenom ska upphöra. Ett liknande arbetssätt bidrar till att varken den våldsutsatta eller våldsutövaren får hjälp med våldsproblematiken.

Det är tydligt att Anna idag kan identifiera var hon tidigare brustit i arbetet. Idag har hon ett annat synsätt vilket kan ses som ett resultat av utökade erfarenheter och kunskaper. Det kan även bero på att synen på våldsutövande män har förändrats och att allt mer resurser fokuseras på männens hjälpbehov. Ansvarsområden förefaller otydliga och samordning saknas. Genom att socialsekreterare inte får de resurser och verktyg som krävs kan de inte arbeta med problemet. Idag ser Anna våldet på ett annat sätt, ”Man kan jämföra våldet med missbruk, det är som att vi skulle prata om hur man får hjälp som anhörig fast vi missar helt att ge hjälp till den som har beroendet”. Genom liknelsen mellan missbruksbehandling och våldsproblematik framkommer att informanterna upplever att insatser riktas åt fel håll. Att endast hjälpa våldsutsatta jämförs med att endast ge hjälp till missbrukarens anhöriga. I förhållande till Annas tidigare redogörelse för hennes arbete som socialsekreterare konkretiseras skillnaden i synsätt från då till nu vilket visar vilken inverkan utbildning och erfarenhet kan ha på synsätt. Hon kan i efterhand se vikten av att arbeta med insatser till männen.

Problemet är att så länge man inte hjälper gärningsmannen med sitt problem så kommer det bara fortgå och det rekryteras nya offer hela tiden, går en kvinna så skaffar han sig en ny /…/

man måste hjälpa gärningsmannen annars kommer det bara att skördas nya offer. (Anna)

I förhållande till den ekologiska modellen (Heise 1998) belyses problemet på en samhällelig nivå genom att Anna problematiserar ett samhälle där insatser generellt riktas till våldsutsatta medan våldsutövandet fortsätter. Idag finns välutvecklade insatser riktade till våldsutsatta kvinnor vilket bidrar till att fler kvinnor lyckas lämna förhållanden där det förekommer våld.

En effekt av detta blir att våldsutövande män hinner med fler kvinnor och att fler kvinnor därmed utsätts för våld i nära relationer. För att motverka våld i nära relationer krävs därför insatser riktade till de som utövar våldet.

6.4 Orsaker till våldsutövande 6.4.1 Våld föder våld

Informanterna hävdar alla att våldsutövandet kan föras över från en våldsutövande förälder till barn som senare i livet själva kan utveckla ett våldsamt beteende. Oskar säger, ”våld har en oerhört stark förmåga att föra vidare våld”. Att detta lyfts fram som orsak till våldsutövande

(26)

20 kan härledas till informanternas arbete med individer och att de har ett individfokuserat perspektiv som går att härleda till den första nivån i ekologiska modellen (Heise 1998).

Om de enbart ser våldsutövarens personliga bakgrund som orsak till våldet framkommer emellertid ett problem ur ett genusperspektiv. Det kan antas att ungefär lika många pojkar som flickor utsätts för våld som barn och utifrån tanken om att en egen våldsutsatthet i uppväxten är den huvudsakliga orsaken till våldsutövande borde lika många kvinnor som män utöva våld senare i vuxen ålder. Forskning visar däremot att män i större utsträckning än kvinnor utövar våld och att våldet dessutom är betydligt grövre (BRÅ 2014). Våldsutövande kan därmed inte enbart förklaras utifrån en egen våldsutsatthet i uppväxten, den kan ha betydelse men förklarar inte allt. Genom att pojkar och flickor inte utvecklar samma beteende trots liknande erfarenheter synliggörs könets inverkan på uppkomsten av våldsutövandet.

6.4.2 Våldsutövande som en vana och en rättighet

Den informant som arbetar med våldsutsatta, Lisa, anser att ansvaret vilar på de våldsutövande männen för att en förändring ska ske. De är inte endast offer för våld i barndomen utan även aktörer vid våldsutövningen. Synen på vad som orsakar våldet utgår från flera olika faktorer enligt henne:

Jag tror att det finns många faktorer, dels miljömässiga utifrån hur de växt upp, att våld har normaliserats i den kontexten /…/ En annan faktor är att många har så mycket aggressioner som de inte får utlopp för och vet inte hur de ska hantera, de har aldrig lärt sig det och därför är det lättare att ta till näven eller munnen än att fundera på hur jag ska göra istället. (Lisa)

Citatet visar på komplexiteten i informantens synsätt. Männen kan vara offer för faktorer i barndomen där våldet har normaliserats. Männens aggressioner och våldshandlingar kan anses bottna i en bristande barndom och en inlärd manlighet som även Söderlund (2015) tar upp.

Vidare säger Lisa att: ”De tycker att det är ens rättighet eller att det är så man gör, det är så man alltid har gjort och det är inget konstigt med det”. Våldet kan ses som ett inlärt beteende, att männen sedan barndomen lärt sig att våld är en aspekt av manlighet, men det kan även ses utifrån rättigheter som bottnar i maskulinitet och könsmaktsordning. Även om de är offer för barndomen är de inte passiva. De är aktörer som anser sig ha rätt att utöva våld i nära relationer enligt Lisa. Utifrån Nilsson och Lövkrona (2015) rättfärdigar männen sitt beteende genom att de ser sig själva som överordnade kvinnorna, att de har en ”naturlig” rätt att handla som de gör och därmed ser de inte handlingen som felaktig.

Hos de informanter som arbetar direkt med våldsutövare finns likande resonemang som ovan där våldsutövandet ses som ett inlärt mönster som är svårt att ändra på.

Med våldsutsatta pratar man ju ofta mycket om normaliseringsprocessen och jag tänker att det finns en normaliseringsprocess i utövandet också, det blir ju ett sätt att förhålla sig i olika situationer /…/ man har lärt in ett mönster och att ändra på ett mönster vet vi ju allihop är svårt, vi har ju våra vanor liksom och som vi speciellt under press faller tillbaka i. (Kajsa)

Till skillnad från Lisas syn på våldsutövande män som offer för sin barndom men även som ansvariga för sina handlingar som aktörer ses männen i ovanstående citat snarare som passiva

References

Outline

Related documents

Den slutsats som vi kommit fram till är att projekt Utväg inte längre ska vara ett projekt utan bli ett program som blir en permanent samarbetspartner där man får utökade

Även om det finns en klar risk att aktörer som vid enstaka tillfällen säljer små mängder textil till Sverige inte kommer att ta sitt producentansvar står dessa för en så liten

The cytoplasmic localization is unexpected, given the role of these proteins as β-catenin transcriptional cofactors, and suggests that Bcl9/9l and Pygo1/2 exert

Om en produkt skall ingå i en flexibel fysisk distribution så kommer den stundtals att levereras direkt från producent till varuhus och detta kräver att den inte bygger upp för

Förekomsten av mycket hygroskopiska föreningar i aerosoler kan påskynda processen för bildandet molndroppar, medan närvaron av mindre hygroskopiska ämnen kan förlänga den tid som

In this case, the associated Kazhdan–Lusztig–Vogan polynomials Pv,u can be indexed by pairs of fixed point free involutions v ≥ u, where ≥ denotes the Bruhat order on S2n..

Ingen vill försämra eller äventyra trafiksäkerheten, men den yttersta konsekvensen av att inte ta till något annat medel för den än att sänka hastigheten blir försvagad

The aim of this study was to explore patients’ experiences of the physical environment at a newly built stroke unit, and the knowledge generated by this investigation can inform