JURIDISKA INSTITUTIONEN Stockholms universitet
Störningar i boendet.
- Sambandet mellan den civilrättsliga och straffrättsliga störningen.
Johan Sihlén
Examensarbete i civilrätt, 30 hp Examinator: Jonny Flodin Stockholm, Vårterminen 2016
SAMMANFATTNING
Denna uppsats behandlar ämnet störningar i boendet utifrån ett civilrättsligt och straffrättsligt perspektiv. Så länge människor bott nära varandra har störningar förekommit. Det finns alltså ett behov av att ha tydliga regler för vilka störningar som ska tålas och vilka som inte accepteras. I uppsatsen klargörs vilka regler som finns för att skydda människors frid i sin bostad, utifrån störningsreglerna 12 kap 25 § Jordabalken och brottet ofredande i 4 kap 7 § BrB. Uppsatsens syfte är att undersöka om det finns ett samband mellan dessa två lagrum, när sådana störande gärningar förekommer. Kan en, och samma gärning, betraktas som både en civilrättslig störning, och ett ofredande enligt straffrätten. I uppsatsen framkommer att det finns minst elva typfall av gärningar där det finns ett samband mellan lagrummen. Uppsatsen undersöker även hur Polismyndigheten hanterar anmälda ofredanden, som rör störningar i boendet. Det finns skäl som talar för slutsatsen att Polismyndigheten, i stor omfattning, underlåter att inleda förundersökning på brottet ofredande som har samband med störningar i boendet. Detta sker trots att den anmälda gärningen, på objektiva grunder, kan betraktas som ett ofredande. Istället hänvisar Polismyndigheten till att det är en fråga för civilrätten. Ett rättsligt problem har identifierats, och uppsatsförfattaren föreslår därför några åtgärder för att komma tillrätta med problemet.
Nyckelord: Störningar i boendet, ofredande, polismyndigheten, civilrättslig störning, straffrättslig störning.
Innehållsförteckning
SAMMANFATTNING ... 2
FÖRKORTNINGAR ... 5
1. INLEDNING ... 6
1.1PROBLEMFORMULERING ... 7
1.2SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 9
1.3BEGREPPSDISKUSSION OCH TERMINOLOGI ... 9
1.4METOD OCH MATERIAL ... 11
1.5AVGRÄNSNING ... 13
1.6DISPOSITION ... 13
2. BAKGRUND ... 14
2.1HISTORISK TILLBAKABLICK ... 14
3. NUVARANDE REGELVERK ... 16
3.1CIVILRÄTTSLIGA STÖRNINGAR -STÖRNINGSREGLER I JORDABALKEN ... 16
3.1.1 Skadliga för hälsan ... 18
3.1.2 Försämrad bostadsmiljö ... 19
3.1.3 Den allmänna uppfattningen och ringa störningar ... 20
3.1.4 Särskilt allvarliga störningar ... 21
3.1.5 Sundhet, ordning och gott skick ... 22
3.1.6 Ansvar för sina gäster ... 23
3.1.7 Konsekvensen av störning – förverkande, uppsägning och brist ... 24
3.2STRAFFRÄTTSLIGA STÖRNINGAR – STÖRNINGSREGLER I BROTTSBALKEN ... 25
3.2.1 Kriminalisering och straffrätt ... 25
3.2.2 Allmänt om straffrättsliga störningar ... 26
3.2.3 Ofredande ... 27
4. RELATIONEN MELLAN FÖRBUD MOT CIVILRÄTTSLIGA STÖRNINGAR OCH OFREDANDE ... 31
4.1HUR BEHANDLAS STÖRNINGARNA OCH STÖRNINGSBEGREPPET I FÖRHÅLLANDE TILL OFREDANDE? ... 31
4.1.1 Begreppen, uppsåtligt handlande och effekten ... 31
4.2TYPFALL AV STÖRNINGAR DÄR SAMBAND FINNS ... 34
4.2.1 Typfall ett till tre - Handgripligen antasta ... 34
4.2.2 Typfall fyra - Oljud ... 37
4.2.3 Typfall fem - Skottlossning ... 39
4.2.4 Typfall sex - Stenkastning ... 40
4.2.5 Typfall sju - Telefonterror ... 40
4.2.6 Typfall åtta och nio - Rasistiska trakasserier och lappar i brevlåda ... 41
4.2.7 Typfall tio - Allvarligt skrämmer någon ... 41
4.2.8 Typfall elva - Fönstertittare ... 42
4.3KONSEKVENSEN AV ATT STÖRNINGAR I BOENDET KAN HANTERAS RÄTTSLIGT INOM BÅDE CIVIL- OCH STRAFFRÄTTEN? ... 43
4.3.1 Hur hanterar Polismyndigheten störningar i boendet och vilka konsekvenser får det? ... 44
4.3.2 Brottmålets betydelse för den hyresrättsliga bedömningen ... 48
4.3.3 Finns hinder mot att störningen behandlas samtidigt inom civil- och straffrätten, enligt principen ne bis in idem? ... 49
4.4SAMMANFATTANDE REFLEKTIONER ... 50
5. DE LEGE FERANDA ... 51
5.1TILLÄMPA BEGREPPET STÖRNINGAR I BOSTADEN INOM STRAFFRÄTTEN ... 51
5.1.1 Brottsrubriceringen i ofredande ändras ... 52
5.2POLISMYNDIGHETENS HANTERING ... 53
5.3DOMSTOLSFORUM ... 53
5.4SAMMANFATTANDE REFLEKTIONER ... 53
6. AVSLUTANDE KOMMENTARER ... 55
7. KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING ... 57
Förkortningar
BrB Brottsbalken (1962:700)
HovR Hovrätt
HD Högsta domstolen
JB Jordabalken (1970:994) NJA Nytt Juridiskt arkiv PolisL Polislagen (1984:387)
Prop. Proposition
RB Rättegångsbalken (1942:740) RH Rättsfall från hovrätterna
RÅ Regeringsrättens årsbok, rättsfall från regeringsrätten SL 1864 års strafflag
SOU Statens offentliga utredningar
SvJT Svensk Juristtidning
ÖH Ej refererade rättsfall från Svea Hovrätt, mål överklagade från hyresnämnd
1. Inledning
Alla människor behöver en bostad för att kunna koppla av och hämta krafter. Det ska vara en fristad där man får vara sig själv, och du får nästan göra vad du vill i din bostad utan att någon lägger sig i. Men någons frihet får inte bli någon annans ofrihet, vilket kan bli fallet om din trygga och tysta oas störs av grannens ljudliga konsertupplevelse från stereon. Eller om den korta ordväxlingen i tvättstugan blir starten på en långdragen konflikt utan lösning. Enligt en färsk undersökning har var sjätte hyresgäst hamnat i bråk i tvättstugan.1 Den vanligaste orsaken till konflikter är att tvättiderna inte respekteras. I rättsfallet NJA 2008 s. 243 blir en hyresgäst tvingad att omedelbart flytta från sin lägenhet efter att ha misshandlat en granne med slag och stryptag. Bakgrunden till konflikten var att den misshandlade grannen hade plockat ut en hyresgästs tvätt från torktumlaren efter avslutad tvättid.
En nackdel med alla boendeformer, och kanske speciellt med hyresrätten är att de boende behöver ta hänsyn till sin omgivning och de andra hyresgästerna.
Dynamiken och samspelet i mänskliga relationer kan leda till meningsskiljaktigheter som i sin tur utvecklas till regelrätta konflikter när dess orsaker inte hanteras. Det är naturligt och nästan ofrånkomligt att konflikter uppstår när man delar fastighetshus med andra. Störningar i bostad är vanliga men det råder en viss osäkerhet kring vem som ska agera mot den störande hyresgästen.
Människor agerar olika när de utsätts för störningar i bostaden. Några försöker lösa problemet själva genom att påtala det oönskade beteendet för den som stör, och genom den metoden försöka få till en bättring. Några vänder sig till hyresvärden, eller söker hjälp av en lokal störningsjour. Andra ringer polisen för att få störningen att upphöra. Men när blir störningen en ”polissak” och när är den en fråga för hyresvärden? När ska en åklagare åtala den störande hyresgästen för ofredande och när ska hyresnämnden avgöra frågan? I det första fallet riskerar den
1 Rikard Ljungqvist 2015. http://www.hemhyra.se/tips/vanligt-med-brak-i-tvattstugan (Hämtad 2015-11-17)
störande grannen att dömas till böter eller fängelse och i det andra fallet riskerar samma person att förlora sin bostad genom förverkande eller uppsägning. Det är inte klarlagt hur brottet ofredande förhåller sig till den civilrättsliga störningen i bostad, och vilket samband som finns mellan dessa två störningar.
Ämnet för uppsatsen är: störningar i bostad ur ett civilrättsligt och straffrättsligt perspektiv.
1.1 Problemformulering
I arbetet som förundersökningsledare vid Polismyndigheten ställs jag ofta inför svåra avvägningar. I rollen ingår att granska inkommande polisanmälningar och fatta beslut om huruvida en förundersökning ska inledas eller ej. Inom polisen brukar man tala om att förundersökningsledaren är suverän i sina bedömningar och att dessa beslut inte omprövas av kollegor. Den närmaste ”rättskällan” som förundersökningsledaren arbetar utifrån är ofta en kollega, inte någon rättsdatabas med uppdaterade lagar och kommentarer. Således fattas många beslut efter ens egen, och andras, subjektiva uppfattning istället för väl underbyggda rättsliga slutsatser. De flesta polisanmälningarna som rör konflikter mellan grannar eller störningar i boendet läggs ned eftersom dessa ärenden betraktas som civilrättsliga eller att de inte utgör brott.2 Nedläggningsbesluten bygger ofta på en subjektiv uppfattning om att ärendet antingen ska hanteras civilrättsligt eller straffrättsligt, inte att samma händelse kan utredas parallellt, inom ramen för två olika rättsområden.
I januari 2016 inkom en polisanmälan som jag hade att granska.
Sammanfattningsvis hade följande inträffat: I en kommun i södra Stockholm befann sig en ung man i sin lägenhet. Han tittade på tv tillsammans med en vän. Klockan var runt sju på kvällen och han uppfattade att volymen på tv:n var normalhög. Helt plötsligt rycker en granne upp hans lägenhetsdörr och skriker åt honom att sänka ljudet på tv:n. Därefter stänger grannen lägenhetsdörren och går därifrån.
2 Se bilaga 1. (Sammanfattning av polisanmälningar till styrkande av påståendet)
Målsägaren kände sig ofredad och gjorde en polisanmälan. Jag beslutade då att inleda en förundersökning om ofredande med följande motivering:
Det finns några intressanta ingredienser i ärendet som kan vara av principiell betydelse och som jag anser ska prövas av tingsrätten. För att brottet ofredande ska aktualiseras krävs ett hänsynslöst beteende och att detta beteende ska leda till en personlig fridsstörning. Låt oss anta att den misstänkte hade öppnat dörren och klivit in i hallen, då hade ett hemfridsbrott objektivt sett aktualiserats. Nu vet vi inte om den misstänkte klivit över tröskeln eller om han står i trapphuset och skriker. Kan den verbala (högljudda) tillsägelsen ensamt utlösa ansvar för brottet ofredande? Nej, knappast. Men kan det faktum att han öppnar någons lägenhetsdörr och skriker utlösa ansvar för brottet ofredande? Var går gränsen för hemfriden och är detta en personlig fridsstörning? Jag ser gärna att ärendet prövas.3
Det finns en gråzon mellan den civilrättsliga och den straffrättsliga störningen och uppsatsen syftar även till att reda ut vilken typ av handling som kan hänföras till de olika störningarna. Enligt 12 kap 25 § JB så ska ingen hyresgäst utsättas för störningar som ”inte skäligen bör tålas.” Enligt 4 kap 7 § BrB stadgas att den som handgripligen antastar eller medelst skottlossning, stenkastning, oljud eller annat hänsynslöst beteende ofredar annan, gör sig skyldig till brottet ofredande. Enligt min erfarenhet finns det en osäkerhet bland polisiära förundersökningsledare om var gränsen går mellan den civilrättsliga och den straffrättsliga störningen. Ska ärendet läggas ned med motiveringen att det är fråga om ett civilrättsligt mellanhavande eller ska polisen inleda en förundersökning? Vilka likheter och skillnader finns och ligger det en motsättning i att samma händelse utreds av polis och hyresnämnd samtidigt?
För att ta ytterligare ett exempel. Kan en stor mängd, icke önskvärda, telefonsamtal till en granne betraktas som en civilrättslig störning enligt 12 kap 25 § JB och samtidigt vara en straffrättslig störning enligt 4 kap 7 § BrB? Om svaret är jakande uppstår följdfrågan – Kan konsekvensen bli att hyresgästen både förlorar sin bostad
3 Förundersökningen (Dnr 5000-K63505-16) lades ner dagen efter den hamnade på utredningsgrupp med motiveringen ”Det går inte bevisa att den misstänkte har haft sådant uppsåt som krävs för att förfarandet ska vara brottsligt.” Se även de lege ferandadiskussion i avsnitt 5.1.1 där detta fall återkommer.
och riskerar straffrättslig påföljd? Kan samma störande beteende ge vitt skilda konsekvenser, beroende på vilken väg man väljer?
Det finns inga rättsregler som ger ett tydligt svar på de ovanstående frågorna och det är den främsta anledningen till varför denna uppsats skrivs. Om rättsläget är osäkert, finns en kunskapslucka, både hos hyresgästerna och hos aktörerna som har till uppgift att stävja störningar i boendet.
1.2 Syfte och frågeställningar
Uppsatsen syftar till att utreda hur den civilrättsliga och den straffrättsliga störningen förhåller sig till varandra och hur rättsreglerna tillämpas i samband med störningar i boendet.
Frågeställningar som uppsatsen ska besvara.
1. Vilken är relationen, och finns det ett samband, mellan den civilrättsliga störningen i 12 kap 25 § JB och den straffrättsliga störningen ofredande i 4 kap 7 § BrB? Hur förhåller sig dessa två störningar till varandra, och vilka typfall av handlingar kan betraktas som en störning i bostad enligt civilrätten och samtidigt betraktas som ett ofredande?
2. Hur hanterar Polismyndigheten störningar i bostad och vad blir konsekvensen av denna hantering?
1.3 Begreppsdiskussion och terminologi
För att förenkla terminologin och göra framställningen mer pedagogisk kommer jag tala om två olika former av störningar i bostad, civilrättslig respektive straffrättslig störning. Begreppet civilrättslig störning är ett vedertaget juridiskt begrepp.
Användandet av begreppet straffrättslig störning bör motiveras.
I förarbeten till brottet ofredande framgår att det ska röra sig om ett hänsynslöst beteende som leder till en kännbar fridskränkning. Beteendet ska alltså leda till en effekt.
”För att en gärning skall anses innebära ett ofredande genom hänsynslöst beteende måste krävas att den enligt vanlig värdering kan sägas utgöra en kännbar fridskränkning.”4
Begreppet fridsstörning används synonymt för att beskriva samma sak. Detta framgår exempelvis av Riksåklagarens svarsskrivelse 2007-08-28, ÅM 2007/4049 i mål B2669-07:
”Härigenom måste AB genom sitt hänsynslösa beteende – den dolda filmningen och de övriga åtgärder han vidtagit – anses ha utsatt målsägandena för en kännbar fridskränkning (personlig fridsstörning).”
I artikeln ”Integritetsskydd i perspektiv” (SvJT 2009) uttrycker sig Justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger på följande sätt:
”Påträngande fotografering borde enligt min mening kunna ses som en sådan fridsstörning som kriminaliseras i bestämmelsen om ofredande, BrB 4 kap. 7 §.”
Begreppet har även använts i Högsta domstolen och Hovrätten. I rättsfallet NJA 1988 s. 165 dömdes en man för ofredande efter ett flertal telefonsamtal till en kvinna. Enligt den allmänna åklagaren hade de många påringningarna inneburit en kännbar fridsstörning för målsägaren. HD dömde enligt åklagarens gärningsbeskrivning. I fallet HovR B3357-11 är det fråga om två polismän som stod åtalade efter att ha tagit mobiltelefonen av en man som filmade dem i samband ett ingripande. I domen hänvisas till att det råder enighet i den juridiska doktrinen att påträngande fotografering i vissa fall bör ses som en sådan fridsstörning som avses i bestämmelsen om ofredande.5
4 SOU 1953:14, sid. 169.
5 Se även HovR B1021-14 samt SOU 2016:7 s. 380 där begreppet fridsstörning används.
Det står klart att det vedertagna begreppet är kännbar fridskränkning. Det finns dock en pedagogisk vinst med att använda begreppet fridsstörning, eftersom uppsatsens fokus ligger på en jämförelse mellan två olika störningar. När jag i förlängningen använder begreppet den straffrättsliga störningen, så syftar det på ofredande som leder till en fridsstörning.
I uppsatsen kommer begreppet hyresgästen användas synonymt med den person som stör andra boende. När begreppet används så syftar det på en bostadshyresgäst.
Granne är den som blir störd. Hyresvärden är den som äger fastigheten och som yrkar på uppsägning eller förverkande av hyresavtalet.
1.4 Metod och material
Jag har använt den metod som traditionellt kallas den juridiska metoden (rättsdogmatisk metod), som innebär att rättskällorna appliceras på ett rättsligt problem och genom denna metod söker lösningen. Mer konkret innebär metoden att svaret på det rättsliga problemet efterforskas i lagstiftning, rättspraxis, lagförarbeten och doktrin.6 Metoden är nära förbunden med rättskälleläran som identifierar de relevanta rättskällorna och försöker fastställa gällande rätt.7 Den rättsdogmatiska metoden har dock fått utstå kritik under de senaste decennierna eftersom metoden innebär att fastställa gällande rätt, men att den inte tar hänsyn till den kunskap som finns utanför de klassiska rättskällorna. Kritiken har lett till en utveckling från att fastställa gällande rätt, till att istället analysera rätten. Claes Sandgren, professor vid Stockholms universitet, menar att jurister i dag använder sig av andra källor än de hävdvunna rättskällorna såsom avtalspraxis, underrätts- och myndighetspraxis och informell rätt. Enligt Sandgren är det lämpligt att istället använda sig av begreppet analytisk rättsvetenskap istället för rättsdogmatisk metod. 8 Med tanke på att denna uppsats även syftar att beskriva hur
6 Kleinman, s. 21.
7 Lainpelto, s. 16. En intressant beskrivning av rättsdogmatikerns tillvägagångssätt finns i Asp, Ulväng och Jareborg, Kriminalrättens grunder, s. 19. Enligt författarna ska rättsdogmatikern inte bara söka svaret på vad som är gällande rätt utan även kritiskt granska vad som framkommer.
8 Claes Sandgren, 2005. https://www.idunn.no/tfr/2005/04-05/debatt_-_r_rttsdogmatiken_dogmatisk (Hämtad 2016-07-16) s. 655-656.
Polismyndighetens tjänstemän hanterar polisanmälningar som rör störningar i boendet, så har uppsatsen även rättssociologiska inslag.
Eftersom uppsatsen till stor del utgår ifrån praxis så vill jag kort redogöra för prejudikattolkningsläran. Prejudikat består i första hand av avgöranden i HD men kan även bestå av avgöranden från underinstans, om den instansen är den högsta för målets avgörande. I hyresmål är HovR den högsta instansen. Enligt 10 § lagen (1994:831) om rättegång i vissa hyresmål i Svea hovrätt får dessa mål inte överklagas. Prejudikaten har en dubbel roll, dels ska de verka för en förutsägbarhet och stabilitet inom rätten men även vara en del av rättens ständiga utveckling.
Gällande rätt förändras ständigt och det går således inte att säga vad som kommer vara gällande rätt om ett år. Sandgren menar att gällande rätt inte existerar i sig, utan att den som följer allmänt accepterade regler för juridisk argumentation, når ett resultat som kan betecknas som gällande rätt.9 För att kunna fastställa vad som är gällande rätt i ett enskilt fall så måste man fixera rätten vid ett givet tillfälle och söka svaret i rättskällorna, där praxis är en del av dessa. Det räcker inte med att förstå ordens betydelse i ett rättsfall. För att få full förståelse så måste man jämföra rättsfallet med andra avgöranden och andra rättskällor. Man kan alltså endast förstå ett prejudikat om man sätter det i ett större sammanhang.
Om man ska använda rättsfall som en rättskälla så görs det i form av prejudikat. I regel betraktar sig underinstanserna bundna av prejudikat och även HD anser sig bundna av sina egna avgöranden. Prejudikatbundenheten har vuxit fram inom svensk rätt. Kraven på att rättstillämpningen ska vara förutsägbar och likformig har varit bidragande och syftet är att alla ska behandlas lika, oavsett vilken domstol eller instans som dömer.10
Denna prejudikatbundenhet har utvecklats som ett led i en strävan att enskilda ska känna sig trygga att kunna inrätta sig efter HD-avgöranden. Det skapar en förutsägbarhet i rätten. Även likformig rättstillämpning uppnås eftersom det då inte spelar någon roll vilken domstol eller instans som fäller avgörandet.
9 Claes Sandgren, 2005. https://www.idunn.no/tfr/2005/04-05/debatt_-_r_rttsdogmatiken_dogmatisk (Hämtad 2016-07-16) s. 650-651)
10 SOU 1986:1, s. 49.
Det finns väldigt mycket skrivet om störningar i hyresrätter och många avgöranden från HovR och de olika hyresnämnderna. Det är främst fall i HovR jag tittat på, fall som överklagats från de olika hyresnämnderna. HovR beslut inte får överklagas till högre instans enligt 10 § lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål, och utgör därmed högsta instans.
Det finns däremot få rättsfall på straffrättsliga störningar (ofredanden) som har samband med boendet. En förklaring till detta skulle kunna vara att ofredanden som polisanmäls sällan leder till åtal. Uppsatsen behandlar och hänvisar till en stor mängd hyresmål. För att göra texten mer flytande kommer jag underlåta att skriva ut Hovrättens beslutsdatum. Istället hänvisas till käll- och litteraturförteckningen för den informationen.
1.5 Avgränsning
Eftersom mitt ämne handlar om störningar i boendet och relationen mellan den civilrättsliga och den straffrättsliga störningen, måste vissa avgränsningar göras.
Det är endast störningar i hyresbostad som kommer behandlas. När jag behandlar frågan vem som ska agera mot den störande hyresgästen, kommer jag endast behandla polisens och hyresvärdens roll, inte vilka skyldigheter eller rättigheter som socialtjänsten har. Jag kommer inte heller beröra lokalhyresgäster och deras rättigheter respektive skyldigheter. Jag kommer endast diskutera bevisvärdering i det fall det har betydelse för uppsatsens frågeställningar. Exempelvis om ett parallellt brottmål pågår och det behandlar samma gärningar som är föremål för avgörande i hyresmålet. Eftersom uppsatsen syftar till att undersöka vilket samband som finns mellan den civil- och straffrättsliga störningen i bostad så avgränsar jag analysen till vad, eller vilka typfall, som utgör själva störningen. Med anledning av detta kommer uppsatsen endast kortfattat beröra skillnaden mellan uppsägning och förverkande av hyresavtal.
1.6 Disposition
I nästa kapitel ger jag en kortfattad bakgrund till störningsreglerna och varför de finns, ur ett historiskt perspektiv. Jag går även in på historiken bakom brottet ofredande och vad lagstiftaren avsåg att kriminalisera. I kapitel tre går jag igenom nuvarande regelverk för både den civilrättsliga och den straffrättsliga störningen, och förklarar hur en störning definieras, vad en granne behöver tåla och beskriver syftet med lagstiftningen. I denna del kommer jag använda mig av förarbeten, lagtext, doktrin och rättspraxis.
I kapitel fyra påbörjar jag analysen av mina frågeställningar och undersöker sambandet mellan störningar i bostad ur ett civilrättsligt hänseende och brottet ofredande i ett straffrättsligt perspektiv. Utgångspunkten är dels lagstiftarens perspektiv där det går att följa resonemang i lagstiftningsprocessen, dels domstolens perspektiv genom den rättspraxis som finns. I detta kapitel kommer det även utredas hur Polismyndigheten hanterar anmälda ofredanden som rör störningar i boendet.
I kapitel fem genomförs en kritisk analys av det problem som uppsatsen identifierat, där förslag på lösningar presenteras. I denna del diskuteras behovet av ändrad brottsrubricering, Polismyndighetens agerande samt i vilket forum dessa störningar kan hanteras. I det sjätte och avslutande kapitlet finns en kort sammanfattning av uppsatsens slutsatser samt en avslutande kommentar.
2. Bakgrund
2.1 Historisk tillbakablick
Störningar och konflikter mellan grannar får antas ha funnits så länge människor bott någorlunda nära varandra. Redan på 1700-talet infördes regler för att förhindra störningar. I 1734 års lag 16 kap 14 § infördes följande bestämmelse ”om hyresgästen för ett lastbart och lösaktigt leverne är det hyresvärden fritt att utsäga denne.” Detta för att ge hyresvärden en möjlighet att säga upp en störande hyresgäst. Det var ont om civilrättsliga regleringar om förhållandet mellan grannar
i 1734 års lag utan förhållandet reglerades istället i vissa städers byggnadsordningar. Det var inte ovanligt med bestämmelser om ”besvär och last, som granne av annan bör tåla.”11
Allt som städerna växte utvecklades även nöjeslivet, och det fanns ett behov av att stävja oljud. I 1868 års ordningsstadga för rikets städer infördes förbudet att ”driva kägelbana eller annan för förlustelse gjord inrättning”, så att närboendes nattro stördes. Dagens störningsregler utgår från förslaget till hälsovårdsstadga från år 1874. Där stadgades att det var förbjudet att orsaka sanitär olägenhet för sin granne. Exempel på denna sanitära olägenhet var störande ljud och buller från bostadslägenhet. Däremot gjordes ingen gränsdragning för vilka typfall av störningar som var förbjudna, vilket skapade en osäkerhet både för de boende, och de som skulle tillämpa reglerna. Ett behov av reglering växte fram och formaliserades av hälsovårdsnämnderna i de större städerna, som införde exakta mätmetoder av vilken ljudnivå som skulle tålas i exempelvis bostäder, den så kallade sanitära bullernivån.12
Den civilrättsliga regleringen för att stävja oljud och buller hade sitt ursprung i miljö- och hälsovårdslagstiftningen och betraktades som en sanitär olägenhet.
Samtidigt växte en straffrättslig reglering fram som, likt den civilrättsliga, syftade till att skydda människors hemfrid från oönskat bultande och annat oljud.
I 1734 års lag var straffrätten uppdelad i två balkar, missgärningsbalken och straffbalken. Den förra behandlade de särskilda brotten och den senare verkställigheten av straff. År 1864 ersattes de två balkarna av Strafflagen (SL) som innehöll en brottskatalog där de olika brotten presenterades.13 Vid införandet av SL så inträdde straffansvar enligt 15:28 SL” om man bröt hemfriden genom att slå in fönster i annans hus eller kasta sten eller annat å annans hus.” Straffansvar inträdde även för ”den som störde hemfrid genom att kasta sten eller annat å annans hus, bulta eller göra annat våld därå, eller genom att åstadkomma oljud eller oväsen i
11 Ljungman, s. 163.
12 Ljungman, s. 179. (Gränserna avsåg ljudnivå i decibel och var framtagna av Malmö hälsovårdsbyrå)
13 Holmqvist, Leijonhufvud, Träskman, Wennberg, BrB Inl. s.1
annans gård eller trädgård.”14 År 1953 lämnade Straffrättskommittén sitt förslag till ny Brottsbalk och där föreslogs att brottet ofredande skulle införas. Bestämmelsen motsvarade i princip lagrummet 15:28 SL och har sedan införandet varit oförändrat, förutom att straffskalan ändrades år 1993.15 Kommittén ville straffa de gärningar som inte rymdes inom ett annat lagrum vid den tiden. Det skulle nu bli straffbart att knuffa ner någon i ett dike eller hälla en spann vatten över någon.16 Den 1 januari 1965 trädde Brottsbalken (SFS 1962:700) i kraft och är den strafflag som alltjämt tillämpas idag.
3. Nuvarande regelverk
Uthyrning av bostad är en av de viktigaste formerna för ekonomisk exploatering.
Därför är det en av fastighetsrättens huvuduppgifter att skapa regler som skyddar uthyrningens lönsamhet, men även hyresgästen intressen mot fastighetsägaren. 17 Detta kapitel kommer fokusera på de regler som ska skydda hyresvärden och de kringboende som störs, när hyresgästens intressen bryter mot störningsreglerna i JB.
3.1 Civilrättsliga störningar - Störningsregler i Jordabalken De civilrättsliga störningsreglerna finns i 12 kap 25 § JB och har följande lydelse:
”När hyresgästen använder lägenheten ska han se till att de som bor i omgivningen inte utsätt för störningar som i sådan grad kan vara skadliga för hälsan eller annars försämra deras bostadsmiljö att de inte skäligen bör tålas (störningar i boendet). Hyresgästen skall vid sin användning också i övrigt också iaktta allt som fordras för att bevara sundhet, ordning och gott skick inom fastigheten.
Hyresgästen ska hålla noggrann tillsyn över att detta också iakttas av dem för vilka han svarar enligt 24 § första stycket.”
14 Prop. 1962:10 B s. 116.
15 SOU 2016:7 s. 351.
16 SOU 1953:14 s. 135.
17 Victorin, Hager; Allmän fastighetsrätt, s. 28.
Andra stycket stadgar att det är hyresvärdens ansvar att ge hyresgästen en tillsägelse och anmoda denne att upphöra med störningen. Socialnämnden ska även informeras, eftersom störningen ofta är ett resultat av psykisk ohälsa eller missbruk. Om en person med nämnda problem förlorar sin lägenhet, så kan det åligga socialnämnden att hjälpa till med en ny bostad enligt socialskyddslagen.18
Det tredje stycket handlar om särskilt allvarliga störningar med hänsyn till dess art eller omfattning. Om sådana allvarliga störningar förekommer behöver inte hyresvärden informera socialnämnden om att hyresavtalet kommer att sägas upp.
Om den störande hyresgästen bryter mot dessa regler, och inte själv vidtar åtgärder för att få störningen att upphöra, så riskerar denne att hyresrätten förverkas och hyresvärden har rätt att säga upp avtalet i förtid, enligt 12 kap 42 § 1 st 6 p JB.
En förutsättning för att hyresrätten ska förverkas och sägas upp i förtid är, att hyresgästen har uppsåt till det störande beteendet och att störningen fortsatt efter tillsägelse. I fallet ÖH 5314-03 framkommer att en förutsättning för att hyresrätten ska vara förverkad på grund av störningar i boendet, krävs att det är styrkt att störningarna har fortsatt efter det att hyresgästen har anmanats att vidta rättelse innan uppsägning sker.19 Det leder till en presumtion att störningar som sker efter anmaningen, är att betrakta som uppsåtliga. Vissa beviskrav ställs upp för att styrka att störningarna har skett och då är det främst grannarna som hörs som vittnen i hyresmålet. Om störningarna förnekas av hyresgästen krävs att hyresvärden kan precisera när störningarna har skett och i vilken omfattning.20
I varje län ska det finnas en hyresnämnd. Nämndens syfte är att medla i ovanstående hyrestvister och pröva övriga frågor som ankommer på nämnden.
Hyresnämnden kan även medla i alla hyrestvister, även om det ankommer på tingsrätten att avgöra tvisten. Tingsrätten avgör hyrestvister när hyresvärden vill att hyresavtalet skall upphöra omedelbart eller i förtid. Hyresnämnden avgör tvisten
18 Bengtsson, Hager, Victorin, s. 211.
19 Se även RH 2004:7, HovR ÖH 6712-10. Jämför HovR ÖH 4860-14 där störningarna upphört efter anmodan.
20 Edling, Jordabalk (1970:994) 12 kap. 25 §, Lexino 2014-09-30. Jfr t.ex. Svea hovrätts beslut 2008-06-26 i mål nr ÖH 9371-07 där hyresvärden inte ansågs kunna precisera störningarna i tid och omfattning.
om hyresvärden istället väljer att säga upp avtalet med normal uppsägningstid eller till hyrestidens utgång. 21 Tvister som rör störningar i boendet, avgörs av hyresnämnden enligt 12 kap 70 § JB. Nämnda lagrum hänvisar till 12 kap 49 § 1 st JB som stadgar att om det föreligger en tvist i samband med att hyresavtalet sägs upp på grund av störningar i boendet, ska hyresvärden senast en månad efter hyrestidens utgång, hänskjuta tvisten till hyresnämnden. Om avgörandet i hyresnämnden överklagas så ska frågan tas upp av Svea Hovrätt. Det finns även ett särskilt skyndsamhetskrav för tvister som rör störningar i boendet, enligt 12 kap 71-72 § JB.
De boende har inte själva någon möjlighet att vidta åtgärder för att säga upp eller bli av med en störande hyresgäst. Om hyresvärden förhåller sig passiv till en störande hyresgäst så kan den störda grannen ansöka om ett åtgärdsföreläggande hos hyresnämnden enligt 12 kap 16 § 1 st. 3 p och 2 st. JB, och på så sätt tvinga hyresvärden att agera.
3.1.1 Skadliga för hälsan
Enligt 12 kap 25 § JB ska hyresgästen vid sin användning av lägenheten se till att de som bor i omgivningen inte utsätts för störningar i sådan grad att det kan vara skadligt för hälsan, eller annars försämra deras bostadsmiljö att det inte skäligen bör godtas. För att den hälsoskadliga störningen ska aktualiseras krävs, att den inte är ringa eller tillfällig. Därutöver måste den vara psykiskt eller fysiskt skadlig. Det framgår av förarbeten till de nuvarande störningsreglerna att man utgick ifrån den då gällande hälsolagstiftningen, för att avgöra vad som ansågs vara en hälsovådlig störning.22 Störningar som är skadliga för hälsan respektive störningar som försämrar bostadsmiljön är två fristående rekvisit, men de överlappar varandra. I båda fallen ska en bedömning göras av vad som skäligen bör tålas, vilket medför att de praktiska skillnaderna inte blir särskilt stora.23 Meningen ”vad som skäligen inte
21 Hyresnämndens hemsida. Artikel ”Hyresnämndens ärenden” http://hyresnamnden.se/Sa-gar-det- till/Arenden-i-hyresnamnden/ (Hämtad 2016-07-06)
22 Prop. 1992/93:115 s. 30. Se även Hälsoskyddsförordning 1983:616 samt Hälsoskyddslag 1982:1080
23 Se Edling, Jordabalk (1970:994) 12 kap. 25§, Lexino 2014-09-30.
bör tålas” är nära kopplad till den allmänna uppfattningen om vad som bör tålas.
Detta utvecklas närmare i avsnitt 3.1.3.
I fallet HovR ÖH 6211-09, var det fråga om en hyresgäst som regelbundet stört sin granne medelst kraftiga bankningar i väggen. Detta hade skett i princip dagligen under hösten 2009. Hyresgästen hade åsidosatt sina förpliktelser i så hög grad att hyresavtalet inte borde förlängas. Hyresgästen invände, att han bankat i väggen vid några tillfällen eftersom det enligt hans mening förekom oljud från grannen. Hovrätten skrev att det inte var styrkt att hyresgästen orsakat ljud utöver vad som normalt får tålas i ett flerfamiljshus. Motsatsvis får det förmodas att begreppet oljud är sådant ljud som inte bör tålas. Hyresgästens invändning att han var känslig för ljud, och ofta sov på dagarna. Det var dennes förklaring till varför han bankat i väggarna. HovR tog inte hänsyn till denna invändning.
I fallet HovR ÖH 2578-09 framkom att en hyresgäst stört sina grannar med skrik, hög musik samt hotfulla uppträdande. Hyresgästen blev uppmanad av en granne att upphöra med oljudet från lägenheten, varpå han slog på grannens dörr och skrek hotelser. Polis kom till platsen och hyresgästen anmäldes för ofredande.
Störningarna fortsatte efter att hyresgästen anmanats att vidta rättelse och Hovrätten gjorde bedömningen att det var fråga om störningar som ej behövde tålas.
Sammanfattningsvis så belyser båda rättsfallen ovan de störningar som är skadliga för hälsan. Om en granne blir utsatt för oljud och hotfulla uppträdanden, kan det förmodas leda till en psykisk skada. Störningarna var så omfattande att poliser blev kallade till platsen och de upprättade en anmälan om ofredande.
3.1.2 Försämrad bostadsmiljö
Det är inte endast störningar som direkt eller indirekt påverkar grannars hälsa som förbjuds, utan även sådana som i övrigt försämrar boendemiljön. Detta bygger på att även andra störningar kan ha negativ påverkan på grannars vardag. I de flesta fall leder en störning som är skadlig för hälsan till en försämrad boendemiljö, och
vice versa. Det kan dock inte uteslutas att det finns situationer där endast den ena av de två störningarna är tillämplig. Ett exempel som nämns angående försämrad bostadsmiljö är buller och oljud på natten.24 En god bostadsmiljö förutsätter att de boende kan sova gott på natten utan att störas. De hälsovådliga effekterna behöver inte bedömas enligt detta rekvisit, men det leder sannolikt även till effekter på hälsan. Rekvisiten samspelar och kompletterar varandra.
Bostadsmiljön innefattar bostadens gemensamma utrymmen som trapphus och tvättstuga, men även områden precis utanför huset. En störning som sker 30-40 meter från fastigheten kan betraktas som störning i boendet, om störningen har samband med boendet. Det fastslogs i rättsfallet RH 2015:31, där en hyresgäst handgripligen antastade en granne som han tidigare haft en konflikt med.
Domstolens bedömning var att konfrontationen skedde nära fastigheten och var en
”hämndåtgärd” mot en granne som hyresgästen stört sig på.
3.1.3 Den allmänna uppfattningen och ringa störningar
För att kunna avgöra vilka störningar som bör godtas får man söka stöd i den allmänna uppfattningen, om vilka störningar de som bor i fastigheten ska behöva tåla. Denna allmänna uppfattning innebär exempelvis att rätten inte hänsyn till att någon är extra känslig för störningar, exempelvis om någon inte tål ljudet av lekande barn.25 Alla typer av störningar omfattas inte. Hyresgäster får t.ex. tåla vissa lindriga störningar i samband med nyårsfirande och examensfester.
Hyresgäster har alltså i allmänhet rätt till ett normalt umgängesliv.26 Den allmänna uppfattningen är inte ett fixerat begrepp utan något som hela tiden justeras i takt med samhällsförändringen. Ett tydligt exempel på denna värderingsförskjutning är synen på tobaksrök. Tidigare var det tillåtet att röka i stort sett överallt, men sedan 2005 då rökförbudet på restauranger infördes27 har den allmänna uppfattningen om
24 Prop. 1992/93:115 sid. 31 och Edling, Jordabalk (1970:994) 12 kap. 25§, Lexino 2014-09-30.
25 Bengtsson, Hager, Victorin, s. 210. Se även Prop. 1992/93:115 sid 31 där departementschefen säger att bullret från barnlek måste accepteras. Jmf även äldre rättsfall RÅ 1933 s. 251 där sökande menade att störande ljud från en bil skadat han ”redan förut klena hälsa. Se även: Ljungman s.
178: att störningar mot den som är ålagd ”en speciell nervositet” inte beaktas.
26 Björkdahl, s. 151.
27 Tobakslagen (1993:581) genom ändring 2004:485.
vad som bör tålas, avseende tobaksrök, förändrats. Nu för tiden uppstår t.ex. många konflikter kring rökning på balkong, något som förr ansågs vara helt normalt.
Att människor i allmänhet också gör skillnad på vilka former av musik som accepteras utvecklar jag närmare i avsnitt 4.2.2. Exempel ges där på att den allmänna uppfattningen inte är fixerad vid en uppfattning. Ett intressant HD-fall från 1960 bör dock nämnas redan här. Frågan var om grannar skulle tåla ljudet av pianospel varje dag och HD tog ställning i frågan. HDs uppfattning var att ett rikt musikliv är viktigt och inte bör begränsas i onödan.28 I det nyss nämnda avsnittet jämför jag med andra typer av musikspelande där rätten gjort en annan bedömning, och istället bedömt att det är fråga om en störning som inte ska tålas. Det ligger nära till hands att anta att HD inte skulle göra samma bedömning i det fall en gitarrist med förkärlek till hårdrock övar på sin elgitarr varje dag.29
I avsnittet 3.1.1 framkom att den hälsoskadliga störningen kräver en viss omfattning och inte är ringa eller tillfällig. Det krävs alltså något mer än en störning av engångskaraktär och hänsyn tas också till dess art och omfattning. Om en hyresgäst bankar i väggen vid något enstaka tillfälle per år så kan det sannolikt inte betraktas som en störning i hyreslagens mening.
3.1.4 Särskilt allvarliga störningar
I regeringens proposition om ändringar i Jordabalken nämns hot och våld mot grannar som en särskilt allvarlig störning som inte bör tålas.30 Brottet ofredande omfattas inte utan det är just misshandel, olaga hot, eller annan allvarlig brottslighet som exempelvis mordbrand som omfattas. Det ska även vara fråga om allvarlig brottslighet som har samband med boendet. Hyresvärden behöver i dessa fall inte uppmana hyresgästen att vidta rättelse och inte heller underrätta socialnämnden före uppsägning. I ovan nämnda proposition framgår också att den här typen av störningar är så omfattande och outhärdliga för grannarna, att det kan
28 NJA 1960 s. 670
29 Det är intressant att föra en diskussion kring vilken musik som accepteras i jämförelse med pianospelande.
Svea HovR beslut 2012-05-29 ÖH 5677-11, hänvisar till hyresnämndens förhandling nr 11790-10,
beslutsdatum 2011-06-08. I fallet är det bla fråga om störningar med hög Indisk musik. Hyresgästen invände att ”kanske är det själva musikstilen som grannarna reagerar över.”
30 Prop. 1992/93:115 sid. 21
förutsättas att en begäran om rättelse inte kommer respekteras. Ofta rör det sig, i dessa fall, om kvalificerat drogmissbruk eller psykisk ohälsa som gör att hyresgästen inte klarar av ett eget boende.
I fallet HovR ÖH 10422-14 prövades frågan om ett mordförsök mot annan person än en granne skulle betraktas som en särskilt allvarlig störning i civilrättslig mening. I hyresmålet framkom att brottet måste riktas mot en granne för att ha betydelse för den hyresrättsliga bedömningen. I fallet HovR ÖH 4944-10 förverkades hyresrätten efter olaga hot och misshandel mot granne. I fallet RH 2006:72 blev en granne oprovocerat misshandlad i trapphuset och ett allvarligt hot uttalades. Gärningarna i de nyss nämnda rättsfallen ledde till hyresrättens förverkande.
3.1.5 Sundhet, ordning och gott skick
När hyresgästen använder lägenheten ska denne iaktta allt som fordras för att bevara sundhet, ordning och gott skick inom fastigheten. Reglerna finns för att täcka in de fall där det klandervärda beteendet riktas mot någon annan än grannarna. Främst avses störningar riktade mot hyresvärden, värdens personal eller lokalhyresgäster. Det kan röra sig om hot, våld eller angrepp på hyresvärdens ekonomiska intressen såsom otillåten kraftavledning eller stöld.31 I fallet HovR ÖH 9346-10 avledde hyresgästen elektricitet från ett uttag i trapphuset in i sin lägenhet.
Hyresgästen ansågs inte ha iakttagit vad som ålades honom avseende sundhet, ordning och gott skick. Hyresrätten förverkades. De nämnda reglerna är medvetet allmänt hållna eftersom det vid införandet av reglerna togs hänsyn till vilket ändamål som hyresavtalet upprättades. Reglerna bör därför kompletteras med ordningsföreskrifter, eller särskilda avtalsbestämmelser, som intas i hyresavtalet.32 Det främsta skälet till förekomsten av lokala ordningsföreskrifter är att lagtext inte kan vara uttömmande. Det skulle leda till en lång uppräkning av förbud och alla
31 Se Edling, Jordabalk (1970:994) 12 kap. 25§, Lexino 2014-09-30.
32 Holmqvist, Thomsson, Hyreslagen (jan 2015, Zeteo), Kommentar till 12 kap 25 § JB. Samt, Bengtsson, Hager, Victorin, s. 212. Den som vill fördjupa sig kring ordningsföreskrifter hänvisas till Bertil Bengtsson, Om ordningsföreskrifter i hyresavtal SvJT 2007 s. 709.
handlingar som inte var uppräknade skulle, e contrario, kunna betraktas som tillåtna.
Hot mot hyresvärdens personal är också en störning. I fallet RH 1997:19 ringde en hyresgäst till hyresvärdens kontor och hotade personalen. Hovrätten ansåg inte att hyresgästen hade iakttagit vad som krävs för sundhet, och gjorde även bedömningen att bestämmelsen inte är begränsad till klandervärt beteende inom fastigheten.33 Det ansågs skyddsvärt att förbjuda störningar utom fastigheten som hade ett samband med boendet.
Att handgripligen antasta hyresvärden bedöms som en störning. I fallet HovR ÖH 4581-11 blev en hyresgäst uppsagd på grund av att hyran ej blivit betald i rätt tid. Hovrätten fäste även stor vikt vid att hyresgästen i övrigt brustit i vad han haft att iaktta för att bevara gott skick i fastigheten. Hovrätten nämner en händelse då hyresvärden besöker hyresgästen för att påtalade störningar i bostaden. Hyresgästen låste dörren och förhindrade därigenom hyresvärden att lämna lägenheten. Hyresgästen knuffade även på hyresvärden vid tre tillfällen. Händelsen polisanmäldes som ofredande. Rättsfallet är intressant av flera skäl.
Dels bedöms olämpligt beteende mot hyresvärden som en civilrättslig störning. Dels bedöms samma olämpliga beteende även som en straffrättslig störning.
3.1.6 Ansvar för sina gäster
Hyresgästen ansvarar även för sina gäster. Om gästerna utsätter grannar för störningar så kan hyresgästen lastas för detta. Det gäller dock inte alla typer av störningar. Sådana beteenden som är oberäkneliga och osannolika att förutse, kan inte lasta hyresgästen. Exempel på sådant beteende är om gästen i hemlighet förvarar vapen och ammunition i hyresgästens förråd. Hyresgästen kan dock inte skylla på att gästerna inte följer hyresgästens anvisningar om ordning och reda utan måste visa att denne verkligen försökt stoppa det olämpliga beteendet.34
33 Se även RH 2010:84 där hyresvärden blir utsatt för hot. Jämför dock HovR ÖH 5245-08 där en hyresgäst skakar om en anställd till hyresvärden och det bedöms ej som störning eftersom den anställde ej bor i omgivningen.
34 Björkdahl, s. 152.
Om gästerna beter sig otidigt och för oväsen måste hyresgästen få störningen att omedelbart upphöra. I fallet HovR ÖH 911-08 ansågs det bevisat att hyresgästens vänner genom hänsynslöst beteende, ofta nattetid, bankat och skrikit på porten i syfte att få komma in. Gästernas beteende kunde enligt Hovrätten läggas hyresgästen till last. I ett annat fall lät en kvinna sin före detta make vistas i hennes lägenhet. Han betedde sig hotfullt och störande mot grannar. Kvinnan gjorde inget för att förhindra störningen och ansågs därför ansvarig för störningen.35 I fallet HovR ÖH 1505-08 var det fråga om skottlossning från en balkong. Hyresgästen kunde inte bindas till skottlossningen eftersom denne förnekade inblandning, men hölls ändå ansvarig för händelsen eftersom han står till svars för sina gästers olämpliga beteende.
3.1.7 Konsekvensen av störning – förverkande, uppsägning och brist
Genom att uppträda störande kan konsekvensen bli att hyresförhållandet upphör, antingen genom ett förverkande eller uppsägning.36 I fallet HovR ÖH 6712-10 resonerar hovrätten kring att hyresrätten inte är förverkad eftersom störningen ej fortsatt efter rättelseanmaningen, men den störande hyresgästen hade ändå åsidosatt sina förpliktelser enligt hyresavtalet, i sådan grad att det skäligen ej borde förlängas.
Störningar i bostaden kan räknas som en brist eller ett hinder i hyresrätten, och det kan leda till konsekvenser för hyresvärden. Om störningen inte upphör så kan störningen betraktas som en brist i hyresrätten, och i förlängningen ge de störda grannarna rätt till nedsättning av hyran. Detta framgår i fallet NJA 1934 s. 190 där HD slog fast att störningar i boendet är ett hinder. Även i fallet RH 2014:1 där en granne stördes av hyresgästens många sångövningar bedömdes detta som ett hinder.
Eftersom hyresvärden inte gjort tillräckligt för att få störningen att upphöra ledde detta till en nedsättning av hyran med 40 %. I ett annat fall fallet fick en granne som trakasserats under lång tid också nedsättning av hyran.37 Konsekvensen av detta blir att grannarna som störs kan ställa krav på hyresvärden att den ska vidta
35 Svea hovrätts beslut 2010-05-21 i mål nr ÖH 10076-09
36 Holmqvist, Thomsson, Hyreslagen (jan 2015, Zeteo), Kommentar till 12 kap 25 § JB.
37 RH 2002:27
åtgärder för att få störningen att upphöra. Om hyresvärden underlåter att agera så kan denne även begära nedsättning av hyran. Detta krav kan vara ett effektivt påtryckningsmedel för att få en passiv hyresvärd att agera mot en störande hyresgäst.
Det ska nämnas att även om det finns tydliga regler för vilka störningar som är acceptabla så gör rätten en bedömning utifrån förutsättningarna i de enskilda fallen.
Om reglerna inte efterföljs kan hyresrätten förverkas, om det rör sig om allvarliga fall, i andra fall kan det bli fråga om uppsägning med förlust av besittningsskyddet.38
3.2 Straffrättsliga störningar – störningsregler i brottsbalken
3.2.1 Kriminalisering och straffrätt
Straffrätten tillhör den offentliga rätten och reglerar förhållandet mellan staten och individer. Det är således en statlig angelägenhet att kriminalisera oönskade handlingar, döma individer och verkställa straffpåföljden. Detta skiljer sig från civilrätten som reglerar rättsförhållandet mellan formellt likställda parter. Det finns dock fall där en enskild individ själv kan påverka om huruvida ett brott ska beivras.
Det är då fråga om brotten som kräver en angivelse från målsägaren för att någon ska kunna lagföras, exempelvis brottet ofredande. En utförligare redogörelse kring åtalsangivelse presenteras i avsnitt 4.3.1.
Straffrätten och kriminaliseringen av vissa handlingar är en politisk skapelse. Det är samhället, och specifikt politiker, som har bestämmer vad som ska accepteras och vilka handlingar som ska beläggas med straff. Straffsystemet kan delas in i tre nivåer bestående av kriminalisering, utdömande av straff och straffverkställighet.
Straffsystemets övergripande syfte är allmänprevention, eller snarare effekten av allmänpreventionen, dvs. att straffsystemet undertrycker skadligt beteende och gör samhället anständigt. Straffsystemet bygger även på en vedergällningsprincip som innebär att den som begår en kriminaliserad handling ska få ett straff som den gjort
38 Bengtsson, Hager, Victorin, s. 209.
sig förtjänt av. Slutligen hoppas man uppnå en individualpreventiv effekt när det utdömda straffet ska verkställas. 39
För att en handling ska betraktas som ett brott så krävs en gärning, eller underlåtenhet, som är beskriven i BrB, författning, eller annan lag. Detta framgår av 1 kap 1 § BrB och brukar benämnas som rekvisitet för otillåten handling (gärningsrekvisit). Utöver detta krävs, enligt 1 kap 2 § BrB, att gärningen ska anses vara ett brott endast då den begås uppsåtligen.40 Det sistnämna benämns som rekvisitet för personligt ansvar (ansvarsrekvisitet). Den straffrättsliga störningen, ofredande, är placerad i 4 kap 7 § BrB och kan endast aktualiseras om det finns täckning för båda rekvisiten enligt den s.k. täckningsprincipen. 41 Förenklat beskrivet måste det alltså vara fråga om en gärning som beskrivs i lagrummets ordalydelse och att gärningsmannen har uppsåt dels till handlingen, och dels effekten som denna handling leder till. I straffrätten är legalitetsprincipen, nullum crimen sine lege, central. Ingen ska dömas till straff om det inte finns en lag som kriminaliserar handlingen.42
3.2.2 Allmänt om straffrättsliga störningar
Lagstiftaren har valt att straffsanktionera vissa typer av störningar. Dessa lagrum tar främst sikte på skyddet av förrättning eller allmän sammankomst. Den som håller ett föredrag, politiskt möte, gudstjänst eller liknande ska enligt lag skyddas mot störningar enligt 16 kap 4 § BrB. Det som skiljer den här typen av störningar från störningar som sker i bostaden är främst att den förra påverkar demokratiska fri- och rättigheter som lagstiftaren bedömt skyddsvärda. Skyddet mot störningar av förrättningar och allmänna sammankomster är nära förbunden med våra grundlagsskyddade rättigheter i form av yttrande- mötes- och demonstrationsfriheter, enligt Regeringsformen (1974:152). Även om det inte är
39 Asp, Ulväng, Jareborg,Kriminalrättens grunder, s. 31.
40 Brott kan även begås genom oaktsamhet, exempelvis brottet vållande till kroppskada 3 kap 8 § BrB. Vid ett oaktsamhetsbrott utgår ansvarsrekvisitet från att gärningsmannen borde ha förstått att handlingen skulle leda till en effekt.
41 Asp, Ulväng, Jareborg, s. 58-66. Beskrivningen är en kortfattad sammanfattning av den modellen på sidan 66 som beskriver vilka förutsättningar som krävs för att någon ska anses ha förövat ett brott och således bli straffrättsligt ansvarig för sin handling.
42 Asp, Ulväng, Jareborg s. 45-46.
straffbart att störa den allmänna ordningen, har Polismyndigheten givits möjlighet att agera mot den som beter sig illa på allmän plats, och handgripligen avvisa personen från platsen enligt 13 § Polislagen (1984:387).
3.2.3 Ofredande
När det kommer till störningar i bostaden, blir det främst ansvar för ofredande som är aktuellt. Reglerna finns i 4 kap 7 § BrB och har följande lydelse: ”Den som handgripligen antastar eller medelst skottlossning, stenkastning, oljud eller annat hänsynslöst beteende eljest ofredar annan, döms för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år.” Jag har valt att fokusera på denna typ av straffrättsliga störning eftersom det är lite oklart hur detta brott ska tillämpas på störningar som sker i bostäder. Det finns dock ett samband som jag återkommer till i slutet av detta avsnitt. Brotten olaga hot och misshandel presumeras vara en särskilt allvarlig störning där det är motiverat att omedelbart skilja hyresgästen från sin bostad. Det förutsätter, att brotten riktas mot den, som påtalat störningen eller någon annan som bor i fastigheten.43
Departementschefen föreslog i prop. 1992/93:141, sid. 33 att straffmaximum för brottet ofredande skulle höjas till ett års fängelse.44 Ett skäl till varför straffet höjdes för ofredande var för att täcka in brott med politisk bakgrund, exempelvis ett långvarigt trakasserande med rasistiska motiv. 45 I propositionen gav departementschefen exempel på vad som skulle betraktas som hänsynslöst beteende:
”Exempel på sådant hänsynslöst beteende är att någon stör sina grannar med högljudd musik, trakasserar någon genom telefonterror, allvarligt skrämmer någon eller lämnar ett falskt meddelande om att någon närstående dött.”
43 Prop. 1992/93:115 s. 21
44 Ändrades genom lag SFS 1993:207
45 Holmqvist, Leijonhufvud, Träskman, Wennberg, BrB 4:7 s. 5
Detta beteende ska även leda till en effekt:
”För att gärningen skall vara brottslig krävs att den innebär en kännbar fridskränkning och dessutom kan anses ge uttryck för hänsynslöshet.”
Det finns inget krav på att gärningen ska rikta sig mot en specifik person för att utgöra ofredande. Det räcker att beteendet är hänsynslöst och att det leder till en kännbar fridsstörning hos annan.
”Å andra sidan bör det enligt lagrådets mening varken i fråga om oljud eller annat hänsynslöst beteende krävas, att ofredandet riktar sig mot en viss eller vissa personer, med uppsåt att störa just dem. Starkt buller på en gård nattetid, vilket stör dem som bo i fastigheten, bör exempelvis, om det kan betecknas som hänsynslöst, bestraffas enligt förevarande § även om gärningsmannen icke närmare tänkt på vilka personer som kunde störas därav.”
I ovanstående proposition framgår även att rekvisitet handgripligen antasta någon t.ex.
innebär att sätta krokben, knuffa, rycka eller slita i personens kläder, tillfälligt hålla fast personer m.m.
I äldre förarbeten till brottsbalken framträder en nära koppling mellan brottet ofredande och störningar i bostad. Den slutsatsen drar jag utifrån hur departementschefen uttrycker sig i prop. 1962:10. 46
”Straffbestämmelserna om ofredande äro icke begränsade till fall då någon genom hänsynslöst beteende stör annans frid i hans bostad utan de äro tillämpliga varhelst den andre befinner sig, t ex på arbetsplatsen eller på en restaurang.”(…) ”Som exempel på ofredande genom oljud kan särskilt
46 Se även Holmqvist, Leijonhufvud, Träskman, Wennberg, BrB 4:7 s. 4. Här används i stort sett samma formulering. ”(O)fredande är inte begränsade till sådana fall då någon genom hänsynslöst beteende stör annans frid i hans bostad..”
nämnas att någon med uppsåt att ofreda närboende hänsynslöst använder sin högtalare.”
Även den som med oljud ofredar annan kan dömas enligt lagrummet. Att kasta en knallpjäs som högljutt briserar betraktas som ofredande.47 Som ett ytterligare exempel på ofredande genom oljud kan nämnas att hänsynslöst använda sin högtalare så att man medvetet stör närboende.48
I betänkandet SOU 2016:7, Utredningen om ett modernt och starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten, framkommer att brottet ofredande behöver moderniseras och anpassas till de fridskränkningar som sker på Internet. I och med dagens teknikutveckling har möjligheterna att störa någons frid avsevärt utvecklats.
Gärningspersonen kan göra det hemifrån via datorn eller telefonen. I betänkandet framgår att de nuvarande straffbara handlingarna främst tar sikte på sådant som stör våra sinnen: ”Som ofredande inkluderas därför höga ljud, starkt ljus, upprepade telefonsamtal, starka skrik, hårda knackningar på dörren, ljud som stör sömnen. I doktrinen har det anförts att kriminaliseringen av ofredande blir ett komplement till kriminaliseringen av hemfridsbrott till skydd för bostadsfriden.” 49 Kriminaliseringen av ofredande syftade till att stävja sådana nämnda angrepp på den privata sfären. Det var främst angreppen som kunde uppfattas av våra sinnen och påverka sömn och koncentration, som straffbudet skulle komma tillrätta med.
Det framgår av betänkandet att det finns en nära koppling mellan brottet ofredande och störande av bostadsfriden.50
Förolämpning och andra verbala kränkningar kan bedömas som ofredande. I fallet NJA 2000 s. 661 stod en hyresvärd åtalad för ofredande efter att ha skrikit utanför en lägenhetsdörr och riktat nedsättande tillmälen till en hyresgäst. HD ansåg att kränkande tillmälen i många fall kan bedömas som förolämpning men att det krävs något mer för att samma gärning ska bedömas som ofredande, nämligen, att det inte
47 SvJT 1967 ref. s. 49
48 SOU 1953:14 sid. 169
49 SOU 2016:7 sid. 373-374
50 SOU 2016:7 sid. 377
