Herrelösa stiftelser
En undersökning om möjliga lösningar för stiftelser som saknar styrelse
Susanne Sidesten
Rättsvetenskap, kandidat 2020
Luleå tekniska universitet
Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle
Sammanfattning
Styrelsen i en stiftelse ska i de flesta fall vid egen förvaltning, utse nya ledamöter vid såväl frivillig som ofrivillig avgång t.ex. vid dödsfall. Ibland händer det emellertid att så inte sker, vilket kan leda till att stiftelsen en dag står utan styrelse – den blir herrelös. Länsstyrelserna har idag tillsyn över alla stiftelser, och har även mandat att förordna nya ledamöter när det saknas en eller flera för att styrelsen ska vara beslutsför. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur stiftelselagen tillämpas av länsstyrelsen gällande styrelselösa stiftelser, vilka problem som uppstår och om det finns någon lösning på att tillsätta en beslutsför styrelse. För att kunna göra det har rättsdogmatisk metod använts genom att studera förarbeten, gällande lag och doktrin av olika slag. Vidare har länsstyrelsen besvarat på frågor om hur stiftelselagen tillämpas i deras tillsynsuppdrag, och för att hitta möjliga lösningar har den komparativa metoden använts genom att studera Finlands stiftelselag och även den svenska aktiebolagslagen.
Undersökningen har visat att länsstyrelserna idag har svårt att hitta lämpliga kandidater att förordna som styrelseledamöter. Myndigheten skulle kunna förordna egen personal eller vara förvaltare för en stiftelse, men det är bara en kortsiktig lösning. Finlands stiftelselag ger tillsynsmyndigheten rätt att förordna gode män till att företräda stiftelsen. Det har visat sig vara en lösning som skulle kunna tillämpas även i Sverige. Om ett aktiebolag står utan styrelse kan Bolagsverket besluta om tvångslikvidation, och utser då en likvidator som avvecklar bolaget.
Även det skulle kunna vara en lösning för herrelösa stiftelser.
Förkortningar
ABL Aktiebolagslag (2005:551)
EBM Ekobrottsmyndigheten
HBL Hufvudstadsbladet
Ju Justitiedepartementet
LST AB Länsstyrelsen i Stockholms län
LST BD Länsstyrelsen i Norrbottens län
Prop. Proposition
PRS Patent- och registerstyrelsen
SL Stiftelselag (1994:1220)
SOU Statens offentliga utredningar
TL Lag (1929:116) om tillsyn över stiftelser
VD Verkställande direktör
YTJ Företags- och organisationsdatasystemet
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 1
1.2 Metod och material ... 2
2. Stiftelser i Sverige ... 3
2.1 Gällande rätt ... 3
2.2 Stiftelsebildning ... 3
2.3 Förvaltning ... 4
2.4 Styrelsen ... 5
2.5 Länsstyrelsen ... 6
2.5.1 Stiftelseregistret ... 7
2.5.2 Ändringar i stiftelseförordnandet ... 7
2.6 Kammarkollegiet ... 8
2.7 Skatteverket ... 8
3. Stiftelser i Finland ... 10
3.1 Gällande rätt ... 10
3.2 Stiftelsebildning ... 10
3.3 Förvaltning ... 10
3.4 Styrelsen ... 11
3.5 Patent- och registerstyrelsen ... 11
3.5.1 Stiftelseregistret ... 12
3.5.2 Förordna gode män ... 12
3.6 Fallet med de nymanska stiftelserna ... 13
4. Aktiebolag i Sverige ... 14
4.1 Gällande rätt ... 14
4.2 Bolagsordningen ... 14
4.3 Beslutsfattande enligt ABL ... 14
4.4 Styrelsen ... 15
4.5 Styrelselösa bolag ... 16
4.5.1 Tvångslikvidation ... 16
5. Länsstyrelsen svarar på frågor ... 17
5.1 Länsstyrelsen förordnar enligt 9:7 SL ... 17
5.2 Länsstyrelsen förordnar inom sig ... 17
5.3 Länsstyrelsen som förvaltare ... 17
5.4 Finlands system med gode män ... 17
5.5 Tvångslikvidation ... 18
5.6 Förebyggande åtgärder ... 18
6. Problemlösning ... 19
6.1 Länsstyrelsen förordnar enligt 9:7 SL ... 19
6.2 Länsstyrelsen förordnar inom sig ... 20
6.3 Länsstyrelsen som förvaltare ... 20
6.4 Finlands system med gode män ... 21
6.5 Tvångslikvidation ... 22
6.6 Förebyggande åtgärder ... 23
7. Avslutande diskussion med slutsatser ... 24
Källor och litteratur ... 26
1. Inledning
Förr var det vanligt att låta testamentera sin förmögenhet i en stiftelsebildning för olika ändamål i samhället. Det vanligaste var en summa pengar, men ibland kunde förmögenheten bestå av en fastighet som skulle vara till nytta för invånarna på landsbygden. Det kunde röra sig om en gammal kyrka, en byagård eller en nedlagd skola. Idag har det även blivit vanligt med värdepapper, som t.ex. aktier. Medan de äldre stiftelserna ofta bildades för att främja olika sociala eller kyrkliga ändamål, är dagens stiftelser mer inriktade på sjukvård, undervisning, bostäder och vetenskap.
Många av de stiftelser som har till ändamål att förvalta egendom av olika slag, har så kallad egen förvaltning. Det innebär att det är en styrelse som förvaltar stiftelsen och därmed även egendomen. Styrelsen ska i de flesta fall utse nya ledamöter vid såväl frivillig som ofrivillig avgång, exempelvis vid dödsfall. Det händer dock ibland att så inte sker, vilket kan leda till att det helt saknas styrelse för stiftelsen – den blir herrelös.
Enligt gällande stiftelselag har landets länsstyrelser tillsyn över de nästan 17 800 stiftelser som finns registrerade idag.1 Länsstyrelserna har även mandat att (tillfälligt) förordna nya ledamöter om det saknas en eller flera för att styrelsen ska vara beslutsför (9 kap 7 § SL). Det står däremot ingenting i lagen om hur länsstyrelserna ska gå tillväga för att hitta personer som är villiga att åta sig uppdrag som ledamot i en stiftelse. Det finns heller inga riktlinjer för hur länsstyrelserna ska gå vidare om de kör fast och inte hittar lämpliga personer.
I länsstyrelsernas gemensamma skrivelse till Justitiedepartementet (Ju) ”Behov av översyn av vissa bestämmelser i stiftelselagen m.m., avsnitt 3.7.2.”, tar de upp frågan om utseende av styrelse eller förvaltare när sådan saknas för en stiftelse. Länsstyrelserna själva menar att det är svårt att hitta personer att förordna och att hitta flera stycken är nästintill omöjligt. Som tillsynsmyndighet tappar länsstyrelserna den insyn i stiftelsens förvaltning som krävs om nya ledamöter inte kan förordnas. Då finns det heller ingen som kan ta tillvara på stiftelsens intressen.
Stiftelser är inget svenskt fenomen utan finns t.ex. även i Finland. En jämförelse mellan Sveriges respektive Finlands stiftelselag skulle därför vara mycket intressant. Kanske finns lösningen på frågan med herrelösa stiftelser i den finska lagstiftningen och kan detta tänkas vara en lösning även för Sveriges del? Aktiebolag är en associationsform som likt stiftelser innehar en styrelse. Även om stiftelsen skiljer sig från aktiebolag, skulle det trots allt vara intressant att undersöka hur lagstiftaren löst problemet i de fall aktiebolag saknar en behörig styrelse. I ett mindre privat bolag finns det oftast inte många styrelseledamöter, men det sker både frivilliga och ofrivilliga avgångar även där.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att undersöka hur 9 kap. 7 § SL tillämpas av tillsynsmyndigheten, vilka problem som uppstår genom bestämmelsen och om det finns möjliga lösningar för att tillsätta ledamöter i en styrelselös stiftelse. Följande konkreta frågeställningar behandlas i uppsatsen:
§ Hur tillämpar länsstyrelsen 9 kap. 7 § SL och varför är det så svårt att förordna ledamöter?
§ Finns det någon lösning på problemet med herrelösa stiftelser?
1 https://stiftelser.lansstyrelsen.se/StiftWeb/SSearch.aspx
1.2 Metod och material
För att kunna besvara den första frågeställningen i uppsatsen har undersökningen i huvudsak genomförts med den rättsdogmatiska metoden. Metoden innebär analys av allmänt accepterade rättskällor som lagstiftning, förarbeten, rättspraxis och doktrin, för att hitta svar på ett rättsligt problem.2 Svensk rättspraxis på området finns emellertid inte. Den praxis som finns behandlar inte uppsatsens problem. Vidare har information hämtats från berörda myndigheters webbplatser. Härutöver har även tidningsartiklar använts. Dessa har emellertid inte har lika stor tyngd som vetenskapliga artiklar i tidskrifter.
För att undersöka hur lagreglerna fungerar i praktiken har den rättssociologiska metoden använts. Metoden utgörs av en kombination av rättsdogmatik och samhällsvetenskaplig metod, eftersom den studerar relationen mellan rätt och samhälle.3 I rättssociologiska studier undersöks och problematiseras både rättsordningen och rättstillämpningen, utifrån resultaten av empiriska undersökningar som genomförts med hjälp av samhällsvetenskaplig metod. I föreliggande undersökning används en kvalitativ undersökningsmetod där frågor ställts brevledes till länsstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet.
För den sista frågeställningen användes även en annan form av rättsdogmatik, nämligen den komparativa metoden. Metoden innebär en jämförelse mellan olika rättssystem för att försöka förstå likheter och skillnader.4 Genom att söka efter utländskt erfarenhetsmaterial när det saknas något i den egna rättsordningen kan lösningar som visat sig effektiva i det utländska rättssystemet hittas.5 Det ska dock understrykas att undersökningen inte innehåller en grundläggande komparativ undersökning. Då syfte är att jämföra den svenska och den finska stiftelselagen, har endast den finska stiftelselagen och dess förarbeten studerats. Varken finsk rättspraxis eller doktrin har alltså använts.
2 Jan Kleineman, ”Rättsdogmatisk metod”, i Juridisk metodlära, Maria Nääv & red. Mauro Zamboni, 2 uppl.
(Lund: Studentlitteratur AB, 2018), s. 21.
3 Håkan Hydén, ”Rättssociologi: om att undersöka relationen mellan rätt och samhälle”, i Juridisk metodlära, Maria Nääv & red. Mauro Zamboni, 2 uppl. (Lund: Studentlitteratur AB, 2018), s. 209.
4 Filippo Valguarnera, ”Komparativ juridisk metod”, i Juridisk metodlära, Maria Nääv & red. Mauro Zamboni, 2 uppl. (Lund: Studentlitteratur AB, 2018), s. 143.
5 Kleineman 2018, s. 41.
2. Stiftelser i Sverige
Detta kapitel inleds med en historisk bakgrund till gällande rätt, följt av en beskrivning av hur en svensk stiftelse bildas och förvaltas. Efterföljande avsnitt behandlar de myndigheter som en stiftelse kommer i kontakt med – främst länsstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet.
2.1 Gällande rätt
Behovet av bestämmelser för stiftelser diskuterades vid flera tillfällen av riksdagen redan under 1800-talet. Ett första förslag till lag om tillsyn över vissa stiftelser presenterades år 1897 av Ecklesiastikdepartementet.6 År 1903 lades ett nytt förslag fram – lag om offentligen erkända stiftelser, men efter remissbehandling upphörde arbetet med frågan. Riksdagen tog ett nytt initiativ år 1913, vilket resulterade i att Justitiedepartementet nio år senare presenterade ett utkast till en lag som i huvudsak byggde på principerna i 1903 års lagförslag. Efter ytterligare bearbetning, med syfte att reglera villkor för ännu bättre kontroll över stiftelserna, remitterades år 1928 ett förslag till lag om stiftelser för allmännyttiga ändamål till Lagrådet. Resultatet (den numera upphävda lagen, 1929:116, om tillsyn över stiftelser, TL) blev en mycket tydlig kontrollagstiftning där tillsynen över stiftelser kom att hamna hos landets länsstyrelser.7
Under 1970-talet kom stiftelser återigen i fokus, och en stiftelseutredning tillsattes år 1975 med direktiv som bl.a. omfattade registreringsplikt. Under hösten år 1987, remitterade Justitiedepartementet en promemoria med förslag till en allmän lag om stiftelser. Efter bearbetning av de synpunkter som framkommit under remissbehandlingen, lämnade regeringen år 1993 en remiss till Lagrådet med förslag till stiftelselag. Ärendet beslutades senare samma år med en proposition (prop. 1993/94:9) och efter behandling i utskottet antog riksdagen den föreslagna stiftelselagen. Stiftelselag (1994:1220) trädde ikraft den 1 januari 1996.8
2.2 Stiftelsebildning
Genom stiftelselagens införande i januari år 1996, fick vi till slut även en tydlig definition på vad en stiftelse är, nämligen: ”En stiftelse bildas genom att egendom enligt förordnande av en eller flera stiftare avskiljs för att varaktigt förvaltas som en självständig förmögenhet för ett bestämt ändamål. Stiftelsens egendom ska anses avskild när den tagits om hand av någon som åtagit sig att förvalta den i enlighet med stiftelseförordnandet” (1 kap 2 § SL).
En stiftelse är en juridisk person med rättigheter och skyldigheter, och som kan föra talan vid domstol. En stiftelse är vidare en självägande förmögenhet och får sin rättskapacitet vid samma ögonblick den bildas.9 Stiftelsen skiljer sig från bolag och föreningar på så sätt att den inte har några medlemmar eller ägare. De personer som förvaltar en stiftelse har istället ett förtroendeuppdrag och agerar utifrån stiftarens föreskrifter.10
Ett förordnande kan finnas i ett testamente eller i ett gåvobrev och måste vara skriftligt och undertecknat av stiftaren för att det ska vara giltigt. Förordnandet ska innehålla en viljeförklaring från stiftaren, följt av en förmögenhetsdisposition. Beträffande viljeförklaringen ska den minst innehålla stiftelsens ändamål och vilken egendom stiftaren avser att lämna för stiftelsebildningen. Förklaringen ska dock vara tydlig med avsikten att överlämna egendom för att varaktigt främja ett visst ändamål. När det gäller förmögenhetsdispositionen ska den utgöras
6 Ecklesiastikdepartementet var från år 1840 till 1967 namnet på det svenska utbildningsdepartementet.
7 Henning Isoz, Stiftelselagen – En kommentar (Stockholm: Norstedts Juridik AB, 1997), s. 13.
8 Ibid., s. 14 f.
9 Björn Lundén, Stiftelser - Juridik, skatt och ekonomi, 7 uppl. (Näsviken: Björn Lundén Info AB, 2017), s. 16.
10 Christina Ramberg, Malmströms Civilrätt, 24 uppl. (Stockholm: Liber, 2016), s. 274.
av egendom som avskilts från stiftarens förmögenhet med verkan mot dennes borgenärer. Det innebär att egendomen måste ha kommit i besittning av någon som har lämnat ett åtagande att förvalta den enligt förordnandet.11
Ändamålet är det mest centrala för en stiftelse och ska vara bestämt. Det ska med andra ord definieras med en sådan precision att det går att uppfylla.12 En ändamålsbeskrivning innehåller i de flesta fall tre delar: syfte, verksamhetsföremål och destinatärskrets. Syftet med ändamålet talar om inom vilket område stiftelsen ska arbeta, och verksamhetsföremålet beskriver på vilket sätt syftet ska uppnås.13 Verksamhetsområdet kan t.ex. vara ett visst slag av vetenskaplig forskning, sjukvård eller undervisning, och verksamhetsföremålet kan vara att dela ut stipendier eller att driva sjukvård i egen regi.14
Destinatärskretsen är antingen bestämd eller obestämd, eller en kombination av båda. Om en stiftelses destinatärskrets utgörs av bestämda fysiska personer (dvs. namngivna personer), blir stiftelselagen i stort sett inte tillämplig. Ofta handlar det i dessa fall om en s.k. familjestiftelse.
En obestämd destinatärskrets kan utgöras av barn, forskare eller behövande personer. I de fallen finns det inga namngivna personer, utan de utgörs istället av en grupp destinatärer. Då görs det ofta en prövning eller ett urval utifrån de ansökningar som skickats till stiftelsen.15
2.3 Förvaltning
Att förvalta en stiftelse innebär bl.a. att vårda dess egendom och att främja stiftarens ändamål.
Med stiftelselagen infördes två typer av förvaltning: egen förvaltning och anknuten förvaltning.16 Vilken av de båda förvaltningsformerna en stiftelse ska ha anges av stiftaren i stiftelseförordnandet.
Om ett åtagande att förvalta stiftelsens egendom i enlighet med stiftelseförordnandet görs av en eller flera fysiska personer, föreligger egen förvaltning (2 kap. 2 § SL). Personer som ingår i styrelsen är ledamöter, och det är vanligt att stiftaren anger i förordnandet vem eller vilka han utser till ledamöter när stiftelsen bildas. Efter bildandet träder stiftelselagen ikraft, vilket innebär att styrelsen förnyar sig själv (2 kap. 9 § SL).
Anknuten förvaltning föreligger när ett åtagande att förvalta stiftelsens egendom görs av en juridisk person (2 kap. 2 § SL). Befogenhet att fatta beslut ligger hos förvaltarens högsta verkställande organ, t.ex. bolagsstämman i ett aktiebolag. Det gäller dock inte då förvaltaren är en myndighet, vilket i sådana fall skulle innebära att regeringen är högsta verkställande organ.
Istället är det myndigheten i sig som är beslutande.17
Alla stiftelser måste ha skrivna föreskrifter, eller stadgar som de oftare benämns, med grundläggande bestämmelser för stiftelsens verksamhet och förvaltning. Stadgarna kan skrivas i löpande text men brukar för tydlighetens skull delas in i paragrafer. Det är viktigt att stiftaren anger stadgarna så utförligt som möjligt redan från början. Efter att stiftelsen bildats och registrerats hos länsstyrelsen, är det både dyrt och komplicerat att göra ändringar vid senare
11 Prop. 1993/94:9 om stiftelser, s. 50 f.
12 Lundén 2017, s. 54.
13 Christina Backman, Kerstin Fagerberg, Jan Lindman, Brita Löfgren Lewin & Ann-Catherine Sandell, Stiftelsehandboken (Stockholm: Norstedts Juridik AB, 2008), s. 17.
14 Isoz 1997, s. 28.
15 Backman m.fl. 2008, s. 18.
16 Prop. 1993/94:9 s. 62 f.
17 Isoz 1997, s. 52 f.
tillfällen. Ändringar får dessutom inte göras av stiftaren själv, utan ska först beslutas av styrelsen. Därefter krävs det ett godkännande från antingen länsstyrelsen eller Kammarkollegiet beroende på vad som ska ändras. Behöver stiftelsen göra ändringar i ändamålet, s.k.
permutation, gäller speciella bestämmelser (se avsnitt 2.6.1).18 2.4 Styrelsen
Enligt stiftelselagen bildar den eller de fysiska personer som åtagit sig uppdrag som ledamot, ett organ för stiftelsen med beteckningen styrelse. I stiftelsens stadgar ska det finnas uppgifter om hur många ledamöter och eventuellt suppleanter det ska vara i styrelsen, hur lång mandattiden ska vara och vilka regler som gäller för beslutsförhet och sammanträdesordning.
Det ska även finnas instruktioner för hur nya ledamöter utses om det inte är styrelsen inom sig som ska göra det.19 En stiftelse ska vara registrerad hos länsstyrelsen (10 kap. 1 § SL). Enligt 2
§ samma kapitel, ska styrelsen anmäla stiftelsen för registrering i stiftelseregistret senast sex månader efter det att stiftelsen bildades. Stiftelseregistret innehåller grundläggande uppgifter om stiftelsen, men även alla uppgifter om styrelseledamöterna, suppleanter, firmatecknare och revisorer.
Enligt 2 kap. 10 § SL, får inte en minderårig vara styrelseledamot i en stiftelse. Det gäller även personer som blivit försatta i konkurs och personer som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § Föräldrabalk (1949:381). Utöver ansvaret för stiftelsens förvaltning, omsorg och vårdplikt, har en styrelseledamot även ett personligt skadeståndsansvar som regleras i 5 kap. 1 § SL;
”En styrelseledamot eller förvaltare som vid fullgörandet av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar skada för stiftelsen ska ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas någon annan genom åsidosättande av föreskrifterna i stiftelseförordnandet, denna lag eller årsredovisningslagen”.
Alla styrelseledamöter har dessutom personligt ansvar för att stiftelsens årsredovisning skickas in i tid till länsstyrelsen för granskning. Årsredovisningen ska lämnas in senast sex månader efter räkenskapsårets slut.20 Enligt 10 kap. 11 § SL, ska länsstyrelsen ingripa om en stiftelse inte följer bestämmelserna i lagen. Om styrelsen inte fullgör sin skyldighet att skicka in årsredovisningen, kan länsstyrelsen förelägga en eller flera ledamöter i stiftelsens styrelse att lämna in begärda handlingar. Beslut om föreläggande får förenas med vite. Ett vite är ett penningbelopp som en domstol eller annan myndighet kan ålägga en part att betala för att ha underlåtit att följa myndighetens beslut.21 Om årsredovisningen fortfarande inte inkommer, ska länsstyrelsen enligt samma lag pröva frågan om utdömande av vitet.
Styrelsens ordförande har till uppgift att sammankalla ledamöterna till de sammanträden, eller styrelsemöten, som behövs för att förvaltningen ska fungera ordentligt. Styrelsen ska även sammankallas om någon av ledamöterna begär det (2 kap. 11 § SL). Skulle ordföranden inte fullgöra sin plikt att sammankalla styrelsen på ledamots begäran, kan länsstyrelsen förelägga honom eller henne att göra det.22 Beslut får bara fattas om alla ledamöter blivit kallade i god tid innan sammanträdet och dessutom fått ta del av det beslutsunderlag som ska behandlas. Om en ordinarie ledamot inte kan närvara, ska en suppleant kallas i stället, om en sådan finns.23
18 Lundén 2017, s. 91.
19 Lundén 2017, s. 123.
20 https://www.lansstyrelsen.se/norrbotten/bo-och-leva/om-pengar/stiftelser/forvalta-stiftelse.html
21 https://sv.wikipedia.org/wiki/Vite
22 Isoz 1997, s. 78.
23 Lundén 2017, s. 129 f.
Enligt 2 kap. 12 § SL, är styrelsen beslutsför, om mer än hälften av hela antalet styrelseledamöter är närvarande. Om det i stiftelseförordnandet föreskrivs att fler styrelseledamöter måste vara närvarande, gäller i stället det. Med ”hela antalet ledamöter”
menas det antal som är angivet i stiftelseförordnandet, och alltså inte det faktiska antalet om det finns vakanta platser. 24 Styrelsebeslut fattas enligt SL med s.k. enkel majoritet, vilket innebär mer än hälften av rösterna från de närvarande ledamöterna. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst. Stadgarna kan även ha en bestämmelse om särskild röstmajoritet, t.ex. med 2/3- dels majoritet, och då gäller i stället det.25
Innan styrelsemötet börjar, utses en mötessekreterare för att skriva protokoll (2 kap. 12 § SL).
Det finns två typer av protokoll – diskussionsprotokoll och beslutsprotokoll. Det första innehåller en exakt beskrivning om vad som sagts på mötet, medan beslutsprotokollet oftast bara framställer förslagen och de beslut som tagits. Styrelsen har sedan ansvar att förvara protokollen på ett säkert sätt. Det finns emellertid inga regler för hur länge de ska sparas, men de bör arkiveras så länge stiftelsen är verksam. Protokollen är en av de viktigaste handlingarna, jämte årsredovisningen, då det visar hur stiftelsen har förvaltats sedan bildandet.
Styrelseprotokoll är inte offentliga handlingar, men stiftelsens revisor måste ha tillgång till dom för att kontrollera t.ex. underlag för transaktioner under räkenskapsåret.26 Protokollet är också ett viktigt underlag som länsstyrelsen granskar för kontroll vid t.ex. ändring av styrelsens sammansättning eller stadgarna.
2.5 Länsstyrelsen
I den numera upphävda lagen om tillsyn över stiftelser, föreskrevs att anmäld stiftelse skall stå under Konungens befallningshavandes tillsyn.27 Då som nu är det landets länsstyrelser som innehar rollen som tillsynsmyndighet, vilket regleras i 9 kap. 1 § SL. Tillsynen över stiftelser har sedan år 2010 koncentrerats till sju länsstyrelser.28
Tillsynen innebär enligt 9 kap. 3 § SL, att länsstyrelserna ska ingripa ”om det kan antas att stiftelsens förvaltning eller revisionen av stiftelsen inte utövas i enlighet med stiftelseförordnandet eller bestämmelserna i denna lag eller att en styrelseledamot eller förvaltaren annars missköter sitt uppdrag” Länsstyrelsernas tillsyn går med andra ord ut på att kräva in årsredovisningar från de stiftelser som är redovisningsskyldiga enligt bokföringslagen (1999:1078). Årsredovisningen ska kompletteras med en förvaltningsberättelse som framför allt ska ange hur stiftelsens ändamål har främjats under räkenskapsåret.29 Den inskickade årsredovisningen ska även vara undertecknad av alla styrelseledamöter samt ansvarig revisor.
Förutom att granska årsredovisningar, har länsstyrelsen även möjlighet att hos allmän domstol ansöka om entledigande av en styrelseledamot eller förvaltare som missköter sitt uppdrag.
Länsstyrelsen får dessutom entlediga ledamoten till dess att domstolen prövat saken eller beslutat annorlunda (9 kap. 6 § SL). En mycket viktig tillsynsroll för länsstyrelserna är att de enligt 9 kap. 7 § SL har rätt att förordna nya styrelseledamöter om det saknas en eller flera i en stiftelse. Anledningen är att en stiftelse inte kan verka med en styrelse som inte är beslutsför eller som inte kan sammankallas.30 Ett förordnande från länsstyrelsen gäller till dess att en ny
24 Isoz 1997, s. 79 f.
25 Lundén 2017, s. 130.
26 Backman m.fl. 2008, s. 135 f.
27 Lag (1929:116) om tillsyn över stiftelser, 8 §. Upphävd 1996-01-01.
28 Prop. 2008/09:84 stiftelser – frågor om registrering och tillsyn, m.m., s. 1.
29 Backman m.fl. 2008, s. 63 ff.
30 Isoz 1997, s. 217.
ledamot blivit utsedd enligt stiftelsens stadgar. För att tillsynsmyndigheten ska kunna utföra sitt uppdrag krävs det att de får kännedom om att en åtgärd behöver vidtas. I Henning Isoz kommentar till stiftelselagen s. 63 skriver han att ”åliggandet för de kvarstående ledamöterna torde vara att ses som ett utflöde av den allmänna vårdplikt som alltid åvilar en syssloman”.
Om en styrelseledamot avlider åligger det på den som har hand om dödsboet att anmäla det till stiftelsen. Det kan inträffa flera avgångar eller dödsfall i en stiftelsestyrelse, så att det ibland endast finns en ledamot kvar. Kvarvarande ledamot ska då anmäla sin avgång till tillsynsmyndigheten. Det bör enligt Isoz även gälla om samtliga ledamöter gemensamt beslutar sig för att med omedelbar verkan lämna sina uppdrag.31
2.5.1 Stiftelseregistret
Det är länsstyrelsens uppgift att registrera alla stiftelser i länsstyrelsernas gemensamma stiftelsedatabas. Stiftelseregistret finns huvudsakligen till för att underlätta länsstyrelsernas roll som tillsynsmyndighet för stiftelser, men används inte sällan även av banker, kreditinstitut och leverantörer. I registret kan de kontrollera vem eller vilka som har rätt att teckna stiftelsens firma och stiftelsens tillgångar m.m. Registret kan också användas av privatpersoner för att t.ex.
söka bidrag från stiftelser.
För att registret alltid ska innehålla den senaste informationen krävs det att stiftelsens företrädare genast anmäler ändringar när de inträffar. Med den ändringsanmälan som stiftelsen ska skicka till länsstyrelsen, ska även det senaste mötesprotokollet bifogas. Genom att granska protokollet kan myndigheten kontrollera att styrelsen varit beslutsför, och att de ändringar som avses stämmer överens med protokollet.32
Om stiftelsen inte meddelar ändring till länsstyrelsen, uppstår en rad olika komplikationer. För stiftelsen innebär det t.ex. att intressenter inte har möjlighet att kontrollera behörig firmatecknare. Ledamöter som har avgått och som finns kvar i registret, kan då uppträda som behörig firmatecknare, vilket i slutändan kan skada stiftelsen då tredje man varit i god tro.
Länsstyrelsen har som tillsynsmyndighet rätt att förelägga styrelseledamöter, som även kan förenas med vite, om stiftelsen inte inkommer med årsredovisningen. Eftersom myndigheten utgår från de senast registrerade uppgifterna, kan det innebära att fel person föreläggs.33 Det som påverkar stiftelsen mest vid utebliven ändringsanmälan, är dock det faktum att stiftelsen plötsligt kan stå utan styrelse utan att länsstyrelsen vet om det. Även om en avgående ledamot inte blir ersatt av sittande styrelse, måste stiftelsen ändå göra en ändring så att de personer som avgått raderas från registret. Det finns annars ingen möjlighet för länsstyrelsen att verkställa sin skyldighet att förordna personer till en stiftelse som inte längre är beslutsför.
2.5.2 Ändringar i stiftelseförordnandet
När föreskrifterna för en stiftelse ska ändras måste man veta vilka föreskrifter som faktiskt gäller. De ursprungliga föreskrifterna kan ha ändrats vid ett tidigare tillfälle fast på ett felaktigt sätt. Skulle så vara fallet, är den ändringen inte giltig och man får gå tillbaka till den första versionen av föreskriften. Det ställs höga krav för att en stiftelses stadgar ska få ändras, upphävas eller åsidosättas. Anledningen är att stiftarens viljeförklaring och avsikter med stiftelsen ska respekteras. Ibland krävs det emellertid en ändring för att kunna fortsätta förvalta
31 Isoz 1997, s. 76.
32 Länsstyrelsen Norrbotten. Att förvalta en stiftelse – ett stöd för styrelseledamöter och förvaltare, s. 14.
33 Ibid., s. 15.
stiftelsens egendom. Det kan t.ex. vara svårt att hitta rätt destinatärer att dela ut pengar till, eller att stiftelsens avkastning inte räcker till att främja ändamålet.34 Det finns tre förutsättningar vid ändring av stiftelsens stadgar; ändring utan tillstånd; ändring med tillstånd av länsstyrelsen och ändring med tillstånd av Kammarkollegiet.
Ändring utan tillstånd kräver ett giltigt ändringsförbehåll i stiftelsens stadgar. Det sker när stiftaren uttryckligen föreskrivit i förordnandet att styrelsen (eller förvaltaren) får göra ändringar utan tillstånd av någon myndighet. Det gäller däremot inte ändring av stiftelsens ändamål, som alltid kräver tillstånd av Kammarkollegiet (6 kap. 4 § SL). En stiftelse som bildats efter den 1 januari 1996, ska alltid underrätta länsstyrelsen även de ändringsbeslut som är tillståndsfria. Enligt SL blir inte styrelsens eller förvaltarens beslut om ändring giltigt förrän det gått tre månader från det att anmälan kommit in till länsstyrelsen. Under de tre månaderna kan länsstyrelsen kontrollera att gjorda ändringar inte strider mot stiftelsens stadgar eller mot stiftelselagen. I sådana fall gäller inte beslutet och ändringen är ogiltig (6 kap. 4 § SL).
2.6 Kammarkollegiet
Kammarkollegiet är en statlig förvaltningsmyndighet som lyder under Finansdepartementet,35 och som precis som länsstyrelserna har till uppgift att godkänna ändring av föreskrifter i stiftelseförordnanden.
Om det saknas ändringsförbehåll kan stiftelsens föreskrifter ändras med tillstånd av länsstyrelsen. Det gäller emellertid bara mindre föreskrifter som stiftelsens namn och var stiftelsen ska ha sitt säte. Styrelsen får vidare även upphäva föreskrifter med ändringsförbehåll, registreringsplikt och undantag från tillsyn.36 Kraven för dessa ändringar är att föreskriften inte längre kan följas, att den blivit uppenbart onyttig, att den strider mot stiftarens avsikt eller om det finns andra särskilda orsaker (6 kap. 1 § 2 st. SL).
Ändringar som kräver tillstånd av Kammarkollegiet finns uppräknade i 6 kap. 1 § 1 st. SL, och gäller bl.a. stiftelsens ändamål och om stiftelsen ska ha egen eller anknuten förvaltning. Den vanligaste anledningen till ändringar av ovanstående föreskrifter, är att ändamålet inte kan uppfyllas på grund av förändringar i omvärlden. Det kan t.ex. vara att ändamålet numera tillgodoses av staten eller att det inte finns några destinatärer, t.ex. pigor eller drängar. När styrelsen eller förvaltaren har beslutat att ansöka om permutation ska beslutsprotokollet bifogas ansökan. Av protokollet ska det framgå hur föreskrifterna ska ändras (yrkanden), och de måste vara så nära den gamla lydelsen som möjligt. Det är t.ex. inte tillåtet att uppdatera ett ålderdomligt språk, ändra numrering av paragrafer eller att förtydliga en paragraf för att avhjälpa tolkningssvårigheter. Det går heller inte att göra tillägg till de ursprungliga stadgarna.37 2.7 Skatteverket
När en stiftelse har bildats och registrerats hos länsstyrelsen, skickar länsstyrelsen i sin tur sitt beslut till Skatteverket för att stiftelsen ska få ett organisationsnummer. Äldre stiftelser som bildades innan lag om registrering, har nästan alltid redan ett organisationsnummer. I de fallen ska de vid anmälan om registrering, ansöka om att få behålla sitt tidigare organisationsnummer.
En del stiftelser behöver enligt lagen inte registreras hos länsstyrelsen. Det gäller som tidigare
34 Lundén 2017, s. 95 f.
35 https://www.kammarkollegiet.se/om-oss
36 Lundén 2017, s. 98.
37 https://www.kammarkollegiet.se/vara-tjanster/stiftelser-testamenten-och-gavor/ansok-om-permutation-av- stiftelse/vanliga-fragor-om-permutation-av-stiftelser
nämnts framför allt familjestiftelser, d.v.s. stiftelser vars destinatärer är inriktade mot vissa familjer eller bestämda personer. Men det gäller även vinst- och resultatandelsstiftelser samt pensions- och personalstiftelser som inte uppfyller bestämmelserna i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (tryggandelagen). Uppräknade stiftelsetyper ansöker direkt om organisationsnummer hos Skatteverket.38
Utöver den självklara skattekontrollen från myndighetens sida, finns det något som är mycket viktigt avseende stiftelser i Sverige – nämligen folkbokföringen. Med de ca 17 800 registrerade stiftelser hos länsstyrelserna, innebär det minst tre gånger fler registrerade personer som åtagit sig uppdrag i någon stiftelse. Ändringar i stiftelseregistret är, som tidigare beskrivits i avsnitt 2.5.3, en viktig del av länsstyrelsens tillsyn, vars ansvar att meddela förändringar ligger hos styrelsen eller förvaltaren. Det gäller i synnerhet när en ledamot frivilligt avgått eller avlidit.
Det kan tyckas som en självklar sak att folkbokföringens register synkroniseras mot stiftelseregistret, men så är inte fallet. Det är två skilda register, och anledningen till att det är så viktigt för stiftelserna att meddela länsstyrelsen när förändringar sker.
38 https://www.skatteverket.se/foretagochorganisationer/foreningar/stiftelse/bildaenstiftelse.4.70ac421612e2a997 f85800047028.html?q=stiftelser
3. Stiftelser i Finland
Stiftelser i Finland liknar till mångt och mycket svenska stiftelser. Detta kapitel inleds med en kort bakgrund till gällande rätt och ger sedan en beskrivning av hur en finsk stiftelse bildas och förvaltas. I syfte att undersöka hur den finska tillsynsmyndigheten löser problemet med herrelösa stiftelser, handlar ett avsnitt om myndighetens arbete och befogenheter. Kapitlet avslutas med ett uppmärksammat fall av två vanskötta stiftelser där tillsynsmyndigheten fick ingripa.
3.1 Gällande rätt
Stiftelsernas ställning som självständiga juridiska personer bekräftades genom lagen om stiftelser (109/1930) som trädde ikraft i början av år 1931. Lagen grundades bl.a. på domstolars praxis men även i det lagförslag som framställts i Sverige år 1903. Genom en lag (400/1964) som trädde ikraft i början av år 1965, effektiviserades stiftelsetillsynen samtidigt som ett stort antal bestämmelser i stiftelselagen reviderades. Flera tillägg och förändringar gjordes löpande under framför allt 1980- och 1990-talet.39 Regeringens proposition (166/2014) till riksdagen med förslag till stiftelselag och vissa lagar som har samband med den, remitterades till justitieministeriet 2013/2014.40 Stiftelselag (487/2015) utfärdades den 24 april 2015, och genom lag (488/2015) om införande av stiftelselagen, trädde den ikraft den 1 december 2015.
3.2 Stiftelsebildning
En stiftelse ska anmälas för registrering inom tre månader efter det att stiftelseurkunden har undertecknats, annars förfaller stiftelsebildningen (2 kap. 10 § stiftelselagen). Till skillnad från svensk lag bildas alltså en stiftelse i Finland vid registreringen hos tillsynsmyndigheten. Innan dess har stiftelsen inte några rättigheter, skyldigheter eller kan vara part i en domstol eller hos någon annan myndighet, i enlighet med 13 § samma lag. Om bildandet förfaller ska styrelsen ansvara för att den förmögenhet som överlåtits till stiftelsen återbetalas till stiftaren (2 kap. 15
§ stiftelselagen).
Enligt 2 kap. 1 § stiftelselagen, ska det upprättas en skriftlig stiftelseurkund som undertecknas av samtliga stiftare, för att en stiftelse ska kunna bildas. Med sin underteckning förbinder sig stiftaren att överlåta den förmögenhet som framgår av urkunden (kapitalförbindelse). Kapitalet ska överlåtas till stiftelsen före registrering.
En stiftelse ska ha ett nyttigt ändamål (1 kap. 2 § stiftelselagen). I propositionen från 2014 definieras ändamålets nyttighet genom förbud att ge närstående ekonomiska fördelar, begränsningar gällande drift av affärsverksamhet, tydliggörandet av de allmänna skyldigheter som stiftelsens ledning har, och till sist den ökande insynen i stiftelsens verksamhet, finansiering och transaktioner till närstående. När det gäller begränsningar av affärsverksamhet innebär det emellertid inte att stiftelsen är förbjuden att driva affärsverksamhet för att finansiera främjandet av ändamålet.41
3.3 Förvaltning
En stiftelse ska ha en styrelse. I stiftelsens stadgar kan det bestämmas att stiftelsen har eller kan ha en verkställande direktör eller ett förvaltningsråd (3 kap. 1 § stiftelselagen). En verkställande direktör ansvarar, enligt 15 § samma lag, för att ändamålet främjas och sköter stiftelsens dagliga
39 RP 166/2014 rd till riksdagen med förslag till stiftelselag och vissa lagar som har samband med den, s. 7.
40 Ibid., s. 66.
41 Ibid., s. 47.
förvaltning enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar (verkställande direktörens allmänna behörighet). Om stiftarna har bestämt att stiftelsen ska ha ett förvaltningsråd, har rådet till uppgift att övervaka förvaltningen som styrelsen och verkställande direktören ansvarar för (19
§). Utöver det är det även förvaltningsrådet som bl.a. väljer styrelseledamöter och beslutar om ändring av stadgarna.
Precis som för svenska stiftelser, ska alla stiftelser i Finland ha upprättade stadgar som bifogas stiftelseurkunden (2 kap. 3 § stiftelselagen), som beskriver stiftelsens verksamhet och förvaltning. Det är styrelsen (eller förvaltningsrådet) som beslutar om stadgeändring med viss inskränkning. För det första kan det i stadgarna finnas namngivna personer som det krävs samtycke av vid ändringar. Vidare kan det även krävas samtycke från stiftarna om ändringen består i förlängning av mandattiden så att tiden överstiger sju år eller är löpande under ledamotens livstid (6 kap. 1 § stiftelselagen).
3.4 Styrelsen
Stiftarna utser stiftelsens första styrelse i stiftelseurkunden som ska se till att stiftelsen i första hand blir registrerad. Styrelsens förvaltningsuppdrag regleras, förutom i stadgarna, även i 3 kap.
stiftelselagen. Enligt 2 § sköter styrelsen förvaltningen och svarar för att verksamheten organiseras på ett ändamålsenligt sätt för fullgörandet av ändamålet (styrelsens allmänna behörighet).
Styrelsens ordförande ska se till att styrelsen sammanträder om det behövs. Styrelsen ska även sammankallas om en styrelseledamot begär det. Om ordföranden inte kallar till möte vid ett sådant krav, kan styrelsen sammankallas av en styrelseledamot om minst hälften av ledamöterna godkänner det (6 kap. 5 § stiftelselagen).
Styrelsen är beslutsför när mer än hälften av ledamöterna är närvarande. En ledamot som är jävig i den aktuella frågan betraktas som ej närvarande och får därmed inte rösta. Vid lika röstetal avgör ordförandens röst. Styrelsen får inte avgöra ett ärende om inte samtliga ledamöter getts tillfälle att delta. Det förslag som fått mer än hälften av de närvarande ledamöternas röster, om det inte står annat i stiftelsens stadgar, gäller som beslut (6 kap. 3 § stiftelselagen).
Enligt 6 kap. 6 § stiftelselagen, ska det föras protokoll vid styrelsens sammanträden. Protokollet ska beskriva vilket beslut som har tagits och hur omröstningen gått till. Det ska sedan undertecknas av mötets ordförande och minst en av ledamöterna, numreras och sedan förvaras på ett betryggande sätt.
3.5 Patent- och registerstyrelsen
Patent- och registerstyrelsen (PRS) är sedan år 1995 tillsynsmyndighet för stiftelser i Finland.
PRS, även kallat registermyndigheten, har i mångt och mycket samma roll som Sveriges länsstyrelser. Myndighetens stiftelseregister har idag cirka 2 700 registrerade stiftelser.42 Registermyndigheten har rätt att få in de uppgifter av stiftelsen som behövs för att kunna utföra sitt uppdrag som tillsynsmyndighet. Det innebär att de bl.a. har rätt att granska handlingar och datasystem som gäller stiftelsens verksamhet och förvaltning. PRS har även rätt att i den omfattning granskningen kräver få tillträde till lokaler och områden som är i stiftelsens besittning eller användning och som är av betydelse för tillsynen över stiftelsens verksamhet
42 https://www.prh.fi/sv/presentation_och_uppgifter/organisation_och_uppdrag/historia.html, https://www.prh.fi/sv/saatiorekisteri.html
(14 kap. 2–4 §§ stiftelselagen). Enligt 14 kap. 10 § stiftelselagen, kan registermyndigheten hos domstolen ansöka om entledigande av förvaltningsrådet, styrelsen eller en ledamot från deras uppdrag, vid brott mot stiftelselagen eller stiftelsens stadgar. Ett sådant beslut får verkställas även vid en överklagan.
3.5.1 Stiftelseregistret
Registermyndigheten har ett motsvarande stiftelseregister som den länsstyrelserna har gemensamt för svenska stiftelser. Stiftelseregistret i Finland har samma grundläggande information som i det svenska registret, d.v.s. grunduppgifter om stiftelsen och vilka som är ledamöter, suppleanter och revisorer. När det sker förändringar av något som har registrerats i stiftelseregistret, t.ex. nya ledamöter som utsetts, ska en ändringsanmälan göras utan dröjsmål (13 kap. 1–6 §§ stiftelselagen). Ändringarna ska anmälas till registermyndighetens och Skatteförvaltningens gemensamma företags- och organisationsdatasystem (YTJ).43
Om det behövs, har registermyndigheten rätt att uppdatera sina register med uppgifter ur befolkningsdatasystemet (jfr avsnitt 2.7.1), och att granska personuppgifterna för de personer som nämns i anmälningarna och bilagorna till dem för att kunna kontrollera att uppgifterna stämmer. PRS har dessutom rätt att uppdatera stiftelsernas kontaktinformation med uppgifter ur företags- och organisationsdatasystemet (13 kap. 14 § stiftelselagen).
3.5.2 Förordna gode män
Vid tillfällen då en stiftelses förvaltningsråd eller styrelse har misskött stiftelsen eller till och med brutit mot stiftelselagen, kan registermyndigheten ansöka om entledigande av förvaltningsråd eller styrelseledamot hos domstolen (14 kap. 10 § stiftelselagen). Enligt 11 § samma lag, ska domstolen samtidigt som beslut om entledigande, förordna en eller flera gode män att sköta stiftelsens angelägenheter till dess en ny styrelse eller förvaltningsråd har valts enligt stiftelsens stadgar.
I regeringens proposition 166/2014 rd, föreskrivs Patent- och registerstyrelsens rätt att ingripa och att tillämpning av paragrafen inte kräver att PRS tidigare har meddelat stiftelsen ålägganden eller förbud. Det är dock förenligt med principerna för god förvaltning att stiftelsen hörs innan ansökan anhängiggörs. Men det anses emellertid inte vara ett procedurfel som ska leda till att ansökan avvisas i domstol, i de fall stiftelsen inte ges tillfälle att yttra sig.44
Andra stycket i 11 § säger: ”Om stiftelsen i övrigt konstateras sakna beslutsfört förvaltningsråd eller beslutsför styrelse, kan registermyndigheten förordna en eller flera gode män att sköta stiftelsens angelägenheter till dess ett nytt förvaltningsråd eller en ny styrelse har valts enligt stiftelsens stadgar”.
Enligt förarbetena har de gode männen samma behörighet som förvaltningsrådet eller styrelsen när de sköter sitt uppdrag. Denna behörighet består bl.a. av att se till att stiftelsen har valda ledamöter enligt stadgarna. Om gode mannen inte gör en ansökan om tillsättande inom rimlig tid, från det att det inte längre finns något hinder för val av nytt förvaltningsråd eller ny styrelse, kan PRS hos domstolen ansöka om entledigande av gode mannen och att en ny förordnas. Gode män har rätt till ersättning för sitt uppdrag, vilket beslutas av Patent- och registerstyrelsen.45
43 https://www.ytj.fi/sv/index/ilmoittaminen/muutosilmoitus.html
44 RP 166/2014 rd s. 192 f.
45 Ibid., s. 193 f.
3.6 Fallet med de nymanska stiftelserna
Trygwe och Hjördis Nymans stiftelse grundades år 1987 med syfte att stödja svenskspråkig social och ideell verksamhet i Finland, och Sarfvik-Nymans stiftelse grundades år 1973 med samma ändamål. I en tidningsartikel46 berättar närstående till makarna Nyman att de båda stiftelserna misskötts under tre decennier, och att nästan ingenting av parets önskemål har förverkligats. Stiftelsernas båda styrelser bestod från början av samma tre personer, där ordföranden var en ingift jurist som råkat i ekonomiska bekymmer. Ordföranden började flytta pengar mellan stiftelserna och gjorde affärer med stiftelsernas egendom för egen räkning. Efter hans bortgång startades en lång process för att få tillbaka de pengar som undangömts på olika konton i Europa. Omkostnaderna för processerna åt upp en stor del av stiftelsernas tillgångar, på bekostnad av utdelning till ändamålet. Sedan början av 2000-talet har stiftelserna varje år delat ut endast några tusen euro, samtidigt som omkostnaderna uppgått till nästan fyra miljoner euro.
Under flera år lämnades klagomål in till Patent- och registerstyrelsen (PRS), som haft ögonen på de nymanska stiftelserna under en längre tid. Våren 2017 kunde PRS efter sin utredning konstatera att tremannastyrelsen för de båda stiftelserna begått upprepade och grova brott mot stiftelselagen. PRS lämnade in en ansökan till tingsrätten om att avskeda hela styrelsen, men strax därpå avgick styrelsen med omedelbar verkan. Två av ledamöterna ångrade emellertid sig och tog tillbaka sina avskedsanmälningar. PRS ansåg att stiftelserna inte längre hade någon styrelse eftersom hela styrelsen avgått med omedelbar verkan. Myndigheten hänvisade till stiftelselagen som säger att en styrelse måste ha minst tre medlemmar för att vara beslutsför.
Enligt stiftelsernas regler kompletterar styrelsen sig själv, men eftersom hela styrelsen avgått fanns det ingen kvar som formellt kunde välja in de båda ledamöterna på nytt. En styrelsemedlem som avgått kan inte heller återvälja sig själv.47 Ärendet avgjordes av Västra Nylands tingsrätt som konstaterade att ledamöternas försök att återinrätta sig själva inte var juridiskt hållbara, eftersom det inte går att välja in sig på nytt i en stiftelses styrelse när hela styrelsen avgått. Rättens beslut gav PRS möjlighet att förordna en god man med uppgift att sköta stiftelsernas ärenden till en ny styrelse utsetts.48
46 Tobias Pettersson, ”Närstående berättar: ”Förskräcklig vanskötsel i de nymanska stiftelserna”,
Hufvudstadsbladet (HBL) 2017-02-28, https://www.hbl.fi/artikel/narstaende-berattar-forskracklig-vanskotsel-i- de-nymanska-stiftelserna/
47 Tobias Pettersson, ”PRS: Hela styrelsen för de nymanska stiftelserna är ur spel”, HBL, 2017-03-07, https://www.hbl.fi/artikel/prs-hela-styrelsen-for-de-nymanska-stiftelserna-ar-ur-spel/
48 Tobias Pettersson, ”Stiftelsehärvan: Wrede kan krävas på skadestånd – Kofverhag gård till salu”, HBL, 2018- 01-27, https://www.hbl.fi/artikel/stiftelseharvan-wrede-kan-kravas-pa-skadestand-kofverhag-gard-till-salu/
4. Aktiebolag i Sverige
Aktiebolag skiljer sig från stiftelser på många olika sätt, men likt stiftelser finns det en styrelse som leder bolagets verksamhet. I syfte att undersöka om det i aktiebolagslagen finns regler som skulle kunna tillämpas på liknande sätt för stiftelser, har jag i detta kapitel en genomgång av vad som kännetecknar ett aktiebolag. Inledningsvis ges en kort beskrivning av gällande rätt.
Därefter följer en redovisning av hur ett aktiebolag bildas och förvaltas. Kapitlet avslutas med en redogörelse av den reglering som gäller för styrelselösa aktiebolag.
4.1 Gällande rätt
Justitiedepartementet fick år 1990 i uppdrag av regeringen att göra en översyn av aktiebolagslagen och en kommitté tillsattes. Efter ett antal delbetänkanden som remissbehandlats i olika promemorior, skickade Justitiedepartementet år 2004 ett utkast till lagrådsremiss. År 2005 kom regeringens slutliga förslag i proposition (2004/05:85), som antogs av riksdagen. Aktiebolagslag (2005:551) trädde ikraft den 1 januari 2006.49
Bolagsverket är en statlig förvaltningsmyndighet och som lyder under Näringsdepartementet.
Myndighetens uppdrag är, enligt regeringens regleringsbrev, att tillhandahålla effektiva och ändamålsenliga system för registreringsärenden samt arbeta för att förbättra förutsättningarna för företagande och entreprenörskap genom ändamålsenlig och kvalitativ information och service.50
4.2 Bolagsordningen
Bolagsordningen är ett offentligt dokument med regler som kompletterar aktiebolagslagen. Det är särskilt anpassat för det enskilda bolaget och anger bl.a. bolagets firma, styrelsens säte, verksamhetsföremål och aktiekapitalet.51 Bolagsordningen ska vidare innehålla antal styrelseledamöter och information om hur kallelsen till bolagsstämman ska ske. Det går även att ta in frivilliga paragrafer, s.k. förbehåll, som på något sätt påverkar aktierna eller aktiekapitalet. Det kan t.ex. handla om likvidationsregler eller röstmajoritet.52
Bolagsordningen ändras genom beslut av bolagsstämman. Ändringarna måste sedan registreras hos Bolagsverket för att de ska gälla. De bestämmelser som bolagsstämman får tillämpa direkt efter beslut är bestämmelsen om antal styrelseledamöter som ska finnas och därefter välja in de antal som sägs i den nya bestämmelsen. Anledningen till detta är för att båda besluten ska anmälas och registreras samtidigt. Det andra beslutet som får tillämpas direkt är höjd gräns för högsta tillåtna aktiekapital och därefter besluta om nyemission. I övrigt ska alla andra ändringar först anmälas till Bolagsverket.53
4.3 Beslutsfattande enligt ABL
Bolagsstämma, styrelse och VD är aktiebolagets beslutande organ. I nämnd ordning står de olika bolagsorganen i ett hierarkiskt förhållande genom att underordnat bolagsorgan verkställer beslut från överordnat bolagsorgan.54 Det högsta beslutande organet är alltså bolagsstämman, som ska sammanträda minst en gång om året (7 kap. 10 § ABL). Alla aktieägare ska kallas till bolagsstämman, vilket i privata aktiebolag antingen sker muntligt eller brevledes. På
49 Prop. 2004/05:85 om aktiebolag, s. 195 f.
50 https://bolagsverket.se/om/oss/verksamhet/styr
51 Ramberg 2016, s. 261.
52 https://bolagsverket.se/ff/foretagsformer/aktiebolag/starta/bolagsordning/paragrafer-1.3225
53 https://bolagsverket.se/ff/foretagsformer/aktiebolag/driva/andra-bolagsordning-1.10888
54 Ramberg 2016, s. 263 f.
bolagsstämman redovisar styrelsen bolagets ekonomiska situation för räkenskapsåret. På stämman väljs även den styrelse och revisor som ska fortsätta att företräda aktiebolaget inför nästkommande period.55
4.4 Styrelsen
Ett aktiebolag ska ha en styrelse med en eller flera ledamöter (8 kap. 1 § ABL). För varje ledamot får en suppleant utses, men om styrelsen har färre än tre ledamöter ska det finnas minst en suppleant enligt 3 § samma lag. För privata aktiebolag kan en styrelse ha som lägst en ledamot och en suppleant. Styrelsens uppdrag är reglerat i ABL och består främst i att ta fram en arbetsordning där varje ledamot och företagets VD: s ansvarsroller ska fördelas. Det innebär att varje ledamot har ansvarsområden som ska redovisas under de styrelsemöten som hålls. Ett uppdrag som styrelseledamot gäller till slutet av den första bolagsstämman som hålls efter det år då ledamoten utsågs. Ändringar i styrelsens sammansättning gäller dock inte förrän de har anmälts till Bolagsverket. Bolagsordningen kan innehålla föreskrifter om att en ledamots uppdrag ska gälla för en längre tid en ett år. Mandattiden måste emellertid upphöra senast vid slutet av den årsstämma som hålls under det fjärde räkenskapsåret efter att ledamoten utsågs.
En styrelseledamot kan välja att avgå och ska då anmäla det till styrelsen. Om ledamoten inte blivit vald av bolagsstämman, ska en anmälan även göras hos den som utsett honom eller henne.
I båda fallen gäller som tidigare nämnts att det ska anmälas hos Bolagsverket för att få laglig verkan. Efter en styrelseledamots avgång, och det inte finns någon suppleant som kan ersätta resterande mandattid, ska kvarvarande ledamöter vidta åtgärder för att utse ny ledamot för den återstående mandatperioden. Om ny ledamot ska väljas av bolagsstämman, får utseendet av ny ledamot vänta till nästa årsstämma, men bara om styrelsen är beslutsför (8 kap. 13–15 §§ ABL).
Ett aktiebolag måste enligt lag ha minst ett styrelsemöte om året. Anledningen är att årsredovisningen ska vara klar och kunna presenteras på bolagsstämman. Styrelsen kan utöver det besluta om fler möten och det vanliga är varje eller varannan månad. Det är styrelsens ordförande som ansvarar för att kalla till möte, men en ledamot eller VD: n kan också begära ett ordföranden ska kalla till styrelsemöte.56 Enligt 8 kap. 21 § ABL, är styrelsen beslutsför om mer än hälften av hela antalet styrelseledamöter eller det högre antal som föreskrivs av bolagsordningen är närvarande. Styrelsen får inte fatta beslut i ett ärende om inte alla ledamöter har blivit kallade till mötet och fått det underlag som behövs för att avgöra ärendet. En styrelseledamot som är jävig i en fråga får inte delta i röstningen och räknas då som icke närvarande. Om bolagsordningen inte föreskriver annat, gäller styrelsens beslut, enligt 22 § samma lag, den mening som mer än hälften av de närvarande röstat för på sammanträdet. Vid lika röster har ordföranden utslagsröst. Är styrelsen inte fulltalig, ska de som röstar utgöra mer än 1/3-del av hela antalet styrelseledamöter.
Även ett aktiebolags styrelsemöten ska protokollföras i enlighet med 8 kap. 24–26 §§ ABL.
Protokollet ska innehålla beslutet som har fattats och ska undertecknas av den som varit protokollförare. Om ordföranden inte fört protokollet, ska denne justera det. Det gäller även om styrelsen har flera ledamöter, då ytterligare en ledamot ska justera protokollet. Ledamöterna samt ordföranden har rätt att få sin avvikande mening antecknad till protokollet. Vidare ska alla avtal mellan aktieägaren och bolaget läggas till protokollet om bolaget endast har en aktieägare.
Slutligen ska styrelsens protokoll löpande numreras och förvaras på ett betryggande sätt.
55 http://aktiebolag.org/styrning/
56 https://bolagsverket.se/ff/foretagsformer/aktiebolag/driva/ta-beslut/styrelsemote-1.18027
4.5 Styrelselösa bolag
I delbetänkandet ”Likvidation av aktiebolag” år 1999, kommenterade Aktiebolagskommittén (nedan kommittén) problemet med styrelselösa aktiebolag. I en rapport från Riksenheten mot ekonomisk brottslighet uppgavs att ett stort antal aktiebolag varje år plundras på mycket stora värden. Det sker genom att oseriösa personer köper aktiebolag som sedan töms på tillgångarna.
När bolaget blir uppköpt avgår den gamla styrelsen, och någon ny styrelse utses inte av köparen.
Istället agerar han genom en bulvan, en s.k. målvakt, som har fullmakt att företräda bolaget.
När bolaget sedan har plundrats och förundersökning inleds, finns det inte längre någon styrelse som kan redogöra för bolagets verksamhet. Ett annat sätt att dölja vilka personer som agerat i samband med ekonomisk brottslighet är att låta bolaget som ska plundras byta ägare och styrelse upprepade gånger. När brottet har fullbordats och förundersökning inleds, gör de som suttit i styrelsen invändningar om att de avgått innan brottsligheten började och därför inte känner till vad som hänt.57
I SOU 1999:36 skulle kommittén överväga vilka åtgärder som behövdes för att lösa problemet med de styrelselösa bolagen. En av åtgärderna var att få till stånd en skärpning i lagen; att förkorta tidsfristerna för likvidationsförfarandet.58 Kommittén föreslog att med påminnelsetid och yttrandetid, skulle ett bolag som saknade behörig styrelse kunna likvideras på sex veckor plus en månad från det att ärendet inletts. Det innebar en halvering av tiden jämfört med dåvarande lagstiftning.59 Kommitténs förslag överensstämde med regeringens förslag, och efter att remissinstanserna inte haft några invändningar lämnade regeringen proposition 2000/01:150 till riksdagen. Efter lagutskottets betänkande beslutade riksdagen att bifalla lagändringarna, som trädde ikraft den 1 januari 2002.60 I förarbetena till den nya aktiebolagslagen, ansåg regeringen i sin proposition att de dåvarande bestämmelserna om likvidation huvudsakligen skulle överföras oförändrade.61
4.5.1 Tvångslikvidation
Ett aktiebolag som inte uppfyller de krav som ställs enligt aktiebolagslagen, kan tvingas att gå i likvidation, och det är antingen Bolagsverket eller tingsrätten som tar beslutet. En av anledningarna om tvångslikvidation är att aktiebolaget inte anmält en behörig styrelse till Bolagsverket. Frågan om likvidation prövas genom initiativ av Bolagsverket själv eller genom ansökan av någon vars rätt är beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget. Beslut om likvidation gäller omedelbart (25 kap 11 § ABL).
När Bolagsverket beslutat om tvångslikvidation utses även en likvidator med uppgift att avveckla aktiebolaget. Vilken kompetens och erfarenhet som krävs av likvidatorn, avgörs utifrån förhållandena kring det aktuella aktiebolaget. Likvidatorn ersätter styrelsen och den verkställande direktören, och går in som firmatecknare med rätt att skriva under i bolagets namn med rättslig bindande verkan. I vissa fall utser Bolagsverket en oberoende advokat till likvidator. Det görs när t.ex. aktiebolagets senaste årsredovisning visar kapitalbrist, om aktiebolaget inte lämnat in någon årsredovisning alls eller om bolaget har andra märkbara brister i aktiebolagsregistret. En likvidator har rätt till ersättning från aktiebolaget för sitt uppdrag, men kan under vissa förutsättningar få ersättning från Bolagsverket.62
57 SOU 1999:36 likvidation av aktiebolag, s. 75.
58 Ibid., s. 77 f.
59 Ibid., s. 79 f.
60 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/likvidation-av-aktiebolag-mm_GP01LU5
61 Prop. 2004/05:85 s. 489.
62https://bolagsverket.se/ff/foretagsformer/aktiebolag/avveckla/likvidation/likvidator
5. Länsstyrelsen svarar på frågor
I detta avsnitt redovisar jag de frågor (och svar) jag skickade till Länsstyrelsen i Norrbottens län, som är tillsynsmyndighet för stiftelser i Norr- och Västerbotten, samt Länsstyrelsen i Stockholms län. Frågorna är uppdelade i de möjliga lösningar på problemet med herrelösa stiftelser som jag har kommit fram till i min undersökning.
5.1 Länsstyrelsen förordnar enligt 9:7 SL
När ni fått kännedom om att det saknas ledamöter i en stiftelses styrelse – hur går ni tillväga för att finna lämpliga personer att förordna?
”I första hand kollar vi med övriga styrelseledamöter om de känner någon kandidat som är lämplig att förordna. Finns ingen kandidat att tillgå får man söka i en vidare krets, t.ex. kolla med andra liknande stiftelser, kommunen, liknande organisationer etc.”
Om tillfrågade personer tackar nej – vad har de för skäl?
”Oftast personliga, exempelvis att de inte har tid, vilja eller kunskap.”
5.2 Länsstyrelsen förordnar inom sig
Skulle länsstyrelsen kunna förordna personer inom myndigheten? Skulle det vara en bra lösning?
”Ja, den möjligheten finns om myndigheten anser att det finns tid för dessa personer att ta på sig ett styrelseuppdrag. Dock bör då tillsynen för den specifika stiftelsen övergå till annan länsstyrelse för att undvika jäv. Ibland kanske det är enda utvägen för att få till stånd en fungerande styrelse, dock tror jag att man så långt som möjligt ska försöka hitta en styrelse utan att ta personal från länsstyrelsen.”
5.3 Länsstyrelsen som förvaltare
Om länsstyrelsen skulle kunna ansöka om ändring av stadgar hos Kammarkollegiet, t.ex. ändra till anknuten förvaltning så att länsstyrelsen blev förvaltare – skulle det vara en bra lösning?
”I vissa fall kanske den möjligheten skulle kunna underlätta förvaltningen av stiftelser där styrelse saknas. Dock bör man vara försiktig med denna typ av åtgärder på grund av jävsproblematiken då vi även är tillsynsmyndighet.”
5.4 Finlands system med gode män
Skulle det vara en bättre lösning att som i Finland utse en god man att förvalta stiftelsen?
”Det kan säkert vara en bra lösning i många fall om det finns förutsättningar för en god man att kunna förvalta stiftelsen. Dock blir detta svårt i de fall när stiftelsen är i obestånd och det inte är säkert att stiftelsen har större tillgångar än skulder.”
Vem skulle i så fall utse och avlöna en god man?
”Länsstyrelsen skulle kunna utse gode män, om lagstiftningen tillåter detta. Det borde vara stiftelsen som avlönar den gode mannen, men detta förutsätter att det finns likvida medel som möjliggör att det går att avlöna den gode mannen.”
5.5 Tvångslikvidation
Aktiebolag som inte anmält behörig styrelse kan tvingas till likvidation. Skulle en tvångslikvidation vara en lösning även för styrelselösa stiftelser?
”Tvångslikvidation skulle lösa problemet för tillsynsmyndigheten med stiftelser som står utan styrelse. Det skulle dock vara ett alltför stort ingrepp, såväl mot den enskilda stiftelsen och dess äganderätt som stiftarens avsikter. Stiftelserätten bygger i stort på att säkra stiftarens avsikt och vilja. För att tvångslikvidation ska kunna komma ifråga (annat än för näringsdrivande stiftelser, jfr 7 kap. stiftelselagen) anser vi att en rad andra åtgärder måste ha prövats innan.
Idag befintliga åtgärder men även möjligen nya åtgärder. I dagsläget ska tillsynsmyndigheten förordna styrelseledamöter vilket många gånger är lättare sagt än gjort. Många gånger kan det vara helt utsiktslöst att finna styrelseledamöter att förordna. Men i regel ska något försök i vart fall göras.
Vi har även lyft problemet med vilka som kan ansöka om att en stiftelse ska likvideras. I den delen tar skrivelsen fasta på bestämmelserna i 7 kap så det gäller då endast näringsdrivande stiftelser. Man kan dock spekulera i om samma lösning vore bra även för övriga stiftelser. Vi tycker att det eller att ge den möjligheten till en god man som vi har förespråkat skulle kunna vara en bra lösning och sista utväg. Likvidationen skulle då komma att prövas av domstol som har att besluta om den. Likvidationsgrunderna och regelverket på området behöver dock utvecklas.”
5.6 Förebyggande åtgärder
Om länsstyrelsen hade möjlighet att samköra stiftelseregistret mot folkbokföringen, för att få kännedom om t.ex. avlidna ledamöter i en stiftelse – skulle det vara en bra förebyggande åtgärd för att slippa problemet med styrelselösa stiftelser?
”En samkörning skulle nog inte råda bot på problemet med styrelselösa stiftelser men skulle ur ett tillsynsperspektiv kunna vara bra för att se att stiftelserna uppfyller sin anmälningsskyldighet, dels att avregistrera och dels att registrera nya ledamöter. Får vi information genom en samkörning skulle registreringsmyndigheten kunna agera snabbare om inte anmälningar kommer in inom en viss tid. Någon tidsfrist för detta är idag inte föreskrivit i lagstiftningen utan det ska ske ”genast”. Det skulle kunna vara värdefullt i de fall styrelsen endast består av en person. Ett annat problem kan vara att styrelseledamöter kvarstår som ledamöter men p.g.a. av ålder släpper den dagliga förvaltningen.”
