Anmäla oro för barn
Stöd för anmälningsskyldiga och
andra anmälare
Du får gärna citera Socialstyrelsens texter om du uppger källan, exempelvis i utbild- ningsmaterial till självkostnadspris, men du får inte använda texterna i kommersiella sammanhang. Socialstyrelsen har ensamrätt att bestämma hur detta verk får använ- das, enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upp- hovsrättslagen). Även bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upphovsrätt- en, och du måste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem.
ISBN 978-91-7555-185-2
Artikelnummer 2014-6-5
Publicerad www.socialstyrelsen.se, juni 2014
Förord
Alla barn har rätt till en trygg uppväxt. När vårdnadshavare inte kan ta ansvar för sina barn fullt ut behöver samhället stödja och skydda barn som annars riskerar en ogynnsam utveckling. Ansvaret ligger ytterst på kommunens socialnämnd. Men för att nämnden ska kunna ta sitt ansvar behöver den uppmärksammas på barn som andra känner oro för. Vissa myndigheter, anställda och yrkesverksamma är enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, skyldiga att anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att barn far illa. För andra är det en rekommendation som följer av 14 kap. 1 c § SoL.
Syftet med den här handboken är att öka kännedomen om lagstiftningen om anmälan om barn som far illa eller misstänks fara illa. Den är i första hand tänkt att vara till hjälp för den som är ansvarig för en verksamhet med anmälningsskyldig personal eller som ska arbeta med att ta fram rutiner för anmälningar. Vanliga frågor från anmälare har varit ett viktigt underlag i arbetet.
Handboken är skriven av juristen Cecilia Molinder Berglund i samarbete med utredare Helena Stålhammar, juristen Monica Jacobson, juristen Shriti Radia, kommunikatören Lisa Andersson och projektledaren Petra Rinman.
Projektet har fått in viktiga synpunkter från en extern referensgrupp där flera myndigheter och organisationer funnits representerade. Slutligen har pro- jektet drivits i nära samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, och de regionala utvecklingsledare som arbetar inom ramen för överens- kommelsen mellan staten och SKL om en evidensbaserad praktik inom socialtjänsten och som samordnas via SKL.
Annemarie Danon avdelningschef
avdelningen för kunskapsstöd
Innehåll
Förord ... 3
Läsanvisning ... 7
Handboken består av tre delar ... 7
Avgränsningar ... 7
Förklaring av begrepp ... 8
Förkortningar... 8
Anmälan i korthet ... 9
Ett gemensamt ansvar för barn ... 10
Barns grundläggande rättigheter ...10
Vårdnadshavares ansvar ...10
Socialnämndens ansvar ...11
När barns rättigheter inte blir tillgodosedda ...12
Vem ska eller bör anmäla? ... 13
Gemensamt ansvar ...13
Var och en uppmanas att anmäla ...13
Vissa är skyldiga att anmäla ...13
Anmälningsskyldigheten är personlig ...16
Viktigt vilken roll man agerar i ...16
Uppgifter som omfattas av sekretess eller tystnadsplikt ...17
Vad ska anmälas och när? ... 18
Oro för ett barn ...18
I vilka situationer kan barn fara illa? ...18
Andrahandsuppgifter ...19
Anonyma uppgifter ...19
När ska anmälan göras? ...19
Underlåtenhet kan vara tjänstefel ...21
Oro för ett väntat barn eller en ung vuxen ...21
Så går det till att anmäla ... 23
Skriftlig eller muntlig anmälan? ...23
Anonyma anmälningar ...23
Vem ska anmälan göras till? ...24
Stöd för anmälare ... 25
Tankar inför en anmälan ...25
Stöd av arbetsledning och kolleger ...25
Möjlighet att konsultera socialnämnden ...26
Vem får veta vem som anmält? ... 27
Den som anmälan rör får normalt veta ...27
Sekretesskydd i vissa fall ... 27
Socialtjänsten kan inte lova anonymitet ... 28
Skyldighet att lämna uppgifter till en utredning ... 29
Vilka är uppgiftsskyldiga? ... 29
Uppgifter till en utredning ... 29
Vilka uppgifter ska lämnas ut? ... 29
Information efter anmälan ... 31
Sekretess inom socialtjänsten ... 31
Bekräftelse att anmälan kommit in ... 31
Möjlighet till möte ... 31
Återkoppling efter anmälan ... 32
Vad gör socialtjänsten? ... 33
Bekräftelse på att anmälan kommit in ... 33
Omedelbar skyddsbedömning ... 33
Förhandsbedömning ... 33
Anmälningsmöte ... 34
En utredning inleds ... 34
Så går en utredning till ... 35
Utredningen kan avslutas utan insats ... 36
Utredningen kan avslutas med insats ... 37
Särskild hantering vid misstanke om brott ... 38
Skiss över flödet när en anmälan görs av anmälningsskyldig personal . 39 Samverkan om barn som far illa ... 40
Verksamheter ska samverka om barn ... 40
Andra bestämmelser om samverkan ... 41
Exempel på samverkansformer ... 41
Stöd för arbete med samverkan ... 41
Referenser ... 42
Utskottsbetänkande ... 42
Propositioner ... 42
Statens offentliga utredningar ... 42
Rättsfall ... 42
Justitieombudsmannens beslut ... 42
Socialstyrelsens publikationer ... 43
Läsanvisning
Syftet med den här handboken är att öka kännedomen om lagstiftningen om anmälan om barn som far illa eller misstänks fara illa.
Lagen skiljer på anmälningsskyldiga, som genast ska anmäla och de som inte är anmälningsskyldiga men uppmanas att anmäla. Därför är vissa texter i handboken framför allt riktade till de som är skyldiga att anmäla medan andra är riktade även till andra anmälare.
Innehållet är baserat på lagstiftning, förarbetsuttalanden, rättsfall, beslut från Justitieombudsmannen, JO, samt Socialstyrelsens föreskrifter och all- männa råd.
Handboken består av tre delar
Ett gemensamt ansvar för barn
Den första delen tar upp barns grundläggande rättigheter som de beskrivs i föräldrabalken, FB, och FN:s konvention om barnets rättigheter,
barnkonventionen, samt föräldrars och socialnämnds ansvar för barn. Syftet är att sätta in bestämmelserna om anmälan i ett sammanhang. (sid. 10-12)
Anmälningar i praktiken
Den andra delen av handboken beskriver bestämmelserna om skyldighet att anmäla och lämna uppgifter till socialtjänsten och om anmälan från andra som inte är anmälningsskyldiga. Den här delen är tänkt att vara ett stöd för de som överväger att göra eller redan har gjort en anmälan och att ge svar på några av de vanligaste frågorna från anmälare. (sid. 13–32)
Vad händer hos socialtjänsten?
Den tredje och avslutande delen beskriver socialtjänstens uppgifter i arbetet med barn och familj efter att en anmälan kommit in. Den tar upp hur en ut- redning genomförs och vad den kan leda till för barnet. Här beskrivs också vikten av samverkan. Här finns även ett flödeschema som visar vad som händer hos socialtjänsten efter att en anmälan gjorts. (sid. 33–41)
Avgränsningar
Handboken är i första hand tänkt att ge stöd om anmälan från anmälnings- skyldiga enligt 14 kap. 1 § första stycket SoL samt från allmänhet, myndig- heter och yrkesverksamma som omfattas av uppmaningen att anmäla i 14 kap. 1 c § SoL. För de som är verksamma inom familjerådgivning och för Barnombudsmannen gäller särskilda bestämmelser som bara nämns kort.
Förklaring av begrepp
I den här handboken används följande begrepp med den betydelse som anges nedan.
Barn Varje människa under 18 år, se 1 kap. 2 § tredje stycket SoL.
Socialnämnd Den del av kommunen som har ansvar för kommunens uppgifter enligt socialtjänstlagen, exempelvis att ta emot anmälan, inleda utredning och besluta om insatser. I en del kommuner har den här nämnden ett annat namn.
Socialtjänst Mycket av det praktiska arbetet som socialnämnden har ansvar för utförs av kommunernas socialtjänst. Det är som regel anställda i social–
tjänsten som anmälare har kontakt med.
Sekretess Förbud att röja en uppgift, vare sig det sker muntligen, genom utlämnande av en allmän handling eller på något annat sätt, se 3 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL.
Förkortningar
BBIC Barns behov i centrum BrB Brottsbalken
FB Föräldrabalken
HVB Hem för vård eller boende JO Justitieombudsmannen
LVU Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga OSL Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Prop. Proposition
SoL Socialtjänstlagen (2001:453)
SOSFS Socialstyrelsens författningssamling SOU Statens offentliga utredningar
Anmälan i korthet
Alla har ett ansvar för att uppmärksamma barn som far illa. Vissa är skyldiga enligt 14 kap. 1 § SoL att anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. För andra är det en rekommendation som följer av 14 kap. 1 c § SoL.
Barn kan fara illa i många olika situationer och av en eller flera olika orsa- ker. Oavsett vad barnet befinner sig i för situation är det misstanken eller kännedomen om att barnet far illa som är utgångspunkten för om en anmälan ska eller bör göras till socialnämnden enligt 14 kap. 1 § första stycket och 1 c § SoL. Anmälaren behöver inte sätta sig in i om socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd, utan kan utgå från sina egna iakttagelser och sin egen bedömning om ett barn far illa eller riskerar att fara illa.1 Anmälaren behöver inte heller ta ställning till orsaken till att barnet far illa, det är social- nämnden som har ansvar att utreda situationen.2 Ibland kan det ändå kännas svårt som anmälare att veta om situationen är sådan att en anmälan ska göras eller inte. Då kan den som står inför att göra en anmälan behöva stöd från andra, sin chef, erfarna kollegor på arbetsplatsen eller genom att konsultera socialtjänsten.
Det finns inga formella krav på hur anmälan ska göras. Den kan vara skriftlig eller muntlig. Men Justitieombudsmannen, JO, har i ett flertal beslut angående anmälningsskyldiga pekat på att anmälan bör göras skriftligt med hänsyn till de ingripande åtgärder av socialnämnden som den kan medföra.3 I brådskande fall kan en anmälan göras muntligt som sedan bekräftas skrift- ligt i efterhand har JO menat.4 Anmälan ska i regel göras till socialtjänsten i den kommun eller stadsdel där barnet bor. Om den som anmäler är osäker på vilken kommun anmälan ska göras till kan han eller hon kontakta socialtjäns- ten i den kommun som barnet vistas i. De som är anmälningsskyldiga enligt 14 kap. 1 § första stycket SoL är också skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för en utredning av ett barns behov av stöd och skydd. Uppgiftsskyldigheten gäller även om någon annan har gjort anmälan eller om socialnämnden har inlett en utredning på eget initiativ.5
Socialnämnden intar en särställning i förhållande till andra myndigheter genom att den inte bara är en servicemyndighet utan även har möjlighet och skyldighet att utreda de problem som är knutna till ett barns sociala situation.
När information från olika håll sammanställs hos socialtjänsten ökar möjlig- heterna att få en klar bild av barnets situation och att barnet får det stöd och skydd som han eller hon behöver.
1 Se proposition 2012/13:10 Stärkt stöd och skydd för barn och unga s. 136 f.
2 Jfr proposition 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen s. 106
3 Se bland annat JO:s ämbetsberättelse 2012/13 s. 268 och 2007/08 s. 261
4 Se JO:s ämbetsberättelse 1996/97 s. 268 och 1992/93 s. 341
5 Se Socialutskottets betänkande 1981/82:22 om lag om vård av missbrukare i vissa fall s. 33 f. och i Barnskyddsut- redningens betänkande (SOU 2009:68) Lag om stöd och skydd för barn och unga (LBU). s. 253
Ett gemensamt ansvar för barn
För att sätta bestämmelserna om anmälan i ett sammanhang ger det här kapitlet en kort beskrivning av dels barns grundläggande rättigheter, dels föräldrars och socialnämnds ansvar för att se till att de blir tillgodosedda.
Barns grundläggande rättigheter
Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. (6 kap. 1 § FB)
I rätten till omvårdnad ingår inte bara rätten för barnet att få sina materiella behov tillgodosedda. Minst lika viktiga är barnets psykiska behov. I barnets rätt till trygghet ligger bland annat att få leva under stabila förhållanden och att ha någon att lita på. Till en god vård och fostran hör att barnet får känna att det behövs och att han eller hon får pröva sin förmåga och utveckla sina inneboende resurser för att efter hand frigöra sig från sitt beroende av vård- nadshavarna.6
Barnkonventionen har stärkt barnets ställning
År 1990 ratificerade Sverige barnkonventionen. Barnkonventionen är inte svensk lag men genom ratificeringen har Sverige förbundit sig att följa kon- ventionen.7 Det har lett till nya bestämmelser om bland annat barnets bästa och barnets delaktighet i SoL och lagen (1990:52) med särskilda bestämmel- ser om vård av unga, LVU.
Alla barn har i enlighet med barnkonventionen rätt till god omvårdnad och att få utvecklas i sin egen takt utifrån sina egna förutsättningar.8
Barnkonventionen innehåller fyra grundläggande principer som är styrande för tolkningen av övriga artiklar och som också har en egen självständig betydelse. De är
• Förbud mot diskriminering (artikel 2).
• Barnets bästa (artikel 3).
• Barnets rätt till liv och utveckling (artikel 6).
• Barnets rätt att uttrycka sina åsikter (artikel 12).9
Vårdnadshavares ansvar
Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga för- hållanden och ska se till att barnets behov enligt 6 kap. 1 § FB blir tillgodo- sedda. Barnets vårdnadshavare ansvarar även för att barnet får den tillsyn
6 Se proposition 1981/82:168 Vårdnad och umgänge m.m. s. 59
7 Se proposition 1997/98:182 Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige s. 8 f.
8 Se prop. 2012/13:10 s. 35
9 Se prop. 1997/98:182 s. 9
som behövs med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständig- heter. Vårdnadshavaren ska också bevaka att barnet får tillfredsställande för- sörjning och utbildning. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan ska vårdnadshavaren ansvara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas. (Se 6 kap. 2 § andra stycket FB)
Av 6 kap. 2 § första stycket FB framgår att barn står under vårdnad av båda sina föräldrar, eller en av dem, om inte vårdnaden har anförtrotts åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. I de flesta fall är det alltså bar- nets föräldrar som ska se till att barnet får sina rättigheter enligt 6 kap. 1 § FB tillgodosedda.
När föräldrar inte kan ta ansvar för sina barn fullt ut träder socialnämndens ansvar in för att stödja och skydda barn som riskerar en ogynnsam
utveckling.
Socialnämndens ansvar
Kommunen, genom socialtjänsten, har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp de behöver. Det innebär ingen inskränkning i det ansvar som andra huvudmän har. Det följer av 2 kap. 1 § SoL.
Socialnämnden har också ett särskilt ansvar för barn och unga. Av 5 kap.
1 § SoL framgår att socialnämnden bland annat ska
• verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållan-
• den i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdom
• bedriva uppsökande verksamhet och annat förebyggande arbete för att förhindra att barn och ungdom far illa
• aktivt arbeta för att förebygga och motverka missbruk av alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel eller beroendeframkallande medel samt dopningsmedel bland barn och ungdom
• med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom som har visat tecken till ogynnsam utveckling
• i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, om den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet.
Socialnämnden ansvarar enligt 5 kap. 11 § SoL för att ett barn, som utsatts för brott, och dennes närstående får det stöd och den hjälp som de behöver.
Enligt samma bestämmelse ska socialnämnden också särskilt beakta att ett barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående är offer för brott och ansvara för att barnet får det stöd och den hjälp som barnet be- höver.
För att socialnämnden ska kunna fullgöra sin uppgift att förebygga, er- bjuda stödinsatser eller vidta åtgärder till barns skydd behöver nämnden få kännedom om barn som far illa eller misstänks fara illa.10
10 Se prop. 2012/13:10 s. 44
När barns rättigheter inte blir tillgodosedda
Att hjälpa ett barn i en utsatt situation kan ibland innebära att göra en så kal- lad orosanmälan till socialnämnden enligt 14 kap. 1 och 1 c §§ SoL. Social- tjänsten får då kännedom om barnet och om den del av barnets situation som anmälaren känner till och har då möjlighet att hjälpa barnet.
Det är misstanken eller kännedomen om att barnet far illa som är utgångs- punkten för om en anmälan ska eller bör göras enligt 14 kap. 1 och 1 c §§
SoL. Anmälaren behöver inte sätta sig in i om socialnämnden behöver in- gripa till ett barns skydd, utan kan utgå från sina egna iakttagelser och sin egen bedömning om ett barn far illa eller riskerar att fara illa.11
Anmälningsskyldiga ska genast anmäla oro
Den information om barn som misstänks fara illa som finns i olika verksam- heter som arbetar med eller kommer i kontakt med barn är grunden för socialtjänstens arbete med barn i utsatta situationer.12
Vissa myndigheter, yrkesverksamma, anställda och verksamma inom yr- kesmässigt bedriven enskild verksamhet är, enligt 14 kap. 1 § första stycket SoL, skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. Var och en som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör, enligt 14 kap. 1 c § SoL, anmäla detta till socialnämnden. Verksamheter inom socialnämnden är skyldiga att vidarebefordra uppgifter om barn som är i behov av stöd eller skydd till den enhet som ansvarar för den sociala barn- och ungdoms- vården.13
Polisanmälan vid misstanke om brott
Ibland omfattar en misstanke om att ett barn far illa också misstanke om att barnet utsatts för ett brott. Då kan det vara aktuellt för den som gör en anmä- lan till socialnämnden att också göra en anmälan till polisen. Det finns inget som hindrar att både socialnämnden och vårdnadshavaren, eller någon annan, gör polisanmälan.
Eftersom myndigheterna har olika ansvarsområden kan socialnämnd och polis behöva göra parallella utredningar vid misstanke om brott mot barn.
Det är rättsväsendets sak att bedöma om ett brott mot ett barn har begåtts.
Socialnämnden har ansvar för att bedöma och tillgodose barnets behov av skydd. Det kan underlätta myndigheternas arbete om den som gör en anmä- lan till både polis och socialnämnd upplyser respektive myndighet om detta.
En förundersökning prövas utifrån ett juridiskt perspektiv, om det går att bevisa brott. En nedlagd förundersökning innebär inte att det var fel att göra en polisanmälan eller att barnet inte har farit illa, utan att det inte går att hitta tillräcklig bevisning som kan underbygga ett åtal om brottslig gärning.
11 Se prop. 2012/13:10 s. 136 f.
12 Se proposition 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m. s. 62
13 Se prop. 2012/13:10 s. 45
Vem ska eller bör anmäla?
Kapitlet tar upp vem som omfattas av bestämmelserna om skyldighet att an- mäla till socialnämnden enligt 14 kap. 1 § SoL och vilka som omfattas av rekommendationen att anmäla enligt 14 kap. 1 c § SoL.
Gemensamt ansvar
Alla har ett ansvar för att uppmärksamma barn som far illa. Vissa är skyldiga enligt 14 kap. 1 § SoL att anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. För andra är det en rekommendation att anmäla som följer av 14 kap. 1 c § SoL.
Var och en uppmanas att anmäla
Var och en som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör anmäla det till socialnämnden (14 kap. 1 c § SoL). Uppmaningen riktar sig till såväl allmänheten som sådana myndigheter och yrkesverksamma som inte omfattas av anmälningsskyldigheten.14 Anmälan kan alltså göras av ex- empelvis en granne, släkting eller vän till den anmälan gäller. Uppmaningen att anmäla gäller oavsett om misstanken gäller förhållanden i eller utanför hemmet.15
Vissa är skyldiga att anmäla
Följande myndigheter och yrkesverksamma är enligt 14 kap. 1 § första stycket SoL skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verk- samhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa:
1. myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom,
2. andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten och kriminalvården,
3. anställda hos sådana myndigheter som avses i 1 och 2, och
4. de som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet och fullgör uppgifter som berör barn och unga eller inom annan sådan verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område.
De som är verksamma inom familjerådgivning är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om att ett barn ut- nyttjas sexuellt eller utsätts för fysisk eller psykisk misshandel i hemmet (14 kap. 1 § andra stycket SoL).
För anmälan från Barnombudsmannen gäller bestämmelserna i 7 § lagen (1993:335) om Barnombudsman.
14 Se prop. 2012/13:10 s. 44 och JO:s ämbetsberättelse 2013/14 s. 402
15 Prop. 1996/97:124 s. 104
Hänvisningar i andra lagar
I den lagstiftning som direkt berör vissa yrkeskategorier som kommer i kon- takt med barn finns hänvisningar till skyldigheten att anmäla. Sådana hänvis- ningar finns bland annat i
• 2 f § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
• 3 § tandvårdslagen (1985:125)
• 6 kap. 5 § patientsäkerhetslagen (2010:659)
• 24 g § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
• 29 kap. 13 § skollagen (2010:800)
• 3 § polislagen (1984:387).
Myndigheter vars verksamhet berör barn och unga
Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom och de som är an- ställda där är skyldiga att anmäla (se 14 kap. 1 § första stycket första och tredje punkterna). Exempel på sådana verksamheter är skola, förskola och polis.16
Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten
Myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten och de som är anställda där är skyldiga att anmäla, oberoende av om deras verksamhet rik- tar sig till barn eller inte. Det följer av 14 kap. 1 § första stycket SoL. Även verksamheter som uteslutande riktar sig till vuxna är alltså anmälningsskyl- diga. Ett exempel på en sådan verksamhet är vuxenpsykiatriska kliniker.17 Läs vidare om anmälningsskyldigheten för hälso- och sjukvården och tand- vården i vägledningen Barn som far illa eller riskerar att fara illa – en väg- ledning för hälso- och sjukvården samt tandvården gällande anmälnings- skyldighet och ansvar, Socialstyrelsen 2013.
Angående socialtjänstens anmälningsskyldighet uttalas i förarbetena bland annat följande:
Omsorgsverksamheter och andra verksamhetsområden inom social- tjänsten har skyldighet att vidarebefordra uppgifter om barn som är i behov av stöd eller skydd till den enhet som ansvarar för den sociala barn- och ungdomsvården. Det rör sig i formell mening inte om någon anmälan, eftersom nämnden i princip inte kan anmäla till sig själv. Med hänsyn till att kommuner i princip får utforma sin nämndorganisation på valfritt sätt kan det förekomma att kommunens ansvar för socialtjänsten fördelas på två eller flera olika nämnder. Om t.ex. barn- och ungdomsvård organisa–
toriskt placerats inom en nämnd och övrig socialtjänst inom en annan finns en lagstadgad anmälningsskyldighet mellan nämnderna.
Socialtjänsten har även anmälningsskyldighet till socialnämnden i en annan kommun och skyldighet att vidarebefordra uppgifter om missförhållanden till annan kommundelsnämnd eller distriktsnämnd.18
16 Se prop. 2002/03:53 s. 62 f. och prop. 2012/13:10 s. 44
17 Se proposition 1989/90:28 Vård i vissa fall av barn och ungdomar s. 131 och JO 1992/93 s 319
18 Prop. 2012/13:10 s. 45
Rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet
Av 14 kap. 1 § SoL framgår att även myndigheter som bedriver rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet omfattas av anmälnings- skyldigheten.
Myndigheter i kriminalvården
Skyldigheten att anmäla enligt 14 kap. 1 § SoL omfattar även myndigheter inom kriminalvården och deras anställda. I förarbetena lyfte regeringen fram att barn med frihetsberövade föräldrar ofta kan antas behöva någon form av stöd från socialnämndens sida och att det därför är nödvändigt att kriminal- vården uppmärksammar socialtjänsten på dessa barn. Lika viktigt är det, menade regeringen, att de som är anställda inom frivården och som fungerar som exempelvis övervakare, uppmärksammar och anmäler sin kännedom om barn som far illa. I förarbetena lyftes också fram att det kan finnas skäl för kriminalvården att uppmärksamma socialtjänsten på att en intagen i anstalt står inför frigivning. Anstaltspersonalen kan till exempel bedöma att det finns risk för att en person som avtjänat straff för familjerelaterad våldsbrottslighet kommer att fortsätta utöva våld mot sin familj efter frigivningen och att barnen då riskerar fara illa. Personalen kan också bedöma att den frigivne inte kommer att klara av att ta hand om sina barn, eller kanske till och med utöva våld mot dem, i samband med umgänge. Det kan också vara aktuellt att göra anmälan till socialnämnden om anställda inom kriminalvården får kännedom om att barn vistas i missbruksmiljöer eller miljöer som av annan anledning är olämpliga eller skadliga för barn.19
Anställda hos vissa myndigheter
Skyldigheten att anmäla omfattar även anställda hos sådana myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom och andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten och kriminalvården (se 14 kap. 1 § första stycket tredje punkten SoL).
Yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet
Skyldigheten att anmäla omfattar enligt 14 kap. 1 § första stycket fjärde punkten SoL de som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet och fullgör uppgifter som berör barn och unga eller inom annan sådan verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens om- råde.
I förarbetena uttalas bland annat att anmälnings- och uppgiftsskyldighet föreligger för myndigheter och befattningshavare som typiskt sett i sin verk- samhet kommer i kontakt med barn och ungdomar och deras förhållanden på ett sådant sätt att de kan få indikationer om att barn far illa. Det har inte någon principiell betydelse om befattningshavaren arbetar i offentlig eller privat tjänst. Den som arbetar i yrkesmässigt bedriven verksamhet inom exempelvis socialtjänst, förskola, skola och hälso- och sjukvård eller tand-
19 Se prop. 2002/03:53 s. 64
vård, omfattas därför av skyldigheten att anmäla och att lämna uppgifter till socialnämnden, vare sig verksamheten är i offentlig eller privat regi.20
Ideella organisationer
Ideellt arbetande organisationer, exempelvis BRIS och Rädda Barnen, och deras tjänstemän, omfattas generellt inte av anmälningsskyldigheten. De om- fattas istället av den allmänna rekommendationen i 14 kap. 1 c § SoL att var och en som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör anmäla detta till socialnämnden. Enligt förarbetena omfattas däremot exempelvis läkare och psykologer som är anställda i sådana ideella organisationer när de utövar sitt yrke inom ramen för organisationens verksamhet.21
Det är också viktigt att tänka på att ideella föreningar som genom avtal med kommunen utför insatser enligt SoL också omfattas av anmälnings- skyldigheten.22 Detsamma gäller för frivilligorganisationer som bedriver tillståndspliktig verksamhet enligt 7 kap. 1 § SoL. Läs mer om detta i Social- styrelsens vägledning Fristad från våld – en vägledning om skyddat boende (2013).
Familjerådgivning
För personer som är verksamma inom familjerådgivning är anmälnings- skyldigheten mer begränsad än för andra verksamma inom socialtjänsten. De är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om att ett barn utnyttjas sexuellt eller utsätts för fysisk eller psy- kisk misshandel i hemmet (14 kap. 1 § andra stycket SoL).
Anmälningsskyldigheten är personlig
Skyldigheten att anmäla omfattar som framgått ovan anställda hos vissa myndigheter och de som är verksamma inom vissa yrkesmässigt bedrivna enskilda verksamheter. Det innebär att den som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa har ett personligt ansvar för att anmälan görs.
Den som omfattas av skyldigheten att anmäla enligt 14 kap. 1 § första stycket SoL är också skyldig att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av ett barns behov av stöd och skydd, det framgår av tredje stycket.
Viktigt vilken roll man agerar i
Skyldigheten att anmäla till socialnämnden gäller enligt 14 kap. 1 § första stycket SoL om den anmälningsskyldige i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. Uppgifter som denne fått kännedom om som privatperson omfattas istället av rekommendationen att anmäla i 14 kap.
1 c § SoL.23
20 Se prop. 1996/97:124 s. 106 och prop. 2012/13:10 s. 44
21 Prop. 2012/13:10 s. 44
22 Jfr proposition 2009/10:131 Lex Sarah och socialtjänsten – förslag om vissa förändringar s. 27 och proposition 2011/12:4 Utredningar avseende vissa dödsfall s. 60
23 Se JO:s ämbetsberättelse 2013/14 s. 402
JO har riktat kritik mot en befattningshavare vid en kommunal förvaltning för att hon gjort en så kallad orosanmälan i tjänsten trots att den rörde privata förhållanden. Anmälan rörde oro för befattningshavarens brorsbarn och gjor- des till en annan kommun. JO konstaterarar att befattningshavaren angivit i anmälan att hon gjorde den i egenskap av tjänsteman och att anmälan var skriven på kommunens brevpapper och undertecknad med befattningshava- rens tjänstetitel. Om hon befarade att barnen for illa borde hon, uttalar JO, under rådande förhållanden ha gjort anmälan som privatperson med stöd av 14 kap. 1 c § SoL. JO framhåller i sitt beslut vikten av att en tjänsteman age- rar på ett sådant sätt att det aldrig råder någon tvekan i fråga om tjänsteman- nen uppträder i tjänsten eller som privatperson. Att det finns en tydlighet i detta avseende är, menar JO, av vikt för att upprätthålla objektiviteten inom socialtjänsten samt enskildas förtroende för socialtjänstens verksamhet.24
Uppgifter som omfattas av sekretess eller tystnadsplikt
Att göra en anmälan innebär som regel att anmälaren lämnar uppgifter till socialnämnden som kan vara känsliga för den berörda familjen. Sådana upp- gifter omfattas ofta av regler om sekretess hos myndigheter eller tystnads- plikt i yrkesmässigt bedrivna enskilda verksamheter. Den som är skyldig att anmäla till socialnämnden enligt 14 kap. 1 § SoL kan göra det utan hinder av sekretess. Det beror på att anmälningsskyldigheten bryter sekretessen mellan myndigheter med stöd av 10 kap. 28 § OSL.25 Inte heller hindrar tystnads- plikt att någon fullgör uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.
Något obehörigt röjande av en uppgift anses inte ske i dessa fall. 26
Till skillnad från skyldigheten att anmäla bryter uppmaningen att anmäla i 14 kap. 1 c § SoL inte sekretessen mellan myndigheter. Vilka uppgifter om det enskilda barnets situation som kan lämnas till socialnämnden från en verksamhet som inte är anmälningsskyldig beror därför på vilka bestämmel- ser om sekretess eller tystnadsplikt som gäller för just den verksamheten.
24 Se JO:s ämbetsberättelse 2013/14 s. 402. Se även JO:s ämbetsberättelse 1992/93 s. 319 och 1992/93 s. 391
25 Se prop. 2012/13:10 s. 44
26 Jfr proposition 2006/07:108 Utredningar avseende barn som har avlidit i anledning av brott m.m. s. 34, för hälso- och sjukvårdspersonal se även 6 kap. 12 § patientsäkerhetslagen
Vad ska anmälas och när?
Det här kapitlet handlar om vad det är som ska anmälas och när. Här förklaras också vad det innebär att anmälan ska göras redan vid misstanke om att ett barn far illa.
Oro för ett barn
Skyldigheten att anmäla och rekommendationen att anmäla gäller vid miss- tanke eller kännedom om att ett barn far illa. Med barn avses varje människa under 18 år (1 kap. 2 § tredje stycket SoL). Bestämmelserna om anmälan gäller inte väntade barn eller unga vuxna. Läs vidare under rubriken Oro för ett väntat barn eller en ung vuxen sid. 21.
I vilka situationer kan barn fara illa?
Barn kan fara illa i många olika situationer och av en eller flera olika orsaker.
Det kan exempelvis handla om barn och ungdomar som i hemmet utsätts för fysiskt eller psykiskt våld, sexuella övergrepp, kränkningar, fysisk eller psy- kisk försummelse eller familjer där det förekommer allvarliga relations- problem mellan barnet och övriga familjen. Barn och ungdomar kan också fara illa på grund av sitt eget beteende, exempelvis på grund av missbruk, kriminalitet och annat självdestruktivt beteende eller för att de utsätts för hot, våld eller andra övergrepp från jämnåriga.27
Oavsett vad barnet befinner sig i för situation är det misstanken eller kän- nedomen om att barnet far illa som är utgångspunkten för om en anmälan ska eller bör göras till socialnämnden enligt 14 kap. 1 § första stycket och 1 c § SoL.
Skyldigheten att anmäla omfattar även oro för barn som är placerade utan- för föräldrahemmet, i exempelvis ett familjehem, om de far illa eller riskerar att fara illa.28
Ibland kan det kännas svårt som anmälare att veta om situationen är sådan att en anmälan ska göras eller inte. Men det är inte anmälarens, utan social- tjänstens sak att utreda och avgöra allvaret i barnets situation.29 När det råder osäkerhet om förhållandena är sådana att en anmälan ska göras, kan situa- tionen diskuteras med socialtjänsten utan att barnets identitet avslöjas.30 Läs vidare i kapitlet Stöd för anmälare sid. 25.
27 Se prop. 2012/13:10 s. 47
28 Se Placerade barns skolgång och hälsa – ett gemensamt ansvar, Socialstyrelsen och Skolverket 2013
29 Se prop. 2002/03:53 s. 65
30 Jfr prop. 1996/97:124 s. 106 och prop. 2002/03:53 s. 47 och 66
Andrahandsuppgifter
Även uppgifter som en anmälningsskyldig person har fått av en annan person kan vara grund för att göra en anmälan om det leder till att den anmälnings- skyldiga personen misstänker att barnet far illa. Det följer av 14 kap. 1 § första stycket SoL. Det kan exempelvis handla om patienter i vuxen-
psykiatrin som berättar om förhållanden hemma som gör att personalen miss- tänker att ett barn far illa.31
Anonyma uppgifter
En närliggande fråga är hur en myndighet eller privat verksamhet gör om den i sin verksamhet får uppgifter från en anonym källa om att barn kan fara illa.
Ett beslut från JO handlar om skyldighet för Barnombudsmannen att göra anmälan till socialnämnd på grund av anonyma skrivelser enligt vilka det kunde misstänkas att några flickor hade blivit könsstympade. JO uttalade bland annat:
En inte helt okomplicerad fråga är om en myndighet skall vidarebefordra uppgifter som lämnats till myndigheten anonymt. Det är rent allmänt sett inte tillfredsställande om en myndighet medverkar till att lämna vidare felaktiga uppgifter som från början kanske har spridits i syfte att
trakassera en enskild person. Något allmängiltigt svar på frågan kan inte ges. Ofta kan det vara lämpligt att myndigheten diskuterar frågan med socialförvaltningen. Om den diskussionen förs under upprätthållande av sekretess för den enskildes identitet föreligger inte något hinder för myndigheten att rådfråga socialtjänsten. I tveksamma fall ankommer det ytterst på myndigheten att själv avgöra om en anmälan till socialnämnden skall göras.32
När ska anmälan göras?
Anmälan ska göras redan vid misstanke
Anmälan enligt 14 kap. 1 § första stycket SoL ska göras när den anmälnings- skyldige får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. Även allmän- het, myndigheter och yrkesverksamma som inte är skyldiga att anmäla bör anmäla om man misstänker att ett barn far illa. Det följer av 14 kap. 1 c § SoL.
Av förarbetena till bestämmelsen om anmälningsskyldighet (i nuvarande 14 kap. 1 § första stycket SoL) framgår att även svårbedömda eller obe- styrkta uppgifter ska anmälas om de tyder på att ett barn kan behöva stöd eller hjälp från socialtjänsten. Det är socialtjänstens ansvar att utreda ärendet och ta ställning till vilka åtgärder som bör vidtas.33 Socialnämnden har ofta
31 Jfr prop. 1989/90:28 s. 131
32 JO:s ämbetsberättelse 2002/03 s. 170
33 Se prop. 1996/97:124 s. 106
en samlad bild av ett barns förhållanden, och en uppgift som inte är helt styrkt eller en delvis oklar uppgift kan utgöra en viktig pusselbit för social- nämndens bedömning av behovet av olika åtgärder.34 Genom att ingripa ti- digt i ett skeende med rätt insatser anpassade till barnets eller den unges indi- viduella behov kan en positiv utveckling främjas utan alltför ingripande insatser.35
Anmälan ska göras genast
De som omfattas av skyldigheten att anmäla enligt 14 kap. 1 § första stycket SoL ska genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får känne- dom om eller misstänker att ett barn far illa.
Anmälningsskyldigheten är absolut och får inte bli föremål för övervägan- den av den anmälningsskyldige själv. Är omständigheterna sådana som anges i 14 kap. 1 § SoL ska anmälan göras till socialnämnden.36 En anmälnings- skyldig person kan därför aldrig lova ett barn eller dess föräldrar att inte an- mäla uppgifter som tyder på att barnet far illa till socialtjänsten. Han eller hon kan också komma att bli skyldig att lämna uppgifter till socialtjänsten enligt 14 kap. 1 § tredje stycket SoL. Läs vidare i kapitlet Skyldighet att lämna uppgifter till en utredning sid. 29.
JO har i ett beslut riktat allvarlig kritik mot dåvarande rektorn för en skola för underlåtenhet att genast göra en anmälan till socialnämnden efter att en elev berättat om våld i hemmet. JO konstaterar här att skolan inte bör bedriva någon egen utredning rörande misstänkta missförhållanden. Om och på vilket sätt en misstanke ska utredas ankommer på socialnämnden att bedöma. När personalen vid skolan fattar misstanke om att en elev far illa i hemmet ska anmälan, konstaterar JO, ske genast. Anmälan till socialtjänsten gjordes i det aktuella fallet först ett år och fem månader efter att flickan för första gången berättat att modern utsatte henne för våld. JO uttalar här att en anmälan borde ha gjorts omedelbart efter att flickan berättat att hon utsattes för våld i hem- met.37
Anmälan även om annan myndighet redan anmält
Skyldigheten att anmäla gäller för varje myndighet för sig. Kännedom om att en annan myndighet har anmält eller avser att anmäla ett misstänkt missför- hållande påverkar inte skyldigheten att anmäla.38
Anmälan även om utredning redan har inletts
Skyldigheten att anmäla begränsas inte av att den anmälningsskyldige vet att socialnämnden redan har inlett en utredning eller att socialtjänsten och barnet har haft annan kontakt.39 JO har uttalat att även om till exempel en läkare har kännedom om att det pågår en barnavårdsutredning vid nämnden, är det
34 Se JO:s ämbetsberättelse 2002/03 s. 170
35 Prop. 2012/13:10 s. 45
36 Se JO:s ämbetsberättelse 1995/96 s 247
37 Se JO:s beslut den 18 december 2013, dnr 6755-2012
38 Se JO:s ämbetsberättelse 2004/05 s. 299
39 Se JO:s ämbetsberättelse 1992/93 s. 391 och 2004/05 s. 299
dennes skyldighet att anmäla till nämnden, om han eller hon får kännedom om något som kan ha betydelse för utredningen.40
Anmälan även då åtgärder vidtagits
Skyldigheten att anmäla gäller även när ett barn får en insats i anmälarens verksamhet. Exempelvis har JO riktat kritik mot en barn- och
ungdomspsykiatrisk klinik för att den underlåtit att göra en anmälan rörande en tolvårig flicka som varit intagen på kliniken.41 I samband med att anmälan görs kan den anmälningsskyldige lämna information om vilka åtgärder som denne anser lämpliga till socialnämnden.42
Socialnämnden intar en särställning i förhållande till andra myndigheter genom att den inte bara är en servicemyndighet utan även har möjlighet och skyldighet att utreda de problem som är knutna till ett barns sociala situation, i familjen eller på andra håll. När information från olika håll sammanställs hos socialtjänsten ökar möjligheterna att få en klar bild av barnets situation och att barnet får det stöd och skydd som han eller hon behöver.
Ny anmälan om oro kvarstår
Det kan vara bra att tänka på att den som har gjort en anmälan till social- nämnden har en fortsatt skyldighet att anmäla om oro för barnet kvarstår.
Den som omfattas av anmälningsskyldigheten enligt 14 kap. 1 § första stycket SoL är också uppgiftsskyldig. Det innebär att han eller hon är skyldig att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utred- ning av ett barns behov av stöd och skydd (se 14 kap. 1 § tredje stycket SoL).
Underlåtenhet kan vara tjänstefel
Den som inte anmäler, trots att han eller hon är skyldig att göra det, riskerar att ställas till ansvar för tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken, BrB.43 En förutsättning för det är att underlåtenheten har samband med myndighets- utövning.44
Oro för ett väntat barn eller en ung vuxen
Bestämmelserna om anmälan omfattar inte personer som har fyllt 18 år och inte heller väntade, ofödda barn.
När det finns en oro för en ung vuxen, 18–19 år
Socialtjänsten kan göra utredningar, oberoende av samtycke, när det gäller personer som har fyllt 18 år men inte 20 år, när det kan bli aktuellt att till- lämpa LVU. Anmälningsskyldigheten enligt 14 kap. 1 § SoL omfattar dock inte den som har fyllt 18 år. För att andra verksamheter ska kunna lämna uppgifter om den unge till socialtjänsten krävs därför att det är möjligt med
40 Se JO:s ämbetsberättelse 1992/93 s. 341
41 Se JO:s ämbetsberättelse 1993/94 s. 261
42 Se JO:s ämbetsberättelse 2002/03 s. 290 och 2004/05 s. 299
43 Se prop. 2002/03:53 s. 65 och JO:s ämbetsberättelse 1992/93 s. 319 och s. 391
44 Se om detta i Hovrätten över Skåne och Blekinges dom den 19 november 2013 i mål nr B 2105-13
hänsyn till de bestämmelser om sekretess eller tystnadsplikt som gäller för den verksamheten.
När det finns en oro för ett väntat barn
För myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten finns bestämmelser i 25 kap. 12 § och 26 kap. 9 § OSL som gör det möjligt att i vissa fall lämna uppgifter mellan dessa myndigheter till skydd för ett väntat barn utan hinder av sekretess. Det kan exempelvis handla om myndigheter inom socialtjänsten, mödrahälsovården, barnhälsovården och
vuxenpsykiatrin.45
Bestämmelserna omfattar bland annat uppgift om en gravid person eller någon närstående till denne. Den gäller om uppgiften behöver lämnas för en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet. Av förarbetena framgår att det som avses närmast är när en gravid på grund av missbruk, egen sjukdom eller sin livsföring i övrigt riskerar att skada fostret.46
Bestämmelserna gör det möjligt för myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten att utbyta uppgifter trots att den enskilde inte lämnat sitt samtycke till det.47 Undantaget från sekretessen bör enligt för- arbetena användas med urskiljning och varsamhet.48
45 Se proposition 1990/91:111 om sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet m.m. s. 15
46 Se prop. 1990/91:111 s. 14
47 Prop. 1990/91:111 s. 12
48 Prop. 1990/91:111 s. 17
Så går det till att anmäla
Kapitlet handlar om hur en anmälan kan göras, skriftligt eller muntligt, om det går att göra en anonym anmälan samt till vilken socialnämnd en anmälan görs.
Skriftlig eller muntlig anmälan?
Det finns inga formella krav på hur anmälan ska göras. Den kan vara skriftlig eller muntlig. JO har i flera beslut pekat på att en anmälan från någon som är anmälningsskyldig bör göras skriftligt med hänsyn till de ingripande åtgärder av socialnämnden som den kan medföra.49 I brådskande fall kan anmälan, har JO menat, göras muntligt. Den bör då bekräftas skriftligt i efterhand.50
Anonyma anmälningar
En anmälan är anonym då anmälaren inte uppger sitt namn för den hand- läggare hos socialtjänsten som tar emot anmälan. Den som är anmälnings- skyldig kan inte göra en anonym anmälan.51 Det finns däremot inget hinder i lagstiftningen för att den som inte är anmälningsskyldig, som en granne eller släkting, gör en anmälan utan att uppge sitt namn.52
För den familj som anmälan rör kan det vara värdefullt att få veta vem som har lämnat uppgifterna. Erfarenheten visar att familjens fokus lätt kan hamna på att fundera på vem som har gjort anmälan om den har gjorts anonymt. I regel underlättas också arbetet hos socialnämnden av att veta vem som har anmält.
Om en anmälan görs anonymt, bör nämnden be anmälaren att återkomma vid ett senare angivet tillfälle för att svara på kompletterande frågor vid be- hov (Socialstyrelsens allmänna råd [SOSFS 2014:6] om handläggning av ärenden som gäller barn och unga).
Det händer att en person som ringer och anmäler uppger sitt namn och samtidigt vill vara anonym i förhållande till den som anmälan rör. Om anmä- laren uppger sitt namn måste socialtjänsten anteckna det. Ibland kan uppgif- ter om hans eller hennes identitet ändå hållas hemliga för den som anmälan avser, men socialtjänsten kan aldrig lämna några garantier för det. Läs mer om det i kapitlet Vem får veta vem som anmält? sid. 27.
Om anmälaren inte har uppgett sitt namn, och inte vill göra det, kan social- tjänsten i allmänhet inte forska efter eller dra slutsatser om vem som har gjort en anmälan. JO har angående detta sagt bland annat att även om social- tjänsten i princip inte ska efterforska vem som har gjort en anonym anmälan
49 Se bland annat JO:s ämbetsberättelse 2012/13 s. 268 och 2007/08 s. 261
50 Se JO:s ämbetsberättelse 1996/97 s. 268 och 1992/93 s. 341
51 Läs om detta i Lag om stöd och skydd för barn och unga (LBU). Betänkande av barnskyddsutredningen (SOU 2009:68) s. 253
52 Se JO:s ämbetsberättelse 2010/11 s. 318
kan det inte helt uteslutas att det skulle kunna finnas fall där en sådan efter- forskning rimligen måste få ske. Detta förutsätter emellertid, uttalar JO vidare, att förhållandena som beskrivs i den anonyma anmälan är av sådant slag att det närmast är fråga om en nödsituation. Det är, menar JO, endast i sådana mycket speciella fall som en efterforskning bör kunna försvaras.53
JO har i ett annat beslut konstaterat att det ligger i sakens natur att en ano- nym anmälan måste behandlas med särskild försiktighet. Innehållet i anmä- lan måste vara avgörande för hur nämnden ska hantera den. Även en anonym anmälan kan ligga till grund för en utredning.54
Vem ska anmälan göras till?
I regel görs anmälan till socialtjänsten i den kommun eller stadsdel där barnet är bosatt. När oron omfattar ett barn som socialnämnden har placerat utanför föräldrahemmet, i till exempel ett familjehem, i en annan kommun är det den placerande kommunen som är ansvarig för barnet (se 2 a kap. 4 § SoL). Om den som anmäler inte vet vilken kommun som är ansvarig för barnet kan socialtjänsten i den kommun som barnet vistas i hjälpa till. Även Skatte- verket kan hjälpa till med adressuppgifter till barnet.
Av 3 kap. 6 § SoL framgår att socialnämnden bör tillhandahålla en social- jour eller annan därmed jämförlig verksamhet. Olika kommuner har olika lösningar på hur man tar emot anmälningar utanför kontorstid.
Socialstyrelsens rekommendation är att socialnämnden bör se till att det på kommunens webbplats finns lättillgänglig och lättförståelig information om hur en anmälan kan göras såväl under som efter kontorstid (se SOSFS 2014:6).
Det kan underlätta för den som ska göra en anmälan om det också finns in- formation på den egna arbetsplatsen om vart anmälaren ska vända sig.
Sådana uppgifter kan tas fram i samverkan med socialtjänsten.
Vid flytt görs anmälan till den nya kommunen
Barn i utsatta situationer riskerar att bli mer utlämnade om familjen flyttar.55 Om barnet flyttar till en annan kommun i Sverige är det den nya kommunen som anmälan görs till. Skyldigheten att lämna uppgifter gäller i förhållande till den kommun som utreder barnet.
Om familjen flyttar utomlands kan uppgifter i vissa fall lämnas till den ut- ländska myndigheten, vilket beskrivs i 8 kap. 3 § andra punkten OSL.
53 Se JO:s ämbetsberättelse 2010/11 s. 318
54 Se JO:s ämbetsberättelse 2002/03 s. 229
55 Se prop. 2012/13:10 s. 48
Stöd för anmälare
Kapitlet tar upp frågor som kan uppstå i en anmälningssituation och några sätt för anmälaren att få stöd.
Tankar inför en anmälan
Det kan i det enskilda fallet vara svårt att avgöra om förhållandena är sådana att en anmälan ska göras eller inte. Anmälaren kan vara orolig för vad som ska hända med barnet och familjen efter att en anmälan har gjorts. Det kan också vara svårt att veta vilken information som anmälaren bör lämna till den berörda familjen. Anmälaren kan befara att barnets föräldrar blir arga eller undvikande och kanske väljer att ta barnet från exempelvis förskolan för att förhindra vidare insyn. Den som står inför att göra en anmälan kan därför behöva stöd från andra, på den egna arbetsplatsen eller från socialtjänsten.
Stöd av arbetsledning och kolleger
Den som får kännedom om eller misstänker att barnet far illa har ett person- ligt ansvar för att anmälan görs. Det är viktigt att arbetsledningen är obser- vant på om personalen behöver handledning och stöd i en anmälnings- situation. Varje arbetsplats kan därför behöva utarbeta rutiner för det stöd som behövs i samband med att en anmälan övervägs, görs eller har gjorts.
Personal kan behöva rådgöra med sin chef eller andra erfarna kolleger på arbetsplatsen för att avgöra om situationen är sådan att en anmälan till soci- alnämnden ska göras eller inte och vad man bör säga till familjen.
I ärenden där det finns en risk för att exempelvis föräldrar reagerar med ilska eller hot om våld förekommer det att flera personer som iakttagit det anmälda förhållandet skriver under en gemensam anmälan.
Tydliga rutiner är angeläget
I en anmälningssituation kan mycket underlättas om det finns klara rutiner i verksamheten för hur och till vem en anmälan ska göras.
I förarbetena har regeringen uttryckt att det är angeläget att det finns tyd- liga rutiner för hur anmälningar hanteras men att det ytterst måste vara upp till var och en att ansvara för hur rutinerna ska formaliseras.56
Ledningssystem i hälso- och sjukvården och socialtjänsten
För hälso- och sjukvården, socialtjänsten och verksamheter enligt LSS finns särskilda bestämmelser om rutiner i Socialstyrelsens föreskrifter och all- männa råd (SOSFS 2011:9) om ledningssystem för systematiskt kvalitets-
56 Se prop. 2012/13:10 s. 48
arbete. Stöd för hur föreskrifterna och allmänna råden ska tillämpas finns i Socialstyrelsens handbok Ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete - Handbok för tillämpningen av föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9) om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete (2012).
Inom ramen för arbetet med ledningssystemet ska den som bedriver verk- samheten ta reda på vad som är kvalitet för just den verksamheten. Det görs genom en kartläggning av vilka krav och mål som finns i lagar och föreskrif- ter om hälso- och sjukvård, socialtjänst och stöd och service till vissa funk- tionshindrade, och i beslut som har meddelats med stöd av sådana föreskrif- ter. Ett sådant krav är skyldigheten att göra anmälningar till socialnämnden enligt 14 kap. 1 § SoL. Ledningssystemet ska sedan innehålla de processer och rutiner som behövs för att utveckla och säkra kvaliteten i verksamhetens samtliga delar. Rutinerna ska dels beskriva ett bestämt tillvägagångssätt för hur en aktivitet ska utföras, dels ange hur ansvaret för utförandet är fördelat i verksamheten (4 kap. 4 § andra stycket SOSFS 2011:9).
Möjlighet att konsultera socialnämnden
Som framgått tidigare, gäller skyldigheten att anmäla redan vid en misstanke om att ett barn far illa. När det ändå råder osäkerhet om förhållandena kring barnet är sådana att en anmälan ska göras, kan den aktuella situationen disku- teras med socialtjänsten utan att barnets identitet avslöjas.57 Konsultationen innebär att den som är osäker på om en anmälan ska göras eller inte kan dis- kutera den aktuella situationen och få vägledning och stöd för att kunna gå vidare. Det är samtidigt viktigt att komma ihåg att en konsultation aldrig kan ersätta en anmälan om det finns skäl att göra en sådan.
Om anmälaren är osäker på vilken information som han eller hon bör lämna till familjen kan anmälaren också fråga socialtjänsten om det.
57 Jfr prop. 1996/97:124 s. 106 och prop. 2002/03:53 s. 47 och 66
Vem får veta vem som anmält?
Det här kapitlet tar upp frågan om vem som får veta vem som anmält och möjligheten för en privatperson som har gjort en anmälan att i vissa speciella fall vara anonym i förhållande till den som anmälan rör.
Den som anmälan rör får normalt veta
Den som står inför att göra en anmälan kan ibland oroa sig för vad som kan hända honom eller henne själv om den som anmälan rör får veta vem som gjort anmälan. Då kan det vara viktigt att tänka på att syftet med anmälan är att det barn som anmälaren är orolig för ska få stöd. En anmälan handlar inte heller om att lägga skulden för att barnet far illa på någon, utan att uppmärk- samma socialtjänsten på barnets situation.
Uppgift om vem som gjort en anmälan dokumenteras hos socialnämnden.
Som huvudregel har den som är part rätt till insyn i allt material i ett ärende.
Det följer av bestämmelser i 16–17 §§ förvaltningslagen (1986:223) och 10 kap. 3 § OSL. I barnavårdsutredningar är både barnet och vårdnads- havaren parter. Det innebär att de har rätt att ta del av allt material som till- förts ärendet. Vilken information som barnet får ta del av beror på barnets ålder och mognad. Bestämmelser om barnets rätt till information finns i 11 kap. 10 § SoL.
Sekretesskydd i vissa fall
I vissa situationer kan uppgift om en privatperson som anmäler till
socialnämnden hemlighållas för den som anmälan avser med stöd av 26 kap.
5 § OSL. Sekretesskyddet enligt den bestämmelsen gäller bara om det är en privatperson som har gjort anmälan. Bestämmelsen gäller inte anmälan som görs av myndigheter eller deras anställda som gör anmälan i tjänsten.58
Det krävs starka skäl för att inte lämna ut en uppgift om vem som gjort en anmälan till den som anmälan rör. Sekretessen gäller endast om det kan antas att fara uppkommer för att den som har lämnat uppgiften eller någon när- stående till denne utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgif- ten röjs. Av förarbetena framgår att sekretesskyddet bara gäller om det be- hövs för att skydda någon mot repressalier av mera allvarligt slag. Uppgifter om anmälares identitet kan inte rutinmässigt undanhållas från den som anmä- lan avser.59
Sekretesskyddet enligt 26 kap. 5 § OSL gäller inte bara anmälarens namn utan även andra uppgifter som kan röja anmälarens identitet. Exempelvis kan uppgift om en anmälares yrke vara sekretesskyddad.60
58 Se JO:s ämbetsberättelse 1983/84 s. 231, 1984/85 s. 272 och 1992/93 s. 319
59 Proposition 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m. Del A s. 187 f.
60 Se JO:s ämbetsberättelse 2005/06 s. 446
Socialtjänsten kan inte lova anonymitet
Socialtjänsten kan aldrig lova en privatperson som har gjort en anmälan och lämnat sitt namn att han eller hon får vara anonym i förhållande till den som anmälan rör. Det är först efter en sekretessprövning, med tillämpning av be- stämmelserna i OSL, som myndigheten kan ta ställning till om uppgiften om anmälarens identitet ska lämnas ut eller inte. Om socialtjänsten beslutar att en uppgift om en anmälares identitet inte ska lämnas ut kan den som har fått avslag på sin begäran att få ut uppgiften överklaga det beslutet till domstol enligt bestämmelser i 6 kap. OSL. Domstolen kan då besluta att uppgiften ändå ska lämnas ut.
Frågan om huruvida uppgifter som röjer anmälarens identitet ska lämnas ut eller inte ska prövas när någon begär att få ut en sådan uppgift, oavsett om anmälaren bett att få vara anonym eller inte.61 I ett beslut har JO riktat kritik mot sociala enheten i en kommun för att den inte hade gjort någon sekretess- prövning i ett fall där anmälaren begärt att få vara anonym.62
61 Se JO:s beslut den 25 november 1991, dnr 3664-1990
62 Se JO:s beslut den 6 november 2012, dnr 4151-2011
Skyldighet att lämna uppgifter till en utredning
De som är anmälningsskyldiga enligt 14 kap. 1 § första stycket SoL är också enligt tredje stycket skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av ett barns behov av stöd och skydd. Det här kapitlet handlar i korthet om vilka som omfattas av uppgiftsskyldigheten och vad den innebär.
Vilka är uppgiftsskyldiga?
Uppgiftsskyldigheten omfattar såväl myndigheter som befattningshavare och yrkesverksamma som anges i 14 kap. 1 § första stycket SoL. Dessa är 1. myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom,
2. andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten och kriminalvården,
3. anställda hos sådana myndigheter som avses i 1 och 2, och
4. de som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet och fullgör uppgifter som berör barn och unga eller inom annan sådan verk- samhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område.
Uppgifter till en utredning
Uppgiftsskyldigheten enligt 14 kap. 1 § tredje stycket SoL gäller när det är fråga om en utredning av ett barns behov av stöd och skydd. Med barn avses varje människa under 18 år (1 kap. 2 § SoL).
Uppgiftsskyldigheten gäller även om någon annan har gjort anmälan eller om socialnämnden har inlett en utredning på eget initiativ.63
Skyldigheten att lämna uppgifter enligt 14 kap. 1 § tredje stycket SoL bry- ter sekretessen mellan myndigheter med stöd av 10 kap. 28 § OSL.64 Det innebär att även uppgifter som omfattas av sekretess kan lämnas till social- tjänsten.
Vilka uppgifter ska lämnas ut?
Skyldigheten att lämna ut uppgifter gäller bara sådant som har betydelse för den aktuella situationen. Det innebär att andra uppgifter om en person som kan finnas hos exempelvis en myndighet inte behöver lämnas ut.65
Det är socialnämnden som kan bedöma vilka uppgifter som den behöver för den fortsatta utredningen. Samtidigt kan det vara svårt för socialnämnden
63 Se Socialutskottets betänkande 1981/82:22 s. 33 f. och SOU 2009:68 s. 253
64 Prop. 2012/13:10 s. 44
65 Prop. 1989/90:28 s 132
att veta precis vilka uppgifter som den tillfrågade myndigheten eller yrkes- utövaren har tillgång till.
När nämnden begär in uppgifter som kan vara av betydelse för utredningen bör den i möjligaste mån precisera vilken slags uppgift den önskar få del av.
Om uppgifterna har lämnats muntligt, bör nämnden kontrollera med upp- giftslämnaren att uppgifterna som har antecknats av nämnden uppfattats kor- rekt. (SOSFS 2014:6)
Den myndighet som har uppgifterna hos sig prövar vilka uppgifter som kan lämnas ut. Även uppgifter som ligger längre tillbaka i tiden kan ha bety- delse i en utredning hos socialtjänsten. Socialnämnden har som regel möjlig- het att överklaga ett beslut att inte lämna ut en uppgift till domstol, vilket följer av 6 kap. 7 § OSL.
Högsta förvaltningsdomstolen har i ett avgörande funnit att ett sjukhus har fullgjort sin uppgiftsskyldighet enligt 14 kap. 1 § SoL när det lämnat ut be- gärda uppgifter till en socialnämnd i form av ett intyg som innehöll en sammanfattning av uppgifter ur patientjournalen.66
66 RÅ 2007 ref. 29
Information efter anmälan
Kapitlet handlar om vilken information som anmälaren kan få efter att anmälan har gjorts.
Sekretess inom socialtjänsten
Den som har gjort en anmälan till socialnämnden vill ofta veta vad som händer med anmälan. Det är naturligt att vilja försäkra sig om att anmälan leder till en lösning som är bra för barnet.
Handläggaren på socialtjänsten kan alltid ge generell information om hur socialtjänsten arbetar. Däremot är möjligheterna begränsade att informera anmälaren om vad som sker i det enskilda fallet. Det beror på de regler om sekretess som gäller i socialtjänsten. Enligt 26 kap. 1 § OSL gäller sekretess inom socialtjänsten för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men.
Om den enskilde samtycker kan information lämnas
Huvudregeln är att en uppgift kan lämnas till anmälaren om den enskilde samtycker till det. Det följer av bestämmelser i 10 kap. 1 § och 12 kap. 2 § OSL. När uppgifterna handlar om ett barn behövs ofta samtycke från barnets vårdnadshavare, ensam eller, beroende på barnets ålder och mognad, till- sammans med barnet, för att uppgifterna ska kunna lämnas. Bestämmelser om det finns i 12 kap. 3 § OSL.
Om vårdnadshavarna, eller i vissa fall barnet, inte vill att socialtjänsten ska lämna information som omfattas av sekretess till anmälaren kan social- tjänsten bara göra det om det finns stöd för det i andra bestämmelser.
Bekräftelse att anmälan kommit in
När en anmälan har kommit in till socialnämnden bör den som gjort anmälan informeras om att anmälan tagits emot och av vem. Det följer av Social- styrelsens allmänna råd (SOSFS 2014:6) om handläggning av ärenden som gäller barn och unga.
Möjlighet till möte
Enligt 14 kap. 1 a § SoL bör socialnämnden erbjuda barnet, vårdnadshavaren och den som gjort anmälan enligt 1 § ett möte om det med hänsyn till barnets bästa är lämpligt. Möjligheten att erbjuda ett möte enligt den här
bestämmelsen gäller när den som har gjort anmälan omfattas av skyldigheten att anmäla enligt 14 kap. 1 § SoL.67
67 Se även prop. 2012/13:10 s. 49
