• No results found

Kommunikationen mellan vårdpersonal och anhöriga till personer med demens – En litteraturstudie

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Kommunikationen mellan vårdpersonal och anhöriga till personer med demens – En litteraturstudie"

Copied!
29
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Beteckning:

Institutionen för vårdvetenskap och sociologi

Kommunikationen mellan vårdpersonal och anhöriga till personer med demens

– En litteraturstudie

Dan Elvelind och Roger Sandberg 02/09

Examenarbete C 15 hp Omvårdnadsvetenskap

Sjuksköterskeprogrammet 120p

Examinator: Annika Nilsson

(2)
(3)

Sammanfattning

Målet med studien var att beskriva kommunikationen mellan anhöriga och vårdpersonal till personer med demens, samt att beskriva metoder för att förbättra kommunikationen. Metoden som användes var litteraturstudie, denna involverade 15 artiklar. Studiens resultat visade att det existerade missnöje i hur kommunikation fungerade mellan vårdpersonal och anhöriga. Det rådde misstänksamhet och brist på tillit från bägge parter mot varandra. Anhöriga önskade mer inblandning i och information om vården. Vårdpersonal uttryckte att anhöriga hade orealistiska krav. Vårdpersonalen uppskattade beröm för sitt arbete. Annan kulturell bakgrund kunde påverka kommunikationen negativt. Relationen anhöriga hade till patienten påverkade kommunikationen med vårdpersonalen. Att involvera anhöriga i vårdarbetet och att ta del av anhörigas erfarenheter var positivt för kommunikationen. Metoder för kommunikationsförbättring fanns i form av den diskussionsbaserade metoden PIC (Partners in Caregiving) och den kontraktsbaserade metoden FIC (Family Involvement in Care), dessa metoder för att förbättra samarbetet var uppskattade av undersökningsgrupperna. Diskussionen belyser att anhöriga och vårdpersonal är av olika bakgrund, därav krävs en ständig anpassning gentemot varandra. Metoderna för kommunikationsförbättring som betonar båda parternas ansvar för ett positivt handlingsklimat måste ses som ett behov pga. den uppskattning som uttrycktes för åtgärderna.

Nyckelord: kommunikation, demens, anhöriga, vårdpersonal.

(4)

Abstract

The aim of this study was to describe communication between relatives and care staff working with persons with dementia, and to describe methods for communication improvement. The method used for this study was a literary review involving 15 articles. The result showed existing dissatisfaction in how the function of communication was between care staff and relatives. Feeling of suspicion and lack of trust were found between the interacting parties. Relatives wished for more involvement and information about caring. Care staff expressed that relatives had unrealistic demands. Care staff appreciated praise for their work. The relationship between relatives and patient affected communication with care staff. A different cultural background influenced communication negatively. Involving relatives in care practise improved communication between relatives and care staff. Communication enhancement methods were found in the discussion based method PIC (Partners in Caregiving) and the convention based method FIC (Family Involvement in Care), these two methods were appreciated by the studied groups. The discussion points out that relatives and care staff are of different backgrounds; therefore it is necessary with an ongoing adaptation towards each other. Communication enhancement methods that enlightened responsibility of both parties to create a positive atmosphere must be considered needed because of the content expressed.

Keywords: communication, dementia, relatives, care staff.

(5)

Innehållsförteckning

1 Introduktion ... 1

1.1 Demens... 1

1.2 Kommunikation ... 2

1.3 Problemformulering ... 2

1.4 Syfte ... 2

1.5 Frågeställningar ... 3

2 Metod ... 3

2.1 Design ... 3

2.2 Litteratursökning ... 3

2.3 Kriterier för utvalda källor ... 4

2.4 Dataanalys ... 5

2.5 Forskningsetiskt övervägande ... 7

3 Resultat ... 8

3.1 Vårdpersonalens och anhörigas uppfattning om kommunikationen dem emellan ... 10

3.1.1 Vårdpersonalens uppfattning om kommunikationen ... 10

3.1.2 Anhörigas uppfattning om kommunikationen ... 12

3.2 Olika metoder för att uppnå en förbättrad kommunikation ... 15

3.2.1 PIC – Partners in Caregiving ... 15

3.2.2 FIC – Family Involvement in Care ... 16

4 Diskussion... 17

4.1 Huvudresultat ... 17

4.2 Resultatdiskussion ... 17

4.3 Metoddiskussion ... 20

4.4 Allmän diskussion ... 20

5 Referenslista ... 22

(6)

1 Introduktion

1.1 Demens

Demens beskrivs som ett syndrom där den drabbade utsätts för en försämring i kognitiva och intellektuella funktioner (1). Demens är en växande folksjukdom i det svenska samhället pga. det faktum att medellivslängden är allt mer stigande, med vilket den medför en större risk att drabbas av demens (2, 3). Andra påtagliga riskfaktorer är sjukdomens ärftlighet. Kvinnor över 85 år drabbas i större utsträckning av Alzheimers än män, högt blodtryck har en koppling till stroke-relaterad demens och nedsatta intellektuella aktiviteter (1, 3). Från 140-159/90-99 mmHg (systoliskt/diastoliskt) och uppåt klassas som högt blodtryck, varierande efter ålder och kön (4).

Diagnosen demens innebär att den drabbade har en minnesstörning vilket antingen är en försämrad förmåga att lära in nya former av data eller att minnas gammal data. Någon av dessa nedsättningar i kombination med nedsatt förmåga att tänka abstrakt, försämrat omdöme, nedsatt tanke- och planeringsförmåga eller personlighetsförändring. För att diagnostiseras med demens måste dessa symtom även vara av sådan grad att den drabbade personen har problem med olika former av arbeten och sociala aktiviteter (3).

Den ökade förekomsten personer med demens kommer att bli en ekonomisk börda för samhället och omsorgen, studier av dessa faktorer har således öppnat för forskning av att vara anhörig till demensdrabbade patienter (5). Att vara anhörig till en person med demens är en stor börda då familjen lever under stor press och emotionell påverkbarhet (6). De närmaste familjemedlemmarna som t ex maka eller make kan uppleva att deras framtidsplaner radikalt förändras och att en god vän och livspartner försvinner, många anhöriga blundar för detta faktum och försöker leva livet som tidigare pga. att man inte kan åta sig den förändring som egentligen krävs. Detta kan bringa familjemedlemmen till den punkt då överansträngning är nära (7).

I längre framskriden demens blir den drabbade inte längre kapabel till att fatta egna beslut, då blir ofta familjemedlemmarna inkallade för att ge omvårdnadsbeslut angående deras anhörige.

Nuvarande etiska riktlinjer från WHO rekommenderas att i högsta grad involvera familjemedlemmar i beslut vad gäller viktiga omvårdnadsplaner (8). Familjemedlemmar som har haft hand om vården av sina äldre ger inte upp vården då de äldre placeras på ett äldreboende, de fortsätter men på ett förändrat sätt med hjälp av vårdpersonalen (9).

(7)

1.2 Kommunikation

Kommunikation består av två delar: verbal och icke-verbal kommunikation. I vården kan man se god kommunikation som ett sätt att kvalitetssäkra, men det existerar alltid missförstånd och negativa känslor som är svåra att undvika (10). Tidigare forskning visar att anhöriga och vårdpersonal kan uppträda hotfullt och aggressivt mot varandra på ett verbalt sätt, därav efterlyses en metod för konflikthantering (11). Anhöriga som hade en demensdrabbad släkting på ett familjeinriktat boende var mycket tillfredställda. De anhöriga på familjeinriktade boenden upplevde ett mindre kontrollbehov, en större samhörighet med personalen och en ökad kunskap inom omsorgsområdet, i jämförelse med andra icke-familjeinriktade boenden (12). En aspekt som har en stor inverkan är att många anhöriga har svårigheter med språket pga en annan etnisk bakgrund. Det finns då risk för att känslor av diskriminering eller att vara lågprioriterad hindrar kontakter även i skeden av akut ohälsa (13).

1.3 Problemformulering

Den ökande åldern i samhället kopplat till att hög ålder har ett starkt samband med demens ger behov av forskning inom just detta område. Detta styrks av att anhöriga får en viktig roll som språkrör för patienten med demens. Det krävs att vårdpersonal och anhöriga kommunicerar väl för att kunna ge patienten tillfredställande vård. Till synes har det existerat problem inom detta område.

Vad denna studie belyser är några intressanta synpunkter i kommunikationen mellan vårdpersonal och anhöriga, som existerar i nutid (1998-2008). Denna studie utforskar även metoder för att kunna förbättra kommunikationsbrister. Författarna känner inte till någon liknande studie om kommunikationens funktion mellan vårdpersonal och anhöriga och förslag på förbättring.

1.4 Syfte

Syftet med litteraturstudien var att beskriva kommunikationen mellan vårdpersonalen och de anhöriga till personer med demens som bor på äldreboenden eller hemma med anhörig/anhöriga, samt att beskriva beprövade metoder för att förbättra kommunikationen.

(8)

1.5 Frågeställningar

1. Vad anser vårdpersonal och anhöriga om kommunikationen mellan dem?

2. Vilka metoder för att förbättra kommunikationen mellan vårdpersonal och anhöriga till personer med demens finns?

2 Metod

2.1 Design

Litteraturstudien är av en deskriptiv design.

2.2 Litteratursökning

Granskningar av artiklar på Högskolan i Gävles databaser genomfördes. Valet av databaserna föll på High Wire Press, Blackwell Synergy, Medline (via PubMed) och PsycINFO (via CSA). Valet av sökord gjordes först utifrån författarnas inriktning som i detta fall är demens/dementia. För att precisera sökningen behövdes det tilläggas kompletteringssökord som;

kommunikation/communication, anhöriga/relatives, personal/staff, bemötande/meeting och vård/nursing. Val av ord har styrts utifrån författarnas syfte. Utfall redovisas i tabell 1. Vissa artiklar blev handplockade utifrån referenser från andra artiklar där tre hämtades från Wiley Interscience och en från Medline (via PubMed).

Grundsökord för samtliga databaser: dementia, staff, relatives.

(9)

Tabell 1: Utfall av litteratursökning

Databas Sökord Utfall Granskade

abstrakt

Granskade artiklar

High Wire Press

dementia (title only), dementia, communication, staff, relatives, nursing, meeting (anywhere in text)

93 10 5

Blackwell Synergy

dementia (title), dementia, communication, staff, relatives (anywhere)

26 6 4

Medline (via PubMed)

dementia, nursing staff, relatives 118 2 1

PsycINFO (via CSA)

dementia (in title), nursing staff, relatives (anywhere) 11 5 1

High Wire Press – Search: title only, anywhere in text Limits: dates from January 1998-2008 Blackwell Synergy – Advanced search: title, all fields. Limits: published from 1998-2007, subject area: social and behavioural sciences.

Medline (via PubMed) – Search: anywhere Limits: published in the last 10 years (1998-2008), languages: English or Swedish, full text

PsycINFO (via CSA) – Advanced search: title, anywhere, Limits: 1998-2008

2.3 Kriterier för utvalda källor

Kriterier för inkludering var att artiklarna var på engelska eller svenska, publicerade under de senaste 10 åren (1998-2008), med ett undantag för Blackwell Synergy som upphörde att existera som fri databas 2007, och att artiklarna överensstämmer med studiens syfte.

Exkluderingskriterier var:

- Studier som bedrevs på sjukhus, pga. att det inte är den form av kontinuerlig vård som söks.

- Artiklar som ej kunde hämtas i full text och som inte var gratis.

(10)

2.4 Dataanalys

Abstrakt från, för studien, intressanta källor granskades och utifrån det togs ett urval av fulltextartiklar. Abstrakt som ej var relevanta exkluderades. Artiklarna analyserades utifrån Willman och Stoltz (14) protokoll för kvalitetsbedömning av studier med kvantitativ och kvalitativ metod, men författarna tog även hänsyn till Forsberg och Wengströms (15) samt Polit och Becks (16) riktlinjer. Graden av kvalitet bestämdes utifrån en procentsats där 80-100 % är hög, 70-79 % är medel och 60-69 % är låg, artiklar utanför detta intervall fanns ej, men skulle i sådant fall ha exkluderats (17). Artiklarnas metodik granskades och sammanställdes i tabell 2, där även deras kvalitet bedömdes utifrån Willman och Stoltz (14). Syftet och resultatet från artiklarna sammanställdes i tabell 3. Resultaten som framkom i artiklarna kodades och kategoriserades som i Holloway och Wheeler (18) för att få en överblick över arbetets omfattning och för att simplifiera resultatsammanställningen.

Tabell 2: Metodbeskrivning av valda källor som ingår i resultatet

Artikel nr

Författare

& årtal

Titel Design/datainsaml.

metod

Undersökningsgrupper Dataanalys Kvalitet

1 Hertzberg, A &

Ekman, S- L., m. fl.

(2001)

Staff activities and behaviour are the source of many feelings:

Relatives' interactions and relationships with staff in nursing homes

Utforskande och beskrivande design.

Fenomenologisk metod.

Semistrukturerade intervjuer

28 anhöriga: 15 kvinnor och 13 män, 44-74 år

Innehållsanalys med

kategorisering, kvalitativ datahanterare NUD*IST Nvivo

Hög

2 Hertzberg, A &

Ekman, S- L., m. fl (2000)

We, not them and us?' Views on the relationships and interactions between staff and relatives of older people

permanently living in nursing homes

Beskrivande design.

Fenomenologisk metod. Observation av

diskussionsgrupper

9 anhöriga (≈40->80 år, 7 kvinnor och 2 män) och 15 vårdpersonal (≈30-≈45 år, 14 kvinnor och 1 man) delades in i 3 lika stora grupper

Manifest innehållsanalys Konstant jämförelse av resultatet

Hög

3 Caron, C.D. &

Griffith, J., m. fl (2005)

End-of-life decision making in dementia

Utforskande design.

Grounded Theory.

Ostrukturerade intervjuer

24 anhöriga: 17 kvinnor och 7 män, ≈40->70

Meningsanalyser i förhållande till sammanhanget.

Konstant jämförelse av resultatet

Hög

(11)

4 Albinsson, L. &

Strang, P., m. fl.

(2002)

Staff opinions about the leadership and organisation of municipal dementia care

Beskrivande design.

Fenomenografisk metod.

Semistrukturerade intervjuer

31 vårdpersonal: 24-51 år, 22 kvinnor och 9 män

Naturalistiskt fenomenografisk metod,

innehållsanalys med kategorisering

Hög

5 Milke, D.L. &

Beck, C.H.M., m.

fl. (2006)

Meeting the needs in continuing care of facility-based residents diagnosed with dementia:

Comparison of ratings by families, direct care staff, and other staff

Jämförande design.

Egenproducerade enkäter

93 direktvårdpersonal (medelålder=27,1±7,6), 50 ickedirektvårdpersonal (medelålder=31,6±10,2) och 134 anhöriga (medelålder=36,6±7,7)

Mann-Whitney, Kruskal-Wallis ANOVA.

Jämförande metod

Medel

6 Specht, J.P.

& Kelly, L.S., m. fl.

(2000)

Who's the boss?

Family/staff partnership in care of persons with dementia

Jämförande och beskrivande design.

Kvasi-experimentell interventionsstudie.

Intervjuer och enkäter. FPCR (stressmätnings instrument)

42, NEA (medelålder 59,2) och AA (medelålder 57,8) anhöriga

Latent

innehållsanalys, Cronbach's alpha.

Jämförande metod

Medel

7 Caron, C.D. &

Griffith, J., m. fl.

(2005)

Decision making at the end of life in dementia: How family cargivers perceive their interactions with health care providers in long- term-care settings

Beskrivande design.

Grounded Theory.

Ostrukturerade intervjuer

24 anhöriga: 17 kvinnor och 7 män, ≈40->70

Konstant jämförelsemetod.

Mening-för- meningsanalys

Hög

8 Bowes, A.

&

Wilkinson, H., m. fl.

(2003)

We didn't know it would get that bad': South Asian experiences of dementia and the service response

Utforskande design.

Fenomenologisk metod.

Semistrukturerade intervjuer samt observationer

11 olika representanter för olika vård- och etniska sektioner intervjuades.

Fyra observationer av anhöriga immigranter till personer med demens

Kvalitativ datahanterare NUD*IST Nvivo

Hög

9 Downs, M.

& Ariss, S.M.B., m.

fl. (2006)

Family carers' accounts of general practice contacts for their relatives with early signs of dementia

Utforskande design.

Frågeformulär med frågor från enkäten GPAS följt av strukturerade intervjuer

122 anhörigvårdare: 86 kvinnor och 36 män, 28-93 år median=60 år

Deskriptiv statistik Hög

10 Lau, W- Y.A. &

Shyu Y- I.L., m. fl.

(2006)

Institutionalized elders with dementia:

Collaboration between family

Utforskande design.

Grounded Theory.

Semistrukturerade intervjuer

11 anhörigvårdare, 3 män och 8 kvinnor, medelålder 51,9 år SD=10,9

Konstant jämförelsemetod.

Mening-för- meningsanalys

Hög

(12)

11 Weman, K.

&

Kihlgren, M., m. fl.

(2003)

Older people living in nursing homes or community care facilities:

Registered nurses' views of their working situation and co-operation with family members

Beskrivande design.

Egentillverkade enkäter prövade på ett annat geografiskt område

210 sjuksköterskor: 23 män och 186 kvinnor + 1 okänd, median=48 år SD=9,7

Latent

innehållsanalys, Likert-skalan, Chi- square test.

Jämförande metod Hög

12 Ryan, A &

Scullion, H.F.

(2000)

Family and staff perceptions of the role of families in nursing homes

Utforskande design.

Grounded Theory.

Semistrukturerade intervjuer och enkäter utformade av Shuttlesworth m. fl.

Enkäter till 44 anhöriga och 78 vårdpersonal varav 10 av vardera intervjuades

Mann-Whitney U- test

Hög

13 Bauer, M.

(2005)

Collaboration and control: nurses' constructions of the role of family in nursing home care

Utforskande design.

Naturalistisk metod.

Ostrukturerade intervjuer

30 personal: 11 sjuksköterskor, 9 undersköterskor, 10 vårdbiträden, 21-60år medelålder 41år

Latent

innehållsanalys med kategorisering

Medel

14 Robison, J.

K & Curry, L., m. fl.

(2007)

Partners in caregiving in a special care environment:

Cooperative communication between staff and families on dementia units

Beskrivande design.

Experimentell randomiserad intervention. Enkäter för att mäta

interventionen samt explorativa

telefonintervjuer av 9 facilitets-

administratörer

388 anhöriga och 384 vårdpersonal varav vardera grupp delades upp i kontroll- och interventionsgrupper

Jämförande och deskriptiv metod.

SAS 9.0 software.

Cronbach's alpha.

Standard avvikelse.

Hög

15 Pillemer, K. &

Suitor, J.J., m. fl.

(2002)

A cooperative communication intervention for nursing home staff and family members of residents

Beskrivande design.

Experimentell randomiserad intervention.

Strukturerade telefonintervjuer

932 anhöriga och 655 vårdpersonal varav dessa delades in efter vilka boenden som var kontroll- och interventionsgrupper

Jämförande och deskriptiv metod.

Standard avvikelse.

Medel

2.5 Forskningsetiskt övervägande

Det faktum att detta är en litteraturstudie medför att den forskningsetiska kommittén inte behövt överväga studiens datainsamlingsmetoder då artiklarna som granskas redan är etiskt granskade.

Författarna förhöll sig kritiska till artiklarnas etiska resonemang och möjliga tveksamheter i dess metoder.

(13)

3 Resultat

Resultatet för upplevelser av kommunikationen redovisas i ”Anhörigas och personalens uppfattning om kommunikation” som består av: ”Personalens uppfattning” och ”Anhörigas uppfattning”.

Förslag på metoder för förbättring redovisas i ”Olika metoder för att uppnå förbättrad kommunikation” som består av en diskussionsbaserad metod ”PIC - Partners in Caregiving” (31, 32) och ”FIC - Family Involvement in Care” som är en kontraktsbaserad metod (33).

Tabell 3: Resultatbeskrivning av valda källor som ingår i resultatet

Artikel nr

Författare

& årtal

Syfte Resultat

1 Hertzberg, A &

Ekman, S- L., m. fl.

(2001)

Syftet var att utforska och beskriva upplevelsen som anhöriga av andra generationen till äldre på äldreboenden har av relationen och interaktionen med

vårdpersonalen.

Resultatet visar: Det beror på mig: Anhöriga upplever att de måste initiera och efterfråga upplysningar om de sina, annars bistår personalen endast med artiga hälsningsfraser. Man kan aldrig vara säker: Anhöriga undrar; spelar personalen respektfull när jag är närvarande? Mer kan man inte kräva av dem: Anhöriga såg att personalen har ett krävande jobb och kunde därför inte ställa extra krav. Personalaktiviteter och –beteende är källa till många känslor:

Samtycke – Tacksamhet över att personalen finns och löser problemet med omvårdnaden. Osäkerhet – Tar man hänsyn till livshistorien?

Frustration – Att vilja bidra men bli nonchalerad av personal.

2 Hertzberg, A &

Ekman, S- L., m. fl.

(2000)

Syftet var att identifiera och beskriva hinder för en välfungerande relation mellan anhöriga och personal, för att föreslå främjare av densamma.

Resultaten visar att erfarenheten som anhöriga och vårdpersonalen har av varandra är relaterade till problem angående inflytande, deltagande, tillit och konfliktundvikande. Fynden som redovisades delades upp i

”Influence and participation”, ”Uncertainty and distrust” och

”Communication difficulties.

3 Caron, C.D. &

Griffith, J., m. fl.

(2005)

Syftet var att utvärdera den roll och påverkbarhet familjemedlemmar till demensdrabbade har i bestämmelser kring livets slut för den demensdrabbade.

Resultatet visar att anhöriga i behandlingspåverkande situation grundar sina beslut på sin utvärdering av livskvaliteten. Beslutarrollen var oklar för dem. De överlämnar medicinska beslut till läkare, men vill få information om förändringar och dess orsaker. Den livskvalitet som anhöriga ser hos sina end-of-life-personer är avgörande för deras önskningar om behandling. Resultatet framhäver betydelsen av anhörigvårdarens erfarenheter i arbetet för en

behandlingsbeslutskonsensus i den demensdrabbades slutskede.

4 Albinsson, L. &

Strang, P., m. fl.

(2002)

Syftet var att beskriva erfaren personals åsikter om hur vård av patienter med demens, i kommunala enheter i Sverige, egentligen är i dag och hur de tycker att den borde fungera, fokus ligger på ledarskap och organisation.

Resultaten visar på nästan enhälliga åsikter att det förekommer en stor brist i ledarskap på enheterna. Få enheter hade klart formulerade mål och få hade regelbundna omvårdnadsplaner för de boende. Dåligt utvecklat samarbete var rapporterat i vården av personer med demens.

Lite eller ingen personalutbildning och vägledning tillämpades.

5 Milke, D.L. &

Beck,

Syftet var att göra en jämförelse av uppfattningen mellan anhöriga och personal

Resultaten visar att majoriteten av de boendens behov blev mötta, men grupperna hade sina motsägningar. Anhörigvårdare var mer kritiska till sängvård, sin egen professionella utbildning och andras arbete.

(14)

6 Specht, J.P. &

Kelly, L.S., m. fl.

(2000)

Syftet var att beskriva FIC- interventionen och -studien, belysa skillnader och likheter i de genomförande strategierna i de två etniska grupperna (afro-amerikaner och amerikaner med

nordeuropeiskt ursprung).

Resultatet visar att betydligt fler bland afroamerikaner (AA) var öppna med att de höll uppsikt över den vård som gavs och AA-vårdhem var av tradition inbjudande till att anhöriga utgjorde en del av

omvårdnaden. Stressnivån för anhörigvårdare var likartad för grupperna, AA var mer missnöjda med fysisk omvårdnad, aktiviteter och skötsel, medan nordeuropeiska amerikaner (NEA) framför allt var mer positiva till omvårdnaden, de hade dessutom mer kunskap om Alzheimers sjukdom. NEA:s aktiviteter med anhöriga var till största delen psykosociala (t ex utflykter) och till den mindre delen fysisk aktivitet (t ex bada, mata) jämfört med AA:s jämnare fördelning.

7 Caron, C.D. &

Griffith, J., m. fl.

(2005)

Syftet var att utvärdera upplevelsen av hur familjemedlemmar till

demensdrabbade fattade beslut kring livets slut för de

demensdrabbade utifrån hur relationen till vårdpersonalen var.

Resultaten visar att den anhöriga överväger fem dimensioner när ett beslut fattas. En dimension, relationen till vårdpersonalen, visade sig vara av yttersta betydelse. Fyra olika grunder i relationen däremellan presenterades: kvalitet i relationen, frekvens av kontakt,

överensstämmelse med deras värderingar och tilltro till personalen och nivån av tillit.

8 Bowes, A.

&

Wilkinson, H., m. fl.

(2003)

Syftet var att undersöka några vyer och erfarenheter av demens bland äldre sydasiater och deras anhöriga och vårdare, och att utforska centrala detaljer i stödtjänsten för anhöriga.

Resultatet visar att demens betraktas mycket negativt, dåliga

erfarenheter och dåligt stöd utifrån. Dåliga kunskaper, stark stress och inslag av vidskepelse. Stark isolering, även inom storfamiljer.

Anhörigvård är förpliktigande. Vid tal om behov utifrån, handlade det om hjälp som skulle komma till hemmet. Pensionärsboende ansågs okänsligt mot de äldre.

9 Downs, M.

& Ariss, S.M.B., m. fl.

(2006)

Syftet var att undersöka betydelser av kontakter med primärvården och

primärvårdsteam, för anhöriga, när de först annalkades sina

demensdrabbade anhörigas angelägenheter.

Resultaten visar att vårdare ser vårdtjänsten som generellt sett ”bra”.

Dock beskrivs en vid variation av erfarenheter och demonstration av uttryckta tillfredställelser som möjligtvis inte behöver beskriva en tillfredställande tjänst.

10 Lau, W- Y.A. &

Shyu Y- I.L., m. fl.

(2006)

Syftet var att utforska processen hos utformningen av en samarbetande relation mellan familjemedlemmar och personal på ett äldre boende.

Resultaten visar att ”Institutional social penetration” var den metod som anhöriga använde för att nå harmoni fullt samarbete med personalen. ”Institutional social penetration” är en dynamisk process, vilket består av tre komponenter: självupptäckande, utvärdering av vården och genomslagsstrategier. De anhöriga som tillämpade denna metod fick en större bredd och djup i den information de tillhandahöll.

11 Weman, K.

&

Kihlgren, M., m. fl.

(2003)

Syftet var att beskriva sjuksköterskors åsikter om deras arbetssituation i kommunal vårdform och samarbetet med

familjemedlemmar till äldre människor som lever på äldreboenden eller liknande faciliteter.

Resultaten visar att nästan hälften av sjuksköterskorna var missnöjda med arbetssituationen. Alla uttryckte att det är viktigt att det finns ett samarbete mellan dem själva och anhöriga och det ansågs viktigt att utforma modeller för att förbättra samarbetet. Vidare uttryckte

sjuksköterskorna att det är viktigt att anhöriga ser till de boendes bästa.

(15)

12 Ryan, A &

Scullion, H.F.

(2000)

Syftet var att: (a) undersöka familjens och personalens uppfattning av vilken roll familjen hade på

äldreboenden; (b) identifiera vilka faktorer som influerar familjens inblandning i vården och; (c) söka upp åsikter från familjens och personalens om förändringar dom skulle vilja se i rollen som

anhörigvårdare.

Resultatet visar att anhöriga uppfattade sig själva ha en stor roll i vården till skillnad från vad personalens uppfattning var. Antingen överskattade anhöriga sig eller så underskattade vårdpersonalen dem.

Anhöriga var mest nöjda med sin roll och den vård som gavs. Anhöriga litade på personalen för dess tekniska kunskaper, medan personalen inte litade på anhöriga, speciellt i riskfyllda situationer. Anhörigas roll blev begränsad till sitt eget kunnande.

13 Bauer, M.

(2006)

Syftet var att undersöka hur äldreboendepersonal

föreställde sig familjeinverkan och hur de arbetade med de boendes familjer.

Resultatet visar att det finns fyra huvudpunkter i studien: (1) Göra en övergång; (2) Skapa band; (3) Hålla dem på distans och (4)

Oacceptabelt beteende. Viss personal hade utvecklat en handfast familjeorientering och hade anammat vanan att inkludera familjer.

Många attityder från personalen indikerade att anhöriga sågs som konkurrenter som behöver kontrolleras.

14 Robison, J.

K & Curry, L., m. fl.

(2007)

Syftet var att utvärdera effekten av ”Partners in Cargiving” PIC på personalens och anhörigas kommunikation på demensboenden.

Resultaten visar att familjer, personal, boenden och facilitetsprogram i interventionsgruppen visade positiv effekt på deltagande i programmet.

Anhöriga familjemedlemmar upplevde förbättrad kommunikation med personalen och en förbättrad attityd. Personalen rapporterade mindre konflikter med anhöriga och mindre depression hos sjuksköterskor.

Beteendesymtom minskade för de boende.

15 Pillemer, K. &

Suitor, J.J., m. fl.

(2002)

Syftet vara att beskriva en PIC-intervention, konstruerad att öka samarbetet och höja effekten på kommunikationen mellan anhöriga och

vårdhemspersonal.

Resultatet visar att båda grupperna uppvisade förbättrade attityder gentemot varandra. Anhöriga redovisade färre konflikter med personalen (jämfört med kontrollgrupp, men inte jämfört med före intervention) och mer empati med personalen, personalen meddelade ett övergående stöd för familjebeteende och en lägre sannolikhet för uppsägning.

3.1 Vårdpersonalens och anhörigas uppfattning om kommunikationen dem emellan

3.1.1 Vårdpersonalens uppfattning om kommunikationen

Personalen fann det ibland problematiskt att anhöriga inte lämnade över omvårdnadsansvaret. De ansåg det vara bättre för anhöriga att börja ta hand om sig själva och leva sitt eget liv. Ibland tog anhöriga detta som ett önskemål att inte lägga sig i, och de upplevde detta som att något togs ifrån dem (19). I stort sett kan man konstatera att sjuksköterskor framhåller att anhöriga är en tillgång i

(16)

assistans som anhöriga tillhandahöll var högt värderad av personalen och samtidigt byggdes en god kommunikation (21). Likheter i personalens och anhörigas omvårdnadsåsikter var bla måltidsrutiner, medicineringsförfarande, boendemiljön och sociala aktiviteter (22). Sjuksköterskor ansåg att många anhöriga har en misstänksam hållning, och trodde att det berodde på en fortlöpande massmedial debatt om undermåligheten inom äldrevården i Sverige (20). Viss personal var väldigt misstänksam mot anhöriga och såg dem som potentiella problemmakare som det var bäst att hålla på avstånd (21).

Anhöriga ansåg att stora delar av dagarna bestod av väntan och förflyttning mellan rutinsysslor samt att de boende lämnas overksamma under lång tid, å andra sidan ansåg personalen att anhöriga hade orealistiska önskningar om aktiviteter, och att de boende skulle överväldigas om idéerna förverkligades (19).

Den intervjuade personalen ansåg att det var deras ansvar att etablera en god relation till de anhöriga (23). Att ge anhöriga kontinuerlig information ansågs vara av yttersta vikt för en god relation till anhöriga, därför att detta visade på ett deltagande och intresse för anhöriga (21).

Personalen hade många tankar angående de anhöriga. Det fanns anhöriga som ofta besökte boendet och med vilka personalen hade god kontakt, medan andra knappt gjorde några besök. Personalen funderade över detta men visste inte om de skulle försöka ta kontakt med de anhöriga. I så fall kände personalen att de kunde ge anhöriga bra stöd och att personalen kunde lära sig mycket av de anhöriga. Personalen uttryckte att det var viktigt att träffas med anhöriga (23). Det väcktes tvekan hos personal om vilken information som lämpade sig för att lämnas till anhöriga t ex undrade man om det är etiskt gångbart att lämna uppgifter om en boendes beteende om det beteendet kan uppfattas som motbjudande. Personal upplevde att samma information upprepades till anhöriga.

Båda parter var överens om att anhöriga spontant endast informerades om allvarliga förändringar, som krävde ett godkännande från den anhörige (19). Anhöriga tog kontakt för att få reda på hälsotillstånd och basal omvårdnad. Sjuksköterskorna delade helst med sig information om oförutsedda förändringar i hälsotillståndet, ofta ifråga om akuta situationer, ändringar i medicineringen eller att en person dött (20).

Personalen önskade få lite mer uppskattning, men positiva åsikter om personalens vårdkunskaper och åtgärder blev sällan uttryckta (24). Personalen ville ha uppskattning för sitt arbete, men det var inte alltid som anhöriga gav dem det vilket i sin tur ledde till att det bildades en klyfta mellan anhörig och personal. Ännu värre var det med de anhöriga som inte förstod arbetsbördan som

(17)

vårdpersonalen hade och ställde krav som personalen inte tyckte var genomförbara, detta gav en väldigt dålig attityd i kommunikationen. Vårdpersonal tyckte att anhöriga som kritiserade deras arbetsinsats och ämbete var av en stor börda. Personal som var av en annan etnisk grupp, vilkens beteende var utanför normen, kritiserades ofta av anhöriga. Att anhöriga betedde sig kritiska på detta sätt ansågs störa kommunikationen starkt (21). Dock ska påpekas att personal inte någon gång tillstod att deras åtgärder kunde vara felaktiga (19). Personal var oense gentemot anhöriga angående vårdpersonalens kompetens, kvaliteten på vården och besöksfrekvensen från annan personal (22).

I en studie från Storbritannien begränsades kommunikationen av att anhöriga med asiatiskt ursprung saknade samhörighetskänsla med vården. Personalen uttryckte att de själva hade en annan syn på att lämna bort familjemedlemmar för institutionsvård jämfört med invandrargruppen, de anhöriga föredrog att tala med sitt eget språk och de hade en syn på demens som är bunden till sin kultur.

Även anhöriga var medvetna om detta. Det förklarades å andra sidan också bero på bristen på personal som kunde tala minoritetsspråk och bristande erfarenheter av att samarbeta med tolk och minoritetsgrupper. Kulturell omedvetenhet och den utbredda uppfattningen att diskriminering dväljes inom strukturen ansågs vara andra orsaker till att ”sydasiater” sällan visade intresse för hälsovården (25).

3.1.2 Anhörigas uppfattning om kommunikationen

Vissa anhöriga kände sig mycket störda av att ofta kontaktas av personal via telefon, andra önskade att personalen någon gång skulle börja kontakta dem regelbundet (19). Ett av de största missnöjena uttryckta av anhöriga var den begränsade kontakten mellan dem själva och vårdpersonalen som jobbade med deras familjemedlem. Anhöriga uttryckte en önskan om att kunna möta vårdpersonal oftare, som formella möten. Vilken personalkategori (doktor, sjuksköterska eller dietist) spelade inte någon roll, bara att kunna få en liten överblick hur den boende har det och vad som gäller för tillfället (26).

Enligt anhörigas berättelser så berodde det på dem själva hur kommunikationen fungerade. Om anhöriga var passiva så var kommunikationen knappt existerande mellan parterna, endast väsentlig information blev tillhandahållen, information av dagliga händelser i de boendes liv var otillräcklig

(18)

att det var deras ansvar att ombesörja relationen till personalen (24). Personal hälsade i regel artigt på besökare, och tyckte att man har kontakt. Anhöriga uppfattade detta dock som fraser utan innehåll, de vill ha värdefull information som inte bara inblandar akuta händelser. Anhöriga ville ha upplysningar om vård, tillstånd och behandling men fann dem svåra att få. Personalens höga omsättning resulterade i att anhöriga lättare blev utmattade då det tar på krafterna att involvera nya personer i livet och att anhöriga fick för lite upplysning. Många anhöriga tyckte sig ha fått bristfällig eller felaktig information, så att de fattat dåliga beslut (19).

För anhöriga är rollen att fatta beslut om insatser i livets slutskede olika. För vissa är det självklart att man får all information, beslutsalternativ och att det man säger styr personalens handlande. För andra betyder det att överlämna åt experterna, då man litar på att de gör det bästa och ”självklara”, och då är det ingen vits att delta aktivt i besluten. Detta fullkomliga förtroende är sällsynt och de allra flesta vill vara delaktiga i beslut när det finns olika vägar att gå, eller åtminstone att förstå behandlingar som är aktuella. När denna kommunikation fungerar uppnås flera fördelar, bl a känner sig den anhörige delaktig i sin släktings hälsa, förstår sjukdomsutvecklingen bättre, får förtröstan och beredskap för en eventuellt förestående död (27).

Anhöriga kunde se hur personalen umgås inbördes med fika, anhöriga kände sig utanför då de inte blev inbjudna på kaffe och önskade att det skulle ske någon gång. Känslan av utanförskap kunde förstärktas då tillfällig personal anlitades, ibland från personalens bekantskapskrets, det gav god stämning bland personalen men kunde få anhöriga att känna sig försummade. Där personal kom väl överens sinsemellan, tycktes det som att de inte kände behov av gemenskap med anhöriga (19). Ett hinder som anhöriga såg var att personalen var svårtillgänglig för det mesta. Ibland sågs det som att personalen höll distans och inte ville prata med anhöriga. Ett önskemål var att kunna prata med personalen i en lugn och stressfrimiljö då och då (24).

Anhöriga önskade kunna påverka hur omvårdnaden utförs, men de var osäkra på hur det kan ske.

Då de anhöriga inbjöds att delta i arbetet eller tillfrågades av personal om sina åsikter kände de sig välkomna och uppskattade. När personal och anhöriga arbetar praktiskt tillsammans, förbättras kommunikationen. Dock uppfattade många anhöriga att personalen inte skulle uppskatta inblandning och undvek då att delta (19). Men ju mer anhöriga försökte ta del av vårdprocessen desto bättre blev samarbetet med personalen enligt anhörigas uppfattning (28).

(19)

Möjligheten till att få samma läkare vid olika tillfällen gav en bättre relation till anhöriga, vilket de anhöriga uttryckte som känslomässig värme och uppskattning via höga omdömen. Även då anhörigas ofta fick nedslående svar på sina förhoppningar angående åtgärder förstod de att läkarnas möjligheter var små, kommunikationen bedömdes ändå ofta som positiv (29).

Det var av yttersta vikt för anhöriga att känna att deras åsikt togs på allvar. Personalen såg till att inte visa när de tyckte att anhörigas förslag och frågor var ovidkommande. Trots det fanns många exempel från anhöriga om när de känt sig tillplattade och generade av reaktioner de mötts av från personal (19). Anhöriga försökte ibland ta krafttag för att förändra vården för sina anhöriga med demens, men för det mesta blev deras försök ej tillämpade och ignorerade. Detta hände ganska ofta och på så sätt skapades en besvikelse bland de anhöriga (24).

En del anhöriga sökte en god relation till personalen för att kunna kontrollera och förespråka aktiviteter för deras inneboende (24) och en del anhöriga gjorde oannonserade besök för att kontrollera hur det var på riktigt (19). Anhöriga såg som en viktig uppgift att informera personalen om den boendes intressen, bakgrund och vad hon/han gillade och ogillade. Även att hålla uppsikt över omvårdnaden, ansåg anhöriga som sin uppgift (30). Ibland kunde anhöriga känna sig misstänksamma till den vård som tillämpades på sina nära och kära, de kände sig osäkra på om viss information hölls dold för dem. De anhöriga var även misstänksamma till om personalen anammade anhörigas förslag och berättelser samt om informationen blev fördelad till resten av personalen.

Ibland upplevdes det som om personalen gjorde saker bara för att tillfredställa anhöriga som var där då, men att personalen gjorde på annat sätt när anhöriga inte var där (24). Om personalen misskötte den boende på något sätt, t ex att den boende ofta var smutsig, så drabbades kommunikationen negativt med missnöje från anhörigas sida. Om vården var bra så var anhöriga nöjda, men kontakten med personalen var inte lika frekvent (28). När anhörigas förslag ständigt blev avvisade fick de en känsla av utanförskap och att de inte var välkomna på boendet. Dock lyckades anhöriga av och till att genomföra förändringar i dagliga aktiviteter för deras inneboende såsom att låta patienten sitta uppe oftare, vända på madrassen och tillämpa speciell mat (24).

Anhöriga som delade med sig av sina intressen, arbetssituation osv. till vårdpersonalen fick en djupare kontakt med personalen och på det sättet en förbättrad kommunikation (28). Anhöriga sökte efter en personlig relation till vårdpersonalen på långtidsboenden för att kunna få förståelse för sina

(20)

vårdpersonalen saknades tilltron till att personalen förstod anhörigas erfarenheter och det viktiga i erfarenheterna(26).

Relationen som anhöriga hade till patienten hade stor inverkan på hur kommunikationen till personalen blev. Om familjemedlemmar hade en dålig relation till patienten drabbades kommunikationen med personalen negativt genom att inget samarbete byggdes (28).

3.2 Olika metoder för att uppnå en förbättrad kommunikation

3.2.1 PIC – Partners in Caregiving

”Medarbetare i vården” är ett program för att förbättra kommunikationen och samarbetet mellan anhöriga och personal till personer på olika vårdinstanser där vård bedrivs kontinuerligt.

Programmet är avsett så att båda parter deltar i konkurrensförhållanden. Programmet är intensivt och riktar sig främst mot effektiv kommunikation, empatiutveckling och konflikthantering (31, 32).

Programmet består av två huvudkomponenter. Första huvudkomponenten är parallella träningssessioner för både anhöriga och personal, designade för att förbättra kommunikationstekniken, utveckla konflikthantering och empatin för den andra gruppen.

Kommunikationstekniken fokuserade på att lyssna aktivt och tillämpa konstruktiv kritik. Träningen inkluderar även hur kulturella, etniska och andra skillnader påverkar kommunikationen.

Programmets träningsmetoder består av föreläsningar, omständighetsdiskussioner, tillfällen för

”brainstorming” och rollspel. Sessionerna varade mellan fyra och fem timmar. Efter fullföljda träningstillfällen samlades grupperna för att sätta upp konkreta mål för enheten angående förfaranden och policy som påverkar familjen, samt idéer generellt. Dessa varade i ungefär två timmar (31, 32).

Utvärdering av programmet från bägge grupper var genomgående positivt. Personal och anhöriga gav ett högt betyg för programmets användbarhet, relevans och den övergripande tillfredställelsen (31). Anhöriga som deltog i PIC-träning uppfattade personalen som lättare att prata med efter programmet och personalens attityd upplevdes som mer positiv mot de anhöriga. Personalen upplevde en minskning i konflikter med anhöriga efter träningssessionerna och en minskning i depressionssymtom. Sjuksköterskor som deltog rapporterade om en minskning av utbrändhet (31,

(21)

32). Programmet visade en starkt positiv effekt efter första kontrolltillfället, men med tiden blev effekten avtagande.

3.2.2 FIC – Family Involvement in Care

”Involvera anhöriga i vården” är ett program som avser att utveckla ett avtal angående partnerskap, mellan personal på äldreboende och anhöriga, för att vårda boende med demens. Interventionen är en följd av forskning som visat de anhörigas missnöje med sin roll. Den är konstruerad för anhöriga till personer med Alzheimers sjukdom som placerats på institution. Den avser att ge de anhöriga en medarbetarroll med personalen. Kort sagt en kombination av att anpassa de dagliga utmaningarna till personens progressiva sjukdomsbild av försämrade förmågor, samtidigt som samarbetet mellan anhöriga och personal optimeras genom ömsesidig respekt och tydlighet understryks genom skriftligt kontrakt. FIC är en fortlöpande process med återkoppling och omförhandlingar (33).

NEA (amerikaner med nordeuropeiskt ursprung) kontrakterade sig för psykosociala aktiviteter trots att de ansåg dessa vara svåra att ta ansvar för och genomföra, de var samtidigt väldigt missnöjda med dessa aktiviteter. Anhöriga på boenden med NEA uppfattade att personalen såg dem som störande moment. En förklaring kunde vara att NEA-hemmen hade många komplicerade hjälpmedel och förhållningsregler som kan anses svåra för amatörer. AA (afroamerikaner) fördelade sina åtaganden jämnt mellan psykosocialt, ombesörjande vård och övervakande. AA var öppna med att deras roll som vårdövervakare var viktig. På AA-boendena fanns också en tradition av att räkna med att anhöriga skötte en del av vården såsom aktiviteter och matning, och anhöriga sågs snarare som en hjälp än motspelare. AA-anhöriga tyckte innan FIC sämre om den fysiska omvårdnaden, och var angelägna och drivande i att genomföra de kontrakterade förbättringarna i fysisk vård (33).

När väl bägge parter kunde delta i partnerskapsmötena uttrycktes en tillfredställelse med de inledande partnerskapsöverenskommelser och en önskan att driva interventionen vidare.

(22)

4 Diskussion

4.1 Huvudresultat

Studiens resultat visade att det existerade missnöje i hur kommunikation fungerade mellan vårdpersonal och anhöriga. Det rådde misstänksamhet och brist på tillit från bägge parter mot varandra. Anhöriga önskade mer inblandning i och information om vården. Vårdpersonal uttryckte att anhöriga hade orealistiska krav. Vårdpersonalen uppskattade beröm för sitt arbete. Annan kulturell bakgrund kunde påverka kommunikationen negativt. Relationen anhöriga hade till patienten påverkade kommunikationen med vårdpersonalen. Att involvera anhöriga i vårdarbetet och att ta del av anhörigas erfarenheter var positivt för kommunikationen.

Metoder för kommunikationsförbättring fanns i form av den diskussionsbaserade metoden PIC (Partners in Caregiving) och den kontraktsbaserade metoden FIC (Family Involvement in Care), dessa metoder för att förbättra samarbetet var uppskattade av undersökningsgrupperna.

4.2 Resultatdiskussion

Vårdpersonal och anhöriga upplevdes ha olika och motsatta uppfattningar om hur vården (19, 21, 22) och kommunikationen (19, 23, 24, 26) fungerade. Författarna anser i och med detta att det gäller för personal och anhöriga att försöka anpassa sig mot varandras krav och önskemål. Personal som bara följer riktlinjer och lagar kan ge ett dåligt och väldigt opersonligt intryck mot anhöriga. Det bör tas hänsyn till att personalen har det yttersta ansvaret när det gäller vården och kommunikationen med den vårdutbildning som dessa har. På äldreboenden blir även vårdpersonalen som en slags överordnad och det krävs då att personalen både kan vara stark i sin åsikt och ändå vara vänlig mot den anhörige, överordnadsrollen får inte överskugga det faktum att vårdpersonal och anhöriga är medarbetare i vården av den demensdrabbade. Vårdpersonal är tjänstemän som ska ge service åt både individ och kollektiv.

Personalen önskade att anhöriga lämnade över omvårdnadsansvaret och tog mer hand som sig själva (19), detta pga. att det är boendet som har hand om omvårdnadsinriktningen. Dock har

(23)

anhöriga alla aspekter att beakta för att övervaka vården, utröna behov och önskningar hos sin sjuka släkting, att ge vård och att stå för den vänskapliga, känslomässiga näringen. Personalen är proffsig och bygger sitt handlande på vetenskap och beprövad erfarenhet och i den rollen är det lätt att betrakta personliga egenheter och önskemål som ovidkommande aspekter och nycker.

Författarna till föreliggande studie fick intrycket att PIC med sina undervisningssessioner i empati och lyssnande, kunskap om olika kulturella uttryck och övningssessioner i tillämpandet av kunskaperna, var ett komplext program (31, 32). Det gör den trovärdig som verktyg att bryta invanda negativa mönster och att hos deltagarna skapa ett självförtroende att tillsammans bygga om kommunikationen på en bättre nivå, där destruktiv kommunikation är mindre omfattande.

FIC är en process där anhöriga ska få en större roll i omvårdnadsarbetet (33). Dock måste det tas hänsyn till att anhöriga har en komplexare värld att handskas med och ofta en lägre status i förhållandet med personalen. Personalens åsikter filtreras genom proffessionalitet och rutin, deras önskan att ha anhöriga i arbete kan verka skenheligt och ogenomtänkt. Enligt gällande riktlinjer från WHO rekommenderas involvering av anhöriga i högsta grad (8).

Även då kommunikationsförbättringsmetoder så som PIC och FIC gett ett generellt gott resultat vid fältstudier (31, 32, 33), så måste man fråga sig hur applicerbara dessa metoder är i verkligheten. I verkligheten måste hänsyn tas till kostandsfrågor och tidsaspekter och hur så många som möjligt ska kunna delta utan att skada arbete och privatliv. Dessa studier bedrevs i USA och kanske inte är applicerbara i andra länder.

En del anhöriga uttryckte en önskan om att få några fler formella möten inbokade, där de får personalen uppmärksamhet utan avbrott (26). Detta kan ge ett tillfälle för den feedback som personalen önskar (21, 23, 24) som kanske blir förbisedd i det vanliga arbetet. För anhöriga är detta ett utmärkt tillfälle att uttrycka sina önskemål inom vården (19, 26), vissa förslag, så som förslag som personalen anser omöjliga att genomföra (21), kan förklaras bättre och på så sätt bli genomförbara för personalen. Anhörigas önskan om att binda en djupare kontakt med vårdpersonalen (19, 24, 26) kan ges möjligheten vid dessa formella möten. Även önskemålet om att kunna träffas i en stressfrimiljö kan uppfyllas genom detta (24).

(24)

om sig till olika personer både i arbetslivet och i vardagen då det kan vara tidskrävande och energikrävande att lära känna någon. Det kan även vara tryggt med samma personal om personalen är uppskattad av anhöriga.

Några sjuksköterskor uttryckte en önskan om att inblanda anhöriga i vårdarbetet och sjuksköterskorna trodde att det skulle vara positivt (20). Flera studier visade att i de boenden där anhöriga deltog aktivt i vården av den demensdrabbade där bildades ett bra förhållande mellan anhöriga och personal (28, 33), detta talar för att integrera anhöriga i omvårdnadsarbetet som några sjuksköterskor förespråkade. Ytterligare forskning visar att inblandning av anhöriga i vårdarbetet förbättrar den individualiserade vården för patienter (34).

Att ha kunskap om hela sitt samhälle och ha förmåga att utnyttja de tillgångar som finns i form av invandrarföreningar, tolkar mm. skulle kunna leda långt när det gäller de problem som visar sig i omvårdnadsarbetet gentemot isolerade grupper som saknar vissa språkkunskaper eller har en annan sorts kultur vad gäller omvårdnad av dementa (25). Isolerade grupper är något som existerat längre tillbaka i tiden som också medföljts av känslan av diskriminering och lågprioritering hos dessa anhöriga (13).

Att fatta beslut eller delta i vården vill en del anhöriga ha som en del av sitt ansvar medan andra vill att det ska vara personalens fulla ansvar (27). Därför är det viktigt att personalen är öppensinnad för vad för sorts anhöriga det handlar om och anpassa så att anhöriga får rätt information. Rätt information innebär inte att hoppa över någonting i informationen utan att kunna ge en klar bild som får anhöriga känna sig delaktiga.

Några anhöriga upplevde det som sitt ansvar att övervaka vården (19, 30), detta pga.

misstänksamhet och brist på tillit mot vårdpersonalen. Dock fanns exempel på övervakning från anhörigas sida som existerade som en självklarhet för att man vill sin anhörige väl (33). Men sen fanns det en misstänksamhet från personalens sida mot anhöriga som betraktades som bråkmakare (21). Detta beteende från bägge parter kan störa harmonin på ett boende på ett negativt sätt och framförallt skapa en klyfta i kommunikationen mellan anhörig och personal.

(25)

4.3 Metoddiskussion

En av denna studies styrkor är det genomförande av noggrant analyserande som genomförts under arbetets gång där författarna sinsemellan kontinuerligt diskuterade innehållet i artiklarna och dessas användbarhet och trovärdighet. Detta styrks av användandet av granskningsmaterial och mallar (14, 15, 16, 17, 18). Författarna har även fortlöpande fått en objektiv syn på uppsatsens utveckling via konstruktiva möten med en handledare vilket författarna ser som en styrka.

Genom att granska artiklar ges ett väldigt överskådligt resultat och med väl analyserade artiklar ges ett trovärdigt resultat. Tidsramen på tio år bakåt i tiden (1998-2008) anser författarna ger ett trovärdigt resultat över nutidens vårdsituation. De granskade artiklarna var i kvaliteten medel upp till hög och inte lägre som bör ses som en styrka.

Denna studies största svaghet, men också dess styrka ligger i att undersöka ett brett område med olika etniska, kulturella och yrkesmässiga områden. Detta pga. att forskningen inte blir lika djup på ett och samma område som om kulturen och yrkesrollen varit preciserad, men studien ger en mer överskådlig blick i en värld där olika etniska och kulturella värderingar kolliderar varje dag. En svaghet kan även vara det snåla innehållet av endast två kommunikationsförbättringsmetoder.

Forskningen har kommit fram till två metoder att förbättra kommunikationen mellan parterna, och det verkar kanske vara lite.

4.4 Allmän diskussion

En faktor som måste tas till hänsyn när det gäller att tillämpa olika modeller eller rutiner inom vården är att alla människor är olika med olika förutsättningar, bakgrund och arv, därav krävs det att vårdpersonal anpassar sin kommunikation gentemot anhöriga efter dennes individuella behov.

Kommunikationsförbättringsmetoder är uppskattade av bägge parter vilket måste tyda på ett behov och att behovet tyder på brister på dessa kommunikationsfärdigheter. PIC och FIC består båda av värdefulla komponenter som var för sig kan anses vara oansenliga, men tillsammans utgör dessa ett kraftfullt instrument. Detta är inte svårt att genomföra, men det kräver gemensamma målsättningar.

(26)

Denna studie är av en sådan bredd att den kan ge upphov till flertalet forskningsförslag. Kanske det främsta ligger i forskning om kommunikationsförbättringsmetoder som PIC och FIC och andra tillämpbara metoder. En intressant idé är hur väl PIC eller FIC skulle fungera i verkligheten, då forskningsmetoderna på dessa är tillämpade i avgränsad tid och form. ”Skulle kostnaden bli för stor? Orkar personal och anhöriga lägga tid och möda på metoden?” dessa är frågor som kan väckas inom området. Denna studie undersöker kommunikationen mellan anhöriga och vårdpersonal inom demensomsorgen i länder där sådan existerar. Dock har ej alla länder i världen sådana förutsättningar och det skulle vara intressant med forskning där kommunikation mellan dessa parter inte existerar. Hur ser det ut i andra länder där äldrevård inte är ett självklart val?

(27)

5 Referenslista

1. Marcusson J, Blennow A, Skoog K, Wallin I. Alzheimers sjukdom och andra kognitiva sjukdomar. Stockholm: Liber AB; 2003. Kapitel 1.

2. Larsson M, Rundgren Å. Geriatriska sjukdomar. Lund: Studentlitteratur; 2003. Kapitel 1.

3. Edhag O, Norlund A. Demenssjukdomar – en systematisk litteraturöversikt. Läkartidningen 2006; nr 28-29.

4. WHO:s riktlinjer för hypertoni (24/10 2008): http://www.emro.who.int/dsaf/dsa700.pdf 5. Fratiglioni L, De Ronchi D, Agüero Torres H. World-wide prevalence and incidence of

dementia. Drugs and aging 1999; 15(5): 365-375.

6. Larsson M, Rundgren Å. Geriatriska sjukdomar. Lund: Studentlitteratur; 2003. Kapitel 29.

7. Marcusson J, Blennow A, Skoog K, Wallin I. Alzheimers sjukdom och andra kognitiva sjukdomar. Stockholm: Liber AB; 2003. Kapitel 12.

8. Volicer L. Management of severe Alzheimer’s disease and end-of-life issues. Clinics in Geriatric Medicine 2001; 17(2): 377-391.

9. Nolan M, Dellasega C. `It's not the same as him being at home': creating caring partnerships following nursing home placement. Journal of Clinical Nursing 1999; 8: 723-730

10. Eide H, Eide T. Omvårdnadsorienterad kommunikation. Lund: Studentlitteratur; 1997.

Kapitel 1.

11. Vinton L, Mazza N. Aggressive behavior directed at nursing home personnel by residents' family members. The gerontologist 1994; 34: 528-533.

12. Friedemann M-L, Montgomery RJ, Maiberger B, Smith AA. Family involvement in the nursing home: family-oriented practices and staff-family relationships. Research in Nursing and Health 1997; 20: 527-537.

13. Boneham MA, Williams KE, Copeland JRM, McKibbin P, Wilson K, Scott A, Saunders PA. Elderly people from ethnic minorities in Liverpool: mental illness, unmet need and barriers to service use. Health and Social Care in the Community 1997; 5(3): 173-180.

14. Willman A, Stoltz P, Bahtsevani C. Evidensbaserad omvårdnad: En bro mellan forskning och klinisk verksamhet. Lund: Studentlitteratur; 2006. s. 120-123.

15. Forsberg C, Wengström Y. Att göra systematiska litteraturstudier: värderingar, analys och presentation av omvårdnadsforskning. Stockholm: Natur & kultur; 2003.

References

Related documents

tiurr^ quoties nimirum fimplicis fignificatum nihil fere auget aut variat contpoßtio, Sic Qr/.üv & Kxro/yetv pa/lim, itemque EykscrcmHy 2 Pef. tantum non idem

Det framkom utsagor om att distriktssköterskans förskrivning var service till patienten och de beskrev att det inte fanns några nackdelar för patienten vid deras

Eftersom denna uppsats utgår från en form av sociala media, det vill säga bloggar, har den börjat fylla luckan i forskningen kring konsumtion av inredning och

Figure 1: A rule models temporal and value relations that ex- ist between sensor readings and inferred context expressed as sets of temporal and value constraints between state

Resultatet visade att de anhöriga var en viktig del i vårdandet kring en person med demens eftersom de har deras livshistoria och kunde därmed vara den som blev deras röst för att

Den här produkten har utvecklats och tagits fram med hjälp från The California Department of Transportation för att bland annat kunna reparera sprickor, potthål samt skador i

Kommunikationen mellan anhöriga och vårdpersonal fungerade inte alltid tillfredsställande (Gilmour, 2002; Hertzberg & Ekman, 2000; Hertzberg et al., 2001; Train et al., 2005)

Den här studiens resultat visade att vårdhundens betydelse för personer med demens var gemensam aktivitet, kamratskap, sällskap men vårdhunden var också utan positiv