”Pappa har ingen direkt åsikt.”
- En kvalitativ tematisk analys av barnavårdutredningar ur ett genusperspektiv
Irma Glas och Malin Nordqvist
Institutionen för socialt arbete Examensarbete 15 hp
Socialt arbete Socionomprogrammet
Vårterminen/Spring term 2017
Handledare/Supervisor: Linn Egeberg Holmgren
English title:”Dad hasn’t really an opinion” - A qualitative thematic analysis of child welfare investigations from a gender perspective
Tack till
Ett stort tack till Bo Glaas som genom sina kontakter gjort det möjligt att genomföra studien.
Även ett stort tack till den aktuella kommunens socialchef samt enhetschefen med personal som bidragit med sin tid och även ordnat så att vi fått möjlighet att sitta och arbeta i lugn och ro på socialkontoret. Vi tackar även våra familjer som stöttat, puschat och korrläst genom hela uppsatsens gång. Tack till vår handledare Linn Egenberg Holmgren för den tid och den feedback du bidragit med under skrivandets gång.
Abstract
This study examines how the social service construct a gendered parenthood in child welfare investigations. The aim is to describe in which way maternity and paternity is described by gender and what differences are found in these descriptions based in normative constructions.
As well as the way in which social services investigations reproduce society´s family norms.
Through a qualitative thematic analysis of 9 child welfare investigations from a social office in a small municipality in Sweden, five themes were found. These themes have been analysed from a social constructivist gender perspective. The main outcome of the study shows that maternity is reproduced as a norm within parenting. Because of this the mother´s parental ability, regardless of what the family´s problems consist of, is being investigated. As the investigations focus on maternity, the consequence of this is that paternity is reproduced as absent but at the same time sufficiently good in its mere existence. Another of the conclusions of the study is that the social service has the task to educate the individual towards a social ideology, and when they do that the consequence of the family is that they are being fostered against the heteronormative traditional familyideal.
Keywords: child welfare investigation, gender, maternity, paternity Nyckelord: barnavårdsutredning, kön, moderskap, faderskap Antal ord: 13472
Word Count: 13472
Innehållsförteckning
INLEDNING ... 8
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 9
BEGREPPSFÖRKLARINGAR ... 9
Barnavårdsutredning ... 9
BBIC... 10
TIDIGARE FORSKNING ... 11
SÖKPROCESS ... 11
FÖRÄLDRASKAP ... 12
Moderskapet som norm ... 13
Konstruktionen av ett gott moder- och faderskap ... 14
UTREDNINGAR OCH BEDÖMNINGAR AV FÖRÄLDRAFÖRMÅGA ... 15
Rutinbaserade bedömningsverktyg ... 17
NORMBROTT INOM SOCIALTJÄNSTEN... 17
SAMMANFATTNING AV FORSKNINGSFÄLTET ... 18
TEORETISKA PERSPEKTIV ... 19
SOCIALKONSTRUKTIVISM ... 19
GENUS OCH PERFORMATIVITET... 20
KÖNAT FÖRÄLDRASKAP ... 21
METOD ... 22
MATERIAL OCH URVAL ... 22
Bekvämlighetsurval ... 23
KVALITATIV TEMATISK ANALYS ... 24
Bearbetning av material ... 25
METODOLOGISKA BEGRÄNSNINGAR OCH STYRKOR ... 26
Pålitlighet och objektivitet ... 26
Trovärdighet ... 27
Överförbarhet ... 28
ETIK VID AKTSTUDIER ... 28
ANALYS OCH RESULTAT ... 31
MODERSKAPET SOM NORM ... 32
MODERSFIXERING I UTREDNINGAR ... 33
DEN FRÅNVARANDE FADERN ... 35
DEN TILLRÄCKLIGT BRA FADERN ... 36
DEN ”RIKTIGA” FAMILJEN ... 39
DISKUSSION ... 39
NORMATIVT FADER-, MODER- OCH FAMILJESKAP ... 40
STUDIEN JÄMFÖRT MED TIDIGARE FORSKNING ... 42
REFERENSER ... 44
LAGRUM ... 45
BILAGA 1 ... 47
Inledning
Det svenska samhället är heteronormativt vilket innebär ett binärt könssystem där kategorierna man och kvinna förväntas åtrå varandra. De könskomplementära normerna är tydligast inom föräldraskapet där modern och fadern konstrueras olika i relation till föräldraförmåga och ansvar (Mattsson, 2010a, s. 28–29; Elvin-Nowak & Thomsson, 2012, s. 220, 221). Mannen är norm i samhället, den enda arenan där kvinnan är norm är i föräldraskapet. Modern förväntas inneha huvudansvaret för familjen och om omsorgen av barnen medan pappan anses vara något, olikt vad mamman är och kan erbjuda, med sin blotta närvaro (Eriksson, 2007, s. 302–304).
Socialtjänsten är en normerande och moraliserande praktik vars syfte är att fostra klienten till att bli en väl fungerande samhällsmedborgare. Det innebär att den sociala barnavården har som syfte att fostra föräldrar enligt de rådande samhällsnormerna för ett gott föräldraskap.
Barnavårdsutredningar är kvittot på hur socialtjänsten positionerar föräldrarna inom konstruktionen av det könskomplementära föräldraskapet (jmf. Mattsson, 2010a, s. 14, 16).
Den juridiska kontext rörande jämställdhet som socialtjänsten har att förhålla sig till är följande lagar. I 1 kap. 2 § 5 st. regeringsformen (RF, SFS 1974:152) anges att det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person. Enligt 2 kap 13 § 2p diskrimineringslagen (SFS 2008:567) är diskriminering förbjuden i fråga om verksamhet inom socialtjänsten. Liknande värderingar återfinns även i socialtjänstlagens (SoL, SFS 2001:453) portalparagraf 1 kap. 1 § 3 st. Samhällets socialtjänst ska på demokratins och solidaritetens grund främja människornas jämlikhet i levnadsfrågor.
Om socialsekreterare beskriver mammor och pappor olika innebär det att socialtjänsten utformar insatser för kvinnor och män på skilda grunder vilket kan få stora konsekvenser för individen. Då socialtjänsten är en normerande praktik med syfte att fostra besitter de också makt att definiera ett gott föräldraskap. Konstruktionen och reproduktionen av det könskomplementära föräldraskapet som norm inom socialtjänsten bidrar till att föräldrarna reproducerar de ojämlika förväntningarna på föräldraskap till övriga sociala arenor.
Tidigare studier har fokuserat på att undersöka det talade ordet mellan socialsekreterare och klient samt hur socialsekreterare beskriver sin egen genusmedvetenhet. Däremot har inte aktstudier i samma utsträckning utförts. Hur formuleras normativa förväntningar på föräldrarna i barnavårdsutredningar? Vilka könskonstruktioner formuleras? Vilka skillnader kan utläsas i benämningarna av mammor respektive pappor?
Syfte och frågeställningar
Att undersöka hur socialtjänsten könar föräldraskap i barnavårdsutredningar, för att se på vilka sätt reproduktionen av föräldraskap utifrån tillhörande ansvar och föräldraförmåga formuleras.
o På vilka sätt beskrivs moderskap respektive faderskap i utredningar utifrån kön?
o Vilka skillnader finns i beskrivningarna av föräldrarnas förväntade beteenden baserat på normativa konstruktioner av föräldraskap?
o På vilka sätt reproducerar alternativt förändrar socialtjänstens utredningar familjenormer i samhället?
Studien avser att undersöka bedömningar av föräldraförmågan i utredningarna snarare än förekomsten av barnperspektiv eller de upplevelser som barnen förmedlat till socialsekreterarna.
Begreppsförklaringar
Barnavårdsutredning
Det är socialnämnden i varje kommun som enligt 11 kap. 1 och 1a §§ SoL (SFS 2001:453) inleder en barnavårdsutredning när det kommer in en anmälan, ansökan eller om nämnden på annat sätt får kännedom om något som kan innebära en åtgärd från nämndens sida. Det vill säga om ett barn far illa eller riskerar att fara illa.
Socialnämnden är den del av kommunen som ansvarar för socialtjänsten och de åtaganden som kommunen har enligt SoL (SFS 2001:453). Socialnämnden delegerar ansvaret för olika uppgifter, till exempel barnavårdsutredningar och beslut, till tjänstemännen som arbetar inom socialtjänsten (Socialstyrelsen, 2015b, s. 13).
Utredningen ska genomföras så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att riskera säkerheten och den måste genomföras på ett sådant sätt att ingen utsätts för onödig skada eller olägenhet
enligt 7 § förvaltningslagen (FL, SFS 1986:223) och 11 kap. 2 § SoL (SFS 2001:453). Barn och dess vårdnadshavare ska vara delaktiga och kontinuerligt få information om utredningsprocessen trots att det ofta, framförallt gällande mindre barn, är föräldraförmågan som utreds (Socialstyrelsen, 2015b, s. 89).
Under utredningsprocessen pratar socialtjänsten med barnet om dess situation, barnet är delaktigt olika mycket beroende på dess ålder och mognad. De pratar också med vårdnadshavarna, både på socialkontoret men också vid hembesök. Eventuella tidigare utredningar läses igenom och kontakter tas med till exempel förskola, skola, familjebehandlare, barnavårdscentral och skolhälsan. Ibland genomförs en del av utredningen av psykolog, psykoterapeut eller på ett så kallat utredningshem (ibid., s. 89–96).
När en utredning är avslutad kan socialtjänsten, vid behov, erbjuda frivilliga insatser enligt 4 kap. 1 § SoL (SFS 2001:453) som syftar till att hjälpa familjen. Insatserna kan till exempel bestå av samtalsstöd, samarbetssamtal, boende utanför familjen eller kontaktfamilj och dessa kan riktas till hela familjen, en eller båda föräldrarna eller till barnet. I vissa allvarliga fall där ett barn far illa och föräldrarna inte går med på frivilliga insatser kan tvångsåtgärder som till exempel boende utanför hemmet enligt lagen (LVU, SFS 1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga bli aktuellt (Socialstyrelsen, 2015b, s. 24, 115).
BBIC
Barns behov i centrum (BBIC) är ett standardiserat bedömningsverktyg för handläggning, genomförande och uppföljning inom den sociala barnavården. Många kommuner har valt att gå över till att enbart använda sig av detta bedömningsinstrument. BBIC tar sin utgångspunkt i FN:s konvention om barnets rättigheter och SoL (SFS 2001:453) och har som syfte att stärka barns delaktighet och inflytande, att förbättra samarbetet med barns familjer och nätverk, göra det lättare att följa upp handläggning och insatser samt att bidra med ökad kvalitet och rättssäkerhet (Socialstyrelsen, 2015a, s. 8–9).
BBIC har nio grundprinciper som alla utgår från barnet. I utredningsarbetet tittar man på risk- och skyddsfaktorer inom tre olika områden: barnets utveckling, föräldrarnas förmåga samt familj och miljö. Väger man samman dessa tre områden ser man vilket behov det aktuella barnet har (Socialstyrelsen, 2015a, s. 12). Genom att använda BBIC säkerställer man ett likabehandlingsperspektiv på barnet och dess behov, exempelvis så står det i princip nr 3
Det ska exempelvis inte göra någon skillnad vilket ursprung barnet eller dess föräldrar har, inte heller barnets hudfärg, kön, språk, religion eller funktionsnedsättning.
Utöver de rättigheter som barnkonventionen framhåller är det också viktigt att socialtjänsten främjar lika rättigheter och möjligheter för barn oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. [vår kursivering] (Socialstyrelsen, 2015, s. 15).
BBIC anger däremot inte förhållningssätt till föräldrarnas kön eller sexuella läggning.
Denna studie utreder inte metoden BBIC dock behöver metoden redogöras för då studiens empiriska material består av barnavårdsutredningar som är utförda enligt BBIC. Tidigare forskning visar därtill att ett standardiserat bedömningsinstrument av denna typ kan leda till att ett genusperspektiv missas i utredningen (Herz, 2012, s. 183; Socialstyrelsen, 2004, s. 226)
Tidigare forskning
Då kön är en aktuell fråga kan man tänka sig att det ska finnas mängder med forskning som belyser hur kön konstrueras inom socialtjänsten. Det finns det. Men efter vår litteraturstudie har vi uppmärksammat att en väldigt liten del handlar om hur föräldrar konstrueras utifrån kön i socialtjänstens utredningar. I detta kapitel beskrivs sökprocessen efterföljt av områdesindelade rubriker. Utgångspunkten för forskningsfältet är fader- och moderskap, avslutningsvis redogör vi för den tidigare forskningen kring socialtjänstens utredningar och metoder.
Sökprocess
Inledningsvis sökte vi på Libris, Diva, Social Services abstracts och SwePub med sökorden:
child protection investigation, child protection investigation parenthood, barnutredningar kön, genus, barn utredningar mamma och pappa i olika konstellationer. Utifrån de resultat vi fick valde vi, i den mån det fanns, de 10 första relevanta resultaten i varje databas som fanns i fulltext samt var referentgranskade. För att ytterligare avgränsa resultatet valde vi att använda oss av studier som behandlande könade konstruktioner av föräldraskap inom socialtjänsten.
Utifrån denna empiri tittade vi sedan på vilka forskare som refererats till ofta och letade fram deras texter, avhandlingar och annan forskning.
Föräldraskap
Att vara förälder är en stor uppgift med många åtaganden, men bedömningsskalan för bra moderskap och bra faderskap olika ut. En stor del av den tidigare forskningen inom området visar på att mödrarna, från samhällets sida, har höga krav på sitt omsorgsgivande och ansvarstagande samtidigt som fädernas föräldraskap negligeras (jmf. Eriksson, 2007, s. 185;
Krane & Davies, 2009, s. 39; Ulmanen & Andersson, 2006, s. 29).
Det råder en slags modersfixering i samhället som innebär att modern får stå för huvudansvaret i omsorgen av barnen, fokus hamnar på modern även om det är fadern som utreds. Denna sortens fixering av mödrarna leder i sin tur till att insatser och stöd ges till mamma oavsett vem av föräldrarna som utreds. Skulden för familjens problematik läggs på mamman, i och med detta hamnar pappan i positionen som en icke fullvärdig förälder. (Eriksson, 2007, s. 185; Krane
& Davies, 2009, s. 39; Ulmanen & Andersson, 2006, s. 29).
I en intervjustudie undersökte Suwada (2015) hur pappor i Sverige och Polen såg på sin roll som fäder samt hur männen hanterade de olika fadersidealen i respektive land. Skillnaden mellan synen på fader- och modersrollen var stora, papporna i Sverige tog bland annat upp problemen med könsuppdelningen och att båda föräldrarna hade lika stort ansvar. Trots att fader- och modersrollen i Polen är under utveckling till att bli mer jämställda och att mannen inte i lika hög grad ses som den primära försörjaren visade intervjuerna på en konservativ syn hos papporna i Polen (Suwada, 2015, s. 467–473). Krane och Davies (2009) beskriver, i en feministisk analys av socialtjänstens riskbedömningar gällande barn, hur de skapar en modersfixering genom att lägga större delen av ansvaret på mödrarna och en ytterst liten del på fadern och miljön kring barnet. De redogör även för moderskapets historiska bakgrund där mödrarna tidigare skulle ha distans till sina barn till skillnad från det nuvarande fullt känslomässiga och samhälleliga engagemanget. Mödrarna ska skänka all sin tid, sitt engagemang och sitt omhändertagande till barnen oberoende av sitt deltagande på arbetsmarknaden (ibid., s. 39). Av de båda studierna kan en utveckling uppmärksammas, fädernas roller i familjen har förändrats från primär försörjare frånkopplad från omsorgstagandet till att vara mer delaktig i familjen. Mödrarna har fortfarande höga krav på sitt omsorgsgivande och ansvarstagande samtidigt som hon ska prestera på arbetsmarknaden och hjälpa till med försörjningen av familjen (Suwada, 2015, s. 467–473; Krane & Davies, 2009, s.
39).
Detta resonemang stöds också av Bekkengen (1999) som i sina studier genomfört djupintervjuer med föräldrapar och arbetsgivare med grundad teori och kritisk realism som metodologisk utgångspunkt, för att undersöka hur mammor och pappor resonerar kring sin föräldraledighet.
Hon beskriver att det hierarkiska könssystemet på en strukturell nivå innebär att fadern har rättigheten att vara delaktig medan modern har skyldighet att ta huvudansvaret. Män är överordnade i maktstrukturen och har valfrihet medan kvinnor är underordnade och anpassar sig. Hon beskriver också att skillnaden mellan moderskap och faderskap är att kvinnor är föräldrar och män är pappor. Detta innebär att syftet med kvinnans föräldraledighet är att ta hand om barnet och alla de kringsysslor som det innebär medan männen tar föräldraledighet när det passar honom och arbetsgivaren i syfte att få ledigt, utveckla sig själv eller bygga en bättre relation med barnet (ibid., s. 38, 43).
Moderskapet som norm
Eriksson (2007, s. 301) har intervjuat mödrar samt familjerättssekreterare med huvudfokus på bland annat misshandlade kvinnor och normerande förväntningar på mammor och pappor med utgångspunkt i pappor som misshandlar mammor. Både män och kvinnors föräldraskap är föremål för social konstruktion, det handlar om reproduktionen av mamma och pappa, men även reproduktionen av det gemensamma föräldraskapet. Dock ställs föräldraskapet i förhållande till moderskapet som norm. Eriksson (2007, s. 301) skriver även om normen kring det heterosexuella, könskomplementära föräldraskapet där socialtjänsten utgår från att ett barn är i behov av båda föräldrarna, med betoning på olikheten mellan mamma och pappa. Att pappor inte kan ersätta mammor och vice versa, att båda behöver finnas där med sina olikheter i omsorgen av barnet. Här kan Eriksson (2007) se en särskiljning och ett konstaterande från familjerättssekreterarna att mammor kontra pappor ger olika sorters omsorg till barnet.
Det finns en paradox i de samhälleliga normerna kring både fader- och moderskapet. Männen i såväl Sverige som Polen verkade inte alltid ha förståelse för den arbetsbörda som föräldraskap innebär, samtidigt fanns det en bild av sig själv som mindre kunnig när det kom till att ta hand om barn. Detta ansågs ha sin grund i rådande samhällsnormer men även de fysiska skillnaderna som finns mellan män och kvinnor där kvinnorna faktiskt föder och till stor del ammar eller på annat sätt föder upp barnet den första tiden (Suwada, 2015, s. 478). Ser man istället till mödrarna och moderskapet kan denna uppgift vara slitsam, tidskrävande och socialt hindrande för dem.
Parallellt finns det även en diskurs om att mammor förväntas klara av allt detta utan att behöva stöttning eller insatser från samhället (Krane & Davies, 2009, s. 39). Viktigt är dock att politiska
och samhälleliga värderingar tillåter och involverar fäderna i alla delar av föräldraskapet men att det tar tid att förändra tankemönster och gamla invanda värderingar hos människor (Suwada, 2015, s. 478).
Konstruktionen av ett gott moder- och faderskap
I flertalet studier kan man urskilja en bild av hur konstruktionen av den goda modern bör vara för att hon ska anses ha en bra föräldraförmåga. Det handlar om att mödrarna ska skänka sin tid, sitt engagemang och sitt omhändertagande till barnen samtidigt som hon ska prestera på arbetsmarknaden och hjälpa till med försörjningen av familjen. Kvinnan har höga krav på sitt omsorgsgivande och ansvarstagande för att anses vara en bra moder (Mattsson, 2010b, s. 28;
Bekkengen, 1999, s. 38; Krane & Davies, 2009, s. 39). Föräldraskapet ställs ofta i förhållande till moderskapet som norm och därmed ställs pappors engagemang i föräldraskapet mot mödrarnas (Eriksson, 2007, s. 301; Suwada, 2015, s. 478). Detta i sin tur leder till att mödrar löper större risk att misslyckas som föräldrar då samhället och socialtjänsten ser henne som den primära vårdnadshavaren. Konsekvensen av denna rådande konstruktion kring modern är inte enbart att hon får stå till svars för fostran av barnen, far barnen illa är det också ett misslyckande som förälder från moderns sida. Tidigare forskning talar även för att modern ska vara kapabel att bära det stora ansvaret utan att få stöd och hjälp från samhället (Herz, 2012, s. 119; Krane
& Davies, 2009, s. 39).
Eriksson (2007, s. 303–304) beskriver, utifrån intervjuer med familjerättssekreterare, att fäders beteende kan utvidgas till att fortfarande anses normalt trots att mannen misshandlat kvinnan. I och med att socialtjänsten genom detta accepterar ett visst mått av aggressivitet och våld hos fäder bidrar det till att normen om manlighet reproduceras genom socialtjänstens bedömning av dessa fäder som lämpliga vårdnadshavare. Vidare resonerar författaren kring att pappor anses vara det som mammorna inte är, det faktum att en pappa är just en pappa och står i kontrast till mammans egenskaper kan stå till grund för gemensam vårdnad trots brister i pappans beteende och omvårdnad. Papporna innefattas i och med detta av en dubbel moral, samtidigt som socialtjänsten kan anse att en pappa brister i omsorgen genom att barnet bevittnar hans våld mot mamman kan han bedömas som en tillräckligt bra pappa (ibid., s. 312).
Istället för att uppmärksamma papporna som exempelvis våldsutövande män förflyttas fokus till att se på papporna i förhållande till barnet. I bedömningen av vad ”normal” manlighet är beskriver Eriksson (2007, s. 312) att det skapas som en förlängning av vad som accepteras;
dominans och våld är egenskaper som inte behöver vara papporna till någon nackdel.
Bekkengen (1999, s. 38) beskriver, i sin studie gällande hur mammor och pappor resonerar och väljer i förhållande till sin föräldraledighet, att när barn finns med i bilden blir mannens utförda hushållsarbete mindre än tidigare och ansvaret för omsorgen och hushållet faller på mamman och försörjningsansvaret hamnar på pappan. Samtidigt som Bekkengen (1999) beskriver en uppdelning mellan könen på så sätt att pappan tar försörjningsansvaret och är lojal mot sitt arbete har en förändring skett då papporna blivit mer och mer familjeorienterade i sina val.
Dock kvarstår problematiken kring jämlikheten mellan könen då pappan, på en strukturell nivå, tenderar att ”plocka russinen ur kakan” i sitt engagemang inom familjen. Då valfriheten att välja vilka delar papporna vill engagera sig i finns även möjlighet att välja bort oönskade delar i föräldraskapet (Bekkengen, 1999, s. 40–41).
Utredningar och bedömningar av föräldraförmåga
Ett genomgående tema i den tidigare forskningen är att mammor och pappor har olika förutsättningar och förväntningar på sig vilket speciellt går att se i socialtjänstens utredningar och arbete med familjer. Ulmanen och Andersson (2006, s. 28–29, 64–65) har genomfört en litteraturgenomgång på uppdrag av Statens institutionsstyrelse som riktar in sig på svensk social barnavård ur ett könsperspektiv mellan åren 1993 och 2003. De har funnit att ett återkommande tema inom socialtjänsten är att det traditionella hierarkiska könssystemet reproduceras.
Papporna är ofta frånvarande i utredningarna och det är brister hos mamman som avgör vilka insatser familjen behöver. Föräldrarna bemöts inte utifrån föräldraförmåga utan utifrån könstillhörighet vilket innebär att mammorna möter en hårdare bedömning och papporna slipper ansvar och får sin föräldraförmåga nedvärderad. Mattsson (2010b, s. 28) skriver om liknande upptäckter i sin forskning om att göra kön i barn- och ungdomsärenden där föräldrarna tilldelas olika mycket ansvar för omsorgen av barnet. Socialstyrelsen (2004, s. 10, 74–75, 222- 226) har, baserat på Ulmanen och Anderssons (2006) resultat samt egna enkäter, publicerat en rapport angående jämställdheten i socialtjänsten. I rapporten framkommer det att jämställdhet inte är ett prioriterat område. I socialtjänstens arbete, främst i agerandet mot föräldrarna, finner man traditionella föreställningar om kön och familj. Rapporten speglar det som ovanstående forskning också tar upp, det problematiska med att socialtjänsten reproducerar stereotypa könsbilder.
Trots att tidigare forskning till stor del visar en olik bedömning utifrån kön beskriver Bender (1999, s. 100-101), i en artikel, att socialtjänstens uppgift i alla lägen, även då mamman blir misshandlad av pappan, är att agera för hela familjen. Socialtjänsten kan i en sådan situation
inte ta ställning för kvinnan och utesluta mannen utan måste arbeta med fokus på barnet och det nätverk som finns runtomkring. Socialtjänsten kan inte helt ställa sig på den misshandlade kvinnans sida, det strider mot deras uppgift att ta in helheten vilket inte kan utesluta mannen.
Socialtjänsten kan då riskera att framstå som att de är emot män. Eftersom socialtjänsten ska vara objektiv innebär detta också att arbetet ges betydelsen av att vara värdeneutralt vilket i sin tur leder till att maktrelationerna mellan man och kvinna inte görs synliga.
Sammanfattande för ovanstående studier är att risken för att en kvinna bedöms misslyckas i sitt föräldraskap är mycket större än att en man gör det. I det sociala barnavårdsarbetet godtas till större del olika anledningar till varför en pappa inte kan ta hand om sitt barn men som inte accepteras på liknande sätt när det gäller mamman (Mattsson, 2010b, s. 28). Samtidigt som socialtjänsten ska stå opartisk i sitt bemötande och se till helheten kring barnet som utreds.
Dock kan ett sådant opartiskt bemötande ge konsekvenser, framförallt i familjer där pappan misshandlat mamman. I en sådan situation kan socialtjänsten inte ta ställning för den misshandlade kvinnan utan att då riskera att indirekt identifiera sig med den misshandlande mannen samt manliga värden. Det problematiska blir även att om socialtjänsten i sitt arbete sätter hela familjen i fokus i tron på jämställdhet riskerar att negligera att det redan finns en ojämn maktfördelning mellan mannen och kvinnan där det har förekommit misshandel (Bender, 1999, s. 102).
Så länge samhället inte ser till pappan som en omsorgsgivare eller som delaktig i omhändertagandet av barnen kommer det vara svårt för fäder att bryta mot den traditionella fadersrollen. Det handlar om att göra det möjligt att omdefiniera männens ekonomiska betydelse jämfört med kvinnornas vilket är svårt att göra så länge män och kvinnor värderas och avlönas olika på arbetsmarknaden. Detta för att ge fäderna större möjlighet till omsorgsgivande av sina barn (Suwada, 2015, s. 478). Ser man istället till vad socialtjänsten kan göra i sitt arbete och sitt agerande mot föräldrar fastslår författarna i Socialstyrelsens rapport (2004, s. 226) att det behövs ett genomgående könsperspektiv inom socialtjänsten då det tydligt framkom att jämställdhet inte var ett prioriterat område.
Herz (2012, s. 227) beskriver istället utifrån den enskilde socialsekreterarens perspektiv att det glapp som finns mellan medvetenhet och vikten av att ha ett kritiskt tänkande kring kön inte appliceras i det praktiska arbetet. I studien har professionella möten och samtal socialsekreterare emellan observerats, forskaren har undersökt på vilket sätt de talar och resonerar kring diskurser om kön och etnicitet samt vilken betydelse detta har för bedömningar
och beslut. I Australien kunde man även där se att bedömningar som gjordes inom den sociala barnavården, till stor del handlade om mammornas förmåga att ge omsorg till barnet samt vilken moralisk karaktär modern tyckes uppbära. Samtidigt fann man även beskrivningar av pappornas roll i familjen samt skicket på bostaden där familjen bodde men fokus låg till största del på moderskapet och mödrarnas kapacitet att ge omsorg (Krane & Davies, 2000, s. 38).
Rutinbaserade bedömningsverktyg
Enligt Herz (2012) har de rutinbaserade bedömningsinstrument som används inom socialtjänsten en tendens att användas som “sköldar” för de beslut som socialsekreterarna fattar.
Den professionella behöver inte reflektera över eller överväga sin bedömning själv då ansvaret faller på instrumentet eller upphovsmakarna till det. Dessa instrument bygger på ett individbaserat arbete vilket bidrar till tron om att användandet legitimerar ett könsneutralt arbete. Kärnan i denna problematik är att bedömningsverktygen inte är utvecklade utifrån ett genusperspektiv. Ett exempel är BBIC vilket grundar sig i psykologiska teorier och inte tar hänsyn till kön. Detta innebär att bedömningsinstrumentet inte utesluter att stereotypa bilder av kön reproduceras (ibid., s. 212, s. 224–226).
Även i andra delar av världen kan man finna liknande företeelser som i den svenska barnavården, i Canada har man sedan 2000-talet infört ett frekvent användande av riskbedömningsverktyg då dödssiffran bland små barn som levde med föräldrar som på olika sätt brast i omsorgen var oroväckande hög. Den sociala barnavården hade misslyckats med sitt primära uppdrag att skydda och värna om barnen. Men trots att riskbedömningarna är utformade på ett individuellt och standardiserat sätt kommer det alltid vara en socialarbetare som gör en tolkning och bedömning av beslutet som fattas gällande familjen (Krane & Davies, 2000, s. 38).
Normbrott inom socialtjänsten
Mattsson (2010a) undersöker, med hjälp av Judith Butlers genusdefinition, bland annat olika behandlande institutioners praktiska sociala arbete utifrån ett genusperspektiv. Studien visar att det sociala arbetet i praktiken reproducerar olika könskonstruktioner. Det framkom dock att det samtidigt finns personer, både klienter och socialarbetare, som agerar normbrytande.
Normbrotten är dock inte så pass strategiskt genomförda att det bidrar till några förändringar i arbetet. Istället ses normbrotten som problematiska i sig och ifrågasätts starkt vilket bidrar till att könsnormerna legitimeras då överträdelser motarbetas (ibid., s. 256–257). I Socialstyrelsens rapport (2004, s. 222) framkom det också att socialtjänsten saknar könsperspektiv i sitt arbete
och att tjänstemännen blev mötta med motstånd om de försökte arbeta aktivt med kön i sina ärenden.
De huvudsakliga resultaten i Herz (2012) studie är att socialsekreterarna är medvetna om rådande köns- och etnicitetsnormer men att det finns en diskrepans från medvetenhet till att praktiskt genomföra förändringar för att bryta konstruktionen och reproduktionen av dessa normer. Det är viktigt att det finns en medvetenhet om det normerande i det sociala arbetet och i synnerhet den sociala barnavården. Syftet är att disciplinera klienten mot normalitet och om normalitet då innebär ett könskomplementärt föräldraskap bidrar det till att ytterligare upprätthålla och reproducera de rådande orättvisorna.
Samtidigt som Herz (2012) beskriver vikten av att bryta könsnormer visar Mattsson (2010a) att de som gör normbrott blir motarbetade. Vilket betyder att det inte är tillräckligt att enskilda professionella agerar normbrytare. Det krävs andra insatser för att socialtjänsten och andra institutioner inte ska fortsätta upprätthålla och reproducera ett ojämlikt könssystem.
Sammanfattning av forskningsfältet
Den tidigare forskningen visar att samhällsnormer ser olika ut för mammor och pappor.
Mamman bedöms och döms utifrån ett striktare ideal inom många av samhällets arenor, inte minst inom socialtjänstens bedömning av föräldraförmågan. Papporna är ofta frånvarande i barnavårdsutredningar, de utreds inte som omsorgsgivare vilket innebär att de slipper ansvar för familjesituationen men samtidigt utestängs som omsorgsgivande förälder.
För att förändra dessa normer så krävs det enligt den tidigare forskningen en förändring i samhället och socialpolitiken. Det räcker inte att enskilda bryter mot dessa normer utan det krävs en riktad insats uppifrån. Många av de utredningsverktyg som socialtjänsten infört har inneburit att socialsekreterare, med syftet att bland annat arbeta jämställt, arbetar individfokuserat vilket legitimerar tron på ett genusmedvetet förhållningssätt. Genom att inte arbeta normkritiskt fortsätter socialsekreterare att reproducera det binära heteronormativa hierarkiska könssystemet på grund av sin egen omedvetenhet om hur sociala konstruktioner reproduceras och befästs.
Då mycket av den tidigare forskningen publicerats kring millennieskiftet behöver forskningsfältet uppdateras kring frågorna om kön. Därför kommer studien att bidra med uppdaterad kunskap om hur kön reproduceras i det praktiska arbetet på socialkontor idag.
Tidigare forskning har också till stor del fokuserat på diskursanalyser av möten mellan klient och socialsekreterare, intervjuer eller observationer vilket, till viss del, utelämnar tematisk analys av akter som underlag. Socialtjänstens barnavårdsutredningar är det minst påverkade materialet eftersom att författaren av texten inte, i skrivandets stund, varit medveten om att materialet ska granskas.
Teoretiska perspektiv
I följande avsnitt avhandlas det teoretiska perspektiv studien utgår ifrån. Inledningsvis beskrivs grundläggande socialkonstruktivism som sedan genus, performativitet och könat föräldraskap utgår ifrån.
Socialkonstruktivism
Utgångspunkten för socialkonstruktivismen är att sociala praktiker på olika sätt konstruerar och skapar den sociala värld vi befinner oss i. Genom olika sociala processer bildas kollektiva uppfattningar om hur världen är beskaffad, de sociala processerna gör kunskap objektiv. Genom sociala repetitiva handlingsmönster samt hur människor talar om olika företeelser delas kunskapen med kollektivet och institutionaliseras som ett givet system. Hur kollektivet anser att världen är beskaffad är därmed en produkt av individers förståelse som delas av tillräckligt många människor för att göra förståelsen objektiv. Människan växer upp, och fostras, i denna förståelse och blir på så vis en produkt av kollektivets kunskap (Payne, 2008, s. 29–30). Sociala konstruktioner uppstår dock inte ur ett vakuum utan står i relation till forna sociala processer vilket gör de flesta sociala konstruktioner till rekonstruktioner. Konstruktionen av vad som anses vara sanningen ser olika ut för olika människor, det finns därmed olika sanna verkligheter.
(Sohlberg & Sohlberg, 2008, s. 268, 270).
Då sociala konstruktioner är en produkt av sociala krafter, ideologier och äldre händelser kan människan påminna sig om att dessa också är förändringbara. Sociala konstruktioner är därmed inte fasta eller oföränderliga. Enligt Hacking (2000, s. 14–15) kan medvetenheten kring att konstruktioner går att förändra fungera som något frigörande för människan. Det handlar även om att människan genom detta inte behöver positionera sig i olika sociala konstruktioner som bidrar med känslor av missnöje. Dock belyser författaren att sociala konstruktioners frigörande
kraft enbart har denna funktion förutsatt att människan är medvetengjord och har inlett sin frigörelse.
Hacking (2000, s. 141–142) skriver att människan ständigt skapar kategorier, som över tid konstrueras och reproduceras utifrån de rådande diskurserna som finns i samhället. Då människor kategoriseras kommer deras självbild och beteende att förändras. Begreppet
“interaktiva kategorier” kopplas således inte till individerna i sig utan till de kategorierna som de är placerade inom, det skapas en slags växelverkan mellan individen som kategoriseras samt kategorin i sig. Med andra ord kan man förklara det som en återkopplingseffekt, människorna i kategorierna blir, delvis i alla fall, en konstruktion av sin kategorisering. Omgivningens sätt att behandla de kategoriserade människorna men även hur dessa tänker om sig själva har en påverkande kraft. Till exempel att vara kvinna, det är en social konstruktion som påverkas av hur miljön runtomkring och hur vi själva uppfattar och talar om kön.
Diskurs är, enligt Michael Foucault, talet om de föreställningar som människan har kring olika företeelser. Själva framställningen är styrd av regler och handlar om att hela tiden återskapa det normala vilket också leder till att det ”onormala”, det ”osanna” eller ”falska” förkastas och nedvärderas. Kort sagt, genom diskurser konstruerar och återskapar vi det normala och definierar därmed det onormala eller avvikande (Butler, 2005, s. 15, se även Foucault, 1993).
Genus och performativitet
Genus och kön konstrueras och reproduceras genom ”den upprepade stiliseringen av kroppen, ett antal återkommande handlingar inom en ytterst rigid regulativ struktur som med tiden stelnar och kommer att te sig som en substans, en naturlig form av varande” (Butler, 2007, s. 88). Det här innebär att vi genom performativitet, det vill säga repetitiva handlingar och beteenden, aktivt konstituerar genus. Det går inte att göra en distinktion mellan genus, som socialt eller kulturellt kön, och biologiskt kön. Båda konstrueras performativt och diskursivt och går inte att särskilja. Vi tolkar kroppen och definierar människan utifrån genus redan vid födseln (Butler, 2005, s. 45–55). Det är en process där man och kvinna, manligt och kvinnligt, feminint och maskulint reproduceras diskursivt och performativt i en social och historisk kontext (jmf. Elvin- Nowak & Thomsson, 2012, s. 13, 14, 20; Butler, 2007, s. 88; Payne, 2008, s. 29–30, 240).
Kön konstrueras också i samspel med sexualitet, mer exakt genom heteronormativitet. Det antas att det feminina och det maskulina kompletterar och åtrår varandra. Vilket innebär att
heterosexualitet anses vara det rätta och det naturliga. Allt utöver är normbrytande, det vill säga avvikande (Butler, 2007, s. 10–11, 184; Mattsson, 2010a, s. 28–29).
Könat föräldraskap
Definitionen av familj konstrueras i relation till historia, kultur och samhällsnormer. I det svenska samhället är den könskomplementära kärnfamiljen ett normerande ideal.
Utgångspunkten för en ”riktig” familj är att den innehåller ett heterosexuellt par, det vill säga två vuxna med olika kön, som har minderåriga barn. Heteronormativa familjekonstellationer som i viss mån liknar den traditionella kärnfamiljen kan också ingå i definitionen av en ”riktig”
familj. Det kan till exempel handla om en konstellation med barn som inte är syskon (Elvin- Nowak & Thomsson, 2012, s. 192–193). Arbetsuppdelningen inom den könskomplementära familjen är asymmetrisk i den bemärkelsen att mamman har huvudansvar för hushållsarbete, barnomsorg och för jämställdheten i familjen (Bruno, 2015, s. 170, 182).
Moderskapet reproduceras som norm i föräldraskapet vilket innebär att det är mödrars skyldighet att bära huvudansvaret för omsorg, hem, hushåll och till och med faderns relation med barnen medan fadern har rätten att vara delaktig. Om barnen far illa är det därmed modern som har misslyckats som förälder och som kvinna. Samtidigt som modern bär ansvaret så förväntas hon klara av detta ansvar och dessa förväntningar utan stöd från samhället (Eriksson, 2007, s. 301; Krane & Davies, 2009, s. 39).
Att moderskapet reproduceras som norm ger konsekvenser även för faderskapet. Fadern konstrueras som frånvarande och separerad från relationen med barnen. Hans föräldraförmåga ifrågasätts inte och han blir därmed konstruerad som en tillräckligt bra fader trots problematiska beteenden då hans brister osynliggörs genom att problemen inte uppmärksammas (Eriksson, 2007, s. 174, 303–304, 313; Ulmanen & Andersson, 2006, s. 29; Herz, 2012, s. 119).
Det råder en modersfixering i samhället, där modern bär huvudansvaret för omsorgen och för att skydda barnen. Att fadern brister i sitt föräldraskap anses inte av samhället som lika allvarligt i jämförelse med om modern skulle brista i sitt föräldraskap (Socialstyrelsen, 2004, s. 79–80).
När föräldrar brister i sitt föräldraskap tenderar samhällets institutioner att fokusera på modern (jmf. Eriksson, 2007, s. 185; Krane & Davies, 2009, s. 39; Ulmanen & Andersson, 2006, s. 29).
Berg (2006) beskriver bland annat de rådande myterna som finns kring de båda könen, att män är aktiva och står för fostran medan kvinnorna är passiva och står för omsorg (ibid., s. 9–10).
Konstruktionen av den frånvarande fadern är en konsekvens av att moderskapet reproduceras som norm. Eftersom att modern förväntas ta ansvaret så förpassas fadern till periferin och får därmed ett mindre uttalat ansvar för vård och omsorg. Detta gör att modern och barnet konstrueras som i en symbios och deras relation görs viktig medan fadern hamnar i periferin frånkopplat relationen till barnet (jmf. Herz, 2012, s. 118–126; Socialstyrelsen, 2004, s. 79–80).
Konstruktionen av den tillräckligt bra fadern grundar sig i ett normativt moderskap som innebär ett stort ansvarstagande och förpliktelser medan ett gott faderskap beror på faderns närvaro i familjen. Närvaron förutsätter inte att fadern spenderar tid med barnen då han kan uppfattas vara en bra far nästan oavsett hur mycket tid hans yrkesarbete tar i anspråk. I familjer där fadern utsätter modern för våld särskiljs våldet och faderskapet. I konstruktionen av normal manlighet återfinns en acceptans av en viss grad av våld. Det försvaras inte men det osynliggörs i ett föräldraskap som bygger på konstruktionen av att en pappa är tillräckligt bra enbart genom sin närvaro vilket fråntar pappan ansvaret för våldshandlingarna (Elvin-Nowak & Thomsson, 2012, s. 198–208; Eriksson, 2007, s. 303–304).
Metod
Studien utgår ifrån 9 stycken barnavårdsutredningar som bearbetats med hjälp av en tematisk analys och vårt teoretiska ramverk.
Vårt teoretiska ramverk skulle man egentligen kunna benämna som våra teoretiska konstruktioner. Vi kan inte vetenskapsteoretiskt utgå ifrån socialkonstruktivism och försöka förstå konstruktioner och rekonstruktioner, det vill säga produkten av olika sociala processer, och samtidigt hävda att de teorier och begrepp vi använder oss av i denna studie är den sanna verkligheten. Vi utgår därmed ifrån att det inte finns en objektiv verklighet utan genom sociala processer bildas kollektiva uppfattningar om verklighet (Sohlberg & Sohlberg, 2008, s. 267–
275; Payne, 2008, s. 29–30).
Material och urval
Studiens empiriska material består av 9 stycken barnavårdsutredningar som är mellan 5 och 13 sidor, tillsammans uppgår dom till 66 sidor. I utredningarna finns en inledning, utredande text
enligt BBIC, en analys och en bedömningstext. Vi har inte gjort någon skillnad på vart i texten vi läst utan behandlat alla delar lika.
Att studera utredningar ger en god insyn i arbetet inom socialtjänsten. Samtidigt som utredningarna representerar en explicit produkt av konstruktionen av verkligheten i den bemärkelse att de inte är producerade i forskningssyfte, till skillnad från intervjuer eller enkäter samt att det, i stor utsträckning, är föräldrarnas förmågor som undersöks. Därför kan en analys av barnavårdsutredningar visa hur föräldraskapet konstrueras utifrån kön inom socialtjänsten.
Detta är svårt att studera på något annat sätt.
Bekvämlighetsurval
Ett bekvämlighetsurval innebär att studiens urval är baserat på befintliga kontakter, det vill säga, valet står mellan att inte utföra studien eller att använda sig av det material som står tillgängligt, alternativt att ägaren till materialet ställt som krav att endast en viss typ av material görs tillgängligt. Ett bekvämlighetsurval i en studie gör det svårare att generalisera resultatet men påverkar inte möjligheten att göra kopplingar till tidigare studier eller att använda forskningen som underlag för annan forskning (Bryman, 2008, s. 195, 433).
Vi tillfrågade inledningsvis 15 enhetschefer i olika kringliggande kommuner genom mail och telefonsamtal om de på något sätt hade möjlighet att tillhandahålla material till studien. I förfrågan ingick även ett erbjudande om återkoppling efter studiens avslut med resultat och slutsatser för att på så sätt även kunna ge tillbaka ett bidrag till ökad kunskap i den specifika kommunen. Dock svarade samtliga nej.
Genom personliga kontakter, med hjälp av en socialchef, fick vi tag på en enhetschef på barn- och ungdomsenheten i den aktuella kommunen som tackade ja. Det blev därmed ett bekvämlighetsurval. Även valet av utredningar är ett bekvämlighetsurval då ett krav från enhetschefen var att hen skulle få välja ut de utredningar vi fick studera. Vi förde dock en diskussion kring vad studiens frågeställning och syfte var för att på så sätt ge en bild av som skulle undersökas. Vi framförde även kriterier som utredningarna skulle uppfylla för att passa som underlag till studien. Barnets ålder skulle inte vara över 12 år då vi, tillsammans med enhetschefen, resonerade kring att föräldraförmågan står mer i fokus ju yngre barnet är.
Ytterligare ett kriterium var att föräldrarna skulle bestå av en man och en kvinna då vi avser att studera en könskomplementär konstruktion av föräldraskap.
Kvalitativ tematisk analys
Enligt Braun och Clarke (2006, s. 78–79) är tematisk analys en metod för att hitta, analysera och rapportera teman i ett forskningsunderlag. Detta är ett mycket vanligt angreppssätt som saknar en tydligt definierad metod. Tack vare detta, samt den teoretiska friheten, är metoden mycket flexibel och kan förse forskaren med en rik och detaljerad redogörelse av det analyserade materialet.
Tematiseringen består av följande sex faser, första fasen handlar om att göra sig bekant med materialet samtidigt som initiala idéer som sammanfattar centrala aspekter i texten skrivs ner.
Fas två innebär att de centrala aspekterna i texten görs om till koder. Fas nummer tre handlar om att samla alla koderna under olika relevanta teman för att sedan hitta citat som stödjer analysen. I nästa fas revideras koderna och de teman som funnits, dessa ska granskas för att sedan slås ihop så att materialet blir så kärnfullt som möjligt. Därefter ska en kontroll göras över hur temana fungerar i relation till materialet. I fas fem handlar det om att definiera och namnge de olika teman och koppla dessa till det teoretiska ramverket samt kontrollera att de fungerar i relation till syfte och frågeställningar. Som sista steg i tematiseringen ska ”fynden”
som gjorts i materialet skrivas ner i en rapport och analys, där det är viktigt att visa hur koder och teman hänger ihop med studiens syfte och teorin (Braun & Clarke, 2006, s. 87–93).
Vi inledde bearbetningen av materialet genom att ge varje utredning ett unikt nummer. Sedan läste vi utredningarna flera gånger, när en av oss läst igenom en utredning antecknade vi detta för att på så sätt kontrollera så att vi båda läste igenom alla utredningar lika många gånger. När vi blivit bekanta med materialet började en av oss att redogöra för vilka upptäckter och aspekter (koder) som denne funnit i utredningen medan den andra antecknade. När den inledande kodningen var klar började vi diskutera det vi skrivit ned kring utredningen, även delar av vår diskussion som var relevant antecknades i kodschemat. Därefter gjordes ett byte, den som antecknat först fick redogöra för en utredning och den andra antecknade. På detta sätt fortsatte vi tematiseringsarbetet med alla utredningarna. Allteftersom kodningen av vår genomläsning fortgick kom vi också fram till vilken information i utredningarna som vi fann nödvändig att ha med vilket gjorde det nödvändigt att återvända till materialet för att säkerställa att vi hämtat samma information från alla utredningar.
Bearbetning av material
All bearbetning och tematisering utfördes på socialkontoret i den aktuella kommunen vilket innebar att vi inte, som om materialet varit offentligt, hade fri tillgång till utredningarna.
Samtidigt var tillgången till materialet villkorat genom ett förbehåll (se bilaga 1) med olika förhållningsregler vilket gjorde att vi fick anpassa oss (se etikavsnitt nedan). Bland annat har läsning och bearbetning av materialet fått delas upp, i början av uppsatsskrivande gjorde vi kodningen och därefter valde vi ut teman. Anonymiseringen av materialet skedde i början av bearbetningen vilket i sig var en lång process. Först strök vi över alla namn på personer, platser och personliga uppgifter med tippex, för att veta vem som sagt vad skrev vi mamma, pappa eller barn över tippexen (se etikavsnitt nedan). I slutskedet av studien fick vi sedan gå tillbaka till utredningarna för att lägga till ytterligare detaljer eller säkerställa att de slutsatser som vi dragit av vårt material var korrekta.
Vi delade in själva sökandet efter koder i två delar, först hade vi specifika koder som vi behövde hitta i alla utredningar. Exempel på några specifika koder är: ”anledning till utredning”,
”mamma/ pappa benämns i relation till” med mera. Dock fanns det flertalet ospecificerade koder som vi upptäckte allteftersom läsningen pågick, dessa valde vi att fritt anteckna och sedan sammanställda i huvudsakliga teman i slutet av tematiseringsprocessen. Under denna process var vi noggranna med att enbart skriva in generella saker från utredningarna samt göra koderna
”anonyma” i den bemärkelsen att det inte ska vara möjligt för utomstående att spåra informationen till vare sig personer eller kommun.
I tematiseringen bestämde vi tillsammans vad som skulle räknas som ett tema. Vi hade i åtanke att teman och koder inte uppstår i ett epistemologiskt vakuum utan de inrymmer vår förförståelse, perspektiv och teorier (jmf. Braun & Clarke, 2006, s. 82, 84). Vi tänkte oss att ett tema är något som upprepas och som står i relation med vårt teoretiska ramverk och den övergripande forskningsfrågan. Våra teman bestod av både implicita och explicita utsagor relaterade till konstruktionen av föräldrarnas kön i nio utvalda barnavårdsutredningar från en mindre kommun i södra Sverige. Våra utvalda teman ställdes sedan i relation till varandra, forskningsfrågan och det teoretiska ramverket för att se om de höll ihop, om det fanns tillräckligt med data i varje tema och om de var samstämmiga. Varje tema granskades och reviderades sedan för att fånga essensen i det (jmf. Braun & Clarke, 2006, s. 91, 92). Arbetet med att konkretisera och få fram själva kärnan i slutligen utvalda teman resulterade i fem teman.
Dessa teman analyserades med stöd av citat i rapporten utifrån socialkonstruktivism och genusteori.
Metodologiska begränsningar och styrkor
Enligt Braun & Clarke (2006, s. 81) är tematisk analys en flexibel metod som inte är bunden till ett befintligt teoretiskt ramverk. Metoden är till stor del fri vilket gör det möjligt att med socialkonstruktivismen som teoretiskt ramverk finna subtila, implicita men även explicita utsagor i studiens empiriska material. Som vi tidigare beskrivit är utgångspunkten för socialkonstruktivism att sociala praktiker på olika sätt konstruerar och skapar kollektiva uppfattningar om verkligheten. Att människan agerar, talar och ser ut som den gör är sociala konstruktioner som ständigt skapas och reproduceras genom, till exempel, diskurser och performativitet inom samhällets arenor. Med hjälp av tematisk analys och det teoretiska ramverket är det möjligt för oss att analysera hur könat föräldraskap konstrueras och reproduceras inom den sociala barnavården.
Pålitlighet och objektivitet
Som vi tidigare nämnt uppkommer inte teman och koder ur ett epistemologiskt vakuum. Vi har en förförståelse och en uppfattning om världen som påverkar vad vi tycker är viktigt (Braun &
Clarke, 2006, s. 84). Båda författarna till studien har, genom arbete på kvinnojour, inom socialtjänst och inom den ideella sektorn, kommit i kontakt med flertalet utsatta mödrar som i socialtjänstens utredningar förefaller blivit bedömda enligt de icke jämställda normer den tidigare forskningen visat på. Till exempel verkar det som om många kvinnors föräldraförmåga blir hårdare granskad och bedömd än männens.
Då vi tänker att det inte finns en objektiv sanning och att den sanning vi producerar är en social konstruktion använder vi oss av något som Kvale och Brinkmann (2009, s. 260) benämner som reflexiv objektivitet. Det innebär att vi som författare kontinuerligt, i rapporten, reflekterar över hur vår förförståelse påverkar resultaten. För att, i största möjliga mån, undvika selektiv perception, som innebär att vi medvetet eller omedvetet finner sådant som bekräftar vår förförståelse eller att vi missar det som ifrågasätter den, har vi, med ett kritiskt förhållningssätt, kodat varje utredning var sin gång, utan diskussion, för att sedan se om de kodningar vi gjort överensstämmer. Genom att göra detta har vi säkerställt att de koder och teman vi analyserat är något vi båda uppfattat som framträdande. Vi har även efter analysen ställt vår förförståelse mot vår tolkning för att undvika selektiv perception. Detta har skett genom att vi kontinuerligt
diskuterat tolkningarna och våra enskilda förförståelser med varandra och jämfört dessa med resultatet. I analysen har vi sedan valt att väldigt tydligt redovisa vad som är våra egna tolkningar av materialet (jmf. ibid., s. 268).
Det empiriska materialet förstärker objektiviteten i studien då vi till viss del kan bortse från påverkanseffekter då socialsekreteraren inte, i skapandets stund, varit medveten om att någon utomstående kommer att granska texten (jmf. Bryman, 2008, s. 489). Trots att vi tänker att flexibiliteten och friheten med tematisk analys är en stor fördel finns också risken att vi antingen gör en för försiktig eller en för vidlyftig tolkning av resultatet.
Trovärdighet
Kvalitativ forskning generellt och tematisk analys i synnerhet kritiseras ofta för att vara alltför godtycklig, att vad som helst släpps igenom (Braun & Clarke, 2006, s. 78). Detta föregriper vi genom att explicit beskriva hur vi genomfört studien, det vill säga att vi är så transparanta som möjligt (jmf. Bryman, 2008, s. 355).
Det empiriska materialet är inte påverkat av vare sig författaren av utredningen eller forskaren då det är producerat i ett annat syfte än forskning. Det har istället varit särskilt viktigt att under hela studiens process tillämpa ett kritiskt förhållningssätt till tolknings- och analysarbetet. När vi kodat, tematiserat och analyserat har vi använt oss av styrkan att vara två personer med olika förförståelse. Detta har inneburit att vi tolkat materialet ur olika perspektiv vilket sammantaget givit en bredare bild av empirin. Vi har kontinuerligt validerat tolkningarna och resultatet genom kritisk diskussion samt genom att i alla steg koppla resultatet till vårt syfte, våra frågeställningar och det teoretiska ramverket. Våra tolkningar har sedan kontrollerats mot den tidigare forskningen för att ytterligare validera resultatets rimlighet (jmf. Kvale & Brinkmann, 2009, s. 268, 270).
Genom att återkoppla till det berörda socialkontoret där studien är utförd och tillsammans med socialsekreterarna på plats utvärdera resultaten genomför vi en kommunikativ validering där vi, tillsammans, kan komma fram till huruvida våra resultat stämmer överens med socialsekreterarnas uppfattning om hur kön konstrueras och reproduceras i utredningarna (jmf.
Kvale & Brinkmann, 2009, s. 271).
Överförbarhet
Överförbarhet innebär att fråga sig om, och argumentera för att resultatet av studien inte bara är giltigt i den kontext studien är utförd i (Kvale & Brinkmann, 2009, s. 280). Denna studie gör inte anspråk på att producera en allmängiltig kunskap om hur föräldrarnas kön konstrueras i barnavårdsutredningar. För att få fram ett sådant underlag krävs en större mängd data och ett slumpmässigt urval. I denna studie använder vi oss av ett bekvämlighetsurval vilket begränsar möjligheten att generalisera. Vi kan däremot dra slutsatser i jämförelse med tidigare forskning samt använda denna studie som avstamp eller underlag för kommande forskning (jmf. Kvale &
Brinkmann, 2009, s. 282; Bryman, 2008, s. 195, 433).
Det aktuella socialkontoret använder sig av det standardiserade bedömningsinstrumentet BBIC och liknande arbetsmetoder som andra socialkontor vilket gör det möjligt att föra över resultaten till andra kontexter. Dock kan genusmedvetenheten variera samt förståelsen om att BBIC, och även andra standardiserade bedömningsinstrument, inte innefattar ett genusperspektiv. Den tidigare forskningen tillsammans med resultatet av denna studie visar dock att nivån av genusmedvetenhet, generellt, är ganska låg.
Etik vid aktstudier
Enligt Vetenskapsrådets (2011, s. 12–13) forskningsetiska principer skall uppgifter gällande enskilda personer, särskilt när det handlar om grupper eller människor som kan anses vara extra utsatta, skrivas på ett sådant sätt att det inte på något vis går att identifiera enskilda. Detta går under namnet konfidentialitetskravet och handlar om att personuppgifter skall förvaras så att obehöriga inte får tillgång till dem. Ett av de största etiska dilemman studien ställts inför är att de personer som innefattas av utredningarna varken har vetskapen eller möjligheten att påverka att deras utredningar används som material till denna studie. Då det är mycket personlig och högst känslig information gällande familjerna och deras problematik behöver informationen hanteras ytterst varsamt av oss som genomför studien. Även om vi inte på något sätt kände till de som var föremål för utredning bör det vara med i beaktandet i den etiska diskussionen. Innan materialet gavs till oss fanns det en risk då vi, potentiellt, skulle kunna känna till eller härleda personerna till någon i vår kännedom. Då enhetschefen tagit sitt ansvar genom att se till att ett ordentligt genomarbetat förbehåll upprättades blir riskerna med att vi själva anonymiserat materialet mycket mindre då vi har mycket tydliga förpliktelser gällande sekretessen.
För att hantera detta etiska dilemma bör tilläggas att enhetschefen på kommunen, redan vid socialchefens förfrågan om vår tillgång till utredningarna, informerat socialchefen om att det inte fanns möjlighet för socialkontoret att anonymisera materialet innan det användes i vår studie. Beslutet att vi fick tillgång till icke anonymiserat material har i och med detta fattats av kommunens socialchef. Enhetschefen har inför studien fört en dialog med kommunens jurist huruvida det är möjligt för oss som studenter att få ta del av utredningarna. Juristen har i sin tur, i samråd med kommunens socialchef skrivit ett förbehåll som innefattar ett delegationsbeslut från socialnämnden, socialchefen i kommunen har i sin tur även undertecknat förbehållet. Beslutet om att vi får ta del av enskildes personakter på plats i socialkontorets lokaler i kommunhuset i den aktuella kommunen är fattat med följande förbehåll enligt 10 kap 14 § offentlighets- och sekretesslagen (OSL, SFS 2009:400). Förbehållet innehåller vidare flera punkter kring sekretess och förbud mot att publicera, föra vidare eller på något annat sätt röja enskildas personuppgifter eller uppgifter som kan härledas till enskild. Den sista punkten handlar om att vi genom förbehållet innefattas av en tystnadsplikt där vi kan straffbeläggas enligt 20 kap 3 § brottsbalken (BrB, SFS 1962:700) om vi handlar i strid med det som framgår i förbehållet. I och med detta förbehåll är vi väl införstådda med vilka konsekvenser ett röjande av uppgifter kring utredningarna innebär för oss samt de regler som framgår av förbehållet, vi har att förhålla oss till.
I överenskommelse med enhetschefen har vi under arbetets gång upprättat rutiner kring hur vi gör när vi sitter på kontoret och läser utredningarna. Utredningarna förvaras alltid på enhetschefens kontor när vi inte läser dem, när vi läser sitter vi i ett angivet rum i närhet till enhetschefens kontor. När vi sedan är klara med läsningen lämnas utredningarna tillbaka till enhetschefen som förvarat dem åt oss.
Vetenskapsrådet (2011, s. 14) redogör även för nyttjandekravet som en av de forskningsetiska principer en forskare ska följa. Detta krav innebär att forskningsmaterialet enbart ska användas i syfte för forskningen och inte användas till något annat utöver. Forskaren som tar del av personuppgifter ska därmed förpliktiga sig med att enbart använda sig i det syfte som denne kommit överens om med den som lämnat ut materialet. För att uppfylla detta krav har vi kommit överens med enhetschefen i den specifika kommunen om vad utredningarna ska användas till samt att slutresultatet ska redovisas för personal och chefer inom enheten. Genom återkoppling av studien kommer de som lämnat ut materialet till oss att se på vilket sätt vi använt materialet samt att vi använt det enligt överenskommelse. Alla kodningar och
anteckningar som vi använt oss av i studien kommer även att tas bort från våra datorer för att på så sätt försäkra oss om att ingen obehörig kommer åt materialet efter att studien är avslutad.
Vidare har vi i själva skrivandet även varit aktsamma och enbart nedtecknat citat och exempel som är tillräckligt allmänt hållna för att inte ska kunna härledas till specifik kommun eller person. Personerna som innefattas av utredningarna eller andra personer kommer därmed inte kunna härleda studien till dem. I själva arbetet med materialet, när vi kodade och tematiserade texten, skrev vi enbart ned citat och koder där personlig information och speciella delar som skulle kunna härledas till enskilda var borttagna eller omskrivna. Här bör även tilläggas att mer än hälften av alla utredningar avslutades utan förslag om insats, argumentationen för studiens genomförande blir därmed att utredningarna kan anses vara av mindre känslig art då problematiken inom familjerna inte ansågs vara tillräckliga för att föreslå insats.
När det handlar om etiska övervägningar i forskningen kan man se till olika intressen, intresset av att få ny kunskap, integritetsintressen det vill säga att personlig information och personuppgifter skall hållas skyddade och hanteras ytterst varsamt. Vägning ska även innefatta rätten till att få skydd för skada eller risk för skada för de individer som är med i materialet.
Dock finns det forskning som inte kan genomföras utan risker eller att överträdelser av integritetsintresset görs. Det problematiska med att enbart genomföra forskning där alla risker är borttagna är att en viss del av kunskap och resultat blir omöjliga att få fram. Detta drabbar inte bara vetenskapen eller forskarna utan även utsatta grupper, klienter och patienter.
Exempelvis medicinska försök där man medvetet har tagit en risk för att på så sätt öka chanserna för att få fram ett bättre och säkrare resultat som sedan skulle kunna rädda människoliv (Vetenskapsrådet, 2011, s. 10, 13). Vikten av att studien genomförs och att vi får tillgång till materialet, trots sekretessen, kan genom ovanstående resonemang försvaras då studien har som syfte att inge kunskap om en viktig fråga som skulle kunna bidra till att höja medvetenheten om ojämställda förväntningar, ansvar och idealtypiska normeringar av beteenden hos föräldrar inom socialtjänsten.
Rogers (2012) skriver om hur man inom forskningen bör tillämpa så kallade ”anti-oppressive strategies”. Han anser att det kan finnas stora risker med att låta studenter genomföra studier kring utsatta grupper och klienter. Men det kan också vara ett bra sätt för studenter att få erfarenheter och lära sig att möta utsatta människor och människor som är föremål för sociala insatser på ett eller annat sätt. Dock understryker Rogers (2012) att det är viktigt att studenterna genomför studien under uppsikt av en god och etablerad handledning (ibid., s. 871–872). Då
studien är genomförd, och under hela förfarandet har planerats, i god kontakt med institutionen är riskerna av vår oerfarenhet att skriva en uppsats baserat på så pass känsligt material minskad.
Då vi tog del av materialet innan handledningen påbörjats har vi genom andra kontakter på institutionen fått vägledning samt riktlinjer kring hur vi ska gå tillväga. Beslutet att vi, till en början, tagit del av icke anonymiserat material har fattats av socialchefen samt enhetschefen på barn och ungdomsenheten i kommunen i samråd med en jurist. Under skrivandets gång har vi i samråd med institutionen fått klartecken att fortsätta genomförandet av studien trots olika etiska dilemman som uppstått i och med materialets känsliga art. Studien har på så sätt haft fortlöpande stöd från institutionen i form av både rådgivning och läsning som hjälpt ossmed sina erfarenheter och sin kunskap har hjälpt oss att bedöma vad som kan anses som lämpligt och mindre lämpligt att publicera i text.
Det finns många risker med denna studie då vi utgår från ett känsligt material. Samtidigt kan man se att det inte finns så mycket forskning kring utredningar och hur socialtjänsten framställer föräldrarna utifrån kön i det skrivna ordet. Kunskapsfältet är således i behov av att denna sorts aktgranskningar görs. Rogers (2012) argumenterar för att forskningen har makt att avgöra vilken grupp i samhället som ska uppmärksammas beroende på vad forskningen väljer att inrikta sig på. Detta kan göra att vissa grupper i samhället inte får sin röst hörd genom forskningen och på detta sätt uppmärksammas inte deras orättvisor på samma sätt som väl beforskade grupper har möjlighet att göra (ibid., s. 872–873). Genom att göra en studie med utgångspunkt att undersöka vad som beskrivs och hur man inom socialtjänsten benämner de båda föräldrarna kan därmed ge dessa grupper, både föräldrar men även socialtjänsten, kunskap om vilka orättvisor som råder. Eftersom studien syftar till att undersöka socialtjänstens arbete kommer den enskilde klienten inte vara föremål för analys. Detta gör att fokus skiftar från klienten till själva arbetssättet inom socialtjänsten.
Analys och resultat
I följande kapitel kommer de teman som tematiseringen utmynnat i att presenteras i varsin rubrik, fem teman som handlar om hur socialtjänsten könar föräldraskapet i sina utredningar.
Detta kan till exempel ske genom att i utredningstexten explicit tillskriver en förälder egenskaper eller ansvar men även implicit genom att reglera hur mycket utrymme vardera föräldern får samt vem som får definiera situationen. Analysen samt temana utgår från den sociala konstruktionen av moderskapet som norm i föräldraskapet.