Hav i balans samt levande kust och skärgård

Full text

(1)

Västerhavet och Östersjön skall ha en

lång-siktigt hållbar produktionsförmåga och den

biologiska mångfalden skall bevaras. Kust och

skärgård skall ha en hög grad av biologisk

mångfald, upplevelsevärden samt natur- och

kulturvärden. Näringar, rekreation och annat

nyttjande av hav, kust och skärgård skall

bedrivas så att en hållbar utveckling främjas.

Särskilt värdefulla områden skall skyddas mot

ingrepp och andra störningar.

Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall

nås inom en generation.

Når vi miljökvalitetsmålet?

För att skapa de förutsättningar som behövs för att nå miljömålet måste fler åtgärder än de redan genomförda vidtas. För att bryta den negativa utvecklingen i kust- och havsområdena föreslog Havsmiljökommissionen i sitt betänkande i juni 2003 att en strategi för havet ska upprättas.

Arbetet med att bevara skyddsvärda miljöer går framåt. Under 2003 utpekades ytterligare två större utsjöområden, Fladen och Lilla Middelgrund, som Natura 2000-områden. Naturvårdsverket och

Fiskeriverket har gemensamt undersökt möjligheter-na att införa fiskeförbud i ett marint skyddsområde.

En bevarandeplan för svenska fyrar och fyrplatser har tagits fram. Under 2003 etablerades också sam-rådsrutiner för att minska risken för att kulturellt värdefulla fartyg skrotas.

Åtgärder har vidtagits för att komma tillrätta med bifångsterna inom fisket och få till stånd ett uthålligare fiske, men fler åtgärder krävs, särskilt på internatio-nell/EU-nivå. Också övervakningen av bifångster av marina däggdjur och fåglar är bristfällig och måste förbättras. Utflyttningen av trålgränsen på västkusten är en betydelsefull nyhet för året. Den ger ökat skydd för kustzonens känsliga bottnar och lek- och uppväxt-områden för fisk. En annan viktig åtgärd är att arbe-tet med att utarbeta förvaltningsplaner har fortsatt för vissa kommersiella fiskarter.

Oljetransporterna från ryska och baltiska hamnar väntas öka, vilket innebär ökad risk för olycksorsakade oljeutsläpp. För att uppnå bättre sjösäkerhet i Öster-sjön inlämnades en ansökan om att utse ÖsterÖster-sjön till ett så kallat särskilt känsligt havsområde till FN-organet International Maritime Organization (IMO) 2003. I början av april 2004 togs ett principbeslut att klassa Östersjön utom ryska vatten som särskilt käns-ligt havsområde.

hav i balans samt levande kust och skärgård

52

10.

Hav i balans samt

(2)

53

hav i balans samt levande kust och skärgård

figur 10.1a och b Sveriges trålgränser i Kattegatt och Skagerrak

s v e r i g e

Göteborg Uddevalla område 2 område 3 område 4a område 4b område 1 58°25 ’0 ’’N 10°40’0’’E 11°45’0’’E

s v e r i g e

Falkenberg Kungsbacka område 5a1 område 5a2 område 5a3 område 5b 11°45’0’’E 56°15 ’0 ’’N 57°20 ’0 ’’N 12°50’0’’E område 4b källa: fiskeriverket trålområde samrådsområde ny trålgräns baslinje tidigare trålgräns Trålgränserna på västkusten flyttas till skydd för uppväxtområden,

kustfiskpopulationer och känsliga bottnar i Kattegatt och Skagerrak. I de streckade områdena tillåts fortsatt kräfttrålning med selektiva redskap (rist) som sorterar ut fisken från trålen. I norra Bohuslän genom-fördes bottenkarteringar 2003, och under våren 2004 äger samråd rum för att identifiera områden som är lämpliga för kräfttrålning också här.

(3)

Når vi delmålen?

skyddsvärda marina miljöer

d e l m å l 1, 2005/2010

Senast år 2010 skall minst 50 % av skyddsvärda marina miljöer och minst 70 % av kust- och skärgårdsområden med höga natur- och kulturvärden ha ett långsiktigt skydd. Senast år 2005 skall ytterligare fem marina områden vara skyddade som reservat och berörda myndigheter skall ha tagit ställning till vilka övriga områden i marin miljö som behöver ett lång-siktigt skydd.

Kunskapen om naturvärdena på land i svenska kust-och skärgårdsområden är god, men när det gäller områden i marin miljö, särskilt utsjöområden, är den begränsad. Under 2003 påbörjades både karteringar av vissa av de marina naturtyper som listas i EG:s habitat-direktiv och inventeringar av grunda utsjöområden.

För att bygga upp det europeiska nätverket Natura 2000 görs ett urval av särskilt skyddsvärda naturtyper och arter. Tjugotre naturtyper är rent marina eller har marin anknytning. På Sveriges lista finns nu 376 områden med marina naturtyper. Under 2003 beslutade regeringen att ytterligare två utsjö-bankar med höga biologiska värden ska ingå i Natura 2000, nämligen Fladen och Lilla Middelgrund belägna utanför den halländska kusten.

I december 2003 beslutade Länsstyrelsen i Hallands län att Kungsbackafjorden ska avsättas som naturreservat. I och med detta kan fjorden, med sina värden för naturvård, friluftsliv och kulturminnes-vård, nu komma att skyddas långsiktigt. Totalt finns idag 8 naturreservat som huvudsakligen är marina.

Fiskeriverket och Naturvårdsverket har ett rege-ringsuppdrag att utreda möjligheten att införa fiske-förbud i ett marint skyddsområde senast 2005 och utvärdera effekterna fram till år 2010. Utan att peka ut ett enskilt område visar utredningen att försök med fiskeförbud i ett nästa steg bör införas efter en lokalt och regionalt förankrad samrådsprocess med berörda intressenter. Utredningen visar också att för-sök med totalt fiskeförbud i de redovisade områdena

inte är möjligt att genomföra till 2005 på grund av att den erforderliga förankringsprocessen inte hinner genomföras till dess.

På begäran av Länsstyrelsen i Stockholms län har Fiskeriverket beslutat införa totalt fiskeförbud under våren i 17 mindre områden i Stockholms skärgård. Länsstyrelsen ska undersöka hur ett nätverk av fre-dade lekvikar för gädda och abborre påverkar lokala populationer. Förhoppningarna är att de svaga bestånden av gädda och abborre ska återhämta sig.

Regeringen har beslutat att fem moderna befäst-ningsanläggningar för marinen i världsarvet ”Örlogs-staden Karlskrona” ska skyddas som statliga byggnads-minnen.

Riksantikvarieämbetet har tillsammans med Sjöfartsverket tagit fram en bevarandeplan för svenska fyrar och fyrplatser. Samarbetet har än så länge resul-terat i att 24 fyrar pekats ut såsom tillhörande det nationella kulturarvet. När bevarandeplanen har genomförts kommer omkring 80 fyrplatser längs Sveriges kuster och i Vänern att vara byggnadsminnen.

kustens och skärgårdens kulturarv och odlingslandskap

d e l m å l 2, 2005

Senast år 2005 skall en strategi finnas för hur kustens och skärgårdens kulturarv och odlingslandskap kan bevaras och brukas.

Riksantikvarieämbetet har påbörjat arbetet med att ta fram en strategi för kulturarvet i kust och skärgård. I vissa kust- och skärgårdsområden riskerar kultur-miljön att påverkas negativt genom högt exploate-ringstryck, medan andra områden är avfolknings-bygder där kulturvärdena hotas av förfall. För att i ett generationsperspektiv kunna värna och utveckla kulturvärdena i kust och skärgård krävs insatser på många områden. Det handlar t.ex. om möjligheterna till god samhällsservice och kommunikationer och förutsättningarna för småskaligt fiske och jordbruk eller andra verksamheter.

54

(4)

55

Ideella krafter har tagit initiativ till att undersöka

möjligheten att bilda ett nätverk mellan föreningar som är engagerade för ett hållbart nyttjande av kus-ternas natur- och kulturmiljöer.

Den äldre fiskeflottan är ett allvarligt hotat kultur-arv. Sedan 1980-talet har ekonomiskt stöd till skrot-ning bidragit till att äldre fartyg minskat i antal. Det är framförallt fiskefartyg byggda av trä som är hotade. Under 2003 etablerades samrådsrutiner mellan Statens maritima museer och Fiskeriverket för att minska risken att kulturellt värdefulla fartyg skrotas.

Inom ramen för projektet ”Svenska industri-minnen” pågår ett delprojekt för att utveckla en publik verksamhet som ska öka kunskapen om båt-byggandet vid Karlskronavarvet.

Beslut har tagits om att fortsätta den internationella samverkan kring Östersjöns kulturarv som pågått sedan 1999 under namnet ”Östersjösamarbetet”. I samarbetet har särskilt Östersjöns undervattensarkeologi och den gemensamma kustkulturen uppmärksammats.

åtgärdsprogram för hotade arter

d e l m å l 3, 2005

Senast år 2005 skall åtgärdsprogram finnas och ha inletts för de hotade marina arter och fiskstammar som har behov av riktade åtgärder.

Målet med åtgärdsprogram för hotade arter är att informera om arten och dess behov, samla olika aktö-rer för att genomföra programmet samt prioritera resurserna för bevarande.

Under 2003 inledde en arbetsgrupp bestående av representanter för bl.a. Fiskeriverket, länsstyrelserna och Naturvårdsverket arbetet med att se över hur hotade fiskarter och stammar kan skyddas. Sedan juli 2003 har Fiskeriverkets möjlighet att utfärda före-skrifter utökats till att även omfatta särskilt hotade arter eller stammar av nationellt intresse. Med stöd av detta har fångstförbud föreslagits för vissa marina arter (bl.a. sillhaj, slätrocka och knaggrocka).

Ett gemensamt åtgärdsprogram för tumlare har beslutats av Fiskeriverket och Naturvårdsverket.

Programmet innehåller bland annat förslag för att minska bifångsterna av tumlare genom redskaps-utveckling och användning av akustiska skrämmare på drivgarn för lax och makrill. Programmet inbegriper också inventeringar och information.

ArtDatabanken bedömer för närvarande att 17 marina rödlistade arter är i behov av insatser som särskilt motiverar åtgärdsprogram. Det totala antalet arter i marina miljöer som är i behov av riktade åtgär-der är dock ännu inte klarlagt. Förutom för tumlare pågår åtgärdsprogram för tre arter som förekommer i kust- eller havsmiljöer, nämligen gölgroda, stinkpadda och grönfläckig padda. Det fortsatta nationella arbetet med åtgärdsprogram för den vilda laxen sker inom ramen för den beslutade internationella handlings-planen för laxen i Östersjön.

För att delmålet ska uppnås senast 2005 krävs fort-satt arbete med att upprätta en nationell rödlista för hotade marina arter.

hav i balans samt levande kust och skärgård

figur 10.2 Inrapporterade observationer av tumlare juni–december 2003

källa: naturhistoriska riksmuseet I Östersjön förekommer tumlaren sällsynt. Dock observerades under perioden en tumlare utanför Norrtälje och en grupp på fyra tumlare utanför södra Gotland. En karta över observationer av tumlare uppdateras varje vecka på Naturhistoriska Riksmuseets webbplats.

(5)

bifångster

d e l m å l 4, 2010

Senast år 2010 skall de totala bifångsterna av marina däggdjur uppgå till maximalt 1 % av respektive bestånd. Bifångsterna av sjöfåglar och oönskade fiskarter skall ha minimerats till nivåer som inte har negativ påverkan på populationerna.

Uppmärksamhet riktades under vårvintern 2003 mot trålfisket efter torsk i Östersjön. Orsaken var att en stor andel av fångsterna utgjordes av torsk som var mindre än det tillåtna minimimåttet (38 cm). Resultat från bl.a. Fiskeriverkets undersökningar låg till grund för Fiskerikommissionen för Östersjöns beslut att från 1 september 2003 tillåta endast trålar utrustade med flyktpanel. Syftet är att minska andelen småfisk som fångas i trålarna.

Fiskeriverket beslöt under 2003 att innanför trål-gränsen på västkusten tillåta endast sådana kräfttrålar som är försedda med artsorterande rist (se delmål 5). Fiskeriverket har även genomfört beteendestudier och redskapsexperiment med syfte att förbättra selektiviteten i fisket när det gäller storlek och art. Detta berör fisket efter ål, abborre och siklöja.

Undersökningarna av hur stor mängd fisk och skaldjur som kastas över bord i yrkesfisket fortsatte 2003. De fisken som berörs är trål- och garnfiske efter torsk i Östersjön samt trålfiske efter bottenfisk och havskräfta i Skagerrak och Kattegatt. Under 2003 undersöktes ca 150 tråldrag och 100 garnsätt.

Kunskapen om bifångster av fåglar och marina däggdjur är generellt sett dålig. Rapporteringen av bifångst av säl och tumlare sker på frivillig basis, och mörkertalet kan därför vara stort. För att förbättra kunskapen om bifångsterna av fåglar och marina däggdjur ska fler fiskare anlitas för journalföring av skador på redskap samt bifångster. I det nya åtgärds-programmet för tumlare finns flera förslag för att minska bifångsterna av dessa djur. EU:s ministerråd beslutade den 22 mars 2004 att fisket med drivgarn i Östersjön ska fasas ut och förbjudas från och med år 2008. Rådet beslutade också att fartyg över 12 meters längd som fiskar med bottensatta garn och drivgarn i södra Östersjön ska använda ljudskrämmor för att undvika bifångst av tumlare.

uttag – återväxt

d e l m å l 5, 2008

Uttaget av fisk, inklusive bifångster av ungfisk, skall senast år 2008 vara högst motsvarande återväxten, så att fiskbe-stånden kan fortleva och, om så är nödvändigt, återhämta sig. Kustzonen är biologiskt ett mycket viktigt område med större biologisk mångfald och högre primär-produktion än havsområdena längre ut. I kustzonen finns viktiga lekplatser där det under lekperioden ansamlas vuxen fisk. Den tekniska utvecklingen och effektiviseringen av trålfisket har varit snabb.

56

hav i balans samt levande kust och skärgård

5 25 20 10 mm 15

Som exempel på hur selektiviteten kan förbättras i fiskredskap visas på hur större maskor i abborrmjärdar medför förbättrad storleks-selektion.

andel, %

figur 10.3 Längdfördelning i mm av fångade och utselekterade abborrar i stålmjärdar med maskstorlek 19 x 33 mm

källa: fiskeriverket Not. Mjärdarna har legat i i 10 dygn i månadsskiftet aug.–sep. 2003.

140 160 180 200 220 240 260 280 300 320 120

(6)

57

Elektronisk utrustning gör det möjligt att lokalisera fisken och tråla på tidigare oåtkomliga bottnar.

Fiskeriverket har beslutat att flytta ut trålgränsen på västkusten för att skydda de utsatta fiskbestånden av främst torsk och sill samt känsliga bottnar. Där-igenom skapas förutsättningar för att bestånden ska kunna återhämta sig och för att yrkesfisket ska vara uthålligt i framtiden. Föreskrifterna trädde i kraft den 1 januari 2004.

EU:s ministerråd fattade i december 2003 beslut om en återhämtningsplan för torsk och nordlig kum-mel i Västerhavet. Planen innebär bl.a. åtgärder för att uppnå en biologiskt hållbar nivå av vuxen torsk. Den totala fångstmängden (TAC) ska begränsas så att torskbeståndets lekbiomassa ökar med minst 30 % per år. Återhämtningsplanen följdes dock inte upp med beslut om acceptabla fiskekvoter. P.g.a. de alltför höga kvoterna av kolja och rödspotta, som leder till oacceptabla bifångster av torsk, röstade Sverige och Tyskland emot förslaget till fiskekvoter för 2004.

För att skydda torskens lek beslöt Fiskerikom-missionen för Östersjön under 2003 att utvidga fred-ningsområdet för torsk vid Bornholm.

buller och andra störningar

d e l m å l 6, 2010

Buller och andra störningar från båttrafik skall vara för-sumbara inom särskilt känsliga och utpekade skärgårds- och kustområden senast år 2010.

Naturvårdsverket har till regeringen redovisat förslag på riktvärden för buller för bl.a. friluftsområden. Dessutom föreslås mätetal för att bedöma ljudkvali-teten i områden helt utan samhällsbuller eller med mycket begränsat samhällsbuller. Förslagen till mätetal avser god miljökvalitet och ska kunna använ-das för att definiera ”försumbart buller” i bl.a. vissa särskilt känsliga och utpekade skärgårds- och kust-områden.

utsläpp av olja och kemikalier

d e l m å l7, 2010

Genom skärpt lagstiftning och ökad övervakning skall utsläppen av olja och kemikalier från fartyg minimeras och vara försumbara senast år 2010.

Ett flertal åtgärder har vidtagits för att minska antalet illegala utsläpp från fartyg. Åtgärdernas positiva effekt stöds av statistik från Kustbevakningens

havsövervak-hav i balans samt levande kust och skärgård

Not. Observera de skilda skalorna i de tre figurerna. 100

500 700

300

figur 10.4a–c Utvecklingen av biomassan av lekmogen torsk i Östersjön (östra beståndet), Kattegatt och Nordsjön inkl. Skagerrak

Om lekbiomassan hamnar under tröskelvärdet anses populationen vara utom säkra biologiska gränser och riskerar att kollapsa. källa: ices ton, tusental 1960 1970 1980 1990 2000 Bornholm 2003 tröskel 25 15 45 35 1960 1970 1980 1990 20002003 ton, tusental Kattegatt 5 tröskel 200 300 100 1960 1970 1980 1990 20002003 ton, tusental Nordsjön–Skagerrak tröskel

(7)

58

figur 10.5 Beräknade fartygsrörelser år 2015. Passagerartrafik ej medräknad

källa: statistical analyses of the baltic maritime traffic, vtt industrial systems, 2002

Kemi 1 976 1 490 4 752

6

5

4

3

1

2

Uleåborg 1 393 Kokkola 1 588 Luleå 1 555 Umeå 292 Härnösand 648 Vasa 3 467 Rauma 3 402 Gävle 5 281 Oslo 14 872 Göteborg 1 037 Kalmar 3 758 Karlshamn 9 720 Klaipeda Liepaja 14 515 Riga 8 870 Kaliningrad Ventspils 5 962 7 258 Gdansk 939 Swinoujscie 8 770 Gdynia 6 836 Lübeck 6 836 Århus 6 059 Fredericia 1 102 Åbenrå 2 851 Kiel 712 Arendal 3 078 Åbo 1 339 Paldiski 9 288 Tallinn 4 568 Brofjorden 745 Nynäshamn Flensburg 162 7 128 Rostock 2 009 Stockholm 40 723 St Petersburg 1 555 Nådendal 3 596 Fredrikshamn 6 480 Muuga 7 128 Helsingfors 2 819 Sköldvik 4 600 Kotka punkt 1 2 3 4 5 6 46 476 23 388 34 692 58 500 75 696 85 296 2000 3 856 Ålborg 8 521 Köpenhamn 3 726 Kalundborg antal fartygsrörelser 83 700 31 600 70 100 105 300 121 100 136 500 2015

Transporterna från baltiska och ryska hamnar beräknas öka kraftigt i framtiden. Därmed ökar också risken för fartygsolyckor och oljeutsläpp.

(8)

hav i balans samt levande kust och skärgård

59

ning; antalet illegala oljespill minskar. De

risk-reducerande åtgärder som successivt införs bedöms dock inte helt kompensera den ökade risken för tankfartygsolyckor till följd av intensivare trafik till havs av oljetransporter från ryska och baltiska hamnar.

En ansökan om att utse Östersjön till ett så kallat särskilt känsligt havsområde (Particularly Sensitive Sea Area, PSSA) inlämnades till International Maritime Organization (IMO) i december 2003. Alla Östersjöländer utom Ryssland står bakom ansökan, som antas ge förutsättningar för förbättrad sjösäker-het i Östersjön om förslaget realiseras. I början av april 2004 togs ett principbeslut att klassa Östersjön utom ryska vatten som särskilt känsligt havsområde. Ansökan slutbehandlas när ansökarländerna har åter-kommit med förslag till åtgärder för att skydda områ-det. Detta ska ske inom två år.

åtgärdsprogram för god ytvattenstatus

d e l m å l 8, 2009

Senast 2009 skall det finnas åtgärdsprogram enligt EG:s ramdirektiv för vatten så att God ytvattenstatus kan uppnås. I december 2003 trädde ändringar i miljöbalken ikraft som innebär att miljökvalitetsnormer kan användas för att införa den typ av bindande mål för vattenkvaliteten som krävs enligt ramdirektivet för vatten. En förordning som bl.a. reglerar frågor kopp-lade till åtgärdsprogram för särskilda vattendistrikt väntas träda ikraft under 2004.

Naturvårdsverket har i samråd med Sveriges geo-logiska undersökning (SGU) och Boverket påbörjat arbetet med att ta fram en handbok för vatten. Syftet med handboken är att utveckla ett samlat arbete för att uppnå berörda nationella miljökvalitetsmål och delmål, att genomföra EG:s ramdirektiv för vatten samt att ta fram en nationell plan för integrerad vattenförvaltning i enlighet med slutsatserna från världstoppmötet i Johannesburg i september 2002. Handboken väntas att bli färdig under 2004.

(9)

Våtmarkernas ekologiska och

vatten-hushållande funktion i landskapet skall

bibehållas och värdefulla våtmarker

bevaras för framtiden.

Når vi miljökvalitetsmålet?

Det långsiktiga arbetet med att bevara våtmar-kerna och deras värden har pågått inom EU:s miljö-ersättningsprogram och genom fortsatt utveckling av nätverket Natura 2000. Nya rutiner för att ta fram åtgärdsprogram för hotade arter har utvecklats. Under 2003 gjordes en fördjupad utvärdering av miljökvali-tetsmålet. Den visar att arbetet fortskrider i rätt riktning, men att det går för långsamt i förhållande till uppsatta mål. Bedömningen är att vi under nuva-rande förhållanden inte kommer att nå de delmål som handlar om att skogsbilvägar inte får byggas över värdefulla våtmarker respektive om att skapa nya våt-marker i odlingslandskapet. Delmålet om att fullfölja Myrskyddsplanen bedöms inte kunna nås utan ytter-ligare kraftfulla åtgärder. Däremot kommer vi att ta fram en strategi för skydd och skötsel av våtmarker i år, vilket innebär att delmålet nås.

Når vi delmålen?

strategi för skydd och skötsel

d e l m å l 1, 2005

En nationell strategi för skydd och skötsel av våtmarker och sumpskogar skall tas fram senast till år 2005.

Enligt regleringsbrevet för 2004 ska Naturvårds-verket i samråd med Skogsstyrelsen, JordbruksNaturvårds-verket och Riksantikvarieämbetet utarbeta den nationella strategin och efter samråd med bl.a. länsstyrelserna redovisa resultatet senast den 1 oktober 2005.

myllrande våtmarker

60

11.

Myllrande våtmarker

200 500 600 400 300 100

Arbetet med att säkerställa olika våtmarksmiljöer sker bl.a. inom ramen för det europeiska nätverket Natura 2000. Det fortsatta urvalet av dessa miljöer grundas på de utvärderingar som EU-kommissionen gör i samarbete med berörda medlemsländer. Om EU-kommissionen bedömer att en viss våtmarksmiljö inte är representerad i tillräcklig omfattning i ett land kan det bli aktuellt att peka ut ytterligare arealer i det landet. För Sveriges del kommer EU-kommissionen troligen inte att kräva mer arealer av betydelse. antal

figur 11.1 Antal Natura 2000-områden i Sverige med förekomst av vissa våtmarkstyper*

lövsumpskogar öppna myrar aapa-myrar rikkärr

källa: natura 2000-databasen, naturvårdsverket * Våtmarkstyperna 7110 och 7140, 7310, 7230 resp. 9080 enligt EU:s klassificering.

2001–2002

(10)

61

Planeringen av arbetet påbörjades under hösten

2003. Vissa problemområden kommer att behandlas särskilt. Naturvårdsverkets fördjupade utvärdering av miljökvalitetsmålet från 2003 utgör ett viktigt bak-grundsdokument.

I den nationella våtmarksinventeringen, som påbörjades 1980, redovisas kulturspår endast spora-diskt. Ofta saknas uppgifter om kulturmiljövärden som t.ex. arkeologiska fynd, spår efter tidigare slåtter och annan hävd, eller historiska uppgifter om utdik-ningar och sjösänkutdik-ningar.

Ur ett kulturhistoriskt perspektiv är det önskvärt att små våtmarker och våtmarker långt från bebyggelse uppmärksammas mer än tidigare.

Vi bedömer det möjligt att nå detta delmål. Orsaken till att bedömningen av måluppfyllelsen är mer optimis-tisk i år än 2003 är att det kompletterande regerings-uppdraget har klarlagt tidpunkten för redovisningen.

myrskyddsplanen

d e l m å l 2, 2010

Samtliga våtmarksområden i Myrskyddsplan för Sverige skall ha ett långsiktigt skydd senast år 2010.

I årsrapporten 2003 konstaterades att det återstår ett betydande arbete med myrskyddet innan delmålet är nått. Under 2003 blev ytterligare ca 4 900 ha myr natur-reservat. Större delen av den arealen ligger i Jämtlands län. Sammanlagt fördelas den nytillkomna arealen på 38 naturreservat. Resultatet för år 2003 tyder inte på någon ökad intensitet i arbetet med att skydda myrarna – något som måste till för att delmålet ska nås.

Samtidigt pågår även urvalet av områden till nät-verket Natura 2000. Under 2003 tillkom ca 3 700 ha myrmark i de områden som regeringen föreslagit. Naturvårdsverket föreslog därutöver ett 50-tal av Myrskyddsplanens områden till nätverket. Dessa ingår inte i figur 11.1 och 11.2, eftersom regeringen ännu inte tagit ställning till förslaget. Områdena i Natura 2000 ska på sikt få ett lämpligt utformat skydd.

Den nationella våtmarksinventeringen närmar sig sitt slut i och med att en sista fältsäsong genomförs

i Norrbottens län under 2004. Resultatet ska bl.a. ligga till grund för utpekandet av nationellt och inter-nationellt värdefulla områden.

Myrskyddsplanen tar inte i någon större omfatt-ning upp kulturhistoriska kvaliteter. Där sådana upp-gifter finns är det önskvärt att områdesbeskrivningarna i planen kompletteras. Många tidigare hävdade myr-miljöer ligger i dag utan hävd. Riktlinjer för skötseln av t.ex. rikkärr är önskvärda. Naturvårdsverket har därför beslutat att ett särskilt åtgärdsprogram för just denna myrtyp ska tas fram under 2004.

20 40 60 80 100 Stockholm Uppsala Södermanland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Blekinge Skåne Halland Västra Götaland Värmland Örebro Västmanland Dalarna Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten Gotland Sverige totalt %

figur 11.2 Andel av Myrskyddsplanens arealer per län som regeringen föreslagit till Natura 2000 år 2003

Bilden av det pågående arbetet med att säkerställa myrar blir inte fullständig om enbart reservatsbildningen beaktas. Som framgår av figur 11.2 har flera län gjort långtgående åtaganden om ökat skydd för myrar inom Myrskyddsplanen genom att lämna förslag om myrområden som ska ingå i Natura 2000.

källa: metria samt natura 2000-databasen, naturvårdsverket

(11)

skogsbilvägar

d e l m å l 3, 2004

Senast år 2004 skall inte skogsbilvägar byggas över våt-marker med höga natur- eller kulturvärden eller så att dessa våtmarker påverkas negativt på annat sätt.

För närvarande råder plikt om anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken för verksamheter och åtgärder som kan komma att väsentligt ändra natur-miljön. Dit räknas enligt praxis och ett fåtal rättsfall även skogsbilvägar. Parallell lagstiftning finns i skogs-vårdslagens 14 §. Skogsvårdsstyrelserna bedömer att de via dessa källor får kännedom om en övervägande majoritet av alla planer på nya skogsbilvägar. I många fall finns inga allvarliga invändningar mot planerna, och då fullföljs i regel inte samrådet. Skogsstyrelsen bedömer att i de absolut flesta fall där allvarliga invändningar finns, så genomförs också samråd.

Skogsvårdsstyrelserna har något olika praxis för detta beroende på vilken lagstiftning som tillämpas. Följden blir att antalet ärenden som tas upp som samråd varierar kraftigt mellan regionerna. År 2003 genomfördes samråd enligt miljöbalken om 843 skogsbilvägsprojekt. Ett sätt att minska påverkan på våtmarker är att skärpa rutinerna så att det genom-gående genomförs samråd för skogsbilvägsprojekt där det finns allvarliga invändningar.

För närvarande saknas nationell statistik över mängden skogsbilvägar som berör våtmarker med höga natur- eller kulturvärden. I Västerbottens län finns en god kunskapsbas. Där hanteras samtliga ärenden som rör skogsbilvägar under miljöbalken. År 2003 hanterades 355 samrådsärenden rörande skogs-bilvägar inom länet. Av dessa berörde 138 våtmark, varav elva stycken var våtmarker av klass 1 eller 2. I sju av dessa ärenden ville verksamhetsutövaren bygga väg över en klass 1- eller klass 2-våtmark. Av dessa har ett ärende fått bifall från regeringsrätten, två har avslagits av skogsvårdsstyrelsen, i ett ärende har vägen fått annan sträckning, två ärenden har fått bifall av skogsvårdsstyrelsen p.g.a. tidigare påverkan och ett ärende är inte avslutat. I Västerbotten

förefal-ler andelen vägobjekt som på något sätt berör våt-marker och vatten öka med tiden.

Skogsstyrelsen arbetar med att ta fram nationell statistik. Även om mycket talar för att skogsbilvägar i dag inte längre byggs över våtmarker med höga natur- och kulturvärden, saknas uppgifter som enty-digt pekar mot att delmålet kommer att nås under 2004.

Orsaken till att bedömningen av måluppfyllelsen är mer pessimistisk i år än 2003 är att det mer än tidi-gare bedöms osäkert om den nödvändiga nationella statistiken hinner tas fram inom den angivna tiden.

våtmarker i odlingslandskapet

d e l m å l 4, 2010

I odlingslandskapet skall minst 12 000 ha våtmarker och småvatten anläggas eller återställas fram till år 2010. Omkring 2 800 ha våtmarker anlades eller restaurera-des i odlingslandskapet under 2000–2003. Därutöver tillkommer uppskattningsvis ett par hundra hektar våt-marker som finansierats privat. Exempelvis skapades 50 ha våtmarker i Världsnaturfonden WWF:s regi under 2003. Med nuvarande takt kommer 7 500–8 000 ha våtmarker att ha anlagts eller återställts till år 2010.

EU:s jordbruksstöd har bidragit till 2 000 ha nya våtmarker, varav ca 650 ha under 2003. Dessutom restaurerades omkring 600 ha våta slåtterängar och betesmarker under 2000–2003. Våtmarksfondens projekt har alla utnyttjat EU-stödet.

Inom ramen för de lokala investeringsprogrammen (LIP) genererades ungefär 150 ha våtmarker i odlings-landskapet under 2003. Många av ”LIP-våtmarkerna” får skötselersättning via Miljö- och Landsbygds-programmet (LBU, inom EU:s jordbruksstöd), varför de båda stödformerna gemensamt bedöms ha bidragit till 2 100–2 200 ha anlagda våtmarker under

2000–2003. Endast en liten del av LIP-medlen åter-står. Ytterligare åtgärder behövs om delmålet ska uppnås.

För att anlagda våtmarker ska ge de miljötjänster som förväntas är det även viktigt att beakta

våtmar-62

(12)

myllrande våtmarker

63

kernas kvalitet då det gäller både natur- och

kultur-värden. På uppdrag av Jordbruksverket och Natur-vårdsverket har Våtmarkscentrum vid Högskolan i Halmstad utvärderat svenska våtmarker anlagda 1996–2002 med jordbruksstöd eller inom lokala investeringsprogram. Sammanlagt granskades närmare 1 200 våtmarksobjekt om ca 3 300 ha. De nyanlagda våtmarkerna visade sig ha potential att utveckla ett rikt växt- och djurliv. Våtmarkens ålder, storlek och variation i livsmiljöer bedömdes ha stor betydelse för den biologiska mångfalden.

Enligt Våtmarkscentrums beräkningar renar vissa våtmarker vattnet från upp till ett ton kväve per hek-tar och år. Studien visar även att våtmarker anlagda inom olika stödformer är olika effektiva i fråga om att lägga fast de näringsämnen som finns i vattnet (näringsretention). Skillnaderna beror till stor del på våtmarkernas placering i landskapet.

Jordbruksverket har tagit fram kvalitetskriterier för våtmarkers placering, utformning och skötsel. Syftet med kriterierna är att våtmarkerna ska vara effektiva kvävefällor samtidigt som biologisk mångfald gynnas och hänsyn tas till platsens kulturmiljövärden.

åtgärdsprogram för hotade arter

d e l m å l 5, 2005

Åtgärdsprogram skall senast till år 2005 finnas och ha inletts för de hotade arter som har behov av riktade åtgärder. Naturvårdsverket avtalade under 2003 med flera länsstyrelser om att dessa ska ansvara för att åtgärds-program för vissa hotade arter produceras inom angiv-na tidsramar. Naturvårdsverket ställer nödvändiga medel till länsstyrelsernas förfogande. I och med detta bedöms takten i programskrivandet kunna öka. Under 2003 skrevs avtal som berör ett drygt tiotal arter med koppling till våtmarker.

En av de arter för vilka åtgärdsprogram kommer att utarbetas är fjällgåsen. Arten är akut hotad. Starkt jakttryck i fjällgässens vinterområden kring Kaspiska havet och Svarta havet var en av orsakerna till att den

svenska populationen i början av 1970-talet bestod av endast några få par.

Under drygt 25 år har Svenska Jägareförbundet, med stöd främst från Världsnaturfonden WWF och Naturvårdsverket, arbetat med återinplantering av fjällgäss i ett område i Lappland. Sedan 1981 har Jägareförbundet satt ut 348 uppfödda fjällgäss. Genom att använda vitkindade gäss som fosterföräldrar har man kunnat ändra fjällgässens flyttväg, så att de numera övervintrar i Holland. De utplanterade fjäll-gässen har lyckats med åtminstone ett trettiotal häck-ningar, och i dag består den svenska populationen av omkring 100 individer.

15 20

5 10

antal

figur 11.3 Antal flygfärdiga ungar av utplanterade fjällgäss och deras ättlingar, 1986–2003

Ca 150 ungar som härstammar från utplanterade fjällgäss har nått flygfärdig ålder. Inga fjällgäss häckade 1995 på grund av kall väderlek. Våren 1998 gick isen upp sent och det ledde till att många ägg rövades (hög bopredation). Uppgift saknas för 1988 och 1991. 1986

källa: fjällgåsprojektet, svenska jägareförbundet

1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 ? ?

(13)

Skogens och skogsmarkens värde för biologisk

produktion skall skyddas samtidigt som den

biologiska mångfalden bevaras samt

kulturmiljövärden och sociala värden värnas.

Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall

nås inom en generation.

Når vi miljökvalitetsmålet?

Miljökvalitetsmålet kommer troligen inte att uppnås till år 2020. För biologisk mångfald beror detta främst på att många av de skogliga biologiska processerna helt enkelt tar för lång tid. Påtagliga för-bättringar av den biologiska mångfalden blir troligen inte synliga förrän efter 2020, även om flera grund-förutsättningar för biologisk mångfald (död ved, grova träd, lövinslag och gammelskog) kommer att bli avse-värt mer gynnsamma. En orsak är att likriktningen av skogslandskapet har pågått under lång tid.

Även om många arter långsiktigt gynnas av nu pågående åtgärder kommer säkerligen andra arter att kräva andra typer av åtgärder, förmodligen alltmer specialinriktade.

Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion och den biologiska mångfalden är idag utsatt för hot från luftföroreningar och lokalt höga uttag av biomassa. Det är osäkert om luftförorening-arna kommer att kunna reduceras tillräckligt till år 2020. Särskilt i sydvästra Sverige är nedfallet av främst kväveföreningar fortfarande stort. Höga uttag

av biomassa kräver kompensationsåtgärder, som t.ex. askåterföring, för att motverka försurningen av skogs-marken.

Åtgärder för att utveckla och tydliggöra skogens sociala värden, bl.a. i tätortsnära skog, har påbörjats. Åtgärderna bör kunna ge goda resultat.

Når vi delmålen?

långsiktigt skydd av skogsmark

d e l m å l 1, 2010

Ytterligare 900 000 ha skyddsvärd skogsmark skall undantas från skogsproduktion till år 2010.

Av den totala areal som ska undantas från skogs-produktion t.o.m. år 2010 ska 320 000 ha produktiv skogsmark utgöras av naturreservat, 30 000 ha av bio-topskydd och 50 000 ha av naturvårdsavtal. Skogs-ägarna väntas sätta av ytterligare minst 500 000 ha på frivillig väg, vilket innebär att minst 730 000 ha produktiv skog ska vara frivilligt skyddad år 2010. Arealmålen för biotopskydd och naturvårdsavtal kan nås under förutsättning att tillräckliga anslag beviljas. För år 2004 har anslaget för att sätta av mark genom biotopskydd och naturvårdsavtal minskat till 150 miljoner kronor från 170 miljoner kronor 2003. Behovet bedöms vara ca 250 miljoner kronor årligen.

Naturreservat utgör ett viktigt instrument för att nå de övergripande målen att bevara biologisk mång-fald i skoglandskapet. Fr.o.m. 1999 t.o.m. 2003 har ca 60 000 ha produktiv skogsmark skyddats i form av naturreservat. Detta innebär att endast knappt 20 %

levande skogar

64

(14)

levande skogar

65

av arealmålet har uppnåtts under de första 40 % av målperioden. Detta beror primärt på att tilldelade medel för köp och intrångsersättningar för att bilda naturreservat har varit otillräckliga. Under år 2003 användes hela det budgeterade beloppet, totalt 444

miljoner kronor, för att lösa in drygt 11 000 ha skogs-mark. För att nå målet krävs medel för köp och intrångsersättningar för ca 37 000 ha skogsmark årli-gen t.o.m. 2010.

För år 2004 är 633 miljoner kronor budgeterade för inköp och intrångsersättning till markägare, vilket räcker för 15 000–20 000 ha skogsmark. Detta är knappt hälften av den nödvändiga nivån. Att nå full måluppfyllelse till år 2010 och samtidigt tillgodose behovet av naturreservat inom olika regioner kan där-för vara svårt att genomdär-föra. För att nå arealmålet där-för naturreservat krävs, förutom tillräckliga anslag, att länsstyrelserna generellt förstärker sina organisationer för reservatsbildning och ökar antalet beslut.

För de frivilliga avsättningarna ser situationen rela-tivt ljus ut. Redan år 2002 var en areal på ca 990 000 ha skogsmark frivilligt avsatt. Långsiktigheten och kvaliteten i många avsättningar är dock osäker. Ytterligare uppföljning är nödvändig.

Orsaken till att bedömningen av måluppfyllelsen är mer pessimistisk i år än 2003 är svårigheten att inom tidsramen nå delmålet då det gäller naturreser-vaten.

förstärkt biologisk mångfald

d e l m å l 2, 2010

Mängden död ved, arealen äldre lövrik skog och gammal skog skall bevaras och förstärkas till år 2010 på följande sätt:

mängden hård död ved skall öka med minst 40 % i hela

landet och med avsevärt mer i områden där den biologiska mångfalden är särskilt hotad,

arealen äldre lövrik skog skall öka med minst 10 %,

arealen gammal skog skall öka med minst 5 %,

arealen mark föryngrad med lövskog skall öka.

Om de olika delarna av delmålet nås beror i huvud-sak på hur skogsskötseln bedrivs: vilka bestånd som väljs för avverkning samt i vilken mån träd som dör tillåts vara kvar i skogen. Målet om död ved bör figur 12.1a Andel produktiv

skogsmark år 2002 inom naturreservat och national-parker

Medan naturreservat och nationalparker i huvudsak ligger i norr, ovanför gränsen för fjällnära skog, ligger mark som skyddats genom biotopskydd och naturvårdsavtal snarare i södra och mellersta Sverige. Arealen skogsmark i naturreservat och nationalparker var år 2002 ca 900 000 ha, medan den var ca 25 000 ha inom biotopskydd och naturvårdsavtal.

källa: skogsstyrelsen

figur 12.1b Andel produktiv skogsmark år 2002 inom biotopskyddsområden och naturvårdsavtal 0–0,05 0,05–0,1 0,1–0,4 0,4–1 1–3 3–5 30–

(15)

kunna nås utan omfattande insatser. Om nuvarande trender håller i sig kommer med största sannolikhet även målet om gammal skog att nås. För arealen äldre lövrik skog är situationen osäker. Här kan det behövas riktad rådgivning till skogsägarna. Arealen som föryngras med lövskog bedöms komma att öka.

Det huvudsakliga sätt som staten idag kan använda för att påverka graden av måluppfyllelse för de olika delarna av delmål 2 är via rådgivning och kunskaps-uppbyggnad hos skogsägarna. Skogsvårdsstyrelserna har bedrivit rådgivning i flera av dessa frågor, exem-pelvis genom kampanjen ”Grönare Skog”.

skydd för kulturmiljövärden

d e l m å l 3, 2010

Skogsmarken skall brukas på sådant sätt att fornlämningar inte skadas och så att skador på övriga kända värdefulla kulturlämningar är försumbara senast år 2010.

Skogsbruket skadar f.n. fornlämningar och kulturläm-ningar i alltför stor omfattning. En grundorsak är att vi inte vet var huvuddelen av lämningarna på skogs-mark finns. I nästan alla län pågår inventeringar av fornlämningar och kulturlämningar, huvudsakligen inom projektet ”Skog och Historia”. Hittills har ca 20 % av skogsmarken inventerats. Att få dessa inven-teringar heltäckande över riket är angeläget. Det kommer dock att ta alltför lång tid för att målet ska kunna nås inom utsatt tid, även om digital kartteknik och förbättrad riktad rådgivning från skogsvårds-styrelserna kan förbättra situationen avsevärt.

åtgärdsprogram för hotade arter

d e l m å l 4, 2005

Senast år 2005 skall åtgärdsprogram finnas och ha inletts för hotade arter som har behov av riktade åtgärder. Efter en noggrannare genomgång av vilka hotade arter som har behov av riktade åtgärder bedöms att behov finns för ett 60-tal skogslevande arter fördelade på totalt ca 30 åtgärdsprogram. Målet bedöms kunna nås.

66

400 2 000 1 200 800 10 20 30 50 40 1 600 1998 ha, tusental

figur 12.2 Skogsmark undantagen från skogsproduktion

2000 1998 2000

ha, tusental

2002 2002

Skogsbrukets frivilliga avsättningar av skogsmark har ökat kraftigt de senaste åren, och utgör idag ca 1 miljon ha. Det är samma storleks-ordning som den skog som ges ett lagligt skydd inom nationalparker, naturreservat och biotopskyddsområden.

källa: skogsstyrelsen småskogsbruket mellanskogsbruket storskogsbruket nationalparker och naturreservat naturvårdsavtal biotopskydd Frivilliga avsättningar levande skogar

(16)

67

Odlingslandskapets och jordbruksmarkens

värde för biologisk produktion och

livsme-delsproduktion skall skyddas samtidigt som

den biologiska mångfalden och

kulturmiljö-värdena bevaras och stärks.

Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall

nås inom en generation.

Når vi miljökvalitetsmålet?

Med dagens åtgärder är det fullt möjligt att nå den del av miljökvalitetsmålet som gäller åkermar-kens tillstånd och långsiktiga produktionsförmåga till 2020. När det gäller biologisk mångfald och kultur-historiska värden är vi på god väg, men om denna trend håller i sig till 2020 är mer osäkert. Målet påverkas i stor utsträckning av de förändringar som kommer att ske inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU (CAP). Det är därför svårt att förutsäga hur utvecklingen blir på lång sikt. Detta gäller främst bevarandet av våra betesmarker. I det kulturhistoriska värdet ingår även lantbru-kets äldre byggnader. Många är i dag hotade, efter-som de saknar användning; de är ”överloppsbyggna-der”. Förfall och rivning av byggnader samt ovarsam om- och tillbyggnad kan medföra att kulturhistoriska värden i odlingslandskapet går förlorade.

Regionalt påverkas möjligheten att bevara mång-falden och kulturmiljövärdena av att jordbruksmark läggs ned. För närvarande har nedläggningstakten

minskat, men det går inte att se om detta är en ihållande tendens eller vilka faktorer det är som påverkar takten.

Når vi delmålen?

ängs- och betesmarker

d e l m å l 1, 2010

Senast år 2010 skall samtliga ängs- och betesmarker bevaras och skötas på ett sätt som bevarar deras värden. Arealen hävdad ängsmark skall utökas med minst 5 000 ha och arealen hävdad betesmark av de mest hotade typerna skall utökas med minst 13 000 ha till år 2010.

Omfattningen av ängs- och betesmarkerna bevaras i stort, med nuvarande åtgärder. Skötsel och restau-rering finansieras främst inom Miljö- och Landsbygds-programmet (LBU) inom EU:s jordbrukspolitik. Också andra delar av CAP har sedan år 2000 gynnat biologisk mångfald, bl.a. genom djurbidrag.

Arealen betesmarker som sköts med miljöersätt-ning ökar fortfarande, men ökmiljöersätt-ningstakten har avtagit något. Arealen ängsmarker med miljöersättning ökar inte i tillfredsställande takt. Det är inte heller alltid de mest värdefulla ängsmarkerna som ökar. Troligen har redan de lättaste objekten restaurerats, och de som återstår kan kräva större insatser. Det finns således anledning att se över styrmedlen.

Betesmarker av de mest hotade typerna är betes-marker i Norrland, alvarbeten, skogsbeten, fäbod-beten och ljunghedar. Betesmarkerna i Norrland har ökat i stort, och denna del av delmålet ser ut att vara nådd. Undantaget är Norrbottens län, där

utveckling-13.

Ett rikt odlingslandskap

(17)

en har varit negativ. Det största hotet mot alvarmarker är igenväxning, som motverkas av väl anpassat bete och röjning. Med nuvarande utformning av ersätt-ningar för skötsel och restaurering nås målet då det gäller alvarbeten.

Skogsbetesarealen i miljöersättningen har föränd-rats sedan 2000; till exempel har arealen minskat på Gotland men ökat i Kronobergs län. Mycket av minskningen på Gotland beror på förändrade regler och byte av stödsystem snarare än på att markerna inte sköts längre. Tydligare definitioner för vad som menas med skogsbeten och vilken skötsel som krävs behöver utvecklas. Antalet fäbodar i drift ökar i linje med delmålet.

Det är svårt att mäta förändring av det biologiska värdet i ängs- och betesmarker. En kunskapsöversikt över vilka metoder och arter som kan användas för att mäta detta har publicerats. Arbete pågår med att omsätta metoderna i praktiken.

Ersättningen inom LBU är idag anpassad till att animalieproduktionen är lönsam. Den täcker i första hand merkostnaden för att få djuren till betesmarken istället för till åkermarken eller uppfödning på stall. CAP-reformen medför risk för att lönsamheten i nöt-köttsuppfödningen minskar eftersom djurbidragen som idag utgör en stor del av intäkterna i stor

utsträckning kommer att frikopplas från produktionen. Detta gäller främst för de betesintensiva djurslagen. När djurbidragen frikopplas kan det därför behövas ytterligare medel riktade till betesmarkerna för att delmålet ska nås.

Reformeringen av CAP påverkar möjligheten att nå delmålet i framtiden främst genom frikopplingen av djurbidragen. Huvudsyftet med reformen är att

ett rikt odlingslandskap

68

Nedläggning av jordbruk påverkar miljökvalitetsmålet eftersom både den biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena är beroende av att jordbruk bedrivs. Åkerarealen har minskat i långsammare takt de senaste åren, men det är för tidigt att dra några långtgående slutsatser.

1989 1991

källa: lantbruksregistret, scb och uttag ur stödstatistik, jordbruksverket ha, miljontal

figur 13.1 Åkerarealens förändring 1989–2003

1992 1994 1995 1997 1998 2000 2001 2002 1990 1993 1996 1999 2003 2,65 2,70 2,80 2,90 2,75 2,85 600 300 500 100 200 400

Not. Kompensation har gjorts år 2000 för överlappning mellan betesmarksstöd och stöd för öppet odlingslandskap med 4 000 ha samt år 2001–2003 för förändrat sätt att räkna fäbodsarealen.

Andelen ängs- och betesmarker med miljöersättning fortsätter att öka. De marker som ligger utanför miljöersättningen kan vara sådana som sköts på annat sätt, men också sådana som är påverkade av gödsling och tidigare jordbearbetning eller i behov av restaurering. Även dessa marker ingår i delmålet.

ha, tusental

figur 13.2 Totala arealen ängs- och betesmarker i Sverige

2000

källa: uttag ur stödstatistik, jordbruksverket 2002

2001 2003

ängs- och betesmarker utan miljöersättning ängs- och betesmarker med miljöersättning

(18)

ett rikt odlingslandskap

69

styra produktionen till det som konsumenterna efter-frågar och därmed komma bort från att produktionen styrs av bidragssystemen. Lantbrukarens ekonomiska drivkraft att utnyttja betesmarken blir beroende av vilka nivåer som de nya stöden kommer att få och vilka hävdvillkor på betesmarker som stödet kopplas till. Den nationella utformningen av reformen har därför stor betydelse för delmålet.

småbiotoper

d e l m å l 2, 2005

Mängden småbiotoper i odlingslandskapet skall bevaras i minst dagens omfattning i hela landet. Senast till år 2005 skall en strategi finnas för hur mängden småbiotoper i slätt-bygden skall kunna öka.

Småbiotoperna bevaras i sin nuvarande omfattning. Arbete pågår med strategin för småbiotoper. En kun-skapssammanställning om hur olika typer av småbio-toper påverkar åkerlandskapets mångfald har gjorts.

Den biologiska effekten av småbiotoper är beroende av placering, avstånd till andra småbiotoper och stor-lek. Därför är det svårt att beräkna det biologiska vär-det hos varje enskild småbiotop. En rapport som ger underlag för hur man bedömer detta har tagits fram.

kulturbärande landskapselement

d e l m å l 3, 2010

Mängden kulturbärande landskapselement som vårdas skall öka till år 2010 med ca 70 %.

Längden stenmurar, alléer och gärdesgårdar (med flera s.k. linjeelement) som sköts ökar i tillfredsstäl-lande takt. Däremot är ökningstakten inte tillräcklig för antalet punktelement – t.ex. hamlade träd, åker-holmar och odlingsrösen. Orsaken till detta ska undersökas. Det finns dock fortfarande möjligheter att nå delmålet. Det behövs även en översyn över om 2

4 10

6 8

Arealen ökar, men inte i önskvärd omfattning. Restaureringstakten måste öka för att målet ska nås, och restaurerade marker måste få fortsatt skötsel.

1997 2003

ha, tusental

figur 13.3 Areal ängsmark ansluten till miljöersättningen för bevarande av slåtterängar

1996 1998 1999 2000 2001 2002

källa: uttag ur stödstatistik, jordbruksverket utgångsnivå enl. Ängs- och

hagmarksinventeringen 1990 mål 2010

Not. Data avser åtagande – beslut om ersättning har ännu inte fattats.

Längden linjeelement ökar i tillfredsställande takt för att målet ska nås, medan antalet punktelement ökar något för långsamt.

källa: uttag ur stödstatistik, jordbruksverket %

figur 13.4 Förändring av omfattningen i procent för de kulturbärande landskapselementen anslutna till miljöersättningen 2001 2002 2000 2003 10 20 40 60 30 50 70 linjeelement punktelement mål 2010

(19)

dagens markvård är tillräcklig för alla typer av ele-ment. Summan av de regionala delmålen uppgår inte till det nationella delmålet, vilket också bör ses över. Orsaken till att bedömningen av måluppfyllelsen är mer pessimistisk i år än 2003 är att ökningstakten har minskat och att det är osäkert om tillräckligt många åtgärder sätts in.

växtgenetiska resurser och inhemska husdjursraser

d e l m å l 4, 2010

Senast år 2010 skall det nationella programmet för växt-genetiska resurser vara utbyggt och det skall finnas ett till-räckligt antal individer för att långsiktigt säkerställa bevaran-det av inhemska husdjursraser i Sverige.

Inom programmet för odlad mångfald (POM) pågår en landsomfattande inventering av vilka kulturväxter vi har som tidigare inte inventerats. De fröförökade kulturväxterna har färdiginventerats, och resultatet av denna delinventering kommer att sammanställas.

Ett förslag till nationellt program för förvaltning av husdjursgenetiska resurser togs fram under 2003. En av utredningens viktigaste åtgärder var att förtydliga ansvarsfrågorna. Programmet syftar också till att öka förståelsen för behovet av en långsiktigt hållbar för-valtning av de husdjursgenetiska resurserna. Förslaget innebär utökade åtgärder och styrmedel och omfattar samtliga inhemska raser. Åtgärder och styrmedel för de hotade raserna finns idag främst inom LBU. Ersättning ges både till de rasbevarande föreningarnas informationsinsatser och till djurägare för att hålla djur av de mest hotade raserna av nötkre-atur, får, get och svin, t.ex. bohuskulla, gutefår, jämt-get och linderödssvin. Delmålet bedöms som möjligt att nå för de flesta raser, men för vissa raser kan det bli svårt med nuvarande avelsprogram och antal djur.

åtgärdsprogram för hotade arter

d e l m å l 5, 2006

Senast år 2006 skall åtgärdsprogram finnas och ha inletts för de hotade arter som har behov av riktade åtgärder. ArtDatabanken och Naturvårdsverket har bedömt att sammanlagt fler än 200 arter i odlingslandskapet har behov av riktade åtgärder. För dessa behöver 60 åtgärdsprogram tas fram senast år 2006. Hittills är 17 åtgärdsprogram fastställda och har inletts, eller är på väg att fastställas, och 10 åtgärdsprogram håller på att utarbetas. Under 2004–2006 ska ytterligare 33 åtgärdsprogram skrivas.

Antalet hotade arter i odlingslandskapet är mycket stort. Att skriva åtgärdsprogram och inleda arbetet med de riktade åtgärderna för att bevara de berörda arterna kommer sannolikt ändå att vara möjligt fram till år 2006. Detta förutsätter att åtgärdsprogrammens åtgärder samordnas med exempelvis ersättningar inom LBU och andra tänkbara styrmedel. Om åtgär-der kommer att hinna inledas för alla arter inom tids-ramen är osäkert.

kulturhistoriskt värdefulla ekonomibyggnader

d e l m å l 6, 2005

Senast år 2005 skall ett program finnas för hur lantbrukets kulturhistoriskt värdefulla ekonomibyggnader kan tas till vara.

Programarbetet pågår. Inventeringar har genomförts inom flera församlingar i landet för att kunna följa tillstånd och förändringar hos jordbruksbebyggelsen. Ett preliminärt förslag till nationellt stödsystem för att rusta upp och underhålla kulturhistoriskt värde-fulla ekonomibyggnader, i första hand mindre över-loppsbyggnader, finns framtaget.

ett rikt odlingslandskap

(20)

71

Fjällen skall ha en hög grad av ursprunglighet

vad gäller biologisk mångfald,

upplevelse-värden samt natur- och kulturupplevelse-värden.

Verksamheter i fjällen skall bedrivas med

hänsyn till dessa värden och så att en hållbar

utveckling främjas. Särskilt värdefulla

områden skall skyddas mot ingrepp och

andra störningar.

Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall

nås inom en generation.

Når vi miljökvalitetsmålet?

Storslagen fjällmiljö förutsätter renskötsel för att ett betespräglat landskap ska upprätthållas. Ren-skötseln måste då också fortsätta att bedrivas och utvecklas på ett sätt som är hållbart för miljön.

Trycket på att bygga ut vindkraften i fjällen kan påverka både natur- och kulturmiljövärdena negativt. Likaså kan möjligheten att utöka arealen ostörda områden försämras. För att undvika dessa effekter måste utbyggnaden föregås av omsorgsfull fysisk planering. Samtidigt bidrar vindkraften positivt för de ekosystem i fjällmiljön som är beroende av att miljö-kvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen över-gödning och Begränsad klimatpåverkan kan nås. Det regionala miljö- och hushållningsprogrammet, som ska upprättas av länsstyrelserna gemensamt, och samebyarnas miljöplaner är väsentliga hjälpmedel för att lösa frågorna om markanvändningen i fjällen.

Det finns behov av kunskapsuppbyggnad beträf-fande vegetation, vattenlevande organismer, före-komst av buller, kulturmiljöer, främmande arter och hotade arter i fjällmiljön. Det återstår dessutom åtskil-ligt arbete när det gäller samordningen mellan läns-styrelsernas och Naturvårdsverkets utveckling och val av indikatorer för att följa upp miljökvalitetsmålet.

Den samlade bedömningen är att miljökvalitets-målet kan nås inom en generation om berörda sektorer och samhället som helhet visar de hänsyn som följer av delmålen. Ett flertal åtgärder har påbörjats och ytterligare åtgärder planeras. Arbetet med att genom-föra åtgärderna måste dock påskyndas.

14.

Storslagen fjällmiljö

50 100 300 150 250 200 1900 antal, tusental

figur 14.1 Antalet renar 1900–2003

Renarna räknas under vintern efter slakten och före kalvningen. Under denna årstid är renarna beroende av att beta på lavmarker. Variationen i renantal hänger samman med den variation som finns i förekomst och tillgänglighet av lav, främst inom skogslandskapen utanför fjällområdena.

1920 1940 1960 1980 20002003

källa: jordbruksverket

(21)

Når vi delmålen?

skador på mark och vegetation

d e l m å l 1, 2010

Skador på mark och vegetation orsakade av mänsklig verksamhet skall vara försumbara senast år 2010.

Av väsentlig betydelse är att upprätthålla en tillfreds-ställande miljöövervakning av skador på mark och vegetation samt att renskötseln har tillräckligt bra underlag för att kunna tillgodogöra sig betestillgång-arna utan att skada naturen.

Arbetet med den metod för renbetesinventering som Jordbruksverket har i uppdrag att utveckla med medverkan från Sametinget, Sveriges lantbruksuni-versitet och Naturvårdsverket saknar finansiering för 2004 – men en metod som kan tas i bruk behövs! Det nya miljöövervakningsprogrammet Nationell Inventering av Landskapet i Sverige (NILS) har star-tat och omfattar också fjällen. Dessutom har metod-utveckling startat för att kunna följa upp förekomsten av skador på mark med hjälp av satellitbaserad fjärr-analys. Praktiska förutsättningar för att använda metoderna måste skapas både nationellt och regionalt.

Det finns således ännu inga uppgifter om miljötill-ståndet i fjällen. Det går enbart att indirekt bedöma riskerna för skador i relation till antalet terrängfordon och antalet renar. Dessutom behöver inverkan på mark och vegetation av anläggningar och bebyggelse bedömas.

Antalet terrängfordon har ökat obetydligt de senaste åren. Renantalet har fortsatt att öka, och ökningen uppgår till 3,5 % jämfört med år 2002. Hela den ökningen har skett i Norrbottens län.

Bedömningen är att delmålet är möjligt att nå inom tidsramen om åtgärderna vidtas. Då fordras att pågå-ende metodutveckling slutförs samt att inventeringar-na startas i tid för att tillräckligt med data ska hininventeringar-na samlas in och delmålet kunna verifieras. Om dessa åtgärder inte vidtas måste bedömningen ses över.

buller

d e l m å l 2, 2010/2015

Buller i fjällen från motordrivna fordon i terräng och luftfar-tyg skall minska och uppfylla följande specifikation, nämligen att

minst 60 % av terrängskotrar i trafik senast år 2015 skall

uppfylla högt ställda bullerkrav (lägre än 73 dBA)

buller från luftfartyg senast år 2010 skall vara försumbart

både inom regleringsområde klass A enligt terrängkör-ningsförordningen (1978:594) och inom minst 90 % av nationalparksarealen. storslagen fjällmiljö

72

10 30 110 50 90 70 1980 antal, tusental

figur 14.2 Terrängskotrar i trafik i fjällänen 1980–2003

1985 1990 1995 2000

Laglig terrängkörning på barmark i fjällen sker främst inom ren-näringen. Försvaret och tele- och energisektorerna använder också terrängfordon på barmark. Sådan körning skadar mark och vegeta-tion. Även fjällens fornlämningar kan köras sönder. Terrängkörning på barmark och snö orsakar dessutom buller och avgaser, vilket försämrar fjällmiljöns värde för friluftslivet. Samtidigt kan snöskotern vara viktig för viss turistnäring.

2003

källa: scb Not. Terrängskoter = terrängmotorfordon med en tjänstevikt på högst 400 kg. I praktiken är det 3- och 4-hjulingar, och de allra flesta är snöskotrar.

summa

Jämtlands län Norrbottens län

Dalarnas län Västerbottens län

(22)

73

Naturvårdsverket arbetar med ett förslag till frivillig

miljöklassning av snöskotrar. Detta ska leda till tystare fordon och därmed minska bullret i fjällen. Arbetet med miljökrav för fordon måste även drivas inom EU och på frivillig väg inom branschen.

Ett fåtal terrängskotrar i fjällänen beräknas uppfylla högt ställda bullerkrav. Om delmålet för buller från terrängskotrar ska nås måste de befintliga skotrarna bytas ut mot sådana som uppfyller bullerkraven. Det är inte möjligt att i nuvarande skede bedöma om denna del av delmålet kommer att kunna nås. Det kommer att behövas starka styrmedel för att påverka utvecklingen, t.ex. ekonomiska styrmedel för att sti-mulera bytet till tystare fordon. Statistiken behöver också förbättras för att kunna särredovisa bullernivå och fyrtaktsfordon.

Luftfartsverket har tillsammans med Naturvårds-verket till regeringen lämnat skrivelsen ”Förslag till förändringar i lagstiftningen vad avser flygverksam-het i fjällområdet”. Syftet är att minska bullret i känsliga fjällområden. Det är för tidigt att bedöma om delmålet för flygbuller kommer att kunna nås.

natur- och kulturvärden

d e l m å l 3 , 2 0 1 0

Senast år 2010 skall merparten av områden med represen-tativa höga natur- och kulturvärden i fjällområdet ha ett lång-siktigt skydd som vid behov omfattar skötsel och restaurering. Stora områden i fjällområdet är redan skyddade som naturreservat eller nationalparker. Däremot är skyddet av miljön under vattenytan begränsat, liksom kunska-pen om var representativa höga kulturvärden finns. Mer sällan anges i beslut och skötselplaner för national-parker och naturreservat vilka kulturmiljövärden som finns och hur de ska skötas och restaureras. Kultur-miljövårdens resurser måste ökas, dels för insatser i de naturreservat och nationalparker som redan inrättats, dels för att tillsammans med naturvården i framtiden kunna avsätta områden med långsiktigt skydd.

Det finns stora skyddade områden som innehåller både höga kulturvärden och höga naturvärden samt

geologiska nyckellokaler. Dock behöver representati-viteten i skyddet ses över, och behovet av ytterligare medel till skötsel och restaurering utredas. Till exem-pel behöver skyddet av vattenmiljöerna förbättras och skyddet kvarstå av de outbyggda fjällälvarna. Dess-utom behöver kunskapen om fjällvärldens kulturmiljö-er, fornlämningar och bebyggelse kompletteras.

Miljöersättningen inom Miljö- och Landsbygds-programmet (LBU) för att bevara värdefulla natur-och kulturmiljöer i renskötselområdet har höjts för att öka möjligheterna att uppfylla delmålet.

Bedömningen är att detta delmål kan nås, förutsatt att fler åtgärder beslutas och vidtas.

åtgärdsprogram för hotade arter

d e l m å l 4, 2005

Senast år 2005 skall åtgärdsprogram finnas och ha inletts för de hotade arter som har behov av riktade åtgärder. Behovet av åtgärdsprogram för hotade arter och habitat är mer omfattande än vad tidigare uppskattningar visat. I jämförelse med övriga miljökvalitetsmål som har detta delmål är behovet dock relativt begrän-figur 14.3 Områden där fornminnesinventeringar har gjorts

Som ett led i kunskapsuppbygg-naden om fjällens fornläm-ningar utförde Riksantikvarie-ämbetet åren 1995–2002 fornminnesinventeringar i de markerade områdena.

källa: riksantikvarieämbetet

(23)

sat. Frågor om skyddet av växt- och djurliv har utretts i samband med Naturvårdsverkets rege-ringsuppdrag om ett sextonde miljökvalitetsmål för biologisk mångfald.

För fjällandskapet finns det två pågående åtgärds-program för hotade arter, ”Fjällräv” och ”Järv”. Ytterligare tre pågående program har stark anknyt-ning till fjällen, ”Varg”, ”Björn” och ”Lo”. De fem program som berör fjällen omfattar således enbart stora däggdjur. Dessutom förbereds åtgärdsprogram för jaktfalk, kungsörn och naturligt fisktomma sjöar. Troligen behövs också program för flora, rikkärr och fiskstammar, i första hand röding. För närvarande

pågår en översyn över hur arbetet med art- och natur-typsvisa åtgärdsprogram ska genomföras.

Delmål 4 bör vara möjligt att nå under förutsätt-ning att tillräckliga resurser avsätts. Bedömförutsätt-ningen är dock att delmålet inte nås inom tidsramen.

Fiskeriverket har undersökt hur fisket påverkar tillgången på röding i fjällsjöarna. Experimenten har genomförts i samarbete med fiskerättsägarna vid två jämförbara sjöar i Västerbottensfjällen sedan 1983. Studien understryker vikten av minskat fisketryck och förbättrat skydd för fiskstammar genom att åtgärdsprogram och skötselplaner tas fram.

74

300 400 100 600 200 500

I Västansjön stoppades nätfisket av röding, och fritidsfisket begränsades. I Bollvattnet fortsatte husbehovs- och fritidsfisket som tidigare. Vid provfisket ökade fångsterna av röding i sjön med begränsat fiske med mer än fyra gånger under de påföljande sex åren.

Flertalet tillgängliga sjöar i de svenska fjällen är överexploaterade, och deras sårbara röding- och öringbestånd skadas av för omfattande fiske. Såväl nätfiske som sportfiske är selektivt och fångar främst större och äldre fiskar.

gram

figur 14.5 Genomsnittlig rödingfångst i gram per nät vid provfiske 1984 1985 1988 1989 1992 1995 källa: fiskeriverket 1983 1986 1987 1999 Västansjön, nätfisket stoppas 1983 Bollvattnet, nätfisket fortsätter 70 20 10 50 60 40 30 1996 antal

figur 14.4 Antalet funna föryngringar (lyor) av järv i renskötselområdet 1996–2003

I rovdjurspropositionen som riksdagen fattade beslut om 2001 anges det nationella etappmålet för järv till 90 årliga föryngringar i landet. Under de fem senaste åren har en föryngring av järv konstaterats under tre år i skogslandet i gränstrakterna mellan Gävleborgs och Västernorrlands län. Järvpopulationen kan tas som ett uttryck för sambandet mellan renskötseln och hänsynen till fjällens vilda fauna. Järvstammens utbredning och numerär fastställs årligen i läns-styrelsernas rovdjursinventeringar i fjällänen. Inventeringsresultatet utgör grund vid ersättningarna för rovdjursförekomst till landets samebyar. Det nya ersättningssystemet infördes 1996.

1997 1998 1999 2000 2001 2002

källa: länsstyrelserna i bd, ac, z och w län 2003

(24)

75

Städer, tätorter och annan bebyggelse skall

utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt

medverka till en god regional och global

miljö. Natur- och kulturvärden skall tas till

vara och utvecklas. Byggnader och

anlägg-ningar skall lokaliseras och utformas på ett

miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt

god hushållning med mark, vatten och andra

resurser främjas.

Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall

nås inom en generation.

Når vi miljökvalitetsmålet?

Några av delmålen till God bebyggd miljö blir mycket svåra att nå i tid. Därför är det osäkert om hela miljömålet kan nås inom en generation. Flera av delmålen handlar om frågor som rör tekniska försörj-ningssystem, t.ex. buller från trafiken, materialför-sörjning, avfall och energianvändning i byggnader. Även andra mer ”mjuka” aspekter än dessa behöver tillgodoses för att miljökvalitetsmålet ska uppnås. I Boverkets Bostadsmarknadsenkät (2003) angav nära hälften av landets kommuner att de vid svarstillfället arbetade särskilt mycket med frågor om tillgänglighet i offentlig miljö resp. trygghetsskapande och/eller brottsförebyggande åtgärder. Många kommuner angav också att man arbetade med hur barns och

ungdomars delaktighet i samhällsplaneringen ska ökas. Dessa frågor är viktiga för människors upp-levelse av god bebyggd miljö.

Kommuner och länsstyrelser är viktiga för att miljökvalitetsmålet med delmål och andra aspekter ska kunna nås. Bristande resurser, särskilt

i mindre kommuner, är ett allvarligt hinder för måluppfyllelsen, liksom bristande kartläggning av problemen.

Når vi delmålen?

planeringsunderlag

d e l m å l 1, 2010

Senast år 2010 skall fysisk planering och samhällsbyggande grundas på program och strategier för:

hur ett varierat utbud av bostäder, arbetsplatser, service

och kultur kan åstadkommas så att bilanvändningen kan minska och förutsättningarna för miljöanpassade och resurssnåla transporter förbättras,

hur kulturhistoriska och estetiska värden skall tas till vara

och utvecklas,

hur grön- och vattenområden i tätorter och tätortsnära

områden skall bevaras och utvecklas och andelen hård-gjord yta inte ökas,

hur energianvändningen skall effektiviseras, hur förnybara

energiresurser skall tas till vara och hur utbyggnad av pro-duktionsanläggningar för fjärrvärme, solenergi, biobränsle och vindkraft skall främjas.

15.

God bebyggd miljö

Figur

figur  10.1a och b  Sveriges trålgränser i Kattegatt och Skagerrak

figur 10.1a

och b Sveriges trålgränser i Kattegatt och Skagerrak p.2
figur  10.2  Inrapporterade observationer av tumlare juni–december 2003

figur 10.2

Inrapporterade observationer av tumlare juni–december 2003 p.4
figur  10.3  Längdfördelning i mm av fångade och utselekterade abborrar i stålmjärdar med maskstorlek 19 x 33 mm

figur 10.3

Längdfördelning i mm av fångade och utselekterade abborrar i stålmjärdar med maskstorlek 19 x 33 mm p.5
figur  10.4a–c  Utvecklingen av biomassan av lekmogen torsk i Östersjön (östra beståndet),  Kattegatt och Nordsjön inkl

figur 10.4a–c

Utvecklingen av biomassan av lekmogen torsk i Östersjön (östra beståndet), Kattegatt och Nordsjön inkl p.6
figur  10.5  Beräknade fartygsrörelser år 2015. Passagerartrafik ej medräknad

figur 10.5

Beräknade fartygsrörelser år 2015. Passagerartrafik ej medräknad p.7
figur  11.1  Antal Natura 2000-områden i Sverige med förekomst av vissa våtmarkstyper*

figur 11.1

Antal Natura 2000-områden i Sverige med förekomst av vissa våtmarkstyper* p.9
figur  11.2  Andel av Myrskyddsplanens arealer per län som regeringen föreslagit till Natura 2000 år 2003

figur 11.2

Andel av Myrskyddsplanens arealer per län som regeringen föreslagit till Natura 2000 år 2003 p.10
figur  11.3  Antal flygfärdiga ungar av utplanterade fjällgäss och deras ättlingar, 1986–2003

figur 11.3

Antal flygfärdiga ungar av utplanterade fjällgäss och deras ättlingar, 1986–2003 p.12
figur  12.1b  Andel produktiv skogsmark år 2002 inom biotopskyddsområden och naturvårdsavtal 0–0,05 0,05–0,1 0,1–0,4 0,4–11–3 3–5 30–

figur 12.1b

Andel produktiv skogsmark år 2002 inom biotopskyddsområden och naturvårdsavtal 0–0,05 0,05–0,1 0,1–0,4 0,4–11–3 3–5 30– p.14
figur  12.2  Skogsmark undantagen från skogsproduktion

figur 12.2

Skogsmark undantagen från skogsproduktion p.15
figur  13.2  Totala arealen ängs- och betesmarker i Sverige

figur 13.2

Totala arealen ängs- och betesmarker i Sverige p.17
figur  13.1  Åkerarealens förändring 1989–2003

figur 13.1

Åkerarealens förändring 1989–2003 p.17
figur  13.4  Förändring av omfattningen i procent för de kulturbärande landskapselementen anslutna till miljöersättningen 2001 20022000 200310204060305070 linjeelement punktelementmål 2010

figur 13.4

Förändring av omfattningen i procent för de kulturbärande landskapselementen anslutna till miljöersättningen 2001 20022000 200310204060305070 linjeelement punktelementmål 2010 p.18
figur  13.3  Areal ängsmark ansluten till miljöersättningen för bevarande av slåtterängar

figur 13.3

Areal ängsmark ansluten till miljöersättningen för bevarande av slåtterängar p.18
figur  14.1  Antalet renar 1900–2003

figur 14.1

Antalet renar 1900–2003 p.20
figur  14.2  Terrängskotrar i trafik i fjällänen 1980–2003

figur 14.2

Terrängskotrar i trafik i fjällänen 1980–2003 p.21
figur  14.4  Antalet funna föryngringar (lyor) av järv i renskötselområdet 1996–2003

figur 14.4

Antalet funna föryngringar (lyor) av järv i renskötselområdet 1996–2003 p.23
figur  14.5  Genomsnittlig rödingfångst i gram per nät vid provfiske 1984 1985 1988 1989 1992 1995 källa: fiskeriverket19831986 19871999Västansjön,nätfisket stoppas 1983Bollvattnet,nätfisket fortsätter702010506040301996antal

figur 14.5

Genomsnittlig rödingfångst i gram per nät vid provfiske 1984 1985 1988 1989 1992 1995 källa: fiskeriverket19831986 19871999Västansjön,nätfisket stoppas 1983Bollvattnet,nätfisket fortsätter702010506040301996antal p.23
figur  15.1  Andel kommuner som tagit fram särskilda program eller strategier som behandlar miljöfrågorna i delmål 1

figur 15.1

Andel kommuner som tagit fram särskilda program eller strategier som behandlar miljöfrågorna i delmål 1 p.25
figur  15.2  Rivningsförbud i detaljplan för att skydda kulturhistoriskt värdefull bebyggelse

figur 15.2

Rivningsförbud i detaljplan för att skydda kulturhistoriskt värdefull bebyggelse p.25
figur  15.3  Leveranser av ballastmaterial 1984–2002

figur 15.3

Leveranser av ballastmaterial 1984–2002 p.26
figur  15.4  Behandlad mängd hushållsavfall 1985–2002

figur 15.4

Behandlad mängd hushållsavfall 1985–2002 p.27
figur  15.5  Länsvis inventering av radon i bostäder – andel kommuner som inventerat hela eller betydande delar av kommunen

figur 15.5

Länsvis inventering av radon i bostäder – andel kommuner som inventerat hela eller betydande delar av kommunen p.28
figur i .1  Antal besök på vandringsleden mot Njupeskärsfallet i Fulufjället år 2001 26/612/6 3/7 10/7 17/7 24/7 31/7 7/8 14/8 21/8 28/8 4/9 11/9 18/9 25/98001 2001 6002 000400

figur i .

1 Antal besök på vandringsleden mot Njupeskärsfallet i Fulufjället år 2001 26/612/6 3/7 10/7 17/7 24/7 31/7 7/8 14/8 21/8 28/8 4/9 11/9 18/9 25/98001 2001 6002 000400 p.31
figur  II.1  Tätorternas tillväxt och befolkningsökning

figur II.1

Tätorternas tillväxt och befolkningsökning p.33
figur III .1  Kommuner med kulturmiljöprogram

figur III .

1 Kommuner med kulturmiljöprogram p.35
figur IV .1a–c Tidstrender för olika persistenta organiska miljögifter i svensk modersmjölk 1967–1997

figur IV .

1a–c Tidstrender för olika persistenta organiska miljögifter i svensk modersmjölk 1967–1997 p.37

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :