Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap
Den andra föräldern.
Pappors upplevelser av stöd och behov av stöd från hälso- och sjukvården under barnets första år
Författare Handledare
Matilda Skinstad Pranee Lundberg
Jesper Ödman
Examinator Clara Aarts Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp
Året då uppsatsen godkänns 2012
Sammanfattning
Syfte: Syftet är att undersöka pappors upplevelser av stöd och behov av stöd från hälso- och sjukvården inför och under förlossning samt under barnets första år.
Metod: En kvalitativ och explorativ studie med semistrukturerade intervjuer. Åtta deltagare som hade ett barn i åldern noll till tre år, samtliga män och pappor, valdes ut från kontaktnät.
Innehållsanalys användes för dataanalys.
Resultat: Mycket händer i pappornas liv under barnets första år och det är av stor betydelse hur sjukvårdspersonalen bemöter och informerar. Kategorierna som framkom var; varierat bemötande, bristfällig information, att växa in i papprollen samt bristande
föräldrautbildningen. Pappan får ofta en sekundär roll i omhändertagandet av barnet, det är vanligt att mamman är hemma den första perioden, vilket ibland leder till att pappan känner att han har svårigheter med att anknyta till barnet. Många pappor saknar pappagrupper och vissa tycker även att fokus ligger mer på mamman under mötena med föräldragrupper.
Slutsats: Papporna i denna studie upplevde att det var svårt att kombinera sin roll som pappa med sitt arbete samt att mammans anknytning till barnet kom mer självklart än deras egen. De saknade stöd i att finna sin papparoll.
Nyckelord: Stöd, behov, faderskap, föräldrautbildning
Abstract
Purpose: The purpose is to investigate experiences of support and need of support from the health care before delivery, during delivery and during the child’s first year.
Method: A qualitative and explorative study with semi-structure interview. Eight fathers who has one child with an age between zero and three years, all men and fathers, were selected by using contact network. Content analysis is used to analyse the data.
Result: There is much going on in the fathers life during the child’s first year and it is of great meaning how the care staff inform and refute. Four categories were created; variety of refute, inadequate information, the way of becoming a father and inadequate parent education.
Fathers often get a secondary role in the care taking of the child, and it's more common that the mother is at home during the first period, which sometimes resulted in problems in the establishment of a relationship between the father and the child. Many fathers felt like they needed groups with fathers only and some thought that the focus was more concentrated on the mother during the meetings with parent groups.
Conclusion: The fathers in this study experiences problems in combining there role as a father with there work and that the mothers establishment of a relationship between her and the child came more naturally than their own. They felt that they needed more support in finding there role as a father.
Keywords: Support, need, fatherhood, parental education
Innehållsförteckning
Inledning………...6
Papparollen………...6
Att hitta sin roll som pappa i förhållande till mammarollen....………..6
Föräldrautbildning och utbildning inför förlossningen, för pappor och mammor…………....7
Pappors erfarenheter av stöd efter förlossningen………..8
Pappors erfarenheter under barnets första år……….9
Psykosociala problem hos föräldrar efter barnets födsel………..10
Problemformulering………..11
Syfte………..11
Metod...11
Design………11
Urval………..12
Datainsamlingsmetod………12
Procedur………13
Bearbetning och analys……….13
Förförståelse………..14
Etiska överväganden………...14
Resultat………15
Varierat bemötande………...……15
Positiv bemötande från hälso- och sjukvården…………..………...15
Negativ bemötande från hälso- och sjukvården………..………16
Bristfällig information………..17
Behov av information………...……….. 18
Att växa in i papparollen….………..……..19
Känsla av att inte räcka till………..19
Bristande föräldrautbildning……...………...…………..20
Olika erfarenheter av föräldrautbildning………...………...20
Mer specifik föräldrautbildning önskas……….…...22
Diskussion………...22
Resultatsammanfattning………...22
Resultatdiskussion………23
Varierat bemötande………..……….………23
Bristfällig information………...………...23
Att växa in i papparollen…...………...25
Bristande föräldrautbildning………...……….26
Metoddiskussion………...27
Kliniska implikationer………..29
Slutsats………..29
Referenser...30
Introduktion
Papparollen
En studie av Giddens (enligt Plantin, 2001) visar att samhällets stora förändringar lett till att man inte längre kan förlita sig på tidigare generationers kunskaper. Människor letar alltmer efter ny kunskap och expertis. Plantin (2001) menade att råden om hur man ska undvika faror för ens barn hela tiden förändras, detta kan handla om både hur barn ska sova och vad de ska äta. Det finns ett eftersträvansvärt ideal där den moderna pappan ska ha två sidor, dels ska han vara mjuk, engagerad och öppen, men han ska samtidigt upprätthålla vissa ramar i sin relation till barnen och kunna vara bestämd.
Många män menar att det går att hitta ett faderskapsideal som står mellan macho, en man som överdriver eller överskattar sin manlighet, och velour papporna, mjuka och förstående. Det verkar dock som att papporna tycker att deras faderskapsroll kommer in senare i barnens liv och att de under barnets första år har som uppgift att vara ett stöd för kvinnan. Männen verkar följa ett historiskt mönster som handlar om att de bär huvudansvaret för familjens försörjning och vill därför ha utbildning och ett yrke innan de skaffar barn. Det är sällan mannen som tar initiativ till att skaffa barn, utan det är oftast kvinnan som kommer med förslaget. En del män kan känna sig åsidosatta eftersom det under föräldrautbildningen handlar mest om hur de ska stötta sina
partners.
Enligt Klinth & Johansson (2010) har flera kampanjer för pappaledighet gjorts, dessa har tidigare använts för att locka pappan, och pappaledigheten har framställts som något trevligt och mysigt. Att vara hemma med barnet framställdes som något som var självutvecklande för pappan och därmed sågs han som en andrahandsförälder. Idag har kampanjerna ett annat budskap, att vara pappaledig ses mer som ett delat ansvar för föräldraskapet.
Att hitta sin roll som pappa i förhållande till mammarollen
I en studie utförd i Italien av Genesoni & Tallandini (2009) upplevde papporna som
medverkade i studien en nedgång av sin sociala status, detta trots att deras arbete och sociala
aktiviteter förblev oförändrade vid barnets ankomst. Fäderna tenderade heller inte till att bidra mer praktiskt i hemmet. Det framkom att det kunde vara en stor hjälp med föräldragrupper för att papporna skulle kunna bygga goda relationer till sina barn. Kvinnorna i förhållandet, det vill säga mödrarna, hade en stor roll vad gäller att få den nyblivna fadern att bli delaktig i familjelivet. Mödrarna bidrog också till att fadern fick en känsla av att träda in i sin fadersroll.
Nyström och Öhrling (2003) visade i sin litteraturstudie att upplevelsen av att vara en nybliven förälder var överväldigande. Fäderna som var nöjda som pappor och partners uttryckte känslor av djupt engagemang och anknytning till barnet. Att vara pappa upplevdes som att vara och känna sig behövd av barnet. Dessa fäder hade en stor önskan om att spendera så mycket tid som möjligt med familjen. De kände att de behövde ändra sitt beteende och sina attityder. Många uttryckte också frustration över att ha mindre tid för sig själva och att de var mindre fria individer. En del upplevde att barnet var mer krävande än de hade trott tidigare och kände sig olyckliga över detta. Vissa pappor kände sig även mindre självsäkra att ta hand om barnet än vad mödrarna gjorde, detta upplevdes som väldigt stressande. Fädernas arbete gjorde ofta att de fick lite tid för föräldraskapet och när det fanns tid var de ofta trötta på grund av hårt arbete och lite sömn. För vissa män innebar faderskapet att vara den som försörjde familjen. Samma män såg också hur hjälplöst det nyfödda barnet var och kände ett stort behov av att skydda både barnet och modern samt vara en bro till världen utanför. Att vara pappa var också för många att vara ett stöd till sin partner i hennes modersroll. Andra ansåg att det inte riktigt var lämpligt för en man att ta hand om barnet, utan det var
huvudsakligen mammans ansvar.
Föräldrautbildning och utbildning inför förlossningen, för pappor och mammor
Alla blivande föräldrar är välkomna på föräldrautbildning, dock kan det skilja sig mellan olika mottagningar hur ofta och länge man träffas. Oftast är det under den senare delen av
graviditeten man går med i föräldragruppen och det är vanligtvis fem till sex föräldrapar per grupp. På första träffen brukar gruppen få önska vad som ska diskuteras på de kommande träffarna, men det som barnmorskan alltid tar upp är vad som händer under förlossningen, smärtlindring, amning, den första tiden efter att barnet är fött, det nyfödda barnet och parrelationen (Vårdguiden, 2011).
Sapountzi-Krepia et al. (2010) ville undersöka vilka känslor och upplevelser fäder kunde ha angående förlossningen. De kom fram till att de flesta deltagare i studien kände sig stolta över att bli pappor. De flesta kände också kärlek och tacksamhet till sin partner. Hälften av alla deltagare var dock nervösa och kände oro inför förlossningen. Nästan hälften var också nöjda/
kände att de kunde lita på personalen vid förlossningskliniken.
I en studie skriven av Premberg och Lundberg (2006) är syftet att beskriva pappors
erfarenheter av utbildningen inför barnafödseln. Pappornas övergång till faderskapet blir mer komplicerad än mammornas på grund av deras sekundära roll under utbildningen. Många män upplevde att föräldrautbildningen var mer skapad för kvinnan än för mannen och anledningen till deltagandet, var för att göra kvinnan sällskap. Männen ställde mycket frågor angående saker de var rädda för inför förlossningen. Att vara där för kvinnan betydde för mannen att ha rollen som uppmuntrande och stöttande under graviditet och förlossning. Papporna kände att de fick trycka undan sina egna behov och känslor speciellt under förlossningen. Först när barnet var fött kände papporna att de kunde visa sina känslor. Männen rapporterade att de kände sig som förälder nummer två, men att de förstod att anledningen till detta var amningen, vilket de ändå ansåg vara något positivt.
Pappors erfarenheter av stöd efter förlossningen
En annan studie som behandlar vården efter förlossningen är en kvalitativ studie genomförd av Johansson, Aarts och Darj (2009). Studien ger en djupare förståelse för
förstagångsföräldrars erfarenheter av tidig utskrivning från sjukhuset efter födsel och hem- baserad vård efter födseln. Familjestrategin, självtillit och styrka samt professionellt stöd i hemmet var teman som framkom. Många föräldrar ville komma hem så fort som möjligt för att de kände att de kunde sova bättre hemma. Flera familjer som planerat att stanna på avdelningen, bestämde sig för att anta erbjudandet om en hem-baserad fortsättning på den postnatala vården, vården efter födseln, eftersom de mådde bra och kände sig redo att komma hem. Känslorna hos föräldrarna inför utskrivning var både positiva och negativa, de kände på säkerhet och osäkerhet, men att få komma hem gav också en känsla av frihet och
självständighet, samtidigt som många upplevde overklighetskänslor.
Fägerskiöld (2006) beskrev att männen tyckte det var normalt med en närmare relation mellan
sjuksköterskan och mamman. Papporna i studien upplevde bristande personligt stöd från sjuksköterskan, trots att de hade önskemål om att få det. Stödet fäderna fick var mer inriktat på hur de skulle kunna stötta sin partner. De intervjuade papporna kände sig också
försummade eftersom sjuksköterskan framför allt vände sig till kvinnan gällande frågor om barnet.
Petersson, Petersson och Håkansson (2004) har i sin kvalitativa studie där man intervjuade båda föräldrarna, visat att de var nöjda med innehållet, i föräldrautbildningen, som behandlade barnets fysiska och psykiska utveckling. Förstagångsföräldrarna kände dock att mer vikt kunde ha lagts på att stödja dem i deras föräldraroll. Tillfredsställelsen med organiseringen av mötena och det sociala stödet var högt, men föräldrarna efterfrågande tydligare struktur angående innehållet.
I en studie skriven av Salinas, Smith och Armstrong (2011) var syftet att få bättre förståelse för pappors erfarenheter angående deras deltagande i beteendemässig föräldraträning. I studien fann man fem huvudteman, dessa var: motivationsfaktorer, pappors erfarenheter av beteendemässig föräldraträning, barriärer för deltagande, upplevda förändringar i
föräldraskapets stil samt upplevda förändringar av barnets beteende. Papporna uttryckte att det var skönt med stödet de fick från de som ledde föräldraträningen samt att de uppskattade att möta andra föräldrar i liknande situation.
Pappors erfarenheter under barnets första år
Premberg, Hellström och Berg (2008) hade som syfte att undersöka erfarenheter av fäders första år som föräldrar. Det nödvändigaste i pappornas omvandling till att bli förälder, var att placera barnet i centrum utan att ge upp sin egen person. Papporna såg en
förlossningsutbildning som en mental förberedelse, men de upplevde att de hade glömt de mesta av innehållet efter födseln. De var inte aktiva i den postnatala utbildningen eftersom den inriktade sig på mammorna. Papporna upplevde svårigheter med att kombinera sin roll som försörjande förälder med att vara en involverad pappa.
Benzies, Magill-Evans, Harrison, MacPhail och Kimak (2008) undersökte nyttan av ett
föräldrautbildnings-program för pappor till spädbarn. Studien gick ut på att barnet och pappan filmades när barnet var fem respektive sex månader. Pappan och sjuksköterskan såg filmen tillsammans och sjuksköterskan gav positiv återkoppling. För att se om det hade skett någon förbättring jämfördes pappans interaktion med barnet vid fem- månaders besöket med åtta- månaders besöket. Fäderna hade olika åsikter om föräldrautbildning, vissa tyckte inte att det var aktuellt förrän efter barnet var tolv månader för att utbyta erfarenheter med andra pappor och andra tyckte att det hade varit bra med ett besök redan tidigt för att till exempel få hjälp med hur man ska hålla barnet. Flera av papporna sa även att de uppskattade att få positiv återkoppling från en objektiv observatör som bekräftade att de var en bra pappa. När pappans interaktion med barnet undersöktes vid fyra- månaders besöket, var det fyra pappor som fick resultat som tydde på en problematisk interaktion mellan pappa och barn. Man kunde klart se att dessa fäder hade nytta av programmet.
Enligt Månsdotter, Fredlund, Hallqvist och Magnusson (2010) är det generellt sätt större chans att en pappa med stabil social position, hälsosam livsstil och bra hälsa tar ut sin pappaledighet. Pappor som tog ut 155 dagar eller mer i föräldraledighet var med störst sannolikhet anställda inom den offentliga sektorn, hade fast tjänst samt hade barn sedan tidigare.
Psykosociala problem hos föräldrar efter barnets födsel
I en studie av Gao, Chan och Mao (2009) vars syfte var att jämföra prevalensen av depression under postpartumperioden, efter och i nära anslutning till en förlossning, och dess förhållande till upplevd stress och socialt stöd hos förstagångsmammor och- pappor. Studien visade att 13,8 procent av mammorna och 10,8 procent av papporna visade tecken på depression. När upplevd stress och socialt stöd undersöktes, led männen mer av detta än kvinnorna. Man upptäckte att ju högre upplevd stress deltagarna hade ju mer riskfaktorer för depression uppvisades. Artikeln visade också att fäder med låg inkomst hade större tendens att bli deprimerade än de med hög inkomst. Risken för depression ökade också om barnet var oplanerat.
Problemformulering
Då papporna upplever vissa svårigheter med sin nya fadersroll, att det var svårt att minnas information från förlossningsutbildningen samt att inget fokus låg på papporna i den postnatala utbildningen indikerar på att sjukvården bör utvecklas inom detta område. Pappors roll i samhället samt i familjekonstellationen har ändrats mycket under de senaste åren och det är inte längre accepterat av samhället att lämna över huvudansvaret för barnet/barnen till mamman. Samtidigt existerar fortfarande gamla normer om hur en riktig man är och män uppfostras på ett annat sätt än kvinnor. Som nybliven pappa kan det vara svårt att hitta sin roll som familjefar i kombination med sin roll bland vänner och på arbetsplatsen till exempel. Stödet som finns motsvarar inte behovet av stöd som många pappor har. Det finns alltså ett behov av att utvärdera befintligt stöd samt undersöka om pappor får det stöd de behöver. Detta kan resultera i att pappor får större möjligheter att utvecklas och känna sig mer förberedda inför faderskapet.
Syfte
Syftet är att undersöka pappors upplevelser av stöd och behov av stöd från hälso- och sjukvården inför och under förlossning samt under barnets första år.
Metod
Design
Denna studie var en explorativ och deskriptiv studie med kvalitativ metod. En explorativ studie ger en bred bas av information som senare kan omarbetas till ett innehåll som är relevant för syftet. Syftet med en deskriptiv är att observera, beskriva och dokumentera relevanta aspekter av en situation. Den kvalitativa metoden resulterar i att informationen i svaren blir djupgående (Polit & Beck, 2008).
Urval
Inklusionskriterierna för deltagande var att individerna var av manligt kön, att de hade barn mellan noll och tre år samt att all kontakt med hälso- och sjukvården gällande barnets och föräldrarnas hälsa skett i Sverige. Exklusionskriterierna innefattar allt som inte uppfyller inklusionskriterierna. Utifrån inklusionskriterierna valdes åtta pappor ut genom
bekvämlighetsurval.
Datainsamlingsmetod
Intervjumetoden var semistrukturerad. Författarna hade gemensamt diskuterat och arbetat fram ett antal intervjufrågor. Intervjuerna inleddes med frågor om ålder, utbildning, civilstånd och yrke. Intervjufrågorna besvarade nyblivna pappors upplevelse av stöd och behov av stöd (psykiskt stöd, bemötande, föräldrautbildning och information). Frågorna testades på två pappor som inte ingick i studien. Detta resulterade i att en fråga exkluderades då den ansågs vara ett upprepande av tidigare frågor. Sammanlagt användes sju frågor vid intervjuerna som kompletterades med följdfrågor, för att få ut så mycket som möjligt av intervjuerna.
Stöd:
1. Vad fick du för stöd efter förlossningen, till exempel information om möjlighet till att vara med i föräldragrupp?
2. Kan du beskriva hur vårdpersonalen bemötte dig när du var i kontakt med hälso- och sjukvården, kände du till exempel att du var lika delaktig som din partner vid träffar med sjuksköterskan eller eventuell föräldragrupp?
3. Vart föredrog du att vända dig om du hade en fråga om något som rör föräldraskapet eller barnets hälsa?
4. Fick du något psykiskt stöd efter förlossningen och under det kommande året, ville du ha det och i så fall varför/varför inte?
Behov av stöd:
5. Kan du beskriva det psykiska stödet du och din partner fick vid uppföljande träffar, var det likvärdigt? (Var stödet som gavs bra?)
6. Hur hade mödrahälsovården/barnavårdscentralen eller övrig sjukvård kunnat stötta dig bättre utöver det stöd du fick, till exempel mer information?
7. Deltog du i en föräldragrupp? Varför, varför inte? (Uppnådde det givna stödet dina förväntningar?)
Procedur
För att komma i kontakt med pappor kontaktades flera förskolor i Uppsala. Information om studien lämnades till förskolan. Detta gav dock inget resultat. Istället kontaktades pappor via författarnas kontaktnät. De pappor som var intresserade och uppfyllde inklusionkriterierna delgavs informationsbrevet. Då deltagarna läst igenom informationsbrevet fick de bestämma om de ville medverka i studien eller inte. Tackade de ja till att delta i studien fick de skriva under medgivandeformuläret och intervjun kunde börja.
Intervjuerna genomfördes på en plats vald av papporna själva, där de tyckte det var
bekvämast. Detta kunde även vara via telefon. Hälften av deltagarna intervjuades via telefon och samtalet spelades samtidigt in. Den andra hälften intervjuades i deras eget hem, på deras arbetsplats eller hemma hos författarna. Deltagarna intervjuades individuellt. Intervjuerna tog cirka 20 minuter, beroende på hur mycket tid deltagaren behövde för att kunna besvara
frågorna. Intervjuerna spelades in och transkriberades direkt efter.
Bearbetning och analys
Det inspelade materialet från intervjuerna transkriberades och analyserades med hjälp av innehållsanalys (Polit & Beck, 2008) . Detta innebär att materialet bearbetades i
meningsenheter, kondenserade meningsenheter, koder, subkategorier och kategorier. Utifrån insamlad information från intervjuerna diskuterades antalet kategorier fram. De framtagna kategorierna och subkategorierna granskades så att de stämde överens med syfte och frågeställning. Se tabell 1.
Förförståelse
Förförståelsen hos författarna är basal och har erhållits under sjuksköterskeutbildningen samt under praktik i öppenvården då man får göra studiebesök mödravårdcentral/barnavårdscentral.
Författarna har inte egna barn och har därför inga egna upplevelser att relatera till. Det är positivt eftersom arbetet då kan bli mer objektivt.
Tabell 1. Exempel av dataanalys.
Etiska överväganden
Eftersom uppgifterna som intervjudeltagarna delade med sig av var personliga försäkrades att deltagarnas identitet samt all information som kommer ur intervjuerna ska behandlas
konfidentiellt. Att delta i studien var dessutom frivilligt och intervjudeltagarna kunde vilken tidpunkt som helst avbryta sin intervju. Efter att intervjuerna transkriberades raderades allt inspelat material. Deltagarna fick innan intervjuerna genomfördes skriva under ett
medgivandeformulär, där de skrev under på att de gett sitt samtycke att delta i studien (Codex, 2011). Trots att vissa frågor var av personlig karaktär uppfattade författarna inte att
Meningsenheter Kondenserade
meningsenheter Kod Subkategorier Kategorier Föräldrautbildninge
n var fokuserad fram till
förlossningen efter det så släpptes man och sen glömdes man bort lite.
Pappan upplevde att
föräldrautbildninge n var ofullständig.
Ofullständig föräldrautbildning .
Erfarenhet från föräldragrupp.
Önskemål gällande
föräldrautbildning .
På föräldragruppen var det väldigt mycket fokus på mammor som var hemma när papporna skulle vara hemma så föll den lite grann. När mammorna var hemma första året hade de väl en träff en gång i månaden eller mer.
Pappan upplevde att stödet från föräldragruppen försvann när papporna skulle vara hemma.
Föräldragruppen
saknas. Erfarenhet från
föräldragrupp. Önskemål gällande
föräldrautbildning .
intervjudeltagarna inte ville eller kunde svara på dem. Deltagarna berättade gärna om upplevelser som väckt mycket känslor.
Resultat
Nedan följer de kategorier som utvunnits vid innehållsanalysen av intervjuerna. Dessa kategorier är; varierat bemötande, bristfällig information, att växa in papparollen samt bristande föräldrautbildning. Till varje kategori finns subkategorier som fungerar som underrubriker och är till för att förtydliga innehållet i kategorin.
Varierat bemötande
Kategorin bemötande handlar om hur hälso- och sjukvården har bemött de intervjuade papporna vid olika tillfällen under barnets första år. Papporna i denna studie beskrev både positiva och negativa erfarenheter av bemötande. Deltagarna i studien upplevde att det var positivt om sjukvårdspersonalen tog sig tid till att förklara och informera. Det upplevdes även lättare att få en god kontakt med sjukvårdspersonalen när mamman inte var närvarande.
Negativa upplevelser från bemötande kunde till exempel vara att personalen inte lyssnade eller hade väldigt bestämda åsikter om hur föräldrarna skulle ta hand om sitt barn och hur saker och ting skulle vara.
Positivt bemötande från hälso- och sjukvårdspersonal
De flesta hade positiva erfarenheter av bemötandet från sjukvårdspersonalen. Den positiva kontakten kunde bero på flera olika saker, det kunde dels vara på grund av att sjuksköterskan och pappa kom bra överens och hade roligt tillsammans, vilket ledde till en kontakt som byggde på tillit mellan dem.
”Jaa, vi hade faktiskt en skitbra tjej på /.../ vi har blivit tajta liksom. Så det är väl hon då liksom, så då pratade hon, ja jo men hon fråga liksom, jo men om
jag sa att min fru är jävligt trött /.../ sen har hon liksom skrivit upp det någonstans och följt upp det senare.” (34-årig pappa)
”På BVC gick det bra, det var bara jag som hade massa frågor om hur det fungerade här i Sverige och så. Sjuksköterskan var väldigt trevlig och ville alltid att jag skulle förstå.” (36-årig pappa)
I andra fall hade pappan positiva upplevelser från kortare möten med vårdpersonalen på sjukhuset, där det positiva var att han blev bra bemött och kände att han blev tagen på allvar samt fick god och pedagogiskt given information. En annan pappa upplevde att han fått mycket bra kontakt med vårdpersonalen, men han kunde inte avgöra om det berodde på mammans tillfälliga frånvaro eller inte.
”Egentligen skulle man vänta typ två veckor tills man fick gå på det där ultraljudet av hjärtat, men vi fick gå ner på rotmos, alltså på en gång, och då hade vi en väldigt bra sjuksköterska som var super mjuk och gav exempel när hon informerade.” (34-årig pappa)
”Och min fru är snittad så det var jag som var med honom ner på neo och det gjorde att jag fick den första kontakten både med sjuksköterskor och med alla och då just på neo tycker jag att man får en väldigt bra kontakt och nära kontakt.” (40-årig pappa)
Negativ bemötande från hälso- och sjukvården
En del av papporna hade negativa erfarenheter av bemötandet i vården. En pappa upplevde att personalen gjorde honom mer orolig än vad han borde vara för barnets hälsa, genom att ge otydlig information och hade ett allmänt negativt bemötande. Han menade att de som föräldrar var i en utsatt situation och att personalen som sitter på all expertis därför i stor utsträckning kan påverka genom sitt bemötande hur man som förälder känner sig i olika situationer. Detta resulterade i att föräldraparet bytte mottagning.
”Det gjorde oss oroliga för vad som skulle kunna hänt med barnet. /…/ Och att hon var väldigt negativ /…/hon sa saker som att ja man kan ju aldrig veta vad som händer med fostret och hon var väldigt negativ och hon gjorde oss oroliga.” (30-årig pappa)
Vårdpersonalen hade i vissa fall starka åsikter om hur saker och ting skulle vara samt att de uttryckte sig på ett sätt som väckte mycket irritation hos en pappa. Personalen i det här fallet vägrade att lyssna och resonera med pappan utan hävdade bestämt sin åsikt, trots att det pappan och mamman sa inte alls var orimligt. Pappan menade att åldern på vårdpersonalen hade betydelse för hur mycket förutfattade meningar de hade
”/.../ alltså sjuksköterskor och så som har mycket idéer om hur saker och ting ska vara och då, det beror väl ofta på hur gamla de är också, de upplevde vi i alla fall, och då har de en idé om att till exempel om jag vill ge mitt barn nappflaska från början.”(30-årig pappa)
Sjukvårdspersonalen var inte intresserad av föräldrarnas känslor och åsikter. Detta ledde till att vissa pappor kände att det var deras ansvar att säga ifrån. En pappa beskriver att
sjukvårdspersonalen på BVC envisades i tre veckor med att få amningen att fungera trots att det gick dåligt. Till slut bröt de ihop.
”och då var det ju jag som fick gå in och säga det, att nu lägger vi ner det här, nu är det jag som tar över skutan /…/ där ville ju de inte alls lyssna på vår åsikt.” (30-årig pappa)
Bristfällig information
Den här kategorin handlar om hur informationen given av hälso- och sjukvården har upplevts av de intervjuade papporna, under förlossningen och ett år framåt. Överlag fanns ett missnöje
bland intervjudeltagarna då informationen ofta var bristfällig och mer riktad till kvinnan.
Många pappor upplevde att det fanns en stor otydlighet och att de fick kräva information. En pappa upplevde att det borde finnas någon form av skriftlig information om hur det är att bli förälder för att förbereda föräldrar på vad som kan hända.
Behov av information
Papporna berättade att det fanns tillfällen då de fick springa runt och söka efter personer att fråga för att få information, det fanns ingen tillgänglig. Andra kände att de hade velat ha mer kompletterande information om pappagrupper och öppna förskolor. En pappa upplevde att informationen som gavs var mer riktad till kvinnan och att den information som gavs till honom handlade mer om hur han skulle stötta henne.
”Vi visste inte målet med att vi skulle vara där. Man fick springa runt och fråga flera. Nej men man ville ha en plan liksom, man ville ju inte ligga där hur länge som helst då vill man ju veta vad man siktar på.” (28-årig pappa)
”Ja men en sån grej som pappagrupp och så där, det skulle dom kunna
informera om /…/ tips på att gå profylax kurser och lära sig andas och så. Jag tänka mig att pappagrupper kan vara ganska bra tror jag. Jag tror det kan vara många som kan ha nytta av det och lära sig mycket och få svar på sina frågor, det tror jag absolut.” (30- årig pappa).
”Nej asså på barnmorskemottagningen gick dom igenom tre dagars bluesen och bara förberedde att det kunde komma och stötta så.. men då var det ju enbart hur man ska stötta sin partner. Inget om pappan ungefär.” (28- årig pappa)
En av deltagarna kände sig mycket välinformerad. Han upplevde att han fick svar på det han undrade över. Hälso- och sjukvården var öppna för frågor, han fick tydlig information om vad som skulle hända samt att det anordnades föräldragrupper där han fick möjlighet att ventilera frågor och oklarheter.
”De kontaktade mig i alla fall väldigt tidigt, man fick veta från BVC väldigt mycket vad som gällde innan, de var öppna för frågor, anordnade
föräldraträffar. Man fick fråga det man undrade över och man fick bra svar.
Ah jag tyckte att det funkade bra. Man kände sig lugn, sansad. Beredd för vad som skulle komma.”(26-årig pappa)
Att växa in i papparollen
Papparollen är en kategori som handlar om hur deltagarna upplever att det är att vara pappa samt vilka situationer de sätts inför. Den handlar också om hur det är att gå från att inte ha barn till att vara pappa. Det kan vara känslor av att inte räcka till eller att de blivande
papporna får för lite stöd och information om hur det är att bli/vara pappa. En av deltagarna beskriver en känsla av obetydlighet vid förlossningen.
”Men inte så mycket om min roll utan det fick man ju läsa sig till, alltså litteraturen finns ju, då kan man ju läsa om hur pappan förändras och om papparollen.”(26-årig pappa)
”Näe, alltså när de föddes och sånt så var ju det mesta fokuset på henne, jag stod mer där som ett fån liksom och sen. /…/ Ja men lite så var det, ja men lite så, jag kände mig ganska obetydlig, där just i det sammanhanget när de föddes.” (26-årig pappa)
Känsla av att inte räcka till
Vissa pappor fick vara den som arbetade medan mamman var hemma. Trots detta ville de ändå försöka knyta an till barnet när de väl var hemma samt vara sin partner till hjälp. Det slutade oftast med att de var otroligt trötta och hade problem med att hålla sig vakna på arbetsplatsen.
”Det var en jätte stor omställning vid första barnet. Äh den här utopiska trötthetskänslan .. då man nästan svimmar på jobbet av trötthet, det kommer jag ihåg från första barnet så fick jag hålla mig i skrivbordet några gånger, jag höll på att trilla av stolen.”(40-årig pappa)
”Jobbigt att man sover väldigt lite första perioden och samtidigt försöker man hjälpa till så mycket som möjligt men man räcker inte till… för man har ju inte riktigt det där bandet med barnet… som mamman har, så man står ju lite utanför som kille … så man är inte med i den gemenskapen och samtidigt måste man prestera på sin arbetsplats, det är så jag har det, att man måste prestera varje dag och det blir en obalans i livet.” (40-årig pappa)
Bristande föräldrautbildning
Erfarenheterna från föräldragrupper samt annat stöd till föräldrar och pappor varierade. En del kände att de hade behövt mer stöd specifikt som män för att få hjälp att hitta sin roll medan andra tyckte att det bara blev tyst och inte så mycket sagt vid till exempel möten med pappagrupper. I vissa fall var öppen förskola det bästa stödet och det räckte med stödet de kunde få av andra föräldrar. Föräldrar till för tidigt födda barn saknade en specifik grupp för att tillsammans med andra i liknande situation få hantera denna kris. En av deltagarna upplevde att han och hans partner fick mycket bra stöd fram till förlossningen men att de sedan kände sig lämnade.
”Få snacka om hur det är att vara pappa, alltså lite hur, men hur man ska förhålla sig till det, eh just att det är en ganska kvinnlig miljö, alltså kvinnliga normer, alltså hur man ska bete sig, lite sådana saker. Fått lite alternativt synsätt på hur det är att vara förälder.” (26- årig pappa)
Olika erfarenheter av föräldrautbildning
Många fäder hade positiva upplevelser av föräldrautbildning. De menade att de fick möjlighet att lära känna personer som var i samma situation som de själva och kunde där ventilera
frågor som det hade behov att få svar på. En av papporna som upplevde att stödet från föräldragruppen försvann när han skulle vara pappaledig berättade att han fick mycket bra stöd från öppna förskolan.
”/…/ föräldrautbildningen den var ju fokuserad fram till förlossningen /…/
skulle gå bra och kanske veckorna efter /…/ ungefär som att träna inför Vättern rundan och sen bara stå där klockan fyra femtioåtta och ska starta såhär så tycker man att, nu har man ju fixat det här, så har man ändå liksom 30 mil eller 30 år framför sig.” (34-årig pappa)
”Men vi eh, det är väl min fru som har tvingat dit mig från början å sitta där i ringen och sjunga liksom, men det var jätte, det var har varit jätte bra, med det första barnet i varje fall. För då är det ganska stort steg att gå från det är skit kul med bilar, bärs och brudar liksom till att, jag man får en annan inriktning i livet liksom såhär” (34-årig pappa)
Erfarenheterna av att vara bara pappor i en föräldragrupp var olika, en del pappor tyckte det var väldigt bra medan andra tyckte att det inte gav så mycket och det kom inte igång några diskussioner.
”Jag vet bland annat en gång så satte de ihop oss, alltså bara männen... så vi fick prata med varandra och höra hur andra män hade det å sådär. Det tyckte jag var väldigt smart, för då kände man... jag men alltså många funderingar man men alltså... man kände att man inte var ensam om att ha dom
funderingarna och tankarna utan det va fullt normalt man vad man tänkte och tyckte.” (30-årig pappa)
”Ja det kan vara bra att träffa andra som är i samma situation och få tips och råd och sånt där /…/ då bara männen satt ihop, så var det ingen som sa någonting. Det blir inte diskussioner, det blir lätt lite tyst och så.” (28-årig pappa)
Mer specifik föräldrautbildning önskas
En del pappor upplevde att de hade haft behov av mer föräldrautbildning och en mer specifik utbildning för till exempel föräldrar som fått för tidigt födda barn. En del föräldrar kände att informationen de fått om befintliga föräldrautbildningar i princip var obefintlig. Detta kan bero på olika saker, en av papporna skulle få barn med en kvinna som redan hade barn sedan tidigare.
”Ja men till exempel, föräldra... alltså pappagrupper kan de ju komma med, det har inte jag blivit erbjuden, det kanske kommer senare.” (26-årig pappa)
”När min dotter föddes, så träffade vi andra föräldrar som också hade för tidigt födda barn och jag kommer ihåg att jag ville träffa andra i samma situation.
Gärna få lite stöd.” (36-årig pappa)
Diskussion
Resultatsammanfattning
Fyra kategorier som pappor upplevde när det gäller stöd och behov av stöd från hälso- och sjukvården under barnets första år var bemötande, information, papparollen samt önskemål gällande föräldrautbildning. Mycket händer i pappornas liv under barnets första år och det är av stor betydelse hur sjukvårdspersonalen bemöter och informerar. Det kan vara svårt att som pappa hitta sin roll i vissa sammanhang, där mamman har en självklar roll. Pappan får ofta en sekundär roll i omhändertagandet av barnet, och oftast är det mamman som är hemma den första perioden med barnet, vilket ibland leder till att pappan känner att han har svårigheter med att anknyta till barnet. Det framkom att vissa pappor upplevde svårigheter med orka med sitt arbete och samtidigt vara en god far, på grund av ständig trötthetskänsla. Många pappor saknade pappagrupper och vissa tyckte även att fokus låg mer på mamman under mötena med föräldragrupper. De menade att detta delvis var oundvikligt men önskade samtidigt mer fokus på pappan.
Resultatdiskussion Varierat bemötande
Enligt Fägerskiöld et al. (2006) är det vanligt att pappor känner sig åsidosatta och att barnmorskan framförallt bemöter mamman. Papporna i studien kände även att hälso- och sjukvården vände sig i första hand till mamman vid frågor gällande barnet. Liknande erfarenheter framkom, papporna erfor till exempel att de lättare fick god kontakt med vårdpersonalen om mamman inte var med. Papporna kände ofta att det var deras ansvar att säga ifrån till sjukvårdspersonalen, om de och deras partners kände sig dåligt behandlade.
Detta tankesätt kan man återfinna i en studie av Nyström & Öhrling (2003), männen beskrev att de kände ett behov av att skydda både barnet och modern. De beskrev att de skulle vara som en bro till världen utanför. I den här studien såg man ett liknande mönster, då det oftast var papporna som sa ifrån om de kände att hälso- och sjukvårdspersonalen inte respekterade mamman.
I relation till examensarbetets syfte kan man se att ett bra bemötande ofta var likvärdigt med gott stöd för papporna. Stödet kunde vara i form av mycket information om det pappan ville ha kunskap om, detta ledde till att pappan kände sig sedd och viktig. Det goda bemötandet och stödet minskade oftast också pappornas oro. Till exempel berättade en pappa om ett mycket gott bemötande med mycket stöd och information då hans son skulle gå igenom en undersökning, detta minskade hans oro, och han hade positiva minnen från avdelningen de varit på.
Bristfällig information
Ett problem med informationen som gavs var att den ofta var bristfällig och ofta mer riktad till kvinnorna tyckte papporna i examensarbetet. Premberg et al. (2008) menade också i sin studie att den postnatala utbildningen var mer inriktad på mamman vilket gjorde att papporna inte var lika aktiva. Ett problem som männen i studien beskrev var att informationen ofta var antingen helt riktad till saker som kan hända med kvinnan, även om det kunde handla om psykiska saker som kan drabba både kvinnan och mannen.
Ett annat problem var att den information och det stöd som gavs till pappan framförallt
handlade om hur mannen kan stötta kvinnan inför förlossningen samt när barnet fötts. Enligt Plantin (2001) kan detta kan leda till att mannen känner sig åsidosatt. Premberg och Lundberg (2006) har i sin studie påvisat samma problem, att många män känner sig åsidosatta under föräldrautbildningen. Männen kände att de inte hade rätt att ha behov och känslor under förlossningen, då fokus låg på kvinnan. Eftersom en del män i denna studie beskriver att de haft svårt att känna sig aktiva när utbildningen fokuserar mycket på kvinnan skulle mer information även till mannen, samt mer information om hur männen kan känna göra papporna mer aktiva.
Premberg och Lundberg (2006) visade att papporna kände att föräldrautbildningen var mer skapad för kvinnan och detta kan vara en anledning till att männen inte känner sig lika intresserade av föräldrautbildningen som kvinnorna. Enligt Vårdguiden (2011) tas vissa ämnen alltid upp under föräldrautbildningen, dessa är; vad som händer under förlossningen, smärtlindring, amning, den första tiden efter att barnet är fött, det nyfödda barnet och
parrelationen. Även fast föräldrarna får önska vad de vill tala om är det detta barnmorskorna är utbildade i och det de tar upp. Inget av dessa ämnen handlar specifikt om papporna, medan flera handlar om bara mammorna, vilket även det kan vara en bidragande faktor till pappornas bristande intresse som kunde påvisas. Även Petersson et al. (2004) fann att
förstagångsföräldrarna hade velat ha mer stöd i sin föräldraroll. I övrigt var föräldrarna nöjda med informationen. Ett liknande tema kan ses i examensarbetet där en pappa efterfrågade skriftlig information om hur det är att blir förälder.
En av papporna i studien upplevde att han fick kräva information för att få den och att han var tvungen att leta efter sjukvårdspersonalen för att få veta något. En liknande historia kommer från en annan man som får leta sjukvårdspersonal då hans fru åkt med helikopter till ett annat sjukhus då de upptäckte att barnet skulle komma för tidigt. Enligt Johansson et al. (2009) kan god information ge trygghet och till och med leda till att familjen kan bli utskriven tidigt och istället få hembaserad vård.
Växa in i papparollen
Plantin (2001) menar att det finns ett eftersträvansvärt ideal om att den moderna pappan ska ha två sidor, dels ska han vara mjuk, engagerad och öppen, men han ska
samtidigt upprätthålla vissa ramar i sin relation till barnen och kunna vara bestämd.
Det kan vara svårt att hitta papparollen, och samhället kräver att pappan ska vara både mjuk men samtidigt bestämd. Fortfarande verkar det finnas en föreställning om att pappan har försörjningsansvar för familjen och att deras ansvar som pappa kommer in senare i barnens liv. Under barnets första år är det fortfarande många pappor som tycker att deras uppgift under barnets första år är att stötta kvinnan.
I examensarbetet upplevde några av papporna att det var jobbigt under första
småbarnsperioden, eftersom de skulle arbeta och var kroniskt trötta. Dessa män ville ha tid att knyta an till sina barn men hade inte samma möjligheter till det som
mamman, som var hemma första perioden i barnets liv. De beskrev en overklig
trötthetskänsla då de dels skulle prestera på jobbet och sedan även vara en god pappa i hemmet. Nyström och Öhrling (2003) har i funnit liknande känslor i sin
litteraturstudie. Det visade sig att papporna ofta kände att de hade lite tid till föräldraskapet och att när de väl hade tid för barnet var de helt slut. För en del män innebar faderskapet att de skulle vara den som försörjde familjen samt att vara ett stöd för sin partner i hennes modersroll. Studien visade även att många förknippade sin fadersroll till att känna sig behövd av barnet, detta kan vara anledningen till att papporna trots mycket arbete och lite sömn fortfarande kämpar för att komma nära sina barn.
I en studie gjord av Gao et al. (2009) såg man att män som hade låg inkomst hade större risk att bli deprimerade, detta kan sammankopplas med att männen fortfarande känner att de har ett försörjningsansvar för sin familj (Plantin, 2011). I denna studie fanns det ett mönster av att alla pappor arbetade under barnets första månader och var sedan hemma när barnet var lite äldre och då under en kortare period.
Enligt Genesoni & Tallandini (2009) hade kvinnorna en viktig roll vad gäller att få den nyblivna fadern att bli delaktig i familjelivet. Mödrarna bidrog också till att fadern fick en känsla av att träda in i sin fadersroll. Detta verkar inte gälla för de pappor som har intervjuats i denna studie, de verkar själva ha kunnat träda in i sin roll och nämnde aldrig att de behövde extra stöd från mamman för att kunna göra detta. Det skulle dock kunna vara så att kvinnan
har ett visst ansvar trots allt för att pappan ska känna sig delaktig. Det handlar inte bara om att pappan ska vilja vara hemma under barnets första månader men även om att mamman ska låta pappan vara det. Risken är att mamman använder sig av gamla historiska normer för att få sin vilja igenom gällande att vara den som är hemma först. Om pappan är den som arbetar under hela perioden innan barnet börjar i förskola, kan detta kännas som ett ok för tungt att bära för pappan. Mamman hade troligen känt samma sak om det hade varit hon som skulle arbeta samtidigt som hon skulle försöka spendera tid och knyta an till barnet de få timmar hon hade ledigt. Männen upplevde en nedgång av deras sociala status efter barnets ankomst samt att de inte bidrog mer praktiskt i hemmet trots att det behövdes (Genesoni & Tallandini, 2009). Det är lätt att se det som att männen inte tar sitt ansvar, samtidigt måste man fråga sig om kvinnan låter dem ta sitt ansvar, eftersom samma studie visar att mannen behöver kvinnan eller
föräldragrupper hjälp för att kunna bygga goda relationer till sitt barn.
Bristande föräldrautbildning
Flertalet av papporna i examensarbetet var positivt inställda till föräldragrupper. Syftet med föräldrautbildningen var dock inte att använda utbildningen för att bygga goda relationer med sina barn utan snarare att få utbyta tips och råd, känna gemenskap samt få ventilera frågor med föräldrar i liknande livssituation. Att få prata med andra föräldrar bidrar dock till att pappornas relation till barnen blir bättre då de känner sig mer trygga i sin roll som förälder.
Genesoni & Tallandini (2009) visade att föräldragrupper var en positiv faktor för att pappor skulle bygga goda relationer med sina barn. Även i en studie av Benzies et al. (2008) ansågs föräldrautbildningen skapa goda förutsättningar för fäder att klara av interaktionen med barnen.
Petersson et al. (2004) visade att föräldrarna var nöjda med innehållet i föräldrautbildningen som handlade om barnets psykiska och fysiska utveckling. Dock tyckte
förstagångsföräldrarna att det skulle ha lagts mer fokus på att stödja dem i sin föräldraroll.
Enligt Vårdguiden (2011) är det bland annat barnmorskans uppgift att informera om hur förlossningen går till, smärtlindring, amning samt den första tiden efter barnet är fött men det är upp till föräldrarna att ta upp det man önskar diskutera själva. Examensarbetet bekräftar att föräldrarollen är något som många föräldrar verkar vilja diskutera under utbildningen. En av intervjudeltagarna till den här studien uppskattade att papporna fick sitta tillsammans och prata om papparollen. Kanske borde föräldrarollen få ett större utrymme i föräldrautbildning
och att barnmorskan som leder utbildningstillfällena tar upp diskussioner angående ämnet, då detta verkar vara önskvärt av ett flertal föräldrar.
Premberg och Lundberg (2009) beskrev i sin studie att pappors erfarenheter av
föräldrautbildning var att ha en sekundär roll och att utbildningen var riktad mer till kvinnan.
Detta framkom inte direkt under intervjuerna, dock var det en del pappor som var missnöjda då de tyckte att det fick bra stöd fram till förlossningen, men att de sedan kände sig lämnade av hälso- och sjukvården då de skulle vara pappalediga. En annan av intervjudeltagarna tyckte att det var svårt att veta hur han skulle förhålla sig under utbildningen i en kvinnlig miljö, där det var kvinnliga normer. Båda dessa exempel kan bevisa att utbildningen är mer riktad mot kvinnan och att det kanske bör bli vanligare med utbildningsprogram för enbart pappor eller att föräldrautbildningen anpassas så att den tilltalar båda föräldrarna.
Metoddiskussion
I en kvalitativ studie strävar man efter att studien ska vara så trovärdig som möjligt. Hur pass trovärdig studiens resultat är bestäms utifrån dess giltighet, tillförlitlighet och överförbarhet (Polit & Beck, 2008).
Arbetets giltighet bedömdes vara någorlunda god, då resultatet anses vara kopplat till syftet och frågeställningarna av arbetet. Giltigheten ökade ytterliggare då det användes öppna frågor som gav intervjudeltagarna möjlighet att svara ingående och utan begränsningar. Vidare hade också de intervjuade männen varierande social bakgrund, det vill säga olika utbildningsnivåer och yrken. Detta resulterar i att studien beskriver hur människor i olika samhällsklasser upplever stöd och behov av stöd från hälso- och sjukvården. Något som begränsar studiens giltighet är att antalet intervjudeltagare är relativt få vilket inskränker populationen, det skulle vara positivt om fler pappor ingick i studien. Svaren från papporna, det vill säga hur pass ingående/ärligt de ville svara kunde påverkas av hur pass trygga de kände sig med författarna, hur personkemin fungerade samt hur bra de upplevde att författarnas samarbete var.
Förförståelsen hos författarna var ju relativt låg vilket bidrog till att intervjuerna blev
objektiva. Ytterliggare en faktor som bidrog till att arbetets giltighet minskade var att antalet
vetenskapliga artiklar var något för få, detta på grund av svårigheter att finna sådana som var lämpliga för studien.
Tillförlitligheten bedömdes också vara någorlunda god. Båda författarna var närvarande vid samtliga intervjuer. Samtliga transkriberingar gjorde författarna tillsammans, vilket bidrar till att tillförlitligheten av det transkriberade materialet ökar. Även innehållsanalysen gjorde författarna tillsammans. Kategorier och subkategorier har gemensamt diskuterats fram utifrån olika tolkningar av innehållet. I resultatet ingår också citat från de olika intervjuerna som i sin tur underlättar bedömning av arbetets tillförlitlighet. En svårighet som uppstod vid
transkriberingen var att det vid vissa sekvenser kunde vara svårt att höra vad
intervjudeltagarna sa. Detta berodde på inspelningsutrustningen och uppstod då intervjuerna skedde över telefon. I övrigt fungerade telefonintervjuerna bra och svaren på intervjufrågorna blev lika utförliga som vid de intervjuer då författarna träffade papporna. Ibland blev till och med svaren mer utförliga vid vissa telefonintervjuer. Detta berodde kanske på att
intervjudeltagarna inte påverkades av författarnas närvaro i samma utsträckning. Det vill säga att de troligtvis blev mindre blyga och kände sig mer avslappnade då de pratade i telefon, vilket resulterade i att svaren blev längre och mer utförliga. En annan faktor som skulle ha kunnat påverka tillförlitligheten i resultatet var att vissa av frågorna upplevdes som känsliga för intervjudeltagarna, vilket i så fall skulle påverka hur de svarade. Detta upplevdes inte ske i föreliggande arbete.
Överförbarheten begränsas då studien bara innefattar åtta deltagare. Arbetets
generaliserbarhet är låg med tanke på detta. Kvalitativa studier har dock sällan som syfte att få fram generaliserbara resultat (Polit & Beck, 2008). Det upplevdes att deltagarantalet var tillräckligt och att mättnad uppnåtts. Det finns likheter i deltagarnas svar trots att de är individuella, detta kan styrka att materialet kan användas i andra sammanhang.
Kliniska implikationer
Föräldrautbildningen har idag smärtlindring, amning, den första tiden efter att barnet är fött, det nyfödda barnet samt parrelationen som centrala punkter vid undervisningstillfällen
(Vårdguiden, 2011). Många punkter av dessa är centrerade till mamman och pappan kan komma att känna sig lite utanför. En studie av Premberg & Lundberg (2009) bekräftar att pappor ofta har en sekundär roll under föräldrautbildningen. Pappor i den här studien upplevde också att det i vissa fall var svårt att förhålla sig till en utbildningsmiljö där det mesta handlade om kvinnan.
Författarnas förhoppning är att resultaten av denna studie ska kunna användas för att öka förståelsen för hur pappor upplever stöd och behov av stöd från sjukvården under barnets första år. Utifrån denna kunskap kan större studier genomföras och bättre anpassade omvårdnadsåtgärder kan vid behov utvecklas. En viktig omvårdnadsåtgärd är att förändra innehållet i föräldrautbildningen så att den blir mer jämställd det vill säga att man tar upp pappans funktion och roll i större utsträckning än vad man gör idag. Viktigt är också att anpassa informationen så att den riktas mer åt pappan än vad den gör idag. Detta för att pappor ska få en mer betydande roll i barnets uppväxt samt för att visa att ansvaret för barnet är delat.
Slutsats
Papporna i denna studie upplevde att det var svårt att kombinera sin roll som pappa med sitt arbete samt att mammans anknytning till barnet kom mer självklart än deras egen. De saknade stöd i att finna sin papparoll. Ett flertal av papporna tyckte att en pappagrupp hade varit en god idé, men många hade inte blivit erbjudna att delta.
REFERENSER
Benzies, K., Magill-Evans, J., Harrison, M.J., MacPhail, S & Kimak, C. (2008).
Strengthening New Fathers’ Skills in Interaction With Their 5-Month-OldInfants: Who Benefits From a Brief Intervention?. Public Health Nursing, 25 (5), 431-439. doi:
10.1111/j.1525-1446.2008.00727.x
Codex. (2011). Forskning som involverar människan. Uppsala: Codex. Hämtad den 8 maj, 2011, från http://www.codex.vr.se/forskningmanniska.shtlm
Fägerskiöld, A. (2006). Support of fathers of infants by the child health nurse. Scand J Caring 20(1), 79–85. DOI: 10.1111/j.1471-6712.2006.00383.x
Genesoni, L. & Tallandi, M.A. (2009), Men’s Psychological Transition to Fatherhood: An Analysis of the Literature, 1989–2008. BIRTH 36 (4), 305-317. DOI: 10.1111/j.1523- 536X.2009.00358.x
Gao, L., Chan, S.W. & Mao, Q. (2009). Depression, Perceived Stress, and Social Support Among First-Time Chinese Mothers and Fathers in the Postpartum Period. Research in Nursing & Health, 32 (1), 50-58. DOI: 10.1002/nur.20306
Johansson, K., Aarts, C & Darj, E. (2010). First-time parents' experiences of home-based postnatal care in Sweden. Uppsala Journal of Medical Sciences, 115 (2), 131-137. doi:
10.3109/03009730903431809
Klinth, R. & Johansson, T. (2010). Nya svenska fäder. (1. uppl.) Umeå: Boréa.
Månsdotter, A., Fredlund, P., Hallqvist, J & Magnusson, C. (2010). Who takes paternity leave? A cohort study on prior social and health characteristics among fathers in Stockholm.
Journal of Public Health Policy, 31 (3), 324-241, doi:10.1057/jphp.2010.24
Nyström, K & Öhrling, K. (2003). Parenthood experiences during the child’s first year:
literature review. Journal off Advanced Nursing, 46 (3), 319–330. DOI: 10.1111/j.1365- 2648.2004.02991.x
Petersson, K., Petersson, C. & Håkansson, A. (2004). What is good parental education?
Interviews with parents who have attended parental education sessions. Scandinavian Journal of Caring Science, 18 (1), 82-89. DOI: 10.1111/j.1471-6712.2004.00260.x
Plantin, L. (2011). Män, familjeliv och föräldraskap. Umeå: Boréa Bokförlag.
Polit, D.F. & Beck, C.T. (2008). Nursing research: generating and Assesing Evidence for Nursing Practice (8th ed.). Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
Premberg, Å., Hellström, A-L. & Berg. M. (2008), Experiences of the first year as father.
Scand J Caring 22 (1), 56-63. DOI: 10.1111/j.1471-6712.2007.00584.x
Premberg, Å. & Lundgren, I. (2006). Fathers’ Experiences of Childbirth Education. Journal of Perinatal Education, 15(2), 21–28. doi: 10.1624/105812406X107780
Salinas,A., Smith, J.C., & Armstrong, K. (2011). Engaging Fathers in Behavioral Parent Training: Listening to Fathers' Voices. Journal of Pediatric Nursing, 26 (4), 304-311.
doi:10.1016/j.pedn.2010.01.008
Sapountzi-Krepia, D., Lavdaniti1, M., Dimitriadou, A., Psychogiou, M., Sgantzos, M., He, H.G., Vehviläinen-Julkunen, K. (2010). Fathers’ Feelings and Experience Related to their Wife/Partner’s Delivery in Northern Greece. The Open Nursing Journal, 4 (5), 48-54. doi:
10.2174/1874434601004010048
Vårdguiden (2011). Föräldragrupper. Stockholm: Vårdguiden. Hämtad den 8 maj, 2011, från http://www.vardguiden.se/Tema/Gravid/Kontroller-och-stod-under-
graviditeten/Foraldrautbildning/
Informationsbrev Bilaga 1
Du tillfrågas härmed att vara med i en studie angående upplevelsen av det stöd du mottagit under ditt första år som pappa.
Syfte och metod
Syftet är att undersöka pappors upplevelser av stöd och behov av stöd från hälso- och sjukvården under barnets första år. Vidare ska undersökningen ge fördjupad kunskap om upplevelsen av det givna stödet. Intervjuerna består av ett antal frågor och beräknas ta 20-40 minuter. Allt som sägs spelas in på bandspelare.
Frivilligt deltagande och konfidentiellt hanterande av det insamlade materialet
Deltagande i studien är frivilligt och som deltagare kan man avbryta sitt deltagande när som helst under studiens gång. Innan deltagande får de tillfrågade signera ett medgivandeformulär som visar att de samtycker till deltagande i studien. Informationen som samlas in under intervjuerna kommer behandlas konfidentiellt och det inspelade materialet kommer att makuleras efter användning.
Om det skulle uppstå frågor efter intervjun är du välkommen att kontakta via email. Tack för att du deltar!
Kontaktinformation
Författarna till detta examensarbete är två sjuksköterskestudenter från Uppsala Universitet, du kan få kontakt med oss på:
Jesper Ödman: jeppz_10@hotmail.com
Matilda Skinstad: Matilda.Skinstad@hotmail.com
Underskrift av handledare: Pranee Lundberg, docent, universitetslektor, Uppsala universitet
………...
Bilaga 2 Medgivandeformulär
Jag har läst och förstått informationsbrevets innehåll som beskriver studien som avser att undersöka pappors stöd och behov av stöd från hälso- och sjukvården.
Jag ger mitt medgivande till att delta i studien.
Datum………..
Namn………
Underskrift………
