DET MEDELTIDA SVERIGE UPPLAND

DET MEDELTIDA SVERIGE UPPLAND

Fjädrundaland

SIMTUNA TORSTUNA

mn

ann*

Olle Ferm

Mats Johansson

Sigurd Rahmqvist

Digitalisering av redan tidigare utgivna vetenskapliga publikationer

Dessa fotografier är offentliggjorda vilket innebär att vi använder oss av en undantagsregel i 23 och 49 a §§ lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL). Undantaget innebär att offentliggjorda fotografier får återges digitalt i anslutning till texten i en vetenskaplig framställning som inte framställs i förvärvssyfte. Undantaget gäller fotografier med både kända och okända upphovsmän.

Bilderna märks med ©. Det är upp till var och en att beakta eventuella upphovsrätter.

SWEDISH NATIONAL HERITAGE BOARD

RIKSANTIKVARIEÄMBETET

Det medeltida Sverige

Band 1 UPPLAND: 8 Fjädrundaland:

Simtuna, Torstuna

Det medeltida Sverige 1 UPPLAND

8 FJÄDRUNDALAND Simtuna, Torstuna

av

Olle Ferm

Mats Johansson Sigurd Rahmqvist

Redigerat av Sigurd Rahmqvist

Stockholm 1994

3€ Riksantikvarieämbetet

Omslaget: Topografiska Corpsens karta öfver Sverige 1839. Öfversedd 1859.

Bladet IV.Ö.31 (Sala, detalj). Foto Krigsarkivet.

ISBN 91-7192-954-1

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1994

Förord

Kungl Vitterhets Historie och Antikvitetsakademien beslöt år 1960 att tillsätta en kommitté för utarbetande och utgivning av verket Det medelti­

da Sverige. Arbetet förlädes till Historiska institutionen vid Stockholms universitet och leddes av kommitténs sekreterare, professor Gunnar T Westin, som i ett föredrag på Svenska historiska föreningen 1962 (tryckt i HT 1962 s 121 — 140) presenterade de allmänna övervägandena bakom verket. Med Vitterhetsakademien som huvudman publicerades tre häften:

DMS 1:1, DMS 1:4 och DMS 1:3, omfattande Norra Roden och norra delen av Tiundaland i Uppland.

Den 1 juli 1982 överfördes genom ett riksdagsbeslut projektet Det medeltida Sverige till Riksantikvarieämbetet med placering inom Doku- mentationsbyrån, sedan 1987 Fornminnesavdelningen. Vid överföringen knöts en rådgivande kommitté till utgivningsarbetet med representanter för Riksantikvarieämbetet, Vitterhetsakademien och universiteten. I kom­

mittén ingår för närvarande: professor Hans Andersson, professor Thor­

sten Andersson, avdelningsdirektör Helmer Gustavson (sekreterare), pro­

fessor Staffan Helmfrid, professor Sven Lundkvist, professor Herman Schück, docent Klas-Göran Selinge, professor Ulf Sporrong och avdel­

ningschef Gustaf Trotzig (ordförande). Med Riksantikvarieämbetet som huvudman har hittills fyra häften för Uppland publicerats (DMS 1:2, 1:5,

1:6 och 1:7) och två för Småland (DMS 4:1 och 4:2).

Det nu föreliggande häftet av Det medeltida Sverige (DMS 1:8) behandlar den nordvästra delen av Fjädrundaland i Uppland. Fil mag Sigurd Rahm- qvist har haft huvudansvaret och medförfattare är fil kand Mats Johansson och docent Olle Ferm. Arbetet har varit fördelat så att Sigurd Rahmqvist utarbetat beskrivningen för Torstuna härad och de allmänna inledningar­

na. För Simtuna härad har Mats Johansson svarat för bearbetningen av jordeboks (VmH)-materialet och Olle Ferm för bearbetningen av medel- tidsmaterialet; manuskriptet för Simtuna har i väsentliga delar överarbe­

tats och kompletterats av Sigurd Rahmqvist. Tabeller och sockenkartor har utarbetats av Sigurd Rahmqvist och Mats Johansson. För beskrivning­

en av Torstuna härad har redaktionen dragit nytta av en preliminär

sammanställning av Rune Janson, vilken också utfört vissa förarbeten för

Simtuna härad.

Avsnittet om registrerade fomlämningar har författats av docent Klas- Göran Selinge. Kyrkobeskrivningarna har utarbetats i samråd med fil dr Ann Catherine Bonnier. Kartorna har renritats av Annica Boklund, Riks­

antikvarieämbetet, och manuskriptet har renskrivits av Catharina Dyberg.

Den rådgivande kommittén samt teoldr Jan Liedgren och fil dr Hans Gillingstam har tagit del av arbetsmanuskriptet. Docent Jan Brunius vid Riksarkivet och docent Birgitta Fritz vid Svenskt diplomatarium har vid olika tillfällen varit redaktionen behjälplig.

Stockholm i november 1994

Gustaf Trotzig

Innehåll

5 Förord

7 Innehållsförteckning 9 Inledning

Fjädrundaland: Simtuna och Torstuna

19 Topografiska huvuddrag 20 Översikt över fornlämningar 23 Administrativ indelning

Medeltiden 1540-1570

26 Judiciella förhållanden 27 Kyrkliga förhållanden 30 Kung Albrekts överlåtelse­

brev

30 Statistiska uppgifter Antal jordeboksenheter Jorde tal

38 Simtuna härad 41 Akuna socken 60 Enåkers socken 67 Frösthults socken 75 Nora socken 77 Norrby socken 89 Simtuna socken 122 Tärna socken 130 Västerlövsta socken 142 Torstuna härad 143 Huddunge socken 149 Härnevi socken 158 Torstuna socken

179 Vittinge socken 199 Västerlövsta socken 206 Österunda socken

Källor, litteratur och förkortningar 219 Använt VmH-material 220 Tiondelängder

221 Förkortningar: källor och citerad litteratur 228 Förkortningar, allmänna 232 Kartor

Register 233 Ortregister 242 Personregister 254 Register över kyrkliga

institutioners godsinnehav 255 Register över sätesgårdar

Kartor

25 Fjädrundaland, nordvästra delen, administrativ och judiciell indelning 29 Fjädrundaland, nordvästra

delen, kyrklig indelning 45 Altuna socken

62 Enåkers socken 70 Frösthults socken

76 Nora socken (sydvästra delen) 82f Norrby socken

96f Simtuna socken

125 Tärna socken

134f Västerlövsta socken 184f 146 Huddunge socken (södra 200

delen)

152 Härnevi socken 209

163 Torstuna socken

Vittinge socken

Västerlövsta socken (nord­

östra delen)

Österunda socken

Inledning

De regionala bearbetningarna i Det medeltida Sverige presenteras land- skapsvis, i härader och skeppslag och under dem socknar samt vidare städer. Därvid följs indelningen i 1500-talets kamerala material. I de fall förändringar skett under senare perioder finns hänvisningar på den plats, där en socken eller ort borde återfinnas enligt den nuvarande indelningen.

Socknen redovisas på det sätt den framträder i 1500-talsmaterialet, som en kameral enhet: jordebokssocknen, vilken ofta men inte alltid överens­

stämmer med den kyrkliga socknen. När skillnader mellan dessa har iaktta­

gits, har det anmärkts. Om inte annat särskilt anges, avses för förhållanden under medeltid och 1500-tal med termen ”socken” begreppet jordeboks- socken; endast i avsnittet om den kyrkliga organisationen är ”socken”

synonymt med kyrksocken.

Med ”den nuvarande indelningen” och ”den nuvarande socknen” avses den regionala organisationen 1950, innan de stora kommunsammanslag­

ningarna började. ”Socken” betecknar där den borgerliga kommunen, som i allmänhet sammanföll med den kyrkliga: församlingen.

Redovisningen inom socknen av varje by/gård/brukningsenhet består av tre delar:

I Namnformer och kartangivelse

II Inventering av det kamerala materialet III Inventering av det medeltida materialet

I Namnformer För varje enhet redovisas först det nuvarande namnet, med halvfet stil, därefter den äldsta kända namnformen, kursiverad och årtalet för denna.

När det äldsta belägget hämtats ur tryckta källor av god kvalitet, återges stavningen enligt trycket utan att den har kontrollerats mot originaldoku­

mentet. (I enstaka fall har originaldokumentet granskats, vilket anges med

”or”, ex ”DS 1031 or”.) Uppgifter som hämtats ur tryckta regestsamlingar

har regelmässigt kontrollerats mot originalet, vilket markeras genom att

originalets signum anges, följt av hänvisning till trycket, (ex ”RAp 21/4,

SRP 932”). Om det äldsta belägget är en avskrift, återges även den äldsta

originalformen. Det har inte varit möjligt att pröva alla ortnamnsproblem.

Därför anges varianter av namnet endast undantagsvis, t ex vid kraftig avvikelse eller förändring under medeltid och 1500-tal. För övriga äldre namnformer hänvisas till det omfattande excerptmaterialet i Ortnamnsar­

kivet i Uppsala. Ortnamnsförändringar som skett efter 1550-talet har inte heller kunnat redovisas inom undersökningens ram. — Ortnamnen åter­

ges genomgående med stora begynnelsebokstäver, även i de fall originalen eller de tryckta källorna har små. Prepositioner (”in”, "de” osv) anges, men ”i” och ”j” återges båda med i.' Undantag: äldsta belägg hämtade ur 1500-talets kamerala material återges som regel utan preposition.

De nutida namnen återges enligt stavningen på den ekonomiska kartan 1:10000. Har byn/gården/brukningsenheten inte kunnat återfinnas på officiellt kartmaterial (ekonomiska kartan 1:10 000, topografiska kartan 1:50 000, generalstabskartan 1:100 000, eller 1800-talets ekonomiska kar­

tor) redovisas den under den äldsta kända namnformen, vilket markerats med *.

Kartangivelse. Den siffergrupp som avslutar den första avdelningen hänvisar till det aktuella bladet av den ekonomiska kartan 1:10 000; ett rutsystem med motsvarande kod finns inlagt på den topografiska kartan 1:50000.

11 Inventeringen av 1500-talets kamerala material bygger på de i Kam­

mararkivet förvarade landskapshandlingarna, från de äldsta, omkring 1540, fram till omkring 1570. Slutåret varierar något beroende på mate­

rialtillgången. Exakt uppgift om vilka handlingar, som ligger till grund för bearbetningen framgår av förteckningen över ”Använt VmH-material”

(VmH = Västmanlands handlingar). Tiondelängder och frälse- och rust- tjänstlängder har som regel inte använts; de senare har dock utnyttjats för notiser innehållande uppgifter om avrad och ägare (se III nedan). Läng­

derna Gärder och hjälper 1535, KA, har inte heller använts, då de uppgif­

ter som de lämnar om lokala förhållanden många gånger förefaller osäkra.

Uppgifterna redovisas enligt ett fast schema med ett antal starka för­

kortningar (se förkortningslistan):

1) jordnatur och antal enheter återges med halvfet stil, ex ”1 sk” = ett skattehemman.

2) jordetal (om sådant finns), dvs enhetens storlek uttryckt i markland : öresland : örtugland : penningland.

1 markland 8 öresland 24 örtugland 192 penningland 1 öresland 3 örtugland 24 penningland

1 örtugland 8 penningland

Upplöst förkortning markeras ej.

En gård med jorde talet tre öresland och fyra penningland redovisas 0:3:0:4. I de fall penningland eller örtugland och penningland saknas, markeras de inte: ex tre öresland = 0:3; däremot ett markland = 1:0.

I vissa områden av de delar av Sverige där jordetal finns uttrycks gårdarnas jordetal i skiftande kombinationer i de olika årgångarna av kronans jordeböcker. Av redovisningstekniska skäl har det därför i sådana områden blivit nödvändigt att använda ett och samma uttrycks­

sätt för hela undersökningsperioden. För de i detta häfte behandlade delarna av Uppland, där uttryck i mark- och öresland är det vanligaste, har det fallit sig naturligt att räkna om jordetalet till så stora enheter som möjligt. Exempelvis har en gård som i somliga längder anges till 0:0:1 ly och i andra till 0:3:0:20 i bearbetningen redovisats med 0:3:2:4.

Om det i samma by finns flera enheter av samma jordnatur, anges jordetalet för varje gård, ex ”2 sk, 0:4 + 0:4”.

I byar med flera än en gård redovisas gårdarna i fallande storleksord­

ning, inte efter jordeböckemas ordning.

3) årtal. Om inga årtal nämns innebär det, att uppgifterna om gården (motsvarande) är oförändrade under hela den period som täcks av de använda landskapshandlingarna. Ett enstaka årtal som föregår jordna­

turen, ex ”1548 1 aoe”, anger att gården uppträder första gången detta år och sedan finns perioden ut. Finns en gård enbart en del av perioden, anges de år den existerar, ex ”1555 — 65 1 sk”. ”1538 (endast)” innebär att den redovisas endast detta år.

4) vid förändringar i jordetalet anges det år, då förändringen sker, följt av det nya jordetalet, ex ”1 sk, 0:2, 1558 0:3”, vilket visar, att gården anges till två öresland från periodens början och till tre öresland från 1558 till dess slut. En tillfällig förändring med tillbakagång till det ursprungliga jordetalet markeras med ( ), ex ”1 sk, 0:2 (1558 0:3)”, vilket betyder två öresland hela perioden med undantag för år 1558.

Samma system används vid förändringar i jordnaturen, ex ”1 skuj, 1566 1 sk, 0:0:4”, vilket innebär att enheten från att ha varit skatte- utjord från periodens början, 1566 övergår till ett självständigt skatte­

hemman. Jordetalet är detsamma för både utjorden och skattehemma­

net.

Uttrycket ”som 1558 delas på” innebär, att delningen (förändringen) uppträder i jordeboken första gången det året, inte att själva delnings­

processen kan beläggas det året. I de fall det kan iakttagas hur delning­

en har gått till, anges det särskilt.

5) utjord redovisas med jordetal under sitt geografiska namn med angivan­

de av den gård till vilken den hör. Under huvudgården finns en hänvisning till utjordens geografiska namn. För årtalen se punkt 4;

märk dock att ”1 skuj, 0:2 till Aby, 1546 till Överby” innebär, att utjorden, som hela tiden är två öresland, från periodens början tillhör Aby men från 1546 till periodens slut tillhör Överby. Frälsets utjordar redovisas inte i landskapshandlingarna.

6) kyrkojord och arv- och egetjord saknar ibland uppgift om jordetal. I förteckningen över ”Använt VmH-material” för respektive avsnitt an­

ges, när jordetal saknas för dessa jordnaturer. Detta markeras inte särskilt i redovisningen av varje gård. Exempelvis ”1 ky, 0:4” betyder att ett kyrkohemman redovisas under hela perioden och att jordetalet är 0:4, när det förekommer. Ingår jorden i ett rättardöme anges detta inom parentes, ex ”1 ky, 0:5. (Nyvla rd)”. Under Nyvla meddelas vilka år rättardömet ägde bestånd och vad det omfattade.

7) frälsejord saknar i kronans jordeböcker uppgift om jordetal. Jordeböc- kerna anger däremot ibland namnet på den adelsperson som uppbär räntan (inte alltid = ägaren). I sammanställningarna redovisas detta genom att namnet satts inom parentes efter jordnaturen, ex ”4 fr, (Svante Sture)”. Däremot anges inte vilka år ägarens namn redovisas.

8) kvarnar redovisas inte regelbundet i landskapshandlingarna. Det mar­

keras inte särskilt, vilka år en kvarn saknas. Däremot anges alltid det första året en kvarn uppträder.

9) summa jordetal. När byn består av två eller flera enheter anges summan av byns jordetal. Motsvarande uppgift finns inte i det kamerala materi­

alet. Summan, som alltså är resultatet av en bearbetning, avser det första och det sista året under undersökningsperioden, då en summa kan beräknas; (om det första året har endast en mantalslängd edyl, kan det inte användas och det tidigaste året med en årlig ränta måste väljas).

Är summorna olika de två åren anges det senaste årets inom ( );

mellanliggande förändringar redovisas som regel inte. I summan har inräknats jordetalet för kyrko- och arv- och egetjord enligt vad som an getts under punkt 6. I en by där frälsegods ingår, blir jordetalssum- man inte fullständig, då som ovan sagts jordetal inte anges för frälse­

jord.

III Inventeringen av medeltidsmaterialet bygger på Ortnamnsarkivets i

Uppsala excerpter, vilka kompletterats med annat källmaterial. Till medel-

tidsmaterialet räknas även källor från perioden 1540 — 1570, som inte hör till landskapshandlingarna. Av medeltidsmaterialet redovisas i form av kortfattade regester de uppgifter om en ort som direkt eller indirekt berör jorden, såsom läge, avkastning, ränta, organisation, förvaltning och ägan­

de.

I de fall en handling endast bevarats i avskrift, finns den ofta i flera exemplar i olika samlingar. Hänvisning sker här endast till den avskrift som använts som underlag för regesten; uppgifter om övriga avskrifter kan sökas i Diplomatariekommitténs samlingar.

Den marklandsvärderade jordens storlek anges på samma sätt som jordetalen i det kamerala materialet. Omräkningen till större enheter har dock inte skett, utan jordetalet återges på det sätt det finns i källan, ex

”0:11” fastän det omräknat ger 1:3. I de fall källans jordetal innehåller en negativ komponent har det dock räknats om till det faktiska värdet (t ex

’sex öresland en örtug mindre’ = 0:5:2).

Vid försäljning och köp anges inte köpeskillingen, även om uppgift om den finns i dokumentet i fråga. Däremot anges eventuell penningränta.

Myntenheten är mark med underavdelningarna öre, örtug och penning, mellan vilka samma relationer gäller som mellan de olika jordetalen (se ovan). Penningräntan anges därför på samma sätt som jordetalen, dock med tillägget pengar (pn) — 1:3 pn betyder således 1 mark och 3 öre pengar.

Personnamn (förnamn) återges som regel i normaliserad form, ex Anders för Andreas, Nils för Nisse. För en och samma person används genomgå­

ende samma namnform, oavsett om hans namn växlar i källorna. De latinska formerna återges med motsvarande svenska namn.

Släktnamn återges inom ( ), om det inte burits av personen själv. Namn, som senare blivit verkliga släktnamn, ex ”Oxenstierna”, ges stor begynnel­

sebokstav. Stor bokstav ges även konstruerade namn som vunnit hävd, ex

”(Lejonbjälke)”, och sådana som utretts i ÄSF eller annan personhistorisk litteratur, ex ”(Gumsehuvud)”, ”(Ulv)”. Liten bokstav ges rent sigillbe- skrivande namn, ex "(skyskura)”, ”(kvadrerad sköld)".

Titlar återges inte annat än när de behövs för att identifiera en person eller har betydelse för förståelsen av en viss uppgift.

Släktskap mellan i regestema omnämnda personer anges, när det har betydelse för sammanhanget. Den uppgiften finns ofta inte i den aktuella handlingen utan har hämtats ur gängse genealogisk litteratur, som regel utan att källan särskilt redovisas.

Hänvisning till andra orter görs a) till orter inom samma socken med

enbart ortnamn, b) till övriga med ort- och sockennamn; upplysning om

till vilket härad de senare hör, ges i ortregistret.

Kall- och litteraturhänvisningar sker genom användande av förkortning­

ar (se s 000), följda av 1) för kalipublikationer med numrerade handlingar:

handlingens ordningsnummer eller (om handlingarna inte är genomgående numrerade) delnummer.ordningsnummer, 2) i samtliga övriga fall: sidnum­

mer.

Citering: ” ” används när ett citet återges ordagrant med bibehållen stavning, ’ ’ när det återges med normaliserad stavning och form men ändå ansluter sig till den direkta ordalydelsen. Upplösta förkortningar markeras inte.

Frågetecken används för att ange att den lämnade uppgiften i något avseende är osäker. Det används:

1) i stället för årtal = årtal är okänt, ex ”? (1400-talets början) löser Arent Pinnow...”,

2) efter årtal = årtalet är osäkert, ex ”1525(?) får Jöran Turesson..

3) före källhänvisning = osäkert om källans namnform avser den ort den identifierats med, ex ”Ösby 1328 in Øsby (PDS 2683, avskr)”,

4) före ortnamn i modern form = osäkert om orten avses, ex ”... i Ekeby,

?Knutby sn...”,

5) efter direktcitat = osäker läsning, ex ”1409... 0yanom(?) (SD 1160)”, 6) framför begrepp eller hel sats = osäkert påstående, ex ”herr Peter Räv

(? = kyrkoherden Peter i Rimbo)”.

Exempel och kommentarer Vittinge socken

Redovisningen av Vittinge socken bygger på Västmanlands handlingar (VmH) 1538:2, 1539:2, 1540:9, 1542:10, 1543:12, 1544:9, 1545:9, 1547:6, 1548:5, 1549:6A, 1550:1A, 155U4B, 1552:5B, 1553:11B, 1554:1B, 1555:13, 1556:5, 1557:16, 1558:9B, 1559:1B, 1560:19B, 156U10B, 1562:11B, 1563:15B, 1564:18B, 1566:6, 1567:7 och 1569:3B.

Jordetal för kyrkans jord redovisas även i Upplands handlingar (UH) 1538:2. (Framgår av ”Använt VmH-material”).

Endast för Holm tolkas hela artikeln. För övriga exempel förklaras enbart de uttryck som inte förekommit tidigare.

Exempel:

Holm 1000—talet i Holmi (runsten U 1172), 1370 i Holme (SRP 915), 1395 i Holm (SRP 2759) - 11 H, 8 c.

VmH 1 sk, 1:4 (1569 bergsman) med skuj i Mårtensbo från

1544.

Under 1000-talet har Björn och hans bröder rest runstenen vid H (Sveden) efter Sigbjöm i H, som uppenbarligen är deras far (runsten U 1172).

1370 överlåter kung Albrekt 0:5 förbrutet gods till Sten Stensson (Bielke) (SRP 915; se s 00).

1395 skänker Sten Stensson till ett altare i Bondkyrkan i Vadstena 0:5 i H och jord i Brydinge, Munktorps sn, Kiista och *Lundby, Kungsåra sn, Kusta, Irsta sn, och Häckelsta, Dunkers sn, samt ’Nyhyttan’ på Vika­

berg i Hedemora sn; en del av gåvan tillhör Stens svärmor Cecilia Ulfsdotter (Ulvåsa-ätten). Den klerk som har altaret får fullmakt att byta bort godset med hänsyn till avståndet från Vadstena kloster. (RAp 25/3, SRP 2759)

1509 omnämns Lars i H som nämndeman vid lagmansting i häradet (FeilSpp 13/12, RA fot).

Kommentar:

Nuvarande namn är Holm. Det omnämns första gången på 1000-talet (troligen kring århundradets mitt) på en runsten (U 1172), som står nära byn. I det medeltida källmaterialet omnämns Holm första gången 1370 i ett i Riksarkivet bevarat pergamentsbrev, som är daterat den 19 januari och som är tryckt i regestform, dvs med återgivande av det huvudsakliga innehållet, i verket Svenska riksarkivets pergamentsbrev från och med år 1351, där det har nummer 915. Orten stavas då Holme. Den återfinns på ekonomiska kartan 1:10000, blad 11 H, 8 c, och på topografiska kartan 1:50000, blad 11 H Enköping NV ruta 8 c.

Västmanlands handlingar redovisar 1538—1569 ett skattehemman på ett markland och fyra öresland, vilket har en skatteutjord i Mårtensbo 1544—1569. Skattebonden är 1569 antecknad som bergsman, dvs deläga­

re i en gruva.

I medeltidsmaterialet uppträder Holm i tre sammanhang. Den första gången är en jordtransaktion, om vilken mer finns att läsa på annat ställe i boken. Den andra är en privat donation, som omfattar även annan jord på orter i andra landskap, till en kyrklig institution. Den tredje är ett omnäm­

nande av en bonde i Holm, som varit närvarande som nämndeman på tinget; brevet är bevarat i avskrift i en privat samling i Linköping men finns i fotostatkopia på Riksarkivet.

Runstenens text, som hör till övergångstiden mellan vikingatid och

medeltid, är publicerad i Upplands runinskrifter, där den har nummer

1172.

*Skarpebode 1455 af Skarpebode (B 16 f 41 , avskr) — enl LMV T 65 — 51:1 = Backa 11 H, 7 d; gårdstomt 500 m norr om Tyckbo (RAÄ nr 69).

1455 ärver Mats Håkansson (Hålbonäs-ätten) jord i S (se Tyckbo) (B 16 f 41).

Orten omnämns endast en gång under medeltiden. Namnet har inte kunnat återfinnas i det officiella kartmaterialet, vilket anges med *. Bebyg­

gelseplatsen har dock kunnat anges, genom att en lantmäterikarta i Lant­

mäteriverkets arkiv i Gävle uppger att orten också kallas Backa. Detta namn återfinns på den moderna ekonomiska kartan, men bebyggelsen är sedan länge avhyst. De bebyggelserester som finns på gårdsplatsen är registrerade som fornlämning, vilken i Riksantikvarieämbetets fomläm- ningsregister har nummer 69 i Vittinge socken.

Gillberga 1538 Gilberga (UH 1538:2) - 11 H, 8 d.

VmH 1 sk, 2:0 med skuj i Brändbo från 1548.

1 sk, 1549 1 aoe, 2:4. (Vads rd) 1 ky, 1:0.

Summa jt 5:4.

1544 säljer Jöns Andersson i Drävle, Altuna sn, och Lasse Larsson i Bråsta, Sala sn, 0:20 ’närmast det halva markland som ligger i södersta landslotten’ till Gus­

tav I och överlämnar jorden till kungens bergsfogde på Sala berg (RAp 11 /3).

Västmanlands handlingar redovisar: två skattehemman, varav det ena 1549 övergått till kungens arv och eget, varvid det lagts till Vads rättardö- me; ett kyrkohemman. Jordetalssumman för hela byn är densamma 1538 som 1569 — fem markland och fyra öresland.

Notisen 1544 visar hur kungen förvärvat jorden i Gillberga; 20 öresland är omräknat två markland och fyra öresland.

Skattmansö 1345 apud maneriem(!) Nicholai skatman dictam øø (DS 4005), 1358 i Skathmanszøøne, i Øøne (DS 5885), 1427 Skatmanzøø (RAp 20/3) — 11 H, 7 d.

VmH 1538 — 60 1 fr (Erland Pedersson /Bååt/).

Skattmansö kan beläggas som sätesgård för Nils Skatman

1345 (DS 4005) — hans dotter Ingrid 1358 (DS 5885) —

Ingegerd Larsdotter (en bjälke), dotter till Lars Bjömsson och gift med Jöns Finnsson (hjorthorn), 1427 — 38 (RAp 20/3, SMR 674) — Karl Matsson (Hålbonäs-ätten) 1493 — 97 (RAp 1493 1 /8 och 10/9, UUBpp 1497 u d). Efter Karl har arvsrätten till S övergått till hans halvsyster Ingrid Olofsdotter och därefter till hennes dotter Anna Anders- dotter (Banér) (GiSi s 73, PHT 1947 s 23 f). Anna, som levde 1535, ärvdes av sina halvkusiner, bröderna Björn, Erland och Johan Pederssöner (Bååt) (HBSb s 176).

Västmanlands handlingar redovisar tom 1560 ett frälsehemman, som tillhör Erland Pedersson (Bååt). Hemmanets storlek är okänd, eftersom jordetal för frälsejord inte redovisas i landskapshandlingarna.

Det stycke som inleds ”Skattmansö kan beläggas ...” redovisar de frälse­

män eller frälsekvinnor som omnämns ’i Skattmansö’, daterar brev där etc.

De kan förmodas ha haft sin sätesgård där. Karl Matsson och hans närmas­

te släktingar behandlas i Hans Gillingstams bok Ätten Siöblads medeltida

släktförbindelser och äldsta historia och i Personhistorisk Tidskrift 1947.

Fjädrundaland: Simtuna och Torstuna

De i detta häfte behandlade häraderna ingick i Fjädrundaland och utgör dess nordvästra del. De bildade tillsammans under medeltiden inte någon administrativ enhet men hörde under perioden 1530-talet till 1560-talet till samma fögderi; de har här sammanförts av geografiska och praktiska skäl.

Topografiska huvuddrag

Stora delar av undersökningsområdet tillhör det högsta urbergsplanet inom Uppland, som är beläget mellan 60 och 100 m över havet och utgjorde fastland under hela forntiden. Det sluttar svagt mot söder och bryts av markerade nordsydgående sprickdalar, som i söder möter en öst­

västlig sådan dal kring nedre Örsundaån. Dess lägsta parti i områdets sydöstra del utgjorde en havsvik ännu under järnåldern.

De högre områdena täcks av morän med inslag av kala berg och mossar, medan dalarna fylls av sedimentjordar. I korsningen av dalarna bildas omfattande, öppna slätter av lerjordar och älvsediment, kring vilka de två häradernas huvudbygder utbreder sig med bebyggelsen i brytningszonen mellan lerslätt och morän, där tillgång till lättdränerade odlingsjordar funnits. Genom detta område löper även Enköpingsåsen. En tredje nord- sydlig sprickdal i områdets västra del bildar flacka lerslätter längs Sagån.

Områdets norra del består av flera mindre skogsbygder.

Området har under historisk tid inte påverkats av strandförskjutningen.

De större åarna, i synnerhet Örsundaån, har varit av betydelse för bygdens näringsliv, bl a som drivkraft för kvarnar och under nyare tid för järnbruk.

Torstuna härads östra gräns går genom höglänta skogsområden utom längst i söder, där gränsen en bit följer vattendrag och Enköpingsåsen.

Häradets centrala bygd genomflyts av Skattmansöån med tillflöden, som på slätten i Torstuna rinner ut i Örsundaån. I söder går gränsen genom mindre skogspartier och längs smärre vattendrag som avvattnas mot syd­

öst; den odlade bygden fortsätter i Asunda härad. Västgränsen mot Simtu-

na härad följer i den norra delen (1,5 mil) Dalkarlsåsen, i övrigt vattendela- ren mot Örsundaåns mellersta lopp genom mer eller mindre samman­

hängande skogsmarker utom i sydväst, där den odlade bygden fortsätter i Simtuna. Häradets nordligaste bygd, Huddunge, fortsätter i Våla härad och avvattnas norrut genom Vretaån/Harboån till Tämnaren.

Simtuna härads huvudbygd är på ett ännu tydligare sätt centrerad kring Örsundaån och dess tillflöden från väster. Ån har ett utpräglat slingrande lopp genom en nedskuren dalgång och flyter genom slätten i söder. I söder avgränsas häradet genom ett nästan sammanhängande skogsområde längs vattendelaren mellan Örsundaåns nedre dalgång och vattendrag som rinner söderut. Västra gränsen mot Västmanland gick under medeltiden i Sagån från Strömsnäs i söder till Fallbo i norr och vidare norrut genom skogar, sjöar och myrar till Dalälven.

Översikt över registrerade fornlämningar

Fornlämningsbeståndet i området är i flera avseenden — framför allt kvantitativt — inte jämförbart med det i andra delar av Uppland, men det avspeglar trots detta en kolonisationsprocess, som är tydligt knuten till landskapets förutsättningar men på grund av nivåförhållandena utsträckt över längre tid än normalt.

Efter revideringen av fornminnesregistret 1980 och 1990 finns inom området 2 337 förhistoriska fornlämningar registrerade, fördelade på 764 platser. Medeltalet fornlämningar på varje plats är således endast 3, vilket för uppländska förhållanden är extremt litet. För bearbetade områden i Attundaland ligger siffran omkring 10 (DMS 1: 5 och 1: 7) och i en närlig­

gande del av Tiundaland på 5 (DMS 1:6). Förklaringen är inte bara att j ärnåldersgravfalten är få och att enstaka — dvs normalt äldre — fomläm- ningar dominerar utan främst att de gravfält som finns är osedvanligt små.

Torstuna socken är rikast med 681 registrerade fornlämningar, och Simtuna har 483. Härnevi, Österunda, Altuna, Västerlövsta och Frösthult har mellan 150 och 260 fornlämningar vardera, medan Vittinge har 73, Norrby 23 och de övriga socknarna kring ett tiotal vardera.

Nu är emellertid känt ett ansenligt bestånd av en fomlämningstyp som

eljest saknas i stora delar av Uppland. Vid den senaste inventeringen

antecknades nämligen cirka 100 stenåldersboplatser. Med hänsyn till de

svårigheter för inventering som denna fomlämningstyp erbjuder och till

det stora bestånd av lösfynd som därutöver är känt, kan man dessutom dra

slutsatsen att åtskilligt flera finns eller åtminstone funnits.

Utan bearbetningar av materialet kan man ändå konstatera, att boplat­

serna i huvudsak är av två slag. Den ena och talrikaste typen utgör en bosättning vid strandnivåer omkring 50 — 70 meter högre än den nuvaran­

de. Fyndmaterialet utgörs huvudsakligen av föremål och avslag av kvarts, men även flinta förekommer, och inom samma områden finns talrika lösfynd av framför allt trindyxor. Tätast ligger dessa boplatser i dalgångar­

nas översta, flacka delar i områdena kring Heby och Morgongåva, men de finns också på samma nivåer i dalgångarnas sidor. Detta till största delen nyregistrerade material representerar den äldsta hittills kända bosättning­

en i Uppland, nämligen en rörlig fångstkultur, troligen från perioden 5 000- 4 000 f Kr.

Den andra boplatstypen är bättre känd. Det är s k gropkeramiska kust­

boplatser från yngre stenålder, omkring eller före 2 000 f Kr, och belägna omkring 35 m över havet. De finns här främst i Österunda socken men också bl a i Lagunda, Hagunda och Bälinge härader, alla vid den dåvaran­

de uppländska fastlandskusten och utan egentlig anknytning till senare bygd.

Kontinuiteten till den följande bronsåldern är därför en svårlöst fråga i dagens forskningsläge, men att bosättningen i stora drag följt den vikande stranden är tydligt. Inom dalgångarnas nedre delar och kring slättbäc­

kenen finns nämligen lämningar från denna tid, framför allt i socknarna Torstuna, Härnevi, Simtuna och Frösthult. Spridda rösegravar är karakte­

ristiska men inte påfallande talrika. Tillsammans med närmare 250 skärv- stenshögar och dessutom några hällristningar samt talrika skålgropsföre- komster markerar de bronsålderns bosättningsområden. Sådana saknas helt i de västra och norra delarna.

Ett vackert exempel på ett större sådant grav- och boplatsområde finns vid Skensta på gränsen mellan Simtuna och Torstuna. Strax norr om detta fanns fram till 1930-talet områdets i särklass märkligaste fornlämning: en 45 m lång stensättning av rösematerial, benämnd Ulleråkers slott, som innehöll tre högkvalitativa bronser från äldre samt en grav från yngre bronsåldern (Drakenberg & Gustawsson). Som ett mindre exempel kan nämnas ett område vid Rönna i Härnevi. Från Härnevi kommer också ett av den yngre bronsålderns största depåfynd i Mälardalen.

Järnålderns gravfalt innehåller normalt den helt dominerande delen av de uppländska hundarenas fornlämningsbestånd; i södra Attundaland kan t ex 90 procent finnas inom dessa (DMS 1: 7). Här ligger dock endast 57 procent inom gravfälten. Gravfälten är inte bara få och små, utan anlägg­

ningarna på dem är i regel också enkla och oansenliga, varför en klassifice­

ring av gravfälten på äldre och yngre järnålder är osäker. Av de samman-

lagt 117 registrerade gravfalten tycks dock en dryg tredjedel vara av äldre typ och knappt två tredjedelar av yngre. Den genomsnittliga storleken för båda kategorierna ligger på endast 10 — 12 gravar.

Få gravfält är därför värda ett särskilt omnämnande. På Enköpingsåsen på var sin sida om Örsundaån ligger två av områdets största gravfält — med 50 resp 40 anläggningar — som visar den för äldre järnålder karakte­

ristiska uppländska variationen. Ett litet gravfält på Algön i Dalälven är av nordsvensk s k insjötyp. Av de yngre kan nämnas några av relativt normal storlek med den typiska, nära anknytningen till bylägen i dalgångarna i Altuna och Österunda; det största vid Brunnsta i sistnämnda socken med 45 anläggningar. Av enskilda gravar märks den sk Kungshögen, 35 m i diameter och 6 m hög, vid Torstunaby. Vid Altuna by finns fyra ansenliga, nu överplöjda högar.

De äldre gravfälten tycks i huvudsak förekomma inom de fyra nämnda socknarna med bronsåldersbosättning, medan de yngre dessutom finns framför allt i Altuna och Österunda, i några fall i Västerlövsta och Vittinge samt i fem undantagsfall i Tärna, Norrby och Enåker. En kolonisation norrut från det gamla kärnområdet under yngre järnålder tycks alltså vara klart belagd. Det är svårt att bedöma hur mycket av det arkeologiska källmaterialet till denna utveckling som kan ha försvunnit genom bortod- ling under historisk tid. Flera faktorer talar dock för att denna haft större inverkan här än i många andra delar av Uppland.

Vikingatida fynd, som måste bedömas som härrörande från förstörda gravar, kan ha framkommit både i närheten av bevarade gravar och på platser i åkermark, där inga sådana nu är kända. Flera noteringar härom finns i fornminnesregistret, bl a i Simtuna och Norrby socknar, men de skulle säkert kunna utökas genom studier i museernas samlingar. Inte sällan kan man se att gravfält är belägna invid åkermark på ett sådant sätt att de kan vara delvis förstörda.

En allmängiltig förklaring av dessa faktorer är områdets markbeskaffen­

het med stora områden av sedimentjordar — utan impediment och attrak­

tiva för odling — både i ådalarna och i kantpartierna av de stora slätterna.

Ett annat resultat av detta förhållande är att delar av området har Mälarda­

lens högsta frekvens av geometriskt reglerade byar (Sporrong 1985 s 184).

Trots dessa viktiga källkritiska förhållanden måste dock ett par påpekan­

den göras. Även väl och av allt att döma fullständigt bevarade yngre järnåldersgravfält är i detta område generellt mindre än i andra delar av Uppland, vilket talar för att även andra faktorer — t ex gravsed eller bebyggelsetid — kan ha påverkat situationen. Vidare saknar stora områ­

den helt tecken på gravfält — framför allt i Sagåns dalgång men också i de

norra delarna av området. Även om det gamla kärnområdet — trots bristen på gravfält — kan ha varit fullkoloniserat vid medeltidens inträde, måste därför bosättningen i dessa senare områden i stort sett ha uppkom­

mit först genom tidigmedeltida kolonisation.

Andra fornlämningar från järnåldern är sparsamt förekommande. Sju fornborgar finns, varav fyra märkligt nog ligger utanför den gamla käm- bygden, där dock få lämpliga höjder finns. Antalet runstenar uppgår till 27, av vilka två sedan länge befinner sig på brittisk mark. Flertalet är av traditionellt utförande. Märkligast är två stenar i Altuna socken som i bild återger myten om Tors fiske resp scener ur Sigurdssagan. Två stenar i de norra glesbygderna är resta vid en farväg längs Dalkarlsåsen. I Vittinge socken finns två stenar som saknar tydbara tecken och en som aldrig haft annat än ornament, vilket kan ses som en ytterligare bekräftelse på att man här befunnit sig i vikingatidens utmarker.

Sammanfattningsvis kan man säga, att en fångstkultur under stenåldern från mesolitisk tid följer den successiva strandförskjutningen söderut, även om förloppet långt ifrån är klarlagt. När den fasta bygden grundläggs under bronsåldern använder man låga höjder mellan och kring alltjämt öppna, grunda fjärdsystem och/eller stora gräsbeväxta sankmarker. I samma område grundläggs den äldre järnålderns gårdar. En förnyad expansion uppför dalarna norrut påbörjas under yngre järnåldern, men först den tidigmedeltida kolonisationen når på nytt upp till de högre områden som fångstmannen en gång utnyttjade.

Administrativ indelning

För en översikt över områdets administrativa indelning finns endast ett sparsamt material, som dock tillåter vissa allmänna konstateranden. De två häraderna framträder under medeltiden som självständiga enheter.

Medeltiden

Vid 1300-talets början var Fjädrundaland anslaget till morgongåva åt kung Birgers gemål Märta, och vid riksdelningen 1310 tillföll folklandet kungen.

1336 är Fjädrundaland pantsatt. Vid 1300-talets mitt utgjorde folklandet

en förvaltningsenhet med egen fogde, men vid riksdelningen 1357 fördes

Trögds hd till det nybildade Svartsjö gårdsfögderi. Vid 1400-talets början

förvaltades häraderna Åsunda och Lagunda av Västeråsfogden, medan

häraderna Simtuna och Torstuna, vilka saknar räfstetingsbrev och inte

omnämns i skatteboken 1413, troligen varit förlänta. 1420 ingår Fjädrun-

daland utom Trögds hd i drottning Filippas livgeding och bildar då ett eget fögderi under Haga kungsgård, Svinnegarns sn. (Fritz 2 s 27 fi)

Simtuna härad. 1357 anvisar kung Magnus bl a 1 000 mark av inkomsterna under tre år från tre härader i Fjädrundaland, nämligen Simtuna, Tors tu­

na och Åsunda, till hertig Albrekt av Mecklenburg (DS 5733, Fritz 2 s 28).

1438 har Kristiern Nilsson (Vasa) Simtuna och Torstuna hdr i förläning (Karlskrönikan s 176). 1497 har Sten Turesson (Bielke) häradet och Gästre kungsby i förläning (HSH 18 s 186). 1507 uppmanas riksföreståndaren Svante Nilsson att beröva Sten Turesson hans häradsförläning (GrFM s 329).

Torstuna härad. 1357 och 1438 se Simtuna hd ovan. 1458 förlänar kung Kristiern häradet till sin marsk Ture Turesson (Bielke), som skall behålla det i tio år med all kunglig ränta och rättighet och därefter inneha det under sin livstid på räkenskap (RAp 9/2). 1497 har Sten Turesson häradet i förläning på sin mors vägnar (HSH 18 s 186). 1511 skriver biskop Otte i Västerås till riksföreståndaren Svante Nilsson och berättar, att när han vid midsommartid skickat sin fogde för att mottaga Torstuna hd, hade han fått ett skarpt brev från Axel Laurenssons (Tott) fogde Vågen, där Otte uppmanas att inte tillvälla sig Axels län; Otte har svarat att det i stället är Axel som tillvällat sig hans län, som han har riksföreståndarens brev på (BSH 5: 366). Axel var gift med Kristina Andersdotter (van Bergen), dotter till Metta Ivarsdotter (Dyre), som nu var omgift med Svante Nilsson (ÄSF s 295). Något senare rapporterar Jon Jönsson till riksföreståndaren att han i Västerås kommit överens med biskopen att de pengar som länsmannen hade uppburit av Torstuna hd skall Axel Laurensson få igen (ASB s 365).

1540-70

1500-talets kamerala material redovisar följande indelning:

Simtuna härad: Akuna, Enåkers, Frösthults, Norrby, Simtuna och Tärna socknar samt halva Västerlövsta och en mindre del av Nora socken.

Torstuna härad: Härnevi, Torstuna, Vittinge och Österunda socknar samt

halva Huddunge och Västerlövsta socknar.

Enåker

Huddunge

xOsterunda / Simtuna

.Härnevi Sevalla'

Administrativ och judiciell indelning Gränser omkring 1550

■— häradsgräns

— — — kyrksockengräns

<--- kyrkogångens riktning i sockendel belägen

inom annan jordebokssocken

Fögderiindelningen

De två häraderna bildar from 1533 tillsammans med socknarna Sala, Kila, Kumla och Möklinta i Västmanland (nuv Över-Tjurbo hd) ett fögderi under Väsby gård, Sala sn.

För den lokala kamerala indelningen (bl a indelningen i åttingar) se resp häradsinledning, för skillnaderna mellan jordebokssocken och kyrksocken se resp sockeninledning.

AL 2 s 244 f, 3 s 79 —81, VmH, Länsreg.

Judiciella förhållanden

En samlad bild av områdets judiciella indelning ges endast i Gregers Matssons lagmansdombok för åren 1490 — 94*. De olika tingslagens om­

fattning under medeltiden framträder sporadiskt genom uppräkning av nämndemän, fastar och vidervarumän. Områdets judiciella indelning framträder därvid på följande sätt (jfr ALD s 2 ff, 132, 134, SU s 350 f).

Tingslagen motsvarar de administrativa häraderna. Namnet på den rätta tingsstaden1 2 i respektive härad har inte påträffats. Omnämnda tingsplatser vid lagmansting samt häradshövdingar redovisas nedan:

Simtuna härad:3 Omnämnda tingsplatser vid lagmansting: 1492 Brunnby, Akuna sn (ULdb s 37), 1494 Vad, Simtuna sn (ULdb s 91).

Häradshövdingar: Nils Skatman (tre rutor) 1353 (DS 4936) — Anders Eskilsson (Lejonlilja) 1356 (DS 5576) — Lars i Bärby, Simtuna sn, härads­

hövdings domhavande på Sten Bengtssons (Bielke) vägnar, 1379 (UUBp 5/5) — Anders i Kylösa, Simtuna sn, på Sten Bengtssons vägnar, 1383 — 85 (SRP 1911, 2128) — Erik Gregersson i Tibble, Simtuna sn, underhärads­

hövding på Gregers Djäkns (Örnflycht) vägnar, 1415 — 16 (NMp före 25/1, SD 2177) — Gregers Djäkn 1423 — 37 (RApp 1423 24/5, NMp 1437 före 19/1) — Jordan i Albäck, Simtuna sn, på Gregers Djäkns vägnar, 1442 (UUBp efter 29/6) — Mats Haraldsson (fyrstyckad sköld) i Järstena,

1 Avser ting med högre instans, lagmansting; tingslaget har vid dessa tillfällen normalt nog motsvarat häradstingslaget.

2 Häradstinget skulle hållas på ”rätt tingsstad", dvs en bestämd plats, medan lagmanstinget ofta hölls på en för lagmannen med hänsyn till hans resa lämplig plats (ALD s 11).

3 Under medeltiden omnämns fastar eller nämndemän regelmässigt från Simtuna, Altuna,

Tärna och Västerlövsta snr, i flera fall även från Frösthults, Norrby och Enåkers snr.

Tillinge sn, 1482-92 (RAp 1482 före 24/6, StrLäBp 1492 före 29/9) - Sten Turesson (Bielke) 1512 — 17 (Borgman s 64, UUBp 1517 7/5) — Ture Eriksson (Bielke) 1525 — 28 (Bännebop 26/1, Sörbäckp 1528 18/6), som 1525 ersätts av Olof stadsskrivare i Enköping — Nils Varg 1528 — 35 (ALD s 132, UUBp 1535 11/2).

Torstuna härad:4 Omnämnda tingsplatser vid lagmansting: 1455 Nibble (RAp 4/12, 5/12), 1492 Spånga (ULdb s 39), båda i Torstuna sn.

Häradshövdingar: Jordan i Vappeby, Torstuna sn, häradsdomhavande på Ragvald Peterssons (fyrstyckad sköld) vägnar, 1394 (RAp 16/6) — Peder Jordansson i Torslunda, Torstuna sn, domare på Magnus Nilssons (?Väs- by-ätten) vägnar, 1448 (RAp 4/3) — Pelle Pedersson 1492 (ULdb s 39) — Jon skrivare, borgmästare i Enköping, 1542 — 45 (UDb VIII s 189, RAp

1544 11/3, 1545 20/5) (jfr ALD s 134).

Kyrkliga förhållanden

Den kyrkliga indelningen under medeltiden återspeglas i följande hand­

lingar:

1314 års förteckning över sexårsgärden redovisar för Fjädrundaland un­

der rubriken Prouincia Simbohundeeri: Norrby (0: 22)5, Västerlövsta med annex (Enåker) (3:0), Al tuna (0: 9), Frösthult (0:18) och Tärna (0:10) — under rubriken Prouincia Thorsakir: Torstuna (3:0)6, Här- nevi (1:0), Österunda (2: 0), Vittinge (2: 0) och Huddunge (0:12). På annan plats bland olika prebenden redovisas prebenda Simbatunum (7:0). (DS 1946, APS 160)

1341 års förteckning över den jord som efter kung Birgers kröning, 1302, tillfallit kyrkor i ärkestiftet: under rubriken in prouinciis Fiædhrun- die... in Simbohundære redovisas Simtuna, Frösthult, Akuna, Tärna, Norrby, Västerlövsta och Enåker — under rubriken prouincia Thor­

sakir. Torstuna, Huddunge, Vittinge, Österunda och Härnevi (DS 3571).

4 Under medeltiden omnämns fastar eller nämndemän regelmässigt från Torstuna, Vittinge, Österunda och Huddunge snr, i ett par fall även från Västerlövsta sn. 1544 omnämns en nämndeman från Rönna, Härnevi sn (RAp 11/3). 1545 omnämns en nämndeman från Härnevi, Härnevi sn (RAp 20/5).

5 Avgift i mark: öre.

6 Uppgiften om Torstuna senare tillskriven, möjligen på 1400-talet (APS 160).

1343 års förteckning över avgifterna till lösen av ärkebiskop Hemmings pallium: under rubriken Simbohundære redovisas Sim tuna (6: O)5, Norrby (4y:0), Västerlövsta med annex (Enåker) (6:0), Altuna (0: 30), Frösthult (4y:0) och Tärna (3: 0) — under rubriken prouincia Thorsakir: Torstuna (6:0), Härnevi (0:18), Österunda (0:30), Vit- tinge (0: 30) och Huddunge (3: 0) (DS 3754).

1344 års förteckning över gods mm under Uppsala domkyrkas prelaturer och kanonikat: under dekanatet kaniktionden av bl a prouincia Sim­

bohundære, nämligen socknarna Norrby, Västerlövsta, Altuna, Fröst­

hult och Tärna (DS 3835 s 309, Dahlbäck s 84).

Under Gustav I:s regering framträder en annan bild av den kyrkliga indelningen:

Simtuna, Västerlövsta, Norrby, Enåkers, Frösthults, Altuna och Tärna socknar utgjorde tillsammans med Torstuna, Österunda, Vittinge och Härnevi ett prosteri: 1527 ”Siutthonde prosterijdth Sijmituna” (Altuna, En­

åker, Härnevi och Österunda nämns inte utan har utgjort annex till Simtuna, Västerlövsta, Frösthult resp PTorstuna), 1540 Torstuna prosteri och Torstuna och Simtuna prosteri (11 socknar), 1544 Simtuna och Torstuna prosteri. Prosten sitter i Torstuna (1544 — 54). Huddunge socken hörde till Våla härads prosteri (DMS 1:4 s 27).

(1527: PHT 1960 s 107 Johannes Laurentii räkenskap, avskr; 1540: UH 1540:7 tionderäkenskap för Uppland, AL 3 s 153 länsreg; 1544: AL 3 s 169 länsreg).

Prosteriernas omfattning skiljer sig på 1300-talet från den administrativa och judiciella indelningen i hundaren/härader. Vid medeltidens slut har de två prosterierna slagits ihop till ett, varvid Huddunge socken överförts till Våla härads prosteri.

I och med att stiftsorganisationen förändrats 1557 upphörde prosterier­

na och tiondeuppbörden övertogs av kungens fogdar (Kjöllerström s 209).

Uppbörden inom undersökningsområdet skedde därefter i det kamerala fögderi området ingick i.

Annexforhållanden: Under hela undersökningsperioden är Enåker annex till Västerlövsta. Under 1500-talet är Altuna annex till Simtuna och Här­

nevi till Frösthult; Österunda är 1527 sannolikt annex (Ptillfälligt) till Torstuna.

Simtuna var sedan 1304 annexkyrka till elfte kanonikatet vid Uppsala

domkyrka (Dahlbäck s 91, DMS 1: 7 s 34).

Kyrklig indelning Omkring 1550

prosterigräns

— — — kyrksockengräns

<--- Enåker är annex till Västerlövsta, Altuna

till Simtuna, Härnevi till Frösthult

Övrigt: 1403 avgörs vid dominikanordens provinsialkapitel i Skänninge en tvist mellan dominikankonventen i Sigtuna och Stockholm, varvid bestäms att Torstuna prosteri (eller härad) skall höra till Stockholms-konventets verksamhetsområde, utöver det konventet tidigare haft (SD 370).

Kung Albrekts överlåtelsebrev

Riksarkivets pergamentsbrev 1370 den 19 januari är utfärdat i Stockholm av kung Albrekt. Han betalar däri en skuld på 1 000 mark till riddaren Sten Stensson (Bielke) genom att till denne överlåta ett stort antal, de flesta smärre, jordstycken i olika specificerade orter i Fjädrundaland: i Asunda hd 18 st, i Simtuna hd 17 st, i Torstuna hd 19 st och i Lagunda hd 3 st.

Jordarna utgör tillsammans 10 markland; det som går utöver denna sum­

ma är betalning för ytterligare en skuld (100 mark). Jordarna har tillfallit kungen ’efter landslagen’ och ”mærkelikom sakum”. Det senare uttrycket torde syfta på en förlorad stadga om majestätsbrott från 1200-talet. De av kungen överlåtna jordarna är förbrutet gods, som konfiskerats från enskilda jordägare, sannolikt som straff för utebliven krigstjänst, i samband med

krigshandlingarna 1364 — 65. (Fritz 1987)

Bland brevets ortnamn inom Simtuna och Torstuna hdr finns tre som inte kunnat identifieras i senare material: *Hinzabodhum i Simtuna hd redovisas nedan, med hänsyn till geografisk ordning och ortnamnstyp, i Norrby sn, *Marlinghabodhum och *Kyriste i Torstuna hd på samma grunder i Västerlövsta resp Torstuna sn.

Statistiska uppgifter

Vid en bedömning av ett områdes betydelse för kronan som skattedistrikt är framför allt två typer av statistiska uppgifter av intresse: antalet jorde- boksenheter och det sammanlagda jordetalet för varje socken.

Dessa uppgifter redovisas på de följande sidorna, och de är tagna ur Västmanlands handlingar (VmH) — undersökningsperiodens första och — inom ( ) — sista användbara år: 1538 (1569).

Antal jordeboksenheter

Tabellerna innehåller genomgående summor som framkommit vid bear­

betningen. De överensstämmer oftast med de summor fogdarna redovisar

i jordeböckerna, men ev skillnader redovisas inte här.

Antalet bebodda enheter (gårdar och torp) på 1540-talet redovisas även på karta för respektive socken. På kartorna markeras skog och utmark med raster.

Jordetal

I VmH finns ingen direkt uppgift att man räknat 15 pnl på örtl. Denna avvikelse från det normala, 8 pnl på örtl, finns annars på flera håll i norra Uppland (se DMS 1:1 s 46, 1:4 s 31). Spår av den äldre räkningen (15 pnl/örtl) döljer sig troligen bakom jordetal i källor från 1300-talet, se Albäck, Simtuna sn (1356), och Torstunaby, Torstuna sn (1331).

Inom hela området är skatten uträknad i förhållande till jordetalet.

I de följande tabellerna är jorde talen genomgående satta med normal stil,

oavsett om summorna är excerperade direkt ur jordeböckerna eller är

resultat av bearbetningen, när en viss sockens brukningsenheters jordetal

summerats. Med kursiv stil har markerats endast sådana summor som

bygger på uppskattning av frälsejordens storlek och som därmed är delvis

osäkra.

Antal jordeboksenheter i Simtuna härad, VmH 1538 (1569)

Altuna Enåker Frösthult Nora Norrby Simtuna Tärna Västerlövsta summa

sk 19 (19) 11 (7) ^{10 (10) 4} (3) ^{45 (41)} 60 (61) 13 (12) 25 (25) 187 (178)

is k 0 (1) 0 (3) - - - - 0 (4) 0 (1) 0 (2) 0 (1) 0 (12)

skuj 9 (5) 5 (1) 1 (2) 1 (2) 1 (0) 8 (6) 5 (3) 9 0) 39 (28)

kr - - - - 11 (11) - - 0 (1) - - - - - - 11 (12)

krt 0 (1) - - - - - - 0 (1) 0 (1) 0 (2) - - 0 (5)

ky 1 (1) 4 (3) ⁴ (3) - - 4 (5) 7 (5) 3 (4) 7 (7) ^{30 (28)}

kyt - - 1 (0) - - - - 1 (1) - - 1 (0) - - 3 (1)

kyuj - - 1 (1) 1 (0) 2 (1) 4 (2)

se - - 1 (0) - - 1 ₍₁₎ 2 (1)

pb 0 (1) 0 (2) - - - - ⁰ (3)

skoki 0 (1) - - - - 0 (1)

eskl - - 2 (2) 2 (2)

aoe 0 (1) - - 0 (2) - - 0 (1) 0 (1) - - - - 0 (5)

fr 17 (12) 0 (1) ^{12 (11)} 1 ₍₁₎ 0 (2) 44 (44) 1 (1) 5 (5) 80 (77)

frt 0 (1) 1 ₍₁₎ ¹ (2)

3 2 S ta tis tis k a u p p g if te r

Antal jordeboksenheter i Torstuna härad, VmH 1538 (1569)

Huddunge Härnevi Torstuna Vittinge Västerlövsta Österunda summa

sk 11 (13) 6 (5) 65 (66) 26 (21) 19 (19) 14 (16) 141 (140)

isk

- 0 (1) 0 (2) 0 (6) 1 (1)

1 (10)

skt -

-

0 (2)

0 (2)

skuj 8 (4) 1 (1) 21 (9) 13 (6) 2 (2) 12 (9) 57 (31)

skkvarn - - - - 0 (4)

-

0 (4)

kr

0 (9)

0 (9)

krt

(1)

0 (2)

0 (3)

ky 1 (1) 3 (3) 15 (15) 7 (5) 1 (1) 3 ( 5) 30 (30)

kyt/jky - - 1 (0) - - 1 (0) 1 (1)

3 (1)

kyuj - - 1 (2) - - 1 (1) -

2 (3)

se - - - - 1 (0) -

-

1 (0)

pb - - - - 1 (1) - - - -

1 (1)

eskl - - - - - - 0 (1)

0 (1)

våkl - - 2 (2) - - -

2 (2)

aoe - - - - 2 (3) 0 (2)

-

2 (5)

aoet - - - - 0 (1)

0 (1)

fr

9 (10) 14 (6) 14 (14) 4 (4) 18 (18) 59 (52)

frt 0 (1) 1 (2) 1 (1) 0 (3)

2 ( 2) 4 (9) S ta ti s ti s k a u p p g if te r 3 3

Jordetal för Simtuna härad Förklaringar se s 31.

Altuna Enåker

1538 1569 1538 1569

skatte 25:3:1:2 26:4:1:0 10:6:1:5 8:6:0:4

krone

kyrko1 4:1:1:0 4:3:2:0 4:1:1:4 3:3:2:4

frälse/aoe 11:4:0:2(7) 10:1:2:2(7) 0:7:2:0 (?) 0:7:2:0 (?) summa jt 41:0:2:4 (?) 41:1:2:2 (?) 15:7:2:1 (?) 13:1:2:0 (?)

Frösthult Nora

1538 1569 1538 1569

skatte 16:0:1:0 17:1:0:4 3:3:1:0 3:3:1:0

krono 9:5:1:0 9:5:1:0

kyrko1 3:4:0:0 2:4:0:0

frälse/aoe 5:4:2:0 (?) 8:0:2:0 (?) - -

summa jt 34:6:1:0 (?) 37:3:0:4 (?) 3:3:1:0 3:3:1:0

Norrby Simtuna

1538 1569 1538 1569

skatte 51:2:0:0 49:5:0:4 100:6:0:2 100:7:2:7

krono

kyrko1 3:5:2:4 4:0:2:4 10:4:1:4 9:4:1:4

frälse/aoe 2:2:1:0 (?) 3:4:2:0 (?) 38:4:2:6 (?) 38:4:2:6(7)

summa jt 57:2:0:4 (?) 57:2:2:0 (?) 149:7:1:4 (?) 149:1:1:1(7)

Tärna Västerlövsta

1538 1569 1538 1569

skatte 17:2:2:0 17:4:2:4 32:0:2:4 31:0:2:0

krone

kyrko1 2:6:0:4 1:7:2:4 6:5:0:4 6:7:0:4

frälse/aoe - - 5:0:2:4 (?) 5:0:2:4 (?)

summa jt 20:0:2:4 19:4:2:0 43:6:2:4 (?) 43:0:2:0 (?)

summa hd

1538 1569

skatte 257:1:0:5 255:1:1:7

krono 9:5:1:0 9:5:1:0

kyrko1 35:4:1:4 32:7:2:4

frälse/aoe 64:0:1:4 (?) 66:4:1:4 (?) summa jt 366:3:1:5 (?) 364:3:0:7 (?) 1 kyrko-, S:t Eriks-, prebende- och klosterjord.

Jordetal per åtting för Simtuna härad (VmH 1540:9) Förklaringar se s 31. Jfr Kameral indelning, Simtuna hd.

örtugen gäller

Save Tärna Skensta Karleby Kaby

2 mark 1l "

1 "

46:6:1:2 3:2:2:0

6:3:0:0 1:4:2:4

23:5:0:4 3:6:2:0

26:7:1:4 2:1:0:0 0:7:0:0

26:0:0:0

Summa 50:1:0:2 7:7:2:4 27:3:2:4 29:7:1:4 26:0:0:0

örtugen gäller

Altuna Enåker Norrby summa

2 mark 12 "

1 "

18:5:1:2 6:6:1:4 10:0:1:2

21:5:1:4 7:3:1:0

50:1:1:4 0:2:2:0

220:2:1:4 16:0:2:4 20:2:0:6

Summa 35:4:1:0 29:0:2:4 50:4:0:4 256:5:1:6

Jordetal för Torstuna härad Förklaringar se s 31.

Huddunge Härnevi

1538 1569 1538 1569

skatte 16:1:1:4 13:6:1:4 7:6:0:0 8:3:2:2

krono

kyrko1 1:0:1:4 1:0:1:4 3:6:2:0 3:7:1:0

frälse2 - - 6:1:1:0(?) 6:1:1:0(?)

summa jt 17:2:0:0 14:7:0:0 17:6:0:0(7) 18:4:1:0(7)

Torstuna Vittinge

1538 1569 1538 1569

skatte 98:6:1:0 99:0:0:4 30:6:2:0 27:6:2:0

krono 7:6:0:0 7:6:0:0

kyrko1 20:7:1:0 19:0:2:0 6:5:1:0 6:0:1:0

frälse2 8:0:0:4(?) 10:0:0:4(7) 7:3:2:4(?) 11:4:2:4(7) summa jt 135:3:2:4(7) 135:7:0:0(7) 44:7:2:4(7) 45:3:2:4(7)

Västerlövsta Österunda

1538 1569 1538 1569

skatte 24:7:0:4 24:6:2:0 23:1:1:6 25:5:0:0

krono

-

kyrko1 1:0:0:0 0:7:2:0 1:7:2:0 3:4:0:0

frälse2 1:7:0:0(?) 1:7:0:0(?) 12:1:0:0(7) 10:1:0:0(7) summa jt 27:6:0:4(7) 27:5:1:0(7) 37:2:0:6(7) 39:2:0:0(7)

summa hd

1538 1569

skatte 201:5:0:6 199:4:2:0

krono 7:6:0:0 7:6:0:0

kyrko1 35:3:1:4 34:4:1:4

frälse2 35:5:1 0(7) 39:6:1:0(7) summa jt 280:4:0:2(7) 281:5:1:4(7) 1 kyrko-, S:t Eriks-, prebende- och klosterjord.

2 inkl aoe; delvis beräknat utifrån medeltida uppgifter.

Jordetal per åtting för Torstuna härad (VmH 1540:9)

Förklaringar s s 31. Jfr Kameral indelning, Torstuna hd.

örtugen gäller

Skensta Härnevi Husby Spånga Kålsta

3 mark 6:1:2:0 4:0:0:0

2| "

2 " 22:6:2:0 14:5:0:4 26:1:2:4 18:1:1:0 8:2:1:4

ii "

2:4:1:4

11:4:1:4 11:3:2:4

1 ” - - - - 2:5:2:4

Summa 29:0:1:0' 21:1:2:0 26:1:2:4 29:5:2:42 22:4:0:4

örtugen gäller

Säbo Österunda Huddunge summa

3 mark 10:1:2:0

2j " -

7:1:2:4 7:1:2:4

2 " - 7:5:0:0 5:2:1:43 103:1:0:0

ii ” 18:7:0:0 8:7:1:0

53:3:0:4

1 ” 1:7:0:2 3:3:1:0 20:6:1:03 28:6:1:6

Summa 20:6:0:2 19:7:2:0 33:2:2:0 202:6:0:6 1 Fogdens summa 28:7:2:0.

2 Fogdens summa 29:7:0:4.

3 Flera enheter, de flesta inom Västerlövs ta sn, saknar gällertal.

Simtuna härad

1314 Prouincia Simbohundceri (DS 1946, avskr).

1356 i Simbo hundare (DS 5576).

1379 i Symbo hundare (UUBp 5/5).

1415 i Simbo hcerædhe (NMp före 25/1).

1416 i Simetuna hærcedhe (SD 2177).

Omfattning: Simtuna härad omfattar under medeltiden och 1500-talet Simtuna, Frösthults, Akuna, Tärna, Norrby och Enåkers socknar samt västra delen av Västerlövsta socken och sydvästra delen av Nora socken.

Kameral indelning: Häradets skattejord är enligt VmH 1538 — 48 indelad i 8 åttingar: Skensta, Kaby, Tärna, Enåkers, Save, Karleby, Akuna och Norrby. Av dessa ingår drygt halva Skensta åtting i Frösthults socken, den andra delen i Simtuna socken. Skensta åtting kallas 1538 för Frösthults åtting. Av Kaby åtting ingår huvuddelen i Simtuna socken, resten i Akuna socken (3 gårdar). Tärna åtting ingår med sin huvuddel i Tärna socken och med mindre delar i Akuna och Västerlövsta socknar. Enåkers åtting ingår med 4 gårdar i Nora socken, 1538 (endast) en jord i Norrby socken;

huvuddelarna av åttingen ligger i Enåkers och Västerlövsta socknar. Från 1539 tillkommer en gård i Simtuna socken som 1538 redovisats under Kaby åtting. Save åtting ligger helt i Simtuna socken. Drygt halva Karleby åtting ingår i Simtuna socken, resten ingår i Tärna socken. Akuna åtting ingår med en större del i Akuna socken och en mindre del i Västerlövsta socken samt 1540 — 48 med en jord i Enåkers socken. Norrby åtting kallas före 1547 Norrby socken. Hela Norrby åtting ingår i Norrby socken.

Frösthults åtting (Fröstulth ottingh VmH 1538:2), 1539 Skensta åtting (Skenesta åtting VmH 1539:2): Frösthults sn — Brunnby, Långtibble, Måt­

teby, Mälby och Skensta. Simtuna sn — Härvsta och Marby. Kaby åtting (Kadeby): Akuna sn — Drävle och Sävasta. Simtuna sn — Albäck, Berga, Forsby, Mällersta, Råby, Salfors, Skensta, Tisby, Ulleråker, Vånga, An­

dersia samt 1538 (endast) Skinnarbo och Markusbo; från 1539 Vänögla.

Tärna åtting (Themne): Tärna sn — Fastparbo, Skarbolandet, Solbo,

Tingvastbo, Tärnaby och från 1540 Bärtbo. Västerlövsta sn — Sättersbo.

Al tuna sn — Fastbo och Vigelsbo. Enåkers åtting (Jönakars): Enåkers sn — Ekedal, Enåkersby, Granberg, Haneberg, Ingbo, Klasbo, Kroksbo, Lan- dberga, Lund, Rödmossa och Österbo. Nora sn — Ingbo, Sörbo och Östa.

Västerlövsta sn — Arnebo, Fasenbo, Heby, Härvsta, Lundbo, Siggbo, Skallerborn, StafFansbo, *Stregnesboda, Ytter och Över Sävne, Vigelsbo, Visbo och Vivastbo. Norrby sn — 1538 (endast) Ölsta. Simtuna sn — från 1539 Markusbo. Save åtting (Saue, Szaffue): Simtuna sn — Björk, Finnsta, Gribby, Hanvad, Isby, Koby, Kylösa, Mälby, Siggesta, Stav, Stångby, Tibb­

le, Vändersta och Väsby. Karleby åtting (Karlebåå, Karlaby): Simtuna sn — Bortomta, Gölja, Karleby, Sjöbo, Storbo, Vad och från 1539 Skinnarbo.

Tärna sn — Brunnsbo, Bännebo, Gränsbo, Hovberga, Löt, Smedsbo och Sonnebo. Altuna åtting (Altun): Akuna sn — Altuna by, Billerstena, Brunnby, Flosta, Fnysinge, Fröslunda, Hässelby, Högsberga, Mälby och Säva. Västerlövsta sn — Björsbo, Horrsta, Littersbo, Röcklinge, Sörby och Al. Enåkers sn — från 1540 Kroksbo. Norrby åtting (Norby ottingh VmH 1547:6): Norrby sn — Boda, Eljansbo, Gunnarsbo, Härsta, Ingbo, Isätra, Kumlaby, Kyllinge, Kärrbäck, Norrby, Norrbäck, Orrbo, Skorkebo, Stor­

barbo, Svartbäck, Sörby, Sörbäck, Torskebo, Varmsätra, Öja, Ölsta och från 1540 Lisselbo.

Administrativ indelning, judiciella och kyrkliga förhållanden, hemman­

tal och jordetal, se inledningen (s 23 ff).

Jfr AH s 36 f, AL 2 s 244 f, DoSk s 230 f, SU s 350, UpTerr s 49 ff, 120, 157.

Sala hytta och damm samt Hallaren

1547 omnämns ’den nya hyttan vid Sala’ (kyrka) som fogden Severin Jute börjat bygga (GR 18 s 220). I mitten av mars är hyttan i gång (GR 18 s 423, 437). I slutet av månaden godkänner kungen Severin Jutes avsikt att bygga ett bokverk i anslutning till hyttan (GR 18 s 454). I juni skriver kungen till fogden på Väsby gård, Mats Tordsson, att bokverket ’som uppsatt är vid Sala kyrka’ skall bulta 90 halvtunnor silvermalm om dygnet, så att alla åtta ugnarna i hyttan kan hållas igång (GR 18 s 580).

Driften av hyttan och bokverket förutsätter att en damm byggts i Sagån vid

Sala kyrka för att reglera vattentillgången. Därvid uppstod en ny sjö (Sala

damm). I samband därmed har man för att öka vattentillgången börjat

gräva en kanal från sjön Doften, som tillhör Hallarens vattensystem, till

Sagåns övre lopp, vilket framgår av följande notiser.