Litteratur och kritik
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1930_litt Fornvännen 1930, s.
Ingår i: samla.raa.se
119 1600-talet och kallas då för hålväg
1(senare 'mellersta hålvägen"). Sanno- likt var den under medeltiden mycket obetydlig. Den nuvarande vägen Rök—ödeshög anlades på 1600-talet. Dess föregångare, som synes ha varit en obetydlig färdestig, sökte sig fram närmare skogen i söder i linjen Ifemmingstorp—Ingvaldstorp—Valla o. s. v., där rester av densamma här oeh där ännu kunna spåras.
Om Rökstenen en gång stått vid on väg, var bör då platsen sökas?
Enligt en tradition, som ännu är gängse i orten och som meddelats mig av godsägare A. J. Håkansson i Millingstorp i Rök, har stenen varit rest på de s. k. Röks mader, en låglänt mark under Millingstorp, belägen i tre- kanten väster om vägkorset strax söder om Hojla. Något större värde vågar man kanske icke tillmäta denna uppgift. Ty dels kan man där icke konsta- tera någon väg av forntida betydelse, dels synes platsen ligga för av- lägsen från förhistorisk bebyggelse. När stenen rislades funnos här varken ödeshögsvägen eller vägen Hejla—Röks kyrka eller knappast Trohörnavägen
2. Då finnes ingen mera sannolik plats än vid den förut skildrade vägen frän Svanshals till Alvastra, där den norr om Röks kyrka går över nyss- nämnda å. På 1640 års karta över Rök
3ser man, att don ännu vid denna tid var ganska betydande, och 1705 års karta över prästgården (fig. 38) upplyser oss om, att den nuvarande åkermarken norr och nordost om kyr- kan då var ouppodlad äng. En dol därav, som kallades R u n n c s t a ä n - g e n, gick ända ned till ån. Här har vägen i forntiden delvis måst byggas med sten och jord, och fragment härav ha, som redan nämnts, varit synliga ännu vid 1800-talols slut. Om vägen passerat över än ungefär vid den punkt, där en österifrån kommande bäck rinner ut i ovannämnda å, borde Röksto- nen ha rests på denna plats, synlig för alla vägfarando.
Bengt Cnattingius.
Litteratur och kritik.
Konsthistoriska Studier, tillägnade Johnny Roosval don 29 augusti 1929.
Studier från Zornska Institutet för Nordisk och jämförande Konst- historia vid Stockholms Högskola. VI. Sthlm 1929.
Under de senaste decennierna har det rått en febril livaktighet i vår svenska konstforskning. Därom vittna bl. a. de tre festskrifter, som un- der loppet av tio månader tillägnats proff. Wrangel, Hahr och Roosval
1
Handlingar rörande Skandinaviens historia, Stockholm 1842, XXV, s. 17.
2
Till I n g e v a l d s t o r p torde dock en väg ha lett. Detta namn på en by, som nu är socknens största (med Assaryd 4 mtl) är i detta sammanhang anmärkningsvärt, då Ingvaldssläktcn omtalas på Rökstenen. Sannolikt är hyn i likhet med flertalet ortnamn på - t o r p en i senare tid förstorad be- byggelse kring en utflyttad "enstakagård".
8
Lantmäteristyrelsens arkiv D 10, pag. 41—42.
120 Litteratur och kritik.
med anledning av deras respektive 65-, 60- och 50-årsjubileer. De tre volymernas format och kilovikt stå i direkt proportion till festföremålens ålder. Redaktören för den Wrangclska skriften synes åtminstone i detta fall haft Gustav V:s kyrkobibel till rättesnöre, den Hahrska är en essay- samling av normaltyp, medan don Roosvalska i sitt mjuka ljusblå pap- persband med sitt spartanska titelfält närmast påminner om ett ordinärt kollegichäfte. Att dess innehåll ger mer än dess yttre lovar, framgår redan därav, att de flesta modarbetarna äro kända och internationellt upp- skattade forskare, vilkas huvudsakliga gärning faller inom samma epok som Roosvals egen, medeltiden. Framställningen är i do flesta fall så fängslande, att även den, som i likhet mod anmälaren blott sällan förlagt sina studier till dessa fält, med odelat nöje tar del därav. Arbetet torde därför i den mån det berör svenska monument, kunna vara av intresse för denna tidskrifts läsekrets.
Främst bland bidragen står utan tvekan A n d r e a s L i n d b l o m s studie av den utsökta korkåpa, som enligt traditionen förärats Vadstena klosterkyrka av Sten Sture d. ä. och hans gemål vid S:ta Karins skrin- läggning år 1489. Förf:s utomordentliga kunskaper och subtila iaklta- gelseförmåga på dessa områden ha nyligen dokumenterats i det monu- mentala arbetet "Svenska vävnader och broderier". Ett bland de många bevisen på Lindbloms ingående kännedom om det väldiga, stundom ganska svåråtkomliga materialet är jämförelsen mellan Vadstenakåpan, de båda kåporna i Watcrford och en Credotapet i Mus. of Fine Arts i Boston.
En kort och koncis, på djupa ikonografiska kunskaper fotad bevisföring ger vid handen, att Vadstenakåpans hittills oförstådda scener illustrera do fyra sista punkterna i den tredje av trons artiklar. Kåpan, som är en något senare förenkling av Bostontapcton, härrör i likhot mod denna från Briis- sel samt har förfärdigats strax före det år, då den av svensko riksföre- ståndaren överlämnades till klosterkyrkan.
Ett annat värdefullt bidrag till kännedomen om Vadstonakulturcn ger C a r l R. a f U g g l a s . Han ägnar Mariaskåpet från Fågclås (nu i Sta- tens historiska .museum) en ingående analys, som med all önskvärd tyd- lighet visar, att dess ytter- och innerfigurcr tillhöra tvenne skilda stil- epoker, do förra 1400-talots raurmålningar. Båda grupperna uppvisa be- stämd släktskap med figursvitcrna i Vadstcuanunnornas rcfektoriesal från 1400-talots början, vilka röja on just för den konservativa Vadstona- skolan karakteristisk blandning av äldre och yngre stildrag. Då doku- menten dessutom ge vid handen, att en del inventarier översänts från Vadstona till Fugelås' kapell år 1405, förefaller det plausibelt, att skåpet utförts av en Vadstenamästarc. Detta resultat är så mycket intressantare, som dot visar att Vadstena under 1400-talet varit ett betydelsefullt cen- trum för don kringliggando nejdens av allt att döma rika konst.
Med största nöje följer man A x e l R o m d a h l s förklaring av don till
synes omotiverade växlingen av arkadornas bågform i Linköpingsdomens
norra långhusmur. Denna oregelbundenhet beror på, att man på spets-
bågarnas plats från början planerat en unggotisk portal, korrospondo-
rande mot sydportalcn. Den sistnämnda, som först senare erhållit sitt nuvarande utseende, torde ursprungligen liknat rundbågeportalen i Lau.
Då dessa ingångar skulle loda till det inom 1200-taIskyrkans murar ännu kvarstående äldre templet, måste även detta haft långhusportaler både i norr och söder.
Att studiet av 1100-talets byggnads- och bildhuggaikonst är fyllt av faror och vansklighcter visar O t t o R y d b e c k s kritik av Ragnar Blom- qvists "Studier i Smålands romanska stenkonst". Don ganska hårda vid- räkningen grundar sig delvis på Blomqvists benägenhet att tänka sig konstnärerna såsom "automatiskt handlande efter ett bestämt schema".
Man behöver knappast vara medoltidsforskarc för att efter läsningen av Blomqvists bok förstå, hur befogad Rydbecks kritik på denna punkt är.
Dot egentliga föremålet för Rydbecks framställning är dateringen av några funtar, tillhörande Bostiariusgruppen. Förf. gör här gällande, att den riktiga utgångspunkten för fortsatta studier på detta fält trots Blom- qvist förblir Roosvals arbete "Die Steinmeister Gottlands".
I motsats mot ett par uppsatser, som ha en väl stark bismak av i röt- månaden hopskrapad skåpmat, äger B e n g t T h o r d e m a n s skildring av sina senaste utgrävningar primärforskningens oförlikneliga fraicheur.
Förf. beskriver 1928 och 1929 års undersökningar av Solbcrga nunne- kloster strax ö. om Visby. Redan genom O. V. Wennerstens grävningar 1905—1909 hade flera av klostcrbyggnaderna blottats. Bland annat hade denne påträffat ett delvis med fyrkantiga gravhällar belagt rum, vars ursprungliga karaktär oj kunde fastställas. Sedan förf. nu i större om- fattning blottat kyrkans grundmurar, har det visat sig, att den har for- men av ett grekiskt kors, samt att det ovan omtalade rummet varit don södra korsarmen. Redan av kyrkans ytterkontur (dess inre har ännu ej undersökts) anser sig förf. kunna fastställa, att dess närmaste frände är S. Lars i Visby, vars korsformiga dol enligt Roosval uppförts på 1230- eller 40-talet. Då Solbcrga kloster grundats just vid nämnda tid, tordo kyrkan byggts i samband mod klosteranläggningen i övrigt.
G e r d a B o é t h i u s behandlar stavkyrkans ursprung och utveckling.
Förf. stödjer sig på Sune Lindqvists tes, att templet i Gamla Uppsala, som bestod av ett kvadratiskt, tornartat mittrum med stolpstöttadc tak- konstruktioner, omgivet av en yttre omgång, influerat stavkyrkorna. Ut- gående från dessa premisser kritiserar förf. de norska forskare, som hit- tills sysslat med stavkyrkoarkitekturon samt sökt härleda den ur don romanska byggnadskonsten. Stavkyrkobyggnaden är enligt doc. Boéthius
"sammansatt av en eller två, var för sig enhetliga centraliserade bygg- nader och har intet gemensamt med en långhuskyrka mod absidinlt av- slutat kor". Därpå följer en typologisk gruppering av det hithörande materialet samt en kritik av Strzygowski, som typologiskt sett velat göra Nuraraodalsgruppcn till urtyp.
M a r c c l A u b e r t behandlar on domportal i Saint-Loup do Naud,
H o n r i k C o r n e l l '"Naturalismens möjligheter", A d o l f G o l d -
s c h m i d t "Der Zcichner des Jean de Waurin", E r i k L u n d b e r g
122 Litteratur och kritik.
"Den romanska katodralintoriören och vår uppfattning av medeltida arki- tektur", K. K. M e i n a n d e r "Orientaliska drag i Finlands medeltida textilier", A. K i n g s l e y P o r t e r irländska 1100-talsskulpturcr, E s t h e r I s a b e l S e a v e r tidiga skandinaviska figurskulpturer på the Isle of Man samt H e l g e K j e l l i n "Veigilius i korgen och som troll- karl".
Tryck och illustrationsmaterial, som ombesörjts av Nordisk Rotogravyr, äro utförda mod berömvärd omsorg. Man lägger från sig arbetet med den största aktning för de forskare, som här hyllat sin vän och föregångsman.
Wilhelm Nisser.
Konstvetenskapliga studier och essayer tillägnade August Hahr på 60-års- dagen. Stockholm 1928.
På sin 60-årsdag hyllades professor August Hahr med en vacker och välredigerad festskrift, som gåva från omkring trehundra vänner och lär- jungar. Möda och arbete har boken väl endast kostat författarna till de femton uppsatserna och de båda, Carl Gunne och Akke Kumlien, som svarat för den konstnärliga utstyrseln, och det är detta knippe av festföre- målets lärjungar, som har hedern av volymens rika och omväxlande innehåll och av den smakfulla form, i vilken den framträder.
I femton uppsatser avhandlas konsthistoriska problem från de mest skilda arbetsområden och epoker: från medeltida borgarkitektur till 1860-talets villastilar, från Torso di Belvedere till Bouchers teckningar eller till den lantliga kontcrfojaren Edvard Orm. Man får ett övertygande vittnesbörd om omfattningen av och mångsidigheten i festföremålets och lärarens gärning, som det väl varit 60-åringen en särskild glädje att på detta sätt bli erinrad om och kunna blicka tillbaka på.
Festskriftens första och längsta uppsats behandlar Olof Rudbeeks ana- tomiska teater och dess förebilder och är författad av dr E r n s t A r e e n.
En utförlig redogörelse läranas för den anatomiska forskningens och uni-
versitetsundervisningens historia. Den märkliga ombyggnaden av Gustavia-
num i början av 1660-talet, varvid under Rudbeeks ledning den ännu be-
fintliga originella åttkantiga kupolbyggnaden uppfördes för den analomiska
teatern behandlas däremot mycket knapphändigt, liksom problemet om före-
bilderna. Sedan förf. pekat på den berömda teatern i Padua som proto-
typen för anordningarna i "salongen" fortsätter han: "Uppslaget till att
förlägga sin anatomiska teater inom en kupolbyggnad med ymnigt överljus
och på detta sätt lösa den viktiga belysningsfrågan har Rudbeck med största
sannolikhet fått från titelbladet i Andreas Vosalius' förutnämnda verk, De
Humani corporis fabrica. — — — Från denna arkitektoniska fantasiska-
pelse i den italienska högrenässansens yppiga smak anser jag, att Rudbeck
fått idén ej blott till den effektiva belysningsanordningen i sin anatomiska
teater utan även till de såväl dekorativt som konstruktivt betydelsefulla
kolonnerna vid barriären till teaterns översta galleri." Hypotesen synes vara
lika litet trolig som givande för byggnadsverkets inplacerande i dess konst- historiska sammanhang. Ett stycke vanlig bakgrundsarkitektur på ett 1500-talsstick kan knappast ha haft avgörande betydelse för Rudbeck, själv verksam som arkitekt och meddelande undervisning i byggnadskonst. Rud- beck kände väl till lidens arkitekturböcker och hade utomlands haft tillfälle närmare studera kupolkrönta centralrum, vilka ju into heller voro obekanta föl Rudbeeks samtida svenska arkitekter. En jämförelse mellan det om- nämnda sticket och Rudbeeks teater visar icke några som helst likheter i detaljerna.
R a g n a r J o s e p h s o n lämnar i "Balders tempel" ett intressant bidrag till klarläggande av nyromantikens arkitekturideal sådant det skapats i Atterboms och Tegnérs fantasi. Längre fram i 1800-talsarkitekturen och till mera profana och jordbundna former för oss I n g e g e r d H e n s c h e n I n g v a r som behandlar 1850- och 60-talens villastilar, schweizervillan och den engelska villan, föregångarna och förebilderna till do följande decen- niernas utsvävningar med glasverandor och lövsfigsutsirningar. Stilen har ju sedan någon lid tillbaka varit i vanrykte, med rätta naturligtvis beträf- fande degenerationstyperna och de enklare byggmästarfostren från år- hundradets slut men knappast beträffande de tidigare, de av Scholander och Chiewilz m. fl. ritade.
E r i c L a n g o n s k ö l d redogör utförligt för Torso di Bclvedcros histo- ria och för de olika försök, som gjorts att identifiera och rekonstruera bilden. Hans eget försök att rekonstruera torson såsom Marsyas under- visande Olympos förefaller djärvt. Det finns nämligen åtskilliga "små stötestenar", som förf. kallar dem, vilka göra hypotesen, att denna förmodade Marsyasgrupp tjänat som förebild för en väggmålning med detta motiv i Her- culanoums s. k. basilika, mindre trolig, såvida icke andra mera bindande bevis härför kunna förebringas. Det förefaller också diskutabelt, att den musku- lösa torson, framställd i en kraftigt framåtböjd ställning, skulle kunna identifieras som Marsyas i en idyllisk scen med Olympos.
G u n n a r M. S i l f v e r s t o l p e lämnar ott bidrag till kinoseriets histo- ria i Sverige, ett av de intressantaste kapitlen i 1700-talets konsthistoria, som man på några få sidor får en förträfflig överblick över, där Kina slott, denna utsökta pärla av behagfull lustslotlsarkitektur naturligtvis intar den förnämsta platsen.
Till slottsarkitektur av helt annan art för oss B e n g t T h o r d e m a n , som publicerat resultatet av en av honom företagen undersökning av borg- ruinen vid Tuna i Österåkers socken i Uppland. Borgen, som utgjorde en fast punkt för Uppsala-ärkebiskopens välde och som behärskade en av huvudvägarna in till hjärtat av Uppland, dateras av förf. till 1200-talets slut.
A k e S t a v e n o w behandlar i en uppsats om Götiskt silver de dryckes-
horn, som under 1800-talets förra del blevo vanliga inom de för nordisk
forntid svärmande "götiska" kretsarna. Sitt ursprung ha dessa dryckes-
horn, som förf. påpekar, i Götiska förbundet, där det hörde till samman-
trädesritualcn att dricka ur horn. Stavenow har emellertid icke observerat,
124 Litteratur och kritik.
att icke mindre än åtta stycken av dessa Götiska förbundets horn finnas bevarade i Nordiska museet. Gösta Berg har i Fataburen 1928 liimnat ett meddelande om dem.
H e n r i k C o r n e l l försöker utreda quattrocentons slilströmningar och slår naturligtvis ännu en spik i det gamla goda renässansbegrcppets lik- kista. M
1a n n e H o f r é n skildrar den småländske konterfejaren Edvard Orm, en ganska duktig företrädare för svensk provinskonst under 1700- lalets första decennier, och A r v i d J u l i u s den framstående svenske medaljgravören Raymond Faltz, en man av internationellt rykte. Bouchers teckningar i Nationalmuseum behandlas av R a g n a r II o p p e , och en skiss- bok av Johan Philip Lomko publiceras och katalogiseras av W i l h e l m N i s s e r .
G r e g o r P a u l s s o n ger i sitt bidrag en analys av Miichelangelos konst, utmynnande i tesen att Michelangelo oj var barockens fader ulan renässansens konsekvens. Hans försök att på några få sidor göra en full- ständig omvärdering kan inte precis sägas go läsaren en klarare bild av Michelangelos verk och betydelse. E v a l d U g g l a har lämnat några no- tiser om den franske porträttören Francois Baudiols verksamhet i Sverige i början av 1800-talet. I festskriftens sista uppsats behandlar C a r l R. a f U g g l a s Jacob Zcllers Perseuspokal, den förnäma elfenbensskulptur från barocktiden, som nu finnes i Statens historiska museum. Ugglas tolkar på elt fyndigt sätt dess framställning av Porsens och Andromedasagan som en hyllning lill Krislian I av Anhalt-Bomburg och hans kamp för protes- tantismen.
Tord O:son Nordberg.
O t t o v. F r i e s e n , Runorna i Sverige. 3 uppl. Uppsala 1928. (Föreningen Urds skrifter. IV.)
Ett väsentligen nytt arbete är den tredje upplagan av Otto v. Friesens
"Runorna i Sverige"; såväl i avseende på text som bildmaterial är den dubbelt så omfångsrik som den 1915 utgivna andra uppl. Författaren ger här en utomordentligt klar och lättläst framställning av våra måhända märkligaste fornminnen, och han belyser den med förträffliga avbildningar, som med få undantag äro gjorda efter av honom själv tagna fotografier.
På alla punkter kan han bygga på egna undersökningar av materialet, och hela boken är från första bladet till det sista ett imponerande vittnesbörd om förf:s enastående sakkunskap inom runforskningens hela område. Den vetenskapliga litteratur från de senare åren, som det vid omarbetningen gällt att taga hänsyn till, utgöres främst av hans egna båda arbeten, om
"Rökstenen" (1920) och om "Rö-stoncn i Bohuslän och runorna i Norden under folkvandringsliden" (1924).
Största utrymmet ägnas, naturligt nog, åt inskrifterna m e d d e v a n l i -
g a , y n g r e r u n o r n a . Förf. uppskattar dem till omkring
7/
8av våra
inemot 2,500 runinskrifter; han frånräknar då tydligen ej blott de fåtaliga
äldre inskrifterna med 24-typig futhark eller med Rökrunor, utan framför allt de medeltida med dot stungna runalfabctet. Dit hör bl. a. flertalet av Gotlands runinskrifter. Seden att rista minnesstenar Över döda fränder kora mot slutet av 90Otalet som en modoriktning från Danmark, därmed också de danska runformerna och ett bestämt formulär för inskriften.
Spridningen har huvudsakligen följt kulturvägarna över land genom Små- land och Västergötland. Do fredliga handelsförbindelserna över gränsen torde sålunda ha varit av större betydelse än de krigiska beröringarna under vikingatågen. Ett antal historiska inskrifter ge oss de fasta håll- punkterna för dateringen; runologiska och språkliga kännemärken komina till såsom led i en runstenarnas kronologi. Av särskilt intresse är den framställning von Friesen ger av ornamentikens utveckling och former.
1 Uppland får den sin rikaste blomstring och den framträder där som indi- viduell konstnärlighet hos de olika runmästarna. Förf. karakteriserar de förnämsta av dem i största korthot och ger prov på deras ristningar; ut- förligare har han behandlat dem i "Upplands runstenar" (1913).
Till det nya och särskilt anmärkningsvärda hör kapitlet om " D e s t u n g - n a r u n o r n a " . Enstaka stungna runor (c, ii oeh g) förekomma i Dan- mark redan på GCO-talet och sedan sporadiskt i Sverige pä 1000-talet. Men det är enligt von Friesen förmodligen i Norge, som under 1100-talet på grundval av den 16-typiga runraden elt teckensystem utbildas, som över- ensstämmer med det latinska alfabetet, det "helstungna" runalfabetet. Härpå tyder dels vissa runors utseende (t. ex. t, d, n), dels bruket av don gamla H-runan som tecken för y.
I fråga om R ö k s t e n e n framhåller von Friesen, som dock mer än
någon annan nu levande forskare bidragit till lösningen av dess dunkla
gåtor, att tolkningen både som helhet och i detaljer är utomordentligt vansk-
lig. A andra sidan är dock obestridligt, att man i en mängd punkter har
kommit till resultat som skola bestå, "och detta ger oss hopp om att man
en gång, när tillräckligt många fasla hållpunkter vunnits, skall nå en
åtminstone i huvuddragen riktig föreställning om den enastående inskriftens
verkliga innebörd'. Viktiga hörnstenar uti von Friesons egen tolkning är
dels att ristaren kan visas ha halt ett magiskt syfte med inskriften, dels
att man kan fastställa don ordning, i vilken stenen blivit ristad, och följ-
aktligen också den ordning, vari den bör läsas. Att inskriften är av magisk
natur förefaller åtminstone mycket frestande att tro: inramningen av bak-
sidans milt fält genom rader med lönnskrift, där det magiska talet 24 stän-
digt återkommer, är onekligen mycket slående. Om man likvisst känner
sig något tveksam, beror det på att innehållet i mittfältet, såsom också von
Friesen själv medgiver, "mera pekar på fantasiens än på verklighetens
värld". Genom en granskning av ytans disposition på baksidan anser sig
von Friesen kunna fastslå, i vilken ordning dess olika delar ha blivit in-
huggna: först den nedersta vågräta raden, så den lodräta radon längst till
vänster, därpå de tre vågräta raderna upptill omedelbart under korsen
o. s. v. Emellertid är det ju klart, att en mycket noggrann planering för
126 Litteratur och kritik.
stenytans användning måste ha gått före ristandet; utrymmet är ju också till det yttersta utnyttjat för den långa inskriften. Säkerligen har hela ristningen först tecknats eller målats på stenen, innan den huggits in. Vi måste förutsätta detsamma för huvudmassan av våra yngre runstenar. Att en viss rad "måste vara huggen först", innebär därför icke med nödvändig- het, att den måste l ä s a s först. Några säkra anvisningar för läsningen kunna vi knappast vinna på detta sätt. Mittpartiet kan från början ha varit reserverat för de episka delarna, som svara mot framsidan, ramens omgivande rader för de kortare magiska punkterna. Men i samma mån som man sålunda känner sig skeptisk mot den föreslagna ordningen för läsningen, i samma mån blir man, synes det mig, tvingad att tro på det magiska syftet: det måste finnas en bestämd mening med den egendomliga ramen med dess lönnrunor och talförhållanden. Och detta är i så fall den viktigasto upptäckt, som på långa tider gjorts i den märkliga inskriften.
I kapitlet om " I n s k r i f t e r m e d d e n ä l d r e f u t h a r k e n " med- delar förf. i korthet sin åsikt om herulernas betydelse för runskriftens spridning i Norden, en åsikt som han närmare har utvecklat i sin bok om Röstenen. Flera av de urnordiska inskrifterna synas vara ristade av resande heruliska köpmän, som velat hugfästa minnet av en frände eller kamrat, som dolt i främmande land. Det är fallet mod bl. a. Järsbergsstonon. där orden ek crila R tolkas 'jag herulen'. Emellertid förekommer detta uttryck ej blott i minnesinskrifter frän Norge och Sverige, utan också i magiska inskrifter på lösa föremål i Danmark, herulernas hemland (Kragehul, Lind- holmen). Här kan innebörden väl knappast vara att ange nationalitet, åtminstone ej enbart. I sydvästra Norge (Rogaland och Väst-Agder) äro som bekant runinskrifterna osedvanligt talrika; enligt von Friesen beror detta möjligen pä att utvandrande hcruler här varaktigt ha slagit sig ned.
Anmärkningsvärd är ocksä den tolkning von Friesen i förbigående (s. 14) ger av de kontinentalgermanska personnamnen pä Gaut- (Gaudeldis, Adal- gaut m. fl.): de antagas härröra från götar, som efter götarikets undergång utvandrat och levat som krigare bland friindefolken på kontinenten. Ovisst är väl, om Sripwd hin mikla varit en folklig beteckning bland nordborna under vikingatiden för Ryssland (s. 46). Är det ej snarare ett på lärd kombination beroende, relativt sent återgivande av det klassiska Scythla mogna?
I frågan om r u n s k r i f t e n s h ä r k o m s t har som bekant en ny hypo- tes nyligen framställts av den norske kcltologon Carl Marstränder. Den har vunnit en ganska stor anslutning från olika håll; en och annan har t. o. ra.
gått så långt i övertygelse, att han ansett von Friesens gotiska teori som definitivt vederlagd. Intet kan vara mera oriktigt. Man gör säkerligen klokt i att icke på nägra allmänna grunder förhastat ta position i frågan.
De skrifthistoriska problemen, som ju givetvis måste bli de avgörande, äro
ytterst invecklade och svårtillgängliga. I ett tillägg riktar von Friesen en
kort kritik mot Marstranders hypotes och betecknar den både av kronolo-
giska och typologiska skäl som oantaglig. Enligt M. skulle runorna ha
uppstått omkring vår tidräknings början, men förgäves har han sökt påvisa inskrifter äldre än 200—250 o. Kr. Ett par hundra år, eller mera, skulle alltså ligga mellan runornas uppfinning och deras första framträdande i fynden. Och delta sker då på ö s t g e r m a n s k t och n o r d i s k t område, icke på v ä s t g e r m a n s k t , som man efter M. haft anledning att vänta.
De äldsta västgermanska inskrifterna härröra från tiden 450—500. Salins arbete om den nordiska djurornamentiken utgör fortfarande den fasta grun- den för frågan om runskriftens ursprung och spridning. Oemotsagt har Salin ådagalagt, att de äldsta runfynden uppträda i en kulturström, som frän Svarta havet hastigt utbreder sig till Östersjöbäckenet och vid mitten av 400-talet härifrån sprider sig söderut till Rhen och Donau oeh västerut till England.
Det har sagts (av Marstränder och M. Hammarström), att von Friesens teori skulle vara kronologiskt orimlig. Först efter erövringen av de gre- kiska kulturcentra Olbia och Tyras år 236 kunna goterna tänkas ha blivit så påverkade av klassisk kultur, att de ha skapat ett eget skriftsystem.
Argumentet är visst icke så starkt som dot låter. Ingenting hindrar, såsom von Friesen framhåller, att många goter tidigare — redan i slutet av 100-talet
— ha vistats inom den klassiska kultursfären och där lärt sig språk och skrift. Sådant kan man knappast vänta att finna styrkt i de mycket spar- samma litterära källorna för denna tid. Men framför allt tordo dateringen av de äldsta runfynden knappast vara så fast, som man ofta låter påskina.
Mot Sheteligs datering av Stabu-spjutct till tiden före eller senast omkr.
200 ha Almgren och Nerman rest invändningar (Die ältere Eisenzeit Got- lands 2, s. 134). De nämnda forskarna anse också, att Montelius" bestäm- ning av Vimose-tyndet till omkr. 250 är något för tidig. Men detta synes ha konsekvenser med sig även för de östgotiska runfynden. Finns det över- huvud taget nägot runföremål, må det vara tillåtet att fråga, som med säker- het är äldre än 300 e. Kr.?
Man har också framhållit, att det är principiellt omöjligt att härleda ru- norna ur klassisk kursivskrift. Man har därvid, förefaller det, ej beaktat, att det enligt von Friesen ej är kursiven i sin egentligaste form, som ligger till grund för runorna, utan en kursiv som i viss mån omformats för epi- grafiskt bruk (ristning å raurytor o. dyl.). Att avvisa detta såsom obevis- bart postulat vore icke berättigat. Det förhåller sig på ett liknande sätt med runmagien. Att denna står i något saraband med antik skrift- och talmystik är otvivelaktigt, men så snart man gör närmare jämförelser mod do kända formerna av denna, framträda svårigheterna mycket starkt. Vad vi kunna nå, är kanske, både i det ena och det andra fallet, icke de exakta förebilderna, utan endast nära besläktade företeelser. Därför kan bevis- ningen måhända aldrig bli i strängaste mening bindande.
Elins Wessén.
128 Kurze Mitteilungen.
KURZE MITTEILUNGEN.
Uber die F u n d e v o n G r o b i n i n L e t t l a n d berichtet B. Norman, der dasolbst auf Einladung dor lottischcn Bohörde Ausgrabungen im Sora- mor 1929 ausgefiihrt hat. Ein Gräberfeld von gewaltigen Dimensionen, siidlich von der Stadt belegen, diirfte, bevor es teilweise zerstört wurde, wenigstens tausend Gräber enthalten haben, die aus einfaehen Brand- gruben öder Brandflcckcn bestanden. 43 solche Gräber wurden unter- sucht und liefcrten zusammen mit 14 zufällig angetroffenen ähnlichen Gräbern sehr reiche Funde von ausgeprägt gotländischen Typen aus dor Zeit etwa 650—800 n. Chr. Während dieser Zeit hat also an dem Örte eine gotländische Kolonio von bedeutendom Umfang bestånden. Ein öst- lich von der Stadt befindlichos Hiigelgräbcrfeld zeigt fiir Mittelschweden typische Grabformon; gegen 450 Gräber sind noch vorhanden, wovon 12 untorsucht wurden. Die Funde hior sind nicht gotländisch, und gewisse Gegenstände haben ihre nächstcn Analogien in Uppland. Ihre Datierung stimmt mit den gotländischen iiberein. Gleichzeitig mit der gotländischen muss es hior also auch eine mittclschwodischc Besiedelung gegeben haben und zwar solchen Umfanges, dass der Ort in der Wikingerzeit eine stadt- artige Anlago von derselben Art wie das schwedische Birka gewesen sein muss. Die Anlago wird vom Verf. mit dom von Rirabcrt erwähnten See- burg idontifizicrt. Die Ausgrabungon worden im Sommor 1930 fortgesetzt werden. — Die Frage "W o h a t d e r R ö k s t e i n u r s p r i i n g l i c h g e - s t a n d e n ? " wird von B. Cnattingius crörtert, der auf Grund von Stu- dien iiber die ältere Topographio der Gegend, insbesondere dio Wege, es fur das wahrschoinlichste halt, dass dieses bomorkenswortcste Runendoku- ment der gormaiiischon Wolt boi einer Briicke neben einem vorzeitlichon Wege zwischen Svanshals und Alvastra (die Stolle auf Abb. 38 mit X bezeichnet) errichtet gewesen ist.
Literatur und Kritik. Zwei kunstgcschichtliche Fostschriften, don Pro-
fossoren J o h n n y R o o s v a l in Stockholm 1929 und A u g u s t H a h r
in Uppsala 1928 gewidmet, wordon von Wilhelm Nisser und Tord 0:son
Nordberg angezeigt. — O 11 o' v. F r i e s en's Arbeit "Runorna i Sverige",
eino populäre und allsoitigc Darstellung dos gogenwärtigen Standpunktos
der Runologie, wird von Klias Wessén bosprochen
förklenande namnet bastarner, vilket detta sedan upptagit som staranaran;
paralleller till en sådan procedur äro icke sällsynta.
Det kan tilläggas, att redan dr T. J. Arne i sitt 1917 utgivna arbete "Dot stora Svitjod" fäst uppmärksamheten pä lerkärl och halsringar av germansk typ i Sydryssland, vilka enligt honom skulle härröra från tiden omkring år 400 f. Kr. eller 5:te århundradet. De skulle emellertid enligt honom sna- rast vittna om inflytelser, ev. folk förskjutningar, från den jylländska halvön.
Arne har även i sydryska gravfynd frän de två senaste århundradena f. Kr. velat finna spår av bastarnerna och andra östgormanska stammar.
Birger Nerman.
Litteratur och kritik.
K j e l l i n , H e l g e , Die Kirche zu Karris es Skrifter utg. av Kungl.
Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund XI, Lund 1928.
Jag vet intet land i Europas stater, där de nuvarande politiska gränserna sammanfalla med medeltida konstgeografiska. Länder av mycket stor rikedom på städer, kloster och borgar sönderfalla inom medeltidens konst- värld i flera områden, som delvis gripa in i andra (nuvarande) riken. A andra sidan förefalla fattigare länder gärna sammanslutna till större gemensamma konstområden. Egna lagar härska inom konstens naturlära, lagar, enligt vilka ett visst minimum av människoanlal och av makt begäres som basis för ett konstområde. Det är tydligt, att det nuvarande Sverige under medeltiden i stort sett bör anses sammanhängande med Danmark, tyska nordsjökusten, Lettland och Estland samt Finland. Detta förhållande har jag sökt att påvisa i ert flertal skrifter och föreläsningar, såsom t. ex.
i "Den baltiska Nordens kyrkor", Upsala 1924, i "Das baltisch-nordische Kunstgebiet", i Nordelhingen, Beiträge zu Heimat-Forschung, Bd 6, Heide in Holstein 1927, s. 271, samt på engelska i de föredrag jag hållit 1929 i Princcton över svensk konst, vilka snart skola publiceras genom Princeton Universitets försorg.
Ett av de tydligaste bevisen på huru innerligt förenade de baltiska, kusterna i smakhänseende voro, är den gotländska exporten av konstverk och konstnärer under 1200- och 1300-talen bl. a. till Estland och Lettland.
Professor Ewert Wrangel i Lund erinrade redan i ett av honom lämnat
bidrag till Dehios' och Bezolds klassiska verk, Die Baukunst des Abend-
landcs II, 415, om att gotlänningar år 1186 anlitats för ett bygge i Uxkull
i Livland m. ra. Ar 1924 visade jag genom parallellavbildningar i "Den
haitiska Nordens kyrkor"' hur fullkomligt gotländska vissa nordestländiska
hallkyrkors interiörer te sig. Lyckligtvis har nu denna för uppfattningen
om den nordligaste europeiska konsten så viktiga östhaitiska region börjat
bli föremål för noggrann vetenskaplig bearbetning, i det att den svenska
konsthistorikern dr. Helge Kjellin, vilken tidigare varit innehavare av
professur i Dorpat, nu som professor i Riga ägnar sin energi och erfaren-
182 Litteratur och kritik.
het åt medellidskonsten inom de gamla "Östersjöprovinserna". Av hans forskningar föreligger i tryck bl. a. en minutiös granskning av kyrkan Karris på Ösel, för vars restaurering han även på estniska regeringens uppdrag varit ledare.
Kjellin går vid varje detalj i skildringen av kyrkan in på alla tänkbara paralleller i Europa. Det är långtrådigt och förefaller onödigt, men kan ha sitt berättigande däruti att boken gör tjänst som grundläggande handbok för arkitcklurstuderande i Baltieum.
Inför detta monument, den lilla vackra kalkstonskyrkan i Karris, ha de Dorpatska ungdomarna under sin lärare Kjellin inhämtat konsthistoriens ABC, förmågan att iakttaga. Det är viktigt, att den samtidigt givna kun- skapen i europeisk konsthistoria ocli den arkitektoniska terminologien
Fig. 68. Skulpturer från kyrkan i Karris. T. v. kapital från södra triumf- bågspelaren (S. Nicolaus av Myra, sjömännens skyddspatron, samt en munk mod en roddbåt). T. h. gördolbågens södra kapital (djävulen hämtar tvenne
skvallrande kvinnor).
blivit tillgänglig i bokform även för följande årsklasser. Sålunda är, som sagt, den till synes överdrivna omständligheten berättigad.
Etter jämförelser med Danmarks, Tysklands och Sveriges kyrkor slår författaren sålunda fast att ls.a.Tris-"byggmästaren måste ha varit av gotländsk härkomst eller måste åtminstone varit verksam på Golland" och att bygget ägt rum på 1340- eller 50-talen. Don gotländska attribueringen är höjd över allt tvivel och säger sig — för den som något så när känner Gotland — egentligen själv vid första blicken. Icko desto mindre måste tesen bevisas, vilket verkligen skett med all grundlighet. Likväl har frän personer, som icke äro förtrogna med Sveriges konst, ett och annat tvivlande ord hörts. Det bör alltså vara tillåtet att stödja Kjellins position med ytterligare några påpekanden.
Han jämför do originella skulpturerna, vilka som druvklasar hänga vid
triumfbågens anfang och de som bilda konsoler till långhusets gördelbåge
(fig. 08), mod do gotiändingars verk, som arbetade i Uppsala domkyrkas
koromgång, behandlade i min "Legender och symboler i Uppsala dorakyr-
kas koromgång'", och han lyckas att till full evidens bevisa sambandet, men han känner icke direkta motsvarigheter i själva Gotland. De finnas emel- lertid. Konsolskulpturerna äro besläktade med Källunge kyrkas lilla syd- portals kapitäler (fig. 69 och 70), som jag nu efter detaljundersökning tror vara från mitten av 1300-talet. I Karris' triumfbågsskulpturer är Petrus slående lik den s. k. "Bälmästarens" trästatyetter, en i Gotlands Fornsal representerad riktning, som är äkta gotländsk, från mitten av 1300-talet.
Avbildningar finnas i min "Medeltida skulptur i Gotlands Fornsal". I Visby domkyrkas "Swertingska kapell" från kort efter 1350 finnas de kolonettformade valvbågekonsoler, som författaren säger sig förgäves söka efter på Gotland. I den samtida "Egypticus"-arkitekturen på landsbygden finnas även dessa ur 1300-talets synpunkt gammaldags kolonetter med skatt-
Fig. 69. Källunge. Lilla sydportalen. Kapitälrelief framställande vinterns nöjen och arbete.
t
ringar ("wirtol") (t. ex. i Grötlingbo), vilka fört. eljest icke kunnat finna i den samtida europeiska arkitekturen. Vår "kontragotik", varmed jag menar perioden i 1300-talets mitt, är egendomligt reaktionär.
Alla dessa paralleller stödja, utom attribueringen till gotlandsmästare, även i stort sett Kjellins datering, men inför den hårskarpa precisering
(1345—1350) av donna, som han försökor, måste man tveka.
Av de historiska händelserna, som Kjellin skildrar, framgår, att ösels bönder betraktade svenskarna som sina naturliga bundsförvanter. Tyskarna kvävde 1345 ett uppror. De inhemska hade börjat sin aktion 1343, slogo ihjäl tyskar och belägrade Reval med en här om 10,000 man. Tyska Ordens stormästare Borchardt von Droileve krossade den nationella revolutionen, tog högkvarter i Karris, härjade hela Ösel och dödade, sägs det, 9,000 människor. De besegrade tvingades sedan att uppföra en fästning för tyskarnas räkning.
Efter berättelsen om denna katastrof förvånar det, att Kjellin vill datera
kyrkan till kort efter 1345, ja, till och med till 1345—50. Fanns det då
184 Litteratur och kritik.
medel och lust till etl kostbart nybygge? Efter nordiska landskyrkoför- hållanden är nämligen Karris med dess huggna stenportaler och figur- konsoler en praktbyggnad. Antingen måste den tillkommit ett eller två årtionden senare, eller omedelbart före 1345. De gotländska dateringarna äro icke skarpa nog att avgöra frågan, de endast bekräfta, som sagt, en tidsättning "omkring ISOOtalets mitt".
I en för övrigt synnerligen erkännsam recension över detta arbete av Dethlefsen i Zeitschrift fiir Denkmalpflege und lleimatschulz 31. Jahrgang 1929, sid. 88, läser jag bl. a. "— — Der Bau steht stilistisch unter dem Einflusse des Deutschen Ordens und stammt nach den Feststellungen des Verfassers aus dem Jahre 1350. ".
En recension av detta slag är, lindrigast sagt, totalt obegriplig. Bokens
Fig. 70. Källunge. Lilla sydportalen. Kapitälrelief framställande två spelmän och en åhörare. ,
slutresultat iir ell bevis för Karris gotländska art, bokens titel lyder "Die Kirche zu Karris auf Ösel und ihre Beziehungen zu Gotland"'. Är rec.
icko ense mod förf. om de gotländska förbindelserna, är han i sin fulla rätt att opponera. Men i stället förtiges bokens huvudtanke och en för den- samma fullkomligt främmande mening stickes in i sådana ordalag, alt lä- saren lockas tro att Tyska Ordens inflytande är förfts "Feststellung" även om, strängt taget, uttrycket "nach den Feststellungen des Verfassers"' hän- för sig uteslutande till dateringen. Denna tvetydighet är klandervärd och det är nödvändigt att fästa uppmärksamhet härpå, enär recensionen säkert av de flesta läsare kommer att uppfattas pa antydda oriktiga säll och even- tuellt användas i framtida arbeten av den stora mängd forskare, som icke hinna läsa själva boken.
J. R.
KURZE MITTEILUNGEN.
In diesem J a h r e k ä n n das schwedische Keichsantiquaramt, das von König Gustaf I I . Adolf eingerichlol wurde, die I ) r e i | a h r h u n d o r l f e i e r soines Beslohons begehcn. I m A n s c h l u s s a n dieses fiir die K u l t u r des Ländes bedeutungsvollo J u b i l ä u m ist dieser T a g e ein Aufruf veröffentlicht worden, untorzciichnet von etwa 100 repräsentativen P e r s o n e n mit K r o n p r i n z Gustaf Adolf a n der Spitze, zum Zwecke einer E i n s a m m l u n g zur Bildung eines G u s t a f - A d o l f s - F o n d s z u r P f l e g e d e r s c h w e d i s c h e n K u 1- t u r d o n k m ä l e r . D a die Mittel, die dem Reicbsantiquar fiir seine Tätig- keit z u r Verfiigung stehcn, nicht hinreichend sind, um all den Anspriichon zu geniigen, die z u r Pflege von Alterlumern und anderen D e n k m ä l e r n an ihn herantrelen, so w ä r e es von g r o s s e r Bedeutung, wenn auf diese Weise dio z e n t r a l c Arbeitsaufgabe des R e i c h s a n t i q u a r s oinc wirksamo Stiitzc e r h i e l t e . — Auf der J a h r e s v e r s a m m l u n g des S c h w e d i s c h e n A l t e r t u m s - v e r e i n s (Svenska F o r n m i n n e s f ö r e n i n g e n ) hielt D r . B. T h o r d e m a n einen V o r t r a g iiber d i e n e u e s t e n F u n d e v o n K o r s b e t n i n g e n b e i W i s b y . Die in den J a h r e n 1928 und 1929 fortgesetzten U n t e r s u c h u n g e n der K r i e g e r g r ä b e r a u s dem J a h r e 1361 (vgl. F o r n v ä n n e n 1926, S. 27 ff.) haben ein aussorordontlich wertvolles Resultat ergeben, indem nicht weniger a l s sieben vollstiindigo Riislungcn a u s s e r einer Menge a n d e r e r F u n d e von grossem I n t e r e s s e angetroffen w o r d e n sind. Die verschiedenen K o n s t r u k - tionen der gefundenen H a m i s c h e liefern völlig neue Beiträge z u r K e n n t n i s der Entwieklungsgeschichte der mittelalterlichen Riistung. — Uber die neuesten F o r s c h u n g e n iiber den U r s p r u n g d e r B a s t a r n e r berichtet B i r g e r Nerman. Dieser Stemm ist mit dem Volke identifiziert worden, d a s in der Zeit des 6.—4. J a h r h u n d e r t s v. Chr. a l s T r ä g e r e i n e r ostgcrmanischen K u l t u r in Schlesien, P o s e n und Kongresspolen sitzt, und das Teile des in diesen Gegenden fruher wohnhaften illyriseh-thrazischen Urnenfeldvolkes in sich aufgenommen hat. D e r Beweis fiir die Riohtigkeit dieser A n n a h m e ist damit erbracht, d a s s die Keramikformen dieser K u l t u r in der U k r a i n e , besonders dem Gouvornemcnt Poltawa, festgestellt worden sind.
L i t t e r a t u r und Kritik. H. K j c 11 i n"s Arbeit "Die K i r c h e zu K a r r i s auf
Oesel und i h r e Beziehungen zu Gotland" w i r d von J o h n n y Roosval be-
sprochen, der u. a. des Verf.'s Ankniipfung der s k u l p t u r a l e n Ausschmiickung
der K i r c h e zu K a r r i s ( F i g . 68) an gotländischo Moislor durch einen Hin-
weis auf die verwandten Skulpturen a n dem kleinen Siidportal der K i r c h e
zu Källunge ( F i g . 69 und 70), vom Rez, in die Mitte des 14. J a h r h u n d e r t s
datiert, bestätigt.
Bibliografiska Meddelanden från K. Vitt. Hist.
och Ant. Akademiens bibliotek.
Av Maja Lundqvist.
Tidskrifter inkomna under år 1928.
Arkiv för nordisk filologi. Bd.
44 (N. F . Bd. 40): 2. 1928: J. d e V r i e s, Dio Entwicklung der Sage von don Lodbrokssöhnen in den historischen Quellen. — N. B e c k - m a n , Erikskrönikan. — A. K o c k , Anmärkningar om vissa danska run- inskrifter.
Blckingcboken. Blekinge läns hem- bygdsförbunds årsbok. 1928: J. N.
B j ö r k , Några anteckningar om Gammalstorps kyrka. — E. H o 1 ra - b o r g . Huvudbaneren (vapensköl- darna) i Kungl. Amiralitetskyrkan Ulrica-Pia. —• J. W e s s r a a n , Resa genom Blekinge år 1749. Meddelad av P. Johnsson.
Dalarnas hembygdsförbund. Tid- skrift. 1927: 3/4: K. E. F o r s 1 u n d, Fornfynd från Ludvika. — 1928: 3:
K. E. H i l l s ] ö, Berättelse avgi- ven till K. Vitterhets historie och antikvitetsakademien angående un- dersökning av området för läranin- garna efter Borganäs fäste invid Domnarvots järnverk. — Utdrag av en tidningsuppsats angående fästet Borganäs.
Dalia. Bidrag till Dalslands kul- turhistoria och naturbeskrivning, utg. av Dalslands fornminnes- och hembygdsförbund. N:r 1. 1927: L a r- s e n, Natur- och kulturutveckling under stenåldern kring Hästefjor- den.
Falbygden. Utg. av Palbygdens hembygds- och fornminnesförening.
1. 1927: A. B l o m b e r g , Agne-
Enär Fornvännens utrymme icke möjliggör införandet av donna tidskrifts- index i dess hittillsvarande omfattning, har densamma fr. o. m. redogörelsen för acccssioTien under är 1928 inskränkts till att omfatta periodiska publika- tioner från Sverige, Danmark, Norge, Island, Finland ooh de östbaltiska sta- terna. I fråga om innehållet upptager den i regel endast uppsatser i för- historisk och medeltida arkeologi, medeltida konst- och kulturhistoria, kyrk- lig konst under nyare tid samt numismatik.
stads kyrkoruin. — Vår fornsaks- samling och våra gynnare.
Färgclanda. Tidskrift för Dals- lands folkhögskolcförcning. 1928:
H j . L a r s e n , En Hästefjordsbo- plats från tidig Litorinatid. — Dals- lands socknar. 16. Gcstad, av A. G.
B ö r d h & G. P e t t e r s o n . 17.
Holms socken ooh Mellerud, av K.
T h c d in & A. G u s t a v s s o n . Geologiska föreningens i Stock- holm. Förhandlingar. Bd. 50 (1928):
E. G r a n l u n d , Landhöjningen i Stockholmstrakten efter människans invandring. —- H. M u n t h e , Drag ur den senglaciala utvecklingen av Billingen—Falbygden med omnejd.
Gästriklands kulturhistoriska för- ening. Meddelanden. 1927: K. H e d - l u n d , Gestriklands är 1927 kända stenäldersfynd.
Hciinbvgdas tidskrift. Fornvår- daren. 2: 2/3 (1928—29) (Jämtländ- ska studier. Festskrift till Erik Festin): S. H ö g 1 i n, Landskapet Jämtlands sigill och vapen. — E.
W i d é n, Jämtlands och Härjeda- lens gamla textila allmogekonst. — K. B. W i k l u n d , Hur länge har det funnits lappar i Jämtland och Härjedalen. — Jämten. Arg. 22 (1928): E. F e s t i n , Nyupptäckta hällristningar i Jämtland. — Nya och gamla kyrkor. Några troligen ganska sunda reflektioner.
Historisk tidskrift, utg. av Sven-
ska historiska föreningen. Arg. 48
(1928): W. A n d e r s o n , B rodde- torpsantemensalet.
K. Humanistiska vetenskapssam- fundet i Lund. Årsberättelse. 1926/27:
N. S v e n s s o n , Two tholos tombs at Bodiå in the eastern part of Triphylia.
K. Humanistiska vetenskapssam- fundet i Uppsala. Skrifter. Bd. 24.
1927: L. K j e l l b e r g , Studien zu den antiken Dacheindeckungen. — A. II a h r, Skandinaviska adelsbor- gar från senare medeltid och nyare tidens början. Forna förbindelser mellan svenskt och danskt. — R. E.
Z a c h r i s s o n , Romans, Kelts, and Saxons in ancient Britain. An in- vestigation into the two dark cen- turies (400—600) of english history.
— K. B. W i k 1 u B d, Lappische Studien 1—3.
Julbuk för Västerås stift. Arg. 22 (1927): H. B e r g g r e n , Det stora mysteriet och Västerås domkyrkas mysterieskåp. — G. M. S i l f v e r - s t o l p e , Strömsholms slott genom tiderna.
Julhälsningar till församlingarna från präster i Skara stift. 1928: K.
B e r g s t r ö m , Råda kyrka. — O.
H e r m a n s s o n , Ur Skövde kyr- kas historia. — P. A. A n d r e ae, Nosscbro kapell.
Karlstads stifts julbok. 1928.: Th.
E k e l u n d , Fryksände ny vordna kyrka. — Om kyrkliga sinnebilder.
— E. O. N y s t r ö ra, Västra Emter- viks kyrka.
Kyrkohistorisk Årsskrift. 1928:
A. B o d e , östgoternas konst.
Linköpings stifts julbok. Ärg. 21.
(1926): B. C n a t t i n g i u s , Nyre- staurerade medeltidskyrkor i Lin- köpings stift. — 22 (1927): B.
C n a t t i n g i u s , Några kyrkore- staureringar i Linköpings stift. — A. R u d é n, Om Rönö församling och dess kyrka. — M. H o f r é n , Fornhomraet vid B.järka-Säby. — J.
W o 11 h a g c n, Risinge hembygds- museum.
Lunds stifts julbok. 1928: F. V.
D a h l s t r ö m , Hannas' kyrka.
Med hammare och fackla. Årsbok, utg. av Sanete Örjens gille. 1. 1928:
E. W. D a h l g r e n . De uppländska brukon i Österby, Forsmark, Leuf- sta och Gimo under äldsta tider. — E. S t a v e, Malmförädling och smi- deskonst i det gamla Israel. — H.
L a g e r g r e n , Örjansbrödernas vid Kopparberget pokal. — C. S a h 1 i n, Det svenska bergsbruket i Georg Agricolas skrifter.
Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen. 1928: G. L i n d - b e r g , Till frågan om Graduale svecieum eller Graduale arosiense.
Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri, utg. av Letter- stedtska föreningen. N. S. Arg. 4
(1928): E. N o r e e n , Den äldre Jel- lingestenens inskrift. En aktuell tvistofråga. — J. S v e r d r n p , Det nye problem om runcskriftens op- rinnclse.
Norrbotten. Norrbottens läns hem- bygdsförenings tidskrift. 1927: H.
L a g e r g r e n , Luleå stad med om- nejd i slutet av 1600-talet. — C.
S j ö s t e d t, Från ott besök i Pite- bygden 1784. —• K. E. S a n d s t r ö m, Bidrag till Nedcrtornoå-Haparanda sockens historia. — G. B e r g f o r s , Litet nordlapsk kyrkohistoria. — Gråträsk by och kyrka.
hig. Föreningen för svensk kul- turhistoria. Tidskrift. Bd. 11 (1928):
S. A m b r o s i a n i , Ugnshällar av 1500-talstyp i skandinaviska mu- seer. — O. v. F r i e s e n , Något om Codox Argenteus. — M. H o f r é n , Två norrländska storsnickare. — S.
K a r l i n g , Vadstena klosterträd- gård. — A. W. P e r s s o n , Gre- kiska sagor och myter i belysning av fynd från Dcndrd. — C. S a h - 1 i n, Svenskt guld. — S. A m b r o - s i a n i , Sommarraötot i Gävle från och med don 16 till och med don 19 juni 1928. — S. D r a k e n b e r g , Museet i Kristinehamn. — A. L a i - t a k a r i, Om finnarnas järntill- verkning som hemslöjd förö de egentliga järnbrukens tid. — J.
N i h l é n , Till frågan om borgsbru- kets begynnelse i Sverige. — N.
P a l m g r e n , Utställning av ny-
förvärv i östasiatiska samlingarna.
188
Bibliografiskil Meddelanden.
Samfundet Sankt Eriks årsbok.
A. S j ö g r e n , Vårdtornet på Brun- keborg. — T. O : s o n N o r d b e r g , Spökslottet. — C. F. C o r i n. Kam- pen om Stockholm 1521—1523. — A.
N o r d e n , Drotsen Brunko och Brunkoborgsnamnot. — N. ö s t- m a n, 1622 års karta över Stock- holm — den äldsta Stockholms- kartan.
S:t Kagnhilds gilles årsbok. (Sö- derköping) 1928: Vad gömmer \ å r stad i sina mäktiga kulturlager?
Några iakttagelser och reflektioner av en lekman. — I. S j ö g r e n , Gammal kyrkokonst. Några ord om Skönberga kyrkas konstskatter. — A. F. K l e f b o e k, Blad ur on öst- götasockons krönika. (Skärkind.)
Scandia. Tidskrift fiir historisk forskning. Utg. av L. Weibull. Bd. 1 (1928): C. W e i b u l l , Fynden av- romerska mynt i det fria Germa- nien. — S. B o 1 i n, Till guldbrak- tealornas kronologi. — L. W e i - b u l l , Tyro Danmarkar bot. — Nekrologiorna från Lund, Roskilde- krönikan och Saxo. Grunddrag i Danmarks historia under det 12:te århundradet. — E. A r u p , Om over- leveringen af Valdomar 3:s haand- faestning og om kirketienden i Dan- mark i 13:o och 14:de aarhundrede.
— T. B o h m I d , Do medeltida ka- lendarierna från Skara. — L. W e i- b u 1 I, De gamle nordbornas väder- strockshegropp.
Skånska folkminnen. Årsbok, utg.
av Skånska folkiniimesföreniiigen.
1928: W. A n d e r s s o n , Tegelkyr- kor i Villand.
Skövdeortens hembygds- och forn- minnesförenings skriftserie. N:r 2.
1928: K. E. S a h l s t r ö m , H.
S v e n s s o n & D. M e 1 i n, Kåkinds härads fornminnen.
Svenska turistföreningens års- skrift. 1928: E. S a l v é n , Ramsele gamla kyrka.
Svensk geografisk årsbok. Utg.
av Sydsvenska geografiska sällska- pet. 1927: A. N o r l i n d, Okoanos.
Svensk nvltokonst. l'tg. av Konst- hantverkarims gille. 1928: A. L.
R o rada h l , Våra medeltida sigill som konstverk. — W. N i s s e r , Korskrankot i Brahekyrkan på Vi- singsö. En analys och några rikt- linjer för en rekonstruktion. — A.
(; r i j c r, Krigsbyte frän Böhmen.
Ett kalkkläde med tjeckisk inskrift.
Svenskt turistväsen. 1928: 1: B.
B o r t h e 1 s o n, Vadstonaklostrets
"talehus" klarlagt vid sommarens grävningar.
Sörm landsbygden. Meddelanden från Södermanlands museitörbund.
Arg. 1 (1928): I. A. S c h n e l l , En sörmländsk tingshög. —. K. H e l l - b e r g , Eskilstuna hus — det förin- tade Wasaslottet. — E. L u n d - b e r g , S. Nicolai kyrka i Nyköping.
En byggnadsarkeologisk undersök- ning.
Tidskrift fiir hembygdsvård. Utg.
av Samfundet för hembygdsvård.
1928: K. G i a n n o n i , Hembygds- vårdon i Österrike. — S. W e s t - h o 1 m. Förslaget till stadsbygg- nadslag ur hembygdsvårdens syn- punkt. — S. T. K j e l l b e r g , Hem- bygdsmusoornas uppgift. — S. C u r- m a n, Richard Dybeck såsom forn- forskare.
Tidskrift fiir konstvetenskap.
Konsthistoriska sällskapets publi- kation. Arg. 12 (1928): R. J o s e p l i - s o n, Bernard Foucquet. 2. — N.
P a 1 in g r e n, Svenska insatser i östasions konsthistoria och arkeo- logi. — J. R o o s v a 1, Studior i Finland. 2. Skulpturer av gotländ- ska mästare från contragotisk pe- riod, c. 1330—c. 1370. 3. Skulpturer från Margaretaperioden av Ham- hurgisk skola ni. m. — H. K j o l - l i n , Stilriktningar och skolor inom dot ryska ikonmåleriet. — E.
W r a n g e l , Konstnärligt järnsmi- de frän den äldre medeltiden i Små- land. — Till kännedomen om den romanska stilperiodens möbelkonst i Sverige.
Torps socken. Årsbok, utg. av
Torps hembygdsförening. N:r 1
(1928): G. • H a l l s t r ö m , Torps
sockens fornlämningar för hundra
år sodan. — A. N o r d g r e n , Torps socken. Litet bebyggelse- och nä- ringsgoografi.
Vadsholiygden. Tidskrift för Vadsbo hembygds- och fornminnes- förening. 1927: E. v. I l o f s t c n , Vmseborg. — K. E. S a h l s t r ö m , Bronsåldersminnen i Finnrödja soc- ken. — II. J u n g n e r , Runstenen vid Stora 10k i Vadsbo.
Vetenskaps-socicteten i Lund.
Skrifter. 10. 1928: S. A g r o 11, Zur Frage nach dem Ursprung der Ru- ncnnanion.
Vår bvgd. Utg. av Hallands hem- bygdsförbund. 1928: V. E w a l d , En halländsk koramiksil frän för- historisk tid.
Värmland förr och nu. Meddelande från Värmlands fornm in nes- och museiförening. 1928: C. V. B r o - m a n d o r, Johan Georg Reinckc.
En värmländsk kyrkby ggmiistaro från 1700-talet. — L a r s K a a r - b e r g, Gradualavhandling om dot frejdade landskapet Värmland i det svenska väldet. Översättning från
latinet av H. Sjövall.
Värnamo hembygdsförening. Ars- skrift. 1928: E. W r a n g c 1, Järn- tillvorkning och smide i Småland under den äldre medeltiden. — C.
F r e d r i c s s o n , En ny funnen häll- ristning i Karda socken. — Draka- hallar, on gammal kult [ilats.
Västerbotten. Västerbottens läns hembygdsförenings årsbok. 1926: K.
D a u n i u s . Om de hedniska lap- parnas gudabilder. — K. B. W i k - I u n d, Skildringen av Asclolappar- nas hedniska sedvänjor i föregå- ende årsbok, rättelser och tillägg.
— II. M ö l l m a n - P a l m g r e n , Hembygdsföreningens Umeåmuscuni i nya lokaler. — Nydaningen av Skellefteå museum. — 1927: E.
AV e s t e r 1 u n d, Fornminnesinven- teringen i Västerbotten. Några re- sultat från Skellefteå socken. — G.
II a 11 s t r ö ra, Reseberättelse rö- rande de arkeologiska undersök- ningarna i Västerbotten hösten 1926. — Äsolo foriiminnoshcra: Ase- logården.
Ainer. Tidskrift, utg. av Svenska sällskapet fiir antropologi och geo- grafi. Arg. 48 (1928): M. D e g o r - b ö 1, Människans ursprung och släktskapsförhållanden. — J. G.
A n d e r s s o n , Ilominid-fyndet vid Peking. — E. O l s o n , Ortnamn och bebyggelsehistoria. — A. W. P e r s - s o n , Den förhistoriska tiden i Grekland i belysning av utgrävnin- gar och sagor.
Ystads fornminnesförening. Med- delande. 1928: J. G. C a r l s s o n , Hamnfynden i Ystad åren 1868—69.
Acta philologica scandinavica.
Tidsskrift for nordisk sprogforsk- ning. Aarg. 3. 1928—29: V. l i r ö n - d a 1, Möts "scythes" on nordique primitif. — E. W e s s é n , Om Snor- res Prologus till Heimskringla och till don särskilda Olovssagan. — J.
d o V r i o s. Der altnordischo Ra- sciigang. — I. L i n d q v i s t , Två Isländska inskrifter som nämna svearna.
Danske Studier. Udg. af (i. Knud- sen og M. Kristensen. 1927. 3/4: II.
B i 1 1 e s k o v J a n s e n, Daldös. — V. l a C o ur, Oldtidshavnen ved Ferring. — 1928: II. H o l t e n - B c c h t o 1 s h e i in, Dronning Dido og Thyra Danebod,
Fortid og Nutid. Utg. av Dansk historisk Faellesforcning. Bd. 7.
1927—28: S. N y g å r d , Anvisning til at drive historisk-topografisko Studior. — V. L a C o u r, Arkaeo- logisk-topografiske Bygdostudier.
Fra Holba-k Amt. Udg. af Histo- risk Samfund for Holbaek Amt.
1928: G. G a l s t c r , Möntfund i llolbiok Amt.
Fra Nationalmuseets Arbejds-
mark. 1928: 11. K j ae r, Oldtidshuso
ved Gindcmp i Thy. — C. N e e r -
g a a r d , Jaernalders-Gravpladserno
ved Lisbja-rg. — G. G a 1 s t e r, De
fredlöses F"alskmöntorvaerkstod paa
Hjelm. — C. A. J e n s e n , Roskilde-
mesteren Brix Michgell Snedkers
Skab i Nationalmuseet. — J. 0 1 -
r i k, (laminclt dansk Lertöj i Folko-
inusoet. — K. U l d a l l , Levende
190 Bibliografiska Meddelanden.
Billeder i Dansk Folkemusoums Tjoneste.
Fra Ribe Amt. Udg. af Historisk Samfund for Ribe Amt. 1928: A. F.
S c h m i d t , Sägn og Tro knyttet til Stene i Ribe Amt.
Hardsyssels Aarbog, udg. at Hist.
Samf. for Ringkjöbing Amt. Bd.
22. 1928: G. S c h i i t t e , Haruder- ne eller Hardsysselbocrne. — P.
S k a u t r u p , Nogle Höjnavne i Hardsyssel.
Historisk Aarbog for Mors. Udg.
at Morslands danske Samfund. 10.
(1928): J. P. H o v r a ö l l e r , Tseb- ring Kirke.
Historisk Aarbog for Thisted Amt. Udg. af Historisk Samfund for Thy og Hanherred. 1926: A. F.
S c h m i d t , Sägn og Tro om Sten i Thy og V. Hanherred. — 1928:
"Thya illustranda". Beskrivelse af Thy. Ufuldendt Skrift. Tre Dipsu- terövelser fra Borclvs Collegium i Köbenhavn fra Aarene 1711—1713.
Oversat fra Latin af K. Westh.
Historiske Meddelelser om Köben- havn, udg. af Köbenhavns Kommu- nalbestyrelse. R. 2. Bd. 3: 4—6.
1927—28: H. U. R a m s i n g, Fran- kisk og flamsk Köbstadvsesen i den tidlige Middelalder. — E. K a p e r , Hovedstadens 800-Aars-Minde.
Historisk Samfund for Aarhus Stift. Aarböger. 1928: A. F.
S c h m i d t , Sägn og Tro om Sten i Aarhus Amt.
Historisk Samfund for Sorö Amt.
Aarbog. 1926: P. S e v e r i n s e n . Ringsted og Pavebrevene. — A.
G l a h n , Utsigt över Sorö Akade- mis Biblioteks Historie. — 1927: J.
B r ö n d s t e d Soröegnens Old- tidsminder. — N. P. L a r s e n , Sorö K>rke. — L. F. l a C o u r, Hvideslaegtcn. — M. M a c k e - p r a n g , Soröegnens Kirker. — P.
N ö r l u n d , Sorö Kloster. — Ant- vorskov.
Historisk Tidsskrift. Udg. at den Danske historiske Förening. R. 9.
Bd. 6: 1. 1928: K r . E r s l e v , Dron- ning Tyre og Dannevirke. — C.
K 1 i t g a a r cl, Baun og Vidiebrand.
Kgl. Danske Videnskabemes Sel- skab. Hist.-filol. Meddelelser. 14. 3.
1927: F. P o u l s e n & K. R h o - m a i o s, Erster vorläuf iger Be- richt tiber die dänisch-griechischen Ausgrabungen von Kalydon.
Lolland-Falsters historiske Sam- fund. Aarbog. 16 (1928): H. K j ac r, OIdtidsminderne og Reventlow'erne paa Christianssaede (Pederstrup).
— H. Z a n g e n b e r g , En lollandsk Gaards Inventar i 1505.
Skivebogen. Hist. Aarb. for Skive og Omegn. Bd. 20. 1928: A. F.
S c h m i d t , Sägn om Höjslev Kirko.
— N. P. B j e r r e g a a r d, Skive gamle Kirke. — K. U l d a l l , Gra- nitkorset ved Astrup.
Svendborg Amt. Aarsskrift for Svendborg Amts hist. Samt. 1926:
A. F. S c h m i d t , Helligkilder i Svendborg Ärat.
Vejle Amts Aarböger. Udg. av Vejle Amts hist. Samf. 1928: 1. O.
B r a n d o r f f , Kolding i Oldtiden.
Vendsysselske Aarböger. 1928: A.
F r . S c h m i d t , Sägn og Tro knyt- tet til Sten i Hjörring Amt.
Bergens historiske förenings Skrifter. Nr. 34. 1928: J. W a h l , De gamle bygninger paa Bergen- hus slöt. — D. S. P 1 a t o u, Om den borgenske billedskjaerer Peter Ne- geisen.
Bergens Museums årbok. Histo- risk-antikvarisk rekke. 1927: £. S.
E n g e l s t a d , Hedenskap og kris- tendom. 1. Sen vikingetid i inlands- bygdeno i Norge. — H. S h e t e l i g , Stamnos-Ringen. Et irsk import- stykke fra vikingetiden.
Bergen. Vestlandske kunstindiistri- iiin-<• nin. Aarbok. 1927: J. B ö g b, jEldre bergensko guldsmedarbeider i Vestlandske kunstindustrimuseum.
Med oplysninger om guardeiner og mestre.
Bygd og bonde. Tidsskrift for
historie og folkeminncr. Aarg. 9
(1927): 3/4: O. H e r s o u g , Fra
Ringsakcr kirko til Nordiska mu- seet i Stockholm.
Föreningen til norske fortidsmin- desmerkers beväring. Ärsberetning.
1926: T h . K i e 11 a n d, Om dragt og raote i middelalderens Norge. — A. B u g g e , Tapto kulturvaerdier.
Nogen gamle kirkeinteriörer. — I n d b e r e t n i n g fra den antikva- riske bygningsnevnd om gamle nor- ske husbyggninger: Aus-Agder. — Vest-Agder fylke. — Rogaland fyl- ke. — A. N y g å r d N i 1 s s e n, Rcstaurerte portrsetter og billeder.
— G, F i s c h e r , Holla kirkeruin i Telemarken. — D e t A n t i k v a - r i s k e a r b e i d e : Beretning for 1926.
Historisk tidsskrift. Utg. av den Norske historiske förening. 1928:
J. S c h r e i n e r , Harald Hårlagre og hans efterfölgere. — A. R y g h , Slaget ved Stiklestad. — H. K o h t, Gonge-Rolvs drikkehorn? — J.
S c h r e i n e r , Viken og Norges samling: — A. S t e i n n e s , Mynt- rekning på 13-hundradtalet. — H.
K o h t , Inniegg i stridsspursmål. — A. S t e i n n e s , Gamal myntrek- ning enda en gong. — D. A r u p S e i p, Er "Gonge-Rolvs drikke- horn" isländsk?
Hålöygminne. Utgj. av Håloga- land historielag. 1927: A. N u m e - d a 1, Stenaldersfund i Finnmark.
Kunst og Kultur. Red. II. Fett.
Arg. 15 (1928): R. M o w i n c k c l , Det monumentalc Olavsbillcde.
Nordmör historielag. Aarsskrift.
1928: O. Y d e r s t a d, Om Mo gamle kirker. — H. R o d a 1, Gammelkir- ken i Aure.
Det Norske videnskaps-akademi i Oslo. Avhandlinger. Hist. filos. kl.
1927: H. S i n d i n g - L a r s e n , Akcrshus. Har Haakon V:s borgan- laeg indeholdt en hal og en kirke, og hvor har disse rum i tilfaelde ligget? — Skrifter. Hist. filos. kl.
1927: J. S c h r e i n e r , Saga og old- funn. Studier til Norges historie.
— G. S v e r d r u p , Fra gravskik- ker til dödstro i nordisk stenålder.
— A. S t e i n n e s , Leidang og land- skyld. — Årsbok. 1927: K. N i e l -
s e n , Til Vilh. Thomsens minne:
Tydningen av Orkhon-innskriftene.
Norvegia Saera. Aarbok til kunn- skap om den norske kirke i forntid og samtid. Aarg. 5 (1925): J. H e l - g a s o n, Jon Ögmundsson den Hei- lige, biskop i Hölar. Et forsög paa en tidshistorisk monografi. — Aarg.
6 (1926): J. E. B r o d a h l , Preste- kunstnere i Norge paa 1600-tallet.
Orkdölafylket. Samlingsblad for sägn og saga. Utgj. av Historiela- get for Orkdölafylket. 1927: 1: O.
B r ä n d t , Kultursteder og kirker i Rennebu. — E. S t ö r e n , Av boset- ningens historie. — 1928: 1: E.
S t ö r e n , Fortids og nutids tro om de undcrjordiske.
Oslo. Universitets oldsaksamling.
Ärbok. Arg. 1 (1927): R. M o - w i n c k c l , Vare stavkirkers oprin- nelse. — G. G j e s s i n g , Finsk- ugriske vikingetidssmykker i Nor- ge. — A. B j ö r n. Bidrag til den yngre stenålder i Öst-Norge.
Rogalands historielag. Aarsheftc.
14 (1928): F. Ö v r e b ö , Forhisto- risko gräver og oldsaker i Hauge- sund. — J. K r e u t z M a g n u s , Litt om gamlekyrkja i Vikedal.
St. Hallvard. Organ for Selskabct for Oslo byes vel. Aarg. 6: 1927—28:
G. F i s c h e r , Minneparken i Gam- leby en,
Sunnhordland. Tidsskrift. Utgj. af Bygdemuscet of sognclaget for Sunn hordlandsbygdenc. H. 10 (1927): O.
II a n s s e n, Haavika-hornet.
Vestfoldmlnne. Tidsskrift for ar- keologi, historie og folkcminncr, utg. av Vestfold historielag. Bd. 2:
H. 5/6. 1928: O. A. J o h n s e n, Hvor blev ynglingekongen Eystein Halv- dansson hauglagt?
Islenzk fornleifafjelag. Aarbök.
1927: M. P o r S a r s o n , Hvitanes. —
— V. G u S r a u n d s s o n , HoltsvaS
og Holtavaö. — b. J o h a n n e s -
s o n , Nokkrar fornleifar i Helga-
fellssveit og Eyrarsveit.
192
