This work is licensed under the Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.5 Sweden License. To view a copy of this license, visit creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/
Finns det hopp i Afrika?
- Afrika är en mörk kontinent därför att omvärlden valt att kasta en skugga över den, säger författaren Paul Theroux. Men trots alla problem som får afropessimismen att breda ut sig i västvärlden, ser många afrikaner att framsteg ändå görs.
I Sydafrika har mycket förändrats sedan apartheids fall för nio år sedan och många ser optimistiskt på framtiden. Salen var fylld till bristningsgränsen när den amerikanske
utrikesministern Colin Powell talade i World Economic Forum i Davos i slutet av januari. De flesta afrikanska stater fanns representerade då de senaste årens löften om att öka Afrikas andel i den globala ekonomin har skapat ett nytt intresse.
Men Powell nämnde inte ens Afrika - fastän att han talade om möjligheterna för ökad tillväxt och handel i alla andra delar av världen.
- Det var som om vi halkat av jordgloben, kommenterade den sydafrikanske delegaten Laurie Dippenaar.
Det var ungefär så det kändes när jag var i Sverige under jul- och nyårshelgerna. Afrika lyste med sin frånvaro i media, och när jag till slut hittade en nyhet med afrikaanknytning liknade den mest en rituell slakt av kontinenten.
"Afrika illustrerar det svåra: trots goda försök på 1960 och-1970-talen dras denna världsdel allt djupare ner i fattigdom. Torka, svält och sjukdomar tar miljontals människoliv varje år...
Afrika är kört. Dess befolkning kan glömma tillväxt, välstånd och tron på ett drägligt liv", skriver Peter Wolodarski på DN:s ledarsida.
Tänk om man bara kunde avfärda honom som en falsk liberal, en cyniker och en
afropessimist! Men det är förstås svårt när trettio miljoner afrikaner riskerar att svälta ihjäl i år. För att nu inte tala om aidsepidemins härjningar, Zimbabwes sönderfall, våldsamheterna i Sierra Leone och fredsprocessen i Kongo som numera hänger på en skör tråd.
Motbilder
Det är mot den här dystra bakgrunden som ett femtiotal sydafrikanska skribenter, politiker och sakkunniga givit ut boken South Africa - The Good News. På drygt 300 sidor listas de framsteg som gjorts i landet sedan apartheids fall.
Det känns nästan litet syndigt. Får man vara så här odelat optimistisk inför framtiden i Afrika?
Är det inte som att stå och mumsa gräddbakelser mitt i svälten?
- Många av oss är stolta över vårt land, men samtidigt konfronteras vi hela tiden med negativa rapporter i media, kritiska kommentarer och dåliga nyheter, säger redaktören Brett Bowes och fortsätter:
- Man skrämmer bort folk som är intresserade av att turista eller investera i Afrika om den enda bild som ges är till bredden fylld av landinvasioner, sjukdom och krig.
Nu vill han och de femtio andra skribenterna sprida en motbild. Men därmed inte sagt att de arbetat med skygglappar. Boken tar också upp kritik, till exempel det faktum att en halv
miljon arbetstillfällen försvunnit sedan ANC bildade regering och att den förväntade medellivslängden har sjunkit till 47 år.
Kanske förhåller det sig till syvende och sist som Afrikaveteranen och författaren Paul
Theroux hävdar, nämligen att Afrika är "en mörk kontinent därför att omvärlden valt att kasta en skugga över den".
- Afrika är inte brutalare eller eländigare än andra ställen i världen. Fångar torteras av den israeliska regeringen, Kina respekterar inte sina medborgares rättigheter, kvinnor betraktas som en underlägsen ras i Saudiarabien, Nordkoreas folk svälter, Brasiliens slum är den värsta i världen och fram tills helt nyligen kunde man inte köpa kondomer på Irland, säger Theroux.
Han har hittat de ljusaste platserna på jordklotet just i Afrika. Det vill säga de strimmor av hopp som annars verkar ha hamnat under västvärldens skugga.
De goda nyheterna i Sydafrika
- den nya konstitutionen anses vara en av världens mest progressiva grundlagar
- landet har tagit sig in bland toppskiktet av nya marknader, så kallade emerging markets - värdet på de fasta investeringarna har stigit med 60 procent sedan 1994,
- tillväxten har under samma period legat på i genomsnitt 2,7 procent per år (att jämföra med en procent under åren 1984 till 1994)
- 1,4 miljoner lågkostnadshus har byggts till fd bostadslösa, - elektricitet har dragits in i 3,5 miljoner hushåll,
- vattenledningar har dragits till över sju miljoner människor
- antalet elever per klassrum har minskat från genomsnittliga 43 till 35 på sex år.
Annika Forsberg