Politiker tysta om hiv/aids
Betydande delar av hiv/aids informationen når inte ut till befolkningen, visar en ny rapport. Många organisationer kämpar dock vidare med att informera om hiv/aids, ofta med små eller inga resurser.
Jennifer Gatsi grundade en stödgrupp för hivpositiva och hon arbetar utan professionella broschyrer och glansiga affischer.
Rapporten från den namibiska paraplyorganisationen Namibian AIDS Service Organisations, NANASO, bygger på seminarier och ett frågeformulär till religiösa och traditionella ledare samt politiker. Gruppen består i princip enkom av män men deras attityder är dock långt ifrån likartade. Istället går meningarna brett isär vad gäller t.ex. orsakerna till epidemin, det
personliga ansvaret som ledare och kunskapsnivån kring spridningsvägar och olika behandlingsformer.
Trots ett statistiskt obelagt material vågar rapporten sig på att peka ut en rad motsägelser och rena felaktigheter kring hiv/aids. Man visar t.ex. att även om de flesta av de tillfrågade ledarna identifierar hiv som ett virus, ser många av dem hiv/aids som ett straff från ovan.
Trots att de ser hiv/aids som det absolut viktigaste samhällsproblemet för Namibia idag, använder majoriteten av dem inte sin ledarposition för att informera om epidemin och stigmatiseringen av de drabbade. Traditionella ledare och politiker anger först och främst risken för att ej bli omvalda som den största orsaken till oviljan att tala om hiv/aids offentligt.
Undersökningen visar även att den hiv/aidsinformation som cirkulerar runt i det namibiska samhället sällan skräddarsys ordentligt för de grupper som skall nås. Resurser avsätts inte i tillräcklig utsträckning för att få informationsmaterialet översatt till de största språken, utan istället sänds affischer, broschyrer och annat informationsmaterial ut på engelska, ett språk som få på landsbygden behärskar till fullo.
Texterna på engelska är dessutom ofta utformade som slagord som i värsta fall helt
misstolkas. En traditionell ledare berättar om slagordet "Don't turn your back on hiv/aids", som kommit tills hans by i form av affischer. Byinvånarna översatte och tolkade texten så att om man inte skall vända hiv/aids ryggen innebär det att man skall stå ansikte mot ansikte, d.v.s. inse att man personligen kommer få aids och att det inte fanns så mycket att göra åt den saken. Budskapet som gick fram var således precis tvärtemot det avsedda.
Stödgrupp i Katatura
Jennifer Gatsi, ledare och initiativtagare för en stödgrupp för hivpositiva i Katatura utanför Windhoek, arbetar dock helt utan layoutat informationsmaterial. Och hon behöver det inte heller, säger hon. I maj förra året startade hon sin grupp för att hon såg ett behov i det område hon verkar och idag har gruppen 65 medlemmar från flera olika språkgrupper. På onsdagar varannan vecka träffas medlemmarna i AIDS Care Trusts lokaler för att, som Jennifer själv säger "unload", dvs dela med sig av sin vardag. Mötena varar ett par timmar och är en blandning av informationsträff och kollektivt terapisamtal. De flesta går dit i smyg utan att berätta för familj och vänner.
Dagen då jag är där talar Jennifer inför 21 kvinnor och en enda man bland annat om vikten av att använda kondom och inte bli återinfekterad. Hon ber därefter medlemmarna att berätta om sina egna erfarenheter och utan att överdriva mådde jag fysiskt illa efter ett tag. Jag vet inte vad det var som berörde mig mest.
Kanske var det att en majoritet av dem var min egen ålder och att de flesta vittnade om frustration över att ha kunskap om hur de bör ta hand om sig själva, men helt sakna makt att bestämma över sin egen kropp. Kanske var det berättelser om misshandel sedan de bett om att
åtminstone få använda kondom, eller kanske var det den höggravida hivpositiva kvinnan i det ena hörnet. Jag vet inte.
På väg därifrån önskade jag en kort stund att jag hade missförstått en del av det som sades på mötet. Men språket var aldrig ett problem under det tre timmar långa mötet. Jennifer talade utmärkt engelska och till sin hjälp hade hon två översättare i sin grupp som mer eller mindre simultantolkade till ovambo och damara.
Alla som var där hade således hört och förstått allt, och även om det i sig inte förändrar något, finns det enligt Jennifer en stor kraft i att just kunna gå någonstans för att "unload".
Rapporten heter HIV/AIDS in Namibia - a Challenge of Leadership - Political, religious and traditional leaders perceptions of HIV/AIDS in Namibia.
Cecilia Strand, Windhoek Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige licens. För att se en kopia av denna licens, besök http://creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/. Verket har publicerats i www.globalarkivet.se.
