"Det känns väldigt tydligt i kroppen, även om ingen säger någonting": En kvalitativ studie om amning i offentliga och privata rum

28  Download (0)

Full text

(1)

UPPSATSER:

Kulturgeografiska institutionen

“Det känns väldigt tydligt i kroppen, även om ingen säger någonting”

En kvalitativ studie om amning i offentliga och privata rum

Linnea Eklöf

(2)

ABSTRACT

Eklöf, L. 2016. “Det känns väldigt tydligt i kroppen, även om ingen säger någonting”. En kvalitativ studie om amning i offentliga och privata rum. Kulturgeografiska institutionen, ​Uppsatser, Uppsala universitet.

Den mediala debatten har under de senaste åren haft ett fokus kring amning i offentliga rum. Många argumenterar för att amningen ska få ske villkorslöst - andra tycker att amningen endast får ske i offentliga rum om den är diskret, eller att den inte får ske i offentligheten överhuvudtaget. Denna uppsats syftar till att förstå ammande personers egna upplevelser kring amning i såväl offentliga som privata rum, och vilka känslor och beteenden som uppstår beroende på plats. Genom kvalitativa intervjuer har fem personer berättat om de överlag positiva känslorna inför att amma i både offentliga och privata rum. Det visar sig dock att amningen innebär både en mental och fysisk förberedelse, då rädslan för att uppröra omgivningen genom att exponera sin kropp är närvarande. Ammande personer skapar genom självobjektifiering en imaginär annan person som betraktar dem i den ammande stunden, trots avsaknaden av konfrontation från omgivningen. I de egna hemmen eller liknande, ansedda privata platser, skapar amningen en gråzon mellan offentligt och privat. Vad som påverkar denna gråzon är den sociala sfärens sammansättning, där reaktioner och beteenden från närvarande personer, påverkar hur ammande personer känner inför såväl sin egna kropp och sin omgivning.

Keywords: amning, offentliga rum, privata rum, objektifiering, social sfär Handledare: Cecilia Fåhraeus.

(3)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING 1

2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 2

3. BAKGRUND OCH LITTERATURGENOMGÅNG 2

3.1 Amning och statistik 2

3.2 Offentliga, privata och sociala rum 3

3.3 Kvinnokroppen i det offentliga rummet 4

3.4 Amning i det offentliga rummet 5

4. METOD 6

4.1 Feministisk metodologi 8

4.2 Urval 9

5. RESULTAT 11

5.1 Att amma offentligt 11

5.2 Bekväma och obekväma rum 12

5.3 Förbereda, scanna av och dölja 14

5.4 När offentligheten befinner sig i det privata 15

6. DISKUSSION 17

6.1 Att betrakta sig själv utifrån 17

6.2 Den sociala omvandlingen av rum 19

7. SAMMANFATTNING OCH SLUTSATER 20

REFERENSLISTA 22

Elektroniska källor 24

Intervjuer 25

9. BILAGOR 25

9.1 Intervjuguide 25

(4)

1. INLEDNING

Amning i det offentliga rummet har varit ett ämne som debatterats de senaste åren i olika medier i såväl Sverige som globalt. Trots att Sverige har en relativt hög amningsfrekvens, där 79% av nyfödda barn år 2014 ammades uteslutande den första tiden efter födseln

(Socialstyrelsen, 2016), är amning en aktivitet som skapar en viss kontrovers i den mediala debatten.

Amning i offentliga rum har varit ett ämne som cirkulerat i olika medier de senaste åren.

Rapporteringen har bland annat handlar om olika exempel på ammande föräldrar som blivit ombedda att förflytta sig då de ammat i offentliga miljöer. Ett exempel var en händelse i Nyköping, där en ammande kvinna ombads att röra sig till ett annat rum då hon ammade på biblioteket (Hedmark, 2016). Organisationen Amningshjälpen skapade en video där ammande föräldrar sjöng om amning på offentlig plats. Då videon publicerats fick flera av deltagarna dödshot och hot om sexuellt våld i kommentarerna till videon (Hüll 2013).

Debatten kring amning i offentliga rum har tagit olika former. Bland annat har lagförslag om skydd för ammande personer diskuterats (Sahamies et. al. 2016), och så även synen på de kvinnligt kodade brösten som sexuella (Lidström, 2014; Bråding 2014). Billgren (2016) menar att det finns en längtan bland ammare att se andra personer som ammar, då hon menar att trots att det överlag finns en acceptans gentemot amning på offentlig plats i Sverige inte är något som syns i vardagen.

Tidigare forskning pekar på att konflikten mellan sexualiserade bröst och idén om gott föräldraskap gör att ammande personer inte bara måste förhålla sig till sin egna kropp och sitt barn då amning sker i offentliga rum, utan också till omgivningen och dess förväntningar (Lane 2014; Davis 2004; Stearns 1999).

Denna kvalitativa studie undersöker ammande personers upplevelser av att amma i privata och offentliga rum, och vilka skillnader de uppfattar i respektive miljö. Vidare tar studien även upp hur upplevelserna av amning påverkar hur de ammande uppfattar sig själva, sin kropp och sin omgivning beroende på kontext, och vilka beteenden dessa känslor

resulterar i. För att tolka resultaten från studien kommer tidigare forskning kring ämnet att användas. För att få en vidare förståelse för resultaten kommer även tidigare forskning och teorier kring det offentliga rummets sociala dimensioner, tillsammans med teorier kring den kvinnligt kodade kroppen och dess förhållande till privata och offentliga rum användas.

(5)

2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

Denna uppsats syftar till att få en ytterligare förståelse för relationen mellan kroppen och rummet. Att studera specifikt amning är relevant dels på grund av den mediala debatten, men även för att genom forskning förstå hur könskodade aktiviteter ter sig i offentliga och privata rum. Att studera ammande personers känslor och upplevelser blir viktigt för att klargöra hur förhållandet mellan rum och kropp inte bara utspelas i form av faktiska händelser, utan också genom upplevelser och känslor. Studien är ytterligare relevant då liknande studier inte gjorts i Sverige.

Utifrån det presenterade syftet kommer uppsatsen utgå från följande frågeställningar:

- Hur uppfattar ammande personer sin omgivning då de ammar?

- Vilka faktorer påverkar hur ammande personer uppfattar sig själva?

- Vilka beteenden uppstår ur de känslor som ammande personer upplever då de ammar i privata respektive offentliga rum?

3. BAKGRUND OCH LITTERATURGENOMGÅNG

3.1 Amning och statistik

Amning är ett sätt att ge föda åt sitt barn genom bröstet, men fungerar även som en källa för närhet och trygghet för ett barn (Vårdguiden, 2016). Amning kan antingen ske på heltid, där barnets enda födokälla är den bröstmjölk som kommer direkt från bröstet, men amningen kan också ske på deltid, där den kombineras med modersmjölksersättning via flaska eller kopp (ibid).

Världshälsoorganisationen rekommenderar att nyfödda barn ammas direkt efter födsel, följt av sex månaders amning på heltid (WHO, 2016). Svensk statistik visar att 15,4% av sex månader gamla barn födda 2014 ammades på heltid. Motsvarande statistik för barn som var en vecka gamla låg på 79,1% (Socialstyrelsen, 2016).

Anledningar till att ammande föräldrar slutar med amning har enligt tidigare forskning flera förklaringar. En bidragande faktor till amningsavslut är återgången till arbete efter föräldraledigheten (Bonet et al 2013). En studie visar att det även finns en korrelation kring amningslängd och när beslutet att amma togs (Kim et al, 2013). Studien visar att de föräldrar som beslutat sig för att amma redan innan barnet fötts, också ammade längre. På så vis var amningslängden kortare hos de föräldrar som beslutat att amma när barnet redan fötts (ibid).

Ytterligare forskning visar även att amningen slutar i ett tidigare skede om förväntningarna man haft kring amning under graviditeten inte uppfylls (Palmér et al 2012). Amningslängden kan också förkortas då förhållandet mellan ens egna, barnets och omgivningens behov är svåra att leva upp till (ibid).

(6)

Amningsfrekvensen ser även olika ut i olika län, där Uppsala och Stockholms län har den högsta amningsfrekvensen på barn som ammats hel- eller deltid (Socialstyrelsen, 2016).

Motsvarande statistik var lägst i Gävleborgs och Västmanlands län (ibid).

Faktorer som utbildning, socioekonomisk status och etnicitet har betydelse för

amningslängd och frekvens. Enligt Socialstyrelsens (2014) mätningar, var utbildningslängd korrelerat med amningsfrekvens - ju längre utbildning, desto högre amningsfrekvens under det första halvåret. Mödrar med kortare utbildning hade dock högre amningsfrekvens även efter tolv månader (ibid). Även inkomsten visade sig enligt Socialstyrelsen ha en relevans för amningen, där amningsfrekvensen var högre ju högre inkomsten var (ibid). Bland ammande personer födda i något afrikanskt eller asiatiskt land, var amningsfrekvensen högre än hos personer födda i Sverige (ibid).

3.2 Offentliga, privata och sociala rum

Nedan kommer en litteraturgenomgång med tidigare forskning och teorier kring offentliga och privata rum och vad dessa kan innebära. Detta är relevant för studien för att förstå de sociala aspekterna som de båda rummen utgörs av, och för att förstå vilka olika dimensioner av privat och offentligt som rum kan innefatta. Dessa teorier kan sedan användas för att tolka studiens resultat.

Det är relevant att poängtera att det inte användes några tydliga, teoretiska definitioner kring offentliga och privata rum under intervjuerna, och vad dessa rum rent konkret innebär.

Istället användes en induktiv metod där informanterna själva fick definiera vad dessa begrepp innebar för de själva. En längre redogörelse för detta kommer att presenteras i metodavsnittet.

I sin artikel “Ungdomarna, staden och det offentliga rummet”, beskriver Mats Lieberg (1994) att offentlighetsbegreppet har flera dimensioner. Dels kan det offentliga rummet definieras av den fysiska miljön, det vill säga det som ofta benämns som offentliga ​rum.

Detta innefattar de offentliga platser och byggnader som existerar i staden. Lieberg menar å andra sidan att det offentliga sammanhanget även kan utgöras av den sociala sfären. Detta innefattar de aktiviteter och umgängesförhållanden som utger socialt liv i den offentliga miljön, där Lieberg menar att det finns en typ av gatuoffentligthet, en varuhusoffentlighet eller en idrotts- eller evenemangsoffentlighet. Offentlighet kan även innefatta det sociala livet som är bortkopplat från den fysiska miljön, där det sociala sammanhanget besitter invärtes koder, seder och umgängesformer (Lieberg, 1994, s. 197). Atkinson (2003) har en liknande beskrivning av det offentliga rummet, men menar även att det offentliga rummet inte är statiskt, utan föränderligt över tid. Under loppet av ett dygn kan en offentlig plats ändra skepnad, då det approprieras av olika människor och aktiviteter, beroende på tidpunkt.

Det mångbottnade offentlighetsbegreppet, diskuteras även av Low & Smith (2005, s. 3), som menar att begreppet genererar en “​påtaglig spänning mellan platser​”. Med detta påpekar författarna att även fenomen som inte är fysiskt rumsliga, kan innefattas av begreppet “public space”, där Low & Smith använder internet och den allmänna opinionen som ett exempel.

Författarna vill med detta beskriva att offentliga rum inte är homogena - nivån av offentlighet varierar mellan olika tillfällen, och har en kulturell förankring. Som exempel tar författarna

(7)

upp att ett köpcentrum är en annorlunda plats i jämförelse med en nationalpark - trots att båda dessa delas in i kategorin “offentligt rum”.

Listerborn (2001) problematiserar idén om det offentliga rummet som en öppen och tillgänglig plats. Författaren menar att det offentliga rummet i teorin kan tyckas vara en öppen plats att brukas av samhällets alla grupper och individer. I den levda verkligheten kan dock tillgången till offentliga utrymmen se olika ut, då villkoren för att vistas på en plats ser olika ut för olika individer:

​Den möjliga interaktion, tillfälliga möten av olika karaktär som kan ske i det offentliga rummet, beskärs av de olika sociala relationer vi ingår i .” (Listerborn, 2001, s. 92).

Uppdelningen av det privata och det offentliga har kritiserats av feministiska forskare, då offentlighet har likställts med maskulinitet, och det privata har associerats med femininitet.

Problematiken i uppdelningen är dess dikotoma förhållande, vilket innebär att det offentliga har premierats över det privata. Detta innebär i politiska sammanhang att frågor som ansetts tillhöra kvinnor - det vill säga “privata” sådana, har ignorerats. Ignoransen för privata frågor, menar Listerborn (2001) har gjort att kvinnor förpassats till att sköta sig själva.

Genom att dela upp samhället i “privat” och “offentligt” påverkas såväl enskilda individer som hela samhällsstrukturen. Platser kan placeras in i dessa två fack utifrån en definition av platsen i sig som privat eller offentlig, men kan även definieras av de aktiviteter som sker - och inte sker, på den specifika platsen (ibid).

3.3 Kvinnokroppen i det offentliga rummet

För att förstå de olika dimensioner och mekanismer som verkar i privata och offentliga rum, behövs även en förståelse för vilken betydelse kroppen har för olika typer av rum.

Kroppen är fysiskt det närmaste som går att komma individers egna upplevelser, och är den plats där “​samhällets geografi börjar och slutar​” (Silvey & Bissonnette, 2014, s. 610).

Att fokusera på kroppen och kroppslighet är något som inte bara är ett ämne för akademin, utan också för politiken. När mänskliga rättigheter diskuteras har kroppens status,

begränsningar och rättigheter en central roll (ibid).

Synen på den kvinnligt kodade kroppen är en central del i feministisk teori och forskning.

Feministiska och queera forskare har argumenterat för att kroppen i allra högsta grad är politisk (Silvey & Bissonnette, 2014). Budgeon (2015) menar att kropp och kroppslighet har setts som något som bör övervinnas för att nå rationalitet och förnuft. I detta rationalitetstänk är målet att sinnet ska kontrollera, och inte kroppen (ibid). Budgeon (2015, s.245) menar att denna indelning är en struktur som skapar och arrangerar sexuell differentiering, som i sig bygger på en exkluderande logik.

Begreppen kropp/sinne och förnuft/känsla, är inte bara uppfattade som två binära och motsatta parter, de konstrueras också som könskodade och hierarkiska i form av dikotomier (Grosz, 1994). Grosz (1994) menar även att dessa dikotomier på så vis tillskrivs binärerna maskulint kontra feminint, där maskulinitet är kopplat till sinne och förnuft, och femininitet till kropp och känsla, där de maskulint betingade binärerna premieras över de feminina.

Budgeon (2015) gör baserat på dessa föreställningar om den feminina, kroppsliga och

(8)

irrationella natur som tillskrivits den kvinnliga kroppen, en koppling till det offentliga

rummet. Författaren menar att dessa föreställningar kolliderar med det offentliga rummet som traditionellt sett kodats som rationellt, sinnligt och ickekroppsligt. På så sätt har det offentliga rummet enligt Budgeon skapats som ett imaginärt rum som bygger på exkluderingen av den kvinnliga kroppen. Istället har den kvinnliga kroppen förpassats till hemmets privata sfär (Valentine 1992; Listerborn, 2001) och dess reproduktiva aktiviteter.

Fortuijn, Horn & Ostendorf (2004, s. 215), menar att könskodade rum inte enbart handlar om en fråga om närvaro eller frånvaro av kroppar. Det handlar även om hur rummen

används, och vilken innebörd de har för olika människor och kön. Det kan dels handla om närvaron av symboler eller könskodade varor. Dels handlar det även om rummets

tillgänglighet, och “​de närvarande människornas karaktär​”, där vissa rum utgör trygghet för män och otrygghet för kvinnor - och vice versa.

Kvinnligt kodade bröst är specifikt i konflikt med den offentliga sfären. Den sexuella metafor de kvinnliga brösten konstrueras som, utgör ett normativt hot i den ickesexuella kontexten som offentliga sammanhang utgörs av (Morton, 2011). Genom att sexualisera kvinnokroppen, kontrolleras den också oavsett vilket rum den befinner sig i, menar Carter (1995). Vidare påpekar Carter att kvinnor förväntas kontrollera sin egna kropp (och därmed sin sexualitet) genom att inte bete sig, klä sig eller i allmänhet uppföra sig olämpligt.

3.4 Amning i det offentliga rummet

Tidigare forskning kring amning och det offentliga rummet menar att personer som ammar på offentlig plats hamnar i mitten av två konflikter - där de å ena sidan sexualiseras på grund av sina bröst, och å andra sidan känner en press att amma sina barn på grund av de hälsoeffekter amning har för barnet. På grund av de påvisade hälsoeffekterna kring amning, konstrueras

“den goda mamman” på så sätt genom amningen (Lane 2014; Davis 2004; Stearns 1999).

Mahon-Daly & Andrews (2001) beskriver amningen som en aktivitet som utförs i sociala rum, vilket också påverkar amningens geografi. Genom att förhålla sig till omgivningen och dess uppfattade grad av acceptans, rörde sig de ammande personerna i författarnas studie in och ut ur platser, beroende på hur omgivningen reagerade. Mahon-Daly & Andrews

framhåller därför att omgivningens reaktioner påverkade synen på platsen, då platserna själva uppfattades som accepterande eller oaccepterande platser i sig.

Carter (1995) fann i sin studie att ammande personer övervägde var, hur och inför vem amningen skulle ske, även i det egna hemmet. Därför menar Carter att amning inte är en neutral aktivitet, och att gränsen mellan privat och offentligt i detta fall blir otydlig. Carter poängterar även att det egna hemmet ofta ​ses​ som den mest privata platsen, men att det i praktiken inte behöver vara så. Istället menar Carter att hemmet ofta befinner sig i en gråzon mellan privat och offentligt.

Bartlett (2002) argumenterar att anledningen till tabut kring amning på offentlig plats beror på att amningen som aktivitet utmanar de binära relationer som säger på vilket sätt kroppen får - och inte får, ta plats i det offentliga rummet. Enligt Bartlett utmanas de binära relationerna dels genom den läckande bröstmjölken, som bryter den barriären av utom- och

(9)

inomkroppslighet, och yta/djup. Bartlett menar att amningen som aktivitet på så sätt utmanar på vilket sätt kroppen får representeras i offentliga rum, och att detta leder till att vissa personer upplever amning som en “skandalös” aktivitet. “Skandalen” i amningen menar författaren uppstår, då amning som aktivitet innebär ett ifrågasättande och omvärderande av vad både kropp och sexualitet innebär (Bartlett, 2002, s. 118).

Det är inte bara heller omgivningens reaktioner eller förväntningar som påverkar synen på kroppen, amningen och mödraskapet. Davis (2004, s. 67) framför att ammande personer bekräftar att det existerar en “avvikande amning”, genom att konstruera en imaginär “annan”, udda person för att rättfärdiga och normalisera sin egna amning. Detta antingen genom att konstruera en avvikande ammare, för att på så sätt normalisera sig själv, eller att skapa en

“annan” genom att kritisera allmänheten för att döma ammande mammor som avvikande.

Genom att ta avstånd från “den andra” avvikande ammaren, konstrueras också den egna amningen som normal och oprovocerande.

Det är även relevant att tala om vad den yttre blicken gör med den egna självbilden.

Objektifieringen av kvinnokroppen i media har lärt kvinnor och flickor att se sin kropp utifrån (Liimaka 2008). Vad detta innebär är att konstant värdera kroppen genom ögonen av någon annan, trots att ingen är närvarande eller kommenterar kroppen, vilket skapar ett slags imaginärt utifrånperspektiv. Denna imaginära andra personen gör kvinnor ständigt medvetna om den fysiska kroppen, och hur den uppfattas (Liimaka 2008, s. 143).​ ​En studie av Johnston Robleto et. al. (2007) visade på att unga personer som i en högre grad objektifieriade sig själva, också hade en större tendens att uttrycka negativa känslor kring amning i offentliga rum. Dessa personer tyckte i högre grad att offentlig amning var opassande, vilket också fick dem att känna att aktiviteten skulle vara pinsam för dem själva. I övrigt hittade författarna ingen korrelation mellan självobjektifiering och den generella inställningen till amning (Johnston Robleto et. al. 2007).

4. METOD

Undersökningen kommer genomföras med hjälp av semi-strukturerade intervjuer med fem personer. Antalet informanter valdes dels ut på grund av de fylliga svar som kvalitativa intervjuer innebär, då det skapar en tidskrävande efterbearbetning (Bryman, 2002). Dels är antalet också utformat efter hur många som var villiga att ställa upp på en intervju och befann sig inom en radie för att mötas upp och samtala. Att genomföra en direkt intervju där

informant och forskare möts upp, kan vara en fördel för att bland annat kunna läsa av intervjupersonens kroppsspråk, och genom detta ställa följdfrågor (Bryman, 2002).

Intervjun som metod för en kvalitativ studie hjälper till att förstå komplexiteten​​och motsägelserna som finns kring specifika upplevelser (Valentine, 2005). Syftet med intervjuer är inte att vara representativt för en hel samhällsgrupp, utan att förstå hur individer upplever och förstår sina egna liv (ibid). Det är därför att poängtera att kvalitativ forskning inte söker

“den enda sanna verkligheten”, utan att forskningen tar hänsyn till att såväl forskare som forskningsdeltagare förhåller sig inom diskurs:

(10)

“‘​Verkligheten’ är inte längre antagen att finnas ‘där ute’ i väntan på att bli

upptäckt, namngiven och beskriven av sociala forskare, utan är i sig utgjord i och av diskurs och förkroppsligade interaktioner, precis som de representationer som vi väljer att konstruera från fältarbete och intervjuer. Således konstruerar vi

frågeställningar och gör kunskapsantaganden på vad vi upptäcker genom de redan existerande konventionerna av språk och diskurs, inom vilka vi arbetar.​”

(McDowell, 2009, s. 160).

Den semi-strukturerade intervjun är passande för denna studie då den till skillnad från en strukturerad intervju har utrymme för förändring och nya frågeställningar som kommer under intervjuns gång (Bryman, 2002) Intervjuguiden som hör semi-strukturerade intervjuer till underlättar även för att besvara undersökningens främsta syfte och frågeställningar, utan att exkludera eventuella nya teman och frågor som dyker upp under intervjun (ibid).

Samtliga intervjuer utfördes genom ett möte. Tre av dessa intervjuer tog plats hemma hos informanterna, där endast informanterna själva och deras barn närvarade. Två av intervjuerna utfördes på caféer. Samtalen spelades in med ljudutrustning. Att spela in var en fördel för samtalet, då detta underlättade för att vara så närvarande i konversationen som möjligt, och på så sätt ställa relevanta uppföljningsfrågor. Nackdelen med att spela in konversationerna var tydligt ett av fallen, då miljön på ett av caféerna var bullrig, vilket gjorde att delar av intervjun var svår att höra.

Intervjuerna transkriberades sedan, och skrevs därefter ut för att få en överskådlig blick på materialet. Inför resultatdelen markerades först de delar som var återkommande i varje intervju, för att på så sätt hitta en röd tråd i konversationerna. Detta underlättade för att få ett grepp om gemensamma upplevelser informanterna haft då de ammat i olika rum. Denna metod var genomgående för samtliga intervjuer, men övergick sedan i att hitta unika inslag i varje intervju, då övriga erfarenheter sett olika ut för de olika informanterna.

Inför intervjuerna användes ingen fastställd teoretisk definition om vad begreppen privat och offentligt innebär. Operationaliseringen är i detta fall induktiv, vilket innebär att teorin skapas utifrån praktiken (Bryman 2002, s. 467). Vad detta har inneburit rent konkret för denna studie är att ingen specifik definition av begreppen “offentliga” och “privata”

klargjordes för informanterna under intervjuns gång. Vissa av informanterna hade frågor kring vad som definierades som privata rum, där många frågade om begreppet framförallt syftade på deras egna hem. Vid den typen av fråga fick de bekräftat att privata rum kan innefatta både det egna hemmet, men även familjers eller vänners hem. Informanterna ställde inga specifika frågor kring vad som karaktäriserar ett offentligt rum.

Vid diskussionerna kring amning i offentliga rum tilläts informanterna först tala fritt om hur de kände generellt inför att amma på offentliga platser, och sedan ställdes några frågor om hur de kände inför att amma på specifika platser. Detta gjordes för att inte missa platser som informanterna själva inte tänkt på, men som eventuellt kunde ha varit viktig för deras upplevelser. Det var även ett sätt att ringa in hur sociala samspel och koder påverkar upplevelserna av att amma. Det visade sig dock att exemplifieringen av specifika platser

(11)

gjorde att samtalet inte blev lika ingående, speciellt om informanterna inte upplevt någon speciell problematik kring att amma på den plats som angavs. Att låta informanterna själva definiera och reflektera kring hur olika privata och offentliga rum påverkat deras

uppfattningar, var på så vis positivt för samtalets djup och karaktär.

4.1 Feministisk metodologi

Den feministiska forskningens förhållningssätt till kvalitativa intervjuer är att intervjuerna bör vara ömsesidiga och ickehierarkiska (Bryman, 2002). Detta är enklast förklarat genom att beskriva den feministiska kritiken mot kvantitativa intervjuer, som enligt den feministiska forskningen kräver ut information utifrån intervjuarens synsätt (ibid), och att intervjuaren själv förhåller sig opersonlig, och på så sätt bidrar till att behandla informanten som ett objekt (Valentine, 2005). I feministisk metodologi ser man istället på informanter som “​insiktsfulla agenter som accepteras som ‘experter’ inom sin egen erfarenhet​” (England, 2006, s. 288), där interaktion istället för envägskommunikation eftersträvas.

Det finns även en problematik kring forskarens tolkning och uppfattning av

intervjupersonernas svar (Bryman, 2002). Genom att analysera resultaten från intervjuer och dra slutsatser ur dessa, uppstår moraliska frågor som berör huruvida forskarens egna

ståndpunkt kolliderar med intervjupersonens uppfattningar, vilket kan leda till slutsatser som intervjupersonen inte går med på (Bryman, 2002; 317). Därav har resultat- och diskussionsdel skickats till informanterna för deras egna godkännande och eventuella omformulering, innan studien lämnats in för slutbedömning.

4.1.1 Positionalitet

Något ytterligare centralt i feministisk metodologi är positionalitet och reflektivitet.

Positionalitet innebär att förstå vilka sociala bakgrundsfaktorer som påverkar hur både forskare och studiedeltagare uppfattar sin egna värld (England, 2006). Positionaliteten

innebär även att förstå vilka maktrelationer som uppstår mellan forskare och studiedeltagare i mötet mellan dem, och hur detta påverkar studien (ibid).

Att analysera och reflektera kring forskarrollen, och vilka egenskaper personen som forskar besitter, är det som kallas reflektivitet (ibid). För denna studie kan det vara en fördel att själv vara kvinna i intervjusituationen.​ Som intervjuare kan det ha en positiv effekt för intervjun att dela en liknande identitet med de personer som deltar i studien och blir

intervjuade (Valentine, 2005). Den delade identiteten kan skapa ett djupare förtroende, och därmed skapa samtal som är innehållsrika, baserat på ömsesidig respekt och förståelse för varandra (ibid). I detta fall kan det vara underlättande för informanterna att samtala med en kvinna, då erfarenheter kring kropp och sexualisering kan tänkas delas. Genom detta finns en ömsesidig förståelse och empati som kan leda till ett mer informationsrikt och uttömmande samtal än om situationen hade varit annorlunda.

I ​Mahon-Daly & Andrews (2001) studie påpekar forskarna att det faktum att en av dem var kvinna, och dessutom ammade själv, hade en positiv effekt på deltagarobservationen och

(12)

gruppintervjuerna. Forskarna menar att detta skapade ett anförtroende hos studiens deltagare, och att detta påverkade samtalens karaktär.

I denna studie är detta relevant att reflektera över. Att sakna både barn och

amningserfarenhet som intervjuare, är något som kan komma att påverka studien på olika sätt. Dels kan studien påverkas då saknaden av denna typ av erfarenhet kan riskera att intervjuerna inte blir lika djupa om situationen varit annorlunda. Det kan å andra sidan även finnas en fördel med att sakna erfarenhet av både egna barn och amning. Att sakna detta kan innebära att risken att projicera egna upplevelser och känslor på de intervjuade minimeras. På så vis påverkas inte resultaten av egna erfarenheter kring ämnet.

4.2 Urval

Inför denna studie har fem personer med amningserfarenhet intervjuats. ​Undersökningen är avgränsad till Uppsala och Stockholm, för att underlätta studien, då jag själv bor i Uppsala.

Som tidigare nämnt är ligger dessa regioner högst vad gäller amningsfrekvens (Socialstyrelsen 2016), vilket även kan komma att påverka studien.

Studien har även uteslutit föräldrar som flaskmatar på heltid, då denna faktor inte är relevant för denna studie. Vad gäller amningslängd och -frekvens samt antal barn, gjordes inga specifika avgränsningar. Istället välkomnades alla personer med någon form av amningserfarenhet. Inte heller gjordes någon specifik avgränsning till var amningen framförallt skett i form av privata eller offentliga rum.

Tre av de intervjuade är kontaktade via Facebookgruppen “Amningshjälpens slutna grupp”, som drivs av organisationen Amningshjälpen. De beskriver sig själva som:

​en religiöst och partipolitiskt obunden ideell organisation som ger föräldrar stöd och råd i amningsfrågor. Genom läns- och lokalgrupper, styrelse, kontor, tidningen Amningsnytt, Facebooksida, Facebookgrupper och hemsida, sprider Amningshjälpen kunskap om amning, följer samhällsdebatten samt bemöter fördomar och myter om amning​.” (Amningshjälpen, 2016).

Det är därför att poängtera att de informanter som kontaktats via Amningshjälpen kan ha en inställning till amning som från början är att amning är något önskvärt och positivt, vilket även kan påverka känslorna inför amning i både privata och offentliga rum.

Två av informanterna hade sökt sig till Amningshjälpen då de upplevt problem med amningen, och ville därför ha råd och stöd. Den tredje informanten från gruppen gick inte främst med varken för att få hjälp eller för att hjälpa. Denna informant anslöt sig istället till Amningshjälpen då hon kände en fascination kring amning som ämne. Informanten är dock idag aktiv i Amningshjälpen, både i Facebookgruppen och genom att närvara på organisationens egna möten.

(13)

De övriga två informanterna kontaktades via en öppen förskola i Uppsala. Kontakten förmedlades via mailutskick till såväl barnavårdcentraler som öppna förskolor, med en förfrågan om att få sätta upp en informationsblankett om studien i lokalerna. Sammanlagt kontaktades sex verksamheter. Om någon av verksamheterna inte svarat inom en vecka, skickades en påminnelse. Efter påminnelsemailet svarade tre av de sex kontaktade

verksamheterna. Verksamheterna som kontaktades var utspridda i olika delar av Uppsala, såväl centrala som mer perifera. Samtliga verksamheter låg dock inom radien för Uppsala tätort.

En av de öppna förskolor som svarat ville träffas under verksamhetstid, då flest föräldrar var närvarande i lokalen. Denna metod visade sig vara den mest effektiva för att få kontakt med föräldrar via vårdcentraler och öppna förskolor, då två intervjuer bokades direkt under tiden för vistelsen.

Samtliga deltagare i studien har bevarats anonyma. Förutom svaren är all övrig, personlig information behandlad konfidentiellt. Deltagarna har på så vis givits nya namn för att hålla dem anonyma, men ändå behålla resultaten personliga och mer lättförståeliga genom att hålla isär svaren.

(14)

5. RESULTAT

Nedan kommer resultaten från intervjuerna att presenteras i tre olika teman. Först presenteras informanternas berättelser om deras olika upplevelser av att amma i offentliga rum. Därefter redovisas på vilket sätt informanterna både mentalt och fysiskt förberett sig inför den

offentliga amningen. Slutligen avhandlas resultatdelen med informanternas upplevelser av hur de upplevt amningen i privata rum när andra personer är närvarande.

5.1 Att amma offentligt

Under intervjuerna ställdes två generella frågor om hur de upplevde amning på offentlig plats och amning på privat plats. Majoriteten av informanterna refererade främst till privata rum som det egna hemmet, och offentliga platser som platser utanför det egna eller vänners och familjers hem. Vissa av informanterna undrade vad privata rum innebär. Flera frågade om det innebar det egna hemmet, och de fick då svaret att detta kan innefatta såväl det egna hemmet som andras hem. Som tidigare nämnt angavs även specifika platser för att inte missa

eventuella viktiga upplevelser. Exempel på dessa platser var bland annat bussar, busshållsplatser, tåg, öppna gator och torg.

Då frågan om hur deltagarna kände inför att amma på offentlig plats ställde, uttryckte samtliga deltagare initialt att upplevelserna har varit oproblematiska för dem. Ingen av informanterna har aktivt undvikit offentliga - eller privata, platser för att de vet att amning ska ske. Inte heller har någon av deltagarna valt att flaskmata beroende på vilken kontext de befunnit sig i. Ett flertal informanter beskrev istället att de inte reflekterat över amningen i en kontext av rumslighet innan de ställde upp i studien. Många beskrev att deras fokus av olika anledningar främst låg på barnet då de ammade på offentliga platser. Karolin beskrev att för att tänka mindre på den fysiska smärtan hon upplevde de första amningsmånaderna, riktade hon sitt fokus helt till sitt barn oavsett var hon ammade.

​Jag aldrig ens reflekterat över att det är folk runtomkring. Eftersom att amningen gjorde så ont i början, så var jag tvungen att titta på honom hela tiden​.”​ (Karolin, 2016-11-22).

Två av informanterna talade även om amning i offentliga rum som något de valt av praktiska skäl. Agnes och Karina angav att de uppfattade förberedelserna av flaskor och mjölkersättning som något krångligt och tidskrävande, och beskrev istället amningen som något lättillgängligt.

Något som nämndes i intervjuerna var den stressfaktor som informanterna upplevde då deras barn skrek i offentliga miljöer, och hur detta eventuellt kan störa omgivningen. Några av dem angav att detta gav dem en inre konflikt, där både barnets och omgivningens behov skulle tillfredsställas. Agnes pratade om att hon gärna förbereder genom att se till att hennes barn är mätt innan hon ger sig ut utanför hemmet:

(15)

“Det kan ju vara problem ifall han hinner börja skrika, att man blir stressad för då blir han ju kanske för hungrig, så att han inte ens vill ta tag. Då blir det liksom för mycket, så det är ju det jag vill undvika, jag vill ligga före hela tiden.” (Agnes, 2016-11-25)

Martina berättade att hon upplevt amningen som mycket jobbigare med sitt första barn, och menade att hon inte var lika självsäker i amningen då som hon är idag. Hon underströk att hennes känsla ändå var förhållandevis lätt och oproblematisk, men att hon ändå tänkte att omgivningen bedömde henne:

“Det kändes som att andra satt där och bedömde hur jag ammade och hur mycket kropp jag visade” (Martina, 2016-11-30)

Även Karina berättade om hur hennes inställning till amning har förändrats med tiden, och resonerade kring hur hennes Slovakiska bakgrund har påverkat hennes syn på amning i offentliga rum. Karina menar att hon inte har något minne av att ha sett speciellt många personer amma under tiden hon bodde i Slovakien, och att bröst är något som är speciellt stigmatiserat.

“Jag kände mig lite obekväm med att se ammande kvinnor. Men nu gör jag det själv, jag vet inte, jag har ändrats. Kanske omgivningen har ändrats också” (Karina, 2016-11-24).

Två utan informanterna uttryckte en mental medvetenhet kring amningen - att det inte bara är ett beslut som tagits för deras eget och barnets skull, utan också på grund av olika förväntningar de känt från omgivningen.

Martina uttryckte att hon tycker det är viktigt att hon ska få amma på platser där både hon och hennes barn får vistas, och menade att hon förstår att småbarn inte kan vistas på alla platser, men att amning ska accepteras där såväl föräldrar som småbarn får närvara.

Agnes menade istället att hon upplevt en större press att faktiskt amma, än att någon skulle uppleva amningen som upprörande. Hon berättade att hon upplever en stark amningnorm i Sverige, och att det antas att alla föräldrar ammar:

“Folk skulle nog kolla mer om man inte ammade” (Agnes, 2016-11-25).

5.2 Bekväma och obekväma rum

Efter att ha pratat med intervjupersonerna en stund, gled samtalen in på olika typer av rum som är mer eller mindre bekväma att amma i. Det visade sig trots informanternas generellt positiva inställning att vissa platser teoretiskt sett inte skulle kännas bekväma att amma på. Emma nämnde i hennes intervju att stadsbussar och fina restauranger är två platser hon inte skulle känna sig bekväm att amma på. Emma menade att dessa platser för henne innebär ett socialt sammanhang där hon upplever att små barn i allmänhet inte hör hemma.

Då Emma pratade om stadsbussar menade hon att hon upplever att många i kollektivtrafiken är stressade, och att ett litet barn som skriker eller ska ammas blir ytterligare en störande faktor i det sammanhanget. Emma hade en liknande syn på fina restauranger, då hon även i den typen av sammanhang upplevt att små barn och amning inte hör hemma:

(16)

“Folk går ofta [dit] med ett kompisgäng, firar någonting eller ska på dejt, och då känns det lite osexigt att dra fram [bröstet] och sitta och amma. Jag tänker att barn generellt stör en sån situation, inte bara amningen” (Emma, 2016-11-22)

Även Karina nämnde stadsbussar som en plats där hon inte skulle vilja amma, men att problemet för henne främst handlar om en känsla av otrygghet inför att amma på korta sträckor. Vad Karina däremot beskrev var hennes ovilja att amma i statliga, offentliga byggnader då hon menade att dessa platser för henne krävde en större diskretion, vilket hon upplevde att hon inte kunde uppnå på dessa typer av platser.

Martina tog även hon upp finare sammanhang som något som hon upplever att barn och amning inte hör hemma i. Hon tog upp Nobelfesten som en plats där hon inte skulle kunna tänka sig att ta med sina barn då de fortfarande är små, men påpekade även att det främst är för barnens skull hon skulle undvika situationen:

“Det är ju att sitta still och vara tyst, middag, eller konversera om viktiga grejer eller så. Och ja, mina barn skulle vara uttråkade på fem minuter, och sen springa omkring. Det funkar inte på ett sånt ställe.” (Martina, 2016-11-30)

Under intervjuerna diskuterades även amningsrum och informanternas eventuella

utnyttjande av dessa. Av samtliga informanter var det endast Agnes som inte befunnit sig i ett amningsrum vid något tillfälle, men hon menade dock att det var något hon skulle kunna tänka sig att testa. Övriga informanter hade vid något tillfälle använt amningsrum.

De flesta menade att de sökt sig till amningsrum främst om deras barn även behövde byta blöja, och att de sedan stannat kvar i rummet även för att amma. Både Martina och Karolin hade upplevt amningsrummen de vistats i som ohygieniska, där blöjbyten och amningssoffor varit för nära varandra, och menade därför att det inte var en plats de gärna sökte sig till. Emma berättade att hon inte brukar använda amningsrummen om hon ska möta upp någon annan hon känner då hon vistas i offentliga rum, men att hon kan använda dem då hon är ensam. Emma fortsatte med att berätta att hon upplever amningsrummen som en mer bekväm plats att amma på, utifrån att hon slipper omgivningens blickar och reaktioner:

“Det är mer bekvämt i amningsrummet [...]. Men jag stör mig inte tillräckligt [på andra personer] för att jag bara ska gå dit.” (Emma, 2016-11-22).

Karina hade en liknande inställning till amningsrum som Emma, och menade att amningsrummen kan agera som en lugnare plats att gå undan på om hon ändå vistas i rummet av andra anledningar, men att det inte för henne är ett måste att använda amningsrum om dessa finns.

(17)

5.3 Förbereda, scanna av och dölja

Efter att ha samtalat en stund började informanterna prata om vad de tänker och känner när de ammar på olika platser. Under intervjuerna kom det fram att flera av dem blir

uppmärksamma på sin omgivning då de ammar. Något som nämndes under intervjuerna var den mentala förberedelse som offentlig amning innebar, och hur informanterna i sin tur observerar omgivningen då de ammar på offentlig plats. Emma uttryckte att hon själv inte tycker att det är jobbigt att amma, men att hon tänker mycket på omgivningen och hur de i sin tur reagerar.

Karina uttryckte en ambivalens kring amningen. Å ena sidan menar hon att hon inte bryr sig, men att detta främst gäller då själva amningen sker. Å andra sidan uttryckte hon även att hon tänker mycket på vad omgivningen kan tänka, strax innan hon börjar amma:

“Man tänker på detta [omgivningen] hela tiden [...] Man är mer medveten, och jag kan inte se mig själv [skratt]. Jag vill inte gå där och visa mig själv” (Karina, 2016-11-24).

Emma berättade att hennes mentala förberedelse även gör att hon fysiskt förbereder för den händelse att någon skulle reagera negativt på hennes amning. När frågan ställdes om hon tar på eller med sig speciella kläder eller liknande inför att amma offentligt, svarade hon:

“Ofta så tar jag typ en filt. Jag lägger inte över den utan jag är typ redo att lägga över den. Ibland kan jag känna att ‘oj, nu var det någon som tyckte det här var lite jobbigt’, så då är jag beredd. Men jag har egentligen aldrig behövt [filten]. Jag bara förbereder mig.” (Emma, 2016-11-22)

Både Emma och Karina berättade att de upplevt en problematik kring förhållandet mellan att dölja sin kropp samtidigt som de vill det bästa för sitt barn. Att lägga en filt eller liknande plagg över sitt barn, uttryckte de båda kändes fel för barnets skull då de var rädda att det skulle blir för varmt eller obekvämt för barnet.

Karina berättade om att hon provat flera olika amningsanpassade kläder för att kunna amma diskret och utan att visa för mycket av sin egna kropp. Hon berättade dock att hon ändå kände en oro i att folk i närheten skulle se hennes kropp, och menade att eftersom hon inte kan se sig själv då hon ammar, förmodligen visar mer än vad hon tänker att hon gör.

Vid tidpunkten för Martinas intervju gled samtalet in på hennes upplevelser kring att amma ett barn som är äldre än vad många andra barn är. Martina uttryckte att hon har varit som mest mån om diskretion då hon ammat sitt barn som är tre och ett halvt år gammalt, då hon är medveten om att det är normbrytande:

“Det känns ju som att man ser ju inte så många äldre barn som ammas ute. Utan det blir ju lite såhär ‘nu avviker jag från normen’. Det känns väldigt tydligt i kroppen, även om ingen säger någonting.” (Martina, 2016-11-30)

Vid samtalet med Karolin gled ämnet in på den mediala amningsdebatten. Karolin berättade att hon hade hört och läst om den. Då frågan ställdes vad hon tycker om debatten, svarade hon att det gör henne upprörd, och uttryckte att hon tycker det är frustrerande att

(18)

kvinnligt kodade bröst blir sexualiserade. Sedan kommenterade hon hur det har påverkat hennes inställning till att amma offentligt:

​Utifrån det har jag nästan velat att någon ska komma fram till mig och säga någonting bara för att jag ska få avreagera mig lite [skratt]” (Karolin, 2016-11-22).

Även Karina tog upp amningsdebatten vid tiden för intervjun, och berättade att den har påverkat hennes sätt att se på amning. Genom att läsa debatten menar Karina att hon även kommit till insikten att hon kan bli avvisad från en plats där hon ammar. Detta menar hon har gjort henne mer medveten om sin omgivning:

​Jag vet inte vad dom tänker. Men jag hade ingen som påpekade något eller sa ‘du måste gå ut’. Jag har läst mycket i tidningen att dom säger nej. Då kanske man tänker [på det], bara av att läsa sådana saker.

[...]. Om jag inte har läst, hade jag aldrig tänkt på detta. Att ‘aha, kan man säga så?’​”​ (Karina, 2016-11-24)

När det kom till placering i rum då amning skulle ske, var de flesta av deltagarna relativt obrydda om hur och var de lokaliserar sig i ett offentligt rum, om de vet att de ska amma någon gång under deras närvaro. Karolin och Emma berättade att de inte placerar sig på specifika ställen i rummet för deras egna skull, utan för att deras barn blivit ofokuserade på amningen och istället blivit nyfikna på omgivningen, vilket har gjort att amningen upplevts som svårare att genomföra. Agnes och Martina talade om att deras val av placering främst handlade om att de skulle sitta bekvämt, i form av specifika fåtöljer, stolar eller soffor, och valde därför placering utifrån var dessa fanns. Karina berättade att hon gärna väljer en placering som är lite mer avskild, så att hon ska kunna skyla amningen:

​Jag vill gärna vara med ryggen mot andra. Jag tänker också på vilken sida jag ska amma, så att folk är där [så att axel och rygg täcker amning]​.” ​(Karina, 2016-11-24)

Martina uttryckte en velande åsikt kring placering och den offentliga amningen:

“Det gör inget om folk råkar se att ‘oj, det ammas lite’. För så länge jag tycker att jag gör det snyggt, så tycker jag inte att dom har någonting att klaga på” (Martina, 2016-11-30)

Då hon fick frågan vad ‘snyggt’ innebar, skrattade hon och svarade:

“Nu satte du mig på pottan här. Jag vet inte om det finns någon osnygg amning. Men osnyggt skulle väl vara om man ammade och sen ville inte barnet amma mer, och sen liksom låter man bli att stoppa undan efter sig. Jag tänker att om det kan finnas någon halv promille som flashar mer hud än dom behöver…

men det är inte dom normala. Om jag ska vara hård.“ (Martina, 2016-11-30).

Hon poängterade att de flesta som ammar i offentliga rum förmodligen försöker vara diskreta, och att amningen inte handlar om att ​“vika ut sig, det handlar om att ‘nu vill mitt barn amma’, och då gör man det” (Martina, 2016-11-30).

5.4 När offentligheten befinner sig i det privata

Under intervjuerna diskuterades det även huruvida informanterna upplevde någon skillnad i att amma i offentliga och privata rum. Flera av deltagarna uttryckte att det fanns både praktiska och känslomässiga skillnader att amma i privata rum. Några uttryckte att det egna

(19)

hemmet var en allmänt lugnare plats att amma på. De menade även att hemmet gav dem mer utrymme att sitta i positioner de inte tyckte passade sig i mer offentliga rum. Martina

uttryckte det såhär:

“Hemma är liksom lugnast och skönast, man behöver inte tänka på någonting och där kan jag ju liksom slita av mig alla kläderna och sätta mig i soffan, utan att någon behöver bekymra sig” (Martina, 2016-11-30).

Vad alla deltagare gemensamt hade upplevt var däremot hur denna inställning förändrats när de haft vänner, familj eller bekanta på besök i deras egna hem. De uttryckte framförallt att de uppfattade att män som de själva inte kände jätteväl, agerat annorlunda mot informanterna då de ammade.

Karolin och Emma berättade att de upplevt att besökarna börjat skruva på sig, slutat prata med dem, eller lämnat rummet då de börjat amma. De uttryckte båda att de själva inte upplevt det som jobbigt, men att de noterat att omgivningen behandlat dem annorlunda:

“Jag märkte att när jag satt kvar [ammandes] typ om min mans kompisar var där så, ja men du vet dom satte sig ju gärna längst bort från mig. Och det kanske är helt omedvetet, eller för att ge oss space [...] Jag tänker bara att dom tycker att det är pinsamt.” (Emma, 2016-11-22).

Agnes beskrev att hon inte upplevt att de besökande behandlat henne annorlunda då hon ammat i sitt hem, men berättade att hennes man vid ett tillfälle bett henne att sätta sig avsides i vardagsrummet då de skulle få besök, för att hon inte skulle exponera sina bröst då hon skulle amma. Agnes menade att hon själv inte brydde sig om det skulle hända, och hade därför inte flyttat på sig, eller valt att dölja sin amning.

Deltagarna uttryckte att de brydde sig mindre om okända personers tankar eller

reaktioner på deras amning, men att personer de var bekanta med påverkade dem på ett annat sätt. Karina berättade att det hänt att hon förflyttat sig in i sovrummet om en manlig bekant varit på besök i hemmet:

“Jag känner att, då är det någon jag känner. Jag bryr mig inte om vad han tänker, men jag vill inte att han ska se mig. Ute känner jag nästan ingen, och då kanske jag inte bryr mig så mycket.” (Karina, 2016-11-24).

Karina fortsatte att berätta om sina upplevelser av amning i hennes egna hem, och beskrev att det inte bara är andra personers närvaro som gör henne medveten om hur hon uppfattas:

​Jag brukar amma där [soffan], och så har du fönstret direkt där. På nattetid tänker jag ibland ‘är det någon som ser mig från fönstret?’. Jag tror inte det, men jag tänker på det.​”

(Karina, 2016-11-24).

Martina hade med sitt första barn upplevt en viss obekvämhet då hennes föräldrar hälsat på under de första månaderna efter förlossningen. Hon menade att den uppmärksamhet hon fick då hon ammade gjorde henne obekväm och osäker:

“Jag kände mest ‘men låt mig vara ifred, jag vet inte vad jag gör riktigt’ [skratt]” (Martina, 2016-11-30)

(20)

6. DISKUSSION

Upplevelserna av att amma i offentliga rum uttrycktes som något överlag positivt och oproblematiskt för samtliga informanter. Detta kan bero på ett flertalet faktorer. En av dem kan tänkas vara att de som är bekväma i sin amning är mer benägna att prata om den, och därför har sökt sig till studien. Det kan även bero på den beslutsamma inställning

informanterna haft till att amma. Flera av informanterna uttryckte under intervjuerna att amningen varit viktig för dem, och att amning varit något de haft som målsättning redan under graviditeten. Beslutsamheten i att amma kan även ha påverkat hur informanterna känner inför amningen, och gjort att de upplever amningen som viktigare än hur omgivningen upplever dem när de ammar. Det är även att poängtera att informanternas bakgrund kan ha kopplingar till amningsfrekvensen. Samtliga deltagare hade någon form av akademisk

erfarenhet, även om två av deltagarna inte fullföljt sina studier och tagit ut en examen. Utefter de statistiska data som Socialstyrelsen (2014) presenterat, kan det diskuteras huruvida

informanternas utbildningserfarenhet kan kopplas till amningen. Enligt Socialstyrelsen finns som tidigare nämnt en korrelation mellan amningsfrekvens och utbildningslängd. Det kan därför vara så att den utbildning deltagarna har erfarenhet av, också bidragit till att de ammat från första början.

6.1 Att betrakta sig själv utifrån

Trots den relativt oproblematiska relation som intervjupersonerna haft till amning i offentliga rum fanns där ändå vissa aspekter som är intressanta att diskutera. Vad som framkom under intervjuerna var den medvetenhet informanterna känt inför både omgivningen och den egna kroppen. Trots frånvaron av reaktioner från omgivningen uttryckte informanterna att de ändå riktat en viss medvetenhet mot närvarande främlingar. De intervjuade har på så vis tittat på sig själva genom de närvarande främlingarnas ögon. Det kan därför påstås att studiens medverkande personer har utfört en slags självobjektifiering, men som i detta fall varken rör sexualitet eller hur kroppen ser ut. Istället är de medvetna om synen på de kvinnligt kodade brösten, där några av informanterna även uttryckt en frustration kring dess sexualisering. Då de har kännedom om den provokation som deras nakna bröst kan utgöra, skapar de också ett medvetande kring sig själva genom att se sig själva utifrån, genom en imaginär annan persons ögon.

Genom att se sig själva utifrån, betraktar de hur pass “provokativ” deras amning är för omgivningen. Precis som Liimaka (2008) beskriver objektifieringen, sker denna utifrånblick omedvetet, trots att ingen kommenterar dem. Denna imaginära utifrånblick, hade även letat sig in i det privata rummet för en av informanterna, då hon uttryckte att hon tänkte på om någon utifrån såg henne från hennes fönster när hon ammade om nätterna.

(21)

Relationen till omgivningen har en viss ambivalens i informanternas berättelser. De flesta uttryckte att de inte bryr sig om vad omgivningen tycker eller tänker om deras amning. Den rena vetskapen om att de kan bli konfronterade, gjorde dock att de blev medvetna om sin omgivning och hur den skulle kunna reagera. En av de intervjuade menade att detta berodde på den mediala debatt som förts kring offentlig amning, och reflekterade kring att hon kanske inte varit lika observant mot omgivningen om hon inte läst att ammande personer blivit avhysta från offentliga rum.

Under intervjuerna uttrycktes uppfattningar som de intervjuade tänkte att andra personer tänkte om dem under tiden då de ammade. En av informanterna uttryckte att hon trodde hon upplevdes som pinsam, en annan uttryckte att hon tänkt att närvarande personer, främlingar som bekanta, bedömt hur hon ammat sitt barn. En tredje uttryckte rädslan för att visa för mycket hud, och att omgivningen dömde henne utifrån detta. Därmed kan även stöd finnas i den tidigare forskningen om amning i offentliga rum, där ammande personer upplever en kollision i omgivningens förväntningar - där de sexualiserade brösten krockar med

uppfattningen om att amning som aktivitet skapar en god förälder (Lane 2014; Davis 2004;

Stearns 1999).

Självobjektifieringen som intervjupersonerna gav uttryck för, tog i vissa fall även fysiska uttryck. I intervjuerna pratade två av informanterna om hur de sätter på sig amningsanpassade plagg för att inte visa för mycket hud, eller förbereder med filtar för att undvika exponering.

Även placering i rummet hade relevans för en av de intervjuade, då gärna såg till att hon satt bortvänd från närvarande personer, för att på så sätt skyla amningen.

Den mentala förberedelsen leder således även till en fysisk sådan. Trots att ingen av de intervjuade varit med om någon konfrontation från en främmande person kring den offentliga amningen, var ändå konfrontationen närvarande. Den fysiska förberedelsen kan därför

kopplas till Carters (1995) påstående om den förväntan som kvinnor har att kontrollera sin egna kropp och hur den uppfattas.​​Genom att förbereda, eller att faktiskt utföra, en diskretion av den egna kroppen då amning sker, tar på så sätt kvinnorna också ansvar för omgivningens komfort. De kvinnligt kodade brösten, kan utifrån tidigare forskning sägas vara provokativa i offentliga rum på flera sätt. Dels är den reproduktiva aktivitet som amning innebär, en

aktivitet som traditionellt sett inte hört hemma i offentliga rum. De reproduktiva aktiviteterna, har enligt feministiska forskare förpassats till hemmets privata sfär (Valentine, 1992;

Listerborn, 2001), vilket gör att amningen således från början har varit något som inte ansetts som en acceptabel aktivitet i det offentliga rummet. Dels utgör även de sexualiserade brösten ett normativt hot i den ickesexuella kontexten som det offentliga rummet innebär (Morton, 2011). Det finns också en konflikt mellan det kroppsliga och naturnära och det offentliga rummet, det vill säga att amningen representerar kropp och natur. Amningen blir på så sätt kontroversiell i det offentliga rummet som normativt inte förknippas med varken kropp eller natur. Utifrån det kan man även likt Budgeons (2015) påstående peka på att den kvinnligt kodade kroppen blir exkluderad från offentliga platser, då den är förknippad med kroppsliga och reproduktiva aktiviteter, där amning ingår.

Amning och bröst hamnar på så vis i ett flertal konflikter, vilket gör de upplevelser som informanterna berättat om också blir komplexa och flerdimensionella. De kvinnligt kodade

(22)

brösten skapar en friktion mellan de flertalet diskurser de befinner sig i, där framförallt det naturnära och det sexualiserade är en central del i konflikten.

Sammantaget har amning som aktivitet även tvingat in informanterna i en politisk diskurs, där de flesta uttryckte någon form av politiskt ställningstagande kring sin egna amning. Några av deltagarna gav uttryck för frustration kring sexualiserade bröst, medan en gav uttryck för amning som en rättighet, och en tredje menade att den amningsnorm hon upplever pressar henne till att amma. Amningen som aktivitet blir ett ämne för den allmänna debatten, och gör därmed ammande personer till ett objekt att utvärdera och diskutera. Genom att ta ställning och fortsätta amma trots omgivningens upplevda dömande, gör informanterna sig själva till ett aktivt subjekt.

6.2 Den sociala omvandlingen av rum

En intressant företeelse som dök upp i samtliga intervjuer var hur intervjupersonerna

uppfattade sin omgivning då de var i mer privata rum, framförallt deras egna hem, men även hos familj och bekanta. Det egna hemmet beskrevs framförallt som en plats där amningen kan ske villkorslöst. Ett flertal av dem pratade om att de kunde sitta mer bekvämt, i positioner de inte kände att de kunde vara i då de var i offentliga rum. Även klädsel var något som

upplevdes som underlättande, där det privata rummet i större utsträckning gav dem möjlighet att ha på sig - eller inte ha på sig, det de ville.

Samtliga personer hade på något sätt varit med om att amningen som aktivitet rubbat det sociala sammanhanget då personer som inte bodde i hemmet var närvarande. Flertalet

informanter berättade om hur de närvarande personerna plötsligt börjat bete sig annorlunda gentemot dem, då de börjat amma.

Dessa resultat liknar de som Carter (1995) fann i sin studie. Då informanterna blivit medvetna om sin amning och sin egna kropp då utomstående personer närvarade i det privata rummet, har amningen som aktivitet i kombination med det sociala sammanhanget, skapat en gråzon mellan det privata och offentliga. Detta indikerar att begreppen offentligt och privat inte endast är platsberoende, utan också något som kan förändras beroende på den sociala kontexten. Att amning som aktivitet förändrar rummets karaktär, stämmer även det väl in på Carters påstående om att amning inte är en neutral aktivitet. Det går därför även att koppla till Atkinsons (2003) påstående om att rummets offentliga eller privata karaktär snabbt kan förändras beroende på vilka personer som närvarar, och vilka aktiviteter som utförs.

Detta fenomen stämmer även väl in på den tidigare forskning som pekar på att offentliga sammanhang är olika offentliga och inbjudande beroende på tillfällets rådande sociala koder (Lieberg, 1994). Flertalet informanter påpekade att de brytt sig mer om omgivningen om den bestod av personer informanterna själva kände eller var löst bekanta med. Informanterna uttryckte dock en viss ambivalens kring detta, då de i offentliga sammanhang och inför främmande personer, förberedde att dölja sin kropp och amning, trots att de menade att de egentligen inte bryr sig om vad de närvarande personerna tycker och tänker. I det privata rummet menade flertalet att de istället uppmärksammat hur omgivningen ändrat sitt beteende

(23)

då informanterna ammat. Det var dock endast en av informanterna som aktivt flyttat sig till ett annat rum för att skyla amningen. Även här påstod informanterna att de inte direkt brydde sig om vad de närvarande personerna kände eller tyckte om dem, men att de ändå brydde sig mer om dessa personers åsikter än de främmande personerna. Vad som kan påstås utifrån dessa händelser är att deltagarna genom att dölja, skyla och placera sig strategiskt, skapat en viss privat nivå i det offentliga rummet. Detsamma har även hänt i det egna hemmet, där det privata blivit offentligt, men i detta fall inte på grund av informanterna, utan övriga personer som närvarar i rummet. Det sociala samspel som amningen innebär är således komplex och mångbottnad. Tydligt är dock att det inte nödvändigtvis är rummen i sig som skapar en medvetenhet kring den egna amningen, utan att rummets sociala karaktär är en central faktor för vilken typ av upplevelse om uppstått för deltagarna.

7. SAMMANFATTNING OCH SLUTSATER

Syftet med denna studie har varit att undersöka ammande personers upplevelser av amning i privata och offentliga rum, och vilka skillnader som upplevs i respektive rum. Nedan kommer en sammanfattning, där svaren på uppsatsens frågeställningar sammanfattas.

Frågeställningarna kommer besvaras i den ordning de är ställda, där frågan om hur ammande personer upplever sin omgivning då de ammar kommer besvaras först. Därefter besvaras frågorna kring vilka faktorer som påverkar hur ammande personer uppfattar sig själva, samt vilka beteenden känslorna resulterar i.

Informanterna har gett uttryck för att de upplever omgivningen som observerande och dömande på olika sätt. Vissa av deltagarna talade i termer om att visa för mycket hud och därmed uppröra omgivningen, medan en annan nämnt att hon tänkt att närvarande personer bedömt om hon ammat på ett bra eller dåligt sätt. Den medvetenhet kring sin egna kropp och omgivningens reaktioner informanterna uttryckt, innebär en självobjektifiering utförts av deltagarna själva. För att göra sig själva medvetna om hur de uppfattas av sin omgivning då de ammar, ser de sig själva utifrån, genom en imaginär persons ögon.

De faktorer som påverkat hur informanterna uppfattat sig själva, har framförallt handlat om den sociala sfären och hur den formar rummet. Deltagarna uttryckte att det egna hemmet varit mest bekvämt att amma i, men att detta i vissa fall förändrats beroende på vem som närvarar i rummet. Detta indikerar att privata och offentliga rum i den levda verkligheten inte är statiska, utan kan ändra skepnad beroende på den sociala kontexten och vilka aktiviteter som utförs. I detta fall är amning en aktivitet som förändrar den sociala strukturen, och därmed också rummet. Det visar därmed att amning inte är en neutral aktivitet i varken offentliga eller privata rum. I privata rum kan upplevelserna därför sägas bero på en effekt som går fram och tillbaka i sig själv. Amningen som en ickeneutral aktivitet påverkar den sociala kontexten i det privata rummet. Det privata rummet skiftar karaktär till ett mer offentligt sådant, vilket i sin tur bidrar till att både närvarande personer och ammande personer reagerar och agerar just för att amningen sker.

(24)

Att just amning har denna påverkan på rummet, kan bero på dess mångbottnade komplexitet, då den utmanar ett flertal normativa och binära föreställningar. Dessa

föreställningar kan enligt feministisk teori handla om hur amning som en reproduktiv aktivitet traditionellt inte har ansetts höra hemma i den produktiva anda som offentligheten utgörs av.

Det kan också kopplas till teorier om den kvinnligt kodade kroppen som en köttslig och lustdriven sådan, och hur dessa kvaliteter inte går ihop med det offentliga rummet, som traditionellt tillskrivits attributen sinne och förnuft.

De känslor och upplevelser som deltagarna erfarit har resulterat i olika typer av fysiska ageranden. Detta handlar bland annat om att dölja sin amning genom att sätta på sig kläder som minimerar exponering av den egna kroppen. För en av informanterna innebar den fysiska delen endast en förberedelse, ifall att omgivningen skulle reagera negativt på hennes amning.

Den medvetenhet och förberedelse av att dölja sin kropp för exponering, innebär att informanterna har tagit ansvar för sin egna kropp och hur den uppfattas, och på så vis även ansvarat för omgivningens trivsel.

Det är därmed intressant för framtida forskning att undersöka hur omgivningen upplever närvarande, ammande personer. En annan aspekt som kan vara intressant för den framtida forskningen är också att vidare undersöka hur personer som ammar äldre barn upplever amningen i offentliga rum. Denna företeelse bidrar med ytterligare en normativ föreställning om förhållandet mellan mödraskap och sexualitet, och är därmed intressant för geografiska studier kring amning.

(25)

REFERENSLISTA

Atkinson, R. (2003). Domestication by cappuccino or a revenge on urban space? Control and empowerment in the management of public spaces. ​Urban studies​, ​40 ​(9), 1829-1843.

Bartlett, A. (2002). Scandalous practices and political performances: breastfeeding in the city.

Continuum: journal of media & cultural studies​, ​16 ​(1), s. 111-121.

Billgren, E. (2016). Det finns en törst efter att se andra amma. ​Expressen​. 18 oktober.

Bonet, M., Marchand, L., Kaminski, M., Fohran, A., Betoko, A., Charles, M. A., & Blondel, B. (2013). Breastfeeding duration, social and occupational characteristics of mothers in the French ‘EDEN Mother–Child’Cohort. ​Maternal and child health journal​, ​17 ​(4), s.

714-722.

Bryman, A. (2002). ​Samhällsvetenskapliga metoder​. Malmö: Liber AB.

Budgeon, S. (2015). Theorizing subjectivity and feminine embodiment: Feminist approaches and debates. ​Handbook of Children and Youth Studies​, s. 243-256.

Carter, P. (1995). ​Feminism, breasts and breast-feeding​. Basingstoke: Macmillan Press.

Davis, J.R. (2004). Bad Breast-Feeders/Good Mothers: Constructing the Maternal Body in Public. ​Berkeley Journal of Sociology, Vol. 48, rethinking gender​. s. 50-73

England, K. (2006) Producing feminist geographies: theory, methodologies and research strategies. Ingår i: ​Approaches to human geography​, Aitken, S., Valentine, G. (red.), London: Sage, s. 286-297.

Fortuijn, J. D., Horn, A., & Ostendorf, W. (2004). ‘Gendered spaces’ in urban and rural contexts: An introduction. ​GeoJournal​, 61 (3), s. 215-217.

Grosz, E. A. (1994). ​Volatile bodies: Toward a corporeal feminism​. Indiana University Press.

Hedmark, L. (2016). ​Blev tillsagd när hon ammade på biblioteket – nu kräver hon skydd i lagen. ​SVT Sörmland​. 11 mars.

Hüll, J. (2016). Amningskampanj sätter kurs mot Uppsala. ​UNT​. 6 december.

(26)

Johnston-Robledo, I., Wares, S., Fricker, J., & Pasek, L. (2007). Indecent exposure:

self-objectification and young women’s attitudes toward breastfeeding. ​Sex Roles​, 56​(7-8), s. 429-437.

Kim, E., Hoetmer, S. E., Li, Y., & Vandenberg, J. E. (2013). Relationship between intention to supplement with infant formula and breastfeeding duration. ​Canadian Journal of Public Health​, ​104 ​(5), s. 388-393.

Lane, R. (2014). Healthy discretion? Breastfeeding and the mutual maintenance of motherhood and public space. ​Gender, Place & Culture​, ​21 ​(2), s. 195-210.

Lidström, C. (2014). Där du får äta måste även en bebis få äta. ​Aftonbladet​. 12 april.

Lieberg, M. (1994). Ungdomarna, staden och det offentliga rummet. Ingår i: ​Ungdomar i skilda sfärer, ​Fornäs, J., Boëthius, U., & Reimer, B. (red) Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag Symposion AB, s. 187-234.

Liimakka, S. (2008). The influence of cultural images and other people on young women's embodied agency. ​Young​, ​16 ​(2), s. 131-152.

Listerborn, C. (2001). Rädslans geografi - om "privata" kvinnor och "offentliga" män.

Tidskrift för genusvetenskap​, (2), s. 83-98.

Low, S., & Smith, N. (Eds.). (2013). ​The politics of public space​. New York: Routledge.

Mahon-Daly, P., & Andrews, G. J. (2002). Liminality and breastfeeding: women negotiating space and two bodies. ​Health & place​, ​8 ​(2), s. 61-76.

McDowell, L. (2009). Interviewing: Fear and liking in the field. Ingår i: ​The SAGE handbook of qualitative geography​, DeLyser, D., Herbert, S., Aitken, S., Crang, M., McDowell, L.

(red).​ London​: Sage, s. 156-171.

Morton, C. (2011). When Bare Breasts Are a “Threat”: The Production of Bodies/Spaces in Law. ​Canadian Journal of Women and the Law​, ​23​(2), s. 600-626.

Palmér, L., Carlsson, G., Mollberg, M., & Nyström, M. (2012). Severe breastfeeding difficulties: Existential lostness as a mother-Women’s lived experiences of initiating breastfeeding under severe difficulties. ​International journal of qualitative studies on health and well-being​, ​7​.

Figur

Updating...

Referenser

Relaterade ämnen :