Vi är inte intresserade av hur sjuk du är,vi är intresserade av hur stor arbetsförmåga du har

Högskolan i Halmstad

Sektion för hälsa och samhälle

Sociologi och socialt utvecklingsarbete C – Uppsats

Sociologi 61-90 p

Handledare: Marta Cuesta HT 2008

Vi är inte intresserade av hur sjuk du är,

vi är intresserade av hur stor arbetsförmåga du har

Av: Sara Dragica El Sawy Shaaban

Abstract:

In July 1, 2008 some new rules in our health insurance has been introduced. The new rules say that our sickness benefit is restricted to one year. At the same time our time restricted sickness compensation has been removed. The case has been given a lot of attention in the media and they tell us that more and more people are being denied the sickness benefit and others get their sickness compensation taken back. In the beginning of January 2009 it´s expected that over 30 000 people won´t have the right to health insurance any longer. I have chosen to do a study in the purpose to find out how some of these sick people experience the health insurance today and what possibilities they have, with their reduced work capacity, on the labor market. Through the interviews I have tried to take part of their individual

experiences, thoughts and feelings. The purpose of the study is to increase our knowledge of the problems a person, who has reduced work capacity, has to face due to the big changes in our health insurance. The result shows us that the social insurance office hardly accepts any diseases that will keep people away from working. If a person has a back pain, he/she is still supposed to work. The sick person may still have some work capacity that should be used.

The conclusion is that the decreased employment and the high amount of labours, makes the sick people and those with a reduced work capacity, excluded from the labour market. The employers are not interested in people who are sick or those who have been sick and not beeing able to manage the jobs that hey had earlier.

Keywords: Welfare state, labour market, health insurance, social insurance office, work

capacity, stigma, power, social excluding

Abstract

1 juli 2008 har nya regler i sjukförsäkringen trätt i kraft. Enligt de nya reglerna är

sjukpenningen begränsad till ett år. Samtidigt har den tidsbegränsade sjukersättningen tagits bort. Media uppmärksammar att allt fler människor blir nekade sjukpenning, andra får sjukersättningen indragen. I början av januari 2009 förväntas det att ca 30 000 människor bli utförsäkrade. Jag har valt att göra en kvalitativ studie i syfte att ta reda på hur några av dessa sjuka människor upplever dagens sjukförsäkring och vilka möjligheter de, med en begränsad arbetsförmåga, har på dagens arbetsmarknad. Jag har genom intervjuerna försökt ta del av människors enskilda erfarenheter, tankar och känslor. Undersökningen ska ge oss en ökad förståelse för de problem som en individ kan drabbas av på grund av den stora förändringen i sjukförsäkringen. Resultatet visar att Försäkringskassan knappt accepterar några sjukdomar som kan hålla individen borta från arbetslivet. Har den sjuke ont i ryggen skall han ändå jobba. Den sjuke kan ändå ha en arbetsförmåga som kan utnyttjas.

Slutsatsen är att den minskande sysselsättningen på arbetsmarknaden och det stora

arbetskraftsutbudet gör att sjuka människor och de med en reducerad arbetsförmåga utesluts från arbetsmarknaden. Arbetsgivarna är inte intresserade av sjuka människor eller dem som har varit sjuka och inte har klarat av ett tidigare arbete

Nyckelord: Välfärdsstat, arbetsmarknad, sjukförsäkring, Försäkringskassa, arbetsförmåga,

stigma, makt, social uteslutning.

Innehålsförteckning: sid.

1 Inledning 7

1.1 Syfte 8

1.2 Frågeställning 8

1.3 Uppsatsens disposition 8

2 Bakgrund 9

2.1 Utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden 9

2.2 Sjukfrånvaron i samhället 12

2.3 Sjukförsäkringen 14

2.4 Rätten till sjukpenning – de nya reglerna 16

2.5 Försäkringskassan och den sjuke 16

3 Metod 18

3.1 Val av metod 18

3.2 Etiska aspekter 19

3.3 Urval 20

3.4 Genomförandet 20

3.5 Bearbetning och analys 20

3.6 Förförståelse 21

3.7 Insamling av bakgrundsfakta 21

3.8 Metodreflektion 21

4 Teorier 23

4.1 Välfärdstaten 23

4.2 Makt 25

4.3 Byråkrati 26

4.4 Stigma 27

4.5 Social uteslutning 28

5 Resultat 30

5.1 Intervju med Försäkringskassan 30

5.1.1 De nya reglerna 30

5.1.2 Den sjuke i processen 30

5.1.3 Arbetsförmåga 33

5.1.4 Vad gör läkarna 33

5.1.5 Samarbetet med arbetsgivarna och Arbetsförmedlingen 34

5.1.6 Försäkringskassans personal 35

5.1.7 Omorganisationen 35

5.2 Intervjuer med tre arbetsledare inom det offentliga sektorn 36

5.2.1 De nya reglerna i sjukförsäkringen 36

5.2.2 De sjuka som kommer tillbaka 37

5.2.3 Arbetsförmåga och arbete 38

5.2.4 Läkarintyg 39

5.2.5 Samarbetet med försäkringskassan och Arbetsförmedlingen 39

5.2.6 Förändringarna i samhället 40

5.2.7 Organisationen 41

5.3 De sjuka 42

5.3.1 Lisa 42

5.3.2 Maria 43

5.3.3 Robert 46

5.3.4 Jenny 48

6 Teoretisk analys 52

7 Egna reflektioner 60

Källförteckning 63

Bilagor:

Bilaga 1 65

Bilaga 2 67

Bilaga 3 68

Tack!

Till alla mina respondenter som tog sig tid för en intervju med mig.

Jag vill också tacka min handledare Marta Cuesta och min familj som har varit förstående när

jag inte har haft tid för mer än mina böcker.

1 Inledning

Jag kom till mitt jobb i syfte att lämna tidrapporten i slutet av oktober månad. Vid ingången till kontoret stod min arbetsledare i samtal med en annan arbetsledare.

Jag hälsade och ställde mig tyst vid sidan om och väntade på att de skulle avsluta samtalet så att jag kunde lämna ifrån mig tidrapporten. Under tiden kom en tredje arbetsledare in med ett papper i handen. Han räckte ett läkarintyg till min

arbetsledare och berättade att person X som är anställd hos oss har varit där, sjukanmält sig och lämnat ett läkarintyg. Min arbetsledare blev arg och sa: ” Vi får väl se! Läkarintyget är bara en rekommendation och en läkare har ingenting att säga till om längre.” Jag gick strax därifrån med en känsla av obehag och undrade vad som har hänt med medmänskligheten i vårt samhälle.

( Sara El Sawy Shaaban 2008)

Att hamna utanför arbetsmarknaden är sällan ett frivilligt val. De flesta människor i vårt samhälle strävar efter att ha ett arbete för att känna sig som fullvärdiga individer. Men i många fall hamnar många människor där ändå främst på grund av sjukdom. Alla drabbas för eller senare av en period av sjukdom i livet. Andra kan drabbas av olyckor, handikapp, sjukdomar och smärta, som de är tvungna att leva med resten av livet med. Att vara sjuk innebär oftast att man stannar hemma från arbetet tills man känner sig frisk igen. Idag är det inte självklart längre. 1 juli 2008 trädde nya regler för sjukförsäkringen i kraft och

Försäkringskassan måste följa dessa bestämmelser. Ett läkarintyg som individen har från sin behandlande läkare ger inte någon som helst rätt till sjukpenning. Det avgör

Försäkringskassans handläggare efter en egen bedömning. På den senaste tiden upplever många att man har startat en hetsjakt på de sjuka, som med alla medel skall tvingas tillbaka till arbetslivet. Media uppmärksammar att allt fler människor blir nekade sjukpenning, andra får sjukersättningen indragen. I början av januari 2009 förväntas det att ca 30 000 människor bli utförsäkrade (http://aftonbladet.se/nyheter/article3696216.ab). Det gör att många

människor tvingas in i arbetslivet, trots svåra smärtor och sjukdomar

Jag har valt att titta närmare på detta som händer mitt framför näsan på oss. Det som händer

idag med sjuka människor ligger i allas intresse. Man kan aldrig vara säker på att inte hamna i

samma situation.

1.1 Syfte

Syftet med uppsatsen är att ta reda på hur de sjuka upplever dagens sjukförsäkring och vilka möjligheter sjuka människor, med en begränsad arbetsförmåga, har på dagens arbetsmarknad.

Undersökningen ska ge oss en ökad förståelse för de problem som en individ kan drabbas av på grund av den stora förändringen i sjukförsäkringen.

1.2 Frågeställning

• Vilka möjligheter till arbete har en individ med en begränsad arbetsförmåga på den öppna arbetsmarknaden?

• Hur förväntas en individ, som fortfarande är sjuk men utförsäkrad, klara sig på arbetsmarknaden?

1.3 Uppsatsens disposition

Studien inleds med en kort presentation av problemområdet som syftar till de nya reglerna i sjukförsäkringen. Därefter presenteras syftet med studien samt frågeställningen. I del två presenteras bakgrundsfakta som är viktig för en djupare förståelse för problematiken. Jag beskriver utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden, sjukfrånvaron i samhället, sjukförsäkringen, de nya reglerna i sjukförsäkringen och försäkringskassans roll. I del tre presenteras metodvalet för undersökningen. Därefter behandlas även etiska aspekter, urvalsgrupp, validitet och reliabilitet samt min förförståelse i ämnet och tillvägagångssättet för insamling av bakgrundsmaltrial . Avslutningsvis kommer en beskrivning av

genomförandet, samt en beskrivning av proceduren i bearbetningen och analysen av det

insamlade materialet. I del fyra tar jag upp de teorier och begrepp som kommer att vara

användbara i den teoretiska analysen. I del fem presenteras det insamlade materialet som

består av intervjuer med försäkringskassan, tre arbetsledare inom offentliga sektorn och fyra

människor som är sjukskrivna. I del sex presenteras den teoretiska analysen och i del sju har

jag koncentrerat mig på en slutdiskussion.

2.Bakgrund

Här nedan följer bakgrundsfakta som ligger till grund i studien. Här beskrivs utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden, sjukfrånvaron i samhället, sjukförsäkringen, rätten till

sjukpennig – de nya reglerna i sjukförsäkringen samt försäkringskassans roll.

2.1 Utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden

”Få klyftor är så djupa som klyftan mellan den som har ett arbete och den som ofrivilligt ställts utanför. När det lönar sig bättre att arbeta blir det fler i arbete och färre i utanförskap, vilket minskar inkomstspridningen och klyftorna i samhället.” (F. Reinfeldt, M. Olofsson, J.

Björklund, G. Hägglund) (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=828564 )

Enligt allianspolitikerna och vår nuvarande regering, skapas djupa klyftor mellan de som har ett arbete och de som hamnar utanför. Målet är att öka sysselsättningen i samhället genom en ny skattereform som innebär lägre inkomstskatter för de som arbetar. När arbetet lönar sig bättre tror politikerna att allt fler söker sig ut på arbetsmarknaden.

(http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=828564) Men hur ser situationen på arbetsmarknaden ut idag?

Under år 2005 arbetade tre av fyra personer i arbetsför ålder i Sverige vilket var en avsevärd minskning i jämförelse med år 1990 då 86 % var sysselsatta. Det har skett en minskning på omkring 10 %. Sverige har forfarande den högsta sysselsättningsgraden av OECD-länderna och hade det även under lågkonjunkturen under 1990 talet då 500 000 arbetstillfällen försvann. I flera av de välutvecklade länderna är sysselsättningsgraden lägre men lönenivåerna ligger omkring den svenska och i många fall högre. Det bevisar att

sysselsättningsnivån inte alltid påverkar välståndet i landet. Att ha ett arbete är viktigt i vårt

samhälle, både för staten och för människorna. Staten får genom arbeten skatteintäkter och

människorna har en sysselsättning som de kan försörja sig på. Politiska partier får oftast

folkets stöd om de lovar att skapa nya arbetstillfällen, men sysselsättningen bestäms oftast av

en rad olika faktorer.

Sedan 1990 talet sker en snabb förändring på arbetsmarknaden. Sysselsättningen i tjänstesektorn ökar allt mer medan sysselsättningen i industrin minskar. Det betyder att tjänstesektorn har allt större inflytande över ekonomin. Det sker inte bara i Sverige utan i andra industriländer också. I den privata tjänstesektorn är jobbomsättningen på hela 25 %, vilket är högt och tjänstesektorn kan klassas som den mest dynamiska sektorn i jobbskapande och jobbförsvinnande (Södersten (red) 2006:108ff).

Ekonomisk tillväxt innebär fler arbetstillfällen medan det motsatta ger ökad arbetslöshet. Men undersökningar visar att år 1998 har ca 320 000 människor som har en sysselsättning arbetat mindre än vad de egentligen ville göra (Lindberg 1999:205) Den ekonomiska tillväxten i Sverige har ökat med ca 2,9 % årligen mellan år 1994 och 2004. Men ökningen i

sysselsättningen inte har utvecklats i samma riktning. Det betyder att arbetskraftens

produktivitet har ökat från 1994 för varje arbetad timme med 25 % i mervärde år 2004. Det kan bero på ökade investeringar i teknikutvecklingen som ger arbetskraftbesparande

produktionsmetoder samt satsningar på mer kvalificerad arbetskraft. Detta kan förklara orsaken till varför lågkvalificerade jobbtillfällen har minskat avsevärt under senaste tiden medan högkvalificerade ökat (Södersten (red) 2006:119ff).

Rationaliseringen inom näringslivet och kostnadsbesparingar har gjort att företagen är på jakt efter lägre lönenivåer och större lönsamhet. Då de finner allt fler möjligheter för det i andra lågavlönade länder söker sig företagen ut och flyttar sin verksamhet från Sverige. Effekterna av detta är svåra att uppskatta och det råder delade meningar om hur det kommer att påverka situationen på lång sikt, men vissa undersökningar visar att det inte kommer att ske några större drastiska förändringar eller förlorade arbetstillfällen. Genomförda

företagsundersökningar visar att det inte råder någon brist på arbetskraft. Företagen har tvärtom inte haft större problem att rekrytera lämpliga personer. Problemet är att många företag avstår från att rekrytera på grund av höga kostnader som beräknas i förhållande till intäkter som en anställning innebär. Ett annat problem för företagarna är bestämmelserna i arbetsrätten som bestämmer att en tidsbegränsad anställning övergår till en

tillsvidareanställning efter en bestämd tid. Vid behov väljer företagen helst att utnyttja redan

befintlig personal eller löser problemet med tidbegränsade och tillfälliga anställningar

(Södersten (red) 2006:121ff).

Sysselsättningsgraden bestäms av den ekonomiska konjunkturen. Efterfrågan på varor och tjänster bestämmer efterfrågan på arbetskraft. Ju större efterfrågan på arbetskraft ju högre lönenivå och tvärtom. Konjunkturen kan ingen riktigt bestämma över, den påverkas av världsekonomin och samhällsekonomiska förutsättningar. Politikerna kan genom olika åtgärder upphäva effekten av de värsta topparna. Genom olika satsningar i samhället eller genom skattesänkningar, bidrag m.m. kan de se till att människorna får mer i plånböckerna som kan användas till privat konsumtion och det kan i sin tur öka efterfrågan på varor och tjänster. En hög sysselsättningsgrad är viktig för Sverige eftersom arbeten ger skatteintäkter som kan finansiera välfärden (Södersten (red) 2006:132).

Idag talas det ständigt om den ekonomiska krisen som har drabbat världen och Sverige. Bara under oktober månad i år har 20 000 personer varslats runt om i landet. Arbetslösheten ökar och arbetsförmedlingen har märkt av den låga efterfrågan på arbetskraft. I oktober anmäldes 40 000 lediga arbetsplatser, vilket är en minskning med 30 000 i jämförelse med föregående år (http://www.arbetsformedlingen.se/go.aspx?a=81589) .

Det som händer globalt påverkar arbetsmarknaden i allra högsta grad idag. Under de närmaste årtionden har arbetsgivarna kämpat med att driva igenom förändringar i maktförhållandena på arbetsmarknaden. Arbetsgivarna kämpar hårt för ett avskaffa de rikstäckande kollektivavtalen som de måste rätta sig efter. Avskaffandet skulle ge dem möjligheten till att själva bestämma över löner och arbetsvillkor. Att företagarna känner av vittringen av sina framgångar vittnar de stora internationella koncernerna som öppet visar sin makt över ekonomin och politiken.

(Linberg 1999:182f)

2.2 Sjukfrånvaron i samhället

De stigande kostnaderna i samband med sjukfrånvaron har blivit ett enormt problem för vårt samhälle. Det har skett en fördubbling av sjukfrånvaron under år 1973 till 2003, men har under senaste tiden minskat något (Söderssten 2006:82). Den minskade sysselsättningen har bidragit till fortsatta nedskärningar i välfärden (Lindberg 1999). Medborgarnas sociala rättigheter är rättigheter som inte kan tas bort, men däremot kan ersättningsgraden förändras och antalet berättigade minskas. Undersökningar visar att majoriteten av befolkningen ser med misstänksamhet på de som får bidrag, samtidigt tvingas bidragstagarna att acceptera en inskränkning på den personliga integriteten. Misstänksamheten hos majoriteten bidrar till ökad möjlighet till de som vill skära ner i de sociala försäkringarna (Palme, Wennemo (red 1996:48f).

År 1997 införde Försäkringskassan nya regler och en sjustegsprocess för bedömning av arbetsförmåga och rätten till sjukpenning. Tanken med begreppet ”arbetsförmåga” är just att begränsa antalet berättigade till sjukpenning genom att arbetsförmågan bedöms gentemot den reguljära arbetsmarknaden. Försäkringskassan har mer aktivt börjat tillämpa dessa regler från år 2003. Det har resulterat i att många människor har fått sjukpenningen indragen och andra blivit nekade sjukpenning redan vid början av sjukskrivningen. RFV anser att det är en bra metod för att få människor snabbt tillbaka på arbetsmarknaden. (Hetzler 2005:19f)

John Selander, som är docent i rehabiliteringsvetenskap vid Mittuniversitetet, visar att vi har haft höga toppar i sjukskrivningsantalet tidigare under åren, periodvis högre och att det inte är något nytt som vissa påstår. Under 70-talet hade invånarna i genomsnitt 20-25 sjukdagar i genomsnitt per person, medan vi idag har 15 sjukdagar.

http://www.suntliv.nu/AFATemplates/Page.aspx?id=10997

Förklaringen till den stora sjukfrånvaron kan förklaras på olika sätt. Vissa anser att

företagaren använder arbetaren som en slit och släng vara och att socialförsäkringen i viss

mån hjälper företagaren att bli av med en individ som har en begränsad arbetsförmåga. På så

sätt rensas arbetsmarknaden på de oönskade. Andra säger att arbetarna sjukskriver sig för

lindriga hälsoproblem för att slippa arbeta. Under de senaste åren påpekar man allt mer att

läkarna sjukskriver patienterna alldeles för lätt. (Hetzler 2005:11) Dessa tankar har även våra

politiker haft. År 2005 har Socialstyrelsen och Försäkringskassan på uppdrag av regeringen utformat vägledningar för sjukskrivning och rekommendationer för olika diagnoser som läkarna ska hålla sig till.

http://www.socialstyrelsen.se/amnesord/halso_sjuk/forsakringsmedicin/

Det finns även de som anser att det fuskas med sjukskrivningarna och att individerna utnyttjar och missbrukar systemet.

En annan förklaring kan vara att under åren har Försäkringskassan flyttat över individer från långtidsjukskrivning till förtidspension och på det sättet har formen av ersättning ändrats.

Undersökningar visar att vid högt antal långtidssjukskrivningar är antalet förtidspensioner låga och vice versa. I början av 1990-talet förtidspensionerades ca 69 000 människor årligen men i mitten av 1990-talet halverades siffran utan att något pekade på att folkhälsan hade förbättrats. Försäkringskassan har väntat med att förtidspensionera, vilket har ökat långtidssjukskrivnas antal. Alla dessa förklaringar kan ha haft en inverkan på den stora sjukfrånvaron i samhället. (Hetzler 2005: 11f) Granskningar visar att vissa yrken är

överrepresenterade i långtidssjukskrivningarna. De sektorer som utmärker sig i sjukfrånvaron är vård och omsorgsektorn, handel och kommunikation och tillverkningsindustrisektorn.

När yrken, kön och klass kopplas samman ser man att det främst är kvinnor från lägre klass som drabbas värst. Det förekommer en viss tendens att sjukfrånvaron ökar i de sektorer där arbetstillfällena minskar. Sjukfrånvaron har även en anknytning till den ekonomiska

konjunkturen, vid låg tillväxt stiger sjukskrivningarna och vid hög tillväxt minskar sjukskrivningarna (Hetzler 2005:78).

Enligt de nya reglerna i sjukförsäkringen från den 1 juli 2008 kan sjukpenningen dras in för den sjuke om Försäkringskassan gör bedömningen att den sjuke har en arbetsförmåga och därmed kan klara ett annat jobb på den reguljära arbetsmarknaden.

En studie som har gjorts på uppdrag av TCO visar att arbetsgivarna är kritiskt inställda mot att anställa en människa som har varit sjukskriven och inte klarat av sitt tidigare jobb.

I undersökningen har man tillfrågat 1800 personalchefer och över hälften visade att de inte

var intresserade. Studien visar att sjukfrånvaron idag betraktas som ett problem och de

ansträngningar man gör för att få in de sjuka tillbaka på arbetsmarknaden kan få en motsatt

2.3 Sjukförsäkringen

Som medborgare är man skyldig att betala skatt till staten men samtidigt har staten i sin tur ett ansvar för sina medborgare. Människor som har haft svårt att försörja sig av olika anledningar har oftast fått hjälp av staten. Hjälpen till de behövande har genom historien bedrivits på flera olika sätt i form av fattigvård. De behövande var oftast sjuka, handikappade, skadade

människor som har varit med om någon olycka, föräldralösa barn, änkor, mm. Idag får människor hjälp vid behov av staten via socialförsäkringen där sjukförsäkringen, arbetslöshetsersättningen och pensioner ingår (Ahrne 2008).

Sociologen T H Marshall (Ahrne 2008: 187) ansåg att välfärdstatens sociala rättigheter uppkom efter kamp mot de kapitalistiska lönearbeten som en kompromiss mellan olika intressegrupper. I Sverige infördes år 1955 en allmän sjukförsäkring efter en hård politisk strid och 1958 blev det folkomröstning om införandet av pensionssystemet. De sociala rättigheterna tillkom i Sverige rätt sent och var sämre rustade än i många andra länder. De förbättrades avsevärt under åren och 1984 hade Sverige samt de andra nordiska länderna och Schweiz den bästa sociala försäkringen (Ahrne 2008).

Det riktas ständig kritik mot välfärdstaten som säger att folket fostras till bidragstagare och att det leder till ett beroende. Många hade en uppfattning om att det fuskades med bidragen, att många människor var lata, inte ville arbeta och utnyttjade systemet. Flera undersökningar visar att det inte är så. Fusket är inte så vidsträckt som många tror och förekommer i väldigt liten omfattning. (Ahrne 2008)

Sjukförsäkringens historia sträcker sig från slutet av förra århundradet då sjukkassorna drevs av frivilliga. Under uppbyggandet av sjukförsäkringen har sjukassorna inplacerats i den statliga allmänna sjukförsäkringen som infördes år 1955. Sjukförsäkringen har mellan år 1955 och 1987 gradvis förstärkts. År 1967 slopades två karensdagar och 1974 höjdes

sjukersättningen till 90 % av arbetsförtjänsten. Från mitten av 70- talet började kritiska röster allt mer riktas mot sjukförsäkringen främst från företagsorganisationer som ansåg att

sjukperioderna påverkade planeringen på arbetsplatserna. Följden blev att 1982 beslutade dåvarande center och folkpartiregeringen att införa fler karensdagar samt sänka ersättningen.

Detta ledde till omfattande, organiserade, fackliga demonstrationer och strejker. Inför

kommande val lovade det socialdemokratiska partiet att ta bort alla förändringar i sjukförsäkringen. Efter segern infriade de sina löften och förändringarna togs bort.

(Ahrne 2008)

Sjukförsäkringen har gett människor, som råkar ut för sjukdom, en möjlighet att stanna hemma från arbetet. En ökad sjukfrånvaro främst bland yngre arbetande tolkades som ett utnyttjande av sjukförsäkringens resurser och en ovilja att gå till arbetet. Men bottagandet av karensdagen visade dock ingen större ökning av sjukfrånvaron.

Den ekonomiska krisen, som Sverige drabbades av i början av 1990 talet, medförde stora nedskärningar och åtstramning i de statliga finanserna med syfte att minska

budgetunderskottet. Sjukförsäkringen har därefter gradvis försämrats.(Ahrne 2008) Det allvarliga hotet som riktar sig mot sjukförsäkringen är att allt fler människor med höga inkomster inte längre tycker att det allmänna systemet är bra nog och vägrar betala för det gemensamma utan väljer att skaffa sig egna privata försäkringar ( Linberg 1999:126f).

Under 2008 ändrades reglerna och tidsgränser tillsattes i sjukförsäkringen för hur länge den sjuke får vara sjuk och erhålla sjukpenning.

Björn Collin, f d tjänsteman på Försäkringskassan (debattartikel, Aftonbladet 2008-02-22), anser att det bedrivs en kampanj som går ut på att avskaffa den allmänna sjukförsäkringen.

Det har skett kontinuerligt sedan år 2003 då Försäkringskassan redovisade ökade kostnader i

sjukförsäkringen, som förklarades med en ökad ohälsa bland befolkningen. Politikerna och

Försäkringskassans ansvariga ansåg att de ökade kostnaderna berodde på ett utbrett fusk bland

befolkningen. Statistiska centralbyrån (SCB) har genom undersökningar år 2004 kommit fram

till att det inte stämmer utan att fler sjukanmäler sig på grund av sjukdom. Försäkringskassan

har inte klarat av att rehabilitera de långtidssjukskrivna människor som efter många år inte har

kunnat ta sig ut ur systemet. År 2005 bekräftade Arbetslivsinstitutet SCB studie att de ökade

kostnaderna berodde på lågtidsjukskrivningarna som har blivit allt längre, men politikerna

valde att forsätta skylla på befolkningens moral. Av totalt 673 583 personer, som har fått

sjukpenning år 2006, har 247 personer anmälts för fusk av Försäkringskassan och 29 personer

har fälts i domstol. Idag nekas allt fler människor sjukpenning av Försäkringskassan och

många drabbas hårt. Björn Collin anser att en oberoende utredning borde granska om staten

och Försäkringskassan inte samarbetar för en avvecklig av dagens sjukförsäkring till förmån

för annat som t ex ska finansieras med egenavgifter (http://www.aftonbladet.se/debatt/article1890910.ab ).

2.4 Rätten till sjukpenning – de nya reglerna

Försäkringskassan är en statlig myndighet som har till uppgift att besluta om rätten till olika bidrag och ersättning från trygghetssystemet till de försäkrade. Staten har skärpt reglerna till sjukskrivning och samtidigt tidsbegränsat rehabiliteringen .

Enligt de nya reglerna, som gäller från den 1 juli 2008, är sjukpenningen begränsad till ett år.

Under de första 90 dagarna har den sjuke rätt till sjukpenning efter en bedömning av

Försäkringskassan, om han/hon inte kan utföra sitt vanliga arbete hos arbetsgivaren. Efter 90 dagar har den sjuke rätt till sjukpenning endast om arbetsgivaren inte kan anpassa arbetet eller inte kan omplacera den sjukskrivne till att arbeta med uppgifter han/hon klarar av. Efter 180 dagar ska den sjukes arbetsförmåga prövas mot hela arbetsmarknaden. Om Försäkringskassan anser att den sjuke kan arbeta med helt andra arbetsuppgifter på arbetsmarknaden slussas individen vidare till Arbetsförmedlingen. Det innebär att den sjuke måste lämna sin anställning och söka nytt jobb. Försäkringskassan tar ingen hänsyn till om det finns lediga arbeten på arbetsmarknaden. För att få sjukpennig efter 180 dagar krävs att försäkringskassan gör en bedömning att den sjuke helt klart kommer att återuppta sitt arbete hos arbetsgivaren dag 365. Efter 366 dagar gör försäkringskassan en bedömning mot hela arbetsmarknaden oavsett om personen efter ytterligare en tid kan återvända till sitt arbete. Om den sjuke därefter inte återgår i arbete blir han/hon utförsäkrad utan möjlighet till ytterligare ersättning från Försäkringskassan

(http://www.forsakringskassan.se/privatpers/sjuk/nya_regler_080701/bed_arbform/index.php)

2.5 Försäkringskassan och den sjuke

Försäkringskassan skall fatta beslut om rätten till sjukpenning efter en utredning av

arbetsförmågans nedsättning och har ett samordningsansvar mellan arbetsgivare, den sjuke och Arbetsförmedlingen samt se till att den sjuke snabbt rehabiliteras.

En person som har en anställning och på grund av sjukdom inte kan utföra sina

arbetsuppgifter kan anmäla sig sjuk hos sin arbetsgivare. Efter den sjunde dagen måste den

drabbade ha ett läkarintyg om han/hon fortfarande är sjuk, men arbetsgivaren kan begära ett läkarintyg redan från första dagen. Arbetstagaren måste lämna in även en sjukförsäkran hos arbetsgivaren. Arbetsgivaren betalar sjuklön de första två veckorna därefter lämnar

arbetsgivaren in anmälan vidare till Försäkringskassan om personen forfarande är sjuk. Den sjuke får 80 % av sin inkomst i sjuklön och sjukpenning, men den första dagen i sjukperioden är en karensdag. Läkarintyget betraktas som en rekommendation och ger inte automatiskt rätt till sjuklön eller sjukpenning. Den sjukes sjukdom eller symtom som han/hon lider av ger inte rätt till sjukpenning om Försäkringskassan bedömer att det finns en arbetsförmåga och om den drabbade har minst en fjärdedels arbetsförmåga minskar sjukpenningen

(http://www.forsakringskassan.se/privatpers/sjuk/sjuk_langre_14/)

I bedömningen av arbetsförmågan kan även hushållsarbetet spela en viktig roll.

”

För att hushållsarbete i hemmet ska påverka bedömningen av rätten till sjukersättning och aktivitetsersättning, bör utredningen visa att arbetsinsatsen skulle kunna användas i ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete och att den försäkrades arbetsförmåga därmed inte kan anses vara helt eller i det närmaste helt nedsatt.”(FKAR 2008:6) Riksförsäkringsverkets allmänna råd (RAR 2002:17) om sjukersättning och aktivitetsersättning:

http://lagrummet.forsakringskassan.se/cgi/nphstamppdf.pl/BASIS/ris/wexrar/rar_pdf/DDD/66 .pdf

Den sjuke ska under sjukperioden få olika former av stöd för att snabbare kunna återfå sin

normala funktionsförmåga. Studier visar att rehabiliteringsinsatserna måste tillsättas i tid för

ett lyckat resultat. För att det ska ske måste samarbetet mellan Försäkringskassan, den sjuke,

arbetsgivaren och Arbetsförmedlingen fungera. Försäkringskassan har det samordnande

ansvaret. Men det finns i dagsläget en oklarhet i vem som bär huvudansvaret för att

rehabiliterings processen tillsätts i tid, så att den sjuke snabbare kan komma tillbaka till

arbetslivet (http://www.suntliv.nu/AFATemplates/Page.aspx?id=10997).

3 Metod

I den här delen presenteras metodvalet för undersökningen därpå berörs de etiska aspekterna.

Efter det beskrivs urvalsgruppen som följs av en redogörelse av genomförandet och på vilket sätt bearbetningen/analysen av materialet har skett. Avslutningsvis kommer en beskrivning av förförståelse i ämnet och en redogörelse för tillvägagångssättet i insamlingen av

bakgrundmaterial till studien samt en metod reflektion.

3.1 Val av metod

I studien har jag valt att använda mig av kvalitativ metod. Kvale (1997) säger att

forskningsintervjun grundar sig på vardagens samtal som alltid har en struktur och ett syfte.

En intervju definieras som: ”Ett intervjusvars syfte är att erhålla beskrivningar av den intervjuades livsvärld i avsikt att tolka de beskrivna fenomenens mening.” (Kvale, 1997:13) Författaren menar att genom intervjun får forskaren en inblick i människornas liv,

uppfattningar, känslor och erfarenheter. Eftersom forskaren kontrollerar situationen kan inte intervjun kallas för ett samtal mellan två likställda parter (Kvale 1997). Huvudsyftet med en intervju är att samla empirisk material.

Jag har intervjuat fyra personer som är sjukskrivna hel- eller halvtid och som har erfarenheter av de nya reglerna på olika sätt. Utöver dessa människor har jag intervjuat en handläggare på försäkringskassan och tre arbetsledare inom den offentliga sektorn för att kunna se på

problemet utifrån fler perspektiv. Jag har genom intervjuerna försökt ta del av dessa människors enskilda upplevelser, tankar och känslor.

Fokus har legat på mitt speciella temaområden där syftet har varit att ta reda på och förstå hur dessa personer upplevt vissa situationer i sin livsvärld. Jag ville undersöka hur de nya reglerna tolkas och hur dessa påverkar de sjuka och deras möjligheter på arbetsmarknaden. För att kunna förstå det måste jag förstå hur mina respondenter ser på problemsituationen och hur de som sociala aktörer tolkar dessa omständigheter. (Gilje, Grimen, 2004:179).

Av den anledningen anser jag att den kvalitativa intervjun är den bästa metoden för detta ändamål.

Det förekommer två olika former av kvalitativa intervjuer: gruppintervjuer och enskilda

intervjuer. Jag har valt att använda mig av enskilda intervjuer i undersökningen. En

sjukdomssituation är ett känsligt ämne och människor vill oftast inte prata om sina problem inför andra människor. Min förhoppning var att respondenterna i en enskild intervju kunde vara mer öppna och personliga.

Kvale (1997) anser att den kvalitativa intervjun varken är en objektiv eller en subjektiv metod.

Kärnpunkten i intervjun är den intersubjektiva interaktionen (Kvale, 1997:66ff). Man kan använda sig av en halvstrukturerad, strukturerad och en ostrukturerad intervjumetod. Den halvstrukturerade intervjun innebär att man har intervjuns uppläggning som utgångspunkt (Kvale, 1997:121). Det strukturerade tillvägagångssättet går ut på att informanten får svara på frågor som är specificerade. Den ostrukturerade metoden är mer som ett öppet samtal med olika temaområden där den intervjuade får tala fritt om ämnet utifrån sitt eget perspektiv (May, 1997:149ff).

Jag har i undersökning använt mig av halvstrukturerade intervjuer. Intervjuguiden utformades innan intervjuerna genomfördes. I denna bestämdes teman för undersökningen och i vilken ordning de kommer att diskuteras. Under varje tema presenterades ett antal välformulerade frågor.

3.2 Etiska aspekter

Innan intervjuerna genomförs är det viktigt att tänka på de etiska aspekterna.

Intervjupersonerna har informerats om syftet med studien som intervjuerna kommer att ingå i, samt att uppgifterna kommer att behandlas konfidentiellt. De har även upplysts om att studien kommer att vara publicerad på Internet där allmänheten kan ta del av den. Intervjuerna var friviliga och respondenterna kunde när som helst avbryta eller vägra svara på frågor som de inte ville svara på.

Detta kan även kallas för de forskningsetiska principerna som innefattar: informationskravet,

samtyckekravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Kvale, 1997:106ff). Jag har

också med tanke på de etiska principerna bestämt att ändra namn på respondenterna samtidigt

har information om platser och händelser som kan skada informantirerna tagits bort.

3.3Urval

I urvalet av de sjukskrivna har jag använt mig av ett så kallad ”snöbollsurval”

( May 2001:122) Jag pratat med människor i min närmaste omgivning och det visade sig att vissa personer kände till en person som kunde tänkas passa in i studien. Dessa människor har först kontaktas och tillfrågats av sina vänner och bekanta om de ville prata med mig och om det var i sin ordning att jag kunde få deras telefonnummer. Urvalet av

försäkringskassehandläggare och arbetsledare ägde rum genom ett strategisk urval (May 2001:121). Jag visste vilka jag ville intervjua så jag tog kontakt med försäkringskassan och ett företag inom den offentliga förvaltningen och frågade om det kunde ställa upp för en intervju.

3.4 Genomförandet

Mina respondenter har kontaktats via telefon där jag först har pressenterat mig och berättat om min uppsats och syftet med den. Jag har därefter frågat om de vill delta i studien och samtidigt informerat om de forskningsetiska principerna som jag kommer att följa genom hela arbetet.

Vissa av de sjukskrivna ville delta i studien och andra tackade nej. Jag träffade tre av respondenterna i deras hem och en ute på ett café. Försäkringskassans handläggare träffade jag på arbetsplatsen och under intervjun satt vi i konferensrummet. Arbetsledarna träffade jag på arbetsplatsen och intervjuerna gjordes på deras kontor. Intervjuerna spelades in på band.

3.5 Bearbetning och analys

De inspelade intervjuarn har efter många timmars arbete förvandlats till textform. Texterna lästes därefter flera gånger om för att jag skulle kunna bilda mig en uppfattning om helheten..

Jag sorterade texten under de teman som intervjuguiden innehöll eftersom under intervjun har

samtalet flutit spontant och hamnat utanför temat, återgått till en föregående tema eller har

blanddats in en tema som skulle komma senare in i samtalet. All onödig material har tagits

bort. Efter detta påbörjade analysen av intervjuerna. I själva bearbetningen och analysen av

studien har jag använt mig av hermeneutiken som är en tolkningsmedel för alla typer av

texter. Grundtanken i hermeneutiken är att det existerar en förförståelse mot bakgrund av

vissa förutsättningar. Hans-Geoorg Gadamer (Gilje & Grimmen, 2004:183) kallar dessa

förutsättningar för förförståelse eller fördomar. Våra bakgrundkunskaper anses viktig för att ett förståelse ska vara möjlig. Vissa utmärkande sakförhållanden i intervjun är bara förståeliga i det sammanhang som de förekommer i.

I analysen försöker man har en helhetsbild av texten därefter går man in och granskar närmare vissa delar och återgår senare till helheten med en fördjupad förståelse (Kvale, 1997: 49ff).

3.6 Förförståelse

Inom varje forskningsområde måste man ha en viss förförståelse och bakgrundskunskaper för att kunna utföra forskningen på rätt sätt (Gilje, Grimen, 2004:183). Jag anser att jag har vissa erfarenheter och kunskaper som kan vara till hjälp i studien. Jag är höftopererad efter en höftskada och i dagsläget är jag anställd på ett företag och har ett så kallat ”anpassat” arbete.

Det betyder att jag har en begränsad arbetsförmåga som många gånger har satt hinder för mig på olika sätt när det gäller möjligheter på arbetsmarknaden. Jag har idag ett stående arbete där jag är tvungen att röra på mig hela tiden, men i mina läkarutlåtanden står det en motsatt rekommendation som man inte har tagit hänsyn till.

3.7 Insamling av bakgrundsfakta

De nya reglerna i sjukförsäkringen är så pass nya att det än så länge inte finns några vetenskapliga undersökningar om dess positiva eller negativa effekter. I insamlingen av material till uppsatsen har jag varit tvungen att använda mig av litteratur, tillgängliga rapporter, debattartiklar i media, publikationer och annan information från pålitliga Internetkällor som t ex. TCO-rapporter, Sunt Livs publiceringar, som vänder sig till kommuner och landsting, Arbetsförmedlingen, Socialstyrelsen mm.

3.8 Metodreflektion

I början av studien trodde jag att det kommer att vara lätt att hitta sjukskrivna människor som kunde tänkas ställa upp för en intervju. Det visade sig vara mycket svårt.

De sjukskrivna ville inte prata om sina problem kring sjukdomen med utomstående. Det fick

mig att fundera på hur i fortsättningen jag ska prata med mina möjliga respondenter. Jag

gjorde ett försök med att berätta om min höftoperation och om min oro inför framtiden. Det gick bättre och ganska snabbt hade jag mer respondenter än vad jag egentligen behövde.

Metoden som har valts i syftet att ge svar på den bestämda frågeställningen har varit

kvalitativ. Med hjälp av intervjuer har jag tagit del av fyra sjukskrivna människor erfarenheter kring de nya reglerna i sjukförsäkringen. Intervjuerna spelades in på band och det har

underlättat en hel del, men det har både fördelar och nackdelar. Jag upplevde att vissa

respondenter blev lite stela i början av intervjun och jag fick ställa försiktigt inledande frågor tills samtalet och kom igång och flöt normalt. För att få ett bättre förståelse för problemet har jag intervjuat tre arbetsledare i den offentliga sektorn som har erfarenhet av människor med en begränsad arbetsförmåga och en handläggare på Försäkringskassan. Det är viktigt att komma ihåg att denna studie visar endast en liten del av de sjuka människors värld men det är inte en generell bild av hur det ser ut i landet. Ett annat problem är objektiviteten i studien.

Jag har försökt vara så objektiv men det finns alltid en risk att mina värderingar har påverkat en del av studien. Det råder delade meningar om forskningens objektivitet men Richard Titmuss (May 1997) säger:

Det går inte att fly undan värderingar i välfärdsystem…Politik i alla dess former handlar om värderingar, och de som diskuterar politiska frågor har sina egna värderingar (som en del skulle kalla fördomar). Men vad man än kallar dem så är det uppenbart att

samhällsvetenskaperna – och framför allt nationalekonomi och sociologi – inte är och aldrig

kan bli ”värdefria” (May 1997:77)

4 Teorier

Jag har valt att använda mig av teorier som beskriver välfärdstaten, makt, byråkrati, stigma och social uteslutning. Dessa teorier kan förklara en del av varför vårt samhälle ser som det gör idag. Det kan bidra till en ökad förståelse av de sjukas situation och hur detta inverkar på deras möjligheter i samhället.

4.1Välfärdsstaten

Begreppet välfärdsstat står enligt Bauman(1998) för en föreställning att det är statens plikt och ansvar att garantera alla sina medborgare trygghet och en överlevnad med värdighet. De statligt styrda finansiella organisationerna ansvarar för den allmänna välfärden som innefattar alla medborgare. Det fungerar som en kollektiv försäkring där varje medlem har en rättighet till ersättning vid behov, oavsett den enskildes bidrag till det gemensamma välståndet.

Välfärdstaten uppfyller en viktig funktion i samhället och har som avsikt och mål att utjämna de sociala orättvisorna (Bauman 1998:67f)

Välfärdstaten utvecklades under industrialiseringen som lösning till en mängd problem. Krav och påtryckningar kom från flera olika håll bland annat från den klena kapitalistiska

ekonomin som inte kunde klara av sin överlevnad utan politisk hjälp. Påtryckningar och krav kom även från den organiserade arbetarrörelsen som behövde ett skydd vid de ekonomiska växlingarna. Det fanns ett stort behov av att röja undan grunderna för en social ojämlikhet genom att mildra dess yttringar. De människor som har begränsats möjlighet att bidra till den ekonomiska reproduktionen skulle inte marginaliseras. De skulle efter en behovsprövning tilldelas medel till en värdig överlevnad (Bauman 1998:69)

Välfärdstatens framväxt och utveckling i de industrialiserade länderna möjligtgjordes främst

på grund av frånvaron av större politisk motstånd. Gemensamma intressen från parterna, som

annars var varandras motståndare, bidrog till ett oskrivet samhällskontrakt och fred mellan

olika samhällsklasser. Den kapitalistiska ekonomin såg kontraktet som ett bättre och billigare

sätt att bevara arbetarnas anslutning till de kapitalistiska reglerna, än vad som skulle ha gjorts

med tvångsåtgärder. Välfärdsförsäkringen kunde tillförsäkra den kapitalistiska ekonomin frisk

och arbetsför arbetskraft. Genom utbildning, sjukvård, bättre bostäder samt hälsosam mat

behövde återanställa var de tillförsäkrade god och frisk arbetskraft. Välfärden sågs som ett naturligt inslag i de moderna demokratiska länderna. (Bauman 1998:76f)

Under den senaste tiden håller välfärdstaten allt snabbare på att förlora det politiska stödet.

Majoriteten av väljarna runt om i länderna väljer att ge sitt stöd till de partier som vill skära ner i välfärden eller till partier som lovar sänkta inkomstskatter, vilket betyder nedskärningar i välfärdsystemet (Bauman 1998:82)

Med globaliseringen och den fria rörligheten samt den allt avancerade produktionstekniken har behovet av arbetskraft reducerats. Numera är inte arbetskraft nödvändig för att öka lönsamheten och i de fall arbetskraften är nödvändig så flyttas företagen ut till lågavlönade länder. Toppchefer till stora företag belönas sexsiffrigt för nedskärningar av personalstyrkan.

Situationen är ett resultat av påtryckningar som rev alla murar för den fria handeln och kapitalets fria rörelse. Kostnaderna för den inaktiva arbetskraften är nu en belastning för staten som har för korta armar att nå dit företagen befinner sig. Staten som en gång hjälpte kapitalet att expandera går nu miste om skatteintertär som skulle vara till hjälp för ett upprätthållande av välfärden.

( Bauman 1998:77ff)

Intressets rationalitet sätts därmed mot solidaritetens etik, och etiken själv blir en fråga om vad man ”har råd med” eller snarare vad man politisk vill dela. (Bauman,1998:74)

Den nu mindre skara skattebetalare sluter sig politiskt och konstruerar en grupp bristfälliga medborgare som inte har lyckas leva upp till deras konstruerade norm. Den konstruerade normen talar om hur en individ ska agera i ett välordnat samhälle. De som inte håller sig till den bestämda ordningen i samhället, vilket kopplas till det individuella valet, pekas ut.

Ordning och normen bestämmer vem som är en värdig medborgare (Bauman1998:123).

Behovsprövningen ses inte längre vara ett medel till utjämning i samhället. Pengar som går till

dessa lata och misslyckade människor kommer från de sparsamma och framgångsrika. När

välfärdstaten anses fylla bara en funktion, som att hjälpa en liten underlägsen grupp av

invånare, blir majoritetens intresse allt mindre att spendera sina medel på det gemensamma (

Bauman 1998:74f).

Den nu mindre skara skattebetalare sluter sig politiskt och konstruerar en grupp bristfälliga medborgare som inte har lyckas leva upp till deras konstruerade normer. Behovsprövningen ses inte längre vara ett medel till utjämning i samhället. Pengar som går till dessa lata och misslyckade människor går från de sparsamma och framgångsrika. När välfärdstaten anses fylla bara en funktion, som att hjälpa en liten underlägsen grupp av invånare, är majoriteten inte lägre intresserade av att delta och finansiera det gemensamma (Bauman1998:74f)

4.2 Makt

Maktbegreppet är mycket allmänt då maktrelationen existerar i alla sociala relationer. Att utöva makt innebär att en individ driver fram sin vilja i fråga om vad en annan individ ska göra. Makten kännetecknas av det faktiska motståndet från en persons sida gentemot en annans direktiv för handlande. Weber (Eriksson & Markström, 2007) såg på maktförhållandet i samhället som förhållande mellan härskare och undertryckta. Maktförhållandet i samhället upprätthålls genom att de härskande använder sig av våld eller hot om våld eller av

maktutövande som av de undertryckta har blivit erkänd och legitimerad. Östberg (Eriksson &

Markström, 2007) anser att det finns en tredje maktform: ”Det är denna form som gör att förtryckta möter tvångsmakt utan våld, ja, sällan eller aldrig över huvud taget möter makten bara sin egen vanmakt”(Eriksson & Markström, 2007 s.165). Med det menar han att

individen aldrig möter makten eftersom alla beslut fattas av någon annan. Mellan individen och makten finns byråkratin.

Maktutövandet i samhället sker på ett indirekt sätt genom ett institutionaliserat regelverk. Det finns fyra utmärkande sociala tekniker för maktutövande som används som metoder för konfliktlösningar inom de samhälliga institutionerna. Med hjälp av dessa tekniker försöker man undvika oreda i det öppna samhället. Dessa tekniker är:

- Rättslig reglering, som innebär att staten och den offentliga sektorn har monopol på den legitima tvångsmakten och maktutövandet.

- Förhandling, som regleras genom frivilliga ingångna avtal och överenskommelser.

- Självförvaltning, där de berörda individerna själva i gemenskap med likasinnade

organiserar sin verksamhet i syfte att hjälpa sig själva genom att ta makten över sin

- Marknaden, där den fria konkurrensen leder till en maktutövning på ett strukturellt plan, vilket kan påverka individerna väldigt mycket och som i många fall lett till att olika grupper av människor har hamnat utanför samhället ( Eriksson & Markström, 2007).

4.3 Byråkrati

Begreppet ”byråkrati” skapades av de Gurnay på 1700-talet. Han la till ordet ”byrå”, som är skrivbord eller kontor, det grekiska ordet ”krati” som betydder ”att styra”. Begreppet kom att exemplifiera myndigheternas allt mer ökande makt.

Alla moderna organisationer idag kännetecknas av en mer eller mindre byråkratisk styrning.

En organisation består av en grupp människor som är förenade med varandra i ett gemensamt syfte att uppnå bestämda mål. För att ett samhälle ska fungera krävs organisationer som ordnar och tillhandahåller det som är nödvändigt i människors liv samtidigt som allt som görs påverkas av lagar och regler (Giddens 1993:79f).

Weber urskiljer fler former av organisationer beroende av den legitima auktoritet som kopplas till dem. En av dessa organisationer är den vars legala auktoritet är kopplad till rationella skäl, som förbinds med byråkratin. Den fastställda legaliteten ger personen rätt att utöva auktoritet ( Boglind, Eliaeson, Månson, 2005:159). Max Weber såg på byråkratin som den effektivaste organisationsform som existerar där uppgifter styrs av bestämda regler och tillvägagångssätt.

Utvecklingen av byråkratin är det moderna samhällets enda möjlighet att handskas med de krav som administration ställer. I Webers ”idealtyp” för byråkrati, den rena formen, försökte han urskilja vissa grundläggande egenskaper som är av största betydelse.

- Inom organisationen finns en tydlig makthierarki likt en pyramid, med de mäktigaste beslutfattarna på toppen. Den hösta positionen har en befälhavare som styr och

kontrollerar alla andra underliggande, som i sin tur styr och kontrollerar andra underliggande. Uppgifterna fördelas som officiella plikter.

- Organisationen har tydliga skrivna regler som styr tjänstemännens handlingar. Högre position innebär att bestämmelserna täcker fler situationer och det krävs större flexibilitet att utföra dem. Det står individen fritt att avancera och göra karriär efter sin förmåga.

- Tjänstemännen inom organisationen är anställda och får lön för sitt arbete.

- Det finns en klar åtskillnad mellan arbetsuppgifterna och tjänstemannen liv utanför organisationen.

- Ingen tjänsteman förfogar över resurser i organisationen som ekonomiska medel eller föremål.

Weber menar att den höga effektiviteten beror på olika faktorer. Han anser att den byråkratiska metoden säkerställer fastställda regler och beslut och begränsar individens handlande efter en egen uppfattning. Genom att utbilda tjänstemännen till experter inom det behöriga området skapas en hög kompetensnivå. Tjänstemännen ges en god

anställningstrygghet och garanterad lön minskar risken för korruption. Anställningen sker utifrån utbildning och kompetens och det minskar risken att släktingar anställer varandra.

Weber anser att den organisation som närmast befinner sig den byråkratiska ”idealtypen” är effektivare än andra (Gidden1993:81). Dess precision, stabilitet, disciplin och tillförlitlighet är överlägsen. Denna form av byråkrati används främst av stater, kyrka, politiska partier, mm ( Boglind, Eliaeson, Månson, 2005:160).

4.4 Stigma

En människa eller en grupp av människor vilkas egenskaper eller drag uppfattas som avvikande från den dominerande samhällsormen kan bli stigmatiserade.

Erwing Goffman ”Stigma” (1990) talar om vad som händer när vi utgår från våra

ögonblickliga synintryck av en annan människa. När en främmande person befinner sig i vår närhet och äger vissa kännetecken som gör honom olik de övriga personerna genom någon mindre önskvärd drag varje sig det gäller utseende eller andra egenskaper då ”reduceras han i vårt medvetande från en fullständig och vanlig människa till en kastmärkt, en utstött

människa. Att stämplas på det sättet innebär ett stigma, i synnerhet då den vanhedrade effekten är omfattande; stundom kallas det också oförmåga, oduglighet, handikapp.”

(Goffman, 1990:12) Det innebär att de normala dvs. majoriteten sätter ett stämpel på individen. Goffman(1990) pratar om tre sorter av stigma:

- Kroppslig stigma, som kan vara ett handikapp eller annan funktionsnedsättning.

- Karaktärsstigma, som kan vara olika typer av missbruk, homosexualitet eller psykiska

problem.

-”Tribal” stigma som är en gruppstigma vilken innefattar etnicitet, religion mm. En ”tribal”

stigma följer individerna från generation till generation t ex. zigenare. Ett stigma kan också döljas från omgivningen, som t ex missbruk av något slag, men ett synlig stigma följer individen likt en skugga som individen är tvungen att leva med (Goffman 1990:12ff).

4.5 Social uteslutning

Flera forskare använder sig av begreppet social uteslutning i sin beskrivning av hur individer på olika sätt utesluts och begränsas deltagande i samhället. Begreppet fokuserar på

”processer, det vill säga de mekanismer som ligger till grund för uteslutningen.”

(Giddens.2003:286 ).

Många människor i dagens samhälle utesluts på flera olika sätt från ekonomiska, politiska och sociala resurser och livsmöjligheter som är viktiga för majoriteten av befolkningen. Vissa människor kan ha svårt att ta sig in på arbetsmarknaden av flera olika skäl och därmed kan individen känna sig utestäng från både den ekonomiska produktionen och konsumtionen. För att en individ ska kunna konsumera måste han/hon ha ett arbete och en delaktighet på

arbetsmarknaden. Medborgarna uppmuntras att vara aktiva och politisk engagerade men de socialt uteslutna kan sakna resurser och möjligheter till att påverka politikerna och få sin röst hörd. De har även begränsade möjligheter till att delta i olika fritidsaktivteter, resor,

museebesök, olika idrottsaktiviteter mm. Uteslutning kan bero på ett beslut eller en omständighet som ligger utanför individens kontroll som t ex. äldre person kan ha fått en uppsägning och på grund av åldern inte kan få en ny anställning. Men en uteslutning kan också vara ett resultat av att individen väljer att utestänga sig själv från olika delar av samhället (Giddens.2003:286f ).

Bauman ( 2006) säger att de människor som inte har lyckas följa den bestämda ordningen i samhället och avviker från den konstruerade normen utesluts av majoriteten. Den

konstruerade normen talar om hur en individ ska bete sig i ett välordnat samhälle och det

kopplas till den individuella valet.

Människor som bryter mot ordningen eller inte uppfyller normen utesluts och klandras för sitt misslyckande av majoriteten. Det är de uteslutnas fel att de inte lyckades göra något

tillräckligt bra för att undvika uteslutning.

Men majoriteten överväger sällan möjligheten att dessa människor kanske inte bär ansvaret

för sina misslyckanden. Dessa människor kanske inte uppfyller normen på grund ovilja utan

brist på möjligheter att leva upp till normen (Bauman 2006:123f).

5 Resultat

Här följer resultaten av de intervjuer med mina respondenter som är indelade i olika teman.

Först följer en intervju med Maria som är handläggare på Försäkringskassan, därefter följer resultatet av intervjuerna med tre arbetsledare inom den offentliga sektorn och sist följer fyra intervjuer efter varandra med människor som är sjukskrivna.

5.1 Intervju med Försäkringskassan

Maria har jobbat på Försäkringskassan sedan år 1987, på flera olika kontor och med flera olika försäkringar. Sedan år 1990 har hon arbetat med utredningar. Jobbet som

utredningsspecialist arbetar hon med sedan april månad 2008. Hon har en stor erfarenhet av försäkringar som hon har arbetat med i många år tidigare. Här presenteras intervjun med Maria i olika teman.

5.1.1 De nya reglerna

Maria berättar att de nya reglerna i försäkringen, som har tillkommit den 1 juli 2008, ställer större krav på den sjuke att driva sin egen rehabilitering. Det ställs större krav för att få till stånd åtgärder och konkreta förslag på vad som kan behövas för att den sjuke ska komma tillbaks till arbetet. Hela processen ska gå snabbt eftersom det finns tidgränser som man måste hålla sig till.

Hon ser både positivt och negativt på de nya reglerna. Det positiva är att man genom en snabb process får ett snabbare flöde igenom den här försäkringen och det gagnar ett antal försäkrare.

Men det finns också negativa aspekter, främst för människor med kroniska sjukdomar som kräver lång medicinsk behandlingstid. Det är ett antal dagar som man får vara sjukskriven och det innebär en tidspress. Har man ett arbete och på grund av sjukdom inte kan utföra arbetet kan man ändå ha en arbetskapacitet i en annan verksamhet och då ska det utnyttjas så fort som möjligt. Därför har man prövningstider.

5.1.2 Den sjuke i processen

Under första perioden gör en grupp som kallas för den ”tidiga bedömningsgruppen” den första

bedömningen om rätten till sjukpenning. De tittar på om den sjuke har rätt till sjukpenning i

förhållande till sitt ordinarie arbete. Det görs en utredning och om handläggaren behöver fler

uppgifter kan han/hon ringa eller skickar brev till den försäkrade och begära en komplettering.

Tidsaspekten är tre dagar från dagen försäkringskassan fått in en anmälan och detta sker i 75 % av fallen. Beslut om avslag sker inom 30 dagar. Bedömningen görs av läkarintyget, det är läkaren som sätter diagnosen och därefter ska läkaren skriva vilka effekter diagnosen har på individen, vilka symtomen är för just den här individen. Därefter ska läkaren ta ställning till arbetsförmågans nedsättning i det arbete som just personen i fråga arbetar med. Maria säger:

Det ställer ganska stora krav på läkarens dokumentation, hur läkaren skriver så att vi kan göra en bra bedömning. Och sen kan man ta ut uppgifter från arbetsgivaren, hur

arbetsplatsen ser ut, vad man gör för moment, hur dessa påverkar individen.

Det gör Försäkringskassans ”tidiga bedömare”. I sjukfall som har pågått i mer än 60 dagar kontaktas i regel den sjuke för att göra en bedömning om vilka åtgärder som behöver tillsättas för att den sjuke snabbare ska rehabiliteras. I det fall det behövs ett avstämningsmöte kallas den enskilde och läkaren för en diskussion om olika alternativ. Om den sjuke anser sig vara för sjuk och vägra delta i rehabiliteringsprocessen kan den drabbade förlora rätten till

sjukpenning om försäkringskassan har en motsatt bedömning. På frågan om det är rimligt att en människa som fortfarande är sjuk tvingas ut på arbetsmarknaden svarar hon:

Ja, om det är så att man bedömer att det finns någon form av arbete på den reguljära

arbetsmarknaden som man skulle klara av, så är man inte berättigad till sjukpenning. Och det behöver inte betyda att man är så att säga ”frisk”. Utan det betyder att man har en

arbetsförmåga till att utföra vissa arbetsuppgifter.

Efter sex månaders sjukskrivning ska man ha särskilda skäl för att få sjukersättning. I den nya sjukförsäkringen syftar det till den bedömning som görs när man har sjukpenning i anslutning till dag 180. Med det menas att man kan skjuta upp en bedömning mot den reguljära

arbetsmarknaden, om det finns en plan, ett medicinskt underlag, en överenskommelse med arbetsgivaren där det görs en bedömning om att det är stor sannolikhet att den sjuke kan återgå till ordinarie arbete eller annat arbete innan dag 365. Så här säger Maria:

Om personen är för sjuk för det eller om det finns misstanke om att personen inte kan göra

det, då görs en bedömning mot den reguljära arbetsmarknaden. Det betyder inte att den sjuke

blir av med sjukpenningen, men det betyder att man gör en bedömning mot den reguljära arbetsmarknaden.

Är den sjuke så sjuk att han/hon inte klarar av något arbete på arbetsmarknaden får han/hon behålla sin sjukpenning. De som inte klarar av sitt arbete kan bli uppsagda av sin arbetsgivare efter Försäkringskassans bedömning mot den reguljära arbetsmarknaden. Detta ska ske enligt den arbetsrättsliga processen där den enskilde, arbetsgivaren och facket är inkopplade, men Försäkringskassan deltar inte i det. Det betyder att den sjuke, på grund av sin sjukdom, kan förlora både sin anställning, sin sjukpenning och tvingas ställa sig som arbetsökande på Arbetsförmedlingen.

Men hur har man tänkt här, är det inte för hårt?

I propositionen är det ju tänkt som en omställning inför ett nytt jobb och därmed ska den arbetsförmåga man har utnyttjas. Och det är hårt och man måste söka arbete på hela

arbetsmarknaden i hela Sverige. Men har man ett medicinskt underlag som säger att man inte söker till alla arbeten som gäller på arbetsmarknaden… men en del jobb där man har en arbetsförmåga.

Arbetsförmedlingen ska bidra med råd och stöd. I de fall där man har en arbetsförmåga, men inte kompetens, kan Arbetsförmedlingen rusta upp en individ för ett nytt jobb. Det kan vara så att många människor framöver kommer att återvända till sina jobb, trots att de är sjuka, i rädsla för att hamna i arbetslöshet.

Jag frågade Maria om vad en person, med begränsad arbetsförmåga, egentligen har för möjligheter på arbetsmarknaden. Hon svarade:

Det skulle egentligen en arbetsförmedlare svara på, men visst kan jag svara på det.

Med den erfarenheten jag har och den konjunkturnedgång vi har så visst kommer det att

uppstå problem. Det är jag helt övertygad om.

5.1.3 Arbetsförmåga

Det centrala i varje bedömning är arbetsförmågan. Handläggaren gör en bedömning om den sjuke har en arbetsförmåga till 25 %, 50 %, 75 % eller om den sträcker sig till hela 100 %.

Men hur definieras arbetsförmågan på Försäkringskassan? Maria svarar:

Ja, det är en intressant fråga. Det finns till och med en arbetsförmågautredning som håller på att göras på riksnivå, regeringsnivå. Så det här begreppet diskuteras, vad är det egentligen?

Men vad vi har då att gå efter är om man kan klara av att utföra arbetsuppgifter som ingår i ett yrke.

Det är tydligt att även det som den sjuke klarar av att göra hemma i sin dagliga livsföring kan spela en viktig roll i bedömningen av arbetsförmågan. I Riksförsäkringsverkets allmänna råd (RAR 2002:17) om sjukersättning och aktivitetsersättning står:

”För att hushållsarbete i hemmet ska påverka bedömningen av rätten till sjukersättning och aktivitetsersättning, bör utredningen visa att arbetsinsatsen skulle kunna användas i ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete och att den försäkrades arbetsförmåga därmed inte kan anses vara helt eller i det närmaste helt nedsatt”. Maria förklarar:

Det betyder helt enkelt att de uppgifterna man gör hemma ska man kunna översätta och kunna klara av. Ett yrke helt enkelt, ett arbete på arbetsmarknaden.

5.1.4 Vad gör läkarna

Försäkringskassans läkare har till uppgift att tolka inkomna läkarintyg, som andra läkare har skrivit, men de rådfrågas inte i varje enskilt fall. Läkarna rådfrågas i de fall handläggaren känner ett behov av förklaring till sjukdomen eller det som den behandlande läkaren har skrivit på läkarintyget eller utlåtandet och vad det betyder. Om Socialstyrelsens beslutstöd, som innehåller rekommendationer, som ska vara till hjälp för läkarna vid sjukskrivningar för olika diagnoser, säger hon:

Det är något som läkaren ska gå efter, det är en rekommendation för hur länge man kan eller

bör vara sjukskriven för just den diagnosen. Men det är ju inte något som säger att det inte

kan vara längre. Det är bara det att läkaren måste motivera avvikelsen, varför den individen

behöver en längre tids sjukskrivning.

Än så länge har det inte kommit så många reaktioner på de nya reglerna från läkarna.

Anledningen kan vara att de nya reglerna inte tillämpas särskilt mycket.

Rekommendationerna från Socialstyrelsen kom samtidigt som de nya reglerna i sjukförsäkringen och det tar tid för handläggarna att lära sig allt på en gång.

Det medicinska beslutstödet, som har på uppdrag av regeringen utvecklas av

Försäkringskassan och Socialstyrelsen, kommer att tillämpa snart på ett helt annorlunda sätt.

Framöver kommer säkert reaktionerna, det är Maria helt övertygad om.

5.1.5 Samarbetet med arbetsgivarna och Arbetsförmedlingen

Samarbetet med arbetsgivarna fungerar relativt bra men det finns ställen där det inte fungerar.

Vissa företag jobbar hälsovårdande och andra inte alls. Arbetsgivarna har ett

rehabiliteringsansvar men inga fler skyldigheter från staten. Ansvaret som ligger hos

arbetsgivarna är att omplacera den sjuke till andra arbetsuppgifter med en tidspress och det är inte alltid lätt att arbetsgivarna klarar av det i tid. Samtidigt ligger det ett ansvar hos den sjuke att snabba på processen i sin rehabilitering och kan med fackets hjälp få arbetsgivarna att ta sitt ansvar.

Samarbetet med Arbetsförmedlingen har fungerat bra, men på sista tiden har det blivit mycket

bättre. Faros projektet drivs i samarbete mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. I

projektet placeras mestadels långtidsjuka som förmodas ha minst 25 % arbetsförmåga. Inom

projektets ram har de sjuka möjlighet att pröva sig fram genom olika arbetsuppgifter på olika

platser. Detta för att man ska kunna komma fram till hur stor arbetsförmåga de sjuka har och

vad de kan göra. Arbetsförmedlingen har tillgång till arbetspsykologer och arbetsterapeuter

vid behov. Målet är att 40 % ska kunna komma ut i arbete efter förmåga, men de siffrorna har

man inte riktigt kunnat komma upp till.