En brudgum i himlen i stället för på jorden

(1)

L E N A E S K I L S S O N

En b r u d g u m i himlen i stället för på jorden

Under medeltiden var

klosterlivet ett livsalternativ framför

alltför överklassens kvinnor. Lena Eskilsson beskriver här klostrens utveckling och vad klosterlivet kunde innebära för

kvinnorna. Hon ger också en beskrivning av den s k beginrörelsen som var ett alternativ

till klosterlivet.

Att klosterlivet skulle vara ett tilltalande livsalternativ föresvävar väl få kvinnor idag.

N u n n a n , en kvinna som avstår från den jor- diska sexualiteten för den himmelska kärle- kens skull, är ingen förebild längre.

Medeltiden, vars kultur var genomsyrad av kristna värderingar på alla områden, såg med andra ögon på klostren. I en tid då var- dagen på ett självklart sätt innehöll böner och lovprisningar till G u d i högt och lågt, var det en ärad livsväg för både m ä n och kvinnor att i klostret leva fullt ut för de religiösa ritualerna. En annan viktig grund till klosterlivet var det höga värde m a n satte på ett liv i celi- bat och j u n g f r u d o m .

Celibatet, värderades allmänt högre än äktenskapet i den tidiga kristendomen. På 300-talet populariserades celibatet och jung- f r u d o m e n , vilket innebar att ett socialt och religiöst acceptabelt, t o m rekommendabelt, alternativ till äktenskap uppkom. De kvin- nor som tidigare tagit steget att leva i kyskhet och religiös kontemplation hade fått söka sina egna former att bo och försörja sig, men nu började m a n leva tillsammans i mindre grupper, systerskap, och de första enkla kvinnoklostren uppstod.¹

De första nunnereglerna formulerades på 500-talet. Det var också det århundrade då hela klosterväsendet fick sin första enhetliga plan, u t f o r m a d av Benedikt av Nursia. En för framtiden viktig del var att studier inklu- derades i klosterlivets ledstjärnor arbete och askes. Klostren blev därför u n d e r lång tid de

enda institutioner som gav kvinnor tid och möjlighet till regelbundna studier, och ur detta perspektiv är klostren en viktig del i kvinnans intellektuella historia. Det är dock inte det enda sättet att se och b e d ö m a de kvinnliga klostrens betydelse. För de flesta kvinnor som 'valde' klosterlivet var antagli- gen möjligheten till intellektuell verksamhet av u n d e r o r d n a d betydelse. M å n g a kom till klostren av andra skäl och klosterlivet fortsat- te att attrahera kvinnor långt efter klostrens intellektuella och kulturella guldålder.

K l o s t r e t s o m l i v s a l t e r n a t i v I första h a n d får m a n se klostren som ett alternativ till äktenskap och vad det innebar.

Det kunde vara ett frivilligt eller påtvingat alternativ, m a n ville inte, eller kunde inte, gifta sig. M e n det var inte ett alternativ för alla kvinnor, framför allt av det skälet att det fordrades pengar för klosterinträde.2 U n d e r högmedeltiden fanns också ett visst kvinno- överskott, som blev ett problem framför allt för överklassen genom att den fick svårighe- ter att försörja sina ogifta döttrar på ett an- ständigt sätt. Klostren sågs då som en lös- ning på denna medeltidens 'kvinnofråga'.³ För underklassens döttrar fanns andra lös- ningar, även om klostren även för dessa kunde fylla en viss funktion som arbetsgivare.⁴ I realiteten var alltså klosteralternativet öppet enbart för högättade och välborna kvinnor. M e n att avsäga sig sitt kön och leva

(2)

i fattigdom och kyskhet var ändå en möjlig- het för betydligt större grupper av kvinnor.

M a n kunde ansluta sig till beginrörelsen ( s e sid 21), som innebar att m a n levde ett slags klosterliv utanför m u r a r n a , enskilt eller till- s a m m a n s med andra kvinnor.

Det fanns alltså u n d e r medeltiden olika sätt att leva utanför det traditionella kvinnolivet. Vad som förenade alla dessa kvinnor var att de avsade sig sin sexualitet. Vare sig detta var frivilligt eller inte u p p n å d d e de här- med flera fördelar: skydd mot sexuella över- grepp, befrielse från ständiga havandeskap och barnsbörder, som ledde till ett snabbt åldrande och en tidig död, befrielse från en godtycklig behandling från faders och äkta m ä n s sida och, för adelsdamernas del, befrielse från tvånget till strategiska äktenskap i det manliga spelet om jorden.

Så att leva med en b r u d g u m i himlen in- n a n f ö r eller utanför klostermurar var antag- ligen både ett säkrare och mera utvecklings- bart sätt att leva för medeltidskvinnan.

För att förstå att kloster och kyskhetsliv k u n d e bli ett livsalternativ för kvinnan är det nödvändigt att gå in lite mera på klostervä- sendets utveckling i förhållande till den soci- ala utvecklingen u n d e r medeltiden, och de teorier om kvinnligheten som detta gav upp- hov till.

K l o s t e r v ä s e n d e t s u t v e c k l i n g

N ä r klosterväsendet organiserades på 500-talet blev klostren ställda i kyrkans tjänst och u n d e r biskoparnas kontroll.

Tyngdpunkten i kyrkans religiositet blev i själva verket förlagd till klostren. Det stora europeiska kristningsarbetet leddes av m u n - kar och nunnor, som drog ut till hedniska trakter för att förkunna och sprida Guds ord.⁵ Benediktinklostren som bredde ut sig över hela västerlandet blev plantskolor för mate- riell och andlig odling och växte till fram- gångsrika institutioner m e d stor makt och rikedom. Kloster grundades ofta på initiativ av världsliga donatorer. Det var inte ovanligt att k u n g a r och drottningar, adelsmän och furstinnor skänkte land och lät bygga kloster när ett land kristnades. Kvinnorna hos de nykonverterade 'barbariska' folken visade ett

särskilt stort intresse för klosterliv och sökte gärna det skydd den kristna religionen er- bjöd sina döttrar.

D o n a t o r e r n a kunde utöva ett ganska stort inflytande på 'sitt' kloster och använda det för personliga syften, t ex som uppfostrings- anstalt och skola för sina barn, som sjukhus, hotell och ålderdomshem. För de kvinnliga donatorerna var detta inflytande av särskild betydelse. De k u n d e exempelvis sätta sig själva eller sina döttrar som abbedissor i klostren och d ä r m e d få positioner med sådan makt och sådant inflytande som knappast annars var möjligt för kvinnor.⁶

U n d e r hela den tidiga medeltiden (ca 500—1100) hade klostren en nyckelställning i tidens religiösa och kulturella liv. De var tämligen fria och självständiga och genom sitt landinnehav en betydande ekonomisk och politisk maktfaktor. U n d e r senare delen av den här perioden hade klostren sin glan- speriod, framför allt de kvinnliga, och det var u n d e r de här å r h u n d r a d e n a som de b e r ö m d a n u n n o r n a och abbedissorna levde.

M e n med yttre makt och rikedom följde ett förvärldsligande och klosterordningens absoluta grundvalar, fattigdom, kyskhet och lydnad ruckades. I detta läge uppstod rörel- ser som strävade efter att reformera kloster- väsendet och leda det tillbaka på den smala stigen. Reformrörelserna innebar till att bör- j a med att klosterlivet vitaliserades, men re- formeringen och uppkomsten av nya ordnar innebar efterhand en ökad centralisering.

För nunneklostrens del innebar detta att ab- bedissornas makt minskade, liksom de kvinnliga donatorernas inflytande.

R e f o r m r ö r e l s e r n a s k o n s e k v e n s e r Den utveckling som r e f o r m o r d n a r n a förde med sig kom att få skilda konsekvenser för m ä n och kvinnor. I sin iver att bekämpa världslighet intog vissa reformrörelser en restriktiv hållning till studier utöver de bib- liska. Det blev mera vanligt att m u n k a r prästvigdes och m a n lade större vikt vid de religiösa rutinerna. N u n n o r n a prästvigdes inte och munkklostren stärkte d ä r m e d sina positioner i förhållande till nunneklostren.7

Samtidigt innebar universitetens uppkomst

(3)

att klostrens betydelse som bildningscentra kraftigt minskade. Dessa båda faktorer fick till följd att klostrens intellektuella standard sjönk. De begåvade ynglingar som förut gått till klostren för bildning och utbildning vandrade nu vidare till universiteten, där den nya lärdomen utvecklades. M e n universiteten var stängda för kvinnor, så den möj- ligheten fanns inte för begåvade j u n g f r u r !

På 1200-talet grundades de två stora tig- garordnarna, dominikanerna och franciska- nerna, som representerar den sista stora epo- ken i klosterväsendets historia. I dessa ordnar förenades andlighet och intellektualitet och de blev det nya tabkelivets spjutspetsar.

De förde en rörlig och utåtriktad verksamhet och med sin starkt centraliserade ordensledning blev de på olika sätt viktiga verktyg i på- vekyrkans maktutövning. M e n i dessa hög- medeltidens stora ordnar fick kvinnor aldrig den ställning och makt de kunde ha i de gamla ordnarna. N u n n o r n a - k v i n n o r n a fick aldrig chansen att ta del av den nya utvecklingen, det nya tänkandet eller att utvckla det gamla. Därmed bröts kvinnans intellektuella historia för lång tid framåt.

D e n svaga k v i n n a n

Fortfarande erkändes och accepterades dock kvinnors andliga behov, men det fanns en tendens hos lärda m ä n och teologer att nu framhäva kvinnors särskilda behov av religiös ledning. Detta ligger i linje med det dualistiska tänkande som återupprättas u n d e r hög- medeltiden. Kvinnan var ond eller god, Eva eller Maria, men alltid något annat än m a n n e n .8 I konsekvens h ä r m e d kunde m a n hävda att kvinnan antingen var så svag och karaktärslös att hon lättare än m a n n e n utsat- tes för köttets frestelser och därför borde stängas in i kloster och där leva under fasta rutiner, eller också var hon så spröd och för- ädlad att hon måste skyddas bakom klostermurar. I bägge fallen behövdes manligt stöd och beskydd.

Pierre Abélard, en av 1100-talets stridbara intellektuella, får representera den begynnande utvecklingen och accentueringen av dessa tankegångar. Hos Abélard kan m a n egentligen finna uttryck för bägge uppfatt-

ningarna, eller n ä r m a r e bestämt det som förenar dessa, nämligen kvinnans svaghet.⁹ Abélard har kanske blivit mest känd för ro- mansen med sin elev Héloise, en intelligent och passionerad kvinna, som efter kärleks- historiens snöpliga slut motvilligt gick i kloster och senare blev abbedissa. Det är i deras b e r ö m d a brevväxling som Abérlard uttryc- ker sina idéer om kvinnan.

'Abailard låter h ä r kvinnan f r a m t r ä d a som typen för den nya m ä n n i s k a n i motsats till samtidens asketiska eller könsstolta m ä n , som inte h a r annat för ögonen än makt och ära (såväl i himlen som på j o r d e n ) /.../ K v i n n a n får företräda den själsligt förfinade m ä n n i s k a n , som på ett inre plan kan u m g å s m e d G u d , som a n d e och som en innerligt tillgiven vän'.1 0

N ä r Héloise ber Abélard om råd i fråga om regler för sitt kloster k o m m e r dessa värderin- gar till uttryck. H a n är full av omsorger för n u n n o r n a och förespråkade dubbelkloster, som tidigare var ganska vanligt, där m u n - k a r n a skulle ta h a n d om och sörja för nun- nornas materiella och andliga välfärd. Som förebild ta han Josef och aposteln J o h a n n e s som fick i uppdrag att ta h a n d om en kvinna

— Jesu moder — utan att ha några sexuella kontakter med henne.

D e n y a o r d n a r n a

Dessa och liknande idéer möttes inte av nå- gon större entusiasm av de nya o r d n a r n a , dels kanske pga rädsla för skadligt kvinnligt inflytande, även om det kom från nunnor, dels det rent praktiska besväret pga den stora tillströmningen till kvinnoklostren. Visserli- gen hade i stort sett alla ordnar kvinnliga grenar — om än inte officiellt — men från ordensledningarna var m a n negativt inställ- da och låtsades som om dessa inte existerade.

Det fanns dock enskilda personer inom ord- n a r n a som hade en a n n a n inställning. Cis- terciensorden som grundades på 1100-talet får representera detta förhållande. Dess kloster blev kulturpionjärer i fråga om jordbruk, boskapsskötsel, vinframställning, teknisk utveckling, utbildning, sjukvård, arkitektur.

O r d e n beskrivs som mycket 'maskulin' och kvinnofientlig, den avvisade tanken på dub-

(4)

belkloster och den officiella hållningen var att m a n inte ville ta emot kvinnor. I realiteten var det dock en rad kvinnokloster som levde efter de cisterciensiska klosterreglerna.

N ä r de ansökte om att bli u p p t a g n a i orden, fick de ibland stöd från enskilda abbotar som lovade ta hand om dem och i praktiken knöts de till orden.^{1 1}

C e n t r a l i s e r i n g och b y r å k r a t i s e r i n g U n d e r högmedeltiden (1100—1350) försäm- rades kvinnans ställning reellt både innanför och utanför klostermurarna, även om 1100-talet uppvisade en blomstrande kloster- kultur, i de kvinnliga såväl som de manliga klostren. M e n de egenskaper som karaktäri- serade medeltiden, centralisering och byråk- ratisering, förde på sikt med sig minskat kvinnligt inflytande. N ä r feodalsamhället började organiseras uteslöts kvinnorna från den nya centraliserade maktens institutioner på alla områden; universiteten, den kyrkliga och världsliga administrationen, de nya klos- terordnarna. M e d adelns vacklande makt följde en hårdare centralisering av jorden.

Det blev viktigare att säkra jorden på en h a n d — den äldste sonens — än att ge dött- rarna något arv. Byråkratiseringen innebar en ökad professionalisering — förvaltare, in- formatorer och läkare tog över de uppgifter kvinnor kunde ha haft.^{1 2}

Kvinnans uppgifter kom nu mer och mer att definieras som tillhörande den privata sfären, m e d a n det tidigare u n d e r medeltiden inte funnits en lika klar distinktion mellan offentlig och privat sfär och inte heller varit självklart att kvinnan skulle höra till den sistnämnda.1 3 Högmedeltidens dualistiska tänkande visar sig också i dess teorier om kvinnokönet.

Abélard, som stod på gränsen mellan tidig medeltid och högmedeltid, uttryckte främst den ena sidan av detta särartstänkande — kvinnan var något bättre och ädlare än m a n - nen. T h o m a s ab Aquino, högmedeltidens störste filosof, får representera den andra.

T h o m a s ab Aquinos filosofiska system ut- gjorde en syntes mellan antikt och kristet tänkande där Aristoteles var den antika auk-

toriteten. Detta innebar att även Aristoteles biologiska teorier anammades, som nästan ger kvinnan enbart en biologisk funktion i tillvaron. Och om detta biologiska, kroppsli- ga inte alltid beskrevs som direkt ont, så stod det åtminstone alltid lägre än det andliga, som m a n n e n representerade.

H u r reagerade då kvinnor på dessa för- sämrade förhållanden? J a , om kroppen = sexualiteten var det stora felet med kvinnan, låg det kanske nära till hands att 'välja bort' detta. O c h den möjligheten fanns fortfarande. Beginrörelsen uppstod på 1200-talet och efterfrågan på klosterplatser var stor. Ett liv i kyskhet var tydligen det enda som kunde ge skydd, respekt och självständighet...

K v i n n l i g t klosterliv

Låt oss se lite mera konkret på vad ett sådant liv kunde innebära. O m kvinnligt klosterliv finns en mycket fascinerande och levande beskrivning i medeltidshistorikern Eileen Po- wers digra framställning Medieval English Nunneries 1275—1535.14 Boken handlar allt- så om de engelska klostren, u n d e r en period när klosterväsendet fått en kraftigt minskad kulturell betydelse, när den intellektuella och andliga standarden sjönk och när medeltidens antifeminism nått sin kulmen. H ä r är det alltså lättare att se klostren som något mera än möjligheten till intellektuell och andlig verksamhet. Powers studie beslyser speciellt klostrens funktion som alternativ till det världsliga kvinnolivet.¹⁵

De kvinnor som fanns i dessa engelska kloster tillhörde nästan uteslutande överklas- sen och aristokratin. M a n fick sin hemgift till ett världsligt gifte eller till det gudomliga.

Till det senare var hemgiften i allmänhet läg- re och för familjer med m å n g a döttrar att gifta bort, var klostervigningen ett sätt att sörja för döttrarnas framtida bärgning. Att m a n som Kristi b r u d skulle behöva hemgift var naturligtvis emot alla klosterregler, men klostren var helt beroende av dessa penning- tillskott och sätten att kringgå förbudet var m å n g a . Ett annat skäl till att klostren kom att fyllas med de högre samhällsklassernas kvin- nor var, att de var de enda som hade möjlig- het att uppfylla de inträdeskrav som de flesta

(5)

kloster hade: att k u n n a läsa, skriva och sjunga.

Att gå i kloster var det självvalda eller på- tvingade alternativet till äktenskap och fa- miljeliv med eller utan särskild religiös kallelse. För dessa kvinnor blev nunnelivet näs- tan ett yrke som gav möjlighet till utveckling och karriär. Klostret var j u inte enbart en re- ligiös institution, det var också en social och administrativ enhet med m å n g a olika arbet- suppgifter. Aven i klostret måste m a n laga mat, tvätta och städa, ta hand om barn och gäster, kanske gamla och sjuka, förutom för- berdelserna för alla de religiösa ritualerna.

Klostret hade kanske trädgård, jordbruk, boskap som måste tas om hand. För allt detta hade abbedissan huvudansvar. Vid sin sida hade hon sedan personer som ansvarade för var sitt specialområde. De viktigaste av dessa funktioner utfördes av 'the prioress' som stod närmast abbedissan i status. H e n n e s huvudsakliga ansvarsområde var utbildning och träning av n u n n o r och noviser, samt uppfostran av de barn som vistades i klostret.

' T h e sacristan' skötte räkenskaperna, ansvarade för all tillverkning inom klostret, försälj- ning och inköp, skötte klockringningen, tän- de ljusen till första tidegärden och släckte efter den sista. ' T h e cellaress', kokerska och munskänk, ansvarade också för jordbruket, trädgården och de anställda. 'The chamb- ress' var föreståndare för klädkammaren.

Körsången övades och leddes av 'the chant- ress' och 'the infirmarian' ansvarade för vår- den av gamla och sjuka. Till dessa ämbeten skulle n u n n o r med erfarenhet väljas. I Abé- lards brev till Héloise angående klosterregler fanns ytterligare en rekommendation; att till ämbeten inte välja de mest studiebegåvade n u n n o r n a !1 6

Klostret kunde också vara en avstjälp- ningsplats för flickor m a n ville g ö m m a för världens ögon; fysiskt och psykiskt sjuka, handikappade, 'oäkta' barn, samt en ret- rättplats för änkor och äldre kvinnor. Det hände t o r n att gifta kvinnor lämnade m a n och barn för klosterlivet. För dessa var skälet en stark religiös kallelse eller en stor kluven- het inför det äktenskapliga livet, som i en av de medeltida källor Power citerar, beskrivs som 'a licking of honey off thorns'.1 7

S t u d i e r och a r b e t e

D e benediktinska klosterreglerna såg studier tillsammans med böner och arbete som ba- sen för klosterlivet, och detta var ju skälet till att klostren kunde erbjuda även kvinnor möjlighet till intellektuell utveckling. M e n ser vi till den period som Power behandlar var alltså den intellektuella standarden inte speciellt hög. De kvinnor som antogs som noviser förmodades k u n n a läsa och sjunga, m e n alla kunde inte skriva. Språkkunskaper- na var bristfälliga. Latin kunde bara några få. Detta var så bekymmersamt att m a n var tvungen att översätta exempelvis klosterreglerna, och annat som det var extra nödvän- digt att n u n n o r n a kunde förstå, i första h a n d till franska som m å n g a n u n n o r kunde något så när eftersom det var överklasspråket. M e n mot slutet av den undersökta perioden, fr o m 1400, var också franska språket tämli- gen okänt och klosterreglerna fick översättas till engelska.

De böcker som fanns på klostren och lästes var övervägande av religiös karaktär. Vid sidan av läsandet var spinning och sömnad det m a n sysslade med under arbetstimmarna.

Engelskt broderi var berömt under medeltiden och en del av detta utfördes av nunnor, förutom att det mesta av altarklädnader och dylikt sömmades av nunnor. Eventuellt tog de emot beställningar utifrån på broderi för att förbättra klostrens ekonomi. N u n n o r n a var också något läkekunniga och klostren tog ibland h a n d om sjuka och gamla även om det inte alltid var n u n n o r n a själva som skötte dessa utan tjänstefolket.^{1 8}

U p p f o s t r a n av b a r n

En vanlig syssla för n u n n o r n a var att ta h a n d om barn! Återigen av finansiella skäl var det vanligt att klostren tog emot barn för uppfostran och undervisning. Både pojkar och flickor kom på detta sätt att vistas i klostren kortare eller längre tid. En del flickor stanna- de kvar som noviser för att sedan bli nunnor, m e d a n pojkarna bara fick stanna kvar så län- ge de var barn, åldersgränsen varierade mellan 6 och 10 år.

M e n klostren var inte medeltidens (fiick-) skolor i någon mer allmän bemärkelse. Det

(6)

vara bara förmögna barn som togs emot eftersom skälen var finansiella. O c h kvaliteten på den undervisning som bedrevs var j u helt avhängig n u n n o r n a s kompetens som lärare, vilken vid den här tiden inte var särskilt hög.

I bästa fall lärde sig barnen läsa, kanske skriva, några böner.

D e flesta kloster var små enheter på 10—20 n u n n o r och detta begränsade barn- gruppernas storlek. Det var sällan fler barn än nunnor, och det var vanligt att n u n n o r n a tog h a n d om var sitt barn. Bruket med barn i klostren betraktades alltid från biskopar och ordensledning som avsteg från klosterreglerna, men liksom m a n var tvungen att accepte- ra 'hemgiften' till klostren fick m a n också ac- ceptera barnen. Att det här bruket betraktades med oblida ögon berodde förstås på att barnen innebar svårigheter att hålla på klos- terdisciplinen. N ä r n u n n o r n a dessutom hade var sitt barn blev förhållandena lätt personliga och privata. Barnen sov med nun-

n o r n a i cellen eller sovsalen och det var med överallt, ibland även i mässan där de bråkade och förde oväsen!¹⁹

R e a k t i o n e r m o t r u t i n e r n a Enligt klosterreglerna skulle det dagliga livet i klostren följa strikta rutiner. D e flesta klos- terordningar härrörde från benediktinernas, vars målsättning var att upprätta regler för ett varierat och stimulerande liv genom en kombination av arbete, studier och guds- tjänst. N ä r välståndet steg i klostren deltog m u n k a r n a och n u n n o r n a allt mindre i det praktiska arbetet, som istället utfördes av an- ställda lekbröder och leksystrar. Universite- tens uppkomst medförde att den intellektuella standarden på klostren sjönk och att stu- dierna där minskade i omfattning och kvali- tet. Kvar var gudstjänsten som skulle vara själva hjärtat i allt klosterliv, m e n när inte d e n n a ingick som ett naturligt avbrott i ett Självporträtt av Guda, nunna på 1100-talet. Ur: Sibylle Harksen, La Femme au Moyen Age,

1974.

(7)

övrigt välorganiserat liv kom den att uppfat- tas som tråkig rutin.

Det är viktigt att understryka att reaktio- nen mot den begynnande 'tråkigheten' fanns både i munkklostren och nunneklostren vid den här tiden. För n u n n o r n a hade dock mo- notonin blivit större. I ä n n u högre grad än m u n k a r n a hade de förlorat sina tidigare tra- ditioner av arbete och studier. Desutom kom ju kvinnor ofta till klostren av skäl som inte var religiösa — även om detta också k u n d e gälla för män.

Reaktionerna tog sig olika uttryck, m a n slarvade med tidegärderna, kom för sent eller inte alls. Framför allt gällde detta dygnets första och sista tidegärd, matutin (kl 2) och kompletorium (kl 19 eller 20). Till m a t u t i n var m a n kanske för trött 'for the nuns were prone to sit u p drinking and gossiping after compline, instead of going straight to bed.'^{2 0} Mässan rabblades igenom snabbt och själ- löst, m a n utelämnade början och slutet av meningar, hela meningar; vid körsången började den ena gruppen sjunga innan den andra slutat osv.

Aven på andra sätt reagerade n u n n o r n a på klosterrutinerna. Det var särskilt tre saker som visiterande biskopar chockerades över och anmärkte på. Det var 'the three D (dances, dresses, dogs)'. N u n n o r n a var mycket förtjusta i kläder och använde guldsmycken och bälten, hårprydnader, slitsade tunikor och urringade klänningar i lysande färger och av dyrbart material, pälsverk. 'Dogs' står för h u s d j u r i allmänhet även om h u n d e n var det vanligaste. Power utesluter inte att h u n d a r n a kan ha använts till jakt! M e n n u n - n o r n a hade också t ex apor, fåglar, kaniner.

Ibland togs djuren med till kyrkan — till- s a m m a n s med barnen. Inte undra på att bi- skoparna hyste farhågor för klosterdiscipli- nen! I den medeltida kyrkoordningen fanns ingen plats för dans, speciellt fick det inte fö- r e k o m m a vid klostren. M e n även i detta fall gick n u n n o r n a emot reglerna och i räken- skapsböcker kunde m a n finna kostnader för dans och festligheter, öl, kakor och musikan- ter.

Allvarligare än dans, vackra kläder och h u s d j u r var reaktioner som gick direkt emot de gamla klostrens grundvalar, isoleringen

från omvärlden symboliserad av klostermurarna och förbudet mot privata ägodelar.

O m m a n ser kvinnligt klosterliv i första h a n d som ett alternativ till äktenskap är det emel- lertid lätt att förstå dessa världsliga vanor och nöjen. M a n får då betänka att klostren u n d e r medeltiden var en så fast och etablerad institution, att det var svårt för biskopar och andra som hade att vaka över klostren att finna verkningsfulla sanktioner mot n u n n o r som s a s tagit klosterlivet i egna händer.

Världsligheten orsakades av att kontakter- na m e d omvärlden ökade och att m a n gjorde avsteg från det g e m e n s a m m a livet. V ä n n e r och bekanta kom på besök. Dessutom hade j u klostren ofta inneboende, folk på resa, kvinnor som av olika skäl ville eller måste dra sig u n d a n världen ett tag. N u n n o r n a lämna- de också klostren för att besöka h e m m e n , andra kloster, både manliga och kvinnliga, göra pilgrimsresor, t o m besöka tavernor och värdshus. E Power berättar om en n u n n a som

'on M o n d a y last did pass the night with the Aus- tin friars at N o r t h a m p t o n and did dance and play the lute with t h e m in the same place until mid- night /.../ and on the night following she passed the night with the Friars preachers at N o r t h a m p - ton, luting and d a n c i n g in like manners.'2 1

Avsteg från det kollektiva livet tog sig flera uttryck. Klostren delades t ex u p p i m i n d r e hushåll och m a n åt inte alla tillsammans utan i dessa mindre grupper. Hushållen höll till i särskilda r u m som blev mer och mer privata. N ä r det gällde eget ägande var förbudet mot privata ägodelar i m å n g a kloster helt åsidosatt. N u n n o r n a hade både pengar och egna saker och en del kloster liknade mest in- ternat där m a n fick h u s r u m och en snålt till- tagen matranson, m e n i övrigt betalade det mesta m a n behövde ur egen ficka. Var fick då n u n n o r n a sina pengar ifrån? Power n ä m n e r några olika källor, bl a blev det ganska vanligt att varje n u n n a årligen fick en s u m m a pengar av klostrets tillgångar, framför allt tänkt för kläder. Andra källor var gåvor, in- komster från eget arbete, t ex broderi och sömnad och ibland betalades uppehället för barn direkt till den n u n n a som tog h a n d om det enskilda barnet.

De klosterförhållanden som Power beskri-

(8)

ver gällde alltså de engelska klostren u n d e r en viss tidsperiod. Även om det liv som levdes i klostren varierade mycket mellan olika hus, kan ä n d å de engelska förhållandena belysa den funktion som kvinnoklostren i varieran- de grad kunde ha u n d e r senare delen av medeltiden. I sämsta fall kunde förstås ett klos- ters 'världslighet' innebära ett destruktivt förfall som inte alls gagnade dess invånare, m e n i bästa fall kunde det innebära ett gott liv.

B e g i n e r n a

Klosterliv var alltså ett alternativ för välbär- gade kvinnor — i den m å n det över h u v u d ta- get fanns några klosterplatser att tillgå. Att leva som begin var en a n n a n möjlighet.2 2

Beginrörelsen som uppstod i b ö r j a n av 1200-talet i Tyskland, Nederländerna och Nordfrankrike var en begränsad rörelse j ä m - fört med det gamla etablerade klosterväsen- det. Ett liv som begin skilde sig från kvinnligt klosterliv på flera intressanta punkter. Rörel- sen uppstod huvudsakligen på kvinnligt initiativ, m e n hade ingen egentlig grundare och m a n följde inga definitiva levnadsregler.

D e n kvinna som blev begin avlade ett kyskhets- och fattigdomslöfte (som dock inte var lika bindande som ett klosterlöfte) inför en präst och klädde sig i en speciell gråbrun dräkt. Sedan kunde hon leva på olika sätt;

tillsammans med sin familj i h e m m e t eller tillsammans m e d andra kvinnor i särskilda hus. Beginhusen kunde sinsemellan vara mycket olika. Kvinnorna valde en ledare och huset hade vissa elementära förordningar, m e n m a n hade stora möjligheter till självbe- s t ä m m a n d e i personliga och religiösa frågor.

Beginerna försörjde sig på eget arbete, de hjälpte till med sjuka, vid begravningar, uppfostrade och undervisade barn eller arbe- tade inom den framväxande textilindustrin.

Beginrörelsen hade en liknande bakgrund som det kvinnliga klosterlivet. Även om den hade en socialt mycket bredare rekryterings- bas än klostren, får m a n se också beginrörel- sen som ett anständigt alternativ till äkten- skap för fattiga överklassflickor och sådana som inte fick plats på de överfyllda klostren.

M e n beginrörelsen kan kanske också ses som

ett alterntiv till klostren i en vidare bemär- kelse. Den var kanske en kvinnlig reformrö- relse, som på sitt sätt strävade efter att för- verkliga fattigdomsidealet och kärleksbudet, utanför den centraliserade kyrkliga organi- sationen.

I en tid av stark fientlighet gentemot den världsliga kvinnan och omfattande kult av den jungfruliga Maria, och då äktenskap egentligen var den enda tänkbara 'försörj- ningen' för överklassens flickor, fanns en lös- ning som var socialt acceptabel. Kyskhetsli- vet som institution eller rörelse kunde inne- bära betydande fördelar för de medeltida kvinnorna, möjlighet att u t f o r m a ett eget och ganska fritt liv med varierat innehåll, fö- renat m e d gemenskap och systerskap om m a n så ville.

N O T E R

1. Woman and Religion, Elizabeth Clark & H e r - bert R i c h a r d s o n (red), New York 1977, s 7f.

2. Eileen Power, Medieval Women, M M Postan (red), C a m b r i d g e 1975, s 89f.

3. Women in Medieval Society, ed. with an intro- duction by Susan M o s h e r Stuard, Universi- ty of PennsylvaniaPress 1976, s 11.

4. Eileen Power, Medieval Women, s 91.

5. L i n a Eckenstein, Woman under monasticism, C a m b r i d g e 1896, s 477f.

6. J o a n n M c N a m a r a & S u z a n n e F Wemple, 'Sanctity and Power: Medieval W o m e n ' i Be- coming Visible. Women in European Society, Re- nate Bridenthal & C l a u d i a Koonz (red), Boston 1977, s 95ff.

7. K a r e n Glente, 'Beginehusene i 1200-tallet' i Kvindestudier 5, N y n n e Koch (red), Köpen- h a m n 1981, s 154f.

8. Women in medieval society, s 8.

9. Avsnittet om Abélard bygger på The letters of Abélard and Héloise, translated with an intro- duction by Betty Radice, Penguin Books

1974, s 183-270.

10. Friedrich Heer, Medeltiden 1100—1350, Stockholm 1966, s 81 får k o m m e n t e r a inne- hållet i brevväxlingen!

11. Sally T h o m p s o n , ' T h e problem of the cister- cian n u n s in the twelfth and early thirteenth centuries' i Medieval Woman, Derek Baker (red), O x f o r d 1978, s 227-252.

12. Becoming Visible, s lllff.

13. Women in Medieval Society, s 10.

14. Eileen Power, Medieval English Nunneries

(9)

1275—1535, C a m b r i d g e 1922. Följande framställning o m klosterlivet bygger i hu- vudsak på d e n n a bok. Det stora grundläg- gande verket o m kvinnligt klosterliv och hel- gonhistoria är a n n a r s Lina Eckenstein Wo- man under monasticism, C a m b r i d g e 1896.

15. En kort framställning som belyser en tidigare period i kvinnoklostrens historia u r ett li- kartat perspektiv finns i J o a n Nicholson, 'Feminae gloriosae: w o m e n in the age of Be- de' i Medieval Woman, Derek Baker (red), s 15-29.

16. The letters of Abélard and Héloise, s 219.

17. Medieval English nunneries, s 40.

18. a a s 236-260.

19. a a 261-284.

20. a a s 292.

21. a a s 388.

22. Avsnittet o m beginerna bygger på K a r e n Glente, 'Beginehusene i 1200-tallet' i Kvin- destudier 5, B r e n d a M Bolton, 'Vitae M a t - r u m : A f u r t h e r aspect of the Frauenfrage' i Medieval Woman, Derek Baker (red), s 253-273 och Mulieres Sanctae i Women in Medieval Society s 141-158.

L I T T E R A T U R

Becoming visible, RenateBridenthal & C l a u d i a Koonz (red), Boston 1977.

Eckenstein Lina, Woman under monasticism, C a m b r i d g e 1896.

H e e r Friedrich, Medeltiden 1100—1350, Stock- holm 1966.

Kvindestudier 5, N y n n e Koch (red), K ö p e n h a m n 1981.

The letters of Abélard and Heloise, translated with an introduction by Betty Radice, Penguin Books 1974.

Medieval woman, Derek Baker (red), O x f o r d 1978.

Power Eileen, Medieval English nunneries 1275—

1535, C a m b r i d g e 1922.

Power Eileen, Medieval women, M M Postan (red), C a m b r i d g e 1975.

Woman and religion, Elizabeth Clark & H e r b e r t Richardson (red), New York 1977.

Women in medieval society, ed with an introduction by Susan Mosher Stuard, University of Pennsylvania Press 1976.

S U M M A R Y

A bridegroom in heaven rather than on earth In the Middle Ages, when prayer and praise of G o d were a m o d e of life very highly regarded, it was an honourable and respectable way of life for

w o m e n to take the vow and become a n u n . It was also the only way in which opportunities for education, organisation a n d responsibility were gi- ven — these being not easy for women to find el- sewhere. In the låter Middle Ages, nunneries may not have always m a d e the best use of these opportunities, but in general they provided wo- m e n with openings for a profession and a career.

For w o m e n of noble birth, life as a n u n was also an alternative to marriage. T h i s m a y have been a voluntary or forced alternative, but the 'career' of virginity m e a n t an escape from male d o m i n a t i o n and the very real d a n g e r of childbearing in that era.

Celibacy and virginity, as advocated by St Paul, were popularized in the 4th century. Earli- er, w o m e n who rejected sexual life were left to their own resources in finding suitable places of residence and m e a n s of support. From the 4th century onwards, however, w o m e n began to gat- her in convents. In the 6th century, monastic life was organised and the first set of rules, applicable to nuns, were set down. T h e profession of celibacy for women was now formally organised in the institution of the convent.

D u r i n g the early Middle Ages, convents became an i m p o r t a n t factor in the spreading of Chris- tianity in Europé and they became i m p o r t a n t centres for culture and religion. As the convents grew in wealth and power, their worldliness in- creased. T h i s led to a monastic revival in the l l t h and 12th centuries. Study now came to r u n along a narrow groove since the monastic reformers fa- voured devotional study only. At the same time, the universities began to emerge. T h e i m p o r t a n - ce of the convents in the leadership of society began to decline. As a result, this meant a decrease in educational and intellectual standards at the convents. Some of the progressive male monaste- ries lessened the loss they felt by securing a house at the universities to which they sent their most promising pupils, but since the universities ex- cluded women this was not possible for promising n u n s and maidens.

To some of the new, highly centralised, refor- m e d orders women were not welcome and after the monastic revival they never gained the influ- ence a n d importance they could have had in the older orders of St Benedict. In the 12th century, secular society was quick to follow the lead of the church. With the proliferation of the new centra- lized church and state institutions, the active in- fluence of women was steadily restricted.

F r o m 1100, anti-feminism began to grow and this was expressed in literature and in theories.

An example is T h o m a s Aquinas (1225—1275),

(10)

hers, who acepted and supported the Aristotelian biological theories about maleness and female- ness, which attributed w o m e n a reproductive function only. This misogyny produced its reac- tion. Since sex seemed to be the problem, one so- lution for w o m e n was to reject sexual life! In dif- ferent ways this was still a possible alternative for m a n y medieval women. However the nunneries provided a career mainly for girls of gentle birth and were relatively few in n u m b e r s . A n o t h e r pos- sibility was to become a béguine. T h e béguines followed no definite rules of life, they had no real f o u n d e r a n d they imposed no irreversible vows on their adherents. T h e i r aims were chastity and the renunciation of worldly goods and they lived by the labour of their own hands.

T h e medieval nunneries were the only alternative to marriage for noble girls and thus recruited they p e r f o r m e d a n u m b e r of functions a n d served

some girls went into them with no particular apti- t u d e for religious life. From this perspective Eile- en Power's Medival English Nunneries 1275—1535 provides an interesting study. Power's study shows how the s t a n d a r d of education and inter- nal discipline decayed in the låter centuries. T h e n u n s reacted to the monastic routines in a variety of ways. T h e y h a d a tendency to come late to monastic hours and slip out before the end of the service or to gabble t h r o u g h the service as quickly as possible in order to get them over. T h e three D's (dances, dresses, dogs) drew special c o n d e m n a - tion.

L e n a Eskilsson

Idéhistoriska institutionen U m e å Universitet

901 87 U m e å Sweden