UPPSALA UNIVERSITET Grammatik f¨or spr˚akteknologer Institutionen f¨or lingvistik och filologi F¨orel¨asningsanteckningar
Mats Dahll¨of December 2011
N˚ agra skillnader mellan svenska och engelska
1 Inledning – likheter
Engelska och svenska ¨ar b˚ada germanska spr˚ak och deras morfologi och syntax fungerar i stor utstr¨ackning p˚a mycket lika s¨att. I stort sett ¨ar samma ord- och fraskategorier till¨ampliga p˚a b˚ada spr˚aken. Det finns dock vissa skillnader vad g¨aller b¨ojningskategorier, kongruens och syntax.
Det finns subtila skillnader i hur t.ex. best¨amdhet och tempus anv¨ands.
2 Ordklasser och b¨ojning
2.1 Substantiv
Det finns ingen best¨amd form i engelskan. Best¨amdhet uttrycks med best¨amd artikel (bilen – the car).
Det finns ingen grammatisk genusdistinktion, som i svenskan. Pluralbildningen
¨ar enklare, med -s och -es, ¨an i svenskan. Lite annat utseende p˚a genitiven.
”L¨osa” sammans¨attningar: I engelskan s¨arskriver man ofta s˚adana f¨orbindelser som skulle uppfattas som sammansatta ord i svenskan. T.ex. svarar error message mot svenskans felmeddelande. Man kan ¨aven uppfatta error i error message som en typ av attribut. Det finns ¨aven genuina sammans¨attningar blackboard och football, med dessa ¨ar lexikaliserade och kan inte produceras spontant som i svenskan.
2.2 Verb: b¨ojningsformer
Engelskan har ingen separat supinumform. Den typ av s-former f¨or passiv diates och deponensverb som finns i svenskan har inga direkta motsvarigheter i engels- kan.
form exempel
infinitive love, write
tense: present Kongruensb¨ojs! love, loves, write, writes
tense: preterit loved, wrote
imperative love, write
present participle loving, writing I progressiva konstruktioner
past participle loved, wrote
Supinum och perfekt particip i ett
Infinitiv(e): Ungef¨ar som i svenskan. Infinitivm¨arke: to.
Presens/present: Mer strikt om nutid; i svenskan ofta med futural betydelse. Kon- gruensb¨ojning (agreement), vilket inte finns i modern svenska.
Preterit(um): Ungef¨ar som i svenskan.
Imperativ(e): Ungef¨ar som i svenskan.
Supinum/past participle: Engelskan har ingen distinktion motsvarande den i svens- kan mellan supinum (har m˚alat v¨aggen) och perfekt particip (en m˚alad v¨agg), utan past participle anv¨ands b˚ade adjektiviskt och i perfekt/perfect.
Perfekt particip/past participle: Past participle kongruensb¨ojs ej, som perfekt particip i svenskan.
Presens particip/present participle: Dessa former ¨ar vanliga i engelskan, d¨ar de anv¨ands i progressiva konstruktioner, se nedan, som inte har n˚agon motsva- righet i svenskan.
3 Verb: sammansatta tempus
Engelskan har, liksom svenskan, presens/present och preterit(um) som grundl¨aggande enkla tempus. Presens kan dock inte som i svenskan anv¨andas i futural bem¨arkelse.
Engelskan har ett mer regulj¨art sammansatt futurum med hj¨alpverbet will och infi- nitiv(e).
Engelskans system av sammansatta tempus ¨ar rikare och mer systematisk ¨an svens- kans. Grundkomponenter ¨ar perfekt, med hj¨alpverbet have och past participle (som i svenskan med ha och supinum. Dessutom finns progressiv (p˚ag˚aende) aspekt, som konstrueras med hj¨alpverbet be och present participle. Denna har ingen di- rekt motsvarighet i svenskan. Konstruktioner med t.ex. h˚alla p˚a att ¨ar mycket mer markerade och ovanliga, medan progressiv aspekt ¨ar vanlig i engelskan.
Tid Pr Pf Term Exempel
Now – – simple present They write.
Past – – simple past They wrote.
Future – – simple future They will write.
Now + – present progressive They are writing.
Past + – past progressive They were writing.
Future + – future progressive They will be writing.
Now – + present perfect They have written.
Past – + past perfect They had written.
Future – + future perfect They will have written.
Now + + present perfect progressive They have been writing.
Past + + past perfect progressive They had been writing.
Future + + future perfect progressive They will have been writing.
Engelskan bildar passiv diates (voice/diathesis) med hj¨alpverbet be och past parti- ciple. ¨Aven get kan vara hj¨alpverb. Vi f˚ar d˚a dessa varianter. Notera att tv˚a infinta former av hj¨alpverbet be knappast f˚ar kombineras (fall m¨arkta med ’*’).
Tid Pr Pf Term Exempel
Now – – passive simple present They are written.
Past – – passive simple past They were written.
Future – – passive simple future They will be written.
Now + – passive present progressive They are being written.
Past + – passive past progressive They were being written.
Future + – *passive future progressive *They will be being written.
Now – + passive present perfect They have been written.
Past – + passive past perfect They had been written.
Future – + passive future perfect They will have been written.
Now + + *passive present perfect progressive *They have been being written.
Past + + *passive past perfect progressive *They had been being written.
Future + + *passive future perfect progressive *They will have been being written.
3.1 Adjektiven
Adjektiven kongruensb¨ojs inte i engelskan. Vi har allts˚a bara komparation, t.ex.
small– smaller – smallest; recent – more recent – most recent. Adjektiven kan ofta bilda adverb med avlednings¨andelsen -ly: beautifully, happily, recently. (Dessa ¨ar dock adjektiv som bildats ur substantiv: friendly, lovely.)
3.2 Pronomen
You: Det gamla personliga pronomenet i andra person singular, thou, har slagits ut av det gamla personliga pronomenet i andra person plural, you, och det finns d¨arf¨or ingen numerusdistinktion d¨ar. F.¨o. liknar engelskans system av personliga pronomen det i svenskan.
Ingen motsvarighet till sin: I svenskan finns ett krav p˚a att possessiva pronomen i tredje person som har samma referens som subjektet skall vara det reflexiva sin. I engelskan anv¨ands ”vanliga” possessiva pronomen i s˚adana fall.
Forskarna beskrev sitt experiment. The reseachers described their experiment.
Forskarna beskrev deras experiment. The reseachers described their experiment.
Olika former hos possessiva pronomen f¨or attributiv och predikativ st¨allning:
T.ex. Attributiv anv¨andning: That’s my/your/his book. Predikativ anv¨andning: The book ismine/yours/his.
3.3 Artiklar
Best¨amdhet uttrycks med en artikel, the, inte med b¨ojning, som i svenskan.
Skillnaden mellan r¨akneordet one och artikeln a/an framg˚ar tydligt i tal och skrift.
(Inte tvetydigt is skrift som i svenskan.)
Distributionen av a (f¨ore konsonant) och an (f¨ore vokal) ¨ar fonologiskt betingad.
En sak som underl¨attar f¨or spr˚akteknologisk behandling av engelska ¨ar att artiklar- na the, a och an, som ¨ar mycket vanliga ord, ¨ar entydiga.
3.4 Particip – se verb, ovan
4 Syntax
4.1 Striktare subjekt-predikat-ordf¨oljd i satser
Svenskan ¨ar ett V2-spr˚ak (Josefsson, ss. 152 och kapitel 12) d¨ar huvudsatser typiskt har en ordf¨oljd d¨ar en godtycklig satsdel kommer f¨orst, p˚a andra plats finita verbet, och sedan resten av satsdelarna i en ganska best¨amd ordning. Engelskan h˚aller h˚ardare p˚a ”rak” ordf¨oljd, allts˚a ordningen subjekt – (finit) verb. Den f¨or¨andras oftast inte n¨ar en annan satsdel ¨an subjektet hamnar f¨orst. Exempel: At the same timewe have to realize that an electric car can’t offer the same performance as a traditional car.(Svenska: P˚a samma g˚ang m˚aste vi . . . .)
4.2 Do-omskrivning
Do-omskrivning, som inte har n˚agon direkt motsvarighet i svenskan, ¨ar en viktig sak i engelskans syntax.
Do-omskrivning vid negation: I engelskan kan endast hj¨alpverb och kopula direkt negeras med not. D¨arf¨or m˚aste ett hj¨alpverb ”inf¨oras” n¨ar man skall negera en sats som bara har ett huvudverb: do-omskrivning, med hj¨alpverbet do och infinitiv.
T.ex.:
They have written. They have not written.
They are kind. They are not kind.
They write. They do not write.
Do-omskrivning i fr˚agesatser: I ja-nej-fr˚agor har engelskan – precis som svens- kan – predikat-subjekt-ordf¨oljd, men endast hj¨alpverb och kopula f˚ar placeras f¨orst.
”L¨osningen” f¨or fr˚agor som motsvarar satser med utan hj¨alpverb ¨ar do-omskrivning:
They have written. Have they written?
They will write. Will they write?
They write. Do they write?
They wrote. Did they write?
Aven i fr˚ageordsfr˚agor g¨ors do-omskrivning, s˚a att subjektet kommer f¨ore huvud-¨ predikatet:
They have written a book. What have they written?
They will write a book. What will they write?
They write a book. What do they write?
They wrote a book. What did they write?
Emfatisk do-omskrivning: I ¨ovriga fall (n¨ar det inte handlar om att negera eller att formulera en fr˚aga) f˚ar do-omskrivning en emfatisk inneb¨ord: They do write.
4.3 ”Tag questions”
”Tag questions” ¨ar denna typ av satser med inneb¨orden ”eller-hur?”. De har ingen direkt motsvarighet i svenskan.
They have written a book, haven’t they?
They haven’t written a book, have they?
They wrote a book, didn’t they?
They didn’t write a book, did they?
