Förebyggande åtgärder mot illegal graffiti: En ekonometrisk studie av hur otillåten graffiti påverkas av situationella åtgärder

Uppsala Universitet

Nationalekonomiska Institutionen D-uppsats, HT 2005

Författare: Tobias Claeson Handledare: Matz Dahlberg

Förebyggande åtgärder mot illegal graffiti

En ekonometrisk studie av hur otillåten graffiti påverkas av situationella åtgärder

S A M M A N F A T T N I N G

Ända sedan graffiti började förekomma i Sverige för ca 20 år sedan har den, nästan utan undantag, ständigt ökat i omfattning. Sveriges kommuner har försökt bemöta den illegala graffitins framfart med olika sorters förebyggande åtgärder. Dock har dessa metoder sällan utvärderats kvantitativt, och resultaten av de implementerade åtgärderna är ofta osäkra. Syftet med denna studie är att med ekonometrisk metod utvärdera två av dessa metoder; lagliga väggar och snabbsanering. Förhållandet mellan dessa åtgärder och anmälda graffitibrott undersöks med OLS-regressioner genomförda för en panel med 172 svenska kommuner under perioden 1996-2004. De viktigaste resultaten i uppsatsen är 1) den vanligaste åtgärden i Sveriges kommuner – snabbsanering – uppvisar ingen negativ effekt på illegal graffiti.

Tvärtom ger resultaten indikationer på att anmälda graffitibrott ökar som en följd av denna metod 2) resultaten för lagliga väggar visar att denna metod inte verkar påverka illegal graffiti överhuvudtaget, vilket således motsäger både förespråkare och kritiker av detta som en klotterförebyggande åtgärd.

Nyckelord: Graffiti, lagliga väggar, snabbsanering, situationella åtgärder, förebyggande

åtgärder

I N N E H Å L L S F Ö R T E C K N I N G

1. I N T R O D U K T I O N... 4

2. T E O R I ... 6

2.1 GRAFFITI... 6

2.1.1 Historia ... 6

2.1.2 Problem och kostnader... 6

2.1.3 Utövare... 7

2.1.4 Incitament... 8

2.1.5 Tillvägagångssätt... 9

2.2 BROTTSLIGHET OCH EKONOMISK TEORI ... 10

2.3 SITUATIONELLA ÅTGÄRDER... 11

2.4 ÅTGÄRDER MOT ILLEGAL GRAFFITI ... 14

2.4.1 Repressiva åtgärder ... 14

2.4.2 Förebyggande åtgärder ... 15

2.4.3 Lagliga väggar och Snabbsanering ... 16

3. M E T O D... 18

3.1 A

... 18

3.2 D

... 18

3.3 M

... 20

3.4 S

... 21

4. D A T A... 22

4.1 D

... 22

4.2 V

... 23

4.3 R

A

... 26

5. A V S L U T A N D E D I S K U S S I O N... 32

1. I N T R O D U K T I O N

Syftet med denna uppsats är undersöka hur förebyggande åtgärder påverkar förekomsten av illegal graffiti

. Det finns flera anledningar till varför detta förhållande är viktigt att undersöka. Först och främst har skadegörelse i form av illegal graffiti ökat betydligt de senaste åren - sedan millenniumskiftet har antalet anmälda klotterbrott ökat med 100 procent.

I den allmänna debatten diskuteras ofta huruvida graffiti är en konstform eller en styggelse, vilka åtgärder som bör vidtas för att minska förekomsten av det, samt effekten av de olika metoderna. Trots att det är ett växande problem och trots det stora intresset för det, så är forskningen inom området mycket begränsad. Rapporter finns på området, men då ofta med sociologisk inriktning där kulturen i sig och de bakomliggande faktorerna till brotten ligger i fokus. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har gjort en omfattande utredning av hur stort klotterproblemet är i Sveriges kommuner, samt hur de arbetar för att förebygga dessa brott.

När man tidigare har utvärderat resultatet av olika förebyggande åtgärder har detta dock inte skett kvantitativt, utan mot grund av mer subjektiva bedömningar som beslutsfattare och övriga har gjort (Hollari 2003). Ingen tidigare undersökning har författaren veterligen tillämpat ekonometrisk metod, vilket görs i denna uppsats.

Det finns flera möjliga förebyggande åtgärder mot illegal graffiti; snabbsanering, lagliga väggar, fysiska hinder, kartläggning av klottrare, direktnummer för anmälan av illegal graffiti m.m. Denna uppsats kommer att utvärdera två av dessa metoder: användandet av lagliga väggar och snabbsanering. Att just dessa är intressanta beror på att de båda används i förebyggande syfte, men är av helt olika karaktär. Lagliga väggar verkar i syfte att tillskriva graffitimålare en yta där det är tillåtet att måla, så att de på detta vis inte behöver måla på illegala ytor. Snabbsanering är i stället avsett att ta bort incitament att måla graffiti överhuvudtaget; får inte den illegala graffitin sitta kvar finns heller ingen anledning att uppföra den, resonerar man. Förhållandet mellan incitament och förebyggande åtgärder diskuteras mer utförligt i teoriavsnittet.

Frågeställningarna för denna uppsats är:

1: Hur påverkar förekomsten av lagliga väggar anmälda brott av illegal graffiti i Sveriges kommuner?

1 I tidningsartiklar och rapporter tillämpas olika benämningar för att skilja på tillåten och otillåten graffiti.

Exempelvis används ofta ”klotter” för att beskriva otillåten graffiti. I denna uppsats har jag valt att definiera otillåten graffiti som ”illegal graffiti” medan tillåten graffiti benämns ”graffiti”. Där benämningen ”klotter”

används är detta i samband med uppgifter kopplade till BRÅ, då detta är deras benämning av illegalt uppförd graffiti.

2: Hur påverkar en policy om snabbsanering anmälda brott av illegal graffiti i Sveriges kommuner?

För att undersöka dessa förhållanden genomförs en regressionsanalys på en longitudinell

datapanel. De två åtgärderna regresseras under olika restriktioner mot den beroende variabeln

illegal graffiti och resultaten av de olika modellspecifikationerna analyseras. Detta redovisas i

avsnitt 4. Dessförinnan redogörs dock för den teori som ligger till grund för analysen. Detta

görs i avsnitt 2 som inleds med en introduktion till graffitin och de problem den medför, vilket

belyser varför brottet är viktigt att studera. Därefter följer en redogörelse över graffitins

utövare, dessas incitament samt tillvägagångssätt. Detta avsnitt fordras för att förstå varför en

traditionell ekonomisk analys är svår att applicera för denna typ av brott. Vidare är det viktigt

att förstå varför illegal graffiti utförs för att kunna analysera åtgärder mot brottet. I avsnitt 2.2

diskuteras problemen med det neoklassiska sättet att analysera brott, vilket föranleder det

efterföljande avsnittet om situationella åtgärder som belyser de olika metoder som kan

användas i arbetet att förebygga brott. Avsnitt 2.3 tar upp de klotterförebyggande åtgärder

som används, och utvärderingar av dessa. Teoriavsnittet avslutas med en djupare granskning

av metoderna snabbsanering och lagliga väggar, vilket bidrar till diskussionen om de resultat

som a priori kan förväntas i avsnitt 4. I avsnitt 3 redogörs för de avgränsningar som har gjorts

i uppsatsen, vilka problem som kan finnas med metoderna, samt en beskrivning av

tillvägagångssättet för att erhålla resultaten i uppsatsen. I avsnitt 4 genomförs regressionen

och resultatet från denna korrigeras sedan för fixa effekter och seriell korrelation, för att

slutligen analyseras. I avsnitt 5 redogör jag för de slutsatser som kan dras från den analys som

genomförts i föregående avsnitt och avslutningsvis lämnas förslag till vidare forskning.

2 . T E O R I

2.1 GRAFFITI

2.1.1 Historia

Graffitin som den ter sig i dag har sitt ursprung i 1960-talets Philadelphia, USA, där en ung man sprayade sin ”tag” (signatur) överallt, enbart i syfte att få uppmärksamhet. Något år senare hade fenomenet spridit sig till New York, där det sedan utvecklades till allt mer avancerade uttryck under 1970-talet. Under denna period inkluderades den även som en beståndsdel i hiphop-kulturen, vilket starkt bidrog till dess spridning till Sverige. 1984 introducerades hiphopen och dess beståndsdelar för Sverige i filmen Beat Street. Snart därpå visades graffiti-dokumentären Style Wars i SVT (Andersson 2005). Inspirerade av dessa filmer började ungdomar skriva sina ”tags” på alla möjliga ställen, och så hade graffitin kommit till Sverige (Hollari 2003). Under andra halvan av 80-talet uppmärksammades graffiti allt mer i media med artikelserier och hätska debatter. Det som under 80-talet varit begränsat till storstäderna hade i mitten av 90-talet spridit sig över hela landet och graffitimålningar fanns nu från söder till norr i små som stora städer (Jacobson 1996). År 2005 har den hiphopanknutna graffitin funnits i Sverige i 21 år och har under denna period nästan utan undantag ökat från år till år; på bara de senaste fem åren har antalet anmälda klotterbrott fördubblats (Hollari 2003).

2.1.2 Problem och kostnader

Åsikterna om graffitins vara eller icke vara går onekligen isär. Graffitimålarna och andra med dem anser att graffitin är en konstform och att de ytor där den uppförs tillhör dem likaväl som någon annan. Samtidigt finns en stor motpol som anser att graffiti är en styggelse som medför en mängd problem och inte minst stora kostnader (Jacobson 1996).

Hollari (2003) delar upp problemen med illegal graffiti i tre kategorier:

Det ekonomiska problemet, otrygghetsproblemet samt problemen för klottrarna själva.

Den vanligaste invändningen mot graffiti är den ekonomiska aspekten. Det kostar pengar att sanera och ta bort graffiti från väggar, tunnlar och tågvagnar. Pengar som ”kunnat användas till vettigare saker” (Andersson 2005). Kommunförbundet uppger att klottersaneringen enbart i kommunerna kostar ca 500 miljoner kronor per år (Hollari 2003).

Stockholms Lokaltrafik (SL) uppgav år 2002 att deras kostnader för klottersanering det året

uppgick till 50 miljoner kr. Samma år hävdade miljöpartiets Lars Ångström att kostnaderna för illegal graffiti i Stockholm län uppgick till 1 miljard kr årligen (Andersson 2005). I USA kostar klottersaneringen motsvarande 100 miljarder kr/år (Weisel 2002).

Utöver själva saneringen så tillkommer kostnader för renovering av de skador som klotter och klottersanering åsamkar på husfasader o.d.(Hollari 2003). Vidare kan den illegala graffitin leda till förlorade intäkter pga. sjunkande fastighetspriser, färre pendeltrafiksresenärer etc.(Weisel 2002).

Graffiti betraktas av många som vandalism, och förknippas ofta med andra brott såsom rån, drogmissbruk och överfall (Bandaranaike 2001). Detta leder till att många upplever ett nedklottrat område som förslummat och otryggt, som i sin tur leder till en försämrad livskvalitet för dessa personer (Hollari 2003). I likhet med annan vandalism så finns det även undersökningar som tyder på att graffiti har en kumulativ effekt; om det redan existerar graffiti på en yta är sannolikheten större – ceteris paribus – att ytterligare graffiti tillkommer än om ytan initialt var fri från graffiti (Weisel 2002).

Om det inte finns något som indikerar ett samband mellan illegal graffiti och en fara för allmänheten, så finns det många exempel på hur illegalt graffitimålande kan medföra problem för utövarna själva (Hollari 2003). Dels finns den fysiska risken; denna medförs bl.a. av att många graffitimålningar utförs på tåg eller i dessas omedelbara närhet. Detta har lett till förolyckandet av ett flertal graffitimålare då de fallit av tåg i rörelse eller blivit påkörda (Andersson 2005). Vidare finns den ekonomiska risken. Då klottrare blir ertappade och fällda leder detta ofta till dryga böter. Detta ses inte som allvarligt av de berörda för stunden, men resulterar i stora skulder som gör det svårt för de inblandade att i framtiden skaffa lägenhet, teckna abonnemang etc.(Hollari 2003).

2.1.3 Utövare

1996 beskrev SL:s trygghetschef i en intervju vad för typ av människor som skaran av graffitimålare utgörs av: ”…knarkare, mördare, psyksjuka…” (Andersson 2005).

Detta må vara en åsikt som delas av många, men de som utövar graffiti är en mycket

heterogen grupp som även varierar i sin sammansättning beroende på vart i världen man

befinner sig (Weisel 2002). Den minsta gemensamma nämnaren är att en överväldigande

majoritet är unga män (Hollari 2003). De flesta av dessa är mellan 14 och 16 år gamla. Även

många andra åldrar finns representerade, men antalet klottrare blir färre desto längre mot

extremerna åldrarna rör sig. Det råder konsensus bland forskare att de flesta slutar med illegal

graffiti innan de fyllt 20. Enligt en undersökning av Socialtjänstförvaltningen som omfattar samtliga grundskole- och gymnasieelever i Stockholm stad så hade 17 procent av eleverna i årskurs 9 någon gång klottrat, medan motsvarande siffra var 9 procent för elever som gick andra året på gymnasiet. Detta tyder på ett negativt samband mellan ålder och graffitiutövande. Det finns i övrigt få socioekonomiska faktorer som graffitimålare kan sägas ha gemensamt. Samma undersökning visar att ungdomar med invandrarbakgrund samt med arbetslösa, lågutbildade och ensamstående föräldrar var något överrepresenterade, men i jämförelse med andra brottskategorier så var de av väldigt varierande bakgrund, och representerade i det närmaste ett tvärsnitt av Stockholmsungdomar (Sundell et al 2002). I Uppsala drevs en graffitiskola av och för graffitimålare under åren 1990-92, där undervisning gavs i sprayteknik och bildkunskap. Den gick under namnet Aerosolskolan och där genomfördes en annan undersökning på området, där 45 graffitimålare intervjuades.

Medelåldern för målarna var 16 år varav 91 procent var pojkar. 87 procent var studerande, 11 procent förvärvsarbetade och 2 procent var arbetssökande. 55 procent av ungdomarna hade Sverige som födelseland, resterande 45 procent härstammade från andra länder. 64 procent bodde med båda föräldrarna, vilket är lågt jämfört med riksgenomsnittet samma år – 81 procent. 63 procent av ungdomarnas föräldrar hade yrken inom mellanskiktet och däröver, övriga 37 procent hade föräldrar med yrken inom produktionsindustrin (Jacobson 1996).

Undersökningen nämner inget om arbetslöshet bland ungdomarnas föräldrar.

2.1.4 Incitament

Då illegal graffiti, till skillnad från många andra typer av brott, inte medför någon slags ekonomisk vinning kan det vara svårt för utomstående att förstå incitamenten för detta brott (Andersson 2005). Svaret på frågan ”varför?” skiljer sig naturligtvis från person till person, men vanligt förekommande svar är konstnärligt intresse, att det är spännande, att det ger en

”kick” samt att det ger uppmärksamhet (Sundell et al 2002).

Bandaranaike (2001) ger följande förslag på varför graffiti utövas:

• För att etablera en identitet

• Trotsa allmänhetens normer

• Som en reaktion på inre känslor (ilska, behov av kärlek etc.)

• Äventyrssökande och vandalism

• Den adrenalinkick som uppstår, de får tillfredställelse av risktagande

• Modenycker och grupptryck

Att etablera en identitet inom graffitivärlden och få uppmärksamhet har varit en kärna inom graffitikulturen ända sedan den startade i USA på 60-talet. Det handlar om att skriva mer och på svårtillgängligare platser än sina konkurrenter och på så vis få erkännande av desamma (Weisel 2002). Då allmänheten ofta kritiserar graffiti har detta lett till att graffitimålarna visar sitt förakt tillbaka med hjälp av sina målningar, inte minst mot statsmakten och rättsväsendet (Andersson 2005). Det som verkar allra viktigast är dock den spänning som det innebär att skapa sin konst i en farlig och olaglig miljö. Risken att bli upptäckt kan således bidra till den adrenalinkick som upplevs av många, och verkar således som ett incitament i sig, istället för den avsedda, avskräckande effekten (Ferrell 1995). Slutligen finns två anledningar som är mer sällsynta men likväl existerar; ett fåtal graffitimålare nämner vikten av vandalismen i sig – de finner en tillfredställelse i att förstöra andras egendom (Sundell et al 2002). Den andra anledningen är att graffitimålandet i slutändan kan leda till ekonomisk vinning – ett arbete att försörja sig på i framtiden (Ferrell 1995).

2.1.5 Tillvägagångssätt

Graffitimålare arbetar nästan uteslutande om natten för att i skydd av mörkret undvika upptäckt av allmänhet och bevakningssystem (Ferrell 1995). De hävdar ofta att de undviker att göra åverkan på personlig egendom såsom bilar och bostäder. De fokuserar istället på, vad de anser vara, allmän egendom; tunnlar, elskåp, företagsbyggnader, tunnelbanestationer och sist men inte minst, tåg (Ferrell 1995; Sundell et al 2002; Andersson 2005). För att få den uppmärksamhet som är så viktig lägger de ofta stor möda i att komma åt ställen som innebär en stor utmaning; genom att forcera inhägnade områden, klättra på höghus m.m. tillskansar de sig respekt från andra i graffitikulturen. Många graffitimålare uppger att de ”andas, sover och äter graffiti”. Att uppföra en graffitimålning är sällan en impulsiv akt, utan kräver ofta timmar av rekognoscering och skissande av den tänkta målningen (Ferrell 1995). En av de målare som intervjuats i Cecilia Andrée Löfholms artikel Att Börja Klottra och att Sluta (2002) ger en bra beskrivning på hur mycket planering som ligger bakom:

Man bestämmer vad man vill göra och var, man planerar och försöker ta reda på när polisen eller väktare väntas dyka upp, man tar reda på tidtabeller på tunnelbanan om det är där målningen ska göras och lär sig hitta i tunnelnätet under Stockholm. Någon kanske fått tag på en nyckel till någon låst dörr, man lär sig vilka de civila väktarna är och man känner igen bilar. (Sundell et al 2002)

Även om graffitiutövandet kan anses irrationellt då det till stor del grundar sig på mycket abstrakta incitament, visar detta på synnerligen beräknande och rationellt beteende vid själva utförandet. Det gör att illegal graffiti, liksom även andra typer av brott, är mycket komplext att analysera. Detta ämnar jag åskådliggöra i kommande avsnitt.

2.2 BROTTSLIGHET OCH EKONOMISK TEORI

Enligt ekonomisk teori så förklaras brottslighet av rationellt beteende. I valet hur individer ska fördela sin tid, jämför de intäkter och kostnader som uppstår på grund av den fördelning de väljer mellan lagligt arbete, brottslighet eller ingetdera (Fadaei-Tehrani & Green 2002).

Detta resonemang har sitt ursprung i Beckers artikel Crime and Punishment (1968), som kom att utgöra grunden för den neoklassiska synen på brottslighetsteori samt en stor del nationalekonomisk litteratur i ämnet (Sandelin & Skogh 1986). Enligt detta betraktelsesätt beror en individs beslut att begå ett brott på följande faktorer:

• Den upplevda sannolikheten att bli gripen och fälld för brottet i fråga

• Bestraffningen för det begångna brottet

• Inkomst av att istället ägna sig åt laglig aktivitet (alternativkostnaden)

• Förväntad inkomst av det avsedda brottet

• Förväntade kostnader för att begå det planerade brottet (Ghali et al 1983)

För det specifika brottet ”skadegörelse i form av klotter” blir denna modell dock problematisk. Först och främst finns ingen ekonomisk vinning i att måla graffiti illegalt (Andersson, 2005), vilket är en central del i det neoklassiska synsättet. Vidare utgörs en majoritet av graffitiutövarna av ungdomar under 16 år (Sundell et al 2002) vilket innebär att endast ett fåtal överhuvudtaget kan bli åtalade för det utförda brottet. Således har även bestraffningen ringa betydelse för denna typ av brott. Då skolgång är obligatorisk till 16 års ålder har väldigt få ungdomar en alternativ inkomst, vilket innebär att även denna faktor minskar i betydelse (Lindvall 2003). Följaktligen bör en annan infallsvinkel användas.

I mitten av 1980-talet utvecklades ett något annorlunda perspektiv på brottslighet, klart

influerad av Beckers syn på rationella beslut. Dock avsåg detta synsätt att undvika de problem

som Beckers modell fått kritik för. Kritiken handlade i huvudsak om att teorin endast avsåg

ekonomiska incitament för brott, att den inte gjorde skillnad på olika typer av brott samt att

antagandet om den noggrant kalkylerande individen inte kan anses vara giltigt för alla typer av brott. Således anpassade man teorin med influenser av andra discipliner där det rationella beteendet begränsades och man tillät beslut att variera beroende på situationen (Clarke 1995).

2.3 SITUATIONELLA ÅTGÄRDER

Där traditionell teori fokuserar på de processer som verkat i förövarens förflutna, är situationell teori inriktad på de processer som verkar i det tillfälle då brottet äger rum (Birkbeck & LaFree 1993). Kriminologer har länge varit skeptiska till att sätta fokus på situationella åtgärder för att förhindra brott. Detta då de ansett att grunden till ett brott beror på förövarens genetiska sammansättning, uppväxt och ekonomiska situation etc. Som en följd av detta resonemang, anser de att en situationell åtgärd endast leder till att brottet förflyttas;

antingen i tid, plats, offer eller till en annan typ av brott. Teorin om situationella åtgärder kretsar till stor del kring talesättet ”tillfället gör tjuven”; ingen individ är immun mot situationer som sätter etik och moral på prov (Clarke 1997).

Ansatsen om individers rationella beslut har på flera sätt påverkat utvecklingen av

teorin om situationella åtgärder. Dels förklarar den att situationella förebyggande åtgärder inte

alltid leder till förskjutning av ett brott, som tidigare påpekats av kriminologer. Vidare

underlättar den det praktiska arbetet med förebyggande åtgärder, då man studerar brottet ur

förövarens perspektiv med avsikt att förstå varför, hur och när beslut fattas att genomföra

brottet. Mot grund av detta är det sedan möjligt att utforma strategier för att förebygga olika

typer av brott (Clarke 1997). Enligt Eck & Clarke (2003) finns det 25 stycken metoder att

göra detta på, uppdelade på fem kategorier.

T A B E L L 1

Metoder för situationella förebyggande åtgärder (Eck & Clarke 2003)

Ökad

ansträngning för

brott Ökad risk av brott Minimera belöningen av brott

Minimera

provokation Avlägsna ursäkter för brott

1. Göra målobjekt svårtillgängliga (Rattlås)

6. Utöka förmyndarskap (”grannar mot brott”)

11. Dölja målobjekt (Brevinkast istället för brevlåda)

16. Reducera frustration och stress

(Effektiva kösystem)

21. Utforma regelverk (Hyreskontrakt)

2. Kontroll av tillträde (Inhägnad, ID- kontroll)

7. Naturlig övervakning (Gatubelysning)

12. Avlägsna målobjekt

(Portabel front till bilstereo)

17. Förebygga dispyter (Begränsa antal pubbesökare)

22. Uppföra instruktioner (”Parkering förbjuden”-skylt)

3. Utgångskontroll (Elektronisk märkning av varor)

8. Reducera anonymitet (Synlig förar-ID i taxibilar)

13. ID-märkning av egendom

(ID-nummer på bilstereo)

18. Reducera känslomässig upphetsning (Förhindra att pedofiler arbetar med barn)

23. Förstärka samvetskval (”snatteri är stöld”,

”du kör för fort”)

4. Avleda förövare (Lagliga

graffitiväggar)

9. Övervakning utförd av anställda (Utbilda

barpersonal att förhindra slagsmål)

14. Skapa störningar på marknaden (Licensierade gatuförsäljare)

19. Neutralisera grupptryck (”Kör inte full”- kampanj)

24. Underlätta laglydighet

(Lagliga väggar för graffiti, sopkorgar)

5. Tillsyn av redskap/hjälpmedel (Vapenlicens)

10. Formell övervakning (Övervakningskame ror)

15. Avlägsna incitament (Snabbsanering av illegal graffiti)

20. Förhindra efterbildning (Snabbsanering av illegal graffiti)

25. Kontrollera alkohol-/drogintag (Alkotestare på pubar)

I Clarke (1995) redovisas ett flertal exempel där de olika metoderna visat sig vara framgångsrika i att minska antalet brott. Betraktade i sin helhet kan dessa exempel tyckas utgöra ett starkt bevis för att situationella åtgärder verkligen har en negativ effekt på brottsligheten. Dock finns en del osäkerhet i dessa exempel. Uppföljning har ofta ägt rum snart efter implementering av åtgärden, varför de långsiktiga effekterna är osäkra. Vidare tillämpades ofta kombinationer av olika förebyggande åtgärder vilket gör det svårt att isolera effekten av de specifika metoderna (Clarke 1995).

Även om många av metoderna i tabellen visat sig effektiva, finns även fall då de inte har

fått den avsedda effekten. Vissa förebyggande åtgärder har varit alldeles för lätta för

förövarna att överlista, exempelvis tidiga versioner av rattlås som lätt neutraliserades av en

hammare. Vidare har vissa åtgärder påverkat brott positivt istället för negativt. I Londons tunnelbana positionerade sig ficktjuvar nära ”varning för ficktjuven”-skyltar för att studera vilka fickor passagerarna kontrollerade efter att ha läst skyltarna (Clarke 1995).

Det mest omdiskuterade problemet med situationella åtgärder är att de kan leda till att det förhindrade brottet istället äger rum

• vid en annan plats

• vid en annan tidpunkt

• mot ett annat målobjekt

• eller i form av en annan typ av brott (Ekblom & Pease 1995)

Dessa typer av förflyttning har undersökts i flertalet studier. Exempelvis har ökade polisinsatser i ett område resulterat i högre kriminalitet i angränsande områden, rattlås på nya bilar lett till ökade stölder av äldre fordon etc. Dock finns det problem med att mäta detta då det är svårt att avgöra om det de facto skett någon förflyttning, eller om ökningen beror på andra faktorer (Clarke 1995). Då teorin om situationella åtgärder på senare tid även tagit hänsyn till att individer fattar rationella beslut, bedömer man att problemet med förflyttning borde minska. Om genomförandet av ett specifikt brott har försvårats genom någon av metoderna i tabell 1, så kommer direkt förflyttning av detta brott endast ske om förövaren finner ett annat brott med exakt likvärdiga egenskaper, såsom risk och avkastning. Då sannolikheten för detta får anses låg kommer det således resultera i, om inte laglig aktivitet så åtminstone ett mildare brott. Av de undersökningar som gjorts på förflyttning, har ingen funnit bevis för en fullständig förflyttning, dvs. brottsminskningen i ett område har inte motsvarats av en likvärdig ökning i angränsande områden, vilket talar för detta påstående (Clarke 1995).

Vidare har man upptäckt en annan effekt av situationella åtgärder – en motsatt effekt till förflyttning som benämns spridning i litteraturen. Med detta avses att de positiva effekterna av en förebyggande åtgärd kan sprida sig bortom de platser eller individer som direkt avsågs, det brott som avsågs, eller den tidsperiod då åtgärden var avsedd att verka. Ett exempel på detta är att den illegala graffitin på samtliga bussar i London minskade dramatiskt när man installerade övervakningskameror i endast ett fåtal av dem. Detta då ungdomarna påverkats av kampanjer och inte visste vilka bussar som i själva verket hade övervakningskameror (Clarke

& Weisburd 1994).

Teorin om situationella åtgärder har erhållit kritik för problemet med förflyttning av brott och metodologiska olägenheter. Dock har den utvecklats utifrån kritiken och inte bara funnit många situationella åtgärder effektiva, utan även upptäckt ett motsatsförhållande till den förflyttning av brott som den kritiserats för (Clarke 1995).

Flertalet av de metoder som redovisas i tabell 1 går att applicera i arbetet att förebygga illegal graffiti. Dessa redogörs för i nästföljande avsnitt.

2.4 ÅTGÄRDER MOT ILLEGAL GRAFFITI

2.4.1 Repressiva åtgärder

När debatten angående illegal graffiti var som hetast i Sverige under åren 1987-1989 förespråkades en mängd motåtgärder av politiker, näringsliv och polismyndigheten. Ett förslag till lagändring lades fram som innebar att misstänkta klottrare skulle få kroppsvisiteras i jakten på sprayburkar. Förslaget fälldes då av oppositionen, men har därefter lagts fram upprepade gånger med vissa ändringar (Jacobson 1996). 29 oktober 2003 antogs slutligen ett lagförslag som innebar

• rätt till kroppsvisitation av misstänkta klottrare

• möjlighet att döma klottrare till längre fängelsestraff än i dag

• kriminalisering av försök till skadegörelse (Hollari 2003)

Repressiva åtgärder och lagändringar förespråkas även utanför Sveriges gränser. I Australien skärptes lagstiftningen angående graffiti redan på 1970-talet, men inga märkbara resultat observerades (Hollari 2003).

2 ”Längre fängelsestraff än i dag” innebär att maxstraffet höjts till ett år för skadegörelse, vilket bland annat medför större möjligheter att hålla en misstänkt häktad (Andersson 2005).

2.4.2 Förebyggande åtgärder

I den nya lagen framhålls även vikten av förebyggande åtgärder. Det finns ett stort antal exempel på dessa metoder, dessvärre är utvärderingarna desto färre (Hollari 2003).

I New York, Los Angeles och andra städer i USA tillämpas medborgargarden utrustade med videokameror, mörkerkikare och kommunikationsradio. Vidare använder sig polisen av antigraffitihelikoptrar och avgiftsfria telefonautomater för rapportering av illegal graffiti (Ferrell 1995).

Andra, något vanligare metoder som används för att förebygga illegal graffiti är

• Snabbsanering

• Lagliga graffitiväggar

• Information till föräldrar och ungdomar

• Alternativa sociala aktiviteter

• Tekniskt klotterskydd

• Övervakningskameror

• Föräldravandringar

• Vaktbolag

• Fysiska hinder

• Graffitiskolor

• Naturlig övervakning

(Bandaranaike 2001; Hollari 2003)

Effekterna av dessa metoder är mycket osäkra då riktiga utvärderingar sällan genomförts.

Nedan följer emellertid några utvärderingar och observationer som har gjorts:

Övervakningskameror i Australien har använts till att upptäcka graffitimålare, men de

har likväl inte minskat sin aktivitet på dessa bevakade områden (Bandaranaike 2001). Bland

många svenska aktörer är uppfattningen att denna metod kostar mycket utan att ge märkbara

resultat (Hollari 2003). Naturlig övervakning i form av belysning har enligt en australiensisk

undersökning inte visat sig ha någon effekt på illegal graffiti (Bandaranaike 2001). I Sverige

är fysiska hinder såsom taggbuskar och stängsel mindre vanligt men där det tillämpats har det

i viss mån minskat mängden illegal graffiti. Även föräldravandringar och alternativa sociala

aktiviteter för ungdomar används sällan som en förebyggande åtgärd. Patrullering av

vaktbolag och tekniska klotterskydd såsom ytbehandling av utsatta ytor är vanligare, men

även här saknas utvärderingar. Graffitiskolor tillämpas av ett fåtal kommuner och resultaten

av dessa är inte utvärderade (Hollari 2003). Dock uppges Sveriges första graffitiskola på Kungsholmen i Stockholm ha minskat den illegala graffitin i närområdet med 80 procent den period då skolan drevs 1987, för att sedan stiga igen när skolan lades ned. Liknande resultat upplevdes i Uppsala när Aerosolskolan drevs där perioden 1990-1992 (Jacobsson 1996).

I likhet med graffitiskolor är lagliga väggar en mycket omdebatterad åtgärd, och effekterna av denna metod liksom av den vanligaste åtgärden, snabbsanering, diskuteras i nästa avsnitt.

2.4.3 Lagliga väggar och Snabbsanering

I föregående avsnitt visades hur flera av metoderna i tabell 1 har använts i arbetet att förebygga illegal graffiti; man har gjort målobjekt svårtillgängliga med hjälp av taggbuskar, tillämpat naturlig och formell övervakning i form av belysning och övervakningskameror, neutraliserat grupptryck och förstärkt samvetskval genom informationskampanjer och utformat regelverk med den nya lagändringen som genomfördes 2003.

Den allra vanligaste förebyggande åtgärden mot illegal graffiti är snabbsanering, som 40 procent av Sveriges kommuner uppger sig använda. Metoden innebär att kommunerna antar en policy där de åtar sig att sanera bort illegal graffiti inom en bestämd period efter upptäckt, oftast 24-72 timmar (Hollari 2003). Detta tillvägagångssätt tillämpades först i New York i mitten av 1980-talet, då man antog en policy om att alla stadens tåg skulle vara sanerade inom 24 timmar, samt att inga målade tåg fick släppas ut i trafik. På så sätt avlägsnade man incitamenten för de som målade graffiti på tågen, då varken allmänheten eller andra graffitimålare fick se deras verk. Den illegala graffitin på tågen minskade mycket riktigt, dock med en betydande ökning av graffiti på husfasader och sopbilar i området som följd vilket tyder på en förflyttning av den illegala graffitin. 1987 började SL använda samma metod för sina tåg, men 3 år senare konstaterade man att mängden illegal graffiti istället hade ökat under perioden (Jacobsson 1996).

Både Oslo och Köpenhamn bedriver kampanjer mot illegal graffiti, där snabbsanering är en av metoderna tillsammans bl.a. information till föräldrar och skolpersonal.

Snabbsaneringen är utformad så att privata fastighetsägare får abonnera på sanering, som

sedan sköts i stadens regi. För dessa kampanjer finns dock ingen utvärdering, även om de

upplevts som effektiva av initiativtagarna själva. I Helsingfors använder man också

snabbsanering tillsammans med informationskampanjer och större insatser för att gripa de

som målar graffiti illegalt. Enligt mätningar, där man de facto registrerat nytillkommet klotter

efter genomförd sanering, så har den illegala graffitin minskat avsevärt i Helsingfors sedan

denna metod tillämpats (Hollari 2003). Även om det tycks finnas fördelar med snabbsanering, som att den eliminerar incitamenten för dem som målar illegalt samt förhindrar efterbildning i form av ytterligare klotter, så finns det också nackdelar. Förutom att graffitin kan förflyttas till följd av snabbsanering, så kan det även leda till en ökning av illegal graffiti. Då spänning och uppmärksamhet är viktiga incitament för många graffitimålare, leder ett ökat motstånd från samhället till att de som målar illegalt går till motattack, och således blir ännu aktivare i sitt målande (Ferrell 1995; Bandaranaike 2001).

En inte lika vanlig men likväl mycket uppmärksammad metod är uppförandet av lagliga väggar. Denna metod syftar till lyfta fram den konstärliga aspekten av graffiti, och förutsätter att de som målar graffiti skulle göra det lagligt om möjligheten fanns. De som finner metoden olämplig menar att de lagliga väggarna skulle fungera som en träningsplats för mer oerfarna målare och således vara en inkörsport till illegal graffiti. Vidare finns uppfattningen hos många att den illegala graffitin skulle öka i det närliggande området (Hollari 2003). Ca 10 procent av Sveriges kommuner uppges använda lagliga väggar, ofta tillsammans med en strategi om snabbsanering. Ett exempel som ofta tas upp angående denna metod är Norrköping. I mitten av 1990-talet ökade den illegala graffitin dramatiskt, och kommunen tog kontakt med några av stadens äldre graffitimålare. Efter diskussioner startade man en graffitiskola och samtidigt kontaktades Hamnförvaltningen för att upplåta de många murar som fanns i hamnen, för graffiti. Graffitimålare från hela Sverige samlas sedan dess kring murarna i Norrköping, och i gengäld har målarna engagerat sig för att hålla resten av staden fri från graffiti. Den illegala graffitin har i stort sett försvunnit från Norrköping. Dock hörs kritiska röster om att den illegala graffitin förmodligen förflyttats till andra städer. Norrköping stad är även noga med att påpeka att metoden kanske endast fungerar just där, och särskilt inte i större städer som Stockholm och Göteborg (Hollari 2005; Andersson 2005).

Enligt en jämförelse som gjorts mellan olika metoder framhölls lagliga väggar som ett av de mest kostnadseffektiva sätten att förebygga illegal graffiti på (Jacobsson 1996). Dock bör man ta i akt att många ungdomar uppför sina graffitimålningar med den illegala aspekten som anledning. Meningarna bland graffitimålare själva går isär; vissa hävdar att lagbrottet i sig gör det spännande och roligt, medan andra menar att de skulle minska sitt olagliga målande avsevärt om det fanns ett lagligt alternativ (Ferrell 1995; Sundell et al 2002).

Många av de städer som varit framgångsrika i sitt arbete mot den illegala graffitin har

använt sig av en kombination av olika åtgärder; ofta genom att erkänna graffitin som

konstform samtidigt som man drar tydliga skiljelinjer mellan det som är legalt och illegalt

(Hollari 2003). Ett synnerligen lyckat arbete mot illegal graffiti har genomförts i staden

Brügge i Belgien. Där har en projektledare på Belgiens motsvarighet till BRÅ, arbetat heltid med att minska den illegala graffitin. Arbetet har till stor del gått ut på att skapa en dialog mellan stadens graffitimålare och stadsledningen. Genom att även kombinera ett antal lagliga väggar i och utanför stadskärnan med snabbt och systematiskt sanerande av illegal graffiti har man lyckats uppnå en miljö som i det närmaste är helt fri från illegal graffiti (Hollari 2005).

3 . M E T O D

3.1 Avgränsning

Urvalet omfattar 172 av Sveriges 290 kommuner. Detta urval är grundat på de kommuner som givit fullständiga svar på den enkät som författaren distribuerat. 174 kommuner gav fullständiga svar. Dock har två av dessa kommuner bildats under den studerade perioden;

Nykvarn kommun bildades 1999 genom delning av Södertälje kommun och Knivsta kommun bildades 2003 genom delning av Uppsala kommun. Således ingår ej Knivsta och Nykvarn i urvalet.

Undersökningen omfattar en period av 9 år; 1996 – 2004. Tidsbegränsningen är beroende av tillgänglighet från de databaser där data har samlats in från. Detta gäller främst den beroende variabeln ”antal anmälda brott i form av klotter” som erhållits ifrån BRÅ och fanns redovisad för endast denna period.

Ytterligare en avgränsning finns i valet av förklarande variabler. Det finns många faktorer som kan förmodas påverka illegal graffiti, men de som är inkluderade i denna uppsats var de som det fanns tillgänglig data för i den undersökta perioden.

3.2 Datainsamling och bearbetning

• Statistik för den beroende variabeln KLOTTER inhämtades från BRÅ:s databas över anmälda brott.

• Statistik över antal män i ålderskategorierna 10-14, 15-19 och 20-24 hämtades från SCB:s databas, så även antal individer med utländskt medborgarskap och antal bidragstagare. Denna statistik delades sedan med antal invånare i respektive kommun, för att erhålla jämförbara data.

• Medelinkomst per kommuninvånare och befolkningstäthet inhämtades från SCB:s

databas.

• Data över förekomsten av lagliga väggar och snabbsanering i kommunerna samlades in med en enkät som skickades ut via e-post till samtliga kommunkontor. Följande fyra frågor ställdes:

a. Använder er kommun sig av lagliga väggar alt. har ni tillämpat det tidigare?

b. Om ja på frågan ovan, vilket år infördes denna/dessa och om projektet är avslutat, vilket år skedde detta?

c. Har er kommun en policy om snabb sanering av illegalt klotter?

d. Om ja på frågan ovan, vilket år introducerades denna, och om den avslutats, vilket år skedde detta?

En vecka efter denna enkät skickats ut till kommunerna skickades även en påminnelse ut, där ovanstående frågor återigen bifogades. Ytterligare en vecka senare sammanställdes de svar som mottagits, och de svar som inkommit därefter ingår således inte i undersökningen.

Som tidigare nämnts besvarades enkäten av 174 kommuner. Med dessa svar skapades de två variabler vars effekter avses undersökas; förekomst av lagliga väggar samt policy om snabbsanering. Dessa utformades som dummyvariabler där de årtal i kommunerna då lagliga väggar respektive policy om snabbsanering existerar, antar värdet 1 medan övriga årtal antar värde 0. Svaren till frågorna a och b har varit entydiga, men ett förtydligande av lagliga väggar är här viktigt för den kommande analysen. Med lagliga väggar avses ytor där det är tillåtet att måla graffiti när som helst, av vem som helst. Alltså är inte de väggar inkluderade som med kommunens eller företags tillåtelse blivit målade för att sedan bevaras i detta skick.

Majoriteten av de kommuner som svarat ja på fråga c har en skriven policy för snabbsanering.

Dock har ett antal kommuner uppgett att de ej har en skriven policy, men kontrakt med

entreprenörer om sanering inom exempelvis 48 timmar. Även dessa har i sammanställningen

registrerats tillämpa snabbsanering. Detta gäller däremot inte för de kommuner som uppgett

att de inte har en skriven policy men ”sanerar så ofta de kan” eller ”sanerar fortast möjligt”.

3.3 Metodkritik

Det finns skäl att tro att feltermen kan vara korrelerad med de förklarande variablerna, dvs. att dess väntevärde inte är lika med noll. När detta sker lider undersökningen av endogenitetsproblem. Det finns flera anledningar till att detta problem kan uppstå; utelämnade variabler, simultanitet och mätfel.

Om det finns utelämnade variabler som är korrelerade med de förklarande variabler som ingår i regressionen, kan detta skapa estimat som ej är väntevärdesriktiga. Ofta beror detta på självselektion, vilket i denna studie skulle vara att kommunerna tillämpat de undersökta åtgärderna pga. en annan faktor som borde vara med i regressionerna. Ett exempel på detta är kommunens utgifter för fritidsaktiviteter som kan anses påverka illegal graffiti, men även påverka förklarandevariabeln ”lagliga väggar”, då sådana kan vara en del i ett större fritidsprojekt. Utelämnade variabler kan också vara faktorer som är omöjliga att observera, men dessa kan kontrolleras för genom att använda fixa effekter i regressionen, vilket också har gjorts i denna studie.

Simultanitet uppstår då den kausala riktningen inte enbart är den att de förebyggande åtgärder som undersökts påverkar förekomsten av illegal graffiti, utan att illegal graffiti även påverkar förekomsten av lagliga väggar eller snabbsanering. Om så är fallet kan detta leda till att estimaten för de undersökta variablerna ej är konsistenta och väntevärdesriktiga. Det är rimligt att misstänka att en hög grad av illegal graffiti kan föranleda metoder såsom lagliga väggar och snabbsanering, och att variablerna således är endogena. För att kringgå problemen med utelämnade variabler och simultanitet är det vanligt att tillämpa en instrumentvariabel.

Denna ska vara korrelerad med den förklarande variabeln men inte ingå i den ursprungliga modellen, och ej heller vara korrelerad med feltermen. Alla dessa faktorer gör att det ofta är svårt att finna en tillämplig instrumentvariabel. Så är fallet även i denna studie, varför detta problem ej helt har kunnat kontrolleras för.

Då antalet utförda brott är nästintill omöjligt att mäta, får antal anmälda brott verka som

den beroende variabeln i de flesta ekonometriska analyser av diverse faktorers effekt på olika

typer av brott. Det finns dock ett stort mörkertal för brott som aldrig blir anmälda. Detta kan

bero på att individer inte känner att brottet berör just dem, eller att de tvivlar på rättssystemets

förmåga att bearbeta brottet ifråga. På detta vis uppstår ett mätfel i den beroende variabeln, det

skapas en ”bias” nedåt och variabeln antar lägre värden än om antal utförda brott använts

(Howsen & Jarrell 1987). I denna uppsats, där antal anmälda klotterbrott är den beroende

variabeln, är det troligt att detta problem existerar. Sannolikheten att klotterbrott anmäls får

anses vara lägre än att exempelvis våldsbrott eller stöld anmäls, och således får vi en beroende variabel som inte motsvarar verkligheten. Det finns inga ekonometriska lösningar för detta problem, men det blir mindre allvarligt om man kan anta att detta mörkertal är detsamma för samtliga kommuner (Howsen & Jarrell, 1987). Med undantag för att vissa kommuner de facto kan ha arbetat för att få fler anmälningar exempelvis genom direktnummer, tipstelefoner etc., anser jag att detta är ett rimligt antagande och resultaten bör således inte påverkas till den grad att de ej kan tolkas och analyseras.

Även om jag till viss del kontrollerat för ovanstående problem, genom fixa effekter och antaganden om lika mörkertal över samtliga kommuner, finns det skäl att tro att regressionerna ändå lider av endogenitet. Således är estimaten förmodligen inte helt väntevärdesriktiga, och bör följaktligen tolkas med stor försiktighet.

Ett större antal observationer hade kunnat skapa starkare resultat, vilket självfallet hade varit att föredra. Dock gjorde tidsbegränsningen för uppsatsarbetet att fler svar från den utsända enkäten inte kunde inväntas. Vidare finns en risk att de som arbetar aktivt mot illegal graffiti med större sannolikhet besvarar enkäten och följaktligen skapar en snedvridning uppåt i användandet av förebyggande åtgärder. Emellertid liknar den fördelning av förebyggande åtgärder som enkätsvaren visar i hög grad den som Hollari (2002) redogör för i sin omfattande inventering av klotterförebyggande åtgärder i Sverige, och således får resultaten anses som representativa.

Det finns också en svaghet i de undersökta variablerna. Då förekomsten av lagliga väggar och policy om snabbsanering har registrerats som dummyvariabler specificeras dessa inte i detalj i regressionen. Sålunda görs ingen skillnad på t.ex. Norrköping som har 800 meter lagliga väggar och en kommun som har upplåtit en tunnel för graffiti. På motsvarande sätt har vissa kommuner en policy om snabbsanering för en viss del av kommunen, t.ex. stadskärnan, medan andra tillämpar denna policy för hela kommunen. Även dessa får alltså samma värde i regressionerna.

3.4 Statistisk metod

Resultaten i uppsatsen har erhållits genom att behandla insamlad data i det statistiska programmet STATA 9.0 .

Avsikten med denna studie är att undersöka hur olika åtgärder påverkar illegal graffiti i

Sveriges kommuner. Då åtgärderna infördes vid olika tidpunkter i olika kommuner, är det

tillämpligt att utforma den insamlade informationen som paneldata. För de kommuner som

ingår i studien finns data för samtliga tidpunkter, varför det är en balanserad panel. Vidare har jag tillåtit för tidseffekter genom att inkludera tidsdummies i modellerna. Tidseffekter kan definieras som händelser som har skett över tiden och som har resulterat i samma effekt för samtliga kommuner, exempelvis lagändringar eller riksomfattande skatteförändringar. Även kommunernas individuella egenskaper och karaktär är kontrollerade för genom att låta intercepten vara olika för varje kommun. Denna modell är känd som ”fixed effects model” där

”fixed” avser att den enskilda kommunens specifika egenskaper inte tillåts variera över tiden under denna restriktion. (Gujarati 2003)

Eftersom kommunerna skiljer sig åt i flera avseenden, är det viktigt att kontrollera för heteroskedasticitet i feltermerna. Detta är gjort i samtliga regressioner genom användning av robusta standardfel, vilket gör att konsistenta estimat kan erhållas även om heteroskedasticitet förekommer i den data som behandlas (Gujarati 2003).

Då tidigare empiri talar för att illegal graffiti kan ha en ackumulativ effekt, är det troligt att den beroende variabeln är seriellt korrelerad. Vidare kan man anta att en antagen åtgärd sällan förändras över tiden, vilket tyder på att även dessa kan vara seriellt korrelerade. Dessa faktorer kan leda till att standardavvikelserna för de studerade estimaten underskattas. För att korrigera för detta har datapunkterna klustrats i regioner och applicerats i en varians- kovariansmatris för att estimera nya, och i detta fall högre, standardavvikelser (Bertrand et al 2002).

4 . D A T A

4.1 Den illegala graffitins utveckling

Figur 1 visar den illegala graffitins utveckling för samtliga kommuner i Sverige under den undersökta perioden 1996-2004. Figuren visar att illegal graffiti överlag har ökat fram till år 2004, då det sjönk med 14 procent. Undantaget är år 1999 då förekomsten av klotterbrott sjönk kraftigt, för att sedan öka igen.

1999 genomförde BRÅ stora förändringar i sitt statistiksystem som kan ha påverkat brottstatistiken. Den största förändringen var att de från och med slutet av 1999 direkt inhämtade sina uppgifter från åklagarnas och polisens ärendesystem (www.bra.se 2005).

Således kan detta vara en av förklaringarna till den plötsliga minskningen i klotter detta år,

men det kan även bero på en faktisk minskning. Vad minskningen av illegal graffiti år 2004

beror på går ej att säga med säkerhet, men det kan noteras att den tidigare nämnda lagändringen angående skadegörelse antogs årsskiftet 2003/2004.

Figur 1. Antal anmälda klotterbrott, perioden 1996-2004 (www.bra.se)

4.2 Variabler

De variabler som används i uppsatsen för att studera effekten av förebyggande åtgärder, samt kontrollera för övrig variation är

Beroende Variabel:

Följande variabel är inhämtad från BRÅ och antalet avser brott per kommun.

• KLOTTER – Antal anmälda brott i kategorin skadegörelse i form av klotter, per 100 000 invånare

Förklarande Variabler:

Data till variablerna nedan är insamlad via enkät till samtliga kommuner

• LV – Lagliga Väggar är en dummyvariabel som antar värde 1 för de årtal t då kommun i upplåter en yta där det är tillåtet för allmänheten att måla. I övriga fall antar den värde 0.

• SANERING – är en dummyvariabel som antar värde 1 för de årtal t då kommun i har antagit en policy om att sanera klotter inom en bestämd tidsram. I övriga fall antar variabeln värde 0.

Anmälda klotterbrott

0 5000 10000 15000 20000 25000 30000 35000 40000 45000 50000

1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004

Anmält klotter

• LV*SAN – En interaktionsvariabel som är konstruerad av variabeln LV multiplicerad med variabeln SANERING.

Följande variabler är hämtade från SCB:s hemsida, www.scb.se och avser kommunnivå

• MAN1014 – antal män i åldrarna 10-14 år delat med den totala befolkningen, multiplicerat med 100

• MAN1519 - antal män i åldrarna 15-19 år delat med den totala befolkningen, multiplicerat med 100

• MAN2024 - antal män i åldrarna 20-24 år delat med den totala befolkningen, multiplicerat med 100

• BIDRAG – antal individer som bor i ett hushåll där någon i familjen är socialbidragstagare delat med den totala befolkningen, multiplicerat med 100

• UTLANDMED – antal individer som har utländskt medborgarskap delat med den totala befolkningen, multiplicerat med 100

• INKOMST – Beskattningsbar förvärvsinkomst per invånare, inflationsjusterad med HKPI (Harmoniserat Konsumentprisindex), basår 1996

• BEFOLKTT – Befolkningstäthet, mätt som invånare per kvadratkilometer

LV och SANERING samt interaktionen dessa emellan, LV*SAN, är de variabler som är av störst intresse i denna uppsats. Av de 172 kommuner som ingår i undersökningen uppgav 15 (9 %) att de tillämpade/har tillämpat lagliga väggar. 41 (24 %) av kommunerna uppgav att de har en policy om snabbsanering och 7 (4%) kommuner tillämpade båda metoderna.

Både lagliga väggar och snabbsanering kan anses vara förebyggande åtgärder mot klotter, men de är av helt olika karaktär. Den förra verkar för att främja konstformen fast under lagliga omständigheter, medan den senare istället avser att eliminera incitamenten för utförandet.

De resultat som a priori förväntas mot bakgrund av teoriavsnittet, är inte entydiga;

Införandet av en laglig vägg skulle å ena sidan kunna minska förekomsten av illegal graffiti då den tilldrar sig de ungdomar som är genuint intresserade av konstformen och faktiskt föredrar att måla legalt. Å andra sidan kan det få motsatt effekt, så att klottret i kommunen de facto ökar. Detta kan bl.a. ha sin grund i att den lagliga väggen används som ett ”träningsplank” för klottrare som sedan går över till illegalt klotter.

Vidare kan en policy om snabbsanering fylla sitt syfte genom att ta bort incitamenten för

att klottra; får målningen inte sitta kvar finns ingen anledning att uppföra den överhuvudtaget.

Däremot kan det även slå i motsatt riktning om snabbsaneringen uppfattas som en provokation av klottrare, som ökar sitt klottrande som en motattack.

Då tidigare empiri visar att kombinationer av olika förebyggande åtgärder effektivt kan minska illegal graffiti (t.ex. fallet Brügge), är även effekten av samverkan mellan lagliga väggar och snabbsanering (LV*SAN) intressant att undersöka.

Resterande variabler avser förklara övrig variation i förekomsten av klotter. Variablerna MAN1014, MAN1519 samt MAN2024 är inkluderade då män i dessa åldrar visat sig vara mer aktiva än andra vad gäller skadegörelse i form av illegal graffiti. Variabeln befolkningstäthet är inkluderad för att kontrollera för kommunernas karaktär. Variablerna inkomst, antal utländska medborgare och antal bidragstagare avser kontrollera för kommunernas socioekonomiska tillstånd.

Variablernas medelvärde, standardavvikelser samt min- och maxvärden finns redovisade i tabell 2 nedan.

T A B E L L 2

Deskriptiv statistik

Variabel Mean Std.Dev Min. Max Obs

KLOTTER 129,22 214,63 0 2 188 1 548

BIDRAG 3,42 1,49 0 10,37 1 548

MAN1014 3,56 0,42 1,87 4,73 1 548

MAN1519 3,22 0,34 1,89 4,42 1 548

MAN2024 2,67 0,51 1,68 6,04 1 548

UTLANDMED 4 2,53 0,7 18,52 1 548

BEFOLKTT 136,27 431,38 0 4 075 1 548

INKOMST 142 749 21 323,29 109 700 261 987,2 1 548

4.3 Resultat och Analys

För att undersöka effekten av de två förebyggande åtgärderna lagliga väggar (LV) och snabbsanering (SANERING) samt interaktionen dem emellan (LV*SAN), regresseras dessa mot den beroende variabeln, anmälda klotterbrott. Vidare kontrolleras för andra faktorer som kan antas påverka förekomsten av illegal graffiti. Följaktligen är modellen specificerad som

it it it

it it

t

it

LV SANERING LV SAN X

KLOTTER = τ + β + φ + γ * + δ ' + ε [1]

där X’

utgör de demografiska och de socioekonomiska variablerna. τ

är tidsdummies som är inkluderade i regressionen för att kontrollera för eventuella ändringar som haft identisk påverkan på samtliga kommuner ett specifikt år, t.ex. en lagändring eller andra förändringar i rättsystemet. Vidare har regressionen utförts med robusta standardfel för att tillåta för heteroskedasticitet i feltermerna.

För att se om de studerade åtgärderna har någon effekt på förekomsten av klotter ställs hypotestesten upp enligt följande:

: 0

0 :

1 0

≠

= φ

φ H

H

0 :

0 :

1 0

≠

= γ γ H H

Om koefficienterna uppvisar signifikanta resultat på ex. 5 %-nivån, kan detta tolkas som att sannolikheten att vi förkastar en sann nollhypotes är 5 %. I ett sådant fall kan man inte utesluta att den förebyggande åtgärden har en påverkan på illegal graffiti, och förkastar således nollhypotesen till förmån den alternativa hypotesen. Resultaten som erhålls redovisas i tabell 3 på nästa sida.

0 :

0 :

1 0

≠

=

β

β

H

H

T A B E L L 3

Resultat av regression [1]

Variabel KLOTTER Standardavvikelse P-värde

LV -50,4 29,93 0,092*

SANERING 57,97 31,73 0,068*

LV*SAN 86,55 81,66 0,289

MAN1014 4 052,092 2 585,17 0,117

MAN1519 -3 287,054 1 611,54 0,041**

MAN2024 2 932,346 1 771,31 0,098*

BIDRAG -315,85 677,97 0,641

UTLANDMED 1 739,6 613,47 0,005***

BEFOLKTT 0,08 0,042 0,056*

INKOMST 0,0033 0,001 0,009***

R2 0,3868

Observationer 1 548

*** Signifikant på 1%-nivå ** Signifikant på 5%-nivå * Signifikant på 10%-nivå Tidsdummies är inkluderade i regressionen

Av R2- värdet ser vi att de inkluderade variablerna förklarar ca 39 % av variationen i illegal graffiti. Båda variablerna LV och SANERING uppvisar signifikanta resultat på 10 %- nivån. Dock verkar inte interaktionen dem emellan ha någon signifikant påverkan på illegal graffiti.

Enligt resultaten i tabell 3 har förekomsten av lagliga väggar en negativ påverkan på illegal graffiti, medan motsatsen verkar gälla för snabbsanering. De värden som koefficienterna antar är svårtolkade och kommer därför inte ägnas ytterligare uppmärksamhet.

De tecken som de uppvisar skulle kunna ge stöd för de teorier som menar att många graffitimålare de facto skulle minska sitt illegala utövande om det fanns ett lagligt alternativ.

Följdenligt ger dessa resultat indikationer på att den illegala graffitin kan öka till följd av en

policy om snabbsanering, i motsats till vad teorin om situationella åtgärder menar. Detta kan

möjligen förklaras av det beteende som nämns i tidigare forskning, nämligen att graffitimålarna svarar med en motattack och ökar sitt illegala graffitimålande. Ökningen kan också bero på att ny graffiti dyker upp på den sanerade ytan, vilket leder till ytterligare anmälningar och en ökning i den beroende variabeln. Det skall dock beaktas att båda dessa resultat endast är signifikanta på 10 %- nivån, och således bör de tolkas med stor försiktighet.

Vidare kan vi utläsa att variabeln inkomst uppvisar ett resultat med positivt tecken som är signifikant på 1 %-nivån . Att en högre genomsnittlig inkomst leder till ökat klotter kan verka något underligt, då traditionell ekonomisk teori ofta påpekar att inkomst är negativt korrelerad med brottslighet (Becsi 1999). Detta grundar sig dock på att alternativkostnaden för ett brott skulle vara högre vid högre inkomster av lagligt arbete, och då det inte finns några ekonomiska incitament för illegalt graffitimålande så har detta argument inte lika stor vikt för denna typ av brott.

Det positiva sambandet mellan befolkningstäthet och klotter kan förklaras av att illegal graffiti är, om än inte ett ”storstadsfenomen”, så åtminstone vanligare i större, tätbefolkade städer som Stockholm, Göteborg och Malmö än i glesbygdsorter (Hollari 2003).

Av de tre ålderskategorierna för män 10-14, 15-19 respektive 20-24 ser vi att den lägsta åldersgruppen ej uppvisar signifikant resultat, om än ett relativt låg p-värde med positivt tecken. Kategorin män 15-19 år ger ett klart signifikant resultat med negativt tecken medan motsatsen gäller för män 20-24 år som uppvisar ett positivt samband. Enligt dessa resultat skulle således en hög andel män i ålder 15-19 leda till att illegal graffiti minskar medan en hög andel av män i den yngre och den äldre kategorin bidrar till att illegal graffiti ökar. Detta stämmer inte överrens med vare sig teori eller tidigare empiri, och tecknen för dessa bör tolkas med stor försiktighet.

Modell [1] saknar flera variabler som kan förmodas ha påverkan på illegal graffiti.

Variabler som antal poliser, andel uppklarade brott, utgifter för fritidsaktiviteter samt andra förebyggande åtgärder såsom övervakning och fysiska hinder är exempel på dessa. Data för dessa faktorer finns tyvärr inte tillgängliga för den undersökta perioden. Om faktorerna är konstanta över tiden så kan detta emellertid kontrolleras för med hjälp av fixa effekter (fixed effects). Följaktligen inkluderas även fixa effekter i den tidigare specificerade modellen.

it it it it

it t

it

fi LV SANERING LV SAN X

KLOTTER = + τ + β + φ + γ * + δ + ε [2]

Med denna specifikation erhålls resultaten i tabell nedan

T A B E L L 4

Resultat av regression [2]

Variabel KLOTTER Standardavvikelse P-värde

LV -37,66 33,48 0,261

SANERING 38,31 22,48 0,089*

LV*SAN 80,38 56,12 0,152

MAN1014 4 499,86 1 871,45 0,016**

MAN1519 -1 369,40 1 474,47 0,353

MAN2024 1 629,66 2 031,79 0,423

BIDRAG -1 332,58 633,13 0,035**

UTLANDMED -1 062,35 793,43 0,181

BEFOLKTT -0,79 0,68 0,246

INKOMST 0,005 0,002 0,001***

R2 0,0976

Observationer 1548

*** Signifikant på 1%-nivå ** Signifikant på 5%-nivå * Signifikant på 10%-nivå Tidsdummies är inkluderade i regressionen

Tabell 4 visar att något annorlunda resultat erhålls när fixa effekter inkluderas i regressionen.

Mest intressant är att effekten av lagliga väggar ej längre är signifikant, medan snabbsanering

även med denna specifikation har en signifikant påverkan på illegal graffiti på 10 %-nivån. I

motsats till vad teorin om situationella åtgärder säger så kan man således inte förkasta

hypotesen att lagliga väggar inte har någon påverkan på illegal graffiti. Vidare tyder resultaten

från modell [2] på att snabbsanering kan ha effekt på mängden illegal graffiti. Dock har

koefficienten positivt tecken, och även här motsäger alltså resultaten teorin att situationella

åtgärder bör minska förekomsten av brott, inte öka. Då resultatet här är liknande det från

tidigare modell, blir tolkningen densamma; syftet att förebygga illegal graffiti genom att

eliminera incitamenten att synas och få uppmärksamhet, kan istället leda till en ökning i det

illegala graffitimålandet.

Vidare visar tabell 4 att män i åldersgruppen 10-14 år är den enda som har en signifikant påverkan på illegal graffiti med positivt tecken. Då tidigare empiri visar att denna grupp är mycket aktiv i utövandet av graffiti, verkar detta resultat rimligt. Dock uppvisar inte den äldre åldersgruppen, män 15-19, signifikant resultat vilket förväntades då tidigare empiri visar att även denna grupp är starkt representerad i graffitivärlden

Variabeln inkomst uppvisar även här ett starkt signifikant resultat, vilket tyder på att inkomst faktiskt verkar ha en positiv påverkan på illegal graffiti. Med fixa effekter i modellspecifikationen uppvisar även variabeln för andel bidragstagare ett signifikant resultat på 5 %-nivån. Koefficienten har ett negativt tecken, vilket verkar rimligt då denna variabel kan antas påverka illegal graffiti konträrt mot den effekt inkomst har.

Tabell 4 visar också att denna modellspecifikation har en väldigt låg förklaringsgrad av 0,0976, vilket tyder på att ytterligare variabler behövs för att förklara förekomsten av illegal graffiti.

Då tidigare empiri visat att ett område som är utsatt för illegal graffiti eller annan skadegörelse lättare drabbas av ytterligare vandalism, är det av intresse att även kontrollera för denna faktor. Därför är ännu en modell specificerad, där regionerna är klustrade för att på så vis kontrollera för om beroendevariabeln är seriellt korrelerad. Resultaten av denna modell finns redovisade i tabell 5 i appendix. Som väntat får koefficienterna under denna restriktion klart högre standardavvikelser. Det är endast koefficienten för inkomst som är signifikant skiljd från noll, vilket indikerar att beroendevariabeln är seriellt korrelerad och signifikansen av de tidigare resultaten är något överskattade.

De resultat som erhållits tyder på att förekomsten av lagliga väggar inte har någon

betydande effekt på illegal graffiti. Alltså motsäger detta Eck & Clarkes teori om att

situationella åtgärder såsom att avleda förövaren och att underlätta laglydighet bör minska

förekomsten av brott, i detta fall illegal graffiti. Resultatet innebär emellertid även att

farhågorna från dem som kritiserat lagliga väggar inte verkar vara befästa i verkligheten – en

laglig vägg leder inte till en ökning av illegal graffiti. Vidare uppvisar variabeln

snabbsanering resultat som är relativt konsistenta, då det är signifikant även när modellen tar

hänsyn till fixa effekter. Även dessa resultat står i kontrast till teorin om situationella åtgärder,

då denna säger att antalet brott bör minska om man avlägsnar incitament och avser förhindra

efterbildning, metoder som är förenliga med snabbsanering. Resultaten visar att illegal graffiti

ökar då snabbsanering tillämpas och således kan inte heller denna metod anses som effektiv i

arbetet mot illegal graffiti. Tilläggas bör att detta resultat är förknippat med osäkerhet då det

ej längre är signifikant när modellen kontrolleras för seriell korrelation.

Ingen av de två åtgärder som undersökts har alltså den förebyggande effekt som avses.

Att upplåta väggar där det är tillåtet att måla graffiti har ingen märkbar effekt på det illegala graffitimålandet och snabbsanering som arbetsmetod kan i själva verket ha motsatt effekt - att den illegala graffitin ökar. Ej heller har en kombination av de två metoderna någon märkbar effekt. Följaktligen ger den föreliggande studien indikationer på att många av de incitament som Bandaranaike (2001) redovisar - identitetsetablering, trots, adrenalin och äventyrssökande – är viktigare än själva utövandet av graffiti i sig. Konstformen får stå tillbaka för den spänning som det innebär att måla graffiti på otillåtna platser. Det är även intressant att lagliga väggar inte heller har någon positiv påverkan på illegal graffiti, och därmed finns inga belägg för att dessa skulle fungera som ”träningsplank” för vidare otillåtet utövande.

Som tidigare nämnts finns det andra faktorer som påverkar illegal graffiti än de som är

inkluderade i här använda specifikationer. Tillgänglig data för dessa och ett ännu större antal

observationer hade med stor sannolikhet bidragit till starkare resultat och en högre

förklaringsgrad. Dock ger denna studie klara indikationer på att de metoder som oftast

diskuteras och används i syfte att förebygga den illegala graffitin i Sveriges kommuner, inte

har avsedd effekt.