Etnisk mångfald: I två kommunala kulturfövaltningar och kulturnämnder

Högskolan i Halmstad ”Arkivex”

Sektionen för Hälsa och samhälle Statsvetenskap 61-90 hp

Uppsats 15 hp Vårterminen 2009 Handledare: Jörgen Johansson

Etnisk mångfald

I två kommunala kulturförvaltningar och kulturnämnder

Nermina Crnkic 870208-8884

Sammanfattning

Detta är en teoriutvecklande uppsats som handlar om etnisk mångfald i organisationer. Här ligger fokus på politiker och chefstjänstemän i kulturnämnd/förvaltning i två medelstora kommuner i södra Sverige. Uppsatsen inleds med en debatt om etnisk mångfald. Syftet är att genom kvalitativa intervjuer med politiker och chefstjänstemän dels bidra till att öka förståelsen av begreppet etnisk mångfald samt att dels bidra till teoriutvecklingen rörande etnisk mångfald i organisationer. Teoriutvecklingen vilar på den induktiva metoden och närmare bestämt den Grundade teorin. Resultatet och analysen bygger på genomförda intervjuundersökningar samt två SOU-utredningar (Integrationens svarta bok, Mångfald är framtiden). Slutresultatet som är en teori beskrivs som en modell, som bygger på Hartmans empiriska teori om processer för teorigenerering, visar på hur man kan uppnå etnisk mångfald i en organisation.

Nyckelord: Etnisk mångfald, teoriutveckling, Grundad teori, kulturförvaltning, kulturnämnd

Innehållsförteckning

1. Inledning ...s.3 1.1 Debatten om etnisk mångfald ...s.3 1.2 Syfte ...s.5 1.3 Frågeställning...s.5 1.4 Avgränsning...s.5 1.5 Disposition ...s.6 2. Metod och material ...s.7 2.1 Den induktiva metoden ...s.7 2.1.2 Den grundade teorin...s.8 2.2 Forskningsetiska principer ...s.10

2.2.1 Summering...s. 12 2.3 Intervjumetod...s. 12 2.4 Material ...s. 14 3. Etnisk mångfald i två SOU-utredningar...s. 16 3.1 Summering...s. 18 4. Resultat...s. 20 4.1 Vad innebär eller hur definieras etnisk mångfald enligt din uppfattning?...s. 21 4.1.1 Summering...s. 23 4.2 Vilka målsättningar arbetar er organisation efter när det gäller etnisk

mångfald?...s. 23 4.2.1 Summering...s.25 4.3 Anser du att etnisk mångfald är en prioriterad fråga i er organisation?...s. 25 4.3.1 Summering...s.27 4.4 Hur ser du på positiv särbehandling?...s. 27

4.4.1 Summering...s.29

4.5 Strukturell diskriminering, att lika söker lika, kan det vara en orsak till varför det är svårare för en person med annan etnisk bakgrund att komma in i en organisation?...s. 30 4.5.1 Summering...s. 31 4.6 Hur ska man uppnå etnisk mångfald?...s. 31 4.6.1 Summering...s. 34 4.7 Slutkommentar...s. 34 5. Analys ...s. 36 5.1 Inledning ...s. 36 5.2 SOU-utredningarna vs intervjumaterialet ...s.37 5.3 Teoriutveckling ...s. 39 6. Slutsatser och fortsatt forskning...s. 42 Källförteckning...s.45

Figur 1 ...s. 41 Bilaga (intervjufrågor)...s. 46

1. Inledning

”Samhället är mångfaldigt men föreställningen om det är enfaldig.” (Mahmood, 2007:71f).

Denna mening var startskottet till denna c-uppsats som kommer att ägna sig åt ämnet etnisk mångfald. Det är ett ämne som är väldiskuterat och framförallt inte färdigdiskuterat. Etnisk mångfald är, trots att vi lever i en öppen och globaliserad värld, en omdiskuterad fråga som är svår att komma underfund med.

1.1 Debatten om etnisk mångfald

Det finns olika synsätt på etnisk mångfald och framförallt två synsätt som skiljer sig åt.

Antingen finns det stora problem med etnisk mångfald som skall tas på allvar eller så anses denna fråga inte vara ett problem och tas därför inte på allvar.

I boken, Integrationens svarta bok, SOU 2006:79, skriver Masoud Kamali bl.a. om strukturell diskriminering. ”Strukturell diskriminering syftar på samhället maktstrukturer och ideologiproduktion som dels särskiljer mellan olika kategorier av människor, och dels etablerar en rangordning mellan dessa kategorier.” (Kamali, 2006:47). Det är på den strukturella nivån som samhällets materiella, diskursiva samt symboliska resurser organiseras, det är även på denna nivå som konstruktionen av ”den andra” kopplas till fördelningen av materiella resurser, inflytande och makt. Uppfattningar om människors ”olikhet” bör av den orsaken analyseras mot bakgrund av strukturer och ideologier som placerar individer i specifika positioner i samhällshierarkin. ”Samhällets arbetsdelning, politikens utformning, välfärdens organisering och medborgarstatus är några exempel på strukturella relationer som ger upphov till diskriminering.” (Kamali, 2006:48).

”Den överordnade gruppen får makten och kontrollen över materiella resurser och privilegiet att gestalta världen och framställa den som ett rationellt hierarkiskt sammanhang. Därmed skapas det en etnisk hierarki där olika grupper intar/tilldelas olika positioner i förhållande till varandra. Detta innebär också att ju närmare majoritetssamhället och dess ideologiska och kulturella hegemoni en grupp står desto bättre tillgång till makt och inflytande.” (Kamali, 2006:58)

Stefan Jonsson skriver i en debattartikel i DN, om strukturell diskriminering, att myndigheter, forskare och opinionsbildare sedan länge utgår ifrån att invandrare, mörkhyade, homosexuella och kvinnor utsätts för en diskriminering som är inbyggd i samhället som helhet (Jonsson, Problemet är inte rasism, 2008). Jonsson skriver att strukturell diskriminering helt enkelt är att lika söker lika. ”I valet mellan olika arbetssökande, handelspartner eller bostadssökande är det enklare och tryggare att välja någon man identifierar sig med. Det kallas nätverk, preferenser, gemenskap.” (Jonsson, Problemet är inte rasism, 2008). Detta är oftast inte en dålig sak, men det kan bli det när arbetsplatser och myndigheter sorterar bort kvalificerade kandidater på grund av att de har konstiga namn och talar med brytning (Ibid.).

Regeringsskifte skedde under hösten 2006, och vad introducerades då? Ja, efter regeringsskiftet under hösten 2006 har nya ord gjort sig kända i den integrationspolitiska diskursen. Utanförskap. Den nya integrationspolitikens fokus ligger alltså på att bryta utanförskapet. Ordet utanförskap har gjort sig känt, däremot är ordets betydelse inte lika känt.

Utanförskap betyder på vissa ställen, i regeringsförklaringen, att inte ha ett arbete medan ordet utanförskap kan betyda många saker när det är tal om den nya integrationspolitiken. Enligt regeringsförklaringen så skall den nya integrationspolitiken styras av följande princip: ”utöver den första tiden i Sverige behövs det ingen särpolitik för invandrare, utan en politik som frigör människors inneboende kraft och bryter det utanförskap som har fått fotfäste i Sverige.”

(Regeringsförklaringen 6 okt 2006, Mahmood 2007:70).

Utvecklingen om den omdiskuterade etniska mångfalden har, enligt min uppfattning, stannat upp. Det har tagits fram undersökningar som handlar om den etniska mångfalden men det intressanta är att resultaten som har presenterats inte har tagits på allvar på så sätt att ingenting därefter har gjorts. Det har skrivits, ett antal SOU utredningar och böcker, som har påpekat att det finns ett problem som behövs lösas men å andra sidan är det fortfarande inte någon som har tagit sig an problemet då det antagligen inte anses finnas ett problem. På det sättet kan man säga att två sidor står mot varandra. Antingen anser man att det finns ett problem kring den etniska mångfalden och tar kritiken på allvar eller så gör man inte det.

1.2 Syfte

Syftet med min uppsats är att genom kvalitativa intervjuer med politiker och chefstjänstemän i kulturnämnd/förvaltning i två medelstora kommuner i södra Sverige, Kommun A och Kommun B, dels bidra till att öka förståelsen av begreppet etnisk mångfald samt dels att bidra till teoriutvecklingen om hur man uppnår etnisk mångfald i organisationer.

1.3 Frågeställning

För att uppnå mitt syfte med c-uppsatsen har jag här nedan valt att begränsa mig till följande frågor. Det är tre frågor som jag är intresserad av att få svar på i den här uppsatsen. Frågorna som jag har valt att ställa lyder:

1. Hur definierar intervjupersonerna etnisk mångfald?

2. Vilka målsättningar finns och vilka arbetssätt tillämpas inom respektive kulturnämnd/förvaltning rörande etnisk mångfald?

3. Finns det några skillnader mellan Kommun As och Kommun Bs kulturförvaltning och kulturnämnd rörande etnisk mångfald?

1.4 Avgränsning

Jag har utgått ifrån det teoretiska urvalet som har två huvudsteg. Det första är att minimera skillnaderna mellan grupperna och i det andra maximerar man skillnaderna (Alvesson &

Sköldberg, 2008:151). Jag har därmed valt att undersöka två kulturförvaltningar och tillhörande nämnder. Att jag valde kulturförvaltningar beror på att jag anser att det är ett outforskat område som har en betydande roll i samhället. Kulturförvaltningarna arbetar och vänder sig mot ett mångfaldigt samhälle och på grund av detta anser jag det vara intressant att närmare titta på hur dessa två organisationer fungerar. De fall som jag har valt att undersöka är två kulturförvaltningar och tillhörande nämnder. Jag valde Kommun A kulturnämnd/förvaltning på grund av att Kommun A är en kommun som inte har en

mångfaldsplan och att det blev Kommun Bs kulturnämnd/förvaltning beror på att Kommun B är en kommun som har en mångfaldsplan. Det kommer att vara intressant att se om det bland annat kan vara en mångfaldsplan som skiljer förvaltningarnas och nämndernas syn på etnisk mångfald. Det är dessutom den centrala kulturförvaltningen dvs. ledningen som är mitt analysobjekt. Detta är mitt analysobjekt eftersom jag anser att detta är kärnan i organisationen och att det är kärnan som har makten och som i sin tur påverkar hela organisationen. I Kommun A består den ledningen av sju personer och i Kommun B består den av fyra personer. Anledningen till att jag valde att ha med nämnderna är att jag är intresserad av att studera både politikers och tjänstemäns syn på etnisk mångfald (Esaiasson, 2005:173f).

1.5 Disposition

I mitt första kapitel introduceras c-uppsatsen som handlar om etnisk mångfald i organisationer. Det första delkapitlet behandlar debatten om etnisk mångfald. Därefter presenteras uppsatsens syften. Det tredje delkapitlet består av uppsatsens två frågeställningar.

Följande delkapitel tar upp avgränsningsområdena som är Kommun As och Kommun Bs centrala kulturförvaltningar och nämnder. Det sista delkapitlet består av dispositionen.

I det andra kapitlet introduceras metod och material. Forskningsetiska principer tas upp som ett delkapitel då c-uppsatsen behandlar ett känsligt ämne. Det nästsista delkapitlet behandlar intervjumetod och i det sista delkapitlet presenteras det material som jag har använt mig av i analysen.

Det tredje kapitlet syftar till att ta fram utgångspunketer som utgör verktyg när jag i det kommande kapitlet ska göra min relatering av vad som kom fram under intervjuerna.

I det fjärde kapitlet presenteras resultatet som i detta fall utgörs intervjuundersökningarna.

Det femte kapitlet består av analysen, det är här mönster hittas i de genomförda intervjuerna med aktuellt utredningsarbete och aktuell forskning om etnisk mångfald.

Sjätte och sista kapitlet indikerar till slutsatser samt fortsatt forskning. Här dras slutsatser samt förs en diskussion kring vad min studie har bidragit med till den fortsatta forskningen.

2. Metod och material

Här nedan presenterar jag den metod som jag skall använda mig av som är den induktiva metoden, även Grundad teori presenteras och likaså det material som ligger grund för uppsatsen.

2.1 Den induktiva metoden

Det finns två inriktningar man kan välja när man skall utveckla en teori. Den metod som jag hade tänkt använda mig av är den induktiva metoden. Den induktiva metoden innebär att man börjar med att samla in datamaterial, utan att från början ha en hypotes. Datainsamlandet styrs helt av en frågeställning (Hartman, 2001:24f). När jag har fått in datamaterialet skall jag analysera det och försöka finna samband mellan olika egenskaper. Nästa steg är, om datamaterialet är tillräckligt stort, att kunna dra slutsatsen att sambandet inte endast råder i datamaterialet utan även generellt. ”En generell hypotes blir därmed genererad och dessutom verifierad av datamaterialet. Att generalisera på detta sätt från observerade fall kallas att använda sig av induktiv logik.” (Hartman, 2001:25). Jag skall alltså använda mig av en hermeneutisk undersökning där man samlar in data för att sedan ur denna induktivt generera en teori som beskriver en grupp människors föreställningsvärld och den mening olika fenomen har för dem (ibid. 27).

Forskningsprocessen består av tre faser och ser ut på följande vis:

1) Den öppna 2) Den selektiva 3) Den teoretiska

I den första fasen genereras kategorier och fasen avslutas när sökandet efter kategorier är mättat och kärnkategorin har hittats. Med kategori menas ett meningsfenomen för människor som tillhör en viss grupp och det är dessa fenomen man försöker finna. Fasen kallas öppen eftersom man inte sätter upp några begränsningar, utan låter det vara öppet vilka kategorier som därefter kommer att visa sig vara relevanta. Man kommer fram till dess kategorier genom

att analysera det datamaterial man samlat in genom observationer och intervjuer. När man känner att man inte hittar fler kategorier och känner en mättnad, vilket man som forskare upptäcker under undersökningens gång. Den andra fasen är den selektiva fasen, där man väljer att koncentrera sig på några av de kategorier man funnit och väljer bort andra. Här väljs de kategorier som skall finnas med i teorin och deras egenskaper bestäms. ”Vilka kategorier som skall vara med bestäms bland annat av att de är relaterade till kärnkategorin.” (Hartman, 2001:43). Det är med andra ord ett sorteringsarbete, där man genom ytterligare insamlad data försöker bestämma vilka kategorier som är viktiga och man försöker att tydligare bestämma deras egenskaper. Den tredje och sista fasen är den teoretiska. ”Här skall man ta reda på hur de olika kategorierna förhåller sig till varandra. Man formulerar hypoteser, och till grund för dessa har man återigen ytterligare datainsamlande. När väl detta är gjort har teorin genererats, och man kan skriva samman resultatet.” (Hartman, 2001:41). Man bestämmer alltså vilka relationer som råder mellan kategorierna (Hartman, 2001:40ff).

2.1.1 Den grundade teorin

”Grundad teori är en av de mest använda kvalitativa metoderna internationellt, kanske den mest använda. Glaser och Strauss bok The Discovery of Grounded Theory, som grundade den grundade teorin, publicerades år 1967.” (Alvesson & Sköldberg, 2008:127). Glaser och Struss menar att teori har blivit synonymt med ”stora mäns”, Marx, Weber, Durkheim etc., teorier, som bara återstår för efterkommande, svaga andar, att bekräfta genom närsynta övningar i verifiering. Glaser och Strauss menar däremot att var och en kan skapa sin egen teori bara man utgår från verkligheten. ”Det är inte alltså bara genier som – ”teoretiska kapitalister” – beskärt att vara nyskapande i samhällsforskningen. Även vanliga dödliga kan bidra med kreativa insatser som ett slags vetenskapens entreprenörer, och är inte tvingade att träda in i rollen som verifikationsproletariat åt andliga storföretagare.” (Alvesson & Sköldberg, 2008:134).

Grundad teori används alltså inte för att testa teorier eller för att undersöka nya områden utifrån redan etablerat begreppsligt system utan för att generera nya teorier. Detta innebär att den som använder sig av den grundade teorin är motiverad av en nyfikenhet för det område som skall undersökas. Det är alltså nyfikenheten som skall vara större än viljan att bekräfta en redan existerande teori som man har fäst sig vid. Forskaren måste vara öppen för området och

vara beredd att se verkligheten som råder i området utan att tvinga på några teoretiska ramar på det. Det är viktigt att forskaren står på egna ben och tänker självständigt och inte faller tillbaka till ett tryggt teoretiskt ramverk (Hartman, 2001:116).

En vetenskaplig teori är en samling satser som beskriver en domän. Domäner kan ha olika abstraktionsgrad dvs. uttala sig om detaljer i verkligheten eller om den i stora drag. Vanligtvis brukar man skilja mellan tre domäner (stora teorier, mellanteorier, småteorier). Den domän som lämpar sig bäst till grundad teori är mellanteorier. ”De beskriver en domän som består av ett fenomen som är gemensamma för en grupp människor eller i vissa fall gemensam för alla människor.” (Hartman, 2001:46). Att det är mellanteorin som lämpar sig bäst för grundad teori beror på att själva idén med grundad teori i första hand är att den genererade teorin skall vara grundad i data samtidigt som den skall vara kraftig nog för att kunna förklara mänskligt beteende. ”En teori består alltså av något språkligt, och teorin skall skiljas från det den beskriver, domänen i verkligheten.” (Hartman, 2001:46). Det är viktigt att hålla isär teorin och domänen. Ur data genereras en teori som i sin tur beskriver fenomen i en domän. I domänen finns det, tidigare ovan nämnt, kategorier, egenskaper och samband. ”Man kan se kategorier som tankekategorier, det är de begrepp med hjälp av vilka vi ordnar verkligheten.” (Hartman, 2001:47). Om jag vill beskriva samhälliga fenomen gör jag det genom att det finns sådant som arbetslöshet, brottslighet, skola och poliskår. Dessa är alltså olika kategorier, eftersom det är meningsfulla fenomen i världen. Personer delar alltså upp verkligheten på olika sätt beroende på ens personliga erfarenhet, socialt ursprung och utbildning. Varje kategori har en viss mening för personer. Kärnkategorin är den som betyder mest, i detta fall kanske poliskår medan de andra tre blir underkategorier (ibid. 45ff).

Det finns olika teorier, faktiska (även kallad empiriska) och formella teorier och så finns det teorier om enhet och processer. Dessa teorier kan blandas dvs. man kan ha en faktisk teori och en teori om processer. Jag kommer alltså att hålla mig till faktiska (empiriska) teorier om processer. Denna kombination passar in på mitt område då jag kommer att kolla hur man får etnisk mångfald i en organisation. En faktisk teori, även kallad områdesteori, beskriver ett speciellt område vanligtvis en grupp människor, i mitt fall handlar det som sagt om två kulturförvaltningar med tillhörande nämnd med fokus på etnisk mångfald. Att jag även använder mig av en teori om processer beror på att jag studerar något föränderligt och inte något statiskt eftersom jag inte är bara ute efter att undersöka hur situationen ser ut i organisationerna utan även på vilket sätt organisationerna vill komma till det stadium de

önskar komma till dvs. själva processen om hur man uppnår etnisk mångfald i organisationer.

Det är fokus på processen dvs. hur man når till det stadium man vill komma. ”En process är ett sätt att gruppera två eller flera efter varandra följande stadier eller fenomen.” (Hartman, 2001:52). Studierna kan uppfattas av personer i det vardagliga livet eller av den forskaren som undersöker fenomenet (ibid.).

”Enligt grundad teori skall problemet inte formuleras från början och det skall inte styra varken datainsamling eller analys.” (Hartman, 2001:58). Jag har däremot valt att inleda med den aktuella debatten som jag är intresserad av att undersöka för att underlätta för läsaren att förstå vad det är för teori jag är intresserad av att utveckla. Jag utgår dock inte efter att saker och ting redan är på ett sätt och utgår inte efter en rådande teorier utan mitt mål är som sagt att utveckla en teori om etnisk mångfald i organisationer.

2.2 Forskningsetiska principer

Forskning är viktigt både för samhället och för dess medborgare. Forskningsetiska principer i humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning antogs av Humanistisk-samhällsvetenskapliga rådet år 1990 och gäller fortfarande. Det finns två krav som är viktiga att följa. Det ena kravet är forskningskravet som innebär att tillgängliga kunskaper utvecklas och fördjupas och att metoder förbättras. Det andra kravet är individskyddskravet och berör samhällets medborgare, som har skydd mot otillbörlig insyn i sina livsförhållanden. Individer skall alltså inte utsättas för psykisk eller fysisk skada, förödmjukelse eller kränkning. Det är viktigt att väga dessa krav mot varandra för att kunna göra en bra forskning. Individskyddskravet är indelat i fyra huvudgrupper som kallas informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002:5f).

Informationskravet innebär att forskaren alltid skall informera uppgiftslämnare och undersökningsdeltagare om deras uppgift i projektet och vilka villkor det är som gäller för deras deltagande. Personerna skall även upplysas om att deltagandet är frivilligt och att de har rätt att avbryta sin medverkan. Det är viktigt att forskaren är tydlig med forskningens syfte samt att vara tydlig med att informationen som man får ta del av inte kommer att användas i något annat syfte än forskning. Det är även vikigt att forskaren upplyser om hur de lämnade uppgifterna kommer att användas. Det tre typer av undersökningar som skiljer sig beroende

på hur mycket undersökningsdeltagarnas medverkan är aktiv eller passiv. I mitt fall har undersökningsdeltagarna varit aktiva vilket innebär att i vissa fall så kan förhandsinformation äventyra undersökningens syfte. Jag har alltså inte skickat mina intervjufrågor till mina undersökningspersoner före intervjun (Vetenskapsrådet, 2002:7).

Samtyckeskravet innebär att deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan. Forskaren skall alltså inhämta undersökningsdeltagares samtycke. Eftersom mina frågor är av etiskt känslig natur har jag inhämtat samtycke från undersökningsdeltagarna och inte via företrädare för undersökningsdeltagarna. De som medverkar i undersökningen har rätt att själva bestämma hur länge och på vilka villkor de vill deltaga. Deltagarna skall dessutom kunna avbryta sin medverkan utan att det medför negativa följder för dem. Om deltagaren vill avbryta sin medverkan behöver det inte betyda att forskaren automatiskt behöver förstöra tidigare insamlat material från den aktuelle deltagaren. Som forskare har man rätt att motivera deltagaren att kvarstå i projektet, man kan dock inte tvinga någon. Om en deltagare begär att få strykas ur forskningsmaterialet skall detta försöka tillgodoses på bästa sätt. En vanlig form för utträde är att deltagaren får vara anonym. Att vara anonym innebär att data står kvar men att all möjlighet till identifikation undanröjs. Deltagarnas beslut om att deltaga eller avbryta sin medverkan får inte på något sätt påverkas (ibid. 9f).

Konfidentialitetskravet innebär att uppgifter om alla personer i en undersökning skall ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna skall förvaras på ett sådant sätt att ingen obehörig kan ta del av dem. Alla undersökningsdeltagarna i forskningsprojektet som omfattar användning av etiskt känsliga uppgifter om enskilda identifierbara personer bör underteckna en förbindelse angående tystnadsplikt i fråga om sådana uppgifter. Alla sådana uppgifter skall lagras och antecknas på så sätt att det skall vara praktiskt omöjligt för utomstående att komma åt uppgifterna. Mitt område är som sagt känsligt men behandlar dock inte uppgifter om enskilda individer eller en särskild specifik etnisk grupp av människor.

Nyttjandekravet innebär att uppgifterna som samlas in endast får användas för forskningsändamål. Uppgifterna får alltså inte användas eller utlånas för kommersiellt bruk eller andra icke-vetenskapliga syften. Personuppgifter som har samlats in för forskningsändamål får heller inte användas för beslut eller åtgärder som direkt påverkar den enskilde (Vetenskapsrådet, 2002:14).

2.2.1 Summering

Jag har hanterat etiken på så sätt att jag har tagit hänsyn till de fyra olika kraven på bästa sätt i mina intervjuundersökningar. Jag har varit tydlig med att förklara intervjuernas syfte i min uppsats och jag har även varit tydlig med att förklara hur jag kommer att använda mig av intervjuerna. Samtyckeskravet har jag uppfyllt på så sätt att intervjupersonerna själva bestämde om de ville vara med. Jag har dessutom valt att inte publicera några namn i uppsatsen, detta har intervjupersonerna varit medvetna om, då jag behandlar en känslig fråga och uppsatsens syfte är inte att klämma åt någon på grund av ens personliga åsikter.

Konfidentialitet- och nyttjandekravet har jag tagit hänsyn till på så sätt att jag har spelat över de band som jag har använt till intervjuerna när jag har varit klar med intervjuerna, samt att jag har bevarat renskrivningarna av intervjuerna som filer på en dator som, jag med säkerhet vet, endast jag har tillgång till. När uppsatsen blir godkänd för registrering kommer filerna att tas bort och förstöras.

2.3 Intervjumetod

Jag har använt mig av öppna intervjuer, då de lämpar sig bäst till teoriutveckling. ”Om syftet är att bidra till att utveckla modeller, eller om syftet är att fördjupa förståelsen av ett fenomen, väljs istället en öppnare intervjuform. Ett mindre antal personer brukar vanligen delta i undersökningen och utfrågningen kommer att få delvis olika innehåll beroende på vad intervjupersonerna svarar och väljer att fördjupa sig i.” (Lantz, 2007:35). Mina utgångspunkter har varit förförståelse om synen på etnisk mångfald, men jag har varit intresserad av de intervjuade personernas unika synsätt.

Jag har, som tidigare nämnt, valt kulturförvaltningarnas ledning med tillhörande nämnder som mitt analysobjekt. Sammanlagt är det 10 intervjupersoner, fem från vardera kommun, där två personer är från nämnd och tre personer är från förvaltning. Fördelningen är densamma i båda kommunerna. De personer i kulturnämnderna som hade möjlighet att ställa upp i intervjuerna har valts från vartdera blocket dvs. det vänstra eller högra partiblocket. Från kulturförvaltningarnas ledning valdes de personer som jag ansåg hade mest kontakt med mitt undersökningsområde. Att jag valde att ha med både nämnder och förvaltningar beror på att jag är intresserad av att se både politikernas och tjänstemännens syn på etnisk mångfald samt att se om det förekommer skillnader mellan de som beslutar och implementerar.

+Eftersom jag var intresserad av att få deltagarnas personliga syn kring etnisk mångfald så tycker jag att de öppna intervjuerna har passat mig alldeles utmärkt även på grund av att etnisk mångfald är en så pass komplex fråga och att t.ex. enkätintervjuer inte hade fungerat lika bra. Från början har jag utgått ifrån fem frågor, men dessa frågor har dock utvecklats till följdfrågor under intervjuernas gång då jag har ställt frågor i det intervjupersonerna har funnit vara intressant och på så sätt fördjupat mig i ämnet. Detta har även inneburit att mina intervjufrågor skilde sig dvs. jag ställde inte likadana frågor till alla intervjupersoner eftersom det var intervjupersonerna som fördjupade sig i det dem kände starkt för. Jag fick ut väldigt mycket av de öppna intervjuerna då de kändes fria på så sätt att jag kände att jag inte behövde pressa in svaren för att passa någon specifik teori. Jag tycker att de öppna intervjuerna har varit relativt avslappnade och att frågorna och samtalen flöt på väldigt bra och att de kändes naturliga. Jag spelade in mina intervjuer på en diktafon som hade 30 minuters band, jag hade tillgång till fem band och jag fick byta band vid behov. Att spela in intervjuerna var väldigt tacksamt på flera sätt t.ex. så underlättade det för mig att ställa följdfrågor eftersom jag inte var upptagen med att anteckna, jag kunde koncentrera mig på intervjupersonerna och deras utsagor och kunde på så sätt fördjupa mig i samtalet, det var även skönt att slippa vara orolig över att ha missat ett viktigt uttalande för nu fans allting inspelat. En stor nackdel som jag uppfattar finns med att använda bandspelare är att intervjupersoner kan känna sig avvaktande samt att de kanske inte använder de uttryck som de annars hade valt om jag inte hade spelat in intervjun, att personerna är mer försiktiga med vad de säger kan påverka resultatet. Denna nackdel tror jag vägdes upp eftersom mina intervjupersoner har varit medvetna om att jag inte tänkte publicera namn i uppsatsen och att intervjupersonerna då kunde slappna av och inte känna sig illa till mods för sina uttalanden. Därmed är alla intervjupersonerna i uppsatsen anonyma på så sätt att inga namn finns publicerade. Enligt grundad teori skall man gå tillbaka till intervjupersonerna, på grund av tidsbrist för att återigen genomföra intervjuer genom personligt möte både från min och intervjupersonernas sida, har jag valt att istället ställa ytterligare frågor genom e-post och sedan fått svar på dessa.

De fem intervjufrågorna utformades på så sätt att de var vägledande i uppsatsarbetet, för att jag i nästa steg skulle kunna uppnå mitt syfte.

Jag tog kontakt med mina intervjupersoner och bokade tid antingen genom e-post eller på telefon och förklarade vem jag var och vad som var mitt syfte med intervjun. Innan intervjun startade förklarade jag tydligt vad som var intervjuns syfte och förklarade hur intervjun skulle

gå till. Jag använde mig, som tidigare nämnt, av en bandspelare vid intervjuerna, detta dock efter att det först har godkänts av alla intervjupersonerna.

2.4 Material

Det material som jag i huvudsak har använt mig av består av tre delar, den ena delen är intervjumaterial från de 10 genomförda intervjuerna och den andra delen är material om Grundad teori, Teorigenerering på empirisk grund (2001) och annan metodlitteratur, bl. a.

Metodpraktikan, Konsten att studera samhälle, individ och marknad (2005) av Esaiasson m fl. Den tredje typen av material är skrifter som belyser den aktuella debatten om etnisk mångfald, jag utgår här främst från två SOU-betänkande Mångfald är framtiden (2007) och Integrationens svarta bok (2006) men jag har även använt mig av artikeln Problemet är inte rasism (2008) som är skriven av Stefan Jonsson.

Integrationens svarta bok är ett slutbetänkande av Utredning och makt, integration och strukturell diskriminering, från 2006. Fokus, i detta slutbetänkande, ligger på strukturell diskriminering som med enkla ord kan förklaras att lika söker lika. I boken framgår det tydligt att denna typ av diskriminerig förekommer i Sverige och att det är ett problem som man måste ta itu med. Etnisk mångfald lyfts fram på så sätt att etnisk mångfald skall ses som en tillgång och inte en belastning dvs. att en person inte skall diskrimineras på grund av ens kulturella bakgrund. Detta slutbetänkande har bidragit till att sprida budskapet om att etnisk mångfald är något naturligt samt något som man skall ta tillvara på, att man skall se möjligheterna och inte svårigheterna med en etnisk mångfald i dagens mångkulturella Sverige.

Mångfald är framtiden är ett slutbetänkande av kommittén för samordning av Mångkulturåret 2006. Mångkulturåret har bidragit till att lyfta fram frågan om mångfald i kulturlivet på den offentliga dagordningen och ökat medvetenheten hos beslutsfattare, kulturutövare samt publik om ett mer öppet och inkluderande kulturliv. Det finns ett antal essäer som tar stor plats i SOU-betänkandet och en av dem som har inspirerat mig mest och som jag anser lyfter fram debatten om etnisk mångfald är Qaisar Mahmoods essä som har titeln: En illusion om förändring. Om mångfalds- och integrationsdiskursens framväxt. Essän lyfter fram frågan om etnisk mångfald och det förs en diskussion och en problematisering, framförallt om den etniska mångfaldens utveckling. Mahmoods menar att det är kulturen som binder samman

samhället till en sammanhängande helhet och att kulturlivet, i vid mening, har en viktig nyckelroll eftersom det är genom kulturen som man kan uppnå denna sammanhållning.

3. Etnisk mångfald i två SOU-utredningar

De stora likheterna i utredningarna är den liknande betoningen på etnisk mångfald dvs. hur det ser ut i verkligheten samt på vad som kan göras för att samhället skall bli mer jämlikt.

Skillnaden mellan utredningarna är däremot riktningen dvs. de olika områdena som behandlas. I Integrationens svarta bok talar man om en strukturell diskriminering över lag, en diskriminering i strukturen, medan man i Mångfald är framtiden talar mer om utanförskap och det vi-och-dem samhälle som råder, man talar alltså inte så mycket om samhällets struktur på samma sätt.

I debatten om etnisk mångfald finns det ett antal tydliga tendenser som är utmärkande i de två SOU-betänkandena, Integrationens svarta bok och Mångfald är framtiden. Den förstnämnda utredningen, Integrationens svarta bok, tillsattes på Mona Sahlins initiativ och utgivningsåret var 2006. Masoud Kamali var särskild utredare med uppdraget att utreda strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet och dess konsekvenser för makt och inflytande. I utredningen går det dessutom att finna ett stort antal essäer som jag anser har format utredningen. En direkt uppföljning av utredningen genomfördes dock inte, däremot utsågs år 2006 till Mångkulturår i Sverige, syfte var att på ett bestående sätt öka alla medborgares möjligheter att delta i kulturlivet samt att skapa ett samspel mellan olika kulturtraditioner. Utredningen Mångfald är framtiden, som utgavs år 2007, är ett försök att analysera och sammanfatta de erfarenheter samt kunskaper om Mångkulturåret 2006. Som nationell samordnare för utredningen utsågs Yvonne Rock. Även denna utredning är formad utifrån ett stort antal essäer som på ett sätt är kärnan i utredningen.

Integrationens svarta bok, SOU 2006:79, skriver Masoud Kamali om strukturell diskriminering. Att det i dagens Sverige pågår en strukturell diskriminering, en diskriminering som är inbyggd i samhällets struktur. Att lika söker lika beror på att det uppfattas vara enklare och tryggare att välja någon man identifierar sig med och att det resulterar i att det blir svårare för personer med annan etnisk bakgrund att ta sig in på arbetsmarknaden och därmed in i en organisation (Kamali, 2006:47ff).

I boken Mångfald är framtiden skriver Mahmood att ”Sverige har alltid varit ett invandringsland och samhället har alltid präglats av mångfald avseende livsstilar. Den ganska

utbredda föreställningen att invandringen är ett modernt fenomen och att Sverige en gång i tiden varit ett homogent land är alltså felaktigt.” (Mahmood, 2007:62). ”Fortfarande så sorteras människor in i facken ”svensk” eller ”invandrare”.” (Mahmood, 2007:67).

I den nya integrationspolitiken skulle säråtgärder för invandrade undvikas till förmån för en i huvudsak generell politik. Även utredaren Masoud Kamali skrev i sitt slutbetänkande SOU 2006:79 Integrationens svarta bok om vikten att inte skapa säråtgärder riktade enbart till invandrade personer. Men även Kamali lämnar i sitt slutbetänkande förslag och rekommendationer som även dem tyder på säråtgärder som pekar ut en del av befolkningen som annorlunda (ibid. 66f). Detta visar på svårigheten hur man skall tackla debatten.

I dagens Sverige definieras något ”etniskt” ofta som en omskrivning för något som är

”osvenskt” eller att det avviker från normen. Det anses vara att det är alltid de andra som har en etnicitet eller är mångkulturella. Medan de andra som uppfattas som normen (svenskar) i samhället definieras varken i etniska eller kulturella termer (ibid. 68f). Den kanadensiskt forskaren Carl E James utrycker det på följande sätt:

”Those who see themselves as being without culture also regard themselves as being without race and ethnicity. They simply identify themselves as ´Canadians´. For these individuals, culture is identified as that which is possessed by Others, by people with particular ´look´, who are often characterized by their skin color and/or other physical features, as well as by dress (or costume), food, religious practices and other ´visible´

factors.” (James, Carl E. 2003)

Begreppen etnicitet och kultur är mångtydiga och olika människor har olika uppfattningar om vad det innebär att tillhöra en viss kulturell eller etnisk grupp. ”Det finns ingen gemensam

”natur” eller egenskap som alla de som definieras av andra, eller av sig själva, som medlemmar i etniska, kulturella eller religiösa grupper delar.” (Mahmood, 2007:69f). En genomgång av myndigheternas årsredovisningar visar tydligt på att etnicitet och kulturell bakgrund tolkas som utländsk bakgrund. Livsstilar, språk, trosuppfattningar och idéer som upplevs som annorlunda definieras som mångkultur. Svensk kultur blir alltså det som utövas av oss och mångkultur är det som utövas av de andra. ”Svensk kultur och mångkultur eller innanförskap och utanförskap blir därmed etiketter som delar upp samhället i ett vi och ett de.” (Mahmood, 2007:71).

Det som präglar debatten om etnisk mångfald är relativt starka ord som t.ex. strukturell diskriminering, ett vi-och-dem samhälle, svensk-osvensk, utanförskap, att etniskt är exotiskt osv. det är ord med mycket betydelse som dessutom är svårdefinierat. Debatten om etnisk mångfald är med andra ord väldigt intensiv.

3.1 Summering

Det är sammanlagt fem aspekter som framkommer i de två SOU-utredningarna. Den första är den strukturella diskrimineringen som innebär att diskriminering är inbyggd i samhällets struktur. Att lika söker lika innebär att det är svårare för en person med annan etnisk bakgrund att ta sig in på arbetsmarknaden och därmed in i en organisation på grund av att personens etnicitet som då inte identifierar sig med den ”svenska”. Den andra är säråtgärder, att de finns särskilt för invandrare anses vara ett problem samtidigt som det påpekas att det behövs någon sorts säråtgärd för att på ett sätt motverka särbehandling. Man är med andra ord tveksam till hur man skall motverka den särbehandling, personer med annan etnisk bakgrund blir särbehandlade på ett negativt sätt som den strukturella diskrimineringen påvisar, som råder i samhället. Man är som sagt tveksam till om man skall motverka en positiv särbehandling av

”svenskar” genom att positivt särbehandla ”icke-svenskar”. En tredje aspekt är att etnisk mångfald ofta diskuteras i sammanhang där man behandlar det som är osvenskt eller utländskt. Man pratar om att de andra har en etnicitet eller mångkultur medan de andra uppfattas som normen (svenskar) och inte definieras i termer som etniska. Fjärde aspekten som förekommer är att svensk kultur anses vara motsatsen till mångkultur vilket gör att termen vi-och-dem uppstår. Att det talas om två grupper, svensk – osvensk är väldigt tydligt, då de andra, icke-svenskar, uppfattas ha en etnicitet medan det inte pratas samma språk vad gäller normen som är ”svenskar”. Den femte aspekten är att det förekommer starka ord i texter som berör etnisk mångfald. Strukturell diskriminering, svensk – osvensk, särbehandling etc. är ord med starka innebörder som då påverkar debatten i negativ bemärkelse.

De två utredningarna kommer jag att använda mig av på så sätt att jag till att börja med kommer att fånga upp de tendenser i de genomförda intervjuerna och koppla dem till de tendenser som har framkommit i de två utredningarna. Jag kommer att titta på om de fem aspekterna går att finna i mina intervjuundersökningar, det kommer även att vara intressant att se hur de fem aspekterna uttrycker sig dvs. om de är tydliga eller om de går att utläsa mellan

raderna. Dessutom är det intressant att se om det i de genomförda intervjuerna framkommer andra aspekter som inte går att koppla till de två utredningar.

4. Resultat

Detta kapitel består av resultatet. Här presenteras de genomförda intervjuundersökningarna.

Jag har valt att presentera sex intervjufrågor i detta kapitel, som utgår från mitt frågeformulär, dessa frågor valdes med bakgrund av att de innehåller de egenskaper (begrepp) som är viktiga för min teoriutveckling. De frågor som jag har valt att presentera lyder:

1. Vad innebär eller hur definieras etnisk mångfald enligt din uppfattning?

2. Vilka målsättningar arbetar er organisation efter när det gäller etnisk mångfald?

3. Anser du att etnisk mångfald är en prioriterad fråga i er organisation?

4. Hur ser du på positiv särbehandling?

5. Strukturell diskriminering, att lika söker lika, kan det vara en orsak till varför det svårt för en person med en annan etnisk bakgrund, än den svenska, att komma in i en organisation?

6. Hur ska man uppnå etnisk mångfald i en organisation?

Jag anser att dessa sex frågor på ett bra sätt sammanfattar mitt syfte samt hjälper till att besvara mina frågeställningar. En fråga består av ett delkapitel. Jag har valt att först visa upp politikernas svar och därefter tjänstemännens svar. Detta på grund av att jag först och främst vill se om det finns likheter/skillnader mellan Kommun As och Kommun Bs kulturnämnd, för att därefter se likheter/skillnader mellan Kommun As och Kommun Bs kulturförvaltnings utsagor. Därefter kommer jag att titta på vilka likheter och skillnader förekommer mellan politikers och tjänstemännens svar, både i Kommun A och Kommun B.

En person står för ett citat i denna analys dvs. när en ny mening med citat börjar så innebär det att det är en ny person som står för citatet. Antal personer per fråga samt förvaltning/nämnd kan variera, detta på grund av att svaren i så fall har ansets vara likartade och av den anledningen inte redovisats.

4.1 Vad innebär eller hur definieras etnisk mångfald enligt din uppfattning?

Bland politikerna som jag har intervjuat framkom det bland annat i Kommun A att etnisk mångfald inte är ett begrepp som man har funderat särskilt mycket över.

”Egentligen är det ett så självklart begrepp att jag liksom aldrig har funderat på det. En blandning av människor från olika delar av världen.”

”Etnisk mångfald, det är som jag uppfattar det så är det att man kommer från olika ställen i världen, från olika kulturer från olika länder, att det finns en blandning att det är många från många olika ställen.”

I Kommun A anses etnisk mångfald innebära en blandning av olika människor från olika kulturer. Inga skillnader uppfattades trots politikerna tillhör olika block.

I Kommun B framkom det liknande utsagor.

”Det har jag aldrig tänkt på.” ”Etnisk mångfald för mig det ser jag att alla som bor och vistas i Sverige i skall behandlas på likadant sätt, ska ha tillgång till allt, vad vi i samhället kan erbjuda, jag delar inte upp folk i invandrare och pur svenskar.”

”Att det finns olika kulturer som finns och möts, att vi finns alla kommer från olika kulturer.”

Likheterna mellan politikernas, både i Kommun A och Kommun B, är stora oavsett block. Det framkom i båda nämnderna att etnisk mångfald inte var något begrepp som man egentligen tänkt så mycket på. När väl en definition bestämdes var mestadels överens dvs. att det finns olika kulturer och att de lever i ett gemensamt samhälle.

På kulturförvaltningen i Kommun A menade tjänstemännen bl.a. att etnisk mångfald handlar om det kulturella ursprunget.

”Etnisk, handlar om det kulturella ursprunget, alltså vilken nation man härstammar från. Mångfald är att man då ser till så att det finns ex. på en arbetsplats som denna, en förvaltning, att det finns representation från olika kulturer som speglar hur det ser ut i samhället i övrigt.”

”När jag tänker etnisk mångfald så är det att jag vill, drömmen är att de som jobbar med mig på min avdelning, förvaltningen och kommunen över huvud taget, att de ska representera de personer som bor i kommunen. Om det ex. är stor andel invandrare i kommunen så är det också dem som ska finnas representerade som jobbar med det.”

Här påpekades dessutom att alla skall vara representerade i kommunen, om t.ex. andelen invandrare är stort så skall det även synas i representationen.

I Kommun Bs kulturförvaltning förekom liknande begreppsförklarningar.

”Det är ett ganska vagt begrepp tycker jag, det definieras utefter någon form av kulturell tillhörighet.” ”Någon form av kulturell identitet.”

”Det ursprung man har, den plats där man är född.” ”Ett samhälle som innehåller många olika människor med olika bakgrund skall också i sin representation, i sin politiska representation och också kanske i den offentliga verksamheten på något sätt motsvara den fördelningen.” ”Definitionen är väldigt klumpig tycker jag, men i gängse mening så blir det genast att man jämställer beteckningen med etnisk mångfald med invadrar – representation, men jag tycker som sagt inte att den är helt rättvis.”

”Många personer som har olika ursprung kommer till samma plats.”

Det påpekades att definitionen, det ursprung man har och den plats där man är född, uppfattades vara väldigt klumpig samt att det tycktes vara ett vagt begrepp.

4.1.1 Summering

Intervjuutsagorna visar att etnisk mångfald inte var något man reflekterat särskilt mycket över. Begreppet upplevdes av de flesta intervjupersoner dessutom som att vara svårdefinierat.

Sammanfattningsvis innebar intervjupersonernas definition av etnisk mångfald att det handlar om människor och deras olika kulturella/etniska ursprung och att alla olika människor lever tillsammans. Oavsett blocktillhörigheter var politikerna överens i denna fråga. Politikernas och tjänstemännens definition var i detta avseende likartad och likaså uppfattades ingen större skillnad mellan de två kommunerna.

4.2 Vilka målsättningar arbetar er organisation efter när det gäller etnisk mångfald?

Följande målsättningar påpekades av en politiker i Kommun As kulturnämnd.

”Vi uttrycker inte specifikt etnisk mångfald, i vår verksamhetsplan formulerar vi att det är viktigt med delaktighet i vår verksamhet av medborgarna. Det finns en prioritering överhuvudtaget i kommunen där det säger att det är alla nämnders och bolags uppgift att arbeta för att främja hälsa och mångfald samt att bekämpa utanförskap.”

Det framkom att det inte finns specifika målsättningar för etnisk mångfald i Kommun A.

Kommun Bs politiker påpekade angeläget att de hade en mångfaldsplan som de följde.

”Mångfaldsplanen följer vi som finns i Kommun Bs kommun, det enda felet med den är att den inte har reviderats årligen som jag tycker att den borde göra. Den innehåller att alla ska behandlas lika, det ska vara så att man inte ska behöva kämpa hårdare för att få ett jobb bara för att man kommer någon annanstans ifrån,

det är absolut klart att man har sämre förutsättningar även om man är mer kvalificerad än pur svensken, om jag skall använda det uttrycket, så har man svårt alltså och det är ett sätt att se till så att alla behandlas lika i arbetslivet.”

Jag uppfattade politikern som uppriktig, då det påpekades att mångfaldsplanen i Kommun B inte är perfekt i den mån att den inte reviderats årligen, som den skulle kanske gjorts.

Tjänstemännen i Kommun As kulturförvaltning påpekade bl.a. att det finns ett personalpolitiskt program, där mångfald finns inskrivet.

”Det finns i kommunen, dels personalpolitiskt program där det anges att personalstyrkan i kommunen skall motsvara representationen i samhället. Är vi ett mångkulturellt samhälle så skall det även märkas på hur vi rekryterar.”

”I vår verksamhetsplan, där finns det här med mångfald inskrivet men så måste jag väl säga att det även finns i vår personalplan uttalat att man skall ta hänsyn till annan bakgrund än den svenska. När det gäller etnisk mångfald in mot organisationen så tycker jag att vi försöker fundera över vad vi har för personal och vilken kompetens vi har när vi anställer och så, ser vi att det är folk som har en annan etnisk bakgrund som söker jobb så tittar man extra på deras ansökningar, sen är inte bara det utslagsgivande för man ställer ju massa krav på folk man ska anställa för de måste uppfylla krav som alla andra.”

Det framgår bl.a. att etnisk mångfald är något som tjänstemännen i Kommun As förvaltning har i åtanke när de rekryterar.

I Kommun Bs kulturförvaltning framkom det lite skilda uppgifter.

”Det finns ett övergripande mål, som fullmäktige har fattat beslut om, i de målformuleringarna så pratar man bl. a. att man skall arbeta för, man pratar om tillväxt, attraktionskraft, mångfald och jämställdhet, att se till grupper som har större behov av utbildning, fortbildning, att kunna möta det, man pratar även

också om eftergymnasiala, det som kallas grundvux eller komvux osv. I vår förvaltning, de målen omfattar även vårt arbete som är en del av kommunen, men vi har väl aldrig brutit ner dem till en konkret handlingsplan för just kulturförvaltningens arbete.”

”Man har sagt att avvakta och invänta det som kommer från kommunen centralt, så vi avvaktar, vi arbetar med det omedvetet.”

Det är två olika åsikter som framkom, den första är att det finns ett övergripande mål från kommunen men att målen aldrig brutits ner till en konkret handlingsplan för just kulturförvaltningen. Det andra yttrandet tydde på att det inte uppfattas finnas målsättningar från kommunen och därför fortfarande inväntar svar från kommunen centralt.

4.2.1 Summering

Intervjuutsagorna visade att intervjupersonerna pratade om etnisk mångfald i tämligen allmänna termer. Det finns inga konkreta målsättningar specifikt för etnisk mångfald, utan det pratas mer allmänt om mångfald. Det synes också som att nämnd och förvaltning inte hade en så bra kommunikation i den här frågan. En av förutsättningarna för att uppnå gemensamma målsättningar inom detta område är, vilket intervjuutsagorna bekräftar, att samarbetsvanorna utvecklas mellan aktörer inom olika områden, inte minst mellan politiker och tjänstemän.

Kommun Bs politiker upplevde jag vara mer aktiva i denna fråga eftersom de anser att de har arbetat med etnisk mångfald på så sätt att det finns en mångfaldsplan i kommunen. På så sätt anser jag att politikerna i Kommun B har arbetat mer konkret än Kommun As politiker i denna fråga. Däremot noterades inga skillnader vad gäller politikernas blocktillhörighet.

Avslutningsvis kan noteras både politiker och tjänstemän tyckte att de kunde arbeta mer med målsättningarna.

4.3 Anser du att etnisk mångfald är en prioriterad fråga i er organisation?

Politikerna i Kommun As kulturnämnd hade lite olika syn på hur prioriterad etnisk mångfald är.

”Nej. Det är ingen prioriterad fråga. Det finns annat som vi prioriterar ex. barn och ungdomar och det handlar om alla barn och ungdomar och då pratar vi inte om etnisk mångfald där. I våra prioriteringar innefattas alla.”

”Jag tycker att de olika delarna går in i vart annat, alltihopa, inte att vi ska satsa mer på jämställdhet eller mer på mångfald.”

En politiker menar att de olika delarna går i vart annat medan en annan menar att det inte alls är en prioriterad fråga. Gemensamt för de båda politikerna är att etnisk mångfald, som en egen fråga, inte är prioriterad.

Politikerna i Kommun B har också olika syn på hur pass prioriterat etnisk mångfald är.

”När man talar om det så är etnisk mångfald väldigt viktigt men det blir så väldigt lite av det. Det pratas mer om etnisk mångfald än vad man gör något. Det ser jag som ett problem. Jämställdhet, tror jag, bedöms nog viktigare fortfarande.”

”Det är högt prioriterat.”

Ena politikern anser att etnisk mångfald är högt prioriterat medan den andra politikern menar att det pratas mer om etnisk mångfald än vad som görs, vilket tyder på att det inte anses vara en särskilt prioriterad fråga.

Tjänstemännen på kulturförvaltning i Kommun A har relativt snarlik syn på hur prioriterat etnisk mångfald är i organisationen.

”Nej, tyvärr. Alltså inte så som den skulle vara prioriterad, vi skulle kunna hantera det mycket mer uttalat än vad vi gör.”

”Alla frågor man jobbar med så är detta en dimension i alla frågor, men det är inte så att man sätter etnisk mångfald som ett eget mål, det gör man inte och det kan vara för att man är feg, det kan vara två strategier, antingen sätter man upp det att

man ska jobba med det eller så säger man att det är en viktig dimension i alla frågor och att man inte ska ha det specifikt.”

Tjänstemännen påpekar att etnisk mångfald inte är tillräckligt prioriterat, vilket även inte anses vara så bra.

Även tjänstemännen i Kommun Bs kulturförvaltning anser att etnisk mångfald inte är en särskilt prioriterad fråga.

”Det är prioriterat i målformuleringen, utav våra politiker och i våra styrdokument men tyvärr i det verkliga arbetet så är utfallet ett annat, så kan man nog tolka det.”

”Nej, inte direkt så att det är en prioriterad fråga.” ”Det borde vara det och det kanske är det indirekt.”

Det påpekas att det finns skillnader på vad som sägs och vad som görs i verkligheten.

4.3.1 Summering

Åsikterna om etnisk mångfald är en prioriterad fråga skiljer sig lite mellan de båda kommunerna. Det framkom även lite skillnad mellan partiblocken, vänsterblocket i Kommun A ansåg att det var mer prioriterat än vad högerblocket tyckte och likaså uppfattas situationen i Kommun B. Det framkom dock tydligt, i de flesta intervjuer, att etnisk mångfald inte var en tillräckligt högt prioriterad fråga, vilket även inte tycktes vara så bra. Jag uppfattar att politikerna är mer oense än vad tjänstemännen är i denna fråga, däremot uppfattar jag ingen större skillnad mellan kommunerna.

4.4 Hur ser du på positiv särbehandling?

I Kommun As kulturnämnd förekom det bl.a. att positiv särbehandling kan vara ett alternativ för att det skall hända något.

”Det ser jag positivt på. Ibland måste man göra det för att det ska hända något.

Men det får aldrig bli så att den blev vald enbart för att man har en annan bakgrund, utan det ska vara för att någon tror på en, det får inte bli en sorts gisslan, att nu har vi uppfyllt detta.”

I Kommun B var man skeptisk till positiv särbehandling om det endast gällde personens etnicitet.

”Om man ska ha någon man behöver så ska det vara personens kunskaper och intresse som ligger till grund, men det kan inte vara beroende på att man är svensk eller utländsk.”

Intervjupersonerna i Kommun As kulturförvaltning var relativt positiva till positiv särbehandling.

”Jo, det tycker jag att man ska kunna använda, för det gör vi inte, det kunde man säkert prova tycker jag. Jag har försökt att gör det, med de senaste tjänsterna men inte lyckats speciellt bra kan jag påstå. Ska man göra positiv särbehandling ska man tvingas till det, så att säga, att anställa någon, då ska man ha någon slags gräns. Det skulle vara intressant, likaväl som man gör det med män och kvinnor när det gäller kön så skulle man kunna göra det när det gäller etnicitet. Det viktigaste är att börja högst upp, det är ju det som sipprar ner, så man börjar med kommunchefen om man ska hårddra det.”

”Det kan vara det alltså på just en fritidsgård, om din kompetens, vi säger att det är du och jag som söker samma jobb och det visar sig att kompetensen är precis jämn, då skulle man kunna säga att det är bättre att du tar det jobbet än att jag tar det. Därför att besöksunderlaget ser ut så på gården. Men den kvoteringen är väl motiverad eftersom kunderna ser ut som de gör så att säga. Här har vi ju inga besökare på det sättet. Jag tycker fortfarande inte att det skall räknas som en merit i det läget om vi söker ett kultursekreterarjobb här, du och jag.”

”Det är svårt tycker jag, för jag funderade ju på det när det gällde den här senaste tjänsten vi skulle sätta till och jag klarade inte av det helt enkelt.”

Trots att personerna är positiva, framkom det att det är svårt att tillämpa positiv särbehandling och det kom även fram att det är okej med positiv särbehandling på en fritidsgård men inte på en kulturförvaltning.

I Kommun Bs kulturförvaltning gick åsikterna isär en aning.

”För att man verkligen skall kunna uppnå, på sikt, en balans så måste man vara så pass medveten.”

”Det tycker jag är helt fel, jag tycker inte att etnicitet på något sätt kan lägga sin grund för vem som ska jobba här, nej positiv särbehandling tror jag inte alls på.”

Två alternativ framkom, antingen är man helt emot positiv särbehandling eftersom det anses att etnicitet skall avgöra om man skall få jobb eller inte, medan en annan åsikt är att man måste vara så pass medveten, att positiv särbehandling behövs om man vill uppnå förändring på sikt.

4.4.1 Summering

Intervjuutsagorna visar att frågan om positiv särbehandling var ett känsligt ämne. Noterbart är också att det framkom att det var skillnad på synen på positiv särbehandling beroende på vilken arbetsnivå det gällde. Att man t.ex. kan tillämpa positiv särbehandling vid rekrytering av en fritidsledare på en fritidsgård men inte av en kultursekreterare på en kulturförvaltning, på grund av besöksunderlaget ser olika ut på de två olika arbetsplatserna. Det framkom i intervjuerna att positiv särbehandling kan vara en säråtgärd, som även framkom i SOU- utredningarna, man skulle kunna tänka sig pröva för att försöka skapa en etnisk mångfald.

Åsikterna om positiv särbehandling gick isär, både bland tjänstemän och politiker i Kommun A och Kommun B, dock uppfattades inga skillnader gällande vänster- och högerblock.

4.5 Strukturell diskriminering, att lika söker lika, kan det vara en orsak till varför det är svårt för en person med en annan etnisk bakgrund att komma in i en organisation?

I Kommun As kulturnämnd framkom det att strukturell diskriminering är något som förekommer samt att man måste jobba aktivt mot det.

”Lika söker lika och lika föreslår lika, män föreslår män och kvinnor föreslår kvinnor och man måste jobba aktivt mot det för att det ska ske en förändring.”

I Kommun Bs kulturnämnd framkom det liknande åsikter dvs. att strukturell diskriminering är något som pågår i samhället eftersom det är sällan olikheter som söker olikheter.

”Olikheter söker inte alltid olikheter, det är nog så man känner sig nog mer bekväm med likheter, så får det inte vara. Problemet är att det tar längre tid att få den här blandningen.”

Även i Kommun As kulturförvaltning framkom det liknande uppgifter. Att det finns svårigheter med den strukturella diskrimineringen.

”Jag tror inte att svårigheten är när man väl blir anställd, utan svårigheten är att bli anställd. När man väl blir anställd och är inne då blir man en del av gruppen på något sätt, åtminstone i vår organisation, så tror jag att det är så.”

”Ja, absolut. Den strukturella diskrimineringen är jättestor tror jag. Ju mer det luckras upp av alla slags människor desto mindre stark blir den ju. Ju mer slutet samhället är desto farligare är det.”

Det påpekas dessutom att den strukturella diskrimineringen är stor i dagens samhälle och att man på något sätt måste få ett stop på den.

I Kommun B fortsätter dem på samma spår dvs. att strukturell diskriminering förekommer även om man inte vill tro det, det påpekas dessutom att det är ett problem som man måste ta itu med.

”Det är klart att det är det, även om man förnekar det så är det så, det tror jag.”

”Jag tror att vi har hållit på med strukturell diskriminering sen, ja det var ganska många som anställdes på 70-talet och där var det verkligen så, att lika sökte lika, sen har de jobbat ända fram till nu, det har inte varit särskilt stora förändringar i personalstrukturen på kulturförvaltningen. De få rekryteringar man har gjort, då har det kollektivet med dem som var lika haft stor makt och stort inflytande, så där har man rekryterat lika.”

4.5.1 Summering

Intervjupersonerna var ganska eniga angående om att strukturell diskriminering förekommer i hög grad samt att det kan vara en anledning till att det kan vara svårare för en person med en annan etnisk bakgrund att komma in i en organisation. Jag kan konstatera att intervjupersonerna i vissa fall motvilligt erkände denna sorts diskriminering till en början, för att därefter mer tydligt komma att lyfta fram det som ett betydelsefullt problem. Jag uppfattade ingen skillnad mellan politikers och tjänstemäns åsikter i denna fråga och inte heller vad gäller partitillhörighet, utan alla var ändock i slutändan överens att detta är ett problem som man behöver ta itu med.

4.6 Hur ska man uppnå etnisk mångfald?

Kommun As politiker ansåg att man uppnår etnisk mångfald genom vara mer öppen för att släppa in nya medlemmar samt att det är en naturlig utveckling som leder till etnisk mångfald, i takt med att människor, med en annan etnisk bakgrund, utbildar sig.

”Jag tror om man inom politiken vill ha en etnisk mångfald där så måste man vara öppen för att släppa in nya medlemmar eller deltagare och inte bara säga det. När det väl kommer till kritan är det inte alltid lätt.”

”Det kommer att komma av sig själv, naturligt. Kanske i nästa (andra/tredje) generation, allt eftersom människor utbildar sig och att det på så sätt blir naturligt att komma in i samhället.”

I Kommun Bs kulturnämnd däremot påpekade man att det är svårt att använda sig av t.ex.

kvoter i politiken. Det framkom dock att processen, för att uppnå etnisk mångfald, behövdes snabba på genom upplysning och information men inte till de människor som kommer hit till Sverige dvs. nysvensken, utan till dem som redan bor här.

”Att man har kvoter att det ska vara fler av den sorten eller den sorten, men det är mer när man anställer folk, det är svårt att göra det i politiken det beror på vad man brinner för.”

”Jag tror att man behöver snabba på den för att inte folk ska komma i kläm och det är genom upplysning och information, det är inte främst till den som kommer hit, alltså nysvensken, utan det är faktiskt till oss andra, det är vi som är för dåliga som lever här, att sätta oss in i situationer och att förstå den resurs som kommer hit inte är en belastning.”

I Kommun As kulturförvaltning framkom olika förslag på hur man ska uppnå etnisk mångfald i en organisation. Även här påpekades att det är en naturlig utveckling, i takt med att människor utbildar sig, som är det bästa sättet för att uppnå etnisk mångfald. Det andra förslaget skiljer sig dock väldigt mycket från den naturliga utvecklingen, nämligen att man skall satsa på personal och att använda sig av positiv särbehandling kan vara en metod på det.

”Jag tror på, ju naturligare det kan bli ju bättre är det för att öka mångfalden. Jag tror att efterhand som människor utbildar sig så att de kan söka den typen av jobb

och därmed också blir intresserade av att söka, på grund av sin kompetens och utbildning får jobbet.”

”Satsa på personal tror jag är viktigt.”

”Det är en strukturfråga, det är en maktfråga och en klassfråga, jag kan inte se någonting annat. Grunden, om man ska jobba i en kommun, så är det bostäder, var man bor och vilka jobb man kan erbjuda. Bostad och arbete, det är en social fråga tycker jag och kan inte se det som någonting annat. Det är bara på ett sätt, när man rekryterar som man kan uppnå det, då skulle det här med positiv särbehandling vara en metod, absolut.”

I Kommun Bs kulturförvaltning kom man med olika förslag. Även här tror man på en naturlig utveckling, dock tror man på positiv särbehandling i visa fall. Här påpekades dessutom att frågan, etnisk mångfald, måste lyftas fram och tas på allvar om man vill uppnå en etnisk mångfald. Det påpekades även att människan måste förändra sig, det är alltså den mänskliga faktorn som påverkar om man uppnår etnisk mångfald i en organisation.

”Information, direktkontakter, föreningskontakter som jag tycker är lite svårt att uppnå, det är det vad vi har gjort. Att det är en naturlig utveckling det är jag helt säker på att det är, men positiv särbehandling i vissa sammanhang det tror jag att man skulle kunna använda sig av.”

”Det krävs att politiker, chefer och tjänstemän tar frågan på allvar och lyfter upp den.”

”Jag tror att man ska jobba med sig själv. Man behöver ju inte positivt särbehandla om man istället jobbar med sig själv och är öppen inom kompetenser man vill ha. Man ska vara öppen och försöka komma över sina egna fördomar i tankesättet. Kan man förändra sig själv, kan man också uppnå hög grad av etnisk mångfald.”

4.6.1 Summering

Intervjupersonernas åsikter skiljde sig en aning i den här frågan. Intervjuutsagorna visade att intervjupersonerna inte hade så många konkreta idéer på hur man skall åstadkomma etnisk mångfald i en organisation, även om de kom med förslag, och att det inte är en så prioriterad fråga kan vara anledningen till detta. Det framkom ett antal förslag som t.ex. att personal utbildar sig, att information om etnisk mångfald är viktigt, att tänka på etnisk mångfald vid rekrytering och även att positiv särbehandling kan vara en säråtgärd för att uppnå etnisk mångfald. Att uppnå etnisk mångfald i en organisation genom en naturlig väg ansågs vara det bästa sättet. En naturlig väg uppnår man genom att personer med en annan etnisk bakgrund utbildar sig och på så sätt kommer in i en organisation. Att uppnå etnisk mångfald i en organisation genom en naturlig väg ansågs även i vissa fall ta alldeles för lång tid och att då de andra alternativen var ett sätt att skynda på processen. Vad gäller Kommun B så skilde sig åsikterna lite beroende på partitillhörighet. Politikern från det högra blocket uppfattade jag vara mer konkret än politikern från det vänstra blocket.

4.7 Slutkommentar

Jag uppfattade att de flesta intervjupersonerna ansåg etnisk mångfald vara en känslig fråga och att de noga tänkte efter vad de svarade. Det som tydligt går att läsa mellan raderna är att etnisk mångfald inte är en tillräckligt prioriterad fråga och när väl etnisk mångfald kommer på tal så uppstår det ett vi-och-dem tänkande även om intervjupersonerna gör sitt bästa för att undvika det. Detta vi-och-dem tänkande uppstår när man gör ett likhetstecken mellan etnisk mångfald och invandrare/nysvenskar, på andra sidan återstår svenskar dvs. de som inte är invandrare/nysvenskar. På ett sätt blev jag förvånad över att när etnisk mångfald kom på tal så tänkte man direkt på invandrare/nysvenskar och inte på att det redan finns personer med en annan etnisk bakgrund som har levt i Sverige under en längre tid. Dessutom blev jag negativt överraskad över att man ansåg att man uppnår etnisk mångfald i takt med att personer med en annan etnisk bakgrund utbildar sig. Ingen av intervjupersonerna påpekade eller lyfte fram att det redan finns utbildade personer med en annan etnisk bakgrund än den svenska, vilket jag uppfattade var väldigt negativt. Däremot var det intressant och positivt överraskande att det inte tycks finnas några tydliga ideologiska skiljelinjer politiker emellan vad gäller etnisk mångfald, vilket jag anser kan vara positivt för beslut som rör den etniska mångfalden.