Handledare: Författare: Urban Karlsson Abeline Benie Kelly Ndayimishiye
VÅGA SE OCH
AGERA
En deskriptiv studie om våld mot
kvinnor med intellektuell
funktionsnedsättning
DARE TO SEE AND TO ACT
A descriptive study on violence against women
with intellectual disabilities
UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete Examensarbete, 15 hp
Termin 6, HT -20
Författare: Abeline Benie & Kelly Ndayimishiye Handledare: Urban Karlsson
Våga se och agera – en deskriptiv studie om våld mot kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning
Dare to see and to act – a descriptive study on violence against women with intellectual disabilities
Sammanfattning
Enligt forskning löper kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning högre risk att utsättas för våld i nära relation. Syftet med denna kvalitativa studie är att få kunskap om och belysa hur de yrkesverksamma hanterar våld mot kvinnor med funktionsnedsättning, med särskilt fokus på intellektuella funktionsnedsättningar. Vidare är syftet att undersöka de
yrkesverksammas upplevelser av att jobba med denna målgrupp. Studien genomfördes med semistrukturerade intervjuer där vi intervjuade två socialsekreterare från socialtjänsten samt två yrkesverksamma från kvinnojourer. Vår data insamlades i form av intervjuer med erfarna yrkesverksamma. Något som vi upptäckte i studien är att det finns en stor kunskapslucka när det gäller frågan om våld mot kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning. Denna brist på kunskap påverkar i sin tur de yrkesverksammas förmåga att upptäcka våldet och därefter erbjuda lämpliga åtgärder för dessa kvinnor. Det är samhällets ansvar att se till att alla våldsutsatta människor får det stöd och skydd de har rätt till. Vårt resultat visar därmed att kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning erbjuds samma stöd och insatser som kvinnor utan intellektuell funktionsnedsättning. Stödet som dessa kvinnor får är dock otillräckligt då de är i behov av ett stöd som är också lämpligt för deras funktionsnedsättning. Vårt resultat visar även att kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning inte tas på allvar och försummas av samhället. Detta gör att de inte vågar berätta om våldet i rädslan att bli misstrodd. Vidare hänvisar resultatet att kön och funktionsnedsättning påverkar den typ av våld som kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning är utsatt för, därför kan man säga att dessa kvinnor är dubbelt utsatta. Slutligen har vi konstaterat att våld mot kvinnor med intellektuell
funktionsnedsättning behöver belysas och uppmärksammas mer.
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till våra intervjupersoner som tog sig tid för att ställa upp för vår studie. Tack för att er medverkan har gjort det möjligt för oss att genomföra vår studie. Vi vill även tacka Aimée och Anitha för all hjälp.
Jag, Kelly vill hjärtligt tacka dig Abeline för allt hårt arbete du la på denna uppsats, du har fungerat som psykolog, handledare och IT personal under hela processen. Thank you - Grandma.
Jag, Abeline vill tacka dig Kelly L. för ett bra samarbete! Det har varit svåra stunder men du har lyckat hålla en positiv inställning genom hela processen.
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 1 1.1. PROBLEMFORMULERING ... 2 1.2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 2 1.3. AVGRÄNSNINGAR ... 3 1.4. RELEVANS FÖR SOCIALT ARBETE ... 3 2. CENTRALA BEGREPP ... 5 2.1. FUNKTIONSNEDSÄTTNING OCH FUNKTIONSHINDER ... 5 2.2. OLIKA TYPER AV FUNKTIONSNEDSÄTTNING ... 5 2.3. OLIKA GRADER AV INTELLEKTUELLA FUNKTIONSNEDSÄTTNINGAR ... 6 2.4. DEFINITION AV VÅLD ... 6 2.5. INTERSEKTIONALITET ... 7 3. TIDIGARE FORSKNING ... 8 3.1. FUNKTIONSNEDSATTA OCH DERAS POSITION I SAMHÄLLET ... 8 3.1.1. Historiskt perspektiv ... 8 3.1.2. Genusperspektiv ... 8 3.2. VÅLD I NÄRA RELATIONER MOT KVINNOR ... 9 3.3. VÅLD MOT KVINNOR MED INTELLEKTUELLA FUNKTIONSNEDSÄTTNINGAR ... 9 3.3.1 Beroende ... 10 3.3.2. Osynlighet ... 10 3.3.3. Sårbarhet ... 11 3.4. STÖD OCH INSATSER ... 11 3.5. FÖREBYGGANDE ARBETE ... 12 4. MATERIAL OCH METOD ... 14 4.1. VAL AV METOD ... 14 4.2. URVAL ... 14 4.3. PRESENTATION AV INTERVJUPERSONER ... 15 4.4. KONSTRUKTION AV INTERVJUGUIDEN ... 15 4.5. TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 15 4.6. ANALYS AV INSAMLAT MATERIAL ... 17 4.7. ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 17 4.8. VALIDITET OCH RELIABILITET ... 18 4.8.1. Validitet ... 18 4.8.2. Reliabilitet ... 19 4.9. ARBETSFÖRDELNING ... 19 4.10. METODDISKUSSION ... 19 5. RESULTAT OCH ANALYS ... 21 5.1. VÅLD OCH VÄRME ... 21 5.1.1. Abstrakt tänkande ... 21 5.1.2. Förekommande våld ... 22 5.1.3. Strategiskt sätt för att reducera kvinnornas utsatthet ... 23 5.2. DET PRAKTISKA STÖDET OCH HJÄLPINSATSER ... 24 5.2.1. Skyddat boende ... 24 5.2.2. Stödsamtal ... 25 5.3. YRKESVERKSAMMAS UPPFATTNINGAR OM STÖD OCH INSATSER ... 27 5.3.1. Bemötande ... 27 5.3.2. Kompetensbrist ... 285.3.3. Förändringsarbete ... 30 5.4. SLUTSATS ... 31 6. DISKUSSION ... 33 6.1. FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING ... 34 REFERENSLISTA ... 36 BILAGOR ... 40 BILAGA 1 - INTERVJUGUIDEN ... 40 BILAGA 2 - INFORMATIONSBREV ... 41
Förkortningar
BRÅ Brottsförebyggande rådet FN Förenta nationerna
LSS Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade NCK Nationellt centrum för kvinnofrid
SOL Socialtjänstlagen
SOU Statens offentliga utredningar WHO Världshälsoorganisationen
1
1. Inledning
Våld mot kvinnor i nära relationer är ett problem som har uppmärksammats globalt, vad som dock inte har uppmärksammats lika mycket är när våldet kopplas till funktionsnedsättning. Forskning kring våld mot kvinnor med funktionsnedsättning är idag begränsad. Enligt BRÅ (2007) började forskning kring personer med funktionsnedsättningar och deras utsatthet först under slutet av 1900-talet. Personer med funktionsnedsättningar har genom tiden förpassats till eller gömts i utkanterna av samhället. Malmberg & Färm (2008) skriver i rapporten dolda offer att kvinnor med funktionsnedsättning löper högre risk att utsättas för våld i nära
relationer än både kvinnor utan funktionsnedsättning samt män med funktionsnedsättning.
NCK (2013) anmärker att när det gäller våld i nära relationer finns det en anledning att misstänka ett högre mörkertal bland kvinnor med funktionsnedsättning än bland kvinnor generellt. Detta kan bero på att kvinnor med funktionsnedsättning inte anmäler brottshändelse till polisen på grund av deras påtagliga beroendeställning till våldsutövare eller rädsla för att bli misstrodd. Konsekvensen blir ett avsevärt mörkertal eftersom anmälningsbenägenheten är låg och problematiken blir osynliggörs.
Kvinnor med funktionsnedsättning blir utsatta för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld,
dessutom kan våldet i deras fall riktas mot själva funktionsnedsättningen också (NCK, 2013). Våldet riktad mot funktionsnedsättningen kan vara att en kvinna med rörelsenedsättning inte får hjälp av sin partner att komma ur sängen genom att hen placerar hennes rullstol utom räckhåll (Andersson, 2015). Det framgår i en studie utförd i EU år 2012 att 15 procent högre andel av kvinnor med funktionsnedsättning har blivit utsatt för fysiskt och sexuellt våld efter de har fyllt 15 år än deras jämnåriga utan funktionsnedsättning (NCK, 2013). I en liknande studie gjord i Sverige framkommer även att 33 procent av kvinnor med fysisk eller psykisk funktionsnedsättning har varit föremål för hot, våld eller sexuella trakasserier av en man efter 15 års dagen (NCK, 2013). År 2006 antog FN konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning då det hade uppmärksammats att kvinnor och flickor med
funktionsnedsättning löper större risk att utsättas för våld, övergrepp eller försummelse både in- och utanför hemmet (Socialdepartementet, 2008).
Det finns däremot brister på rikstäckande studier eftersom många studier som gjorts under åren är inte representativa för alla funktionsnedsättningar. De vanligaste brotten som ofta förekommer mot personer med funktionsnedsättning är misshandel, sexuellt våld,
bedrägerier, stöld och olaga hot (Andersson, 2015). På grund av att dessa studier inte är representativa för alla funktionshindersgrupper blir det svårt att sammanställa resultatet. Det blir därför svårt att veta om vissa grupper är mer utsatta än andra. Att alla inte kommer med i studien kan bero på att metoden som använts i studien inte är lämplig för alla
2
1.1. Problemformulering
Andersson (2015) lyfter upp riskfaktorer som måste finnas för att en individ med
funktionsnedsättning ska utsättas för våld eller övergrepp. Dessa riskfaktorer är graden av beroende, osynlighet, sårbarhet samt en önskan om att vara som andra. Riskfaktorerna och funktionsnedsättningens svårigheter påverkar graden av utsattheten. Utsattheten för denna målgrupp är dold på grund av att funktionsnedsättningen inte noteras i samband med
polisanmälningen (Andersson, 2015). Detta styrks även i rapporten "dolda offer" skriven av Malmberg & Färm (2008), där påpekar de att det har funnit svårigheter att få fram ett underlag som visar antal och vilken typ av brott personer med funktionsnedsättningar vanligtvis utsätts för. En konsekvens av detta är att författarna hade även svårt att identifiera vilken typ av funktionsnedsättning de våldsutsatta har. Andersson (2015) påtalar okunskap inom rättsväsendet och benämner att personer med intellektuell funktionsnedsättning som de mest utsatta. Hon skriver att personer med intellektuell funktionsnedsättning inte alltid får chansen att berätta deras version av en händelse på grund av fördomar som finns om att det inte går att förhöra dem. Barron (2004) anmärker likväl att kvinnor med funktionsnedsättning uppfattas ofta som opålitliga på grund av de fördomarna om att de hittar på eller inbillar sig övergrepp av olika slag. Därför har våld i nära relationer mot kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning väckt vårt intresse eftersom det är ett stort samhällsproblem som inte pratas tillräckligt mycket om.
Socialtjänsten ansvarar för att våldsutsatta kvinnor får det stöd och hjälp de behöver
(Socialstyrelsen, 2011). Enligt SoL 5 kap. 11§ ska socialnämnden särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. Vid insamling av kunskap har vi uppmärksammat brist på handlingsplaner för de professionella när det kommer till våld mot kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning. Vi anser att det bör förskaffas mer kunskap och förståelse hos de yrkesverksamma om hur de ska ta sig an problematiken. Brist på kompetens och handlingsplaner inom myndighetsutövningen kan leda till att våldet inte upptäcks men också att felaktiga insatser erbjuds (BRÅ, 2007). Vi vill därför i vår studie få en ökad förståelse för hur socialtjänsten och kvinnojourer handskas med denna problematik.
1.2. Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att få kunskap om och belysa hur de yrkesverksamma hanterar våld i nära relationer mot kvinnor med funktionsnedsättning, med särskilt fokus på intellektuell funktionsnedsättning. Vidare är syftet att undersöka de yrkesverksammas upplevelser av att jobba med denna målgrupp.
Syftet kommer att besvaras med hjälp av nedanstående frågeställningar: ● Vilka hjälpinsatser finns det för våldsutsatta kvinnor med intellektuell
3
● Hur ser de yrkesverksamma på insatser som erbjuds för dessa våldsutsatta kvinnor?
1.3. Avgränsningar
Studien kommer att avgränsas till att endast studera de yrkesverksammas erfarenheter av att jobba med kvinnor med intellektuell fuktionsnedsättning som har upplevt våld i nära
relationer. Med ” yrkesverksamma” syftar vi på socialsekreterare som jobbar på
socialtjänsten inom funktionshinderområdet eller våldenheten. Vi syftar även på personal som jobbar på kvinnojourer. Vi har valt att benämna vårt urval för ”yrkesverksamma” då de har olika yrkesrollen. Med våld i nära relation menas våld som förekommer när den utsatta har en nära relation till och ofta starka känslomässiga band till förövaren. Detta försvårar för den våldsutsatta att motstå och senare i uppbrottsprocess (NCK, u.å). När det gäller kvinnor med funktionsnedsättning kan våldet uppkomma inom och utanför hemmet eftersom de flesta är beroende av andra för vård, det kan exempelvis vara att någon i familjen, personlig
assistent, partner eller vårdpersonal. Att vara beroende av andra ökar sårbarheten för personer med funktionsnedsättning eftersom de måste släppa andra människor nära inpå sig. Våldet kan därför ske i det egna hemmet eller boendet, dagligverksamheten, färdtjänst eller i taxi (Andersson, 2015).
Anledningen till att vi har valt att avgränsa vår studie till kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning är för att de är en väldig utsatt målgrupp som lever i utkanten av samhället. Vi är medvetna om att det även finns män med funktionsnedsättningar som lever med våld i nära relationer men vi anser att om vi skulle inkludera ytterligare målgrupper skulle studien bli för stor och tiden inte skulle räcka till. Vi har även valt att begränsa oss till yrkesverksamma som jobbar med våld i nära relation och yrkesverksamma som jobbar inom funktionshinderområdet. Varför vi gjort denna avgränsning är för att vi tror att dessa
verksamheter kommer kunna bidra med en bredare insyn för problematiken.
1.4. Relevans för socialt arbete
Malmberg & Färm (2008) menar i deras rapport att individer med funktionsnedsättningar blir osynliggjorda som offer samt att det finns brister i bemötandet från myndigheter. Vidare förklarar skribenterna att personer med intellektuell funktionsnedsättning är särskilt utsatta eftersom de ibland inte har förmåga att vidmakthålla sina rättigheter. Trots all forskning kan man märka en brist på information om stöd och vägledning till verksamma myndigheter och föreningar såsom socialtjänsten och kvinnojouren. Det är väsentligt att dessa professioner har kunskap och stöd för att kunna erbjuda adekvat hjälp då det är de som har det ledande
ansvaret för att se till att människor som far illa får stöd.
Malmberg & Färm (2008) konstaterar även att socialtjänsten, i synnerhet LSS och SoL verksamheter, som jobbar direkt med målgruppen, har kännedom att tjejer och kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning utsätts för våld eller övergrepp. Dessvärre anmäls inte brottshändelserna och anledningen till detta är att brottsoffren oftast inte vet att de utsätts för
4
övergrepp eller att anhöriga eller personal inte vill anmäla direkt till polisen. Enligt SoL 5 kap 11 § och 4 kap 1 § har socialtjänsten skyldighet att tillgodose alla brottsoffer och deras
närståendes behov av hjälp och stöd. Följaktligen är socialtjänsten ansvarig att se till att de våldsutsatta kvinnorna får stöd och eventuellt skydd. Ämnet är relevant för socialt arbete på grund av den ökade kunskap och tydliga regler och riktlinjer, speciellt för våld mot kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning. Socialtjänsten och kvinnojouren kan bistå med hjälp och stöd för att ändra deras situation samt att tillvarata på deras rättigheter.
5
2. Centrala begrepp
2.1. Funktionsnedsättning och funktionshinder
Över tid har olika begrepp använts för att beskriva individer med funktionsnedsättning, från handikappad till funktionshinder. Idag beskrivs funktionshinder istället som de begränsningar som en individ möter i relation till sin omvärld (Diskrimineringsombudsmannen, 2020). Ordet funktionshinder används inte längre för att beskriva människor med
funktionsnedsättningar. Idag används ordet funktionsnedsättning.
Diskrimineringsombudsmannen (2020) definierar funktionsnedsättning som en person som har en nedsatt fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. Nedsättningen kan uppkomma från en sjukdom eller skada. Det kan även vara medfödd eller uppstå efter födseln. Funktionsnedsättningen kan beroende på en kortvarig eller permanent orsak. I vår studie kommer vi att använda begreppet funktionsnedsättning i enlighet med
Diskrimineringsombudsmannens definition.
2.2. Olika typer av funktionsnedsättning
Enligt Andersson (2015) finns det olika typer av funktionsnedsättningar och vissa kan medföra ett omfattande hjälpbehov i vardagen men andra mindre eller inga alls. En
funktionsnedsättning kan vara fysisk, psykisk eller intellektuell (Andersson, 2015). Det kan vara att en person har flera funktionsnedsättningar på samma gång. Forskning tyder på att tre grupper är speciellt utsatta och sårbara. Dessa grupper är neuropsykiatriska, psykiska och intellektuella funktionsnedsättningar.
Fysiska funktionsnedsättningar kan innebära att man har svårigheter med användning, balans och styrning av olika kroppsdelar såsom armar, bål eller ben. Exempel på fysiska
funktionsnedsättningar kan vara cerebral pares eller ryggmärgsbråck (Andersson, 2015). Med psykiska funktionsnedsättningar menas en person som har svårigheter med att
genomföra olika aktiviteter på viktiga livsområden (Nationell psykiatrisamordning, 2006). Det kan vara på grund av arv, miljö, gener, psykologiska och psykosociala faktorer. Några av de vanligaste psykiska funktionsnedsättningarna är olika former av psykoser, depression och bipolär sjukdom (Andersson, 2015). Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som är en medfödd psykisk funktionsnedsättning, innebär att hjärnan fungerar annorlunda och det resulterar i att man har kognitiva svårigheter. De vanligaste funktionsnedsättningarna är ADHD, Aspergers syndrom, Tourettes syndrom och språkstörning (Andersson, 2015). Intellektuella funktionsnedsättningar eller utvecklingsstörning innebär att man har svårt att ta emot, bearbeta och förmedla information, vilket i sin tur försvårar den kognitiva inlärningen men även hur tankar och känslor förmedlas. Det är vanligt att många med intellektuell funktionsnedsättning tänker och utvecklas långsammare än individer utan intellektuell
6
funktionsnedsättning. Detta varierar dock från individ till individ med hänsyn till graden av utvecklingsstörning (Andersson, 2015).
2.3. Olika grader av intellektuella funktionsnedsättningar
Det finns tre grader av intellektuell funktionsnedsättning; lindrig, måttlig och svår. Andersson (2015) redogör att med en lindrig intellektuell funktionsnedsättning har man förmåga att klara vardagslivet för det mesta själv men kan behöva hjälp med praktiska saker som att sköta sin ekonomi.
När man har en måttlig intellektuell funktionsnedsättning kan man oftast prata och även förstå saker som är enkla och konkreta som hör ihop med vardagslivet. De behöver mycket hjälp och stöd av människor som hjälper dem med att ta ansvar för deras vardag som till exempel laga mat, tvätta kläder och passa tider (Andersson, 2015).
En svår intellektuell funktionsnedsättning leder till svårigheter att tala och måste därför visa känslor med kroppen genom ansiktsuttryck och rösten. Det är vanligt att personer med en svår intellektuell funktionsnedsättning att också ha andra funktionsnedsättningar som till exempel rörelsehinder. Människor som har flera funktionsnedsättningar blir ännu mer utsatta och beroende då man behöver hjälp och stöd av andra i större utsträckning (Andersson, 2015).
2.4. Definition av våld
“Våld är en maktutövning. Våld är varje handling som skadar, smärtar, skrämmer eller kränker en person. En handling som får denna person att göra något mot sin vilja eller avstå från att göra något den vill” (Andersson, 2015, s.43).
Det finns olika typer av våld; fysiskt, psykiskt, ekonomiskt, sexuellt och försummelse bland annat. NCK (u.å) skriver att fysiskt våld kan vara i form av allt från knuffar, slag, sparkar eller stryptag. Denna typ av våld leder ofta till fysiska skador som inte går att dölja som till exempel frakturer, ögonskador, rivmärken, blåmärken. Enligt NCK (u.å) kan psykiskt våld innefatta verbala hot, isolering, förolämpningar eller olika former av kontrollmakt mot individen. Stalkning och andra trakasserier är ytterligare exempel på psykiskt våld. Sexuellt våld är allt från ovälkommen beröring till att tvingas utföra sexuella handlingar. Gränsen mellan frivilliga och ofrivilliga sexuella handlingar riskerar ibland att bli oklara för den våldsutsatta som tvingas vara sexuellt tillgänglig för att undvika annat våld (NCK, u.å). Ekonomiskt våld innebär att förövaren tar kontroll över den våldsutsattas ekonomi mot dennes vilja. Isdal (2001) förklarar att ekonomiskt förtryck är när förövaren inskränker den enskildes ekonomiska tillgång eller hindra personen att försörja sig själv. Andersson (2015) beskriver försummelse som till exempel att inte få hjälp med sin medicin eller hygien.
7
Eliasson & Ellgrim (2006) hävdar att kvinnor med utländsk bakgrund, kvinnor med missbruksproblematik samt kvinnor med olika funktionsnedsättningar är mest sårbara och riskerar att utsättas för våld. Denna utsatthet är mest grundad i språkhinder, kunskapsbrist för det svenska rättssystemet samt i okunskap för de hjälpinsatser som samhället erbjuder. Eliasson & Ellgrim (2006) uppmärksammar speciellt våldet som kvinnor med intellektuella funktionsnedsättningar utsätts för. Författarna menar att deras utsatthet är oftast glömd samt ökar med graden av funktionsnedsättning. Barron (2016) poängterar att vara kvinna och ha en funktionsnedsättning beskrivs som en dubbel utsatthet, och därför borde man definiera våldet på ett intersektionellt perspektiv.
2.5. Intersektionalitet
Ahrne (2016) förklarar att begreppet intersektionalitet lyfter fram situationer av förtryck som sker i skärningspunkten mellan olika former av sociala maktrelationer. Exempelvis förtryck som sker i skärningspunkt mellan könsmaktsordning och funktionsnedsättning. En
utgångspunkt för intersektionell analys är att människors möjligheter, erfarenheter och identiteter bottnar i olika positioner i samhället. Dessa positioner kan inte förstås om man studerar dem var för sig utan måste analyseras tillsammans, för att se hur de samverkar eller motverkar varandra (Barron, 2016).
8
3. Tidigare forskning
I detta avsnitt kommer vi presentera tidigare forskning. Vi kommer att dela upp avsnittet i fem delar där vi lyfter upp om funktionsnedsatta och deras position i samhället, våld i nära relationer mot kvinnor, våld mot kvinnor med funktionsnedsättning, stöd och insatser samt det förebyggande arbete.
3.1. Funktionsnedsatta och deras position i samhället
3.1.1. Historiskt perspektiv
Levnadssättet för människor med funktionsnedsättning har alltid varit begränsat. I många kulturer lämnades barn med mer eller mindre betydande missbildningar att dö. I början av 1700-talet ansågs människor med funktionsnedsättning vara Guds straff på grund av familjens synder. Dessa människor ansågs vara besatt av orena andar och kyrkan fick då i uppgift att bota dem genom att föra bort djävulen. Men i kyrkans historia finns det också en annan bild av människor med funktionsnedsättning där de beskrivs som speciella människor som är beskyddade av Gud. Människor med funktionsnedsättning hade det svårt men deras situation varierade stort beroende på vilken funktionsnedsättning man hade. De döva, blinda, stumma och rörelsehindrade kunde ofta få jobb. De som kallades för sinnessjuka och
sinnesslöa, benämns idag som intellektuell funktionsnedsättning, kunde knappast få jobb, de hamnade istället på fattighus (Grunewald, 2009).
I Sverige har människor med funktionsnedsättning hänvisats till anstalter när de ansågs vara obildbara, och levde därmed i samhällets utkant. Under 1930-talet byggdes sinnessjukhus för så kallade sinnesslöa. Sinnessjukhuset till skillnad från sinnesslöanstalter, kallade de inlagda för patienter och dessa sjukhus förde journal likt vanliga sjukhus (Engwall, 2004). På dessa sinnessjukhus fick de intagna utstå behandlingar som idag kan efterliknas med tortyr. Ett av sinnessjukhuset, Vipeholm, utförde ett experiment i syfte att orsaka karies genom att mata de intagna med en extrem mängd godis. I två år fortgick experimentet och mer än 50 personer fick sina tänder förstörda. På ett annat sinnessjukhus Salberga var läkarna övertygade att psykisk ohälsa var en sjukdom som drabbade hjärnan och som behandling var patienterna tvungna att ligga i 40-graders varmt vatten i 24 timmar eller mer (Matstoms, 2005).
3.1.2. Genusperspektiv
Kvinnor som diagnostiserades som sinnesslöa skickades till Västra Mark som öppnades under 1931-talet. Orsak till intagning var bland annat att kvinnorna var sexuellt opålitliga och våldsamma. Engwall (2004) skriver att flera journaler från Västra Mark visade att kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp från deras anhöriga betraktades som medskyldiga och åtalades till sexualbrott. Med tanken på att dessa kvinnor hade diagnostiserats som sinnesslöa
9
och därmed inte kunde avtjäna ett fängelsestraff, skickades de istället till Västra Mark sjukhus. En av läkarna på Västra Mark påpekade att på grund av kvinnornas naiva
medgörlighet kunde det förekomma att de lurades och födde ett barn till världen och detta skulle förhindras (Engwall, 2004). Grunewald (2009) skriver att rashygieniska tankegångar var aktuella under 1900-talet och då sågs människor med funktionsnedsättning som den försämrade rasen och hindrade samhällets utveckling. Under 1915 införde staten Lag om äktenskaps ingående och upplösning som innebar äktenskapsförbud för människor med sinnessjukdom, sinnesslöhet eller epilepsi. Anledningarna till att de inte fick gifta sig var bland annat för att funktionsnedsättningar eller sjukdomar inte skulle överföras till nästa generationer, men även för att människor med funktionsnedsättningar ansågs brista i förmåga att försörja sig (Engwald, 2004). Statens mål var att förhindra funktionsnedsättningen att gå i arv till barnen. Det var även vid den tidpunkten som det blev möjligt att tvångssterilisera människor med funktionsnedsättning. Ett krav för utskrivning för många kvinnor med funktionsnedsättning var att samtycka till sterilisering (Engwald, 2004). För den svenska steriliseringspolitiken var det viktigare att kvinnor med funktionsnedsättning steriliserades istället för män. Engwald (2004) nämner att av alla steriliseringarna var 93 procent av de 62 888 kvinnor. Detta visar tydligt att dessa kvinnor var utsatta på grund av deras kön. Trots förändringar i synen på människor med intellektuell funktionsnedsättning finns det
fortfarande i dagens samhälle ett historiskt arv gällande sexualitet och föräldraskap (Engwald, 2004).
3.2. Våld i nära relationer mot kvinnor
Forskning om mäns våld mot kvinnor är i dagsläget utbredd och samhället satsar högt för att i första hand förebygga problematiken. Eliasson & Ellgrim (2006) skriver att våld mot kvinnor alltid har funnits men det är först i början av 1990-talet som det började uppmärksammas. Innan dess var våld mot kvinnor, speciellt i familjen, en privat sak. WHO (2002) fastlägger att kvinnor är speciellt utsatta i områden där ojämlikheter mellan män och kvinnor är stora och könsroller är rådande och principfasta. Det påpekas även att kulturella normer i ett land eller område kan främja mäns våld mot kvinnor och straff eller repressalier mot brottet blir således svaga eller icke-existerande. Eliasson & Ellgrim (2006) klargör även att mäns våld mot kvinnor har förklarats med flertal perspektiv, dock var det när genusperspektivet introducerades som våldet började förstås. Författarna konkluderade med att våldet i slutändan alltid orsakas av ojämlikheter mellan kön.
3.3. Våld mot kvinnor med intellektuella funktionsnedsättningar
Med funktionsnedsättningar menar referenserna funktionsnedsättningar generellt, inte specifikt intellektuella.
Barranti & Yuen (2008) skriver att kvinnor med funktionsnedsättning är mer benägna att stanna kvar i våldsamma relationer under längre perioder i jämförelse med kvinnor generellt.
10
Trots detta nämner Plummer & Findley (2012) att det brister kunskap och uppmärksamhet om just våld mot kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning. Brist på kunskap och uppmärksamhet leder till att dessa kvinnor glöms i samhället och att de inte får den hjälp och stöd som de är i behov av.
Andersson (2015) nämner i sin bok att de vanligaste brotten som människor med
funktionsnedsättning utsätts för är misshandel, sexuellt våld, bedrägerier, stöld och olaga hot. Kubis (2002) skriver om sin undersökning som utfördes på gruppbostäder och
dagverksamheter för både kvinnor och män med intellektuell funktionsnedsättning. Undersökningen gjordes i en medelstor stad med 49 gruppbostäder. Resultatet visade att under de senaste åren hade det förekommit en eller flera olagliga handlingar såsom
ofredande, misshandel, olaga hot och sexuella övergrepp i 43 av 49 gruppbostäderna. Dessa olagliga handlingar anmäldes inte till polisen av varken boendepersonalen eller den
våldsutsatta. Ingen hjälp erbjudes av omgivningen för den som blev utsatt. Att dessa
människor med intellektuell funktionsnedsättning inte får hjälp av omgivningen kan bero på att problematiken inte har uppmärksammats nog. Detta kan i sin tur resultera i att dessa människor inte får hjälp eller stöd från varken socialtjänsten, sjukvården eller polisen när de behöver det. En konsekvens som kan uppkomma om ett brott inte anmäls kan vara att den våldsutsatta inte får möjlighet till upprättelse, skadestånd eller brottsskadeersättning (Andersson, 2015). Men risken är också hög att de utsätts för nya övergrepp av samma gärningsperson (Plummer & Findley, 2012).
BRÅ (2007) lyfter i sin rapport fram de tre faktorer som beskriver och förklarar utsattheten mot kvinnor med funktionsnedsättning. Det handlar om beroende, osynlighet och sårbarhet.
3.3.1 Beroende
Det är vanligt att kvinnor med funktionsnedsättning är beroende av andra i sitt dagliga liv. Det kan exempelvis handla om vård, stöd eller service som genomförts av personliga assistenter eller närstående. Dessa människor kan vara de som uppmärksammar våldet som kvinnan är utsatt för men de kan också vara förövarna. Att vara beroende av vårdare och andra människor speciellt vid en våldsam situation, kan leda till en förstärkning av den sårbarheten som funktionshindret innebär eftersom den ena parten behöver den andres hjälp för att fungera (Socialstyrelsen, 2011). Risken blir högre för kvinnor med
funktionsnedsättning att bli utsatta för våld, speciellt om våldet utövas av vårdare. Beroendet kan även medföra en risk för upprepat våld (BRÅ, 2007). Därför är det viktigt i det här fallet att våldet upptäckts tidigt.
3.3.2. Osynlighet
Osynlighet kan handla om att kvinnor med funktionsnedsättning utsätts för brottsliga handlingar som inte betraktas som våldsbrott i olika verksamheter. Bristande kunskap kan vara en konsekvens till att kvinnor med funktionsnedsättning blir exkluderade och osynliga i samhället (Socialstyrelsen, 2011). I särskilda boenden förekommer det ofta ursäkter som osynliggör att personen är utsatt för brott. Brottsliga handlingar benämns i stället med
11
bortförklaringar som missförhållanden eller brister i olika verksamheter (Andersson, 2015). En annan form av osynlighet är att kvinnor med funktionsnedsättning ses som könlösa och icke-sexuella. Dessa kvinnor identifieras istället med sin funktionsnedsättning. Denna könsblindhet bidrar till att osynliggöra sexuella övergrepp eftersom det är svårt att tänka sig att de skulle kunna bli utsatta för sexuellt våld eller fysiskt våld från sin partner. Det gör så att dessa kvinnors utsatthet blir till något som varken finns eller syns, vilket gör våldet osynligt (Andersson, 2015).
3.3.3. Sårbarhet
Socialstyrelsen (2011) menar att sårbarheten varierar beroende på typ av
funktionsnedsättning samt hur allvarlig den är. Forskning visar att kvinnor med psykiska och intellektuell funktionsnedsättning är en särskild grupp med stor risk att utsättas för våld. Orsaken till detta är för att personer med intellektuell funktionsnedsättning har bland annat svårigheter att skilja på vad som är rätt eller fel samt besitter sämre tidsuppfattning. Det gör de sårbara eftersom det finns en stor risk att de hamnar i en situation med skadliga
konsekvenser som de inte förstår själva (Andersson, 2015). BRÅ (2007) tar upp fyra omständigheter som kan öka sårbarheten för kvinnor med funktionsnedsättning att utsättas för våld och dessa är:
● frånvaro eller brister i sexualundervisning. ● vårdares tillgång till kvinnans kropp.
● risken att övertalas att uppfylla behov hos och krav från omgivningen som kan uppfattas som svåra att stå emot (detta gäller särskilt kvinnor med intellektuella funktionsnedsättning).
● svag sexuell självkänsla på grund av funktionsnedsättningen.
3.4. Stöd och insatser
Hydén, Överlien, Ericsson, Wiman & Grönberg Eskel (2016) förklarar att det finns olika insatser som bidrar till att ge den våldsutsatta kvinnan skydd och stöd samt behandling för sina psykiska skador. Kommunen har det största ansvaret att ge stöd och hjälp till kvinnan. Insatserna som erbjuds är stödsamtal i grupp och skyddat boende (Hydén et al., 2016). Författarna förklarar vidare att det finns många kvinnojourer och brottsofferjourer som den våldsutsatta kvinnan kan vända sig till. Utöver skyddat boende kan även polisen erbjuda olika grader av skydd. Rättsmedicinalverket erbjuder sina insatser genom att dokumentera den våldsutsattas skador och utfärda rättsintyg. Kvinnor med funktionsnedsättning erbjuds liknande insatser som kvinnor utan funktionsnedsättning. Det kan resultera i att kvinnor med funktionsnedsättning inte får de stöd och insatser som passar dennes funktionsnedsättning. Utsatthet för våld kan leda till psykologiska och sociala problem för kvinnor med
12
problem som har grund i övergrepp och rädsla bland annat (SOU, 2006). Trots allt finns det stora brister när det gäller stöd och insatser till våldsutsatta kvinnor med intellektuell
funktionsnedsättning. Socialstyrelsen nämner att många kvinnojourer saknar möjligheten att ta emot kvinnor med funktionsnedsättning, trots att dessa kvinnor precis som kvinnor utan funktionsnedsättningar ofta måste fly från sina hem vid misshandel i en nära relation. Finndahl (2001) skriver i sin studie att kvinnor med psykiatrisk funktionsnedsättning
upplever att de inte blir väl mottagna på jourerna. Ombudsperson på kvinnojourerna menar i sin tur att dessa kvinnor kan vara svåra att hjälpa eftersom jourernas verksamhet grundas på att alla kan klara sig själva. Studien visar att kvinnojourerna inte har tillräckligt med
kompetens för att behandla kvinnor med t.ex. svår ångest (Finndahl, 2001). Kompetensen om den dubbla utsattheten måste därför bli högre inom bland annat socialtjänsten och
verksamheter som har hand om våldsutsatta kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning (Malmberg et al., 2008).
3.5. Förebyggande arbete
Utvecklingscentrum dubbelt utsatt (2012), ett projekt som arbetade med framtagning och spridning av information kring våld mot kvinnor med funktionsnedsättning, skriver i deras rapport att det bör finnas tillgänglig information till de våldsutsatta. De vidare förklarar att den våldsutsatta ska kunna enkelt hitta vart man ska vända sig för hjälp då de flesta med intellektuell funktionsnedsättning inte vet att man kan vända sig till socialtjänsten för hjälp och stöd när det kommer till denna problematik. I deras strävan att bekämpa våld mot kvinnor med funktionsnedsättning har de skrivit rekommendationer till Socialstyrelsen om hur det uppsökande arbete som socialnämnden är ansvarig för enligt SoL 3 kap 4 §, ska se ut. De underrättar att socialtjänsten måste samverka med andra verksamheter såsom dagliga- och ideella organisationer som jobbar med målgruppen. Syftet med detta är att öka kunskap om att denna målgrupp blir likväl utsatt för våld i nära relation samt att det finns hjälp att få från kommunen. En rapport av NCK (2013) nämner också att det måste finnas en etablerad samverkan mellan berörda verksamheter för att kvinnor med funktionsnedsättning ska kunna erbjudas stöd och hjälp. I rapporten nämns även att eftersom det finns en tydlig okunskap om våld mot kvinnor med funktionsnedsättning borde yrkesverksamma som arbetar med
målgruppen få utbildning om våldet samt de olika aspekterna som måste tas hänsyn till när man bemöter en kvinna med intellektuell funktionsnedsättning.
BRÅ (2007) menar att det är viktigt att upplysa aktörer som jobbar med målgruppen om de forskning som finns. BRÅ (2007) konstaterar vidare att de kunskapsbrister som måste åtgärdas omgående är att utbilda yrkesverksamma hur man upptäcker våld samt hur man kommunicerar med våldsutsatta, speciellt de med en intellektuell funktionsnedsättning. Socialstyrelsen (2011) understryker även att evidensbaserade metoder eller insatser för att förebygga våld mot intellektuell funktionsnedsatta är bristfälliga i Sverige. Socialstyrelsen menar att denna målgrupp överlag kommer i kontakt med många yrkesverksamma eller verksamheter såsom stödpersoner och dagliga verksamheter. Därför kan dessa verksamheter med rätt utbildning och material fungerar som ett skyddsnät för människor som inte kan
13
utöva deras mänskliga rättigheter. Länsstyrelse i Stockholm har inlett ett arbete för att synliggöra våldet samt tagit fram en checklista för de yrkesverksamma som jobbar med personer med funktionsnedsättning (Socialstyrelsen, 2011). Checklistan fungerar som ett material för att öppna upp ett samtal mellan chefer och personal som ger stöd och service till personer med olika funktionsnedsättningar. Mikton, Maguire & Shakespeare (2014) utförde en studie som lyfter upp olika preventiva åtgärder som finns runt om i världen för att
förebygga våld mot funktionsnedsatta. Det effektivaste angreppssättet är enligt dem att utforma metoder för att motarbeta de tre faktor som används för att förklara kvinnornas utsatthet. Mikton et al. (2014) konkluderade i deras studie att dessa metoder, i synnerhet dem som riktar sig till personer med intellektuell funktionsnedsättning, inte har utvärderats för att bedöma deras kvalitet och effektivitet.
14
4. Material och metod
I detta kapitel kommer vi redogöra för studiens metod och tillvägagångssätt för att kunna besvara vårt syfte och frågeställningar.
4.1. Val av metod
För att besvara vårt syfte har vi valt att utföra en kvalitativ undersökning eftersom vi vill studera och uttala oss om de yrkesverksammas upplevelser och erfarenheter. En kvalitativ undersökning används oftast inom samhällsvetenskap då man är ute efter omätbara egenskaper hos informanterna (Larsen, 2018). Både Bryman (2011) & Larsen (2018) beskriver en kvalitativ undersökning som en metod för att få en djupare förståelse av
individernas upplevelser samt tankar på ett holistiskt perspektiv. Sohlberg & Sohlberg (2019) definierar sedan ett holistiskt perspektiv som en summa av enskilda som bygger upp en helhetsbild. Därför kändes denna metod som lämpligaste till vår studie. Vi antog en deduktiv ansats, vilket innebär i regeln att man utgår från tidigare kunskap eller teorier för att studera i vilken utsträckning teorin stämmer ihop med verkligheten i ett fall eller flera enskilda (Fejes & Thornberg, 2019). När man forskar med en deduktiv ansats styr tidigare kunskap eller teorier datainsamlingen och analysprocessen (Larsen, 2018).
En fördel med en kvalitativ metod är att man oftast möter sin informant under intervjun, vilket möjliggör att informanterna kan be om förtydligande av en fråga om de inte förstår samtidigt som intervjuaren kan ställa följdfrågor eller andra frågor när något väcker intresse. På det härsättet skapas en djupare förståelse av ett fenomen eftersom man får utvecklad och fylliga svar (Larsen, 2018). Nackdelen med en kvalitativ undersökning är att bearbetning av data är tidskrävande, vilket Larsen (2018) även påpekar i sin bok att det krävs en stor insats för att kunna kategorisera och skapa en översikt över det insamlade materialet.
4.2. Urval
I urvalsprocessen hade vi i första hand planerat att avgränsa oss till socialsekreterare som arbetar inom våld i nära relation samt inom funktionshinderområdet. Anledningen till detta är att dessa två enheter arbetar med insatser riktat mot våld i nära relationer och den andra med kvinnor med funktionsnedsättning. På grund av rådande omständigheterna med COVID-19 hade de flesta socialsekreterare på socialtjänsten för hög arbetsbelastning och kunde därmed inte medverka i denna studie. Efter litteraturgenomgången insåg vi även att många kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning inte ser socialtjänsten som en verksamhet som de kan vända sig till när det kommer till våld i nära relationer. Det var då vi bestämde oss att, utöver socialsekreterare, inkludera verksamma organisationer som eventuellt jobbar med
problematiken såsom kvinnojourer. På grund av studiens korta tidsperiod samt
informanternas tidsbrist valde vi att endast intervjua fyra yrkesverksamma, varav två på socialtjänsten och två på kvinnojour. Denna typ av urval kallas för stratifierat målstyrt urval
15
vilket i detta fall innebär att man väljer individer som jobbar på olika instanser (Bryman, 2018).
4.3. Presentation av intervjupersoner
Vi har intervjuat två socialsekreterare, en inom våld i nära relationer och den andra som biståndshandläggare inom funktionshinderområdet. De andra två som vi intervjuade jobbar på kvinnojour respektive kvinnofridsmottagning som är ideella organisationer.
Kvinnofridsmottagningen fungerar även som kvinnojour och tjejjour vilket innebär att de samarbetar med polisen när kvinnor blir utsatta för våld. Socialsekreterarna som intervjuades var både från Stockholms län medan yrkesverksamma från kvinnojourer var både från Västra Götalands län. Alla våra informanter var verksamma i olika kommuner. Socialsekreterarna hade en erfarenhet inom myndighetsutövning mellan 7 och 10 år och hade arbetat i olika kommuner runt om Stockholm. De yrkesverksamma på kvinnojouren och
kvinnofridsmottagningen hade arbetat respektive 12 år och 3 år samtidigt som de hade varit med och startat varsin organisation. Kommuner som informanterna var verksamma i vid intervjun var små kommuner. Vi har valt att avidentifiera informanterna och kommer att benämna dem som informant 1 och 2 för de som jobbar på socialtjänsten med våld i nära respektive biståndshandläggning inom funktionshinderområdet. Informant 3 och 4 för kvinnojour och kvinnofridsjour.
4.4. Konstruktion av intervjuguiden
Bryman (2011) tydliggör att intervjuer är den mest använda metoden inom kvalitativ forskning för insamling av data. Bryman (2011) förklarar vidare att för en djup insyn i informanternas ståndpunkter ska man utgå från flexibla intervjufrågor. I en intervju ska man låta ämnet röra sig i olika riktningar för att kunna fånga vad intervjupersoner uppfattar som viktig och relevant (Bryman, 2011). Vid konstruktion av intervjuguiden hade vi detta i åtanke, vi formulerade frågor som ger informanter utrymme till att svara och associera fritt. Därför gjorde vi en semistrukturerad intervjuguide med tre teman, vilket enligt Larsen (2018) är färdiga frågor som ska täckas i intervjun. Intervjuguiden är emellertid flexibel konstruerad dels för att möjliggöra för intervjupersoner att lyfta fram det anmärkningsvärda i deras upplevelse samt för att kunna utveckla sina svar vid behov. För intervjuaren tillåter denna struktur eventuella följdfrågor samtidigt som man kan ställa andra frågor som inte fanns med på intervjuguiden i början. Bryman (2018) menar att man ska även ta reda på
bakgrundsinformation såsom informanternas namn och position i organisation samt antal år på jobbet för att senare kunna tolka svaren kontextuellt (se bilaga 1).
4.5. Tillvägagångssätt
Under vår socionomutbildning har vi fått lära oss mycket om mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Efter vår verksamhetsförlagda utbildning (VFU) har vi diskuterat mycket om hur
16
personer, särskilt kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning är utsatta i samhället samt hur litet det pratas om. Thurén (2019) skriver att man har olika förförståelse beroende på vilka erfarenheter och vilket synsätt man har. Vår förförståelse inom ämnet skilde sig till en början då en hade mer kunskap än den andra. En anledning till detta var att vi hade olika praktikplatser då en var på psykosmottagningen där målgruppen är personer med psykiska funktionsnedsättningar. Den andra var på socialtjänsten inom funktionshinderområde och där utmärktes personer med intellektuella funktionsnedsättningar som mest utsatta. Men vi både har erfarenhet med att jobba med målgruppen. Under vår diskussion kom vi fram till att det finns så mycket som är outforskat, därför bestämde vi oss att skriva om våld mot kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning då vi gärna vill synliggöra problematiken som i många situationer har visat sig vara osynligt.
Studien innehåller fyra enskilda intervjuer med informanterna från olika kommuner. Vår tanke var att utföra minst sex intervjuer för att få tillräckligt med material för vår analys. Huvudfokus för vårt arbete var från början Stockholms län dock på grund av brist på kunskap och erfarenhet av att jobba med målgruppen kunde inte många kvinnojourer i Stockholm medverka. Socialförvaltning i stora kommuner kunde inte heller delta i studien på grund av hög arbetsbelastning. Detta ledde till svårigheter med att hitta yrkesverksamma som var kunnig i ämnet samt verksamheter som arbetar med våldsutsatta kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning. Eftersom det tog oss väldigt lång tid att hitta intervjupersoner och på grund av studiens korta tidsperiod, begränsade vi oss till fyra intervjuer.
För att komma i kontakt med informanterna sökte vi upp olika verksamheter på internet där vi hittade anträffbara telefonnummer. I de flesta kvinnojourers hemsida fanns det ett
direktnummer till verksamheten som man kunde ringa till. Att få tag på intervjupersoner var svårt eftersom många kvinnojourer inte tar emot kvinnor med intellektuell
funktionsnedsättning. Till slut hittade vi två kvinnojourer som har arbetat lite med
målgruppen och kunde ställa upp på en intervju därefter skickade vi informationsbrev och intervjuguide till informanterna via mejl. Vid kontakt med socialtjänsten ringde vi då vi inte hade fått något svar från mejl som vi hade först sänt ut. Vi valde att ringa direkt till
kommunens växel för att bli kopplad till socialsekreterare som jobbar inom
funktionshinderområdet eller inom våld i nära relationer. Därefter mejlar vi informationsbrev och intervjuguide till socialsekreterare som gav sitt samtycke till intervjun.
Informationsbrevet omfattade studiens syfte och hur intervjun skulle gå̊ tillväga (se bilaga 2). Det var mycket svårare att få tag på socialsekreterare som kunde intervjuas på grund av arbetsbelastningen och pandemin. Eftersom det handlar om en dubbel utsatthet var det svårt för oss att veta till vilka verksamheter vi ska vända oss till. Efter många försök hittade vi en socialsekreterare som arbetar inom funktionshinderområdet och en som jobbar med våld i nära relationer som kunde medverka i vår studie.
Med tanken på COVID-19 och dess restriktioner utförde vi intervjuerna på zoom och via telefon. Intervjuerna varade mellan 30 och 45 minuter beroende på informanternas
tillgänglighet. Vi använde oss av telefoninspelning för varje enskild intervju, som vi sedan transkriberade för att underlätta vår analysbearbetning. Larsen (2018) skriver att när man har
17
gjort inspelningar av intervjuer ska man transkribera dem så att de förvandlas till text. En nackdel med att spela in intervjuerna är att det är tidskrävande att transkribera dem.
4.6. Analys av insamlat material
Bryman (2018) & Larsen (2018) menar att kvalitativ innehållsanalys är det vanligaste tillvägagångssättet när det kommer till en kvalitativ analys. Författarna förklarar vidare att när man använder sig av innehållsanalys söker man efter bakomliggande teman i materialet. Analysen används för att kunna tolka betydelsen av innehållet i textdata och det kan gå tillväga genom att forskaren kodar och klassificerar texterna i olika teman och kategorier. Därefter sorterar forskaren datamaterialet enligt kategorier för att undersöka och identifiera meningsfulla mönster. Avslutningsvis jämför forskaren dessa olika teman med tidigare forskning, litteratur samt teorier (Larsen, 2018).
I vår studie har vi använt oss av kvalitativ innehållsanalys med en deduktiv ansats eftersom det var den lämpligaste analysmetoden i relation till vårt syfte, frågeställningar och vår tidigare forskning. Vi började med att transkribera intervjuerna för att sedan koda och
kategorisera det insamlade materialet. Vid granskning av våra transkriberade texter plockade vi ut meningsbärande enheter som svar på intervjuguiden olika tema. Därefter kodades dessa meningsbärande enheter efter liknelse. Larsen (2018) skriver att kodning kan ske utifrån tre olika grundprinciper beroende på vad för slags studie man utför. Dessa grundprinciper är att man kan koda deskriptivt, tolkande eller förklarande (Larsen, 2018).
För denna studie var kodning tolkande och förklarande. Tolkande koder är uttryck för forskarens tolkning och förståelse av det som texten säger. Förklarande koder är uttryck för forskarens förklaring av de företeelser som explicit påstås i texten (Larsen, 2018). Dessa koder kombinerades till underkategorier sedan till huvudkategorier efter liknelse. Larsen (2018) skriver att kodning och kategorisering är ett viktigt steg i analys av det insamlade materialet för att först identifiera mönster i data och sedan lättare kunna tolka det som observerats. De huvudkategorier benämns endast som kategorier i resultatet och dessa kategorier analyserades utifrån vår tidigare forskning samt centrala begrepp. Larsen (2018) lyfter fram vikten av teorier eller tidigare kunskap i kategoriseringsfasen då teorin ger mening till de observationer som man har gjort. Sedan valdes olika citat som styrker det vi har
studerat i det insamlade materialet kopplat till teorier i tidigare forskning. Detta sätt blev lättare för oss att sammanställa och få en överblick i vårt insamlade material.
4.7. Etiska överväganden
Eftersom vi intervjuade socialsekreterare och verksamma personal på kvinnojourer var det viktigt att respektera deras lagstadgade sekretess gentemot klienterna. Av den anledningen försökte vi ställa frågor som inte krävde uppgifter om specifika klienter utan vi ställde frågor som fick våra informanter att prata i generella termer om hur de jobbar i deras verksamheter. Vid genomförandet av intervjuerna har vi även använt oss av Vetenskapsrådets
18
forskningen; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och
nyttjandekravet. Dessa fyra krav är till för att skydda intervjupersonerna inom forskningen. Informationskravet uppfylldes genom att vi informerade informanterna om studiens syfte, hur den genomförs och att det är frivilligt att delta. Vi har även mejlat informationsbrevet till dem (se bilaga 1). Enligt konfidentialitetskravet bör deltagarnas personuppgifter behandlas med anonymitet och försiktighet. Det har vi gjort genom att avidentifiera informanterna då vi inte kommer att nämna deras namn samt vilken stad de kommer ifrån. Vi valde att göra så för att skydda deras integritet. När det gäller samtyckeskravet har vi informerat deltagarna att det är frivilligt att delta och att de när som helst under intervjun kan avbryta sin medverkan.
Nyttjandekravet innebär att den information som samlas in i intervjun får endast användas i forskningssyftet (Bryman, 2018). All insamlat material kommer att användas för att besvara vårt syfte och frågeställningar, vilket vi har även meddelat till informanterna under
intervjuerna.
4.8. Validitet och Reliabilitet
4.8.1. Validitet
Enligt Larsen (2018) handlar validitet i kvalitativa studier om hur trovärdigt och överförbart studiens resultat är samt i vilken utsträckning man undersöker det man vill undersöka.
Bryman (2018) skriver att det finns två typer av validitet i kvalitativa studier, nämligen intern och extern validitet. Intern validitet handlar om huruvida våra tolkningar överensstämmer med verkligheten. I vår studie säkerhetsställs intern validitet då vi har utfört intervjuer med olika verksamheter som kan uttala sig om problematiken samt vi har använt oss av olika statliga dokument. Bryman (2018) skriver att det finns två metoder för att säkerställa intern validitet nämligen respondentvalidering och triangulering. Respondentvalidering innebär att forskaren, med mål att få bekräftelse att man har uppfattat rätt, skickar studien resultat till deltagarna. Triangulering innebär att man använder sig av mer än en metod och källa när man studerar sociala händelser. Den sistnämnda metoden användes i studien på grund av studiens korttid. Vi är även två som skriver denna uppsats vilket enligt oss stärker ytterligare den interna validiteten då vi kommer att intervjua och analysera tillsammans och på det sättet blir det lättare att hitta svaghet i vårt arbete och åtgärda detta.
Extern validitet handlar om vilken utsträckning resultatet till studien kan överföras till andra grupper. I vårt fall har vi utfört intervjuer med två kvinnojourer och två socialsekreterare för att fånga och upplysa om kvinnors utsatthet. Extern validitet i kvalitativa studier kan vara svårt att garantera på grund av ett fåtal informanter. Därför kan vi endast uttala oss för de verksamheter som vi har intervjuat dock kan motsvarande omständigheter uppkomma i andra liknande kommuner och verksamheter.
19
4.8.2. Reliabilitet
Reliabilitet i kvalitativa studier handlar om hur noggrann studien är utfört samt hur pålitligt studiens resultat är (Larsen, 2018). Bryman (2018) skriver att i kvalitativa forskning ses även reliabilitet utifrån två begrepp, intern och extern reliabilitet. Den interna reliabilitet behandlar frågan om alla i en forskargrupp är överens om det som har studerats och hur det ska tolkas (Bryman, 2018). För att säkerställa intern reliabilitet har vi tolkat resultatet tillsammans samt diskuterat och kommit överens om vilka slutsatser som kan dras därifrån.
Extern reliabilitet handlar om huruvida undersökning kan replikeras med samma resultat. I kvalitativa studier kan det vara en utmaning att garantera extern reliabilitet eftersom vid intervjuer är man ute efter människors upplevelser och erfarenheter. Sannolikheten är ganska låg att informanterna svarar på samma sätt då tidpunkten, vår förförståelse och vår interaktion med informanterna är en del av studiens resultat. Bryman (2018) ger ett förslag på hur extern reliabilitet kan tillförsäkras i kvalitativa studier att genom en fullständig redogörelse på metodavsnitt kan replikerbarheten öka och detta har eftersträvats i studien.
4.9. Arbetsfördelning
Vid sammanställning av uppsatsen har materialet sökts tillsammans och arbetet har enligt oss varit jämn. Inför varje kapitel diskuterades vilka underrubriker som vi vill ha med och
därefter delades underrubrikerna gelikt. Vissa delar av uppsatsen har varit längre, vilket kan ha skapat en ojämnhet i ordantal. Fredagar var ägnad till genomläsning av texten för att få en sammanhängande text men även för att se om man har något annat som man har att tillägga på de avsnitt som man inte har skrivit.
4.10. Metoddiskussion
När vi valde studiens syfte hade vi endast vår förförståelse i form av kunskap från utbildningen och litteraturgenomgång. Larsen (2018) definierar metod som ett
tillvägagångssätt för hur vi får svar och skaffar ny kunskap inom ett studieområde. Metod är även ett verktyg för att tillförsäkra att den ny förskaffad kunskap uppfyller kvalitet och relevanskriterier för ett vetenskapligt arbete inom ett forskningsområde. Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod med semi-strukturerad intervjuguide i vår studie, för att denna metod kommer att ge oss bästa möjlighet att samla in empiri för att besvara vårt syfte och frågeställningar. Den kvalitativa metoden är lämpligt att använda om man vill ta del av människor upplevelser och erfarenheter kring ett ämne. En deduktiv ansats var bäst lämpad för denna studie då vi var ute efter förståelse och förklaring deducerat ifrån teorier i tidigare forskning. I början av vår studie hade vi tänkt begränsa oss endast till socialtjänsten. Efter att ha tagit del av tidigare forskning och litteratur där många påpekade att kvinnor med
intellektuell funktionsnedsättning som var utsatta för våld inte visste att man kunde vända sig till socialtjänsten, valde vi att breda ut vårt urval för att inkludera kvinnojourer. Vi anser
20
därför att kvalitativ metod med semistrukturerad intervju var passande för vår studie och var även ett verktyg till vår datainsamling.
Vid konstruktion av intervjuguiden stötte vi på en utmaning. Vårt syfte med frågorna var att dessa inte skulle upplevas kritisk eller hotfull på något sätt då vi trots allt berörde ett känsligt ämne. Det var tidskrävande för oss att utforma en intervjuguide som innehåller frågor som skulle hjälpa våra informanter att känna sig trygga och bekväma att berätta om deras uppfattningar kring ämnet. Genom våra öppna frågor (se bilaga 1) försäkrade vi oss att vi skulle kunna följa information utan att fastna i vårt tankesätt. Det har även varit en utmaning för oss att hitta informanter som kunde medverka i vår studie på grund av hög
arbetsbelastning orsakad av den rådande pandemin bland annat. Med tanke på vår tidsram valde vi att intervjua fyra yrkesverksamma istället för sex som vi hade tänkt i början av vår studie. Vi anser att detta inte påverkar vårt resultat negativt. Vi tycker att vi har fått en
bredare syn på problematiken då vi intervjuade yrkesverksamma från olika verksamheter och kommuner. Valet av innehållsanalys är grundad i att vårt syfte inte är att generera teorier utan vill endast förstå fenomenen i sin helhet utifrån informanterna berättelser kopplat till vår tidigare forskning. Kvalitativ innehållsanalys är enligt Larsen (2018) ett sätt att se mönster, tolka och hitta sammanhanget i datamaterialet.
Utmaningen i denna studie har varit att komma i kontakt med relevanta informanter speciellt från kommunen eftersom det var otydligheter i frågor rörande vilka som har hand om
ärenden. Men i slutändan fick vi ändå intervjupersoner som tyckte att ämnet var viktigt att belysas och bidrog med viktig information till vår studie.
21
5. Resultat och analys
I detta avsnitt kommer vi presentera studiens resultat och analysera det. Resultatet kommer att redovisas och analyseras utifrån tre kategorier. De tre kategorierna är våld och värme, det praktiska stödet och hjälpinsatser samt de yrkesverksammas uppfattningar om stöd och insatser. Under kategorierna kommer vi även redovisa och analysera olika underkategorier som hör till och som vi har kunnat observera i vårt datamaterial. Vi kommer att analysera materialet med hjälp av vår litteratur och tidigare forskning. Vi kommer att referera i mellanrum till olika lagrum och handböcker för socialtjänsten för att peka på att även om studiens målgrupps rättigheter stadgas i dessa dokument råder det fortfarande kunskapsbrister och förståelse i praktiken. Vi kommer även analysera resultatet utifrån en skrift utgiven av Stockholms länsstyrelse. Skriften är till verksamma aktörer i arbete mot våld i nära relation riktat till personer med funktionsnedsättning. Vid olika citat nämner informanterna
intellektuell funktionsnedsättning som endast funktionsnedsättning, detta på grund av att vid genomförande av intervjun frågade vi endast om våld mot kvinnor intellektuell med
funktionsnedsättning.
5.1. Våld och värme
5.1.1. Abstrakt tänkande
Vi har tidigare under studien påpekat utsattheten som kvinnor med intellektuell
funktionsnedsättning upplever. Enligt de forskning som vi har valt för studien är dessa kvinnors utsatthet på grund av att våldet oftast osynliggörs. De flesta kvinnor med
intellektuell funktionsnedsättning kan vara sårbara och beroende av andra för deras dagliga livsföring. Socialstyrelsen (2016) skriver att socialnämnden kan behöva beakta och ta hänsyn till andra kränkningar som inte är brottsliga såsom sexistiska kränkningar, emotionella press, isolering eller ekonomiska utnyttjande. Detta kommer att göra det lättare att fånga dessa kvinnors utsatthet och erbjuda rätt stöd men också för att kunna upptäcka och förebygga våldet (Socialstyrelsen, 2016). När vi tillfrågar våra informanter om hur de upplever att jobba med målgruppen svarar två av dem såhär:
“Det är en svår kategori av kvinnor att hjälpa för att det är inte alltid så att de inser i vilket våld de lever i och hur allvarligt våldet är.” - Informant 3
“Det som är problematiken många gånger med kvinnor som är utsatta för våld som har en funktionsnedsättning är att de många gånger inte kanske alltid förstår hur viktigt det är att de inte tar kontakt med förövaren igen eller att de måste hålla sig själva hemligt.”
22
Att arbeta med stöd till kvinnor som är utsatta för våld i nära relationer beskrivs som svårt eller besvärligt (Ekström, 2016). Informanterna uttrycker sin medvetenhet om att kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning har en större risk att bli utsatt för våld jämfört med kvinnor generellt. På grund av okunskapen om utsattheten har informanterna upplevt svårigheter att jobba med målgruppen. Detta kan leda till att kvinnans utsatthet försummas. En av fyra informanterna berättar att det uppkommer många svårigheter i arbetet med målgruppen men att det är viktigt att motivera kvinnan och hjälpa henne att förstå konsekvenser av våldet.
“Många gånger ville de (kvinnor med intellektuella funktionsnedsättningar) som sagt vara som andra och då kan det vara svårt för dem att lämna eftersom våldsutövaren kanske säger att han älskar dem ena sekunden och andra kanske slår dem då kan det
vara svårt att avgöra vad som är sant (...).” - Informant 2
Det ovanstående citat visar att arbetet med kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning kan vara utmanande och kräver tålamod eftersom vissa saknar ett konsekvenstänk och andra förståelse om vad våld är helt och hållet. Andersson (2015) skriver att det saknas statistik och dokumentation om kvinnor med funktionsnedsättning som är utsatta för våld eftersom det är så få som anmäler våldet. Många gånger ser inte den våldsutsatta kvinnan eller omgivningen att denne är utsatt för våld. Detta styrks även av Grände (2018) som betonar att kvinnor med svåra och fler funktionsnedsättningar är särskilt utsatta eftersom de inte kan nås för att påtala deras utsattheten. Informant 4 uttrycker sig såhär nedan:
“Men personer som bor på boende eller ha mycket insatser kopplat till LSS hemma, det händer inte ofta och det handlar om att de kanske inte berätta för någon och de vet inte ens att de ska berätta för att de inte har kunskapen om att de är utsatta för brott och att det
finns något att göra åt det (…).” - Informant 4.
5.1.2. Förekommande våld
Enligt SoL 5 kap 8 § ska socialnämnden som arbetar med människor som har
funktionsnedsättningar göra sig förtrogen med deras levnadsförhållande samt ska i deras uppsökande verksamhet upplysa dessa människor om socialtjänstens arbete på detta område. För att kunna förebygga något måste man i första hand ta reda på problematiken sedan utforma förebyggande insatser riktade specifikt till att motarbeta problematiken.
Socialstyrelsen (2011) skriver att kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning kan utsättas för fysisk misshandel och sexuella övergrepp. De kan även utsättas för ekonomiskt
utnyttjande, verbala kränkningar och olika former av försummelse. Tre av fyra informanterna uttrycker att det vanligaste typ av våld mot kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning är sexuella övergrepp och ekonomiskt våld. Två av våra informanter berättar:
“Jag tror att det är mycket sexuellt och ekonomiskt våld, materiellt om man säger så. De blir väldigt utnyttjande sexuellt och de blir även lurade till att stå som borgensman och
23
“Bland de personer som jag har pratat med som bor på ett boende är det oftast sexuellt våld. Just liksom sexuella övergrepp, våldtäkt, att man har tvingat till sexuella handlingar mot sin
vilja(...). De blir också utsatta för bedrägerier men som kvinnojour pratar vi mest med dem som utsatts för våld i nära relationer.” - Informant 4
Handu utredningsinstitution (2007), en organisation med specialkompetens inom
funktionshinderfrågor, skriver att kvinnor med funktionsnedsättning utsätts för våld i nära relation av en partner eller en före detta, precis som kvinnor generellt. Det framkommer även att för kvinnor med en måttlig eller lindrig intellektuell funktionsnedsättning har en av fem kvinnor tvingats till sex innan de har fyllt 15 år, samt att en av tio har varit våldtagen av en pojkvän. Grände (2018) skriver att en tredjedel, av deltagarna i studien, med intellektuell funktionsnedsättning hade blivit slagna innan deras 15 årsdag. Dessutom var tre av fyra kvinnor som hade bott tillsammans med en man blivit utsatt för våld i relationen. Citatet ovanför visar vilket slag av våld som kvinnojourer kommer i kontakt med medan citat
nedanför visar vilket våld som socialsekreterare som vi tillfrågat hade kommit i kontakt med: “Det jag har sett och arbetat med är kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning som har varit utsatta för fysiskt våld och det kan även vara sexuellt utnyttjande (…).” - Informant 2
5.1.3. Strategiskt sätt för att reducera kvinnornas utsatthet
Grände (2018) skriver att enligt Lex Sarah har socialtjänsten och andra verksamheter som jobbar med LSS målgruppen en skyldighet att inte enbart anmäla men också åtgärda och förebygga dessa missförhållande. Som anmärkt i tidigare forskning finns inga
evidensbaserade insatser för att förebygga våld mot kvinnor med intellektuell
funktionsnedsättning. Det vi kan däremot göra är att hitta strategier som kan reducera våld mot dessa kvinnor. När informanterna tillfrågades om de kände till några förebyggande åtgärder svarade en informant att de har ett samarbete med gymnasiesärskolor, där både skolkuratorerna och tjejjourer pratar om frågor om rätten till sin kropp och jämställdhet. På det sättet får unga tjejer med intellektuell funktionsnedsättning kunskap om vad som är rätt och fel. En annan informant berättade att en förebyggande åtgärd är att sprida kunskap om våld mot kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning. Hon uttrycker att ju mer
omgivningen vet om de olika slag av våld som dessa kvinnor utsätts för, desto snabbare kan de upptäcka våldet och ingripa. Samtliga informanter är dock överens om att alltid ställa frågor om våld i alla möten. En informant uttrycker:
“Ja, absolut det är flera frågor som vi ska ställa och nu pratar jag lite generellt för jag har jobbat i flera olika kommuner, generellt är det att vi ska ställa frågorna om vi upplever att
det finns en misstanke om att det finns våld. Dessvärre så kan man inte gå på någon magkänsla, utan man behöver implementera flera frågorna i alla möten (...).” - Informant 1 Som demonstrerat ovanför är dessa förebyggande metoder inte speciellt utvecklad för att tackla problematiken. Det är mer eller mindre ett angreppssätt för att upptäcka våldet när man
