Män och kvinnor i tidsskriften Bon : En kvalitativ innehållsanalys ur ett genusperspektiv

Män och kvinnor i tidskriften Bon

En kvalitativ innehållsanalys ur ett genusperspektiv

Men and women in Bon magazine

A qualitative content analysis from a gender perspective

Sofie Nelsson

Elin Nilsson

C-uppsats 15 hp Handledare

Inom medie- och kommunikationsvetenskap Johan Jarlbrink

Medie- och kommunikationsvetenskap Examinator

HÖGSKOLAN FÖR LÄRANDE OCH KOMMUNIKATION (HLK)

Högskolan i Jönköping

C-uppsats 15 hp

inom medie- och kommunikation Höstterminen 2013

SAMMANFATTNING

Män och kvinnor i tidskriften Bon

En kvalitativ innehållsanalys ur ett genusperspektiv

Antal sidor: 35

Genusfrågor och könsnormer i dagens massmedier är ett aktuellt ämne som det forskas mycket kring. Tidi-gare studier visar att jämställdhet fortfarande har sina brister inom mediebranschen. Män får exempelvis ofta en professionell roll i media och vad gäller kvinnan läggs det istället mycket fokus kring utseendet. I denna studie ligger fokus på ett magasin med mode och kultur som intresseområde. Tidningen som studerats heter Bon och har inte utnämnt en specifik könsmålgrupp, något som ansågs intressant att studera närmre utifrån ett genusperspektiv.

För att få fram resultat har en diskursanalys gjorts och semiotiken har varit ett centralt verktyg i analysen. I studien har främst personreportage av män och kvinnor undersökts för att se om det fanns eventuella möns-ter i framställandet av respektive kön. Analysen bygger på studier av både text och bild där faktorer som ordval, ämne, färg och poser i bilder varit intressanta att undersöka. Efter att ha analyserat männen och kvinnorna var för sig har en jämförelse gjorts för att få fram resultat om hur könen lyfts fram på olika sätt. Resultatet visade att det finns relativt stora skillnader i hur kvinnor och män framställs i tidningen. När en man blir omskriven får dennes karriär och arbete störst utrymme. När istället reportaget handlar om en kvinna är det hennes utseende och privatliv som uppmärksammas. Resultaten tyder på att tidningen följer kulturella könsnormer och att de genom dessa gör skillnad på män och kvinnor.

Sökord: stereotyper, genus, modemagasin, jämställdhet

Postadress Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) Box 1026 551 11 JÖNKÖPING Gatuadress

SCHOOL OF EDUCATION AND COMMUNICATION

Jönköping University

Bachelor Thesis 15 hp

Media and Communication Science Fall semester 2013

Abstract

Sofie Nelsson, Elin Nilsson

Men and women in Bon magazine

A qualitative content analysis from a gender perspective

Number of pages: 35

Questions about gender and sex stereotypes in the mass media is a very up-to-date topic. There has also been a lot of previous studies about this subject which shows results that gender equality have some failings in the media society. Those studies shows that men often are represented in a more professional way while women gets their focus on topics like style. In this study focus have been on a magazine which affect fash-ion and culture. The magazine do not have a specific target group when it comes to gender and that is why we choose it to analyse it from a gender perspective.

A discourse analyse and a semiotic method has been administered to reach the results in this analyse. The focus have been on personal reportages about men and women to find out if there are any specific signs in the representation of gender. The analyse is built on both texts and photos in the reportages and elements as specific words, topics, colour and poses in the pictures has been of interest to focus on in the study. After analysing men and women separately a comparison was made to see if there eventually were any differences between how the genders are represented.

The results indicate that there is relatively big differences between how women and men are represented in Bon. When a man is in focus his career and work are main topics and when a woman is figured the focus is on her private life and her look and style. These results indicate that the magazine is following existing cul-tural gender norms and through these Bon choose to make a difference between men and women.

Keywords: stereotypes, gender, fashion magazine, gender equality

Postal address School of education and communication Box 1026 551 11 JÖNKÖPING Street address Gjuterigatan 5 Telephone +46 (0)036– 101000 Fax +46 (0)0361625 85

1 Innehållsförteckning

2 Inledning och bakgrund ... 1

2.1 Uppsatsens disposition ... 2 2.2 Problem ... 2 2.3 Syfte ... 3 2.4 Frågeställningar ... 3 3 Genus i medieforskning ... 4 3.1 Könsnormer ... 4

3.2 Den nya mannen och kvinnan ... 5

3.3 Stereotyper ... 7

3.4 Blickar ... 8

4 Metod och urval ...10

4.1 Kvalitativ innehållsanalys ...10

4.2 Diskursanalys ...11

4.3 Semiotisk analys ...12

4.4 Urval, avgränsningar och material ...13

5 Analys ...14

5.1 Mannen i Bon ...14

5.2 Den professionella mannen ...15

5.3 Mode, men inte för män ...18

5.4 Kvinnan i Bon ...19

5.5 Den personliga kvinnan ...21

5.6 Den fåfänga kvinnan ...23

6 Resultat ...27

6.1 Jämförelse – Professionella män och personliga kvinnor...27

6.2 Jämförelse – Fåfänga kvinnor, och Mode, men inte för män ...28

7 Diskussion ...30

7.1 Metoddiskussion ...32

9 Källförteckning ...34 10 Bilagor...36

2 Inledning och bakgrund

I denna uppsats har vi undersökt tidskriften Bon som är vad de själva kallar sig för ett ”lyxfan-zine” och som ges ut fyra gånger om året (Bon 2013). I tidningen skriver de om mode och popu-lärkultur som berör både män och kvinnor. Vi ansåg att detta var en relativt unik tidning med tanke på att dess målgrupp inte är specificerat för det ena könet. Oftast riktar sig denna typ av tidning till enbart det ena könet. Bon grundades 2001 och beskriver på sin hemsida sig själva med orden ”Bon är ett lyxfanzine som gräver lite djupare, vill lite mer och drivs av jakten på mode och kultur som förändrar...” (Bon 2013). I studien har vi fokuserat på genusfrågor som stereotyper och normer vad gäller könsframställning i bilder och text. Ett fanzine är en typ av amatörtidning där oftast bara ett fåtal personer med små resurser ligger bakom. Fanzine finns inom många äm-nesområden, allt från specifika fotbollslag till science fiction. Andersson (2004) skriver: ”Som fansinmakare har man frihet att kunna skapa vad man vill utan krav på att det ska vara säljbart eller lönsamt, att kunna bestämma form och innehåll helt själv” (Karin Andersson 2004:5). Precis som Bon själva uttrycker sig vill de som sagt gå in mer på djupet och skriva om mode och kultur som förändrar. Dock är Bon som de själva säger ett ”lyxfanzine” och en mer professionell variant av ett fansin (Bon 2013).

Genus är något som finns med i vardagen för de flesta, oftast utan att vi tänker på det, och därför ansåg vi det intressant att göra en studie utifrån detta perspektiv. Automatiskt placerar vi in en person i facket för kvinna eller man utifrån de kulturella förväntningar som finns. Connell (2003) redogör för hur människan intar en plats i genusordningen, alltså att vi själva utnämner oss till antingen kvinna eller man (2003). Ordet genus kommer från grammatiken och kan betyda ”att producera” vilket lett vidare till ord som betyder ”sort” eller ”klass” (Connell 2003). Vanligtvis handlar genus om skillnaden mellan män och kvinnor kulturellt sett och grundas i den biologiska uppdelningen av hanar och honor (Connell 2003). För att åtskilja vilket genus en människa tillhör brukar fysiska skillnader ligga till grund men till detta läggs föreställningar om intresseområden och personlighet (Connell (2003).

2.1 Uppsatsens disposition

I denna uppsats presenteras kapitlen i en kronologisk ordning. Nedan redovisas först studiens problem samt syfte och frågeställningar. I uppsatsens tredje kapitel går vi igenom genus i medie-forskning. I detta kapitel beskrivs både teorier och tidigare medie-forskning. Därefter följer kapitel fyra som redovisar studiens metod, material och urval. I kapitel fem presenteras analysen som sedan följs av ett resultatkapitel där bland annat vår slutdiskussion ingår. Avslutningsvis ges förslag för vidare forskning.

2.2 Problem

Tidigare studier tyder på en utveckling av konstruerandet av kön i massmedier. I tidigare forsk-ning som presenteras nedan visar resultaten bland annat att män har fått en mer objektifierad roll i dagens tidningar medan annonser föreställande kvinnor inte upplevs lika idealiserade. I exem-pelvis tidningen Men’s lifestyle magazine visar forskningsresultat som tyder på att tidningen uti-från ett kulturellt perspektiv fått en mer kvinnlig utformning (Boni 2002). Detta styrks även utav Jackson, Stevenson och Brooks (2001) undersökning av manliga livsstilsmagasin som också tyder på att denna typ av magasin blivit allt mer inriktade på utseende och stil. Vad gäller objektifiering-en av kvinnor visar objektifiering-en studie gjord via objektifiering-enkätundersökningar och djupintervjuer hur kvinnor rea-gerade på reklamen de sett i modetidningar. Resultatet visade mest positiva reaktioner bland kvinnorna som deltog (J. Philips och F. Mc Quarrie 2011). Samtidigt finns forskning som tyder på att flera medier inte alls bidrar till nya normer kring vad som kan kopplas till män respektive kvinnor. Detta förtydligas i Hirdmans (2001) studier av Fib aktuellt och Veckorevyn. Kvinnor anses vara en typ av produkt som hela tiden strävar efter att uppnå ett specifikt ideal, männen i sin tur konsumerar kvinnan som vara i tidningen och det finns ingen fokus på hur mannen bör se ut (Hirdman 2001). Problemet vi ser är att diverse medier inte arbetar tillräckligt mycket med att förändra bilden av de könsrelaterade stereotyper som sedan länge funnits med. Vi valde utifrån detta ett medium som själva säger sig jobba med att förändra. Med vår studie vill vi ta reda på om tidningen bidrar med en förändring inom genuskonstruktion då tidigare forskning tyder på att en förändring skett inom detta område.

2.3 Syfte

Syftet med studien är att undersöka eventuella skillnader i hur män och kvinnor framställs i ett modemagasin som riktar sig till både män och kvinnor. Då tidningen Bon själva säger att de ”… drivs av jakten på mode och kultur som förändrar och förför” ansåg vi det intressant att under-söka om innehållet tydde på några förändringar. Då vi intresserar oss för genusfrågor har vi valt att applicera Bons uttalande om att förändra på just denna typ av frågor. Bland annat gällande normer inom könsframställning. Med denna studie är tanken att ta reda på om eventuella stereo-typer och ett specifikt sätt att framställa män och kvinnor förekommer även i en tidning som har de båda könen som målgrupp. I undersökningen har även karriär och utseende varit i fokus för att komma fram till om detta är något som lyfts fram på olika sätt beroende på om det är en man eller kvinna som omskrivs.

Studiens resultat ska bidra med en ökad kunskap om hur män och kvinnor framställs i modema-gasin. Inom tidigare forskning har studier främst gjorts på magasin riktade till antingen kvinnor eller män. Med denna undersökning hoppas vi kunna öka kunskapen om hur män och kvinnor framställs i ett medie som inte har en utnämnd målgrupp vad gäller kön.

2.4 Frågeställningar

– Finns det skillnader i framställningen av kvinnor respektive män i modemagasinet Bon? – Hur berörs frågor rörande utseende beroende på om en man eller kvinna står i fokus?

– Hur lyfts arbete och karriär fram i ett reportage sett till om det är en kvinna respektive man som omskrivs?

3 Genus i medieforskning

Nedan kommer teori och tidigare forskning som använts i studien att redovisas. Vi har valt att redovisa teorier och tidigare forskning i samma kapitel då dessa områden går in i varandra. Inled-ningsvis redovisas könsnormer för att sedan gå in på tidigare forskning kring män och kvinnor i media. Avslutningsvis redovisas teorier och tidigare forskning om stereotyper och blickar.

3.1 Könsnormer

Det finns många teorier inom genus och könsfrågor. Connell (2008) beskriver i sin studie hur stereotypa könsroller är uppbyggda på förväntningar. Män och kvinnor lever efter dikotomier som är kopplade till deras kön. En människa föds därmed inte till en man eller kvinna, det är nå-got personen tilldelas genom att följa de kulturella förväntningar som ställs på respektive kön. I samma studie tar Connell (2008) upp den kulturella synen på genus. Connell (2008) menar att det finns en fysisk tolkning av vad som är manligt och kvinnligt när människor ska avgöra genustill-hörighet. Samtidigt kan vi läsa att det egentligen inte finns någon större skillnad mellan män och kvinnor (Connell 2008). Enligt dikotomin är männen kulturellt sett det fysiskt starka könet och de förväntas även ha en personlighet som är mer aggressiv än kvinnans (Connell 2003). Kvinnor i sin tur förväntas vara det svagare könet och är i sin natur mer omvårdande (Connell 2003). Dessa kulturella egenskaper spelar in i vilken roll kvinnan eller mannen tilldelas i livet. En mans egen-skaper har visat sig positiva när det handlar om att ta ansvar (Connell 2003). Män har genom dessa socialt konstruerade förväntningar oftast tilldelats chefsroller och ledarpositioner vilket sägs bero på deras aggressiva egenskaper (Connell 2003). Precis som Connell (2003) tar Angelöw och Jonsson (2010) upp teorier om hur värderingar och attityder avgör vilken könsroll vi ska tillhöra. Hirdman (2001) redogör även för det stereotypa genuskontraktet där hon förklarar vilka grund-läggande uppfattningar det finns om de båda könen. Kvinnor förväntas då vara omhänderta-gande medan männen förväntas vara försörjande. Dessa ideal har anor från mytologiska historier samt även från Bibeln och den grekiska mytologin. Könsrollsdikotomierna har dock förändrats genom åren och det är dessa som bland annat ligger till grund för dagens kultur (Hirdman 2001). Filosofen Simone De Beauvoir (2002) tar också upp teorin om att en man eller kvinna inte är nå-got människan föds till, det är nånå-got denne blir. Ett berömt citat av Beauvoir är ”Man föds inte till kvinna, man blir det.” (Beauvoir 2002).

I en studie av Eagly (1995) presenteras bland annat teorier om könsskillnader. Enligt ett antal so-cialpsykologer finns det ett flertal teorier gällande könsrelaterade förväntningar där bland annat status och sociala roller spelar in. Förväntningarna på en kvinna respektive man grundas i att det görs sociala skillnader. Detta utifrån att det finns socialt tillskrivna associationer över hur en kvinna och en man bör bete sig. Teorier kring social status tar upp hur män ofta får en högre sta-tus än kvinnor. Utifrån att männen tillskrivs en högre stasta-tus finns även sociala förväntningar på dem, denna teori syftar på att det ställs högre krav på människor med hög status. Vad gäller kvin-nor finns förväntningar om att de ska vara vänliga, omvårdande och omtänksamma. Enligt Sandra L. Bem (1974) finns det specifika sociala förväntningar på vad som anses vara maskulint och feminint. Bems könsrollstest delas upp i tre dimensioner och dessa är maskulint, feminint och neutralt. Till den maskulina dimensionen hör bland annat egenskaper som dominant, täv-lingsinriktad, ambitiös och ledaregenskaper. Till den feminina dimensionen hör istället egenskap-er som lojal, sympatisk, gillar barn och är känslosamma. Till den tredje dimensionen som Bem kallar för den neutrala hör egenskaper som bland annat hjälpsam, pålitlig, avundsjuk och oförut-sägbar.

3.2 Den nya mannen och kvinnan

Historiskt sett har män och kvinnor haft olika förutsättningar och under senare delen av 1800-talet ansågs män och kvinnor ha kulturella egenskaper som skiljde sig åt beroende på könstillhö-righet (Connell 2008). Dessa skillnader bidrog till att kvinnor och män hade olika rättigheter inom exempelvis den akademiska världen. Männen hade vad som krävdes för att studera på akademisk nivå medan kvinnorna blev utestängda från denna värld på grund av att de inte ansågs klara av de hårda villkoren som ställdes på universiteten (Connell 2008). Connell (2008) visar i sin studie att en utveckling har skett. Här redogörs för hur jämställdheten fått en allt större betydelse för sam-hället allt eftersom åren gått (Connell 2008). Arbetslivet har präglats av jämställdhetsfrågor och när en person ska anställas idag tar arbetsgivaren större hänsyn till personens egenskaper, inte kön eller etnicitet (Connell 2008). Denna utveckling tyder på att män och kvinnor fått allt mer likvärdiga villkor i samhället, speciellt inom yrkeslivet. Genom denna utveckling bör alltså kvin-nan få en större roll vad gäller karriärsfrågor.

Inom medieforskningen är genus ett vanligt perspektiv att utgå från. Under senare år har det skett en utveckling inom mediebranschen gällande hur män och kvinnor framställs i massmedier. I studien ”Contesting the social impact of marketing: A re-characterization of women´s fashion

advertising” av Barbara J. Philips och Edward F. Mc Quarrie (2011) undersöks det huruvida mo-dereklam är idealiserad och hur skillnaden mellan ideal och verklighet påverkar kvinnors själv-känsla. Forskarna har analyserat annonser i modetidningar som var sammankopplade eller avvi-kande från utgångspunkten att modereklam främst består av idealiserade bilder med vackra deller och lyxiga ting (J. Philips och F. Mc Quarrie 2011). Det forskarna analyserade var mo-dellens utseende, beteende och uppförande i bilderna. Undersökningen gjordes på bland annat tolv nummer av tidningarna Vogue och Vanity Fair då de representerade två av de främsta kvinn-liga modetidningarna i USA. Analyserna av annonserna kodades och resultaten skrevs in i kvanti-tativa datascheman (J. Philips och F. Mc Quarrie 2011). Undersökningen visade att mer än en fjärdedel av modereklamen som riktades till kvinnor inte var idealiserade bilder föreställande mo-deller, lyxiga varor eller vackra miljöer. Under de senaste 20 åren har en minskning skett av de idealiserade kvinnobilderna i modereklam (J. Philips och F. Mc Quarrie 2011). Vid enkätunder-sökningar och djupintervjuer över hur kvinnor reagerade på reklamen resulterade det mest i posi-tiva reaktioner (J. Philips och F. Mc Quarrie 2011). Studien granskar reklam i särskilda sociala kontexter där kultur och etnicitet ligger till grund för hur svaren kan generaliseras. När det kom-mer till hur männen påverkades av reklamen visades samma effekt av påverkan som hos kvin-norna, även om det i denna studie inte fokuserades lika mycket på hur männen påverkades (J. Philips och F. Mc Quarrie 2011). Denna studie visar en positiv förändring inom framställandet av kvinnor i modemagasin. Detta kan bidra till att en ny typ av kvinna kan framställas i denna typ av medie i framtiden.

I en studie från European Journal of communication, ”Framing media masculinities: Men’s life-style magazines and the biopolitics of the male body” har resultat visat att en utveckling skett även bland manliga tidningar (Boni 2002). Studien har gjorts på ett antal nummer av den itali-enska upplagan av Men’s Health som är en av landets mest ansedda livsstilsmagasin för män. Tidningen ges även ut i andra länder, däribland Sverige. Boni (2002) har i sin forskning fått fram resultat som visar att tidningen utifrån ett kulturellt perspektiv fått en mer kvinnlig utformning. Tidningen sätter in mannen i den annars typiska kvinnliga rollen där kvinnan ser sig själv som ett objekt och är manipulativ (Boni 2002). Men’s Health lägger stor fokus på att ta upp mannens ut-seende, hur han ska ta hand om sig själv och vilka produkter de ska använda för att uppnå dessa ideal (Boni 2002). Den största andelen av annonser i tidningen handlar om mode, skönhetspro-dukter och träningsrelaterade proskönhetspro-dukter. Dessa annonser berör till största del mannens utseende (Boni 2002). Det finns alltså en ny syn på mannen som i detta fall ses som ett objekt.

I studien ”Making sense of men’s magazines” har tre forskare undersökt konstruerandet och för-ståelsen för manliga livsstilsmagasin i Storbritannien (Jackson, Stevenson och Brooks 2001). Detta har gjorts utifrån intervjuer med bland annat tidningsredaktörer och personal på tidningar samt fokusgrupper bestående av läsare. I studien framgick det att livsstilsmagasin riktade till män handlar mycket om deras utseende och hälsa (Jackson, Stevenson och Brooks 2001). Männen uppmanas även av tidningarna att bli mer naturliga, öppna och ärliga (Jackson, Stevenson och Brooks (2001). Studien visar även tecken på att denna typ av tidningar allt mer berör mode och kultur (Jackson, Stevenson och Brooks 2001). Studien menar även på att livsstilstidningarna till viss del liknar de kvinnliga magasinen (Jackson, Stevenson och Brooks 2001). Här stärks idén om den nya mannen, studien visar en ny bild av föreställningen om hur en man ska vara. Och som tidigare nämnts tyder tidigare forskning även på att en ny typ av kvinna kommer att synas i media om en fortsatt utveckling sker.

3.3 Stereotyper

En stereotyp kan ses som en föreställning om specifika egenskaper hos alla som har en viss grupptillhörighet som exempelvis kön eller nationalitet (NE 2013). Stereotyper bygger till viss del på kunskap men även föreställningar om hur något ”bör” vara (NE 2013). Ett känt namn inom genus och medieforskning i Sverige är Hirdman (2001) som bland annat gjort en innehållsanalys av tidningarna Fib aktuellt och Veckorevyn. Veckorevyn är en tidning som riktar sig till unga tje-jer och Fib aktuellt är en pornografisk tidning riktad till män. Hirdman (2001) har i sina resultat bland annat kommit fram till att bilder föreställande kvinnor i Veckorevyn är mycket likartade de bilder föreställande kvinnorna i Fib aktuellt. I studien har Hirdman (2001) analyserat utvecklingen av de båda tidningarna under åren 1965, 1970, 1975 samt 1995 för att se om tidningen förändrats på senare år. Det har visat sig att materialet från tidningarna under åren inte förändrats märkvärt. I sin forskning har Hirdman (2001) fått fram resultat som visar att i Fib aktuellt är det kvinno-kroppen som uppfyller lusten och är själva varan. I Veckorevyn är varan det som får kvinnan att kunna uppfylla lusten (Hirdman 2001). Veckorevyn vill få sina läsare att ta del av erbjudanden de inte kan tacka nej till. Läsaren kan uppnå ett önskvärt ideal genom att göra eller vara på ett speci-fikt sätt som Veckorevyn beskriver för sina läsare (Hirdman 2001). Fib aktuellt visar istället det ”verkliga” och de talar till läsaren (Hirdman 2001). I resultatet visar Hirdman hur de båda könsi-dentiteterna lockas med bekräftelse från de egna könen, män skapar manlig publik och tvärt om. Kvinnorna är de lyssnande som ständigt tar till sig tips och uppmaningar, män är det hyllade kö-net och försäkrar sin egen förträfflighet (Hirdman 2001). Här visar Hirdman (2001) två tidningar

som använder sig av tydliga stereotyper av män och kvinnor. Kvinnor anses vara en typ av pro-dukt som hela tiden strävar efter att uppnå ett specifikt ideal, männen i sin tur konsumerar kvin-nan som vara i tidningen och det finns ingen fokus på hur mannen bör se ut (Hirdman 2001). Det finns ytterligare studier som gjorts på tidningen veckorevyn. Jarlbro (2010) tar bland annan upp en jämförelse av hur en man respektive kvinna framställs i olika texter. I sitt exempel beskri-ver Jarlbro (2010) att i de fall en kvinna porträtteras står ofta hennes utseende och privatliv i cent-rum. När det istället är en man som blir omskriven ligger fokus på hans arbete och sysselsättning. Här visar resultaten att det fortfarande är vanligt att idealisera könsroller trots hävdandet av en utveckling av könsstereotyper i studierna av Boni (2002) och J. Philips och Mc Quarrie (2011).

3.4 Blickar

Ytterligare forskning kring hur kvinnan objektifieras syns i resultaten Göthlund (2003) presente-rar i en studie. Anette Göthlund (2003) redogör i artikeln ”Makt och blickar i Sisleys modebilder” hur modeföretaget Sisley framställer kvinnor i sina kampanjbilder. Forskaren har analyserat bilder innehållsmässigt genom att jämföra kampanjbilder från modeföretaget som visas både på nätet, i kataloger och i annonser. Göthlund har i sin analys relaterat till frågan om hur makt framställs i visuella teman utifrån ett kvinnligt perspektiv (Göthlund 2003). Analysen grundar sig på en fe-ministisk bildteori vilket innebär hur kvinnor ställer sig till bilder föreställande andra kvinnor. Göthlund hänvisar till den holländske litteratur- och bildforskaren Mieke Bal som genom sina analyser visar att kvinnor finner njutning i att betrakta bilder på andra kvinnor. Bal tar då upp ex-empel som konstnärliga verk av bland annat Rembrandt och Manet, verk som involverar både kvinnor och män (Göthlund 2003). Vid analys av bilder inom populärkulturen idag används blickteorier som ”the male gaze” där mannen objektifierar kvinnan på bilden. Blickteorierna utgår då från voyeuristiska blickar. Denna blickteori används även när en kvinna betraktar bilder (Göthlund 2003). Det Göthlund fann i sin undersökning var att kvinnorna i modebilderna fram-ställdes pornografiskt och kvinnan blev till ett objekt för ”the gaze” (Göthlund 2003). Dessa re-sultat kan liknas vid Hirdmans (2001) studie där hon också kommer fram till rere-sultat som lyfter fram kvinnan som ett objekt.

Precis som Göthlund (2003) beskriver är ”the gaze” ett vanligt förekommande begrepp inom ge-nusforskning. Detta syftar på hur mannen betraktar kvinnan eller hur kvinnan betraktar mannen. Det engelska ordet ”gaze” kan till svenskan översättas till ”intensiv” blick och används ofta i sammanhang där kvinnor eller män på något sätt gestaltas i bilder för att bli betraktade av en

åskådare (Lindgren 2009). De vanligaste begreppen är ”the male gaze” och ”the female gaze”. ”The male gaze” innebär att bilden är konstruerad för den manlige betraktaren. ”The female ga-ze” innebär i sin tur att kvinnan är den som betraktar mannen (Lindgren 2009). Vid ”the male gaze” konstrueras kvinnan som ett objekt, hon är ofta lättklädd och poserar utmanande. Till ex-empel om kvinnan är iklädd underkläder putar med brösten eller särar på benen. Bilder som faller under ”the female gaze” föreställer ofta män som visar upp sina kroppar. Dessa termer kan an-vändas för att analysera bilder föreställande människor utifrån ett genusperspektiv.

För att tolka bilder tar Hirdman (2002) upp några intressanta teorier. En närbild kan tolkas som ett intimt och personligt tilltal medan en bild tagen på längre avstånd blir mer formell och oper-sonlig (Hirdman 2002). Om personen i bilden vänder bort blicken kan detta tyda på att denne är upptagen och inte har tid för att fotograferas, ett sådant framställande är mest vanligt bland män eller högt ansedda personer (Hirdman 2002). Bland kvinnor är istället ett leende mer förekom-mande och detta är något som bland annat symboliserar lättillgänglighet (Hirdman 2002). Hird-man (2002) talar även om den narcissistiska och voyeuristiska blicken. En narcissistisk blick inne-bär att den som blir fotograferad tittar rakt in i kameran vilket symboliserar identifikation och igenkännande mellan den avbildade och åskådaren (Hirdman 2002). Den voyeuristiska blicken handlar i sin tur om att personen i bilden ser bort från kameran och genom detta skapas en mer privat sfär kring den fotograferade, eller som tidigare nämnts, en känsla av att personen i bilden är upptagen (Hirdman 2002).

4 Metod och urval

Nedan kommer undersökningens metoder att redovisas. Studien är en kvalitativ innehållsanalys där diskursanalys och semiotisk analys har använts vid undersökningen av reportagen. Inled-ningsvis kommer den kvalitativa innehållsanalysen att redovisas för att sedan redogöra för den diskursiva och semiotiska analysen. Avslutningsvis redogörs för undersökningens urval, avgräns-ningar och material.

4.1 Kvalitativ innehållsanalys

Denna studie har gjorts med en kvalitativ innehållsanalys för att på bästa sätt kunna besvara undersökningens frågor. Denna metod används för att närma sig texter och omfattar många olika teoritraditioner som bland annat semiotik, narratologi, diskurs och hermeneutik. De har alla sina olika begrepp och verktyg. Beroende på vilken typ av text som vi har undersökt valdes de be-grepp och analysredskap som vi ansåg vara bäst lämpade för att besvara studiens frågor (Østbye, Knapskog, Helland och Larsen 2008). Hermeneutiken som är läran om läsning och tolkning, handlar om att förstå och begripa vad en text säger i förhållande till de frågor som ställs i under-sökningen. Detta har varit ett relevant verktyg i vår studie. När vi tolkat en text har vi skiljt på manifesta och latenta budskap. Manifesta budskap innebär en ytlig tolkning av texten, alltså det som vi har kunnat läsas konkret på raderna. Det latenta budskapet däremot syftar på det som vi funnit under ytan av texten, alltså en mer djupgående tolkning. Den latenta tolkningen kräver därmed mer tolkningsarbete än den manifesta (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson och Wängnerud 2012).

Inom hermeneutiken finns den hermeneutiska spiralen, denna har vi använt oss av för att förstå svåra texter. Den syftar till att textdelar ska förstås utifrån den helhet den verkar i. För att vi skulle förstå ett ord eller en hel mening i en text tog vi alltså hänsyn till hela texten för att få det helhetsperspektiv som den hermeneutiska spiralen syftar till (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson och Wängnerud 2012). När vi har analyserat de redaktionella texterna i reportagen har vi använt oss av en diskursanalys och när vi analyserade bilderna tillhörande reportagen använde vi oss av se-miotiken. Genom att noga analysera medietexterna i Bon ger undersökningen svar på de frågor som studien bygger på och genom detta visar vi vad tidningen förmedlar till läsaren (Østbye, Knapskog, Helland och Larsen 2008).

4.2 Diskursanalys

För att få en djupare förståelse för de budskap som Bon förmedlar i sina redaktionella texter har en diskursanalys använts i undersökningen. Vi har använt oss av en diskursanalys för att få en djupare förståelse för Bons texter och ord i en given kontext. En diskursanalys innebär att texter-na kan delas upp i tre huvudnivåer, dessa nivåer är beskrivande, berättande och argumenterande (Østbye, Knapskog, Helland och Larsen 2008). Denna kvalitativa metod har vi använt oss av för att analysera populärkulturella texter och tecken som skapar mening inom de sociala och kultu-rella koderna som förekommer i Bons reportagetexter (Lindgren 2009). Själva diskursbegreppet kan förklaras som en språklig ordning där regler och praktiker gör meningsfulla uttalanden utför-bara. Diskursanalyser bringar förståelse för maktaspekter och regler som styr vad som sägs, hur det sägs och vem det sägs av. Detta har vi använt oss av för att få en bild av hur Bon väljer att framställa män och kvinnor utifrån ett maktperspektiv. Vi har även utifrån detta fått fram vilka uttalanden som blir meningsfulla. Lindgren (2009) redogör även för hur Foucault menar att be-greppet diskurs leder till ett maktsystem som enligt honom sträcker sig över och präglar alla soci-ala relationer. Detta är relevant i vår undersökning då makten definierar könens gränser. En dis-kursanalys undersöker inte bara mening utan även de sociala traditioner som bygger denna me-ning och blir då både ett språkligt och ett materiellt fenomen (Lindgren 2009)

Diskursen tillför regler för hur framföranden ordnas och som i sin tur bärs upp av sociala hand-lingar som följer särskilda mönster (Lindgren 2009). Lingvisten Norman Fairclough (1995) har utvecklat ett analytiskt ramverk över hur en diskursanalys kan användas. Fairclough kallar denna modell för den kommunikativa händelsen (Fairclough 1995). Lindgren (2009) menar att när po-pulärkultur studeras rör vi oss på tre olika analysnivåer där den första är den textuella nivån. Denna nivå handlar om hur ett självklart populärkulturellt uttryck är uppbyggt och det är just denna nivå som undersökts i vår analysering av de redaktionella texterna i reportagen eftersom det är de som står i centrum. De andra två nivåerna, den kontextuella nivån och den sociohisto-riska nivån har undersökts indirekt då undersökningen har refererat till teori och tidigare forsk-ning för att knyta an till diskursiva mönster i Bon. Då Faircloughs nivåer är ganska krävande be-handlas inte alla nivåer lika utförligt i vår analys. När texterna i de utvalda reportagen analyserats har vi utgått från förutbestämda punkter som analyserats närmre. Det som vi studerat främst är vad som skrivs om personen i fråga, dennes yrke och sysselsättning, bakgrund, stil och utseende, utmärkande ord om personen, huvudämne i reportaget samt personens framtidsplaner. Fair-clough (1995) menar att det är språket som ger form åt det sociala och kulturella, men även tvär-tom, att det sociala och kulturella formar språket (Fairclough 1995). Majoriteten av de texter vi

undersökt är narrativt uppbygga och texten följer en kronologisk ordning som kan liknas vid en berättelse. Fairclough (1995) hävdar att det inom journalistiken är vanligt att texter är uppbyggda efter en kronologisk ordning och att det narrativa ofta förekommer i reportage om personer och i nyhetsrapportering.

4.3 Semiotisk analys

Semiotik är ett teoretiskt begrepp som betyder studerande av tecken och teckensystem. Semiotik-en kan återkopplas till lingvistikSemiotik-en. Det var dSemiotik-en franske lingvistikSemiotik-en Ferdinand de Saussure som la grunden för semiotiken som sedan utvecklades av bland andra Roland Barthes och Stuart Hall. Denna teckenlära har vi tillämpat vid analysen av reportagens bilder i undersökningen (Lindgren 2009). Semiotiken innefattar två grundnivåer, denotation och konnotation. Denotation är den första och ytliga tolkningen som görs av en bild medan den konnotativa nivån bringar en djupare betydelse i tolkningen (Østbye, Knapskog, Helland och Larsen 2008). Denotation syftar till det första vi ser. Exempelvis att bilden föreställer en naken kvinna. Detta menar Barthes är bildens ”bokstavliga” betydelse, alltså den ytliga betydelsen (Lindgren 2009). Efter den denotativa tolk-ningen görs en konnotativ tolkning som skapar mening i tolkandet av bilden. Lindgren (2009) menar att tolkandet beror på vilken analysnivå man befinner sig på. Bilden av den nakna kvinnan kan exempelvis tolkas i relation till samhällets könsmaktsordning då kvinnan är underordnad den manliga blicken som även kallas för ”the male gaze”. Kvinnan blir då ett objekt för den manliga blicken (Lindgren 2009). Denotation och konnotation är därmed två centrala begrepp som vi an-vänder i denna studie då maktfrågan mellan könen är aktuell (Lindgren 2009). Fairclough (1995) menar att semiotiska analyser ofta är kopplade till ideologiska kategorier och klassifikationer. Bil-der i exempelvis nyhetsrapportering och reportage av olika slag är personligt framställda (Fair-clough 1995). När bilderna i de utvalda reportagen har analyserats har studien utgått från förbe-stämda punkter. De punkter som vi har analyserat i bilderna i Bons reportage är färger, vad bil-den föreställer, personens klädsel, ansiktsuttryck, blickar, kroppsställning/poser samt om bilbil-den är tagen i närbild eller helbild. Vid analysen av bilderna har den denotativa och den konnotativa nivån varit till stor hjälp för att få en mer djupgående förståelse för bildens budskap. Lindgren (2009) nämner även att Barthes menar på att den skrivna texten med tillhörande bild är samman-länkande och att texter kan finnas i stort sett i alla bilder, då i form av exempelvis en titel eller bildtexter. Både Hall och Barthes menar på att alla bilder är polysemiska vilket menas med att de är öppna för många olika tolkningar beroende på betraktaren, samtidigt kan bildtexten bidra till att en specifik tolkning ges företräde (Lindgren 2009).

4.4 Urval, avgränsningar och material

I denna kvalitativa innehållsanalys bygger undersökningen på strategiska urval där materialet medvetet valts ut. Undersökningen skedde under en tidsbegränsad period. Detta fanns i åtanke då materialet till studien valdes ut. Denna kvalitativa undersökning bygger på totalt 36 reportage från tidningen Bon. Fem nummer valdes ut från åren 2012 och 2013 varav 17 reportage om män re-spektive kvinnor samt ett reportage med både en man och en kvinna studerades. Detta med hjälp av diskursanalys och semiotisk analys. Storleken på de undersökta reportagen har varierat då en del av reportagen har varit betydligt längre än andra. Reportagen har varit alltifrån två sidor upp till 15 sidor långa. Vi ansåg att denna mängd av material var tillräcklig för att studien skulle uppnå teoretisk mättnad och ge en rättvis bild av hur män och kvinnor framställs i tidningens reportage. Studien avgränsades till endast reportage. Anledningen till att undersökningen genomfördes på Bon är för att tidningen inte säger sig ha en specifik målgrupp vad gäller kön. Detta ansåg vi in-tressant då det idag finns många tidningar som riktar sig till endast det ena könet. Tidningens primära ämnesområden är mode och kultur vilket är vanliga ämnen vad gäller tidningar inom po-pulärkulturen. Denna studie utgör därmed ett viktigt inlägg i ett pågående forskningssamtal, näm-ligen hur kön representeras i en tidning som vänder sig till både män och kvinnor och som dessu-tom säger sig jobba med att förändra. Tidskriften Bon ligger på mellan 162 och 226 sidor. Tid-ningen har fram till 2013 getts ut fyra gånger per år men ges numera ut två gånger per år. Bon hade år 2007 en total upplaga på 14 700 exemplar. Tidningen säljs både i lösnummer och genom prenumerationer (Medieregistret 2013). De upplagor som vi har använt i studien redovisas nedan. Se även bilagor över samtliga undersökta reportage.

Bon. (2012). Nr 60. Stockholm: Letterhead. Bon. (2012). Nr 61. Stockholm: Letterhead. Bon. (2012). Nr 62. Stockholm: Letterhead. Bon. (2012). Nr 63. Stockholm: Letterhead. Bon. (2013). Nr 64. Stockholm: Letterhead.

5 Analys

Nedan kommer studiens analys att redovisas. Analysen är tematiskt uppdelad och går först in på övergripande information om vad studien funnit i de manliga respektive kvinnliga reportagen. Vidare görs en mer ingående genomgång för hur de båda könen framställs.

5.1 Mannen i Bon

I Bon utgörs cirka hälften av reportagen av manliga porträtt och det finns många likheter i hur männen gestaltas. Nästan alla bilder av männen är svartvita och majoriteten är tagna i närbild så att antingen bara huvudet syns i bilden eller i vinklar där mannen gestaltas från midjan och uppåt. Ytterligare ett mönster bland bilderna är att männen i många fall bär mörk kavaj och vit skjorta, se bilaga 15, 21 och 4. I de något färre fallen bär männen istället mörka kläder i form av tröja och byxor. Poserna bland männen varierar mellan stående och sittande där de är snett vridna åt sidan. Blicken är i de flesta fall riktad från kameran, se bilaga 21, 4 och 15. Minspelet är även det likartat då det endast är enstaka bilder där männen ler, de resterande har en allvarlig och sammanbiten min.

Vad gäller textinnehållet finns även här en del likheter mellan artiklarna. De flesta männen har liknande yrken och det varierar mellan modeskapare, skådespelare, musiker, regissör, författare, fotograf och bloggare, se bilaga 7, 15, 21 och 23. I många artiklar beskrivs mannens bakgrund kortfattat och i form av vad han har presterat under sin karriär. Det är vanligast att männen tas upp i samband med just det de är aktuella med. I några fall är artikeln uppbyggd på mannens liv och vad han har åstadkommit. Det är ytterst sällan som deras privatliv och intressen kommer på tal. I reportagen om män förekommer ofta ord som framgång, karriär, stjärna, världens främsta, genombrott, underbarn, inflytande, underdog och erövra, se bilaga 23, 24, 12 och 18. Men det fanns även på denna punkt några avvikande bitar, exempelvis används ord som ”androgyn” och ”transpersoner”, se bilaga 10.

De fall som utmärkt sig speciellt och stuckit ut från mängden är få och i dessa fall har det handlat om transsexuella personer. I det första fallet handlade reportaget om två män som inte själva ville klassa sig som ett specifikt kön utan omnämns som ”personer mitt emellan könen”, se bilaga 10. Här är bilden tagen när de båda sitter i en soffa. Den ena mannen lutar sig bakåt mot den andre som håller sina armar om honom. De båda är nakna bortsett från en svart sjal och ett par afton-handskar som de har på sig. Ingen av männen i bilden tittar in i kameran och deras läppar är lätt

öppna varav den enes även är rödmålade. Det andra utmärkande fallet är en man som föddes till kvinna, se bilaga 8. Personen har genomgått behandlingar för att bli av manligt kön. Han har dock valt att behålla sina kvinnliga reproduktiva organ och detta innebär att han har möjlighet att bli gravid vilket reportaget handlar om. Bilden är tagen i helkroppsläge där mannen står upp med huvudet vänt åt sidan. Han bär svarta byxor och en ljus långärmad tröja som är uppdragen över den gravida putande magen. Mannen ler och tittar in i kameran.

5.2 Den professionella mannen

Semiotiken används för att förstå bilder, så för att analysera fotografier i Bon har denna metod använts. Vad gäller männen är den denotativa innebörden i bilderna ofta detsamma. Männen är iklädda mörk kostym eller kavaj med en ljus skjorta under, detta framgår också genom de bildtex-ter som finns i samband med varje fotografi, se bilaga 24 och 21. Av de porträttbilder som syns i tidningens reportage framställs männen i mycket likartade positioner. Nästan alla bilder är svart-vita och det som syns är personens huvud och ned till axlarna. Dessa närbilder skapar en intim relation mellan läsaren och mannen på bilden. Vanligt är även att männen har en voyeuristisk blick, de ser alltså sällan rakt in i kameran. Istället är deras ansikten och blickar riktade snett bort från fotografen, se bilaga 21 och 4.

Konnotativt sett kan blicken som är vänd bort från kameran tyda på att personen är för upptagen och därför inte har tid att bry sig om den som fotograferar (Hirdman 2002). Tidigare forskning tyder också på att i de fall den avporträtterade faktiskt blickar in i kameran istället kan ses som utlämnande och narcissistiska (Hirdman 2002). Då Bon väljer att porträttera männen med en voyeuristisk blick kan detta tolkas som att männen ska framstå som mer professionella och upp-tagna. Den bortvända blicken skapar en gräns mellan arbete och privatliv. Ytterligare ett stadigt mönster bland männens framträdanden i Bons reportagebilder är det allvarliga minspelet. En an-nan faktor som forskning beskriver är även hur färger kan ha betydelse i bilder (Hirdman 2002). I stort sett alla bilder av männen i Bon är svartvita. En bild i färg ger mer närhet till den avporträt-terade samt gör porträttet mer levande (Hirdman 2002). I och med detta förstärks det ytterligare hur Bon skapar ett avstånd mellan männens privatliv och det offentliga.

De flesta reportage är narrativt uppbyggda och följer en kronologisk ordning. I reportagen ligger fokus på mannens karriär. I ett reportage möts läsaren av orden ”I Paris byggde han sitt impe-rium och såg det falla inte mindre än två gånger – innan han reste sig igen.” (Aronowsky Cron-berg 2012: nr 63, s.117) se även bilaga 24. Dessa ord beskriver en känd designers karriär och hur

han arbetat sig till toppen, ett vanligt ämne i reportage om män i Bon. Det är oftast män med kul-turella yrken som förekommer. De arbetar tillexempel som författare, musiker eller konstnär, se bilaga 34. Det är främst arbete och karriär som Bon väljer att ta upp när männen beskrivs. Det är i mycket liten utsträckning som en mans privatliv tas upp. När mannens bakgrund beskrivs är det genom att ta upp dennes tidigare framgångar och hur han gått till väga för att nå dit han är idag genom utbildning och tidigare arbeten. Ytterligare en studie visar ett antal ord som ofta beskrivs i samband med män respektive kvinnor. Det handlar då om ord som självständig, arbete, makt, individualitet och beslutsam som beskriver mannen (Ney och Edström 1998). Dessa ord stämmer bra överens med handlingen i reportagen. I ett exempel från ett reportage finns bland annat or-den underbarn, karriär, arbete och utbildning, se bilaga 23. Samma artikel inleds med ”Bon möter underbarnet som vägrar rätta sig i Londons modeled.” (Björk 2012: nr 63, s.100) se även bilaga 23. Som tidigare nämnts framställs männen genom sina yrken och karriärer, precis som citatet beskriver. Deras privatliv och familj nämns inte vilket då kan kopplas samman med orden indivi-duell, självständig och arbetande. Enligt Angelöw och Jonsson (2010) finns det inom dikotomin förväntningar på vilka egenskaper en man ska ha, exempel på sådana är: duktig på affärer och be-sittande av ledarroller. Männen framställs som professionella och arbetande människor som är starka och oberoende av andra.

Dessa gamla könsskillnader kan kopplas till senare delen av artonhundratalet där endast männen ansågs passa in i det akademiska livet, inte kvinnan. Hon ansågs vara för skör och skulle inte klara de hårda akademiska villkoren (Connell 2008). De akademiska utbildningarna kan i sin tur kopp-las till högt uppsatta positioner inom yrkeslivet vilka då männen skulle ha störst chans att få ef-tersom de hade de akademiska kunskaperna. Bon ger männens yrkesliv stort utrymme i reporta-gen och detta påminner om det sena artonhundratalets syn på reporta-genus inom utbildning och yrkes-liv. Bon väljer att framställa männen genom specifika faktorer som kulturellt sett anses vara man-liga.

Det finns några undantag vad gäller hur männen denotativt lyfts fram i bilderna. Ett tydligt ex-empel är ett kortare reportage om två transsexuella män, se bilaga 10. I bilden till reportaget sitter männen i en soffa där den ena mannen lutar sig bakåt mot den andre mannen. Mannen som sitter bakom håller sina armar om den främre. De har sina ansikten vända mot varandra och ögonen är slutna. Båda männen är helt nakna förutom en lång svart sjal som den ena mannen bär och ett par långa aftonhandskar som den andra mannen har på sig. En av männen bär även ett rött läpp-stift och har en lätt öppen mun. Bilden är i färg och inte i svartvitt som de andra bilderna, den är även tagen på lite längre avstånd än majoriteten av bilderna. Läsaren kan här se nästan hela

pen av de båda männen bortsett från fötterna. När det kommer till bildens uppbyggnad bryter den mönstret på nästan alla plan jämfört med de andra fotografierna föreställande män. Till att börja med är fotot i färg vilket förekommer oftare i bilder av kvinnor (Hirdman 2002). Färgerna gör att bilden blir mer levande och ger betraktaren en nära relation till motivet (Hirdman 2002). Den konnotativa aspekten tyder på att fotografen vill gestalta männen på ett mer personligt sätt. Detta kan bero på att reportaget om männen handlar om deras verk i form av böcker och filmer som är mycket personliga och utlämnande. Nakenheten blir på så vis en metafor för männens öppenhet. Dock återkommer Bons normer gällande framställandet av män då det är mycket som syftar på personerna i frågas yrkesliv.

Männen i reportaget beskriv som androgyna som är ett begrepp som beskriver en blandning av det maskulina och de feminina (Connell 2003). Även Bem (1974) tar upp tre dimensioner, mas-kulint, feminint och neutralt. Dessa tre dimensioner har vissa förväntningar på sig. Då Connell (2002) beskriver androgyn som en blandning av maskulint och feminint skulle männen i detta reportage tillhöra den neutrala dimensionen i Bems (1974) uppdelning. De förväntningar som finns på denna dimension är bland annat hjälpsam och oförutsägbar (Bem 1974). Bon bekräftar då sina egna normer eftersom de väljer att framställa de androgyna männen på ett annorlunda sätt jämfört med övriga män som inte är transsexuella. Enligt Connell (2008) finns inga tidigare stu-dier som visar att det ens finns några större skillnader mellan vad som är manligt och kvinnligt, Bon förtydligar i detta fall det genom att inte koppla männen till ett kön då deras egenskaper inte passar in under en specifik dimension enligt Bems (1974) uppdelning.

Det finns en liten del av reportaget som tar upp männens stil och personliga värderingar. Något som tidigare nämnts inte förekommer särskilt ofta i reportage om män. De är öppna och delar med sig mer av sitt privatliv. Här fortsätter Bon att beskriva de båda männen genom både ett manligt och kvinnligt perspektiv, alltså både yrkesmässigt och privat. I reportaget finns två ord som beskriver männens stil: ”androgyn” och ”transperson” (Wadensjö 2012: nr 61 s.31) se även bilaga 10. Detta kan då innebära att deras stil är en blandning av manligt och kvinnligt (Connell 2003). Tidigare studier har visat att vad som förknippas som manligt respektive kvinnligt handlar om inlärning (Connell 2008). En man lär sig hur han ska bete sig enligt de förväntningar som finns kopplade till hans kön. ”Regissören Ester Martin Bergsmark och författaren Eli Levén vän-der alla kategorier ryggen. Inte bara sådana som har att göra med kön – de suddar också ut grän-serna mellan fiktion och självbiografi, ditt och mitt, arbete och fritid, vän och älskare.” (Wadensjö 2012: nr 61 s.31) se även bilaga 10. Utifrån inlärningsteorin framställer Bon de transsexuella män-nen som rebelliska då de inte tar del av de förväntningar och normer som samhället har på en

man (Hirdman 2003). De bryter även mönstret då de sätts in i en tredje kategori, transperson och androgyn. Men reportagets största fokus ligger ändå på vad de båda personerna åstadkommit i sina yrkesliv. Bon väljer då att i grunden ändå framställa de två männen utifrån manliga normer trots att de själva anser sig vara androgyna.

5.3 Mode, men inte för män

Bon är ett magasin som säger sig beröra främst mode och kultur (Bon 2013). Trots detta tas just mode nästan aldrig upp i samband med att en man intervjuas eller blir omskriven i magasinet. Samma sak gäller bilderna av män. För att få fram resultatet har en semiotisk analys använts för att förstå de bilder som visas i Bon. Vad gäller bilderna har det denotativa visat sig mycket likartat i samtliga fall. Bilderna är oftast tagna så att klädseln blir svår att urskilja. I de fall där klädseln syns relativt tydligt bär männen i många fall en mörk kavaj och vit skjorta eller en hel kostym i någon neutral färg, se bilaga 11, 15, 21 och 4. Detta framgår genom de texter som finns ihop med bilden där personens klädsel beskrivs.

En diskursanalys har använts vid undersökningen av reportagens texter då fokus legat på att tyda sociala och kulturella koder (Lindgren 2009). I texterna tas klädsel nästan bara upp i reportage då det handlar om en man som arbetar som modeskapare och designer, se bilaga 24. ”Sexig minim-alism är en beskrivning som kan appliceras på Marcels estetik både då och nu. Och idag känns hans enkla, avskalade silhuetter lika aktuella och relevanta som under storhetstiden för 15-20 år sedan.” Såhär beskrivs mode ofta i ett reportage om en man (Aronowsky Cronberg 2012: nr 63, s.121) se även bilaga 24. I dessa fall handlar det alltså inte om de kläder mannen själv bär utan de kläder han skapar åt andra. Angelöw och Jonsson (2010) tar upp en studie från 70-talet där det visade sig finnas vissa dikotomier för vad som ansågs typiskt manligt, ett exempel är att män inte förväntas vara intresserade av utseende eller vara särskilt fåfänga. Detta kan vara en förklaring till varför reportagen om män inte tar upp mode och klädsel som primära ämnen eftersom det inte anses som ett typiskt manligt attribut. Bon kan då tyckas ha fastnat i gamla normer gällande deras framställning av hur en man ska vara eftersom de till viss del följer dikotomier gällande män un-der 70-talet och ännu tidigare (Angelöw och Jonsson 2010). Detta skulle då kunna vara en anled-ning till att reportagen inte tar upp mode, det är helt enkelt inget som män bör intressera sig av. Ett av de undersökta reportagen skiljer sig dock från detta. Reportaget handlar om en man som är gravid, se bilaga 8. Graviditeten beror på att mannen föddes som en kvinna men efter genom-förda behandlingar valde att behålla de kvinnliga reproduktiva organen. Förutom det udda i att

vara man och gravid handlar reportaget till stor del om kläder. Detta är ytterst ovanligt bland de undersökta manliga reportagen. Mannen i reportaget har problem med att hitta kläder som passar hans gravida mage. Han berättar bland annat: ”Det var svårt att hitta plagg som passade och det fanns inte heller några tips eller råd att få” (Fritiofsson 2012: nr 60, s.169) se även bilaga 8. Det denotativa i bilden till reportaget visar mannen i profil iklädd svarta byxor och grå collegetröja. Tröjan är uppdragen och magen syns tydligt. Mannens ansikte är vänt mot kameran och han har ett brett leende på läpparna. Flera attribut i bilden anses vara typiskt kvinnliga, exempelvis leen-det, visandet av hud och den framåtvända blicken (Hirdman 2001). Leendet är mer vanligt när kvinnor fotograferas och det är ett tecken på lättillgänglighet (Hirdman 2001). Även mannens blick skiljer sig från de övriga männens. Då han har en narcissistisk blick kan detta tyda på att mannen blir mer utlämnad (Hirdman 2001). Dessa avvikelser hos den gravida mannen kan handla om att Bon försöker kvinnliggöra honom. Genom leendet och blicken in i kameran samt den stora fokus som Bon lägger på hans kläder gör att hans framställning mer liknar de kvinnor som förekommer i tidningen. Dock berättar mannen: ”Och nej, jag kände mig inte mer som en kvinna under graviditeten, jag identifierade mig inte alls med det. När jag tittade mig i spegeln såg jag all-tid en gravid man – och det var också så jag kände mig. Jag ville fortfarande klä mig som en man.” (Fritiofsson 2012: nr 60, s.169) se även bilaga 8. I texten tas även mannens familj upp samt tidigare graviditeter och förlossningar. Denna personliga vinkel är inget som förekommer i de övriga reportagen om män i Bon. Forskning menar att kvinnor ofta kopplas ihop med egenskaper som omvårdande och känslor (Connell 2003). Utifrån denna forskning skulle alltså mannens at-tribut snarare tolkas som mer kvinnliga. Det kan bero på att mannen föddes som kvinna. Bon väljer därmed att framställa honom som en feminin man. Detta kan kopplas till Bems (1974) uppdelning av den maskulina, feminina och neutrala dimensionen. Mannen i reportaget kan inte klassas som varken kvinna eller man då han uppfyller förväntningar från båda könen. Han skulle därmed kunna ses som androgyn vilket innebär drag från både det feminina och maskulina (Con-nell 2003). Trots att personen i reportaget är en man har Bon lyft fram flera kvinnliga aspekter kring honom.

5.4 Kvinnan i Bon

I Bon utgörs hälften av reportagen av kvinnor. Det finns många likheter reportagen emellan och det framkommer tydligt hur Bon väljer att framställa kvinnan i tidningen. Bon gestaltar kvinnan som personlig och skriver mycket om hennes utseende i form av kläder och stil.

Nästan alla av de undersökta bilderna föreställande en kvinna är svartvita. Majoriteten av bilderna är tagna på nära håll där kvinnans ansikte syns, och i många fall från midjan och uppåt, se bilaga 5, 12 och 14. Det är fåtal bilder som visar kvinnan i helkroppsbild, men det förekommer, se bi-laga 1 och 3. Vad gäller de kvinnliga poserna är även dessa väldigt likartade i de redaktionella bil-derna. Alla kvinnor bär svarta sofistikerade kläder i form av antingen kavajer, blusar, klänningar eller skjortor. Det står även en liten notis vid alla bilder som gestaltar kvinnorna vad det är för typ av kläder de har på sig samt vad det är för färg på kläderna, se bilaga 13, 25 och 20. Kvinnorna står oftast vända åt sidan med huvudet vinklat mot kameran och det förekommer ofta att kvin-nan tittar rakt in i kameran. Minspelet hos kvinnorna är mycket likartat. De flesta kvinnor är all-varliga med en lätt öppen mun, se bilaga 22, med undantag från enstaka bilder där kvinnan ler, se bilaga 36. Det är endast få reportage där kvinnan tittar åt sidan i bilden, men det förekommer, se bilaga 5.

De redaktionella texterna om kvinnorna är narrativt uppbyggda. Den löpande brödtexten är be-rättande i en kronologisk ordning. Här presenteras bland annat vem kvinnan är och vad hon har för yrke. Texten börjar oftast med att beskriva kvinnans utseende och personlighet för att sedan mer detaljerat gå in på vad hon gör och vad som ligger till grund för hennes val av yrke, se bilaga 1 och 19. Kvinnans karriär förklaras oftast ganska kortfattat, men reportagen belyser alltid vad kvinnan jobbar med, hur hon lyckats med sin karriär och vad som ligger till grund för karriären. En del reportage berör detta mer medan andra reportage berör det mindre. Reportagen är per-sonligt vinklade där kvinnorna ofta berättar om privata saker i sina liv. Det är även mycket fokus kring hur kvinnan ser ut och vilken stil hon har, eller vilken stil hon skapar då reportaget har handlat om en designer, se bilaga 16. För att nämna några exempel är stil, kläder, smink och frisy-rer något som uppmärksammas och är ett primärt ämne i de kvinnliga reportagen, se bilaga 36 och 19. Bon väljer att lägga mer fokus på kvinnans stil och utseende och mindre fokus på att be-lysa hennes karriär och yrke. När kvinnans bakgrund beskrivs i reportagen kommer hennes familj och vänner ofta på tal, se bilaga 14 och 25. Det har dock förekommit enstaka fall där kvinnans familj inte tagits upp alls utan reportaget har då främst belyst kvinnans yrke och karriär, se bilaga 6 och 9. I de reportage som utmärkt sig från de andra har fokus legat på kvinnans karriär och ar-bete istället för utseende och stil.

5.5 Den personliga kvinnan

Bon väljer att framställa kvinnorna i reportagen med en personlig vinkling och texterna inleds ofta med att kort beskriva kvinnan och hennes sysselsättning. Texten går sedan in på hennes ut-seende och stil för att sedan åter gå in på personliga områden som uppväxt, bakgrund och vad som ligger till grund för den karriär som kvinnan har idag. Reportagen avrundas sedan med att kortfattat ta upp kvinnans sysselsättning och vad hennes nästkommande projekt är, se bilaga 20. De flesta kvinnorna har yrken som musiker, konstnär, skådespelerska eller författare, se bilaga 12. När Bon beskriver kvinnorna gestaltas de som pratsamma, känslomässiga och sexuellt lojala i re-portagen, se bilaga 26.

En diskursanalys har använts vid undersökning av den redaktionella texten i reportagen, precis som när de manliga reportagen har undersökts. Detta för att få fram resultat om de sociala och kulturella maktförhållanden som Bon använder sig utav för att definiera könens gränser. Kvin-norna i reportagen har nästan alla något gemensamt. De flesta kommer från stabila familjeförhål-landen där föräldrarna till kvinnorna har varit stöttande och uppmuntrande gentemot deras dött-rar, se bilaga 2. Lindgren (2009) tar upp hur medieforskaren Joanne Hollows menar att det disku-terats mycket om kvinnors frigörelse och oberoende i dagens populärkultur eftersom det anses vara säljande (Lindgren 2009). Trots detta väljer Bon ändå att lägga mer fokus på kvinnans privat-liv än på deras karriärer, samtidigt som reportagen handlar om just kvinnor som lyckats karriär-mässigt. I en tidigare studie presenteras olika ord som ofta förekommer när en kvinna blir om-skriven. Kvinnor beskrivs då i samband med ämnen som känslor, familj, beroende och obeslut-samma. (Ney och Edström 1998). Detta kan ses i Bon som väljer att lyfta fram kvinnor i sam-band med dessa ämnen där kvinnorna nämner exempelvis sina känslor gentemot sin familj. ”När min pappa gick bort var det som att den vakande blicken inte längre fanns där, det gjorde att jag kunde öppna en annan dörr till min egen person” (Unnes 2012: nr 63, s.33) se även bilaga 20. Då diskursanalyser ska belysa de sociala dimensionerna i samhället märks det tydligt i vilket ljus Bon väljer att framställa kvinnan i. Bon framställer kvinnan personligt med att belysa hennes bak-grund, känslor och privata liv (Angelöw och Jonsson 2000).

Reportagen om kvinnorna är som tidigare nämnts narrativt uppbyggda. Kvinnan framställs i en kontext som ofta förekommer i modereportage för att skapa en stämning hos läsaren (Eriksson och Göthlund 2012). Då texterna är personliga och följer en kronologisk ordning bidrar detta till att skapa en relation till läsaren som kan identifiera sig med kvinnan i reportaget och hennes livs-situation. Texterna berör personliga områden och kvinnorna porträtteras på ett sätt som får läsa-ren att känna en närhet till kvinnan i reportaget. I ett av reportagen om en kvinnlig designer

rättar kvinnan öppet om hur hon och hennes familj fick fly kriget och hur dessa minnen idag är hennes inspirationskälla. ”Grbavica är ett område i Sarajevo. Min släkt bodde där, de tog skydd där under kriget, och de bor fortfarande kvar. Kollektionen utforskar mina minnen, uppblandade med intryck från böcker och dokumentärer.” (Levy 2012: nr 62, s.43) se även bilaga 16. Genom att bygga upp denna närhet till läsaren framställs kvinnan som lättillgänglig och delar gärna med sig av privatlivet. I reportagen om kvinnorna finns det alltid ett tillhörande foto till texten för att skapa samspel, bilden sammanbinds då med texten (Lindgren 2009). Det är mycket vanligt att kvinnorna på fotografierna tittar rakt in i kameran. Enligt tidigare studier tyder en narcissistisk blick på närhet och identifikation (Hirdman 2001).

Ett reportage som avviker från den personliga gestaltningen är ett reportage som handlar om en kvinnlig konstnär, se bilaga 26. Reportaget fokuserar inte främst på personliga delar i kvinnans liv utan belyser främst hennes arbete som handlar om utseende och sexualitet. Dock anses sexualitet tillhöra det personliga och på så vis får reportaget ändå en personlig gestaltning. Bilden förestäl-lande kvinnan är tagen i helbild där hon naket poserar endast iförd en halmhatt. Sett till det semi-otiska är den denotativa betydelsen av bilden att vi ser en naken kvinna endast iklädd en hatt. Vi-dare görs en konnotativ tolkning där kvinnan tillfredsställer den manliga blicken och detta kan då skildra samhällets könsmaktsordning. Kvinnan blir här ett objekt för den manliga blicken (Lind-gren 2009). Kvinnan i reportaget är känd för sin sexuella och pornografiska konst på internet. Hon berättar om sin nytänkande konst och hur hon genom sin blogg utvecklat sin karriär ”På min blogg står det att jag är en konstnär som mest använder foto. Min första blogg startade jag när jag var 15 och innan dess hade jag bilddagboken.” (Kowalska Elleberg 2013: nr 64, s.43) se även bilaga 26. Kvinnan har tidigare sålt sex på internet men har nu slutat med detta och lägger nu endast upp konst på sin blogg. Kvinnans tidigare sexuella aktiviteter på internet kan tolkas vid pornografi och prostitution. ”Jag har sålt sex via internet, men slutat. Det är ett intressant yrke, men med en komplicerad maktbalans – som alltid när pengar är inblandat.” (Kowalska Elleberg 2013: nr 64, s.43) se även bilaga 26. Reportaget speglar kvinnan på ett ytligt sätt och det nämns ytterst lite om hennes privatliv och bakgrund, men det kommer på tal. Kvinnan beskriver hur hennes mamma ville klä henne i byxor när hon var liten och skulle till skolan, medan hon själv ville klä sig i klänningar. ”Min mamma försökte klä mig i byxor på vintern, men jag packade ner klänningar i smyg.” Här tilldelar Bon typiska stereotypa attribut med ord som rosa och klänning. (Kowalska Elleberg 2013: nr 64, s.43) se även bilaga 26.

Bilden på den nakna kvinnan kan kopplas till den manliga blicken, ”the male gaze” vilket innebär att bilden ska locka den manliga blicken. I artikeln ”Makt och blickar i Sisley’s” modebilder

ver Göthlund (2010) om hur dagens modebilder präglas allt mer av fetischism. Detta i form av att kvinnliga tillhörigheter som exempelvis hattar eller högklackade skor får en sexuell laddning och att den kvinnliga kroppen presenteras på ett mer sexuellt sätt (Göthlund 2010). Bon använder sig av fetischism och ”the male gaze” då de porträtterar den nakna kvinnan i reportaget, se bilaga 26. Kvinnan är klädd endast i en hatt och detta kan då kopplas till fetischismen då hatten framställs i ett sexuellt sammanhang (Connell 2003). Kvinnan i reportaget visar hela sin nakna kropp med undantag för brösten som skyls av det långa blonda håret. Denna gest drar läsarens uppmärk-samhet samtidigt som det lämnar mycket åt fantasin (Hirdman 2002). Nakenheten kan dock lik-nas vid övriga reportage berörande kvinnor då hon visar upp sig själv och inte håller sitt privatliv hemligt.

Kvinnan beskrivs som ”sockersöt” och det ligger mycket fokus kring hennes karriär, utseende och sex, se bilaga 26. Hon pratar mycket om sin sexuella konst och hur hon hör till den nya gene-rationens konstnärer. En kvinna kan anses vara lättpåverkad och omvårdande medan mannen tilldelas egenskaper som aggressiva och promiskuösa (Connell 2003). Här väljer Bon att följa de manliga dikotomierna när kvinnan gestaltas. De manliga dikotomierna innebär ofta sociala för-väntningar som aggressivitet, självständighet och dominant (Bem 1974). Bon framställer kvinnan som en person som vågar ta för sig och är mer öppen med sin sexualitet, vilket i detta fall även är hennes yrke då hon gestaltar sex och porr i sin konst. Tidigare forskning visar även att det tas mer lätt på den manliga sexualiteten medan den kvinnliga sexualiteten är mer problematisk i of-fentliga sammanhang. Detta är intressant då kvinnan lever ut sin sexualitet som en man. ”Porr är sex och ibland råkar jag kanske göra något som påminner om porr” (Kowalska Elleberg 2013: nr 64, s.43) se även bilaga 26. Connell (2003) redogör även för att det finns föreställningar om att män har starkare drifter gällande sin sexualitet.

5.6 Den fåfänga kvinnan

Som tidigare nämnts är nästintill alla bilder föreställande kvinnor svartvita. Hirdman (2001) skri-ver i sin avhandling att svartvita bilder oftast förknippas med män och att färgglada bilder mer förknippas med kvinnor. Genom att använda färg blir personerna i bilderna mer levande (Hird-man 2002). Här bryter Bon mot de tidigare normer om hur kvinnor framställs i bilder då majori-teten av bilderna är svartvita. Det ska dock tilläggas att tidningens mode- och reklambilder före-ställande kvinnor nästan alla är i färg. De bilder som inte är svartvita är oftast väldigt skira med färger som ljusblått, lila och rosa, se bilaga 28. Majoriteten av bilderna i reportagen är tagna i

bild. Kvinnorna tittar rakt in i kameran med en mystisk eller allvarlig blick och de har en lätt öp-pen mun, se bilaga 22. Att de flesta kvinnor har en halvöpöp-pen mun kan tyda på en självmedve-tenhet (Hirdman 2002).

De narcissistiska blickarna som kvinnorna har skapar en intim och personlig relation till motta-garen (Hirdman 2001). Enligt tidigare studier är det vanligt att kvinnor ler på bilder eftersom detta framställer kvinnan som mer tillgänglig och mindre problematisk (Hirdman 2002). I de un-dersökta reportagen i Bon är det fåtal kvinnor som ler på bilderna. Här bryter tidningen tidigare normer om hur kvinnor brukar framställas då den sammanbitna minen är mer förekommande än ett leende i Bon. Det ska dock tilläggas att leende kvinnor förekommer i de undersökta reporta-gen, men dessa fall är ytterst få, se bilaga 5.

Ett tydligt mönster i bilderna är att alla kvinnor bär svarta kläder, är naturligt sminkade och har oftast stort yvigt hår eller en uppsatt frisyr, se bilaga 25. Att kvinnorna ser inbjudande och natur-liga ut samtidigt som de är sparsamt sminkade kan kopplas till en av de äldsta myterna om kvin-nan som natur (Hirdman 2002). I vissa enstaka reportage har kvinkvin-nan varit hårt sminkad. Repor-taget har då handlat om en kvinna som till yrket är make-up artist eller konstnär av något slag, se bilaga 36. Lindgren (2009) skriver att många forskare genom åren belyst att populärkulturens bil-der framställer kön på ett stereotypt sätt. Detta lever Bon till viss del upp till då de framställer kön på olika sätt.

I reportagen läggs det mycket fokus på kvinnans utseende och val av kläder. Den redaktionella texten belyser bland annat hennes garderob, favoritplagg och hur hon klär sig till olika evene-mang, se bilaga 14. Reportagen tar upp kvinnans förhållande till mode och hur det har uppkom-mit, se bilaga 14. Ett reportage gestaltar en kvinnlig konstnär som målar lyxiga varor och skön-hetsprodukter genom ett ”fetischistiskt förhållningssätt”. I detta reportage ligger fokus på utse-ende i form av smink och lyxiga konsumentvaror. Kvinnan berättar att hon under sina skolår som pank gick och köpte en dyr parfym, se bilaga 36. ”Det var Chanels Coco Mademoiselle och jag lade vad som kändes som en helt enorm summa pengar för något som ingen annan ens kunde se. Men det var just det – jag gjorde det bara för mig själv, för min egen njutning.” (Ahlgren 2013: nr 64, s.45) se även bilaga 36. Då Bons primära ämnen är mode och kultur kan det tyckas rimligt att kvinnornas utseende och stil får stort utrymme i reportagen. Med det som är intressant här är att det inte skrivs om männens mode i lika stor utsträckning som i de kvinnliga reportagen. Det ska dock även tilläggas att kvinnans yrke och karriär även det får stor uppmärksamhet i reporta-gen, men inte lika mycket som i de manliga reportagen. Texterna om kvinnorna skrivs på ett sätt