RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

SV

SV

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 4.5.2016 COM(2016) 278 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Tredje rapporten om Turkiets framsteg med uppfyllandet av kraven i färdplanen för viseringsliberalisering

{SWD(2016) 161 final}

2 1. INLEDNING

Den 16 december 2013 inledde Europeiska unionen (EU) en dialog om viseringsliberalisering med Turkiet, parallellt med undertecknandet av återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet.¹ Dialogen om viseringsliberalisering baseras på färdplanen mot en viseringsfri ordning med Turkiet (nedan kallad färdplanen), ett dokument som beskriver de villkor som Turkiet måste uppfylla för att Europaparlamentet och rådet ska kunna ändra förordning (EG) nr 539/2001, vilket skulle tillåta turkiska medborgare som innehar biometriska pass i enlighet med EU:s standarder att resa utan visering till Schengenområdet för kortare vistelser (dvs. 90 dagar inom en period på 180 dagar). De 72 krav som ingår i färdplanen är uppdelade i fem tematiska grupper (delar): dokumentsäkerhet, migrationshantering, allmän ordning och säkerhet, grundläggande rättigheter samt återtagande av irreguljära migranter.

Den 20 oktober 2014 antog kommissionen Första rapporten om de framsteg som Turkiet gjort för att uppfylla kraven i färdplanen för viseringsliberalisering (nedan kallad första rapporten).² I den första rapporten bedöms huruvida kraven är uppfyllda. Den innehåller också rekommendationer för ytterligare framsteg i fråga om samtliga kriterier.

Den 29 november 2015 ägde ett toppmöte mellan EU och Turkiet rum, där de båda sidorna enades om villkor för att fördjupa sitt samarbete, särskilt för att hantera den syriska flyktingkrisen och motverka irreguljär migration. På toppmötet uttrycktes från turkisk sida ett åtagande att påskynda uppfyllandet av färdplanen, bl.a. genom en förväntad tillämpning av samtliga bestämmelser i återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet, i syfte att erhålla viseringsliberalisering i oktober 2016³. EU välkomnade detta åtagande.

Den 4 mars 2016 antog kommissionen Andra rapporten om Turkiets framsteg med uppfyllandet av kraven i färdplanen för viseringsliberalisering (nedan kallad andra rapporten), vilken åtföljdes av ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar.⁴ I arbetsdokumentet beskrevs de framsteg som Turkiet gjort sedan den första rapporten om uppfyllandet av varje krav, medan den andra rapporten innehöll rekommendationer för ytterligare framsteg för samtliga av dessa krav. Dessutom innehöll arbetsdokumentet en utvärdering av de möjliga effekter som en viseringsliberalisering för Turkiet kan få på EU:s migrationssituation.

Den 7 och den 18 mars 2016 ägde möten rum mellan EU:s stats- och regeringschefer och Turkiet. Sistnämnda möte avslutades med ett uttalande från EU och Turkiet⁵ (nedan kallat uttalandet) i vilket fastställs att ”förverkligandet av färdplanen för viseringsliberalisering kommer att påskyndas för alla deltagande medlemsstater så att viseringskravet för turkiska medborgare ska kunna hävas senast i slutet av juni 2016, under förutsättning att samtliga riktmärken är uppfyllda. Turkiet kommer därför att vidta de åtgärder som krävs för att uppfylla de återstående kraven så att kommissionen efter den föreskrivna bedömningen av

1 http://europa.eu/rapid/press-release_IP-13-1259_en.htm

2 Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om Turkiets framsteg med uppfyllandet av kraven i färdplanen för viseringsliberalisering, COM(2014) 646 final, http://europa.eu/rapid/press-release_IP-14- 1173_en.htm

3 För texten till det uttalande som antogs vid mötet mellan EU:s stats- och regeringschefer och Turkiet, se http://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2015/11/29-eu-turkey-meeting-statement/

4 Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om Turkiets framsteg med uppfyllandet av kraven i färdplanen för viseringsliberalisering, COM(2014) 646 final, http://europa.eu/rapid/press-release_IP-14- 1173_en.htm

5 För den fullständiga texten till det uttalande som antogs vid mötet mellan EU:s stats- och regeringschefer och Turkiet, se http://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2016/03/18-eu-turkey-statement/

3

efterlevnaden av riktmärken och före april månads utgång ska kunna lägga fram ett lämpligt förslag som kan ligga till grund för ett slutligt beslut av Europaparlamentet och rådet”.

I den tredje rapporten lämnas en utvärdering av efterlevnaden i enlighet med vad som sades i uttalandet. Där beskrivs de viktigaste framsteg som Turkiet har gjort för att uppfylla de krav som anges i färdplanen sedan andra rapporten. Den innehåller även detaljerade rekommendationer om de åtgärder som Turkiet fortfarande behöver vidta till den 4 maj 2016 för att uppfylla de sista återstående riktmärkena i färdplanen och göra det möjligt för Europaparlamentet och rådet att anta de lagförslag som kommissionen har lagt fram.

Den tredje rapporten åtföljs av ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar som tillhandahåller fakta om den aktuella situationen i frågan om uppfyllandet av varje krav.

Arbetsdokumentet innehåller även en bedömning av de möjliga effekterna av en viseringsliberalisering för Turkiet på EU:s säkerhetssituation.

Den tredje rapporten följer strukturen i färdplanen och behandlar därför de olika delarna en och en och anger för var och en av dem vilka krav som ännu inte är helt uppfyllda och vilka åtgärder Turkiet ska vidta för att uppfylla de sista återstående kraven.

2. DEL 1: DOKUMENTSÄKERHET

Sedan den andra rapporten offentliggjordes har Turkiet gjort ytterligare framsteg med avseende på uppfyllandet av kraven under denna del.

De turkiska myndigheterna har framförallt börjat utfärda nya och säkrare identitetskort med biometriska kännetecken på pilotnivå till turkiska medborgare. Det kommer att ta omkring tre år att byta ut de gamla korten mot nya för samtliga turkiska medborgare. Processen är nu på god väg.

Dessutom har de turkiska myndigheterna börjat samarbeta med EU:s medlemsstater när det gäller att dela med sig av information om falska och förfalskade resehandlingar. Den nationella turkiska polisen laddar nu regelbundet och i god tid upp information om falska och förfalskade resehandlingar som identifierats vid gränskontroller i Turkiet till Interpols databas om förfalskade dokument (The Digital INTERPOL Alert Library – Document (Dial-Doc)), till vilken alla medlemsstater har tillgång. Parallellt med detta har den nationella turkiska polisen inrättat särskilda kontor vid de viktigaste flygplatserna i Turkiet (Atatürkflygplatsen i Istanbul och flygplatsen i Antalya) som har i uppgift att utbyta information och råd med sambandsmän för invandring i medlemsstaterna om misstänkta resehandlingar som påträffats hos personer som reser till EU. Vidare har den nationella turkiska polisen börjat erbjuda utökade utbildningsmöjligheter till de tjänstemän som är anställda vid gränsövergångar i syfte att utöka deras kapacitet att upptäcka förfalskade dokument, med fokus på dokument utfärdade av EU:s medlemsstater.

Denna utveckling har medfört att det endast föreligger ett riktmärke från del 1 som Turkiet ännu inte har uppfyllt helt, nämligen kravet att utfärda biometriska pass till sina medborgare som överensstämmer med EU:s standarder, såsom de föreskrivs i rådets förordning nr 2252/2004, dvs. pass med ett kontaktlöst chip som inte enbart innehåller innehavarens ansiktsbild utan även dennes fingeravtryck, vilka skyddas av ett krypteringssystem för kompletterande åtkomstkontroll⁶.

6 Såsom anges i färdplanen kommer rätten att resa utan visa endast att gälla för turkiska medborgare som innehar biometriska pass i enlighet med de standarder som har fastställs i rådets förordning nr 2252/2004.

4

De turkiska myndigheterna har arbetat på teknisk nivå i flera månader, inbegripet med stöd av ett EU-finansierat projekt, för att uppfylla detta riktmärke. De turkiska myndigheterna har emellertid meddelat att de av tekniska skäl endast kommer att kunna uppfylla riktmärket helt från oktober 2016. Mot bakgrund av att EU:s stats- och regeringschefer och Turkiet har beslutat att påskynda viseringsliberaliseringsprocessen är det inte objektivt möjligt för de turkiska myndigheterna att uppfylla detta riktmärke i tid.

Som en tillfällig lösning från juni 2016 till slutet av året har de turkiska myndigheterna emellertid kommit överens om att utfärda pass till sina medborgare som både innehåller innehavarens ansiktsbild och fingeravtryck för att denne ska kunna dra nytta av det viseringsfria systemet om och när det beviljas. Dessa tillfälliga pass med kort giltighetstid som endast kommer att utfärdas till slutet av 2016, kommer enbart att skilja sig från de pass som krävs enligt riktmärket genom att deras chip kommer att vara skyddat med utökad åtkomstkontroll. Detta krypteringssystem överensstämmer med internationella civila luftfartsorganisationens (ICAO) standarder och utgjorde även Europeiska unionens standard fram till slutet av 2014.

Vidare erinras de turkiska myndigheterna även om att de ska tillhandahålla certifikat till alla medlemsstater, vilket medger de sistnämnda att verifiera och läsa den information som är lagrad i chipen i de turkiska passen innan det viseringsfria resesystemet kan påbörjas.

3. DEL 2: MIGRATIONSHANTERING

Genom en rad initiativ inom området för gränsförvaltning, migrationshantering, internationellt skydd och viseringspolitik som de turkiska myndigheterna successivt har lanserat har samtliga krav under denna del uppfyllts.

Genom åtgärder inom området för gränsförvaltning har de turkiska myndigheterna avsevärt lyckats minska antalet personer som irreguljärt passerar från turkiskt territorium till de grekiska öarna. Medan det under januari och februari 2016 i genomsnitt anlände 1 987, respektive 1 942 personer, uppgick antalet i mars och april till 852, respektive 140. Detta resultat har delvis uppnåtts genom ökad patrullering av kustområdena i Egeiska havet och delvis genom vidtagandet av strängare åtgärder för att begränsa den interna rörligheten för asylsökande och flyktingar inom Turkiet. Genomförandet av uttalandet från EU och Turkiet av den 18 mars 2016 har även spelat en viktig roll när det gäller att avskräcka irreguljära avgångar av migranter.

Det är viktigt att de turkiska myndigheterna fortsätter sina ansträngningar för att förhindra irreguljära avgångar under de kommande månaderna, inbegripet genom att bekämpa organiserad flyktingsmuggling och att myndigheterna fortsätter att vara vaksamma när det gäller uppkomsten av nya, alternativa migrationsvägar till EU.

De turkiska myndigheterna har ratificerat avtalet om upprättandet av ett gränssamarbetscentrum för tre parter vid gränsövergångsstället Capitan Andreevo. Detta avtal ska genomföras så snart som möjligt. De turkiska myndigheterna har formellt meddelat sina grekiska motsvarigheter att de är villiga att upprätta en säker kommunikationslinje mellan de båda ländernas kustbevakning. Diskussioner har påbörjats på teknisk nivå. Genom upprättandet av en sådan kommunikationslinje ska informationsutbyte om flyktingsmuggling och koordineringen av patrulloperationer på havet förbättras.

De turkiska myndigheterna har även tagit beslut om att upprätta ett nationellt center för riskanalys (NACORAC), vars utveckling ska stödjas av ett EU-finansierat projekt. Andra redan planerade EU-finansierade projekt kommer att bidra till att stärka gränsbevakningen

5

längs Turkiets östra gräns för att förhindra oupptäckt passerande av gränsen. Slutligen har Turkiet antagit en gemensam uppförandekodex och bestämmelser mot korruption som är tillämpliga på personal som är anställd vid gränsförvaltningsmyndigheter.

Turkiet har även vidtagit mycket viktiga åtgärder inom asylområdet.

Först och främst behandlar generaldirektoratet för migrationshantering som är ansvarig för hanteringen av det turkiska asylsystemet nu utan dröjsmål alla nya ansökningar om internationellt skydd. Nämnda direktorat har även börjat minska eftersläpningen av alla gamla asylansökningar som väntar på bedömning och vilka i slutet av februari sammanlagt uppgick till omkring 140 000. Tack vare denna nya proaktiva strategi från direktoratet och dess mobilisering av ytterligare personella resurser har eftersläpningen redan minskat till omkring 100 000 asylansökningar som väntade på avgörande i slutet av april. Även om direktoratet gör stora framsteg vid behandlingen av asylansökningar är det objektivt sett inte möjligt att behandla alla återstående väntande asylansökningar till slutet av juni 2016, dvs. det mål som fastställts i uttalandet från EU och Turkiet från den 18 mars för slutförandet av viseringsliberaliseringsprocessen. Det aktuella direktoratet har emellertid utvecklat och håller på att genomföra en färdplan på grundval av vilken det planerar slutföra sitt arbete i slutet av 2016.

De turkiska myndigheterna har även gjort fortsatta framsteg med tillhandahållandet av socialt stöd till de flyktingar som befinner sig i landet. Den 27 april 2015 antog den turkiska regeringen en förordning som beviljade personer som ansöker om eller åtnjuter internationellt skydd tillgång till arbetstillstånd på villkor som var jämförbara med de som redan hade beviljats i januari 2015 till flyktingar från Syrien som åtnjöt tillfälligt skydd.

Det är viktigt att de turkiska myndigheterna inom den närmaste framtiden och genom att dra nytta av det finansiella stöd som EU och dess medlemsstater har tillhandahållit, vilket har utökats sedan faciliteten för flyktingar i Turkiet togs i drift, fortsätter att vidta åtgärder för att underlätta för personer som ansöker om eller åtnjuter internationellt skydd att få tillgång till sociala tjänster, anständigt boende, yrkes- och språkutbildning och stödjer alla initiativ som bidrar till deras sociala integration och ekonomiska självständighet inom det turkiska samhället.

De turkiska myndigheterna har även gjort framsteg inom området för migrationshantering under rapporteringsperioden.

Genomförandeförfaranden och principer som reglerar utlänningarnas frivilliga återvändande antogs den 26 april 2016. Återtagandeavtalet med Pakistan ratificerades och trädde i kraft den 20 april 2016. De turkiska myndigheterna har även föreslagit ingående av återtagandeavtal med fjorton ursprungsländer för irreguljär migration, inbegripet Afghanistan, Algeriet, Bangladesh, Kamerun, Kongo, Eritrea, Ghana, Iran, Irak, Marocko, Myanmar, Somalia, Sudan och Tunisien. Förhandlingar har inletts med några av dessa länder.

Vad gäller viseringspolitiken antog den turkiska regeringen den 2 maj 2016 ett dekret i vilket fastställs att medborgare från samtliga medlemsstater ska kunna resa in i Turkiet från det datum när viseringskraven för turkiska medborgare hävs. Detta säkerställer ett slut på de diskriminerande viseringskrav som medborgarna i elva medlemsstater fortfarande är föremål för.

De turkiska myndigheterna har även vidtagit flera åtgärder för att stärka sitt viseringssystem gentemot länder som anses ha hög migrationsrisk.

6

Genom att den 26 april 2016 anta ett direktiv om principer och förfaranden för bedömning av viseringsansökningar skärpte de förfarandena och kraven för utfärdande av visa genom deras ambassader.

De turkiska myndigheterna beslutade även att införa viseringar för flygplatstransitering för medborgare från 18 länder (Afghanistan, Bangladesh, Kamerun, Kongo, Demokratiska republiken Kongo, Eritrea, Ghana, Elfenbenskusten, Mali, Myanmar, Nigeria, Pakistan, Somalia, Sydafrika, Sri Lanka, Sudan, Uganda) genom en bestämmelse som kommer att börja gälla från och med den 1 september 2016.

Det turkiska e-viseringssystemet har även blivit mycket säkrare. Möjligheten att utnyttja detta system har begränsats till medborgare i länder som inte utgör källor till irreguljära migrationsströmmar, eller till medborgare i källstater som innehar en gällande visering eller ett uppehållstillstånd som utfärdats av en Schengenstat eller av Förenta staterna, Förenade kungariket eller Irland. De turkiska myndigheterna har även inrättat särskilda kontor vid många av landets gränsövergångar där polistjänstemän med särskild utbildning verifierar att dessa viseringar eller uppehållstillstånd verkligen finns i e-viseringsinnehavarnas pass.

Det är av central betydelse att Turkiet inom den närmaste framtiden fortsätter att stegvist anpassa sitt viseringssystem till EU:s standarder.

På kort sikt kommer de turkiska myndigheterna att få fortsätta att övervaka de praktiska effekter som uppkommer genom det faktum att förteckningen över länder som inte kräver visering under det turkiska systemet skiljer sig från den förteckning som fastställts för inresa till EU och reagera i tid om det framkommer att denna skillnad underlättar irreguljär migration till EU via Turkiet.

I januari och februari 2016 märkte de turkiska myndigheterna att detta var fallet vad gällde syriska och irakiska medborgare och införde effektivare viseringskrav för dessa båda nationaliteter. Detta bidrog till att sätta stopp för de stora irreguljära migrationsflödena som riktade sig mot EU. De turkiska myndigheterna ska vara beredda att upprepa samma sak i framtiden och att utan dröjsmål införa viseringskrav för ytterligare länder där det inte krävs någon visering så snart som det visar sig att många medborgare i dessa länder missbrukar möjligheten att resa in i Turkiet utan visering. Detta är i än högre grad fallet om det föreligger en risk för efterföljande irreguljär migration till EU. Av särskild betydelse är exempelvis Iran, Marocko and Libanon, tre länder där det inte krävs någon visering, från vilka 23 087, 7 419 respektive 2 044 irreguljära migranter nådde EU via turkiskt territorium år 2015.

4. DEL 3: ALLMÄN ORDNING OCH SÄKERHET

Sedan antagandet av den andra rapporten har de turkiska myndigheterna vidtagit många åtgärder i del 3 som har medfört viktiga framsteg.

Turkiet har särskilt antagit en ny strategi och en handlingsplan för bekämpningen av organiserad brottslighet som nu behöver genomföras i sin helhet, särskilt vad gäller åtgärder som har i syfte att minska gränsöverskridande brottslighet, såsom smuggling av skjutvapen.

Den 18 april 2016 antog Turkiet även en ny strategi och en flerårig handlingsplan om bekämpningen av narkotikasmuggling som omfattar perioden 2016–2018. Den 30 april 2016 antog de turkiska myndigheterna även en nationell handlingsplan mot korruption.

Dessutom ratificerade Turkiet Europarådets konvention om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott samt finansiering av terrorism, samt antog lagstiftning för att anpassa sitt nationella ramverk till bestämmelserna i konventionen. Ett genomförande av denna nya lagstiftning i enlighet med den reviderade standarden från

7

arbetsgruppen för finansiella åtgärder är oumbärligt. De turkiska myndigheterna har under tiden, även med stöd av ett EU-finansierat projekt, fortsatt att stärka kapaciteten inom MASAK, den turkiska finansiella underrättelseenheten, att samarbeta med de turkiska rättsvårdande myndigheterna för att upptäcka och analysera penningtvätt och finansiering av terrorism och att samarbeta med medlemsstaternas finansiella underrättelseenheter.

Turkiet har även ratificerat tilläggsprotokollet till Europarådets konvention om överförande av dömda personer, de tre protokollen under Europarådets utlämningskonvention och ett protokoll under Europarådets konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål, där landet ännu inte var part.

Vidare har Turkiet ratificerat Europarådets konvention om människohandel och antagit stadgar om människohandel. Dessutom har Turkiet ratificerat Europarådets konvention om databehandling av personuppgifter och dess protokoll och har antagit en lag om skydd av personuppgifter, som emellertid inte helt överensstämmer med EU:s regelverk.

Turkiet har antagit en enda heltäckande lag med förfaranden som ska följas av alla relevanta turkiska myndigheter när de fullgör Turkiets internationella åtaganden rörande straffrättsligt samarbete. Även om lagen inte innehåller några strikta tidsfrister för när de föreskrivna förfarandena ska slutföras och heller inte några objektiva och transparenta kriterier för när en begäran om samarbete ska godkännas eller kan avslås, utgör den emellertid en tydlig förbättring som bör förbättra det straffrättsliga samarbetet mellan Turkiet och medlemsstaterna.

Turkiet har även vidtagit konkreta åtgärder för att förbättra arbetsrelationen med Eurojust och har formellt gett uttryck för sin fasta avsikt att ingå ett samarbetsavtal så snart som möjligt. I väntan på att ett sådant avtal ingås är det viktigt att de turkiska tjänstemän som har utsetts till byråns sambandsmän börjar tillhandahålla effektiv uppföljning till begäran om upplysningar och samarbete som de erhåller från de andra parterna.

Inom området för civilrättsligt samarbete ratificerade Turkiet den 25 april 2016 såväl 1996 års Haagkonvention om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn samt 2007 års Haagkonvention om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar.

Turkiet har deponerat ratificeringsinstrumenten för alla konventioner och protokoll som ratificerats utom för de två ovannämnda Haagkonventionerna och för tilläggsprotokollet till Europarådets konvention om databehandling av personuppgifter, för vilket detta förfarande fortfarande pågår och bör vara slutfört så snart som möjligt.

Slutligen har Turkiet vidtagit åtgärder för att åtgärda problemet med de förseningar som uppkommit vid genomförandet av 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn. Efter att ha insett att dessa förseningar huvudsakligen uppkommer på överklagandestadiet och särskilt för att alla överklaganden, under det nuvarande systemet, är koncentrerade till högsta domstolen i Ankara, utfärdade Högsta rådet för domare och åklagare den 25 mars 2016 ett dekret om att inrätta regionala civilrättsliga domstolar i Ankara, Antalya, Erzurum, Gaziantep, İstanbul, İzmir och Samsun. Dessa domstolar ska behandla överklaganden och påbörja sitt arbete den 20 juli 2016.

Trots denna omfattande utveckling är genomförandet av del 3 fortfarande mindre framskridet än för del 1 och 2. Några viktiga krav i del 3 har ännu inte uppfyllts. För att uppfylla dessa återstående krav uppmanas Turkiet vidta följande åtgärder:

 Ändra den nyligen antagna lagstiftningen om skydd av personuppgifter för att säkerställa att den överensstämmer med EU:s regelverk, särskilt för att säkerställa att

8

dataskyddsmyndigheten kan handla på ett oberoende sätt och att de rättsvårdande myndigheternas verksamhet omfattas av lagens tillämplighetsområde.

 Ny lagstiftning om skydd av personuppgifter kommer i sin tur att göra det möjligt för Turkiet att slutföra förhandlingarna om ett operativt samarbetsavtal med Europol.

 Anta lagstiftning som tillhandahåller effektiv uppföljning till de rekommendationer som Europarådets grupp av stater mot korruption (GRECO) har utfärdat under alla sina utvärderingsrundor, särskilt lagstiftning beträffande bildande av politiska partier, immunitet, mutbrott och domstolsväsendets självständighet.

 Säkerställa rättsligt samarbete med samtliga medlemsstater, bl.a. genom att utveckla arbetsrelationer med deras sambandsmän som är stationerade i Turkiet för att underlätta ömsesidig förståelse och genomförande av de respektive processerna, eller, om några sådana sambandsmän inte finns, genom någon annan form av kommunikation och samarbete som är lämplig för båda parterna.

5. DEL 4: GRUNDLÄGGANDE RÄTTIGHETER

Bedömningen av situationen i del 4 liknar situationen i del 3. Framsteg har gjorts genom uppfyllandet av flera villkor, medan det behövs ytterligare framsteg med avseende på några återstående villkor.

Nämnas kan särskilt att parlamentet den 6 april 2016 antog en lag om institutioner för mänskliga rättigheter och jämställdhet, vilken bl.a. behandlar diskriminering på grund av ras och etniskt ursprung.

Den 26 april 2016 antog regeringen en nationell strategi och en handlingsplan som behandlar de centrala hindren för social integration av den turkiska befolkningen med romsk eller liknande bakgrund.

De turkiska myndigheterna ratificerade protokoll 7 till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och skickade information som visade att den nationella turkiska lagstiftningen redan innehöll bestämmelser som motsvarade de som krävs enligt protokoll 4, som de undertecknade utan ratificering.

Emellertid återstår det viktigaste riktmärket i del 4, nämligen det enligt vilket det krävs att Turkiet ska ”revidera – i enlighet med Europakonventionen och Europadomstolens rättspraxis, EU:s regelverk och praxis i EU:s medlemsstater – den rättsliga ramen avseende organiserad brottslighet och terrorism samt domstolarnas, säkerhetsstyrkornas och de rättsvårdande myndigheternas tolkning av denna, i syfte att säkerställa rätten till frihet och säkerhet, rätten till en rättvis rättegång samt yttrandefrihet, mötesfrihet och organisationsfrihet i praktiken”.

Det krävs att de turkiska myndigheterna snarast tar i tu med detta riktmärke. I detta hänseende rekommenderas de att anpassa den turkiska lagstiftningen om terrorism på ett bättre sätt med EU:s, Europarådets och Europadomstolens standarder, att även anta riktlinjer för att säkerställa domstolarnas, säkerhetsstyrkornas och de rättsvårdande myndigheternas tolkning i överensstämmelse med dessa standarder, särskilt genom en bättre anpassning av definitionen av terrorism såsom den fastställs i rambeslut 2002/475/RIF i ändrad lydelse för att begränsa definitionens räckvidd genom att införa ett proportionalitetskriterium.

9

6. DEL 5: ÅTERTAGANDE AV IRREGULJÄRA MIGRANTER

Inom del 5 av färdplanen har Turkiet gjort avsevärda framsteg sedan den andra rapporten.

Detta är uppenbarligen ett resultat av de åtaganden som Turkiet gjorde på toppmötet den 18 mars 2016. Som ett resultat accepterar Turkiet nu att återta alla irreguljära migranter som har kommit till de grekiska öarna från Turkiet efter den 20 mars 2016. Vikten av detta steg ska inte underskattas, eftersom det avsevärt har bidragit till att minska flödet av irreguljära migranter som lämnar turkiskt territorium mot EU.

En annan viktig utveckling utgjordes av beslutet att tidigarelägga ikraftträdandet av de bestämmelser som rör återtagande av tredjelandsmedborgare i återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet till den 1 juni 2016, vilket ursprungligen planerades träda i kraft den 1 oktober 2017.

Turkiet har vidtagit förberedelser för att upprätta ett elektroniskt system för överföring och hantering av ansökningar om återtagande med medlemsstaterna. Detta system testades på pilotnivå den 2 maj 2016.

Turkiska myndigheter har även antagit ett dokument i vilket de interna förfaranden som ska följas vid ansökningar om återtagande fastställs, såsom rekommenderats i färdplanen.

Emellertid hade ett centralt riktmärke fortfarande inte uppfyllts när denna rapport utfärdades, nämligen kravet att Turkiet ”fullständigt och effektivt ska genomföra alla bestämmelser i återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet, på ett sådant sätt att säkra resultat kan uppvisas som bekräftelse på att återtagandeförfarandena fungerar korrekt i förhållande till samtliga medlemsstater”.

Det finns två olika skäl till att detta krav ännu inte är uppfyllt.

Vad gäller bestämmelserna i återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet beträffande återtagandet av medborgare från de båda sidorna, vilket trädde i kraft redan den 1 oktober 2014, har bestämmelserna inte verkställts på ett systematiskt och enhetligt sätt av alla turkiska diplomatiska beskickningar i EU. Den 27 april 2016 utfärdade de turkiska myndigheterna riktlinjer till de diplomatiska beskickningarna för att säkerställa att ansökningar om återtagande hädanefter behandlas i överensstämmelse med de frister och förfaranden som föreskrivs i avtalet och att det föreligger pålitlig statistik om de fall som hanteras.

Vad gäller bestämmelserna i återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet beträffande återtagandet av tredjelandsmedborgare, å andra sidan, kan kommissionen inte förklara detta riktmärke uppfyllt i denna rapport, helt enkelt eftersom dessa bestämmelser först kommer att träda i kraft från den 1 juni 2016.

7. SLUTSATSER – DET FORTSATTA ARBETET

Redan vid toppmötet mellan EU och Turkiet den 29 november 2015 fastställdes visserligen en ambitiös tidsplan för de turkiska myndigheterna med siktet inställt på en viseringsliberalisering hösten 2016, men EU:s och Turkiets uttalandet från den 18 mars har ytterligare påskyndat processen. I uttalandet aviserades att ”förverkligandet av färdplanen för viseringsliberalisering kommer att påskyndas för alla deltagande medlemsstater så att viseringskravet för turkiska medborgare ska kunna hävas senast i slutet av juni 2016, under förutsättning att samtliga riktmärken är uppfyllda. Turkiet kommer därför att vidta de åtgärder som krävs för att uppfylla de återstående kraven så att kommissionen efter den föreskrivna bedömningen av efterlevnaden av riktmärken och före april månads utgång ska kunna lägga

10

fram ett lämpligt förslag som kan ligga till grund för ett slutligt beslut av Europaparlamentet och rådet”.

Mot bakgrund av den nya nivån på åtagandet och den nya beslutsamhet som Turkiet visar efter toppmötet den 29 november 2015 har de turkiska myndigheterna under de senaste månaderna ytterligare intensifierat sina ansträngningar för att uppfylla detta villkor.

Kommissionen erkänner de betydande framsteg som de turkiska myndigheterna hittills har gjort och uppmuntrar dem att snarast öka dessa ansträngningar för att uppfylla samtliga krav för att erhålla viseringsliberalisering i slutet av juni.

Såsom anges i denna rapport har de turkiska myndigheterna ännu inte lyckats uppfylla detta ambitiösa mål, eftersom 7 krav av 72 ännu inte har uppfyllts. Vissa av dem är särskilt betydelsefulla.

För två av dessa sju återstående krav behövs av praktiska- och av procedurskäl en längre tidsfrist för genomförandet och detta har gjort det omöjligt att uppfylla dem i sin helhet vid den tidpunkt som denna rapport offentliggjordes. Detta avser följande två riktmärken:

 En uppgradering av de befintliga biometriska passen så att de innehåller säkerhetsdetaljer som överensstämmer med de senaste EU-standarderna.

 Ett fullständigt genomförandet av bestämmelserna i återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet, däribland de som gäller återtagande av tredjelandsmedborgare.

Kommissionen och de turkiska myndigheterna har enats om praktiska metoder att genomföra dessa riktmärken innan de uppfylls i sin helhet.

Kommissionen uppmanar de turkiska myndigheterna att snarast anta de åtgärder som krävs för att uppfylla de återstående riktmärkena i denna färdplan efter offentliggörandet av denna rapport, nämligen:

 Vidta de åtgärder för att förhindra korruption som föreskrivs i färdplanen, dvs.

säkerställa en effektiv uppföljning av de rekommendationer som utfärdats av Europarådets grupp av stater mot korruption (GRECO).

 Anpassa lagstiftningen om skydd för personuppgifter till EU:s standarder, särskilt för att säkerställa att dataskyddsmyndigheten kan handla på ett oberoende sätt och att de rättsvårdande myndigheternas verksamhet omfattas av lagens tillämplighetsområde.

 Förhandla fram ett samarbetsavtal med Europol. Detta är även avhängigt de ovan nämnda ändringarna av dataskyddslagstiftningen.

 Erbjuda alla EU:s medlemsstater effektivt straffrättsligt samarbete.

 Se över lagstiftning och praxis om terrorism i linje med EU:s standarder, särskilt genom att anpassa definitionen av terrorism bättre till den som är fastställd i rambeslut 2002/475/RIF i ändrad lydelse för att begränsa definitionens räckvidd och genom att införa ett proportionalitetskriterium.

De turkiska myndigheterna förväntas snarast och i enlighet med sitt åtagande den 18 mars fullgöra de återstående riktmärkena i färdplanen, varför kommissionen jämte denna rapport lägger fram ett förslag om ändring av förordning (EG) nr 539/2001 för att häva viseringskravet för turkiska medborgare som innehar biometriska pass i enlighet med EU:s standarder.

För att bistå medlagstiftarna vid deras överläggningar kommer kommissionen fortsatt övervaka de steg som de turkiska myndigheterna vidtar för att uppfylla de återstående kraven i färdplanen.