Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid 08-700 38 00 08-14 98 89
Box 2302
103 17 Stockholm
Birger Jarls Torg 5 måndag–fredag
09:00-11:30 12:30-15:00
KLAGANDE Migrationsverket
MOTPART
medborgare i Kamerun
Ombud och offentligt biträde:
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Länsrättens i Skåne län, migrationsdomstolen, dom den 30 augusti 2006 i mål nr UM 659-06, se bilaga
(Migrationsverkets ärende nr ) SAKEN
Uppehållstillstånd m.m.
___________________
MIGRATIONSÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
1. Migrationsöverdomstolen bifaller överklagandet och fastställer, med ändring av migrationsdomstolens dom, Migrationsverkets beslut den 16 mars 2006 med den ändringen att
skall utvisas.
2. Migrationsöverdomstolen fastställer ersättning åt som offentligt biträde till 6 823 kr, varav 4 224 kr för arbete, 1 234 kr för utlägg och 1 365 kr för mervärdesskatt.
___________________
YRKANDEN M. M.
Migrationsverket yrkar att Migrationsöverdomstolen, med ändring av migrationsdomstolens dom, avslår
ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd, flyktingförklaring och resedokument samt förordnar om utvisning.
Migrationsverket anför i huvudsak följande till stöd för sitt överklagande.
har åberopat politiska skäl till stöd för sin ansökan om att beviljas uppehållstillstånd som flykting. Frågan i målet är om hans fruktan för förföljelse på grund av sin politiska uppfattning är välgrundad, dvs. vilken risk det finns för att han kommer att förföljas vid ett återvändande till hemlandet. En utgångspunkt är att
skall göra sannolikt att han har ett sådant skyddsbehov som ger rätt till uppehållstillstånd enligt 4 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716).
Migrationsdomstolen har i sina domskäl tillämpat ”rimlig risk” som
beviskrav för att kommer att förföljas till
liv eller frihet. Migrationsverket anser detta vara ett alltför lågt ställt krav.
Därutöver är innebörden av begreppet ”rimlig risk” oklart. I litteraturen finns olika skolor för hur riskbedömningen bör ske. Professor Atle Grahl- Madsen förespråkar ”verklig risk” medan professor James C. Hathaway talar om ”rimlig möjlighet”. Det är inte helt klart vad migrationsdomstolen har menat när den talar om ”rimlig risk” och hur det begreppet förhåller sig till de nyss nämnda kriterierna för riskbedömningen. Med det beviskrav som migrationsdomstolen tillämpat i sagda del, anser Migrationsverket att omständigheterna i målet – de allmänna förhållandena i Kamerun och förhållandena kring
person – inte är tillräckliga för att anse att det finns en
”rimlig risk” för förföljelse. Påståendet gäller i än högre grad med ett annat beviskrav. Migartionsverket har ingen annan uppfattning om de
allmänna förhållandena i Kamerun än som de beskrivits i den överklagade domen med hänvisning till Utrikesdepartementets rapport i ämnet.
Emellertid synes dessa allmänna förhållanden fått alltför stort utrymme vid bedömningen av vilken risk det finns för förföljelse om
återvänder hem. Därvid skall det inte förglömmas att det är omständigheterna i det enskilda fallet som skall vara tongivande. Den enda omständigheten kring de personliga förhållandena, dvs. vilka händelser och liknande som kan ligga till grund för
uppgivna fruktan är enligt verkets mening gripandet och misshandeln år 2000. Denna händelse ägde emellertid rum mycket långt tillbaka i tiden och gripandet skedde mera av en slump. Visserligen har foton och fingeravtryck tagits men något intresse har inte visats för just
sedan dess. Det är värt att notera att han har varit, om än vanlig, medlem i Southern Cameroons National Council (SCNC) under nästan tio års tid. Hans aktivitet har bestått av deltagande i
återkommande möten under denna period. Händelsen år 2003 drabbade
inte konkret, utan hans vänner. Påståendet
att myndighetspersoner skall ha sökt honom i hemmet och talat med hans fästmö är obekräftat och kan inte tas för gott. Inte heller uppgiften om att vännerna under tortyr skall ha angett
namn bör godtas. På fråga vid förhandlingen i migrationsdomstolen om hur han vet att vännerna avslöjat hans namn, svarade
att den slutsatsen drog han eftersom han eftersökts i hemmet.
På ordförandens fråga om myndigheterna i Kamerun fortfarande är
intresserade av honom uppgav att detta
inte är av intresse utan att det viktiga är att han finns i myndigheternas register.
Sammanfattningsvis är det ostridigt att förhållandena för SCNC i Kamerun är mindre bra. Detta bör dock inte skymma det faktum att den roll
haft inom rörelsen och de händelser han
refererar till inte bör anses vara tillräckliga för att påstå att risk, i tillräckligt hög grad, för förföljelse i hemlandet föreligger.
bestrider bifall till överklagandet och uppger i huvudsak följande. Han känner en välgrundad fruktan för
förföljelse på grund av sin politiska uppfattning och sin politiska aktivitet.
Han är därför flykting i utlänningslagens mening. Det är ostridigt att han varit aktiv i det i Kamerun förbjudna politiska partiet SCNC. Han har deltagit i partiets aktiviteter, vilka lett till att han arresterats och utsatts för tortyr. Han har på ett trovärdigt sätt kunnat redogöra för den risk som finns för honom att utstå fortsatt förföljelse i hemlandet på grund av sin politiska uppfattning och sina tidigare politiska aktiviteter. Migrationsdomstolen har gjort en korrekt bedömning av den bevisning som lagts fram inför
domstolen.
DOMSKÄL
Tillämpliga bestämmelser m.m.
En flykting är en utlänning som befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd. Detta gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen utsatts för
förföljelse eller om dessa inte kan antas erbjuda trygghet mot förföljelse från enskilda (4 kap. 1 § första stycket utlänningslagen).
Med skyddsbehövande i övrigt avses en utlänning som i andra fall än som avses i 4 kap. 1 § befinner sig utanför det land som utlänningen är
medborgare i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller behöver skydd på grund av yttre eller inre väpnad konflikt eller på grund av svåra motsättningar i hemlandet känner välgrundad fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp eller inte kan återvända till sitt hemland på grund av en miljökatastrof (4 kap. 2 § första stycket utlänningslagen).
Migrationsöverdomstolen har tidigare slagit fast att bl.a. den av Förenta nationernas flyktingkommissarie (UNHCR) utgivna ”Handboken om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning enligt 1951 års konvention och 1967 års protokoll angående flyktingars rättsliga ställning” (handboken) är en viktig rättskälla rörande förfarandet att fastställa skyddsbehov (se MIG 2006:1).
Migrationsöverdomstolen har även uttalat sig om att vid prövningen av en sökandes skyddsbehov är det viktigt att Migrationsverket och domstolarna följer den vedertagna bevisrättsliga principen inom förvaltningsrätten att den som söker en förmån har bevisbördan för att han eller hon uppfyller de krav som uppställs i lagen för att förmånen skall beviljas. Detta inbegriper för utlänningsrättens område det förfarande för fastställande av fakta som finns i bl.a. artiklarna 195-205 i handboken (jfr. prop. 1996/97:25 s. 97).
Detta innebär att verket/migrationsdomstolarna först har att bedöma om sökanden gjort sin identitet och sitt uppgivna medborgarskap eller hemland sannolikt.
Migrationsverket/migrationsdomstolarna har därefter att pröva de åberopade skyddsskälen. Detta infattar två delmoment, nämligen dels frågan om sökandens berättelse i sig är tillräcklig för att kriterierna för skydd skall vara uppfyllda (första ledet), dels frågan om sökanden har
gjort sin asylberättelse sannolik antingen genom åberopad bevisning eller genom att han eller hon bedöms vara trovärdig och därför tillerkänts förmånen av uppkommet tvivelsmål (benefit of the doubt) (andra ledet).
Det är inte givet att prövningen alltid måste ske i denna ordning och i vissa fall kan det även räcka med att enbart pröva ett av dessa två led.
Det är också viktigt att Migrationsverket och migrationsdomstolarna – när de kommer in på prövningen enligt det andra ledet – först prövar om sökanden kunnat göra sin berättelse sannolik genom den bevisning han eller hon åberopat, innan de går in på sin trovärdighetsbedömning. Det är således inte riktigt att först gå in på en bedömning av sökandens allmänna trovärdighet innan bevisningen värderas. Migrationsverket och migrations- domstolarna måste också i prövningen enligt andra ledet noga skilja på vad som utgör bevismedel och vad som är sökandens utsaga (se MIG 2007:12).
Tvivelsmålets fördel ”the benefit of the doubt” bör endast tillämpas när all tillgänglig bevisning inhämtats och det inte finns skäl att betvivla den sökandes allmänna trovärdighet. Om bedömningen av benefit of the doubt sålunda utfallit till sökandens fördel, skall en riskbedömning göras, varvid det skall prövas vad han eller hon riskerar vid ett återvändande. Den bedömning som därvid skall göras skall vara framåtsyftande och ta sin utgångspunkt i objektiva faktorer, främst risken för förföljelse vid ett återsändande till hemlandet. Tidigare inträffade händelser kan vara av betydelse i denna bedömning. Det är härvid avgörande hur ingripande de åtgärder är som sökanden utsatts för. Av utlänningslagens förarbeten framgår att beviskraven inte kan ställas alltför högt när det gäller
påståenden om förföljelse, eftersom någon fullständig bevisning som klart kan styrka att det finns en sådan risk sällan kan läggas fram. Sökandens berättelse får därför godtas om den framstår som trovärdig och sannolik (se prop. 1996/97:25 s. 98).
Vid riskbedömningen är begreppet välgrundad fruktan för förföljelse en av de viktigaste beståndsdelarna i flyktingskapets natur (se artikel 37 i
handboken). Begreppet återfinns i artikel 1 A i 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonventionen). Rekvisitet
välgrundad fruktan i 4 kap 1 § utlänningslagen innefattar både ett subjektivt och ett objektivt rekvisit. För att en sökandes fruktan skall godtas måste den ha fog för sig. Den måste alltså vara underbyggd av ett objektivt förhållande. När det skall bedömas om en fruktan är välgrundad måste både den subjektiva och den objektiva komponenten beaktas (jfr.
handboken artiklarna 37-42). Det är fortfarande den sökande som har bevisbördan för att risken för förföljelse finns. Om han eller hon redan i hemlandet blivit utsatt för sådan behandling torde det vara lättare att fullgöra bevisbördan (jfr. artikel 4 punkt 4 i rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet
[Skyddsgrundsdirektivet]).
Migrationsöverdomstolens bedömning
Migrationsöverdomstolen noterar inledningsvis att
inte har styrkt sin identitet genom att uppvisa någon godtagbar identitetshandling.
Migrationsöverdomstolen finner trots detta att asylprövningen bör göras mot Kamerun. Det finns inte grund för att generellt ge sökande från detta land uppehållstillstånd på grund av skyddsskäl. En individuell prövning av de uppgivna omständigheterna måste därför göras.
har givit in ett medlemskort i SCNC. Det kan konstateras att medlemskortet har utsatts för förvanskning genom att uppgifter i detsamma ändrats. Bevisvärdet av handlingen är sålunda ringa.
Någon annan handling till stöd för sina åberopade politiska skäl har inte givit in i målet.
har uppgivit att han kommer från en engelsktalande provins i Kamerun som är marginaliserad men där det finns en önskan om att återupprätta en självständig stat. Han arbetade i ett säkerhetsföretag som ägdes av amerikaner. Han blev medlem i SCNC någon gång under åren 1994/95. Han greps vid ett tillfälle i oktober 2000 då han deltog i festligheter i staden Bamenda. I samband med
festligheterna höll SCNC en olovlig demonstration. Demonstranterna anfölls av regimens säkerhetssoldater. Han greps tillsammans med många andra människor. Han liksom övriga personer förhördes under flera timmar och utsattes för misshandel. Han hölls gripen under två veckor.
Han hade inga dokument med sig som knöt honom till SCNC. Han släpptes efter att ha fått en varning och sedan hans fingeravtryck och fotografi tagits. Han lämnade Kamerun i oktober 2003 efter det att några av hans vänner hade gripits vid ett möte i början av september 2003. Intill denna tidpunkt hade han inga problem i sitt hemland utan levde som vanligt i sin hemstad Yaoundé. Han drar slutsatsen att vännerna har angivit honom, eftersom hans flickvän uppgivit att personer från säkerhetstjänsten besökt hans hem och frågat efter honom.
Migrationsöverdomstolen har i det föregående redovisat de delmoment som ingår då det gäller att pröva de skyddsskäl som en sökande har åberopat.
Migrationsöverdomstolen finner ingen anledning att ifrågasätta
uppgifter om sitt engagemang i SCNC och om gripandet år 2000.
Migrationsöverdomstolen finner att medlemskapet i SCNC i sig inte är
tillräckligt för att skall anses som flykting
även om det är känt att medlemmar av detta parti har trakasserats och arresterats av säkerhetstjänsten i samband med möten (se Utrikes- departementets rapport om mänskliga rättigheter i Kamerun 2006).
Inte heller det gripande som skedde i oktober år 2000 och det som då inträffade är tillräckligt för att flyktingskap skall anses vara för handen.
Händelsen ligger långt tillbaka i tiden. Gripandet var dessutom såvitt kan bedömas slumpmässigt och
sammankopplades inte med partiet SCNC. Han har efter gripandet inte råkat ut för några trakasserier på grund av sin politiska aktivitet.
Migrationsöverdomstolen har härefter att ta ställning till om det i målet
framkommit andra skäl som talar för att
riskerar att utsättas för sådan allvarlig förföljelse som avses i 4 kap. 1 § utlänningslagen och därmed kan räknas som flykting, eller om han känner en välgrundad fruktan att utsättas för någon slags omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning och därför kan beviljas
uppehållstillstånd såsom skyddsbehövande i övrigt i enlighet med 4 kap.
2 § utlänningslagen.
har hävdat att han vid ett återvändande till hemlandet riskerar att gripas och utsättas för tortyr. Anledningen till detta skall vara att myndigheterna numera känner till hans medlemskap i partiet SCNC efter att hans partivänner gripits i september 2003 och därefter angivit honom.
Migrationsöverdomstolen konstaterar att uppgiften om att partivännerna
angivit honom är en slutsats som drar
utifrån det förhållandet att hans fästmö berättat att personer från säkerhetstjänsten besökt hans hem och frågat efter honom. Några handlingar till stöd för uppgiften har inte givits in i målet.
Även om beviskraven för påståenden om risk för förföljelse inte kan ställas alltför högt krävs det att sökandens uppgift i denna del framstår som trovärdig och sannolik (se prop. 1996/97:25 s. 98). Mot bakgrund av det som framkommit om nivån på
engagemang i SCNC, nämligen att han endast varit vanlig medlem och inte deltagit i den väpnade kampen, samt att han som tidigare konstaterats kunnat leva öppet under flera år utan ingripanden från myndigheternas sida efter händelsen år 2000, framstår uppgifterna om att han nu skulle vara föremål för dessas intresse som osannolik.
Som Migrationsöverdomstolen redogjort för i det föregående krävs enligt 4 kap. 1 § utlänningslagen för flyktingskap att utlänningen känner en välgrundad fruktan för förföljelse. Migrationsdomstolens bedömning att en rimlig risk för förföljelse konstituerar att en fruktan får anses välgrundad överensstämmer därför inte med vare sig Genèvekonventionen,
utlänningslagen eller handboken. För att en fruktan skall anses var välgrundad måste den som redan nämnts underbyggas av ett objektivt förhållande. Enligt Migrationsöverdomstolens mening visar inte utredningen att detta är fallet i förevarande mål.
Migrationsöverdomstolen finner vid en samlad bedömning av
omständigheterna att inte har förmått göra
sannolikt att han känner en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin politiska uppfattning. Han har inte heller gjort sannolikt att han är skyddsbehövande i övrigt. På grund av det anförda skall Migrationsverkets
överklagande bifallas på så sätt att Migrationsverkets beslut den 16 mars 2006 skall fastställas, dock med den ändringen att
skall utvisas.
Domen får inte överklagas (16 kap. 9 § tredje stycket utlänningslagen).
lagman kammarrättsråd
kammarrättsråd referent
föredragande
