1994 rd- ShUB 43- RP 226

(1)

Social- och hälsovårdsutskottets betänkande nr 43 om regeringens proposition med förslag tilllagar om ändring av mentalvårdsla- gen, lagen om länsrätterna och lagen om fri rättegång

Riksdagen remitterade den 11 oktober 1994 regeringens proposition nr 226 med förslag till lagar om ändring av mentalvårdslagen, lagen om länsrätterna och lagen om fri rättegång till social- och hälsovårdsutskottet för beredning.

Social- och hälsovårdsutskottet har begärt ut- låtande i saken av lagutskottet. Lagutskottets utlåtande nr 9 ingår som bilaga till betänkandet.

Med anledning av ärendet har utskottet hört yngre regeringssekreteraren Harri Sintonen vid social- och hälsovårdsministeriet, äldre regeringssekreteraren Christer Lundström vid justitie- ministeriet, överläkaren Timo Tuori vid Forsk- nings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården, direktören Paula Kokkonen vid Rättsskyddscentralen för hälsovården, överdo- maren Ulla Seppänen vid länsrätten i Kuopio län och professorn i rättspsykiatri Panu Hakola vid Niuvanniemi sjukhus.

Regeringen föreslår att mentalvårdslagen skall ändras med tanke på patienternas rätts- skydd. I det fall att Rättsskyddscentralen för hälsovården fattat beslut om vård av en åtalad eller en person som inte dömts till straff oberoende av den behöriges vilja skall ett skriftligt beslut av läkaren om vården skall fortsätta eller avslutas underställas länsrätten i stället för Rättsskydds- centralen för hälsovården. Lagen om länsrätter- na föreslås bli ändrad så att en sakkunnigledamot skall delta i handläggningen också av ett ärende

240704

som gäller beslut om att vården avslutas. Fri rättegång skall vara möjlig också i fall som gäller avslutande av vården. Den som Rättsskyddscen- tralen för hälsovården förordnat till vård skall således kunna få biträde, fri rättegång och muntlig behandling. Propositionen hänger samman med budgetpropositionen för 1995 och avses bli behandlad samtidigt med den. De föreslagna lagarna avses träda i kraft i början av 1995.

Hänvisande till lagutskottets utlåtande och den avvikande åsikten i detta utlåtande föreslår social- och hälsovårdsutskottet att propositionen ändras enligt den avvikande åsikten i lagutskottets utlåtande.

Social- och hälsovårdssutskottet förut- sätter att regeringen ser till att det i sam- band med den pågående revideringen av de straffrättsliga stadgandena om tillräk- nelighet övervägs en genomgripande revidering också av stadgandena om kriminalpatienter utgående från internationeila erfarenheter.

Hänvisande till det ovan anförda föreslår social- och hälsovårdsutskottet vördsamt

att det andra och tredje lagförslaget skall förkastas och

att detförsta lagförslaget godkänns så- lydande:

(2)

l.

Lag

om ändring av mentalvärdslagen I enlighet med riksdagens beslut

ändras6§3mom., 17 § 2, 3och4mom. och 24§ l och2mom. mentalvårdslagenav den 14december 1990 (1116/90),

av dessa lagrum 6 § 3 mom., 17 § 2 och 3 mom. och 24 § l och 2 mom. sådana de lyder i lag av den 27 november 1992 (1086/92), som följer:

6§

Vård på statens sinnessjukhus

Beslut som gäller intagning på ett statligt sinnessjukhus av en åtalad eller en person som på grund av sitt sinnestillstånd inte dömts till straff fattas av rättsskyddscentralen för hälsovården så som stadgas i 17 §. (Utesl.) I annat fall fattas beslutet om intagning på ett statligt sinnessjukhus samt beslutet om avslutande av vården och utskrivning från sjukhuset av överläkaren för det statliga sinnessjukhuset.

17 §

Vård oberoende av den åtalades vilja efter avslutad sinnesundersökning

Med stöd av ett beslut av rättsskyddscentralen får den som beslutet gäller oberoende av sin vilja kvarhållas för vård högst sex månader. Före ut- gången av denna tid skall om patienten ges ett observationsutlåtande för klarläggande av om det fortfarande finns förutsättningar för beslut om vård oberoende av patientens vilja. Frågan om vården skall fortsätta eller avslutas skall innan vården har varat i sex månader avgöras genom ett skriftligt beslut av den läkare som avses i 11 §. Beslutet om fortsatt vård skall utan dröjsmål delges patienten och genast underställas länsrät-

Helsingfors den 16 december 1994

I den avgörande behandlingen deltog ordfö- randen Skinnari, vice ordföranden Taina samt medlemmarna Ala-Harja, U. Anttila, Antvuori,

ten, varvid länsrätten skall undersöka om det fortfarande finns förutsättningar för beslut om vård oberoende av patientens vilja. Likaså skall beslutet om att vården avslutas delges patienten utan dröjsmål och genast underställas rättsskydds- centralen. Rättsskyddscentralen skall antingen fastställa beslutet om att vården avslutas eller, om det fortfarande finns förutsättningar för att fort- sätta vården oberoende av patientens vilja, fatta beslut om fortsatt vård.

(3 och 4 mom. såsom i regeringens proposition)

24§

Andringssökande

(l mom. såsom i regeringens proposition) Ett beslut av rättsskyddscentralen om att nå- gon oberoende av sin vilja skall tas in får vård eller att vården skallfortsätta eller, i de fall som avses i 21 §,om att någon skall tas in på sjukhus för undersökning samt rättsskyddscentralens beslut som gäller meddelande av specialomsorger oberoende av patientens vilja, liksom även ett beslut av länsrätten i ärenden som avses i l mom.

får överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen enligt lagen om ändringssökande i förvaltnings- ärenden.

Ikraftträdelsestadgandet (Såsom i regeringens proposition)

Hiltunen, Kemppainen, Kuittinen, Muttilainen, Nordman, Perho-Santala, Puhakka (d~lvis),

Puisto, Stenius-Kaukonen, Vehkaoja och Aäri.

(3)

Reservation Lagförslaget avsåg ursprungligen att förbätt-

ra patienternas rättsskydd. Därför föreslogs det att beslut om att fortsätta och avsluta vården skall underställas länsrätterna. I sitt utlåtande till socialutskottet anförde en majoritet i lagutskottet dessutom att länsrätterna skulle förpliktas att begära utlåtande av rättsskyddscentralen innan de fattade beslut i saken. Vi anser att utskottet av denna orsak borde ha godkänt lagförslaget i enlighet med majoriteten i lagutskottet.

I ett civiliserat samhälle bör de mänskliga rät- Helsingfors den 16 december 1994

Hannu Kemppainen Kirsti Ala-Harja

tigheterna utgöra den bärande principen, och synpunkter på individens rättsskydd och samhäl- lets intresse, t. ex. vad gäller säkerheten, bör avgö- ras ur denna synvinkel. Den åsikt som majoriteten i lagutskottet förfäktade skulle ha gett goda möjligheter till detta.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi att lagförslagen skall godkännas enligt lagutskottets förslag.

Tuula Kuittinen Saimi Ääri

(4)

RIKSDAGENS LAGUTSKOTI

Utlåtande nr 9

Bilaga

Till Social- och hälsovårdsutskottet Social- och hälsovårdsutskottet begärde ge-

nom en skrivelse av den 27 oktober 1994 utlåtan- de av lagutskottet om regeringens proposition nr 226 med förslag tilllagar om ändring av mental- vårdslagen, lagen om länsrätterna och lagen om fri rättegång.

Med anledning av ärendet har utskottet hört yngre regeringssekreteraren Harri Sintonen vid social- och hälsovårdsministeriet, äldre regeringssekreteraren Christer Lundström vid justitie- ministeriet, direktören Paula Kokkonen vid rättsskyddscentralen för hälsovården, extraordi- narie förvaltningsrådet Marita Liljeström vid högsta förvaltningsdomstolen, länsrättsdoma- ren Jorma Pitkänen vid länsrätten i Vasa län, länsrättsdomaren Seppo Säynäslahti vid länsrät- ten i Nylands län, länsrättsläkaren Antti Män- nikkö vid länsstyrelsen i Nylands län samt pro- fessorerna Raimo Lahti och Kaarlo Tuori.

Lagutskottet har behandlat ärendet och anför följande som sitt utlåtande.

Regeringens proposition

Regeringen föreslår att mentalvårdslagen skall ändras med tanke på patienternas rätts- skydd. I det fall att rättsskyddscentralen för häl- sovården fattat beslut om vård av en åtalad eller en åtalad som inte dömts till straff (en s.k. kriminalpatient) oberoende av den åtalades vilja skall ett skriftligt beslut av läkaren om vården skall fortsätta eller avslutas underställas länsrätten i stället för rättsskyddscentralen för hälsovården.

Lagen om länsrätterna föreslås bli ändrad på den grund att en sakkunnigledamot skall delta i handläggningen också av ett ärende som gäller beslut om att vården avslutas. Vidare föreslås lagen om fri rättegång bli ändrad eftersom fri rättegång också skall beviljas i ärenden som gäl- ler avslutande av vården. De föreslagna ändring- arna innebär att den som av rättsskyddscentralen

för hälsovården förordnats till vård kan medges biträde, fri rättegång och muntlig behandling vid beslut om vården skall fortsätta eller avslutas.

Propositionen hänger samman med budgetpropositionen för 1995 och avses bli behandlad i samband med den. De föreslagna lagarna avses träda i kraft i början av 1995.

Utskottets ställningstaganden

I mentalvårdslagen regleras villkoren för tvångsvård på samma sätt för s.k. civilpatienter och kriminalpatienter. Men när det gäller att besluta om att förordna någon till vård eller om vården skall fortsätta eller avslutas tillämpas högst olika procedurer på civilpatienter och kriminalpatienter såsom framgår av regeringens proposition. Därför har regeringen som mål att samordna procedurerna vid beslut om tvångs- vård av civilpatienter och kriminalpatienter och att garantera kriminalpatienter ett bättre rätts- skydd vid beslut av detta slag. Därför skall det bli möjligt att bevilja muntlig behandling samt fri rättegång och rättegångsbiträde.

De centrala ändringsförslagen i regeringens proposition gäller två olika aspekter av ett vård- beslut, om vården skall fortsätta eller avslutas.

Lagutskottet synar dessa aspekter var för sig.

Fortsatt vård

Beslut om fortsatt tvångsvård av kriminalpatienter fattas av en läkare vid ett sinnessjukhus.

Regeringen föreslår att beslutet skal underställas länsrätten i stället för rättsskyddscentralen för hälsovården. Det betyder att proceduren blir li- kadan för civil- och kriminalpatienter.

Beslutet innebär ett ingrepp i individens per- sonliga frihet. Det är med andra ord fråga om frihetsberövande enligt Europeiska konventio- nen om skydd för de mänskliga rättigheterna. De

(5)

grundläggande principerna för ett rättsstat krä- ver att en sak av denna typ skall prövas vid en oberoende domstol. Dessutom är det ett klart fall för förvaltningslagskipningen och bör därige- nom lämpligen avgöras av länsrätterna. Lagut- skottet har således inga anmärkningar att anföra mot den föreslagna ändringen visavi fortsatt vård.

A v slutande av vården

Beslut om att avsluta vården av en kriminalpatient fattas av en läkare. Regeringen föreslår att beslutet skall underställas länsrätten i stället för rättsskyddscentralen för hälsovården. Beslut om att avsluta tvångsvården av civilpatienter fattas av en läkare ensam, dvs. beslutet underställs inte någon myndighet. Det betyder att proceduren vid beslut om att avsluta vården av kriminalpatienter alltjämt kommer att skilja sig från beslut om att avsluta tvångsvård av civilpatienter.

Vad gäller beslut om att avsluta vården upp- nås regeringens samordningsmål således inte.

Denna omständighet har dock varken påpekats eller motiverats i propositionen.

Kravet på att beslut om att avsluta vården av kriminalpatienter skall underställas bör ses i rela- tion till samhällets säkerhetsintressen. Med hän- syn till att kriminalpatienter vanligen är farligare för andra människors säkerhet än civilpatienter, vill samhället med stöd av lämplig expertis för- säkra sig om att en patient som är farlig för sin omgivning inte blir utskriven. Mot denna bak- grund har förslaget i propositionen om att beslut om att avsluta vården av kriminalpatienter en- hälligt godkänts av experter. Likaså har det en- hälligt godkänts att det inte behövs någon rätts- psykiatrisk sakkunskap för att ett beslut skall kunna fastställas. Däremot har det rått oenighet om vilken myndighet som är lämpligast att hand- lägga ett beslut som skall underställas.

Enligt vad lagutskottet har erfarit saknar läns- rätterna rättspsykiatrisk specialistsakkunskap och kommer inte heller att få det genom den föreslagna ändringen av lagen om länsrätterna.

Det skulle inte ens bli helt problemfritt för dem att få tillgång till sakkunskap av detta slag eftersom yrkeskåren är liten och ojämnt spridd över hela landet ochjävsfrågor dessutom hastigt skulle dyka upp. Lagutskottet anser att om regeringens proposition godkännas utan ändringar leder det till att patienternas rättsskydd blir bättre medan säkerheten i samhället försämras.

Till denna del bör regeringens proposition

också synas med tanke på domstolarnas oberoende. Finland förpliktas av internationella kon- ventioner om de mänskliga rättigheterna och av den underliggande principen i 2 § 4 mom. reger- ingsformen att se till att var och en har rätt att få ett beslut om sina rättigheter och skyldigheter avgjord i ett oberoende lagskipningsorgan. Detta lagskipningsorgan skall vara oberoende av lag- stiftaren, den verkställande makten och parterna i en sak. Vidare skall handläggningen av lagskip- ningsärenden garantera likabehandling av berör- da parter. Kravet på opartisk behandling är sär- skilt accentuerat när individen och det allmänna står mot varandra. En domstol är alltså ett opar- tiskt organ i förhållande till parterna, vilket betyder att till exempellänsrätten inte bevakar sam- hällets intresse när det fattar beslut om att tvångsvård skall fortsätta eller avslutas.

När läkaren och patienten är av samma åsikt om beslutet att avsluta vården skall processen inbegripa en part som betraktar saken med tanke på samhällets säkerhetsintressen. Den part som bevakar samhällets intresse är vanligen den all- männa åklagaren eller ett särskilt statsombud. I detta fall skulle det ligga bäst till för rättsskydds- centralen för hälsovården att bevaka samhällets intresse eftersom den har tillgång till uppgifter om patienterna redan från den tid de förordnats till vård och en särskild rättspsykiatrisk nämnd.

Med stöd av ovan sagda anser lagutskottet det nödvändigt att om patientens rättsskydd skall förbättras på föreslaget vis, måste rättsskydds- centralen för hälsovården ges en lagstadgad roll i att bevaka samhällets säkerhetsintressen. Därför bör 17 § mentalvårdslagen ändras så till vida att länsstyrelsen skall inhämta utlåtande av rätts- skyddscentralen för hälsovården när den fattar beslut om att avsluta vården. stadgandet kunde ha till exempel följande lydelse:

"17 §

Med stöd av ett beslut av rättsskydds- centralen får den som beslutet gäller oberoende av sin vilja kvarhållas för vård högst sex månader. F öre utgången av denna tid skall om patienten ges ett observa- tionsutlåtande för klarläggande av om det fortfarande finns förutsättningar för beslut om vård oberoende av patientens vilja. Frågan om vården skall fortsätta eller

(6)

avslutas skall innan vården har varat i sex månader avgöras genom ett skriftligt beslut av den läkare som avses i 11 §.Beslutet om fortsatt vård skall utan dröjsmål delges patienten och genast underställas länsrät- ten, varvid länsrätten skall undersöka om det fortfarande finns förutsättningar för beslut om vård oberoende av patientens vilja. Likaså skall beslutet om att vården avslutas delges patienten utan dröjsmål och genast underställas länsrätten. Länsrätten skall efter att ha inhämtat utlåtande i saken av rättsskyddscentralen för hälsovården antingen fastställa beslutet om att vården avslutas eller, om det fortfarande finns för- utsättningar för att fortsätta vården obero- ende av patientens vilja, fatta beslut om fortsatt vård.

(3 och 4 m om. såsom i regeringens proposition)"

Utskottet anser att om behandlingen av ett beslut om att avsluta vården av en kriminalpatient resulterar i att det inte finns förutsättningar för att avsluta vården, skall patienten inte förord- nas till vård på nytt utan till fortsatt vård. Denna procedur kan tillämpas också i de fall att en vårdperiod på sex månader har hunnit gå ut innan beslutet fattas.

Utveckling av lagstiftningen

I Finland gäller en ordning som understryker att allmänna domstolar och medicinska myndig- heter skall fatta sina beslut separat. Detta betyder att en allmän domstol gör en bedömning av en åtalads sinnestillstånd utan att vara bunden av den medicinska bedömningen. Domstolen dö-

I den avgörande behandlingen deltog ordfö- randen Lax, vice ordföranden Halonen samt medlemmarna Aittoniemi, Hassi, Häkämies,

mer en brottsling som den anser vara tillräknelig eller förminskat tillräknelig till straff. Om domstolen anser att den åtalade är otillräknelig, dvs.

inte är vid sina sinnens fulla bruk, utdömer den inget straff. Saken hänskjuts till rättsskyddscen- tralen för hälsovården, som förordnar den åtala- de till vård.

I Sverige är proceduren en annan. Där bestäm- mer en allmän domstol om placering i rättspsyki- atrisk vård och domstolen kan också fatta ett särskilt beslut om hur vården avslutas. I så fall beslutar länsrätten både om utskrivning från sjukhuset och om avslutande av vården på fram- ställning antingen av överläkaren eller den döm- de själv.

I samband med behandlingen av ärendet har det framgått att det finns en del andra missförhål- landen i stadgandena om förordnande till vård än de som nämnts här. Därför föreslår lagutskottet

att social- och hälsovårdssutskottet förutsätter att regeringen ser till att det i samband med den pågående revideringen av de straffrättsliga stadgandena om till- räknelighet övervägs om inte också stadgandena om kriminalpatienter kräver en ingående revidering utifrån internationella erfarenheter.

Med stöd av det ovan sagda anför lagutskottet vördsamt

att det första lagförslaget bör godkän- nas med de ändringar som anförs i detta utlåtande och

att det andra och tredje lagförslaget bör godkännas utan ändringar.

Luhtanen, Piha, Polvi, Rossi, Savela, Seivästö, Suhola, Tykkyläinen och Vuoristo samt supple- anten Lindqvist.

(7)

Avvikande åsikt Regeringen föreslår att beslut om att fortsätta

och avsluta vården av s.k. kriminalpatienter skall underställas länsrätterna i stället för rättsskydds- centralen för hälsovården. Förslaget motiveras med aspekter på patientens rättsskydd och ga- rantier för lika behandling vad gäller biträde, fri rättegång och muntlig behandling.

I ett beslut om fortsatt mentalvård är det klart och tydligt fråga om ingrepp i individens person- liga frihet. A v hänsyn till individens rättsskydd och i enlighet med principerna för en rättsstat måste en sådan fråga tas upp till prövning i en oberoende domstol.

När det gäller ett beslut om att avsluta vården är situationen en annan. Då är det inte fråga om frihetsberövande utan tvärtom om att frihetsbe- rövande skall upphöra. Kravet på att ett beslut om att vården upphör skall underställas länsrät- ten kan således inte motiveras med hänsyn till patientens rättsskydd. Om detta vore fallet, borde ett beslut om att avsluta vården underställas också när det gäller andra patienter än kriminalpatienter.

Förslaget att ett beslut om att vården av kriminalpatienter skall avslutas motiveras alltså med andra hänsyn än patientens rättsskydd, närmast med hänsyn till säkerheten i samhället. Genom att åberopa lämplig expertis vill samhället säker- ställa att en patient som är farlig för sin omgivning inte får lämna en institution. Regeringen motiverar dock inte sitt förslag med synpunkter på säkerheten i samhället utan med synpunkter på patientens rättigheter.

När patienten och läkaren är av samma åsikt om saken är det ren och skär administration att fatta beslut om att avsluta vården och därför är det föga lämpat för länsrätternas domstolsrolL

Länsrätten är alltså inte den rätta instansen att handlägga beslut om avslutande av vården av kriminalpatienter som omfattas av förvaltnings- förfarande. Det naturliga vore att samma myndighet som fattar beslut om förordnande till vård, i detta fall rättsskyddscentralen för hälso- vården, också fattar beslut om att vården skall avslutas.

Dessutom vore länsrätterna i vilket fall som helst tvungna att inhämta ett utlåtande i saken av rättsskyddscentralen för hälsovården, vilket i sin tur fördröjer behandlingen ytterligare. Beslut om att vården avslutas skall dock fattas i brådskande ordning.

I ett flertal länder gäller andra villkor och procedurer för förordnande till vård av kriminalpatienter än av civilpatienter främst därför att de vanligen anses vara farligare för andra männis- kors säkerhet än civilpatienter. I bland annat Sverige är det en allmän domstol som beslutar om placering i rättspsykiatrisk vård och den kan också fatta ett särskilt beslut om att vården skall avslutas. I så fall är det länsrätten som beslutar både om förordnandet till sjukhusvård och om att vården skall avslutas på framställning antingen av överläkaren eller den dömde själv. Exem- plet med Sverige visar att länsrätten i sig kan vara det organ som fattar beslut om att tvångsvården av en kriminalpatient skall avslutas. En sådan lösning bör dock bedömas utifrån lagstiftningen och de rådande förhållandena i respektive land.

Om förutsättningarna för förordnande av kriminalpatienter till vård och vårdförordnandet i öv- rigt står oförändrat anser vi att det inte finns något behov av det slag av ändring i fråga om beslut om att vården skall avslutas som regeringen föreslår.

Vi anser således att gällande lag skall följas vid beslut om att vården av kriminalpatienter skall avslutas, dvs. besluten skall underställas rätts- skyddscentralen för hälsovården. Rättsskydds- centralens beslut får överklagas hos högsta för- valtningsdomstolen. Om rättsskyddscentralen inte fastställer läkarens framställning om att vår- den skall avslutas, förordnar den patienten till fortsatt vård.

Med stöd av det ovan sagda anser vi att lagutskottet som sitt utlåtande borde ha anfört

att det andra och tredje lagförslaget bör förkastas och

att det första lagförslaget bör godkän- nas sålydande:

(8)

l.

Lag

om ändring av mentalvårdslagen I enlighet med riksdagens beslut

ändras 6 § 3 mom., 17 § 2, 3 och 4 m om. och 24 § l och 2m om. mentalvårdslagen av den 14 december 1990 (1116/90),

av dessa lagrum 6 § 3 mom., 17 § 2 och 3 mom. och 24 § l och 2 mom. sådana de lyder i lag av den 27 november 1992 (1086/92), som följer:

6§

Vård på statens sinnessjukhus

Beslut som gäller intagning på ett statligt sinnessjukhus av en åtalad eller en person som på grund av sitt sinnestillstånd inte dömts till straff fattas av rättsskyddscentralen för hälsovården så som stadgas i 17 §. (Utesl.) I annat fall fattas beslutet om intagning på ett statligt sinnessjukhus samt beslutet om avslutande av vården och utskrivning från sjukhuset av överläkaren för det statliga sinnessjukhuset.

17 §

Med stöd av ett beslut av rättsskyddscentralen för hälsovården får den som beslutet gäller oberoende av sin vilja kvarhållas för vård högst sex månader. Före utgången av denna tid skall om patienten ges ett observationsutlåtande för klar- läggande av om det fortfarande finns förutsätt- ningar för beslut om vård oberoende av patientens vilja. Frågan om vården skall fortsätta eller avslutas skall innan vården har varat i sex måna- der avgöras genom ett skriftligt beslut av den läkare som avses i 11 §. Beslutet om fortsatt vård skall utan dröjsmål delges patienten och genast underställas länsrätten, varvid länsrätten skall

undersöka om det fortfarande finns förutsätt- ningar för beslut om vård oberoende av patientens vilja. Likaså skall beslutet om att vården avslutas delges patienten utan dröjsmål och genast underställas rättsskyddcentralen för hälso- vården. Rättsskyddscentralen för hälsovården skall antingen fastställa beslutet om att vården avslutas eller, om det fortfarande finns förutsätt- ningar för att fortsätta vården oberoende av patientens vilja, förordna att patienten skall tas in för vård.

(3 och 4 mom. såsom i regeringens proposition)

24§

Ändringssökande

(l mom. såsom i regeringens proposition) Ett beslut av rättsskyddscentralen om att nå- gon oberoende av sin vilja skall tas in för vård eller att vården skallfortsätta eller, i de fall som avses i 21 §,om att någon skall tas in på sjukhus för undersökning samt rättsskyddscentralens beslut som gäller meddelande av specialomsorger oberoende av patientens vilja, liksom även ett beslut av länsrätten i ärenden som avses i l mom.

får överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen enligt lagen om ändringssökande i förvaltnings- ärenden.

Ikraftträdelsestadgandet (Såsom i regeringens proposition)

Tarja Haloneo Leena Luhtanen

Marja-Liisa Tykkyläinen Satu Hassi

Raimo Vuoristo Ismo Seivästö Iivo Polvi