M e d i c i n s k a f a k u l t e t e n s k a n s l i P r o j e k t l e d a r e A n n e M e s s e t e r
Medicinska fakultetens forskningsinriktning: Faktorer och åtgärder som ökar fakultetens konkurrenskraft
Arbetsgruppen bestod av:
Mattias Belting och Holger Luthman (sammankallande) William Agace
Eva Degerman Joakim Dillner Mona Eklund Sassan Hafizi Peter Hagell Thomas Hellmark Anna Hultgårdh-Nilsson Karel Marsal
Olle Melander Nils-Eric Sahlin Staffan Skerfving
Sammanfattning
1) Den enskilda forskargruppen förblir en viktig, basal enhet för kreativ och framgångsrik forskning.
2) Interdisciplinär samverkan ska stödjas; framför allt bör experimentella och kliniska forskare sammanföras genom särskilt ALF-stöd till nätverk med en tydlig translationell inriktning.
3) Infrastruktursatsningar bör fokuseras på verksamheter som sammanbinder preklinik med klinik. Viktiga exempel är centraliserade biobanker, djurexperimentella enheter samt kliniska prövningscentra. Sammanslagningar mellan universitetssjukhusen i Lund/Malmö ska samordnas med translationella infrastruktursatsningar.
4) Incitamentssituationen för kliniskt verksamma att bedriva forskning måste ses över i samverkan med Region Skåne.
5) MF bör integrera forskarutbildningen i grundutbildningen genom exempelvis ett MD/PhD program som kan tjäna som förebild för andra utbildningslinjer inom MF.
6) MF bör utreda hur Bolognaprocessens regelverk påverkar möjligheterna att kombinera grundutbildning med forskarutbildning.
2006-10-14
1 ( 7) Dnr M A 342/2006 SLUTRAPPORT
2 7) Handläggningstiden för tjänstetillsättningsärenden och rekrytering bör förkortas
och i ökad utsträckning beakta genusperspektivet.
8) Informationen om medarbetares verksamheter bör förbättras genom att enskilda forskares/ forskargruppers verksamhet regelbundet presenteras på MFs hemsida. Årets viktigaste forskningshändelser bör redovisas i broschyr/häfte som även vänder sig till sponsorer och allmänheten.
Bakgrund
Den kritiska massan av prekliniska och kliniska forskare vid MF i Lund/Malmö och närheten till teknisk- och naturvetenskaplig fakultet samt det nära samarbetet med sjukvården i Region Skåne är de största tillgångarna inför framtiden. Samordningen av dessa olika områden utgör den viktigaste och svåraste utmaningen i MFs strävan att nå en internationell topposition inom biomedicinsk forskning. I den internationella forskningsdebatten diskuteras varför de framsteg som skett genom medicinsk grundforskning inte resulterat i fler nya och bättre behandlingsmöjligheter inom sjukvården. Många framhåller att orsaken är undermålig överföring (translation) av nyvunnen kunskap inom prekliniken till kliniken. För att uppnå effektivare translation krävs bättre och välfinansierat samarbete mellan forskare från alla faser i den translationella processen. Med anledning av detta har exempelvis NIH startat ett program vars syfte är att specifikt stimulera translationell forskning (”Roadmap to translational research”). Liknande satsningar i Europa utgörs av ”European Network of Centres for Translational Medicine” som bedrivs inom ramen för European Society For Research Infrastructure (ESFRI), samt förslaget om ett European Molecular Biology Laboratory (EMBL)-centrum inom molekylär medicin.
Vi vill lyfta fram de mervärden och synergier som kan uppnås genom ökad forskningssamverkan mellan grundforskare-kliniska forskare, akademi-sjukvård, akademi-industri, primärvård-specialistvård. Under de kommande 5-10 åren bör MF prioritera nätverk/programområden som integrerar de senaste decenniernas landvinningar inom cell- och molekylärbiologisk forskning med frågeställningar som har sin tydliga utgångspunkt i kliniska problem. En viktig fråga är hur den enskilda forskargruppen ska relatera till sin omgivning för att detta ska kunna uppnås. I en framgångsrik forskningsmiljö måste således många viktiga kontaktytor sammanfogas.
Identifiering av nyckelforskning för en medicinsk fakultet
Translationell forskning - från molekyl till behandling av patienter och prevention i populationen och tillbaka - skiljer MF från andra fakulteter. De senaste årens genombrott inom biologin bygger på den grundvetenskapliga utvecklingen inom molekylärbiologi, genetik, immunologi, cell- och utvecklingsbiologi, avbildnings- teknologi, epidemiologi, bioinformatik och statistik. Konkurrenskraftig translationell forskning är beroende av grundläggande forskning och kunskap inom alla dessa områden.
Ett molekylärt perspektiv med förmåga att integrera den information som ackumuleras om genomet och dess uttryck samt de intra- och intercellulära regleringsmekanismerna är nödvändigt för att skapa en långsiktigt framgångsrik och konkurrenskraftig forskning. Translationella forskningsprogram underlättar spridningen till sjukvården av ny kunskap om patogenes, nya diagnostiska metoder, behandlingar och preventionsstrategier. För att detta ska kunna ske måste hela kunskapskedjan vara representerad i programmen.
3 Patientmaterial och populationsmaterial behöver förstärkas inom flera program-
områden för att sänka tröskeln för nya kliniskt orienterade projekt som syftar till bättre diagnostik och terapi. Det yttersta målet är effektiv sjukdomsprevention i populationen.
Under ett inledningsskede kan det i vissa fall vara nödvändigt att etablera prioriterade forskningsområden som inte utgör en fullständing translationsprocess från molekyl till population och tillbaka. Exempel på detta i dagsläget är vårdvetenskaplig forskning och primärvårdsforskning. Det är dock nödvändigt att även dessa verksamheter integrerar huvuddelen av sin verksamhet med etablerad och prioriterad forskning vid MF för att framgent bli konkurrenskraftiga i den translationella processen.
Programområden och nätverk – excellenta miljöer?
Forskningens grundläggande struktur är forskargruppen med ett internationellt konkurrenskraftigt forskningsprogram samt metodologi- och ämneskompetens i forskningens frontlinje. Mångfalden av forskargrupper med kompletterande kompe- tenser gör det möjligt att bygga upp nya forskningsinriktningar och att förstärka redan existerande inriktningar genom samarbeten inom MF. Programområden och nätverk har redan etablerats genom lokala samt nationella ansökningsförfaranden. Dessa omfattas idag av (eng):
Hematological diseases and immunology, Diabetes, Hemato-Linné, Stem Cell Biology and Cell Therapy, Tissues in Motion, The Vascular Wall, Chronic Inflammation Programme, NeuroLund and NeuroFortis, Network for Biomedical Applications of High-field MR (Training, Education, Science, Lectures, Applications - TESLA), and Strategic Centre for Clinical Cancer Research - CREATE Health.
Av programområdena är det två, ”Stem Cell Biology and Cell Therapy” och
”Diabetes”, som utmärker sig genom att tävla om forskningsstöd på nationell och internationell nivå. ”Hematological diseases and immunology”, ” The Vascular Wall”, och ”Chronic Inflammation Programme” representerar programområden som borde ha möjlighet att erhålla större anslag i nationell konkurrens. Det som i viss mån bidrar till att de två förstnämnda har lyckats bättre är att de har en mer fokuserad forskningsinriktning och ett antal internationellt erkända professorer. De är också mer beroende av ett fåtal personer för att kunna erhålla dessa bidrag. Det är därför viktigt att fakultetsledningen löpande bevakar möjligheten att rekrytera internationella topp- forskare till dessa områden, speciellt om man av forskningsstrategiska skäl önskar fortsätta prioriteringen och tillväxten av unga forskare inom LU inte skulle visa sig vara tillräckligt stark.
Institutionen för hälsa, vård och samhälle, saknar helt representation i dagens programområden. Det vårdvetenskapliga området utgör en betydande del av den forskning som bedrivs inom denna institution, och utvecklingen inom området är varierande. Å ena sidan finns exempel på vad som skulle kunna betraktas som excellenta miljöer, och dessa forskarkonsortier har också genererat betydande anslag. Å andra sidan befinner sig stora delar av vårdvetenskapen fortfarande i ett uppbyggnads- skede. Här finns relativt få professorer, många lektorer (framför allt undervisande sådana), och många doktorander. Många av lektorerna saknar docentkompetens och endast ett fåtal kommer att bli befordrade till professorer inom den närmsta framtiden.
Det finns även en risk att de nydisputerade inte hinner få sin docentur och meritera sig innan dagens professorer pensioneras. Det är viktigt att öka andelen docentkompetenta lärare för att kunna behålla en kompetent vårdforskning i fram-
4 tiden. Detta borde kunna uppnås i samband med vårdforskningens starkare
integrering med övrig forskning inom MF.
Attityder till programområden
För att få en bättre överblick av inställningen till programområden inom MF under- söktes varför forskare/grupper är med i programområden och vilka förslag till alternativ som finns. Utifrån listor (ej kompletta, från MF) på forskare vid MF samt grupperingar i existerande programområden uppskattades antalet forskare i och utan- för programområden. För att få ett mer korrekt värde på antal forskare tillfrågades även administratörer i programområden. Forskare i och utanför programområden (totalt ca 25 personer, män/kvinnor, äldre/yngre, i Lund/Malmö) gav synpunkter på vad som är bra och mindre bra med programområden och vilka alternativa lösningar som bör beaktas.
Drygt 50% av MFs forskare är verksamma inom ramen för 6 programområden.
Vidare finns ett antal forskare (30%) som befinner sig i ännu icke etablerade program- områden samt forskare som av olika anledningar valt att inte vara med i program (20%).
-En del PIs vill inte att gruppen ska ingå i program.
• Man har egna nätverk med forskare vid MF, nationellt och internationellt.
• Man vill inte att MF ska styra forskningens inriktning.
• Man vill inte styras av någon programledning.
• Man vill inte foga in sig i mönster enligt trender, andras önskemål och allehanda opportunistiska överväganden.
-En del PIs vill men får inte möjligheten.
• Man hittar inte de rätta sammanhangen, har sina nätverk framför allt utanför MF.
• Man tycker att det känns svårt att få tillträde inom ramen för redan etablerade områden, är marginaliserad-”mobbad” som grupp. Orsaker till detta kan vara brist på nytänkande och svårigheter med att bryta gamla strukturer.
• Man syns inte – ingen är intresserad av ens kompetens även om man har mycket att komma med.
• Kollegor stöttar inte varandra.
• Man organiserar sig och ansöker, ansökan går inte igenom. Dessa pre-program fungerar i vissa fall som program dock utan subvention från MF. Man modifierar sin ansökan, identifierar brister, justerar vilket i sin tur kan vara ett kreativt arbete.
-Drygt hälften av alla PIs deltar med sina grupper i program.
• Man upplever samhörighet på olika nivåer; doktorander (mentorprogram, doktoranddagar), forskare (projekt, tekniker), PIs (nya större satsningar, rekryteringar); gemensamt mål, ”vi-känsla”.
• Tillgång till ny utrustning, nya tekniker, nya samarbeten.
• Större anslag i nya formationer.
• Bra miljö för nya kollegor, doktorander; man kan bli ensam i mindre grupp
• Breddar sitt kunnande.
• Sätt att identifiera sig på gentemot omvärlden.
- Man kan överväga följande alternativa sätt att organisera sig:
• Teknikplattformar kan vara en sammanhållande bas.
5
• Ta bort den prekliniska institutionen och skapa en stor institution för medicinsk vetenskap samt sektioner som går över preklinik/klinik.
• Institut (detta svar tas ofta upp då det gäller de stora välfinansierade grupperna).
Sammanfattningsvis anser vi att programområdena utgör en bra bas för etablering av nya samarbetsprojekt men de skall vara dynamiska, dvs. utvärderas och återkommande konkurrensutsättas för att tillåta omorganisation och etablering av nya strukturer. Ett mindre antal (5-8) programområden med 3-6 års varaktighet bör finnas vid MF.
Forskargrupperna får dock inte bli beroende av programområden och för att värna om forskargrupper med hög kompetens inom forskningsområden utanför program- områden kan särskilda mekanismer eller stimulans till internationell samverkan behövas. T. ex kan man för yngre forskare inrätta ett postdoktoralt program som involverar forskare utom såväl som innanför programgränserna. Vidare måste alla forskare oavsett programtillhörighet erbjudas en optimal infrastruktur av MF (se nedan). Den ofinansierade tjänstedelen kan som nu finansieras från egna forsknings- medel, genom undervisning eller genom att professorn engagerar sig i forsknings- projekt utanför den egna forskningshuvudlinjen. Den ofinansierade andelen bör variera under olika faser av yrkeskarriären och vara föremål för utvecklingssamtal och bör utgöra en viktig utvecklingsresurs för prefekter, programområdesledningar och fakultetsledningen.
Återväxt inom programområden
Under de kommande åren kommer många av dagens professorer att gå i pension, framför allt de kliniska professorerna (ca 50% kommer att vara pensionerade före 2013). Antalet emeriti vid MF kommer således att öka betydligt under de närmaste åren. Många av dessa professorer kommer att under viss tid efter pension kunna dra in stora anslag till MF och bidrag med högklassig forskning. Med tanke på den yngre forskargenerationens tjänsteproblematik och generella medelsbrist är det viktigt att fundera över emeritis fortsatta verksamhet inom MF. Generellt förväntas pensions- avgångarna inte bli ett stort problem för de excellenta forskningsmiljöerna som studerats med ett viktigt undantag, ”Tissues in Motion”. Där kommer flera nyckel- personer att gå i pension under perioden och naturliga ersättare saknas. För övriga programområden kan vi endast identifiera ett par pensionsavgångar där individer kan definieras som nyckelpersoner. Inom samtliga utom ett programområde finns således ett flertal yngre forskare som är såväl ekonomiskt som forskningsmässigt oberoende.
Många yngre forskare har ledande befattningar inom programområden och har goda förutsättningar att kunna driva respektive forskningsområde vidare. Det som oroar är att ungefär 2/3 av alla yngre forskare saknar fast tjänst eller är kliniskt aktiva läkare som saknar forskningsutrymme. Detta problem gäller inte bara de excellenta forskarmiljöerna utan är ett generellt problem för MF. Idag har 141 av 171 disputerade forskare tjänster på MF där förordnandet går ut före 2008. På den kliniska sidan är det än svårare att överblicka situationen. Det finns idag många yngre kliniska forskare som helt saknar universitetstjänst men som trots detta bidrar till forskningen både oavlönat och med hjälp av enstaka forskningsveckor. Om pensionsavgångarna inte kan ses som ett stort problem i sig, blir det förödande för verksamheten i samtliga programområden om vi inte kan ordna tjänsteutrymme för ett antal av dessa yngre forskare. I detta sammanhang ska det påpekas att det med nuvarande tjänste- tillsättningsförfarande kan ta många år mellan utlysning och tillsättning. Det är viktigt att man effektiviserar tillsättningsprocessen. Risken finns annars att:
6 - vi inte lyckas behålla/rekrytera en riktigt bra person till en viss tjänst (andra
universitet och forskningscentra hinner före).
- att forskningsmiljön blir lidande och att forskningen inom ett område avstannar eller upphör helt. Tempoförluster är i detta sammanhang olyckliga och det kan vara ett tungt och kostsamt arbete att blåsa liv i en avsomnad miljö.
MF bör satsa på en mer långsiktig rekryteringsplanering med t.ex. en plan för vilka tjänster som är ”grundprofessurer” och som alltid skall vara besatta. Då kan man i god tid påbörja ett tillsättningsförfarande.
Translationella strukturer för en framgångsrik forskningsmiljö
För att prekliniska forskare framgångsrikt ska kunna ägna sig åt forskning med stor innnovationshöjd som utgår ifrån kliniskt relevanta problemställningar krävs utökad samverkan med Region Skåne. Prekliniska forskare måste framförallt ges bättre möjlig- heter att validera sina teorier och implementera sina kunskaper i relevanta djur- experimentella modeller och i kliniska material. Kliniker måste få ökade möjligheter att analysera kliniska material utifrån frågeställningar om molekylära mekanismer. MF bör därför undersöka möjligheten att avsätta en del av ALF-potten åt programområden och teknikplattformar som specifikt sammanför kliniska och prekliniska forskare. För att dylika satsningar ska få önskad verkan, måste incitamentssituationen för forskning vid universitetssjukhusen ses över: lika lön för forskning och kliniskt arbete, och forskningens självklara meritvärde vid tillsättning av högre kliniska tjänster. Akademisk meritering genom forskning måste stimuleras och premieras redan under grundutbildningen. Inrättandet av ett MD/PhD program bör diskuteras där forskarutbildning ses som en självklar del av grundutbildningen för blivande läkare med forskningsintresse. Vid tillsättning av högre, klinisk tjänst ska doktorsexamen vara nödvändig men inte tillräcklig; aktivt engagemang i forskningsprojekt som drivs vid kliniken eller ännu hellre i samarbete med preklinisk forskargrupp bör vara ett krav.
I januari 2005 inrättade Vetenskapsrådet kommittén för forskningens infrastrukturer (KFI) med huvuduppdraget att ”främja och stödja uppbyggnad och utnyttjande av infrastruktur för svensk forskning av högsta vetenskapliga kvalitet inom Vetenskaps- rådets ämnesområden.” Infrastrukturer för grundläggande forskning rekommenderas att uppfylla bl.a. följande generella kriterier:
• Vara tillgängliga för ett flertal forskargrupper/användare med högt kvalificerade forskningsprojekt. Samordning ska ske inom alla forskningsområden för effektivt resursutnyttjande och samordning av kompetenser.
• Vara så omfattande att enskilda grupper inte kan driva dem på egen hand.
• Ha en långsiktig planering för vetenskapliga mål, finansiering och utnyttjande. En lämplig balans ska eftersträvas mellan investering i infrastruktur samt drift och användning för forskning.
• Vara öppet och enkelt tillgängliga för forskare och ha en plan för hur tillgängligheten ska förbättras.
KFI betonar alltså allmän tillgänglighet som ett viktigt kriterium. MF bör verka för att göra befintliga s.k. core facilities mer lätttillgängliga för alla forskare vid MF.
Dessutom skall den vetenskapliga kompetensen höjas i de fall detta funnits otillfreds- ställande under den nyligen utförda utvärderingen av core facilities.
Vi anser att MF särskilt bör satsa på:
7 1) Centraliserade biobanker med tillgänglighet även för prekliniker
2) Djurexperimentella enheter för bl.a. in vivo imaging
3) Centraliserade kliniska forskningsenheter. Dessa satsningar kräver god samverkan med Region Skåne, inte minst primärvården, och läkemedelsindustrin.
Kommunikation för ökad samverkan
En grundläggande förutsättning för att forskare inom olika områden ska bilda nya konstellationer i ökad samverkan är kännedom om varandras verksamheter. MF bör införa löpande presentationer (t.ex. 1 ggr/vecka) av de olika forskargruppernas och programområdenas verksamheter på sin hemsida. Presentationen kan t.ex. omfatta text- och bildmaterial som beskriver aktuella frågeställningar och metoder. Ett sådant system skulle bidra till ökad ”vi-känsla” samt skapa förutsättningar för nya samarbeten som inte nödvändigtvis sker inom ramen för redan etablerade excellenta miljöer.
Translationella forskningsseminarier som avhandlar prekliniska och kliniska aspekter inom ett visst område bör införas. MF bör också överväga införandet av en års- berättelse som riktar sig till allmänheten och potentiella sponsorer. Generellt bör hem- sidor för programområden, institutioner och enskilda forskargrupper byggas enligt en mer internationell standard och utgå ifrån en analys av vilken bild av MF som möter den externa besökaren.
Rapport från den strategiska arbetsgruppen för rekrytering till lärartjänster och utveckling av karriärvägar för yngre forskare vid Medicinska fakulteten, Lunds universitet
Gruppens ledamöter: professor Tommy Andersson, Inst för laboratorie- medicin, Malmö, dr Madeleine Durbeej-Hjalt, Inst för experimentell medicinsk vetenskap, professor Sölve Elmståhl, Inst för hälsa vård och samhälle, professor Vineta Fellman, Inst för kliniska vetenskaper, Lund , universitetslektor Gunvor Gard, Inst för hälsa vård och samhälle, professor Sten Eirik Jacobsen, Stamcellscentrum (ordförande), dr Aftab Jasir, Inst för laboratoriemedicin, Lund, projektledare Anne Messeter, Medicinska fakultetens kansli, och professor Lil Valentin, Inst för kliniska vetenskaper, Malmö.
Arbetsgruppen har rådgjort med ekonomichef Lennart Angere, Medicinska fakultetens kansli, professor Stefan Lindgren, Inst för kliniska vetenskaper, Malmö, personalstrateg Anders Lindahl, Naturvetenskapliga fakulteten, FoU- strateg Hannie Lundgren, Region Skåne, och rekryteringshandläggare Kajsa Johnsson, Medicinska fakultetens kansli.
Sammanfattning
Arbetsgruppen har efter utredning lämnat konkreta förslag till fakulteten angående inrättandet av en attraktiv och konkurrenskraftig väg för unga forskares karriärutveckling vid fakulteten samt en objektiv, transparent och enhetlig handläggningsordning för utvärdering av behovet av återbesättning och nyinrättande av läraranställningar. När det gäller utformningen av ett pro- gram för karriärutveckling föreslår vi konkret att ett program för en “andra postdocperiod” inrättas samt att breda, 4-åriga forskarassistent- och biträ- dande-lektorsanställningar utlyses årligen. Mot bakgrund av svensk lag fr o m 1 juli 2007, som begränsar möjligheterna till tidsbegränsad anställning utöver 14 månader till dessa två anställningstyper, föreslår vi att fakulteten och dess Scientific Advisory Board koncentrerar sig på dessa karriärmöjligheter tills vidare, ehuru vi rekommenderar att fakulteten också undersöker möjligheter- na att finna lösningar som möjliggör ett dynamiskt tenure-track-system (ett system med rekryteringsanställningar på vägen mot tillsvidareanställning).
För bedömningen av ansökningar till anställningar för yngre forskare finan- sierade med ALF-anslaget föreslår vi att en kommitté med främst externa, kvalificerade translationella forskare tillsätts. Vi föreslår också att ett system
2006-10-14
1 (12) Dnr MA 214 329/2006 RAPPORT
2 (12) utvecklas som uppmuntrar unga kliniska forskare att delta i postdocutbildning
vid andra lärosäten.
Fakulteten bör också inrätta en stående kommitté och ett program för att rekrytera mentorer till unga forskargruppsledare vid fakulteten samt mera aktivt och regelbundet informera unga forskare om karriärutvecklingsmöj- ligheter inom och utanför fakulteten.
När det gäller bedömning av behovet av återbesättande och nyinrättande av läraranställningar (på professors- och lektorsnivå) föreslår vi en handlägg- ningsordning enligt vilken externa sakkunniga bistår fakultetsledningen med årliga utvärderingar (snarare än bedömningar av enskilda fall) på grundval av prioriteringar och detaljerade motiveringar som gjorts på institutionsnivå. En sådan ordning kommer att främja konkurrens, transparens och objektivitet när dessa viktiga prioriteringar ska göras. I fall då behovet av återbesättande eller nyinrättande av högre läraranställningar (professurer eller lektorat) är uppenbart, men inga starka kandidater visar intresse, föreslår vi att fakulteten i ökad utsträckning överväger att inrätta biträdande lektorat som en alternativ väg att rekrytera unga, begåvade forskare som senare kan prövas för fast anställning. Vi understryker vikten av att detta slags prioriteringar endast görs efter grundlig extern utvärdering genomförd av forskare med högt internatio- nellt anseende, och vi föreslår konkret att den externa Scientific Advisory Board spelar en aktiv roll i processen. Denna markering gäller för alla förslag i denna rapport.
A. Allmänna bedömningar och underlag för konkreta förslag
Arbetsgruppen tillsattes på dekanus’ initiativ med direktivet att, snarare än att utreda och utvärdera behovet av rekrytering inom bestämda områden, fokuse- ra på allmänna principer och konkreta strategier för att:
• etablera en tydlig, konkurrenskraftig karriärväg för yngre forskare vid Medicinska fakulteten, eftersom en sådan hittills har saknats
• utvärdera behovet av återbesättning av bestämda professors- och universitetslektorsanställningar när innehavarna går i pension eller av andra skäl lämnar fakulteten
• utvärdera behovet av inrättande av nya läraranställningar
Arbetsgruppen är medveten om budgetunderskotten och behovet av att balan- sera budgeten och inser att konkurrensen såväl inom som mellan institutio- nerna om återbesättande och nyinrättande av läraranställningar kommer att bli betydande. Detta gör det emellertid ännu viktigare att utveckla kraftfulla, objektiva och lättbegripliga rutiner för utvärdering och prioritering av behov av och möjligheter till rekrytering inom olika områden. Ehuru det ligger utan- för arbetsgruppens uppdrag och kompetens att bedöma finansieringen av nya anställningar, menar arbetsgruppen att det är av största vikt att fakulteten för- vissar sig om att den har finansiellt utrymme att genomföra alla dessa rekryte- ringar, så att en stark utveckling av fakulteten kan säkerställas. Därutöver vill vi gärna understryka behovet av en tydlig strategi för mer aktiv successions- planering, så att förlust av nyckelkompetens inom fakulteten kan undvikas.
3 (12) Arbetsgruppen vill vidare betona att den avsiktligt inte har lämnat några för-
slag till bestämda antal anställningar som ska finansieras på olika nivåer, eftersom detta skulle kräva en mer djupgående utvärdering av både behovet av varje anställning och de finansiella förutsättningarna. När man tar ställning till hur många anställningar som ska utlysas på var och en av karriärutveck- lingens olika nivåer, måste dock karriärvägen successivt göras smalare från postdocnivån över forskarassistent- och biträdande-lektorsnivåerna till de slutliga tillsvidareanställningarna, vilket också delvis avspeglar möjligheterna att konkurrera om sådana anställningar på nationell nivå.
Det kommer att visa sig genomgående i denna rapport att våra förslag delvis avspeglar det aktuella läget i landet och Europa i fråga om möjligheter till ex- tern finansiering av olika slags karriärutvecklingsbidrag. Därför måste fakul- teten vara lyhörd för och vid behov anpassa sitt interna karriärutvecklingspro- gram till ändrade strategier hos forskningsråd och andra större finansiärer.
Arbetsgruppen anser att de nya svenska och europeiska lagar som kräver kon- vertering av de flesta slags anställningar till tillsvidareanställningar efter mycket kort tid (14 månader från 1 juli 2007), hotar att begränsa fakultetens möjligheter att erbjuda dynamiska karriärutvecklingsprogram. Om fakulteten tvingas till permanenta åtaganden på ett mycket tidigt stadium kommer den säkert att avskräckas från att utveckla dessa program aktivt. Vi föreslår att fakulteten arbetar målmedvetet gentemot Vetenskapsrådet (VR) och andra stiftelser och myndigheter för att få till stånd en ändring i Högskoleförord- ningen avseende frågan om tillsvidareanställningar och framför allt främjan- det av karriärutveckling genom postdoc- och tenure-trackanställningar. Vi menar också att man borde försöka modifiera gällande lagregler så att det blir möjligt att kombinera anställning som biträdande lektor med klinisk anställ- ning vid ett universitetssjukhus. Idag är detta inte möjligt.
Arbetsgruppen har erfarit att det har funnits problem i rutinerna för omvand- ling av biträdande-lektorsanställningar till tillsvidareanställningar som har inneburit att det har varit mycket svårt att vägra innehavare av sådana anställ- ningar tillsvidareförordnanden. Det är därför av största vikt att bedömnings- grunder och villkor för tillsvidareanställning är klart formulerade redan när dessa anställningar utlyses. Efter vad vi vet omprövar Lärarförslagsnämnden just nu riktlinjerna för alla anställningar och befordringar. Vi föreslår att nämnden också överväger att revidera gällande riktlinjer för befordran av biträdande lektorer.
B. Yngre forskares karriärutveckling vid fakulteten
Arbetsgruppen anser det angeläget att fakulteten inrättar en tydlig karriärväg för framgångsrika yngre forskare vid fakulteten, eftersom rekrytering av och stöd till yngre forskare är och förblir ett av de bästa sätten att identifiera och befordra de bästa framtida ledarna. För att uppnå detta mål föreslår arbets- gruppen följande:
4 (12) I. Rekrytering av studenter inom läkarutbildningsprogrammet till
forskarutbildning
Det är viktigt att rekryteringen av läkarstudenter till forskarutbildning ökas, samtidigt som det totala antalet studenter på forskarnivå minskas och en hög- klassig forskarutbildning utvecklas med ordentlig finansiering från fakulteten.
För att främja rekryteringen av läkarstudenter och unga färdiga läkare till forskarutbildningsprogrammet bör fakulteten söka mera aktivt efter metoder att göra en sådan karriär attraktiv. På längre sikt föreslår vi att fakulteten överväger att inrätta ett läkar-/forskarutbildningsprogram. Då denna fråga är av så grundläggande betydelse med hänsyn till fakultetens starka translatio- nella profil, föreslår vi att fakulteten tillsätter en särskild arbetsgrupp med uppgift att utreda och föreslå åtgärder för att öka antalet läkarstudenter i forskarutbildningen.
II. Postdocutbildning
Det är viktigt att fakulteten stimulerar en utveckling mot fler postdocs. Det är också viktigt, och i överensstämmelse med utvecklingen internationellt och nationellt, att fakulteten verkar för en förlängning av postdocutbildningen från vanligtvis 2-3 år idag till 4-5 år. Detta kan få särskilt stor betydelse om det nästa och enda karriärsteget före tillsvidareanställning blir 4-åriga forskar- assistentanställningar (se nedan). Det skulle också göra postdoctoral fellows vid fakulteten mer konkurrenskraftiga för forskarassistentanställningar som utlysts på nationell nivå. I rådande ekonomiska läge i förening med det fak- tum att det finns många externa (nationella och internationella) finansierings- källor för en inledande 2-3-årig postdocutbildningsperiod medan det råder brist på finansiering för en andra 2-årig period, skulle vi föreslå att fakulteten inrättar ett postdocprogram för starka kandidater som har slutfört en första 2- 3-årig utbildningsperiod. Ett sådant program skulle bygga på följande princi- per:
• Utlyses årligen nationellt och internationellt minst 2-3 månader före sista ansökningsdag (samma tid varje år)
• Utlyses i breda ämnesgrupper som “experimentell medicin” och
“klinisk medicin och hälsovetenskap inkl vårdvetenskap” hellre än avgränsade ämnen för att identifiera och stödja de starkaste kandidaterna
• Två års lön som postdoc
• Sökande bör vid ansökningstillfället ha sin disputation högst 3-4 år bakom sig (med tillägg för föräldraledighet). Vid postdocperiodens slut bör de fortfarande vara behöriga att söka forskarassistentanställ- ning och andra forskaranställningar vid VR och andra nationella anslagsgivare; om inte måste de söka under anställningsperioden.
Fakulteten bör utveckla rutiner för att uppmuntra och säkra att inne- havarna av dessa postdocanställningar aktivt söker anställningar i nationell/internationell konkurrens. Detta skulle kunna vara en av uppgifterna för de ”mentorsgrupper för karriärutveckling” som vi föreslår nedan.
• Det bör vara en merit att ha gjort en första postdocutbildningsperiod vid annan läroanstalt än Lunds universitet.
5 (12)
• Bedömning och rangordning av kandidater bör göras av en grupp externa forskare med stark internationell ställning och bred bakgrund.
Denna grupp bör vid behov kunna engagera ytterligare sakkunniga i bedömningsarbetet. Vi föreslår att fakultetens externa Scientific Advisory Board om möjligt bör göra denna bedömning eller åtminstone ta ansvar för att organisera den.
III. Fyraåriga anställningar som forskarassistent och biträdande lektor Skärpta lagliga begränsningar av möjligheterna att skapa karriärvägar med tidsbegränsade forskaranställningar i Sverige, inklusive tenure-trackanställ- ningar enligt nedan, beskär fakultetens handlingsfrihet avsevärt. Det finns nu lagregler som i betydande grad begränsar fakultetens möjligheter att utveckla program med tidsbegränsade forskar/läraranställningar (eller motsvarande tenure-trackanställningar). För närvarande utgörs de enda undantagen från dessa regler av fyraåriga forskarassistent- och biträdande-lektorsanställningar, och fakulteten måste följaktligen försöka utveckla strategier för unga forska- res karriärutveckling i huvudsak kring dessa två anställningstyper.
Om inte undantag kan medges eller överenskommelser med personalorgani- sationerna nås om utnyttjande av andra anställningstyper, t ex tenure-track- anställningar enligt nedan, kommer de fyraåriga forskarassistentanställningar- na i allt högre grad att bli ett oumbärligt redskap för att identifiera starka yngre forskare och framtida ledare vid fakulteten och stödja deras karriärut- veckling. Därutöver vill vi hävda att följande aspekter på ett forskarassistent- program vid fakulteten kommer att vara betydelsefulla:
(i) Biträdande lektorsanställningar som alternativ till återbesättning av professurer efter pensionering eller nyrekrytering av lärare
När fakulteten beslutar finna en efterträdare till en pensionerad professor eller inrätta en ny anställning vid fakulteten (se nedan) bör anställning på nivån biträdande lektor i ökande grad övervägas som alternativ till professur eller lektorat, i synnerhet när inga tillräckligt starka kandidater till tillsvidarean- ställning kan identifieras. Detta skulle ge utmärkta tillfällen att rekrytera yngre forskare och dessutom ge fakulteten möjlighet att pröva framgångsrika kandidater innan beslut fattas om huruvida en tillsvidareanställning inom området ska utlysas. Lika viktigt är det att fastslå att tillräckligt starka kandidater (internt och externt) kan fås att söka sådana lektorat.
Enligt den författningsexpertis som vi har rådfrågat är det viktigt att komma ihåg att denna anställningstyp är ett alternativ till forskarassistentanställning men inte kan utnyttjas efter en forskarassistentanställning. Den ligger alltså på en något högre nivå eftersom den kan permanentas (med andra ord som en tenure-trackanställning) och kan därför också användas vid internationell rekrytering av yngre forskare som är kvalificerade för en något högre anställ- ning än forskarassistent. Den kan också användas för att ge karriärmöjlighet åt yngre, särskilt starka forskare vid fakulteten.
6 (12) (ii) Årlig utlysning av breda forskarassistentanställningar i experimentell
medicin
Även om forskarassistent- eller biträdande-lektorsanställningar inom bestämda områden (i) ger utmärkta karriärmöjligheter åt yngre forskare vid vår fakultet, kommer de att inrättas inom särskilt prioriterade områden och oregelbundet. Det är därför viktigt att fakulteten kompletterar dem med årlig utlysning av forskarassistentanställningar med bred ämnesdefinition (t ex experimentell medicin) och i öppen konkurrens mellan interna och externa yngre forskare. Genom att de utlyses årligen med bred ämnesdefinition kommer ett sådant program att garantera de bästa yngre forskarna att de får regelbunden möjlighet att konkurrera om anställning. Vi föreslår följande riktlinjer för detta program:
• Utlyses årligen, nationellt och internationellt, minst 2-3 månader före ansökningstidens utgång (samtidigt med postdocprogrammet, gärna på hösten när det står klart vem som får forskarassistentanställning i nationell konkurrens)
• Utlyses med den breda ämnesdefinitionen “experimentell medicin”, hellre än inom avgränsade områden, för att identifiera och stödja de starkaste kandidaterna
• Sökande bör vid ansökningstillfället ha sin disputation högst 5 år bakom sig (med tillägg för föräldraledighet och annan ledighet enligt vad som gäller för liknande anställningar. I särskilda fall kan
undantag göras för en genomförd längre postdocperiod utomlands).
• Bedömning och rangordning av kandidater bör, liksom nu, göras av en grupp externa forskare, men vi rekommenderar att gruppen består av forskare med stark internationell ställning och bred bakgrund.
Denna grupp bör vid behov kunna engagera ytterligare sakkunniga i bedömningsarbetet. Vi föreslår att samma grupp som bedömer post- docanställningarna, gärna fakultetens externa Scientific Advisory Board (SAB), bör göra denna bedömning eller åtminstone ta ansvar för att organisera den.
• Antalet anställningar bör övervägas närmare med hänsyn till behov och ekonomiska möjligheter.
• För att anställningarna ska bli nationellt och internationellt konkur- renskraftiga är det av största vikt att fakulteten ger individualiserad 4-årig starthjälp till externa kandidater som hävdar sig i konkurren- sen. Fakulteten kunde möjligen övertala lokala stiftelser som Crafoord att ge sådant stöd.
• För att stimulera de bästa yngre forskarna att fortsätta att söka och konkurrera om nationella anställningar (från Vetenskapsrådet och Cancerfonden), bör fakulteten ge dem som får sådana anställningar två års automatisk förlängning samt starthjälp i form av ett årligt, fritt disponibelt bidrag om 250 tkr eller full kostnadstäckning för en doktorand. Fakulteten kunde möjligen övertala lokala stiftelser som Crafoord att ge sådant stöd.
• Alla sökande som får anställning bör gå med i ett nytt mentors- program för yngre forskargruppsledare vid fakulteten (se nedan).
7 (12)
IV. Tenure-track-anställningar
Tenure-track-anställningar skulle kunna vara ett mycket bra verktyg för yngre forskares karriärutveckling vid fakulteten, men vi ser flera problem. Det vikti- gaste av dessa är att lagbestämmelserna om tidsbegränsade anställningar vid universiteten nyligen har skärpts ytterligare, och inga undantag av det slag som görs för forskarassistent- och biträdande-lektorsanställningar kommer att göras för anställningar av typen tenure-track-anställningar. Kanske kan dock en lokal överenskommelse nås mellan fakulteten och berörda personalorgani- sationer om att göra undantag för tidsbegränsade (tenure-track-) anställningar för att undvika att sådana anställningar övergår i tillsvidareanställningar efter kort tid. Vi rekommenderar därför att fakulteten inleder diskussioner med SAB, berörda personalorganisationer och Future Faculty samt rådfrågar juri- disk expertis för att klarlägga huruvida en överenskommelse om tenure-track- anställningar kan nås så att fakulteten kan utlysa sådana anställningar i expe- rimentell medicin årligen. Tenure-track- och postdocanställningar är formellt sett teknisk-administrativa anställningar. Innehavare av sådana anställningar har därför ingen rösträtt i fakultets- och universitetsorgan och kan inte väljas till vissa styrelser och nämnder vid fakulteten. Detta är resursslöseri, och fakulteten måste försöka komma förbi detta genom diskussioner med perso- nalorganisationer och myndigheter.
Konkret föreslår vi följande riktlinjer för ett tenure-track-program:
• Utlyses årligen minst 2-3 månader före ansökningstidens utgång gärna i oktober/november när det står klart vem som får sexåriga forskaranställningar från Vetenskapsrådet och Cancerfonden
• Utlyses med breda ämnesdefinitioner, som ”experimentell medicin”
och ”klinisk medicin och hälsovetenskap inkl vårdvetenskap”
• Sökande bör vid tillträdet till anställningen ha sin disputation högst 12 år bakom sig
• Sökande bör i sin ansökan beskriva var och hur deras anställning och forskningsprogram kan integreras i fakultetens verksamhet
• All bedömning och rangordning (också den inledande grovsorterin- gen) av sökande bör liksom nu göras av en extern grupp av forskare med stark internationell ställning och bred bakgrund, helst av SAB
• Efter fyra år bör innehavare av tenure-track-anställningar prövas för tillsvidareanställning. Kriterierna för att få tillsvidareanställning (såvitt avser vetenskaplig produktivitet, anslag, undervisning, forskar- utbildning mm) bör anges redan i samband med utlysningen av tenure-track-anställningarna. Påpekas bör att systemet måste vara lönsamt för fakulteten och att därför endast en del av tenure-track- anställningarna (vi föreslår ca 50%) efter prövning bör omvandlas till tillsvidareanställningar. Om ett tenure-track-system ska utvecklas, bör en särskild kommitté inrättas för att utarbeta detaljerna i program- met, särskilt kriterierna för prövning av tillsvidareanställning.
• Det utgör en viktig utmaning för fakulteten att utveckla ett system som medför att innehavare av tenure-track-anställningar kan bli mer aktivt engagerade i beslutsfattande organ inom fakulteten (se ovan).
8 (12) V. Matchande stöd från fakulteten till yngre forskare som vunnit
forskarassistentanställning eller annan akademisk anställning i nationell konkurrens
Som påpekats ovan bör yngre forskare uppmuntras att mera aktivt söka fors- karassistentanställning eller annan akademisk anställning i nationell och inter- nationell konkurrens, eftersom detta har avgörande betydelse för fakulteten både finansiellt och med avseende på dess rykte som en stark forskningsinsti- tution med en stark och attraktiv karriärutvecklingsprofil. Det är lika viktigt att driva en sådan linje när fakulteten inrättar ett forskarassistentprogram, om fakulteten vill undvika att de bästa yngre forskarna inriktar sig på interna sna- rare än externa ansökningar. De som är framgångsrika i konkurrensen om externa anställningar är också vanligen bland våra starkaste yngre forskare, och fakulteten bör därför investera i deras forskningsprogram för att förbättra deras utsikter att etablera sig vid fakulteten. Vi föreslår därför att följande matchande stöd ges till dem som har vunnit konkurrensen om sådana anställ- ningar:
(i) Fyraåriga forskarassistentanställningar
Som ovan skisserats, 250 tkr/år i fyra år som fritt disponibelt bidrag eller full finansiering av en doktorand samt två års förlängning av forskarassistent- anställningen.
(ii) Sexåriga forskaranställningar (Vetenskapsrådet eller Cancerfonden) 250 tkr/år i sex år som fritt disponibelt bidrag samt liksom nu omvandling av dessa anställningar till tillsvidareanställningar (lektor eller professor beroende på kvalifikationer).
VI. Särskilda överväganden rörande yngre kliniska forskare
I princip bör alla de åtgärder för karriärutveckling som nämnts ovan också vara tillämpliga för yngre kliniska forskare vid fakulteten. Därutöver erbjuder det särskilda ALF-finansierade programmet för forskningsutrymme för yngre kliniska forskare stora och unika möjligheter för yngre kliniker som vill förena kliniskt arbete och forskning (50-75%) i upp till tre perioder om tre år (sammanlagt nio år). Vi föreslår följande tillägg till detta program:
• Man bör satsa på att utannonsera och marknadsföra detta attraktiva program för extern rekrytering av kliniska forskare och ge startbidrag ur ALF-medel. Detta kräver överläggningar med Region Skåne, som borde vara intresserade av att stödja en sådan utveckling.
• Utvärdering görs fn av en helt lokal kommitté, och vi föreslår att kommittén utökas med externa ledamöter med mycket starka meriter inom klinisk eller translationell forskning.
• Programmet bör modifieras så att det uppmuntrar till och stöder yngre kliniska forskares externa postdocutbildning, helst vid andra svenska och internationella institutioner. För att underlätta detta måste en diskussion med Region Skåne inledas med syftet att ett extra års forskningsstöd på heltid kan ges till personer som redan är antagna till ALF-programmet för yngre forskare.
9 (12) VII. Mentorsprogram för postdocs och forskarassistenter
Utöver inrättandet av programmet ovan för finansiering av en andra utbild- ningsperiod för postdoctoral fellows samt ett forskarassistentprogram föreslår vi att fakulteten försöker etablera en mera strukturerad postdocutbildning med tonvikt på mentorsgrupper bestående av ett begränsat antal postdocs, forskar- assistenter och seniora forskare (med stark internationell ställning) som träf- fas regelbundet för att diskutera och föra vidare frågor rörande ledarskap och karriärutveckling, anslagskunskap och hur man bygger upp och utvecklar en stark forskargrupp och ett starkt forskningsprogram. Struktureringen av post- docutbildningen och mentorsverksamheten vid fakulteten bör vara ett viktigt mål och kunde utgöra en av flera uppgifter för en ny, permanent kommitté för karriärutveckling vid fakulteten. Vi finner det därför mycket angeläget att fakulteten tillsätter en sådan kommitté i en nära framtid.
VIII. Information till studenter, postdocs and yngre forskare om karriär- möjligheter vid fakulteten och inom Sverige
Fakulteten bör varje år ge studenter, postdocs och yngre forskare information om karriärmöjligheter inom akademisk forskning lokalt, nationellt och inter- nationellt och därvid ge dem en realistisk bild av karriärutvecklingsmöjlig- heter och finansieringsalternativ externt och internt.
C. Utvärdering av behov av återbesättande och nyinrättande av lektors- och professorsanställningar
Fakulteten måste kunna ersätta professorer som pensioneras eller av andra skäl lämnar fakulteten, om argumenten och kandidaterna är starka nog. Sam- tidigt måste fakulteten kunna inrätta nya läraranställningar inom nya områ- den, dock återigen om argumenten och kandidaterna är starka nog. Mot bakgrund av det finansiella läget och det uppenbara behovet av att minska totalantalet fakultetsmedlemmar under de närmaste åren står det dock klart att fakulteten måste vara ytterst restriktiv i detta hänseende och att intern
konkurrens kommer att uppstå om återbesättande och nyinrättande av läraranställningar. Följaktligen behöver fakulteten utveckla ett system enligt vilket prioriteringar kan göras på ett objektivt och genomskinligt sätt och utan att intressekonflikter påverkar möjligheterna att fatta dessa viktiga beslut. Det är också angeläget att fakulteten utvecklar rutiner för att ställa olika
rekryteringsbehov mot varandra. Vi föreslår därför följande rutiner för utvärdering och prioritering av behov av läraranställningar:
• En gång om året anmodas prefekter (och senare kanske program/
avdelningsföreståndare) att till fakultetsstyrelsen inge detaljerad information om vilka professorer (och lektorer) som pensioneras eller av andra skäl lämnar fakulteten under den närmaste 2-3-årsperioden och vilka nya anställningar som behöver inrättas.
• På grundval av interna diskussioner inom institutionen eller program- met lämnar prefekten eller föreståndaren in en prioriteringslista över de olika anställningarna.
10 (12)
• För varje anställning som önskas återbesatt eller inrättad bör en detaljerad motivering ges som stöd för förslaget jämte en noggrann beskrivning av vetenskapsområdet och en redovisning av hur många fakultetsmedlemmar och yngre forskare som är verksamma inom området.
• För varje anställning bör en lista över kandidater lämnas med meritförteckningar och kontaktupplysningar.
• På grundval av behovssituationen och möjligheterna att rekrytera starka kandidater får varje förslag en prioritetspoäng. Även om de slutliga besluten fattas av dekan och fakultetsstyrelse, är det angelä- get att denna bedömning görs av en extern expertgrupp bestående av forskare med stark internationell ställning. Gruppen skulle helst också ha stor vetenskaplig bredd och omfattande kännedom om fakulteten, och vi föreslår därför att SAB ombeds åta sig detta viktiga ansvar.
SAB bör vid behov kunna knyta andra sakkunniga till sig som råd- givare.
• I fall då starka kandidater har anförts som skäl för rekrytering och dessa kandidater inte längre är aktuella, måste SAB ompröva huru- vida denna situation bör påverka beslutet att rekrytera.
• När skälen för att inrätta en anställning som lektor eller professor inom ett visst område är mycket starka men kandidaterna inte tillräck- ligt starka, bör biträdande-lektorsanställningar övervägas som alter- nativ för att identifiera framtida forskningsledare inom området (se s 5 ovan).
• På grundval av skälen för inrättande av en anställning (forskning, undervisning och klinik) och kandidatlistan bör olika finansierings- alternativ övervägas, och dessa överväganden kan vara avgörande för huruvida anställningen ska inrättas.
D. Särskilda överväganden och krav för kliniska lärartjänster
Det måste vara ett mål för fakulteten att säkerställa att varje kliniskt ämnesområde har ett starkt forskningsprogram och stark akademisk kompetens och ledning som tar ansvar för forskning och utbildning inom specialiteten. För att främja detta bör varje klinisk specialitet klart definieras i den strategiska planen. När en akademisk lärare i en klinisk specialitet läm- nar fakulteten, bör behovet av återbesättning prövas mot den strategiska pla- nen, och motiveringen för återbesättning (eller nyinrättande) och prövningen av denna bör följa de rutiner för hela fakulteten som beskrivits ovan.
Naturligtvis kan det inom många områden finnas skäl att ha mer än en professur. Ehuru det är omöjligt att ställa upp generella regler för detta, blir det säkert i vissa fall naturligt och viktigt att ha en professor (eller lektor) i både Malmö och Lund, medan det i andra fall är tillräckligt att ha en profes- sor gemensam för båda orterna och med samlat ansvar för samordning av forskning och undervisning vid båda sjukhusen.
11 (12) När man prövar huruvida en akademisk anställning i en klinisk specialitet ska
återbesättas eller inrättas bör man utöver det redan etablerade samrådet med Region Skåne inför strategiska beslut ha som rutin att fakulteten rådfrågar prefekten för den kliniska institution och sjukhusledningen.
Utöver vad som ovan sagts bör fakulteten söka finansiering för ytterligare kliniska forskaranställningar på följande sätt:
• Professurer och lektorat på hel- eller deltid finansierade genom donationer
• Gruppledare finansierade genom donationer
• Professurer och lektorat (på hel- eller deltid) helt finansierade av Region Skåne (se nedan)
• I kliniska specialiteter där det visar sig omöjligt att rekrytera tillräck- ligt starka akademiska ledare (professorer och lektorer) bör fakulteten i stället för tillsvidareanställningar överväga inrättande av adjungerade professurer och lektorat för undervisningsändamål och för att främja utveckling av en stark forskningsmiljö och en akademisk syn på den kliniska medicinens utveckling. Vi vill också varmt rekommendera att fakulteten utvecklar samarbete med andra universitet, bl a olika part- ner inom Öresundsregionen.
Genom intensifierad samverkan med Region Skåne bör fakulteten försöka åstadkomma att ytterligare regionala forskningsmedel tillförs följande ändamål:
• Stöd för rekrytering och infrastruktur inom klinisk forskning
• Kraftig förstärkning av löneförmåner och meritvärde för medicinsk personal med akademiska meriter (t ex doktorsexamen och docentur)
• Krav på minst doktorsexamen för anställning som överläkare vid ett av universitetssjukhusen
• Krav på minst doktorsexamen och meriter som initiativkraftig främja- re av forskningsverksamhet för anställning som verksamhetschef vid ett universitetssjukhus
E. Behov och finansiering av läraranställningar vid fakulteten
Även om kandidaternas vetenskapliga meriter och behovet av stark forskning inom ett område ofta är avgörande för huruvida en anställning ska återbesät- tas eller inrättas, har fakulteten också andra behov som måste tillfredsställas, bl a personal till utbildning och undervisning och akademiska ledare i de olika kliniska ämnena. För kliniska professurer bör rutinmässigt mera detal- jerade och flexibla förhandlingar föras med Region Skåne rörande regionens andel av finansieringen. På motsvarande sätt bör en större andel av kostna- derna täckas med utbildningsmedel i de fall behovet av undervisning är det främsta skälet för inrättande av en läraranställning. Fakulteten bör utveckla särskilda strategier och administrativa rutiner för att främja en sådan utveck- ling. Slutligen bör fakulteten arbeta för mera aktivt samarbete mellan Malmö och Lund oavsett om det finns dubbla professurer eller ej. Detta gäller inom
12 (12) både grundläggande biomedicinsk och klinisk utbildning såväl som inom
forskning.
För arbetsgruppen
Sten Eirik Jacobsen Ordförande
