KANDIDATUPPSATS I BIBLIOTEKS- OCH INFORMATIONSVETENSKAP AKADEMIN FÖR BIBLIOTEK, INFORMATION, PEDAGOGIK OCH IT
2022
Med kroppen som verktyg
Hur människor med träning som fritidsintresse använder kroppen i informationspraktiker
PAULA HÄGG
FELICIA KÄLVEMARK
© Författaren/Författarna
Mångfaldigande och spridande av innehållet i denna uppsats – helt eller delvis – är förbjudet utan medgivande.
0
Svensk titel: Med kroppen som verktyg- hur människor med träning som fritidsintresse använder kroppen i
informationspraktiker.
Engelsktitel: Using your body for information- how people with sport as a serious leisure activity use their bodies in information practices.
Författare: Paula Hägg, Felicia Kälvemark
Färdigställt: 2022
Abstract: All leisure activities lead to interaction with information. This study explores the role of the body in information practices in sport as a serious leisure activity. The purpose of the study is to contribute to more knowledge being gatheredconcerning how the body, both of the performers of serious leisure activities and those around them, is used to interact with information related to the leisure activity in question. Qualitative semi-structured interviews with four participants were conducted to answer the following research questions: how do the participants use their bodies in
information practices related to sport as a serious leisure activity? In what ways are other peoples` bodies a source of information in their serious leisure activity and how are their own bodies` a source of information for others?
Theories of embodied information were used to investigate three aspects of embodied information: information gathered from the senses externally, information gathered from the senses internally and information gathered from interaction with other peoples` bodies. The study finds that embodied information is an integral part of information practices in sport as a serious leisure activity. The information is often related to the physical aspects of training such as the environment and to measure progress in the sport, in both the long and short term.
Other individuals are important sources of information for the participants, especially when learning new elements within the sport. The study also finds that there is need for further studies within the field.
Nyckelord: Intensivt fritidsintresse, förkroppsligad information, informationspraktiker, ELIS
1
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 2
2 Problemformulering ... 3
3 Syfte och frågeställningar ... 5
4 Litteraturöversikt ... 6
4.1 Informationssökning i vardagslivet ... 6
4.2 Förkroppsligad information ... 7
4.3 Intensivt fritidsintresse ... 8
5 Teori ... 10
5.1 Information och förkroppsligad information ... 10
5.2 Informationspraktiker ... 11
6 Metod ... 12
6.1 Semistrukturerade intervjuer ... 12
6.2 Deltagarna ... 13
6.3 Intervjuguide ... 14
6.4 Kodning ... 15
6.5 Etiska ställningstaganden ... 16
7 Resultat ... 17
7.1 Vilken information erfar deltagarna från omgivningen via sinnena? ... 17
7.2 Oönskad information ... 18
7.3 Vilken information erfars inifrån den egna kroppen? ... 18
7.3.1 Bedöma kvalitet ... 19
7.3.2 Lärande och flow ... 20
7.4 Andras kroppar ... 21
7.5 Formella informationspraktiker i form av text och information från sociala källor ... 22
8 Diskussion ... 23
8.1 Hur använder deltagarna i studien kroppen i informationspraktiker relaterade till deras träningsintresse? ... 23
8.2 På vilka sätt är andras kroppar en informationskälla i deltagarnas träningsutövande och hur är den egna kroppen en informationskälla för andra i deras träning? ... 24
9 Slutsatser ... 26
10 Förslag till fortsatt forskning ... 27
11 Litteratur ... 28 Bilaga I Intervjuguide
Bilaga II Arbetsfördelning
2
1 Inledning
Alla typer av fritidsintressen leder till att människor söker och använder information (Savolainen, 1995). Det kan handla om allt ifrån att hitta evenemang eller tävlingar till att hitta träningsgrupper att träna med eller grupper med likasinnade att kommunicera med på nätet, att hitta information som handlar om att bli bättre på sitt intresse eller hitta ny utrustning.
Hösten 2019 genomförde vi inom ramen för vår bibliotekarieutbildning en
användarstudie för att ta reda på vad personer med träning som fritidsintresse använder för typ av informationskällor när de tar reda på saker rörande sitt intresse. Vårt resultat visade att formella källor som böcker och artiklar var relativt ovanliga
informationskällor. Istället visade det sig att sociala källor i form av träningskompisar och sociala medier var det våra deltagare framförallt använde sig av för att få reda på olika saker om sin träning. Vi tyckte att det var intressant med de här mer informella informationskällorna och tilltalades av hur entusiastiska våra deltagare var inför sitt intresse och den tillhörande informationssökningen. De drevs hela tiden av en nyfikenhet och en vilja att utvecklas inom sitt fritidsintresse och informationssökningen framstod som lustfylld. Så efter att ha fördjupat oss inom området människor med träning som fritidsintresse och studerat vilken typ av informationskällor de använder sig av, var vi inför vårt examensarbete intresserade av att fördjupa oss ytterligare. Information och fritidsintressen går naturligtvis att studera på flera olika sätt. I den forskning vi hittade om interagerande med information i samband med fritidsintressen fann vi ett antal relativt nya studier (bl.a Cox et al. 2017, Gorichanaz, 2015 och Lupton, 2014) som undersöker på vilka olika sätt information kan hämtas från kroppar och hur information kan leda till att kroppen utvecklar nya färdigheter. Kroppen och den information den innehåller, producerar och avger är på många sätt central för att förstå
informationsupplevelsen som vi skapar när vi engagerar oss i lärande och kunskapsinhämtning (Lloyd, 2010).
Vi blev därför intresserade av hur kroppen används i alla sätt som människor interagerar med information på, vilken information som finns i människors omgivning och hur de tar till sig den. Med kroppen som fokus har vi velat undersöka när man använder kroppen för att ta till sig information och på vilket sätt man erfar information via kroppen, vad man använder informationen till och hur information blir förkroppsligad.I vår studie vill vi alltså undersöka kroppens roll i alla sätt som människor interagerar med information på när de utövar fysisk träning.
För att uppfatta information från vår omgivning använder vi oss av våra sinnen. För utövare av idrott handlar utveckling inom sporten om att på olika sätt kunna omvandla information från sinnena till kroppslig kunskap och förståelse: en idrottsutövare ska veta hur det känns i kroppen när en rörelse eller ett moment går riktigt bra. Kroppen kan också vara en informationskälla för andra genom hur den ser ut eller genom gester och rörelser. Många fritidsintressen kräver att sinnena och kroppen används som
informationskälla eller informationsförmedlare. För en löpare kan det t.ex. handla om att känna av andning och puls under ett träningspass för att på så sättbestämma hur lång löpturen bör vara. Det här har undersökts en del men inte särskilt mycket ur det fritids- och träningsperspektiv som vi intresserat oss för. Därför är det värt att undersöka kroppen ur ett biblioteks- och informationsvetenskapligt (BoI) perspektiv.
3
2 Problemformulering
Träning och idrottande är populära aktiviteter. Åren 2018-2019 var 2,5 miljoner svenskar medlemmar av en idrottsförening och under 2019 ägnade sig ca hälften av Sveriges befolkning minst en gång i veckan åt “mycket ansträngande motion/idrott på fritiden”
(Riksidrottsförbundet, 2021, s.69). I en rapport från riksidrottsförbundet räknas många av fördelarna med idrott upp, bl.a. psykosocial utveckling för unga och äldre samt
hälsoeffekter och kunskaper om kost, träning och hälsa (Faskunger& Sjöblom, 2017).
Träning och idrott framstår för oss därmedsom en verksamhet som många värnar om och som är viktig för en stor del av befolkningen samtidigt som den ger stora fördelar i andra delar av livet.
Trots att träning och idrott är ett stort och mångfacetterat område med många utövare så är studier som handlar om fritidsidrottares informationsvanor få. Bland studier som behandlar informationspraktiker på fritiden så utgör de en liten del. De studier vi hittat (bl.a. Chang 2009;Nowé Hedwall et al.; 2017; Hockenhull och Creighton, 2013) behandlar oftare utövarnas sökande i externa informationskällor än hur utövarna använder kroppen för att ta in information under själva aktiviteten, dvs hur de interagerar med information för att lära sig nya moment eller bli bättre, snabbare eller smidigare.
Det finns en del forskare inom BoI som i sin forskning har ägnat kroppen en viss uppmärksamhet, men de exemplen är få (Cox et al., 2017). Inom sportsociologi och etnografi finns en del studier om sinnesupplevelser under träning och vissa av dem (t.ex.
Hockey, 2011; Hockey &Allen Collinson, 2007) beskriver hur sinnesintrycken kan användas för att utvärdera hur träningen går eller få en känsla för träningens kvalitet, men då inte ur ett informationsvetenskapligt perspektiv.
Inom de fritidsintressen som kan beskrivas som att deltagaren är intresserad av ett ämne som till exempel släktforskning, bokklubbar, språkstudier m.m. (Mansourian, 2017) framstår det som ett mindre problem eftersom kroppen inte är en lika central del av intresset. Inom fritidsintressen där fysisk aktivitet är själva huvudaktiviteten riskerar forskaren däremot att helt enkelt missa flera sorters informationspraktiker om de kroppsliga aspekterna av information inte undersöks (Cox et al., 2017). Att undersöka hur personer med träning som fritidsintresse använder kroppslig information framstår som intressant eftersom det är ett relativt outforskat område samtidigt som det finns många olika kontexter och miljöer att undersöka. Framför allt inom områden där fysisk aktivitet är själva kärnaktiviteten blir kroppslig information viktig att studera.
På sätt och vis kan man hävda att det inte går att särskilja kroppens sätt att
erfarainformation från hjärnans eftersom hjärnan är en del av kroppen och kroppen och hjärnan är sammanlänkade via nervsystemet. Den naturliga information vi tar emot från omvärlden via våra sinnen kodas inne i hjärnan och i nervsystemet . Kodandet som sker i hjärnan och i nerverna konverterar till förkroppsligande och tillbaka till andra former av kodning igen regelbundet. De kroppar vi har, hur de ser ut och fungerar, påverkar hur vi tänker och på vilket sätt vi tar in världen runt omkring oss, dvs vår kognition (Bates, 2018). Det kan därför tyckas förvånande att så lite fokus lagts på forskning om informationspraktiker som rör kroppen.
Kroppen är väsentlig när det gäller mellanmänsklig kommunikation och i sociala kontexter där information skapas och utbyts. Gester, miner och utseende kan vara informationsförmedlande likaväl som talat språk (Hartel et al., 2016; Cox et al., 2017).
Kroppen är även viktig när man ska studera lärande och hur information omvandlas till kunskap. Det finns de som resonerar om kroppen (t.ex. Lloyd, 2010) som ett väsentligt verktyg för utövandet av informationskompetens i vissa sammanhang, som när en
4
brandman lägger handen mot det brinnande husetsvägg och därigenom avläser en mängd information om branden (Lloyd 2010).
Det går också att se studier av kroppslig information som en naturlig fortsättning på det intresse som finns för spatiala aspekter av bibliotek (rum vi är i och upplever med kroppen) och hur teknologi som läser av kroppen och förmedlar information om den (t.ex. pulsklockor) blir allt vanligare (Cox et al., 2017). Det framstår som viktigt att undersöka vilken typ av information vi uppfattar med kroppen och på vilket sätt vi upplever fysiska rum, eftersom den kunskapen krävs för att öka förståelsen för hur teknologi som läser av kroppen kan användas. Kroppens roll i informationspraktiker kan också kopplas till den forskning som finns om hur känslor påverkar och påverkas av informationspraktiker, (Cox et al., 2017) eftersom vårt humör påverkas av kroppens mående och vice versa (Lueg, 2015).
För att kunna studera informationspraktiker inom fysiska aktiviteter så kan man inte bara studera formella informationskällor som böcker och artiklar, eftersom den bild man då får kommer att bli ofullständig. Bilden skulle bli ofullständig eftersom aktiviteten
innehåller kroppslig information som man då missar. För att kunna förstå hur de formella källorna faktiskt används och vad man gör med dem behöver man ta med den kroppsliga delen. Eftersom aktiviteten och de sätt man utvecklas och blir bättre på är fysisk och kroppslig så transformeras den formella och sociala information man erfar till kroppslig kunskap eller skicklighet och det är också genom kroppen som man kan utvärdera om informationen man erfarit har tillfört något till utövningen. (Cox et al, 2017) Undersöker man inte de förkroppsligade informationspraktikerna missar man det.
Förkroppsligad information är inte bara ett område att undersöka inom
informationspraktiker som rör sport eller fysiska aktiviteter, utan en viktig pusselbit som kan koppla samman flera olika informationspraktiker även inom andra områden eftersom allt interagerande med information i någon mån är kroppslig (Cox et al, 2017).
Vi har alltså i vår studie intresserat oss för kroppens roll i informationspraktiker hos personer med träning som fritidsintresse. Vår studie motiveras av att
informationspraktiker inom träning som fritidsintresse är ett mindre beforskat område inom BoI, samtidigt som allt fler ägnar sig åt sport och träning på sin fritid. Den motiveras även av vikten av att undersöka förkroppsligade informationspraktiker inom fysiska aktiviteter för att bredda förståelsen för hur man använder information inom dessa områden.
I vår studie har vi undersökt hur kroppen används i informationspraktiker kopplade till träning genom att intervjua fyra deltagare som ägnar sig åt träning. Vi använder oss av benämningarna fritidsintresse och träning för att beskriva det intensiva fritidsintresse som vi har undersökt hos respektive deltagare i studien.
5
3 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att bidra med kunskap om vilken roll kroppen, den egna och andras, spelar i informationspraktiker kopplade till träning som ett intensivt fritidsintresse.
För att uppnå syftet med vår studie har vi formulerat följande forskningsfrågor:
• Hur använder deltagarna i studien kroppen i informationspraktiker relaterade till deras träningsintresse?
• På vilka sätt är andras kroppar en informationskälla i deltagarnas träningsutövande och hur är den egna kroppen en informationskälla för andra i deras träning?
6
4 Litteraturöversikt
Den litteratur vi har använt oss av i vår studie berör i huvudsak fyra områden:
informationssökning i vardagslivet och då särskilt med inriktning på studier av informationspraktiker kopplat till fritidsintressen som rör sig inom sport och träning.
Litteratur om olika typer av fritidsintressen för att förstå hur våra deltagare förhåller sig till sitt intresse. Litteratur om praktikteori och informationspraktiker samt litteratur om förkroppsligad information för att förstå hur våra deltagare interagerar med information.
Teorier om förkroppsligad information är det verktyg vi tar hjälp av för att analysera resultatet av våra intervjuer.
Vi har sökt artiklar i LISA, LISTA, Web of Science och Scopus med sökorden
seriousleisure, embodied information, leisure och information practice. Vi har även gått igenom en översikt över studier om hobbyutövare (Case & Givens, 2016) samt de artiklar som i Scopus citerar Savolainens artikel om informationssökning i vardagslivet från 1995 eftersom vårt intryck är att den utgör startpunkten för studier om
informationssökning i vardagslivet och därmed ofta refereras till i studier som handlar om informationspraktiker på fritiden.
4.1 Informationssökning i vardagslivet
I Savolainens (1995) studie där han myntade begreppet Everyday Life Information Seeking (ELIS) undersökte han hur ett antal fabriksarbetare och lärare i Tammerfors sökte och tog del av information i vardagslivet. I sin studie undersökte han både hur deltagarna sökte information till praktiska frågor och den orienterande information de fick genom att t.ex. titta på TV och läsa tidningar. Många studier på utövare av fritidsintressen har Savolainens arbete som startpunkt för forskningsområdet (t.ex.
Chang, 2009; Prigoda& McKenzie, 2007). Den skiljer sig från tidigare studier om informationssökning vilka främst har fokuserat på informationssökning inom arbetslivet eller informationssökning i samband med studier. Case och Givens (2016, s. 278, 341) refererar till studier som visar att ca 61 % av respondenter i studier om
informationsbehov undersöks i sin roll som yrkesarbetande och 19 % i sin roll som studenter.
Många studier som har gjorts på utövare av fritidsintressen har framförallt handlat om fritidsaktiviteter där informationssökning är en del av själva kärnaktiviteten.
Släktforskare och samlare är de vanligaste studieobjekten och Case och Givens (2016, s.
330-332) redovisar en översikt över olika studier av fritidsintressen och information.
Återkommande informationspraktiker är delandet av information i grupper, ofta på nätet (Case & Givens 2016, s 330-332).
Det finns ett mindre antal studier på sportutövares informationsbehov och beteende.
Chang (2009) studerade backpackers i Taiwan och beskrev hur de sökte information före, under och efter själva resan. Innan resan söktes information om resmålet, ofta i böcker och resemagasin. Under resan söktes praktisk information och andra backpackers var då en viktig informationskälla. Efter resan användes forum på internet för att dela erfarenheter. Om backpackingblev en vanemässig fritidssysselsättning blev informationssökningen en återkommande aktivitet i det dagliga livet. Nowé Hedwall et al. (2017) studerar hur personer med ridning som fritidsintresse diskuterar säkerhet inom hobbyn och tittar på hur de diskussionerna förs i sociala medier. Bland deras slutsatser finns bland annat att man i diskussionerna på nätet ofta på olika sätt försöker beskriva information som egentligen är kroppslig genom andra medier. Hockenhull och Creighton (2013) gjorde en enkät riktad till hästägare för att ta reda på vilka källor de använde för
7
att få reda på information rörande deras hästar. Resultatet visade att böcker och tidskrifter används mest, men att det var skillnad på vilka källor som användes beroende på vad de ville få reda på.
En annan studie som behandlar fritid och förkroppsligad information är den där författarna observerat och intervjuat en stickgrupp på ett folkbibliotek
(Prigoda&McKenzie, 2007). Även om studien inte specifikt undersöker kroppens roll i informationspraktikerna var en av de saker som författarna noterade i sina observationer vad deltagarna gjorde med sina händer; hur händerna rörde sig när de stickade och när de pratade för att till exempel visa varandra olika teknik och mönster.
Ett fåtal studier undersöker kroppen som informationskälla och informationsförmedlare inom sportutövning. Gorichanaz har gjort flera studier där utövare av ultramaraton och deras informationsanvändning utgör det empiriska materialet (Gorichanaz 2015, 2017, 2018). Han beskriver bland annat hur han under ett maratonlopp hela tiden kontrollerar hur kroppen känns och hur informationen han får motiverar honom att lyssna efter ny information från kroppen, som andning, puls etc. Hartel et al. (2016)
beskriveröversiktligt vilka informationspraktiker löpning som fritidsintresse kan generera och ägnar särskild uppmärksamhet åt kroppen och vilka sinnen som kan ge löparen information som syn, hörsel och känsel men även balans och känslan av kroppens placering i rummet. Cox et al. (2017) beskriver på ett liknande sätt löpning och tar även upp bristen på forskning om kroppens roll inom informationspraktiker. I Gorichanaz (2017), Hartel et al. (2016) och Cox et al. (2017) studier bygger empirin mycket på författarnas egna upplevelser och utövandet av de fritidsaktiviteter de beskriver. Lupton (2014) beskriver hur hon undersökt bland annat tangodansares informationspraktiker.
Hon kommer fram till att tangodansarna använder sig av fyra olika typer av information:
dokumenterad information (musiken), kodifierad information (dansetikett och fasta dansrörelser), sensorisk information (hörsel, syn och känsel) samt inre information (humör, intuition och att känna själen i dansen och musiken) (Lupton, 2014).
4.2 Förkroppsligad information
Förkroppsligad information (embodied information) har studerats av Lloyd som i flera studier undersöker kroppen ur ett informationskompetensperspektiv (Lloyd, 2009, 2010, 2014, samt Bonner& Lloyd, 2011). Lloyds studier rör visserligen arbetslivet (brandmän, ambulanspersonal och sjuksköterskor), men är intressanta eftersom de beskriver hur information och kunskap överförs i praktiska kontexter där kroppen är informationskälla och där informationen erfars via sinnena. Genom att se, lukta, känna och höra får brandmannen den information som behövs för att förstå situationen och överblicka branden. Lloyd delar upp kunskap i tre modaliteter; epistemisk (formell) kunskap, social kunskap (som utväxlas mellan människor) och kroppslig kunskap (Lloyd 2010).
Lindh (2018) använder sig av Lloyds modaliteter när hon undersöker deltagare i hjärt- och lungräddning (HLR) utbildning och hur de använder sig av olika typer av
information när de lär sig HLR. Studien tar upp de olika sätt som information kan tas in på via sinnena och diskuterar hur deltagarna i studien omvandlar olika typer av
information till kroppslig kunskap.
Olsson (2016) använder sig också av teorier om förkroppsligad information när han studerar informationspraktiker under en arkeologisk utgrävning. Han pekar bland annat på vikten av social och kroppslig information när arkeologstudenterna lär sig att arbeta på rätt sätt och att identifiera olika typer av artefakter med hjälp av sinnena.
8
I gränslandet mellan informationsvetenskap och naturvetenskap har Bates (2018) studerat förkroppsligandet av information. Hon menar att naturlig information existerar som materia och energi i världen. Kodad information är naturlig information som bildat symboliska, lingvistiska och signalbaserade organisationsmönster inne i hjärnan.
Förkroppsligad information är den kroppsliga manifestationen av information som tidigare varit kodad. Naturlig information konverterar till kodad information när den stöter på ett nervsystem. I ett nervsystem flyttar information in och ut ur kodning och förkroppsligande hela tiden. Kodandet som sker i hjärnan och i nerverna konverterar till förkroppsligande och tillbaka till andra former av kodning igen regelbundet. Vidare menar hon att allt liv kräver energi och information för att överleva och att
informationskompetens kan förstås som att veta hur man ska säkra den information som krävs för att klara av och lyckas i vilken miljö man än befinner sig i.
Inom sportsociologi finns vidare ett antal etnografiska studier som undersöker sport och sinnesintryck, framförallt ur ett fenomenologiskt perspektiv. Till exempel undersöker Spencer (2014) i en etnografisk studie sensoriska intryck i utövandet av mixed martial arts, bl.a. muay thai. Studien baseras både på hans egna upplevelser av att vara med i ett boxningsgym, men också på intervjuer med utövare. Studien skildrar framförallt de sinnliga upplevelserna av olika dofter, ljud etc. under utövandet. Likaså diskuterar Groth och Krahn (2017) sinnesintryck inom sport generellt med exempel från cykling och triathlon och argumenterar för vikten av att studera sinnesintryck inom olika sporter under lång tid och under olika förutsättningar. Båda studierna är inriktade på att beskriva vilka sinnesintryck som upplevs inom sporter och i vilka kontexter det sker. Deras fokus är inte inom BoI fältet och ligger därför inte på användningen av sinnesintryck som informationsbärare, även om de ibland implicit beskriver hur sinnesintryck kan fungera som information åt sina utövare.
Hockey och Allen Collinson har studerat löpningens fenomenologi i flera artiklar (Hockey, 2013, Hockey, 2011, Hockey & Allen Collinson, 2007). De beskriver upplevelser och känslor som uppstår under löpträning, t.ex. hur personer som tränar utomhus upplever väder på olika sätt (Allen Collinson, 2017). Deras studier lägger sig närmare informationsvetenskapen och de gör ofta kopplingar mellan hur sinnesintryck och känslor under ett träningspass kan användas som information för att utvärdera hur sporten går.
4.3 Intensivt fritidsintresse
För att beskriva den typ av fritidsintresse våra deltagare utövar, använder vi oss av Stebbins (2009) förslag att dela in fritidssysselsättningar i tre kategorier:
Tillfälligt fritidsintresse (casualleisure) är en kortsiktig aktivitet som ger omedelbar tillfredsställelse utan att kräva särskild övning, exempelvis att titta på TV eller att småprata.
Projektbaserat fritidsintresse (projectbasedleisure) är fritidsaktiviteter som görs under enstaka tillfällen (en gång eller återkommande). De kräver olika mycket kunskap men ofta mycket planerande. I övrigt liknar det intensivt fritidsintresse till sin form.
Projektbaserat fritidsintresse innefattar t.ex. att planera en festival eller förbereda en högtid.
Intensivt fritidsintresse (seriousleisure) är den typ av fritidsaktivitet som mest liknar arbete i mängd tid och ansträngning som läggs ner. Stebbins identifierar sex kriterier som skall uppfyllas för att aktiviteten ska kategoriseras som intensivt fritidsintresse: att
9
aktiviteten upprätthålls över tid, att det finns möjlighet till en fritidskarriär, dvs att det finns möjlighet att avancera inom fritidsintresset i form av olika formaliserade
gradbeteckningar (som t. ex. karatens olika bälten eller olika svårighetsgrader på tävlingar där det krävs meriter för att kvala in), att det krävs ansträngning för att få färdighet och kunskap i aktiviteten, att utövaren har en förståelse för och upplever fördelar med intresset, att intresset existerar i en unik social sfär och att det ger en upplevelse av fördelaktig personlig och social identitet för utövaren. Intensivt fritidsintresse delas in i undergrupperna amatörer (aktiviteter med en professionell motsvarighet), volontärer och aktörer (Stebbins, 2009). Varje kategori utövare av intensivt fritidsintresse har sina egna föredragna informationspraktiker samt mål för sitt fritidsintresse. Under kategorin aktörer (performers) hittar vi aktiviteter som sport, teater och musik. För aktörer är målet med utövningen ofta att delta i evenemang, tävlingar och uppträdanden. Kroppen och den fysiska omgivningen är viktiga informationskällor och kunskapsförmedlandet sker genom underförstådd och icke-verbal kunskap samt att man lär sig av andra aktörer under utövandet (Mansourian, 2020).
10
5 Teori
5.1 Information och förkroppsligad information
Vi har valt att anta en bred definition av information, baserad på Batesons (1972, citerad i Case & Givens, 2016) definition där i princip allt som gör någon skillnad jämfört med utgångsläget och som framstår som betydelsefullt för individen kan anses vara
information.I vårt material finns möjlighet att ytterligare analysera
informationsbegreppet. Dervins tre typer av information (1976, citerad i Case & Givens, 2016) som objektiv extern information, subjektiv intern information och
meningsskapande information, eller Bucklands (1991, citerad i Case & Givens, 2016) information som process, information som kunskap och information som föremål skulle då kunna användas. Men eftersom vårt fokus har varit att utforska vilken typ av
kroppslig information våra deltagare använder sig av, finner vi att en fördjupad analys av informationsbegreppet skulle föra fokus bort från det vi vill undersöka och begränsa vår undersökning. En bred definition av informationsbegreppet ger oss möjlighet att tolka det våra deltagare pratar om vad gäller extern miljö, interna känslor och sinnesintryck samt hur de använder egna erfarenheter och kunskaper som just information. Den bredare definitionen gör att vi har möjlighet att definiera vad våra deltagare upplever att de blir informerade av, både sådant som de tycker är användbart och sådant som de inte
använder sig av. (jmfr Case & Givens, (2016) diskussion om huruvida information måste vara användbar). Vi räknar även sådant som våra deltagare lägger märke till och som skulle kunna vara informativt och användbart för dem i en annan situation, men som inte är det i stunden, som information.
Vi har vidare använt Lloyds (2009, 2010) indelning av information i tre modaliteter:
epistemisk information (formell kunskap), social information (som utväxlas mellan människor) och kroppslig information. Vi använder Lloyds kategorier för att beskriva de sätt som våra deltagare använder information på inom sitt intresse, men vi tar även hjälp av andra forskare som Cox och Gorichanaz för att reda ut och förklara begreppen som bygger vår teoretiska modell.
Vårt huvudsakliga fokus är kroppslig information och begreppet förkroppsligad
information. Den kroppsliga informationen har tre aspekter: kroppar innehåller kunskap, sinnena producerar information som blir till kunskap och våra kroppar avger information och kan därmed bli lästa av andra (Lloyd, 2010).
Sensorisk information är den information vi tar in via sinnena (smak, lukt, känsel, hörsel och syn) men även balans, smärta och upplevelsen av den egna kroppens position i världen (Cox et al., 2017). Vi och våra kroppar är hela tiden omgivna av information från våra sinnen, men det är inte alltid vi lägger märke till eller använder oss av den. Ofta är det först när något är annorlunda som vi uppmärksammar informationen, t.ex. vid smärta.
Sensorisk information kan också påverka det mentala tillståndet positivt eller negativt (Gorichanaz, 2015).
Kroppen som en informationskälla för andra är en annan del av förkroppsligad information. När man lär sig någonting praktiskt är andra människor, framförallt mer erfarna utövare och de sätt de utför praktiken på, ofta en viktig informationskälla (Lloyd, 2009; Olsson, 2016).
Förkroppsligad kunskap är den kunskap personen i fråga har införlivat och gjort till sin.
Det är den kompetens som uppstår när kunskap övergår till praktiskt kunnande.
Förkroppsligad kunskap innebär att man kan använda sensorisk information praktiskt.
När man utför fysiska aktiviteter och använder sensorisk information är informationen
11
ofta sådan att den bara uppstår i den aktuella situationen och inte går att beskriva eller lära ut på annat sätt än att den som ska lära sig praktiken själv utför den (Bonner& Lloyd, 2011). I de studier som har gjorts på lärande av kroppslig kunskap visar det sig att
deltagarna ofta blandar textbaserad formell kunskap med kroppslig kunskap. Den kroppsliga kunskapen kan så småningom ersätta den formella när deltagarna lärt sig att lita på sin egen tolkning av information från omgivningen och omvandla den till förkroppsligad kunskap. (Bonner& Lloyd, 2011, Gorichanaz, 2015)
Förkroppsligad information kan alltså på olika sätt relateras till kroppen, den egna och andras. Den är central i alla delar av mänskligt liv eftersom det är med sinnena vi upplever och tar in omvärlden vilket gör det viktigt att införliva kroppen i BoI, något som gjorts i liten grad hittills (Cox et al., 2017).
5.2 Informationspraktiker
Vi har valt att använda oss av begreppet informationspraktiker för att beskriva hur vår användargrupp använder sig av information. Informationspraktiker är ett alternativt sätt att begreppsliggöra människors interaktion med information på som delvis skiljer sig från det sedan länge etablerade begreppet informationsbeteende (Savolainen, 2007).
Begreppet informationspraktiker är att föredra framför begreppet informationsbeteende eftersom informationspraktiker utgår från att informationssökningsprocessen och
användandet av information skapas i en social kontext och i dialog med andra snarare än att vara en produkt av enskilda individers idéer, tankar och motiv. All mänsklig aktivitet är social och uppstår när medlemmar i olika typer av grupper interagerar med varandra.
På så sätt leder praktikbegreppet fokus bort från beteende, handlingar, motiv och färdigheter hos enskilda individer, vilket begreppet informationsbeteende syftar till.
Istället så riktas uppmärksamheten mot människor som medlemmar av olika typer av grupper vilka bildar kontexten till deras vardagliga aktiviteter. (Savolainen, 2007)
12
6 Metod
6.1 Semistrukturerade intervjuer
Den metod vi har arbetet med i vår studie är en kvalitativ ansats genom
semistrukturerade intervjuer med våra deltagare. Intervjuer kan vara ett bra sätt att närma sig deltagarnas beteende, eftersom deltagarna själva vet vad de gör eller har gjort
(Robson, 2011). Semistrukturerade intervjuer gör dessutom att man kan följa upp intressanta spår som kan uppstå och ställa följdfrågor. Vi ville få en bred bild av alla olika sätt som våra deltagare uppfattar information på under sin träning, så vi ställde framförallt öppna frågor (jmf Robson, 2011), för att få deltagarna att beskriva sin upplevelse av olika moment i träningen.
Semistrukturerade intervjuer gav oss möjlighet att fånga upp ämnen där våra deltagare nämnde kroppen eller där vi uppfattade att kroppslig information var en del av deras träning.
Många studier där kroppens roll i informationspraktiker undersöks (bl. Olsson, 2016, Prigoda& McKenzie, 2007) använder sig av observationsstudier där forskaren deltagit under den undersökta aktiviteten. Observationerna kompletteras vanligen med intervjuer av deltagarna. Observationsstudier tar dock tid. Robson (2011) framhåller att de är användbara just när man har gott om tid och vi bedömde att med den tidsram vi hade till vårt förfogande för att genomföra vår studie, samt pandemiomständigheterna under hösten 2021, så var intervjuer med deltagarna det som skulle ge oss bäst möjlighet att få ihop ett empiriskt underlag för analys. Observationsstudier skulle möjligen ha gett oss en bättre förståelse för respektive fritidsintresse, vad det är våra deltagare gör när de tränar och vad de pratar om med andra tränande. Det skulle möjligen ha varit bra i en
inledande, utforskande fas eftersom det man gör i praktiken och det man säger att man gör i till exempel en intervju eller enkät kan skilja sig åt (Robson, 2011). Å andra sidan skulle observationsstudier möjligen ha lett till att hela studien blev beroende av våra tolkningar. Eftersom vi har valt deltagare med ett intensivt fritidsintresse som har lång erfarenhet och stora kunskaper inom sitt intresse så hade det varit svårt att få en tydlig bild av deras vanor genom observationerna, då mycket av det de gör är självklart för dem men inte för oss. Vi ville även ta reda på vad de upplever när de utövar sin träning, därför var det viktigt att kunna ställa frågor till deltagarna.
Vi försökte kompensera uteblivna observationer genom att ställa frågor om det vi annars skulle ha observerat såsom hur sporten utförs, den miljö den sker i och om aktiviteter, rörelser och moment gjordes av någon särskild anledning. Som Robson (2011) påpekar kan intervjun vara en genväg (istället för t.ex. observationsstudier) för att få reda på saker om människors beteende. Vi var även ute efter att höra deltagarna beskriva subjektiva upplevelser, som vad de själva bedömer att de använder sig av för information.
De studier som gjort observationsstudier (Lloyd, 2009; Lindt, 2018; Olsson, 2016;
Prigoda& McKenzie, 2007) koncentrerar sig på situationer där social information utbyts och på lärandesituationer där en grupp personer lär sig något nytt. Både i
lärandesituationer och då social information utbyts är det tydligt när man informeras om något eftersom det sägs eller demonstreras tydligt. I vår studie ville vi få en helhetsbild av våra tränandes informationspraktiker även i situationer när de är själva eller när de rutinmässigt tar in information och då det därför inte är uppenbart för den som observerar
13
vad eller vilken information som tas in. I likhet med Lupton (2014) ville vi också förstå deltagarnas känslor, vilket är närapå omöjligt att ta reda på genom att observera.
Även om vi inte har haft möjlighet att vara med när deltagarna tränat så har det ändå varit viktigt för oss att genomföra intervjuerna på plats med deltagarna och inte via telefon/videosamtal. Eftersom rörelser, gester och kroppen i allmänhet varit en central del av det vi velat undersöka gjorde intervjuer på plats det möjligt för deltagarna att visa oss rörelser med sina egna kroppar när de beskrev sin träning. Det gjorde det lättare för oss att förstå vad de menade när de beskrev sina fysiska aktiviteter.
6.2 Deltagarna
Vi valde en form av snöbollsmetod för att rekrytera deltagare (jmfr. Neuman 2011, s.
269) där vi bad personer vi kände och som vi visste tränade eller på andra sätt ingick i träningssammanhang att rekommendera personer att intervjua. Det gjorde vi för att få tag på deltagare vars träning kan beskrivas som ett intensivt fritidsintresse, det vill säga att de tränar mycket, har hållit på med sin träningsform under en längre tid och att träningen de utövar upptar mycket av deras fritid.
.
Fyra deltagare intervjuades och vi genomförde två intervjuer var. Fördelen med att använda snöbollsmetoden var att vi snabbt kom i kontakt med rätt sorts deltagare, eftersom våra mellanhänder med hjälp av en kortfattad beskrivning av vilken typ av träningsbeteende vi sökte efter kunde rekommendera personer och introducera oss för dem. Nackdelen med metoden var att urvalet blev styrt av våra kontakter. Vi kunde alltså inte själva välja vilka träningsformer vi ville undersöka, något som hade varit möjligt om vi till exempel hade utgått från träningsformer vi ville undersöka och sökt deltagare från till exempel idrottsklubbar. Tidigt i studien hade vi en ambition att intervjua deltagare med samma intresse, men det blev inte av eftersom de deltagare vi fick tag på och som kunde intervjuas inom den tidsram vi hade inte delade samma fritidsintresse.
Vår rekryteringsmetod gjorde att urvalet skedde utan hänsyn till demografiska faktorer och vi har inte sett till att få en blandning av kön eller social kontext i vår grupp av deltagare. Däremot är deltagarnas ålder relativt spridd. Det här är naturligtvis en brist i vår studie och i framtida forskning vore det intressant att studera om och i så fall hur kroppsliga praktiker skiljer sig åt vad gäller kön, ålder eller sociala grupper. Vår ambition har varit en explorativ ansats där vi framförallt velat undersöka hur olika former av kroppslig information ser ut hos våra deltagare snarare än att dra några
slutsatser utifrån demografiska faktorer, då vårt urval av deltagare ändå är för litet för att kunna göra det på ett bra sätt.
I redovisningen av resultatet av intervjuerna har vi gett varje deltagare ett anonymiserat alias och här presenterar vi dem och deras träning kortfattat :
”Lotta” tränar thaiboxning, som även kallas muay thai. Hon har hållit på med det i fyra år och ägnar sig i nuläget åt träning fem till sex gånger i veckan. Hon tränar i genomsnitt tre tillfällen per vecka. Förutom träningen går hon ofta på thaiboxningsmatcher eller tittar på matcher på internet.
”Ronja” ägnar sig åt ridning. Hon har ridit sedan hon var barn, men mer i perioder när hon haft egen häst. Hennes nuvarande period av intensivt fritidsintresse inom ridning har pågått i ungefär sex år. Ronja spenderar ungefär tjugofem timmar i veckan med hästen.
Den tiden ägnas åt en blandning av ridning, arbete i stallet och markträning med hästen.
14
”Ida” tränar en blandning av olika träningsformer; cykel och löpning utomhus och intervallträning och styrketräning inomhus. Hon tränar sex dagar i veckan, ungefär en timme per tillfälle. Hon har haft träning som intensivt fritidsintresse i tjugo år men säger sig redan innan det ha varit träningsintresserad men då med en mer sporadisk utövning.
”Annika” tränar ridning och har hållit på med det i tretton år, åtta av dem med sin nuvarande häst. Hon är i stallet tre timmar om dagen, fyra till fem dagar i
veckan.Förutom ridning tränar hon dans och menar att det, även om det inte är direkt relaterat till ridningen, bidrar till att ge förståelse för kroppens rörelser.
Våra deltagares träning stämmer väl överens med kriterierna uppställda för ett intensivt fritidsintresse: De lägger ned en stor del av sin fritid på sina intressen: från 5-6 timmar i veckan och ända upp till 25- 30 timmar. Vidare kan vi se att de hela tiden strävar efter och lägger ned stor ansträngning på att utvecklas inom sina respektive intressen. Vi kan också se att deltagarna upplever träningen som självförverkligande och meningsskapande genom hur de beskriver träningens roll i deras liv och hur de får motivation och glädje av den.
6.3 Intervjuguide
Intervjuguiden (Bilaga 1) är delad i två delar (jmf. Brinkmann &Kvale (2014, s. 173)).
Den första delen innehåller frågor om deltagarnas träningsintresse och den plats den tar i deras liv. Det gjorde vi för att kunna relatera deras träningsintresse till Stebbins (2009) definition av ett intensivt fritidsintresse. Vi ville även få en fördjupad bild av deras intresse för att bättre kunna förstå vad de uttryckte under den andra intervjudelen. I brist på observationsstudier blev det ett sätt för oss att förstå deras träningsbakgrund och ge oss en fördjupad förståelse av vad deras träningsintresse innebär. Frågorna handlar bland annat om vad de tränar, hur länge de har gjort det och hur mycket tid de lägger ner på träningen. Vi bad dem även berätta hur de mäter framsteg och hur de bedömer sin egen
“nivå” i träningen och vad som motiverar dem. Vi bad vidare deltagarna att berätta om eventuella pågående projekt inom träningen och hur de brukar ta reda på saker de behöver veta rörande träningen. De här frågorna gav oss information som vi kunde använda för att förstå svaren i den andra delen av intervjun bättre.
Den andra delen av intervjuguiden fokuserar på deltagarnas informationspraktiker inom träningen och kroppens roll i dem. Vi började med att be dem att ingående beskriva vilka fysiska rörelser och handlingar som ingår i deras träning. Det gjorde vi återigen för att i brist på observationer (och kunskap) om hur deras träning utövas rent praktiskt få en bild av vilka rörelser och moment de utövar i sin träning.
Resterande frågor är löst uppdelade i tre olika teman; utövandet av träning, att lära sig nya moment och andra individer som de tränar med. I frågorna om utövandet bad vi dem beskriva den miljö de tränar i och den utrustning de använder, för och nackdelar med dem samt hur de vill att omgivningen ska vara när de tränar. Vi ställde även flera frågor om hur de vet när det går bra i träningen och hur det vet när det går dåligt.
När vi ställde frågor som handlade om när deltagarna lär sig nya moment i träningen bad vi dem först beskriva hur de gör när de lär sig nya moment, hur det går till och varifrån de lär sig. Vi ställde frågor om hur de vet när de har lärt sig något och när de vet att det går bra. Slutligen ställde vi frågor om andra individer; om våra deltagare tränar
tillsammans med andra, om det är individer i närheten när de tränar och vilken betydelse det har och om de lär sig något av andra individer. Vi valde medvetet individer istället för människor eftersom vi tidigt fick tag på deltagare som red och ville inkludera hästarna i deras informationspraktiker.
15
Vi försökte hela tiden under intervjuerna att vara uppmärksamma på hur kroppen och olika sinnen nämndes och ställa följdfrågor när det var lämpligt. Vi gjorde
ljudupptagningar av hela intervjuerna, men förde samtidigt anteckningar för att notera när deltagarna visade något med kroppen.
Vi har antagit ett utforskande förhållningssätt (jmf. Brinkmann och Kvale, 2014, s. 125) i våra intervjuer, där deltagarna är experter på sin träning och upplevelsen av den.
Samtidigt är vi experter på det vi vill veta om informationspraktiker och kroppslig information. I intervjuerna har vi velat komma nära inpå våra deltagares träning genom att gå in i detalj kring hur de utför sin träning och olika tankar, handlingar och processer som uppkommer när de gör det samt få dem att beskriva hur de upplever saker i
träningen som de kanske inte reflekterat över själva.
6.4 Kodning
Varje intervju tog mellan 30 och 90 minuter att utföra. Efter intervjuerna transkriberades de av den som genomfört dem. Vi kodade våra intervjuer var för sig, men läste igenom varandras transkriptioner och gjorde sedan gemensamt en analys.
Vi har analyserat materialet genom att koda intervjuerna utifrån följande kategorier:
• Information som erfars utanför deltagarens kropp via sinnena.
• Information som erfars inifrån deltagarens kropp eller kunskap som finns i kroppen.
• Information som deltagarna läser av från andras kroppar eller när andra individer läser av information från deltagarna.
• Informationspraktiker där informationen är formell i form av text eller när informationen erfars via social interaktion.
Kategorierna baserar sig på det teoretiska verktyg vi använder oss av, dvs förkroppsligad information, där sinnesintryck, kroppslig kunskap och kroppen som ett tecken att läsas av andra är tre aspekter av förkroppsligad information. Kategorierna vi använt oss av är dels hämtade från tidigare forskning om förkroppsligad information, men vi kunde även tydligt urskilja våra valda kategorier i det empiriska material vi fick fram genom
intervjuerna. Vi urskiljde även informationspraktiker inom träningen där informationen inte var rent kroppslig, som formell information i form av text (och ibland bild) och information från sociala interaktioner.
Vi gick gemensamt igenom de kodade transkriptionerna och diskuterade de kodade styckena. Även om ett bättre tillvägagångssätt hade varit att koda varandras intervjuer för att se att vår kodning var överensstämmande, så gav det oss ändå en möjlighet att
diskutera varandras val av kodning eller uppmärksamma ställen där vi inte kodat men där vi borde ha gjort det. Vi samlade ihop de kodade styckena och sammanställde utifrån dem en lista över vad det var för informationspraktiker vi såg. Exempel på
informationspraktiker kunde vara “titta på folk på gymmet”, “göra rörelser till hästen för att få den att gå” eller “känna att det går dåligt i träningen”. Vi sammanställde vidare på vilka sätt kroppen var inblandad i de här aktiviteterna. Motsvarande exempel blev då
“syn, att se andra människor”, “rörelse, att röra kroppen så att hästen känner” eller
“kroppens position i rummet, en känsla av att det är rätt”. Sammanställningen gjorde att vi kunde reducera intervjuernas exempel till konkreta informationspraktiker och se likheter mellan de olika intervjuerna. Den gav oss en överblick över alla
informationspraktiker och sinnen som våra deltagare nämnde.
Nästa steg blev att sammanställa de kodade styckena från intervjuerna i fyra tabeller
16
utifrån våra fyra kodningskategorier. För de informationspraktiker vi identifierade beskrev vi vad det var för praktik, vilket sinne den var knuten till samt varför praktiken verkade ske och vilka kodade textstycken som hörde till den praktiken. En praktik tillsammans med ett sinne kunde få flera kodade stycken ur intervjuerna knutna till sig.
Ett exempel kunde se ut på följande sätt:
Sinne Informationspraktiker Varför Intervjumaterial Syn Titta på en medtränande lära sig ny övning “Ida” beskriver hur
hon lär sig gymövningar.
För kategorin social och formell information gjorde vi bara en lista över praktik, syfte och kodning. Ett exempel kunde vara praktiken “prata med equviterapeut” med syftet
“lära sig övningar till hästen”. Från de här tabellerna kunde vi analysera vilka sinnen som användes frekvent. Vi kunde också se vissa gemensamma informationspraktiker som utfördes av flera deltagare. Att på det här sättet bryta ner och beskriva vad det var vi såg gjorde att vi utifrån våra tabeller och med stöd i tidigare forskning kunde tematisera vårt material om hur kroppslig information används utifrån de kategorier vi nämnt ovan. Med hjälp av tabellerna såg vi en tydlig koppling mellan tidigare forskning och vår egen empiri.
6.5 Etiska ställningstaganden
Vi har haft som ambition att informera deltagarna om samtycke och konfidentialitet i samband med intervjuerna (jmf Brinkmann &Kvale, 2014 s. 107-110). För att uppnå det informerades deltagarna innan intervjuerna genomfördes om vilken typ av studie det rörde sig om, dvs. en intervjustudie till en kandidatuppsats, om syftet med studien och kortfattat om vilka ämnen vi skulle fråga om. Vidare informerades de om tidsåtgång och om att de när som helst kunde dra tillbaka sin medverkan. Vi informerade dem även om att de kunde få läsa transkriptionen efteråt om de ville och rätta eventuella
missuppfattningar, att de kommer att få läsa den färdiga uppsatsen samt att de har rätt att dra sig ur studien om de vill.
Ämnet för studien och flera av våra intervjufrågor handlar om deltagarnas kroppar på olika sätt och vi är medvetna om att det kan vara ett känsligt ämne (jmf. Brinkmann &
Kvale, 2014, s. 131-132). Vi har försökt vara lyhörda för det i våra intervjuer. Vi har inte haft med frågor om kön, ålder, sjukdomar eller hälsotillstånd i vår intervjuguide. Vårt mål har varit att prata om praktiker och handlingar snarare än om utseende eller värdering av kroppar. Där sådana uppgifter ändå framkommer har vi anonymiserat deltagarna när vi beskriver passager eller citerar deltagarna.
17
7 Resultat
Vi har strukturerat resultatet av intervjuerna utifrån vår kodning av
intervjutranskriptionerna. Det är inte alltid helt avgränsade kategorier och flera av de sätt kroppen används på i informationspraktiker som deltagarna beskriver går in i varandra.
Exempelvis så är motståndarens sparkar och slag i thaiboxning både en sensorisk upplevelse som beroende på hur det känns ger information om hur det går under passet, samtidigt som motståndarens kropp är ett tecken för deltagaren att tolka med hjälp av synen. Utöver att beskriva hur de erfar information via kroppen så har vi noterat att deltagarna nämner formella informationskällor i form av text eller sociala
informationskällor som tränare och liknande, vilka vi går igenom kortfattat.
7.1 Vilken information erfar deltagarna från omgivningen via sinnena?
Den sensoriska information som deltagarna beskriver att de erfar från omgivningen handlar framförallt om information för att på olika sätt bedöma träningens förutsättningar och kvalitet innan, under och efter träningen. Flera av deltagarna beskriver hur de innan träningen börjar tar reda på information om utomhusmiljön och vädret på olika sätt genom sensoriska intryck. Ida beskriver hur hon tar beslut om vad hon ska träna:
”Jamen det gjorde jag senast imorse jag hade tänkt ut och springa men såg att det blåste väldigt mycket så då gick jag och tränade inomhus istället.”
Annika bedömer miljön inför en ridtur:
“Ja, alltså det är väl lite om man är ute så kanske man har märkt hur det är runt omkring för att man har fått gå lite på det [underlaget].”
Intervjuare: ”Du känner liksom själv när du går på det?”
”Ibland kanske man får testa lite och så märker man att det här funkade inte riktigt för hästen.”
Här ser vi hur deltagarna använder synen för att få information om vädret utanför.
Känsel och balans används för att ta reda på information om hur marken och underlaget är vilket möjliggör en bedömning av hur underlaget kommer att bli för hästen när Annika ska rida.
För båda två innebär informationen i exemplen att de får tänka om gällande vad de ska träna och hur de ska utföra sin träning den här gången. Båda två kan också tolka det de ser och känner baserat på tidigare erfarenheter av väder och underlag under träningen.
Ida behöver inte kontrollera temperaturen eller konsultera en väderleksrapport utan vet att när det ser ut som det gör utomhus så är förutsättningarna inte optimala för löpning.
Annika kan bedöma hur hästen kommer att röra sig, om det kommer bli halt för hästen eller inte, baserat på hur underlaget känns för henne när hon går på det.
Under träningen använder deltagarna syn, hörsel och känsel för att på olika sätt få information om träningen. Synen kan användas för att få information gällande
omgivningen eller om den egna kroppen. Ronja som rider beskriver att de får information om hästarnas muskelrörelser och humör genom att titta på dem:
”Åh han [hästen] stormtrivs, han är så stolt över sig själv när han sätter dom här
18
musklerna så blir han ju tio cm högre, man ser hur han liksom, fan det här kan jag och så likadant när han fäller ut sina steg åh han är, det är nästan som att vi
skulle rida ett dressyrprogram, alltså lite samma känsla när det går sådär jäkla bra på en så liten grej.”
Ofta handlar informationspraktikerna om att ta reda på om träningen går bra eller inte, som när Lotta lyssnar på ljudet av sin thaiboxningsspark mot en övningskudde:
”Jamen om det låter dovt, då är det inte en jättebra spark. Men om det låter snärtigt såhär ”katisch” då, eller det låter inte ”katisch”, men nästan. Då, då är det mycket bättre, för då är den så här snärtig, hård, stram.”
Lotta använder också en timer som ringer när det är dags att avsluta en övning. Hon menar att utan den auditiva informationen från timern skulle träningen bli sämre eftersom hon annars inte kan uppfatta hur lång eller kort tid hon har tränat.
Efter träningen handlar de sensoriska intrycken och den information deltagarna får av dem ofta om att utvärdera hur träningen har gått. Där kan vi se sådant som att Lotta tittar på sina fysiska skador, t.ex. om hon blöder, för att kontrollera att hon använt
skyddsutrustningen på ett korrekt sätt under träningen. Lotta filmar också sig själv när hon tränar thaiboxning och tittar på filmerna flera gånger efteråt (i brist på speglar i träningslokalen). Det här gör hon för att få flera sorters information. Dels vill hon se sin egen boxningsteknik utifrån, huruvida hon gör steg och slag på rätt sätt. Filmerna kan även ge henne information angående hennes attityd som hon menar är viktig inom sporten. Hon kan genom filmerna se vilken framtoning hon har, om hon håller ögonkontakt med motståndaren eller om hon ryggar undan för slag. Filmerna är ett viktigt verktyg för henne som hon använder för att utvärdera om hon gör framsteg i sin träning.
7.2 Oönskad information
I alla ovan nämnda exempel är den sensoriska informationen något som hjälper
deltagarna att på olika sätt bedöma och förstå sig själva, miljön och andra individer när de tränar. Sinnesintrycken leder till att deltagarna får kunskap om något. Men det finns även tillfällen då sensorisk information är oönskad. Flera deltagare nämner tillfällen då de (eller hästen i de två ryttarnas fall) ser saker som distraherar under träningen. Lotta beskriver hur träningslokalens pelare får henne att missbedöma avstånd vilket hindrar henne från att ta ut rörelserna ordentligt. Annika och Ronja beskriver hur de själva och hästarna kan bli distraherade och störda av att de ser andra människor och hästar i närheten. Den informationen är ett hinder som gör att de blir självmedvetna och nervösa men den kan också vara en övning i att lära sig att ignorera oönskad information.
7.3 Vilken information erfars inifrån den egna kroppen?
Som information inifrån den egna kroppen räknar vi både sensoriska intryck som kommer inifrån den egna kroppen som andning och puls men även känslor och humör som ger deltagarna information om träningen på olika sätt. Informationspraktiker som erfars inifrån den egna kroppen handlar oftast om att antingen övervaka och bedöma kvaliteten på träningen, framförallt under och efter träningspasset, eller att lära sig nya
19
moment och med hjälp av information från kroppen bedöma när man gör rätt.
7.3.1 Bedöma kvalitet
Ida beskriver i sin intervju hur hon känner av sin andning och därmed får information om hur träningspasset går, om hon t.ex. behöver avsluta tidigare än planerat:
Ida: Ja, att jag inte riktigt kan…ja, andningen gör att jag inte kan cykla så fort eller så långt som jag skulle vilja.
(…) Men det handlar om att kunna hantera den [andningen], och det har ju tagit tid att lära sig.
Intervjuare: Vad menar du med hantera?
Ida: Att när jag börjar känna…att då dra ner på farten eller faktiskt åka hem. Att inte
“men jaja, jag fortsätter ett tag till”. Eller stiga av och ta inhalation av något slag och sen åka hem. Hon beskriver även hur känslor av smärta informerar henne om hur träningen går:
“Ida: Och sen är det vissa övningar i gymmet, gör jag inte för axeln. Så det har jag ju fått anpassa.
Intervjuare: Var det för att det började göra ont som du slutade med dem? Ida: Ja, för att det gjorde ont och inte gick över. Och sen kunde jag ju lista ut varför jag hade ont i axeln”
Den här informationen säger ofta något om hur det går i ett längre tidsperspektiv som sträcker sig förbi det enstaka träningstillfället. I Idas fall jämför hon både sin ork nu mot hur den har varit under tidigare säsonger och det ger information om att hon har blivit bättre. Gör det ont när hon tränar så ger det information om vilken typ av träning hon kan (eller inte kan) ägna sig åt framöver. Att kunna tolka och använda informationen hon får från sin andning har också tagit tid att lära sig under hennes fritidskarriär.
Hos Ida kan man se hur humör som uppstår under träningen kan fungera som
information från den egna kroppen om hur det går. Hon besvarar en fråga om hur hon vet när det går dåligt i träningen:
”Jamen då tror jag att man…när man styrketränar, då känner man ju att nu orkar jag inte lyfta den…är det ju förstås det man tränar, musklerna, som säger ifrån. Men annars är det, handlar det om konditionsträning, dels känns det väldigt mycket tyngre, kroppen känns som att den är tre nummer större, man ska transportera sig fram. Eller, sen tror jag, ibland känns det ”men idag var det inte roligt” liksom.”
Informationen från kroppen kan vara mer eller mindre tydlig. Ibland går den att koppla till konkreta sensoriska intryck, ibland inte. Ibland känns det tydligt på ett visst ställe i kroppen som när musklerna smärtar under Idas styrketräning, men information om att det går dåligt kan även komma från en generell känsla, utan koppling till någon särskild kroppsdel.
20
7.3.2 Lärande och flow
Information inifrån kroppen används framförallt under inlärning av nya moment i träningen, vilket beskrivs av alla deltagare. När de lär sig nya moment tar de ofta hjälp av olika informationskällor (till exempel andra människor, formella informationskällor och sociala informationskällor, vilka beskrivs i 7.4 och 7.5).
Lotta beskriver hur hon bearbetar information när hon visualiserar nya boxningsrörelser i huvudet innan hon gör dem fysiskt. Från den egna kroppen kommer känslor av lust och glädje kopplat till att rörelser och moment utvecklas och går bättre, vilket fungerar som en viktig motivation i träningen. Till stor del beskrivs den information som kommer inifrån den egna kroppen av att man känner. Alla deltagare beskriver olika
träningsmoment och hur de får information om dem via hur momenten känns. Den här känslan är inte kopplad till ett specifikt sinne (även om känslan av kroppen i rummet, kinestetik, verkar vanlig) utan handlar snarare om den tränandes uppfattning av hur den egna kroppen rör sig i förhållande till hur de uppfattar att den borde röra sig. I ryttarnas fall rör det sig också om hur hästens kropp borde röra sig vilket leder till känslor av välbefinnande eller irritation beroende på hur det går. Att känna inom träningen beskrivs av deltagarna i två typer av situationer:
Den första situationen är när deltagarna beskriver att de inte kan känna. Ofta är det när de beskriver hur de själva eller någon annan tittar på hur de genomför sin träning. Ida förklarar:
“Jamen det brukar jag ju..fråga en kollega som är duktig på det där. Med hur att se hur man gör det där, alltså det motoriska. För där är jag inte jättebra själv på att känna det riktigt tror jag.”
Ida menar att hon inte själv kan känna när hon gör rätt eller om det går bra, utan hon behöver någon utomstående som kan se det åt henne. Även Lotta, som ofta filmar sig själv när hon tränar, gör det för att genom synen få reda på sådant som hon inte tycker att hon kan känna:
“Jag precis för man känner liksom inte i kroppen, eller man kan ju känna ibland, man har en aning om…men när man får se det svart på vitt så får man ett bredare perspektiv.”
Å ena sidan så är känslan alltså något de inte får information av och som man behöver hjälp av någon annan (eller att se sig själv utifrån, som i Lottas fall) för att tolka informationen från sin kropp. Å andra sidan beskrivs att känna inom träningen i situationer där deltagarna känner att det går riktigt bra och då känslan faktiskt ger information. Ida beskriver hur hon vet när det går bra:
“Nej, det är nog känslan, nu känns det här bra, eller nu lyckades jag få till det. Ja det är nog en känsla.”
Den här känslan och informationen den ger att träningen går bra uppstår också hos ryttarna när de beskriver hur de via kontaktpunkter på sin egen kropp (handen, sätet,skänkeln) sänder ut och tar emot information, dvs. kommunicerar med hästen.
Deltagarna beskriver att det är en känsla som ger information om att det går bra i träningen men inte exakt vad känslan består av. De får information att det går bra när olika rörelser eller aktiviteter “sitter” eller när de känner att de vet vad de ska göra utan att tänka efter, som en sorts autopilot. Det kan beskrivas som flow, det önskvärda tillståndet där allt bara flyter och de är helt närvarande i stunden och utför momenten på känsla utan att tänka (Csikszentmihályi,1999).
21
Annika beskriver hur hon lär sig ett nytt moment med sin häst:
”Då tror jag att jag tar hjälp av en tränare först så att man vet eftersom jag inte läser på så jättemycket. (...) Men det är också skönt att någon tränare utifrån kan se så att man faktiskt, för det är svårt att vara medveten själv om när man gör någonting nytt hur man ska göra det. Då kan någon annan se att nu får du flytta bak skänkeln eller göra mer eftergift eller någonting. Så först ta hjälp av en tränare och sen försöka lära sig den informationen själv. Sen är det lite också att man går på känsla att med den
informationen får processa den, få med sig en känsla för hur det ska…
Intervjuare: ”Kännas i kroppen liksom?”
” Ja.”
Intervjuare: ”Ja precis . Hur vet man då att man har lärt sig det nya momentet som man får av sin tränare? Hur vet man att nu sitter det?”
”Ja men att man gör det så blir det bra. Alltså att man får med sig hästen, att den svarar på det jag frågar.”
Här kan vi se exempel på båda sätten att känna och hur känslan går från att vara informationslös till att vara informationsrik under inlärningen. Annika får först inte information om huruvida hon gör rätt från känslan när hon börjar öva in ett moment, utan behöver tränaren som kan berätta för henne vad hon gör rätt eller fel. Efter ett tag när hon hunnit öva kan hon genom den känsla hon får i kroppen när hon gör momentet själv avgöra huruvida det blev bra eller inte, känslan har blivit informationsrik.
7.4 Andras kroppar
Informationspraktiker som rör på vilket sätt den egna kroppen är en informationskälla för andra och vice versa handlar delvis om att utveckla sin teknik och bli bättre, men också om att genom att iaktta andra kunna förstå och läsa av vilka oskrivna koder och regler som gäller inom intresset. Under pågående träning är det ofta viktigt att läsa av andra individers humör, sinnestillstånd eller rörelser.
Flera av deltagarna tittar på hur andra tränande gör för att lära sig nya tekniker eller för att få inspiration till nya rörelser. Lotta tittar ofta på andras boxningsmatcher. Det menar hon är ett av de bästa sätten att lära sig ny teknik på. Dessutom får hon på så sätt
information om thaiboxningsregler och olika ritualer man gör inom sporten innan man går in i ringen. Ida beskriver hur hon kan läsa av medtränande genom att höra deras andning och därmed avgöra om de verkar träna för hårt eller lätt (vilket i sin tur kan leda till sociala informationspraktiker där hon och de medtränande pratar om sin träning och utbyter tips).
För de tränande vars intresse innebär interaktion med en annan individ (Annika, Ronja och Lotta) är det viktigt att under pågående träning hela tiden försöka läsa av information om hur den andre (hästen eller motståndaren i boxning) beter sig. Lotta beskriver hur hon i matchsituationer försöker få ett psykologiskt övertag över motståndaren och läsa av dennes svagheter så att hon ska förstå hur hon ska göra för att vinna. Hon tittar t.ex. på motståndarens längd för att avgöra dennes räckvidd och när matchen startar försöker hon göra sig en uppfattning om vilka rörelser motståndaren oftast gör och om boxningsstilen är snabb eller långsam. Hon är även medveten om att motståndaren gör detsamma med henne. Därför försöker hon finta och göra oförutsedda rörelser för att undvika att
motståndaren ska kunna läsa av information som hon själv avger. Samtidigt försöker hon
22
på olika sätt skrämma motståndaren och själv framstå som självsäker (bl.a. genom att stampa i golvet och hålla ögonkontakt med motståndaren). Den som framstår som överlägsen blir överlägsen i matchen menar hon och då är det viktigt att sända ut information om att det är hon som har övertaget. Inom ridsport handlar det mer om samarbete och kommunikation. Som tidigare nämnts läser Annika och Ronja av sina hästar både visuellt och genom att känna hästarnas rörelser när de rider. Att läsa av humör och rörelsemönster är viktigt för att få en bra kommunikation med hästen. Det är också viktigt att ge information till hästen via rösten och rörelser/beröring för att på olika sätt förmedla till hästen att den gör rätt och är duktig. Målet är alltid att
informationsutbytet, kommunikationen, ska bli så smidig att ett tillstånd av flow uppstår.
7.5 Formella informationspraktiker i form av text och information från sociala källor
Deltagarna tillfrågades hur de tar reda på information gällande sin träning och ett par formella textbaserade källor nämndes. Att googla är vanligt och Ida nämner att hon samlat på sig litteratur om träning som hon använder sig av:
“Ja men vad ska man säga..typ facklitteratur. Som jag hittar, eller artiklar som dyker upp i olika medier.”
Alla fyra deltagare använder sig av andra människor som sociala informationskällor. Det kan vara att fråga personer som ses som en auktoritet på området. Tränare eller equi- och fysioterapeuter nämns som personer de vänder sig till med frågor eller får kontinuerligt stöd av. När tränare eller olika former av terapeuter tillfrågas gäller det ofta information om större projekt i träningen, som att genomföra ett träningsprogram eller lära sig något nytt. Ronja tar ofta hjälp av tränare och terapeuter i arbetet med sin häst:
“Alltså det blir ju både info från folk som jag litar på, alltså tränare och även mycket rehab människor alltså inom rehab, för det är ofta de som har kunskapen om hur man bygger upp dom här små musklerna.”
Personer de tränar tillsammans med eller grupper på sociala medier är också viktiga informationskällor. I dessa fall handlar den information de får och i många fall också ger, om huruvida träningen går bra eller inte och om det ser rätt ut när de gör rörelser. Lotta:
”När mina tränare säger att det är bra. Eller att när de inte säger någonting till mig, tolkar jag också som ett tecken på det går bra. Eller också när mina, vad ska man säga, mutuals, alltså de som också tränar, säger det.”
