Lärande och samhälle Kultur- språk-medier
Självständigt arbete på grundnivå Del 3
Att se och fånga barns lärande
Karin Davidsson Lärarexamen 210hp Kultur, Medier, Estetik
Handledare: Els-Mari Törnquist 2012-01-18
Innehållsförteckning
1. Inledning 3
2. Metod 4
2.1 Dokumentationsmetoder 4
2.2 Analys 6
3. Resultat 7
3.1 Situation 1 7
4. Diskussion 10
5. Källförteckning 11
6. Bilagor 12
6.1 Beskrivning av experiment med ljudvågor 12
1. Inledning
Inom kursen ”Det kulturskapade och kulturskapande rummet” på Malmö högskola, ingår det att iscensätta och analysera sig själv som pedagog i en lärandesituation. Under två dagar på höstterminen 2011 gjorde jag, tillsammans med tre andra kurskamrater ett naturvetenskapligt projekt med tio stycken femåringar på en förskola i södra Skåne. Syftet var att kunna planera och leda ett projekt och kombinera kultur med naturvetenskap. För att få inspiration till projektet besökte min grupp upplevelsecentret Experimentarium som ligger utanför Köpenhamn i Danmark.
Enligt läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) skall förskolans verksamhet utformas efter barnens egna förutsättningar och behov, och lärandet skall vara omväxlande och utgå från varje individs förutsättningar och tidigare erfarenheter (Skolverket). Detta genererar att jag som pedagog behöver ha ett lika brett spektra av sätt att kunna se och fånga barns lärande för att kunna stimulera, utveckla dem och lägga grunden för ett livslångt lärande. Jag anser det viktigt att som pedagog skapa ett klimat där eleverna blir deltagare av sitt eget lärande, och inte bara mottagare. Då förskolan skall verka på demokratiska grunder, bör barnen vara skapare och deltagare i att utforma förskolans olika aktiviteter, sitt eget lärande och bidra till ett kollektivt kunskapande utifrån sina egna förutsättningar och erfarenheter (Lpfö 98 rev.
2010).
Förskolan bör vara en miljö där barnen utmanas genom lek och lustfyllt lärande. Då barn kommunicerar sin kunskap på många olika sätt, genom teckningar, sånger, byggkonstruktioner möjliggör det för pedagogerna att kommunicera tillbaka på olika sätt (Wehner- Godée, 2010). Dokumentation skall vara ett hjälpmedel för att utmana barnen vidare, men också för att kunna diskutera inom arbetslaget och med andra pedagoger, föräldrar och utomstående.
Efter att ha studerat mig själv i en lärandesituation blir därför min frågeställning:
- Hur kan jag som pedagog se och fånga barns lärande?
2. Metod
Inför projektet bildades en grupp om fyra personer ur klassen. Gemensamt fattade vi ett beslut om var vi ville att projektet skulle äga rum och tog kontakt med förskolan som var en av gruppmedlemmarnas vft-placering. Då projektet skulle vara av naturvetenskaplig karaktär bestämde sig gruppen för att besöka Experimentarium som ligger utanför Köpenhamn i Danmark och är ett naturvetenskap- och teknikcenter för människor i alla åldrar, men främst för barn. Vi valde Experimentarium just för att det är ett stort center med brett utbud, flera olika utställningar, men också för att det bygger på att besökarna skall få upptäcka och få en upplevelse av besöket. Under vårt besök fotograferade vi med kamera samt tog del av det pappersmaterial som fanns att tillgå.
Efter Köpenhamnsbesöket diskuterade gruppen gemensamt fram till att arbeta med temat ljud.
Då förskolan haft temat kroppen innan, samt arbetat med sinnena, kändes ljud som en bra fortsättning och fördjupning på deras tidigare arbete. Då ljud är ett brett ämne valde vi att avgränsa oss och formulerade ett mål med projektet där vi formulerade vad vi ville uppnå med de två dagarna och vad vi ville att barnen skulle lära sig.
2.1 Dokumentationsmetoder
Innan projektet startade tog vi kontakt med förskolan för att stämma av med tider och det praktiska. Vi sammanställde en informationslapp till barnens vårdnadshavare där vi frågade om tillåtelse för att dokumentera och publicera deras barn på en webbplats. Majoriteten av vårdnadshavarna gav sitt godkännande, men det fanns två barn vars föräldrar nekade godkännande av olika skäl. Detta var något som sedan kom att påverka möjligheterna till att publicera vårt material på internet.
Wehner-Godée (2010) poängterar vikten av att dokumentera, men menar samtidigt att den som dokumenterar bör ha i beaktning att det vi dokumenterar bara är en avbild av verkligheten. Dokumentationen blir partisk och kontextuell då vi lägger in vår förförståelse i det vi ser och tolkar omedvetet saker utefter våra tidigare erfarenheter (ibid.). Dokumentation gör att vi kan synliggöra barnens lärande på många olika sätt. Den kultur vi lever i och de olika teorier vi lärt in, påverkar sedan hur vi analyserar och går vidare med dokumentationen
(ibid.). Vi måste medvetliggöra vår egen kultur och det vi med ögat är ”vana” att se för att kunna se nya saker.
Då gruppen ville ha så mycket dokumentationsmaterial som möjligt beslutade vi att dokumentera med både diktafon, kamera och även med videokamera. Detta för att vi skulle få så mycket insamlat material som möjligt, för att vi skulle kunna studera materialet och vår egen roll på så många olika sätt. Videokamera samt diktafon gör det möjligt för alla att medverka, utan att någon behöver manövrera och ständigt bevaka utrustningen. Detta kräver dock att man har testat att spela in tidigare och placerat ut utrustningen för att få bästa tänkbara ljud och film. Det är svårt att få en övergripande bild med en videokamera och placeringen av kameran påverkar hur dokumentationsmaterialet upplevs.
Diktafon anser jag är ett tacksamt dokumentationssätt, på så vis att den är diskret och upplevs inte så skrämmande då den är liten och kan läggas på bordet. Videokamera samt vanlig kamera kan fånga ögonblick på andra sätt, men kan kräva större utrymme rent fysiskt. När jag studerat de fotografier och de videoinspelningar som gjorts under projektet, har jag sett att tekniken tagit onödigt mycket fokus och uppmärksamhet både från barnen och från oss pedagoger. Att dokumentera med flera olika medier kräver mer förberedelsetid än vad skriva loggbok gör, men det kan också ge en annan bild av situationen än den man ser i stunden.
Wehner-Godée (2010) poängterar vinsterna med att använda sig av flera olika medier för att dokumentera. Hon menar att medier möjliggör för pedagogen att göra nya upptäckter, att gå tillbaka till sitt material och studera det om igen och på så vis se nya saker, något som jag håller med om (ibid.) Samtidigt menar jag att det finns en risk i att studera sitt material i alltför stor utsträckning, då det finns en risk att man framkallar scenarier i huvudet och ser saker som egentligen inte finns där då händelsen blir tagen ur sitt sammanhang.
Under de två projektdagarna hade vi förmånen att vara många vuxna, vilket gjorde det möjligt för en utav oss i gruppen att sitta och observera oss andra under en timme på en utav projektdagarna. Efteråt kunde jag sedan titta på hennes anteckningar och diskutera med henne om vad hon sett. Wehner-Godée menar att det finns en skillnad mellan att se och att observera. Vid observation har man en avsikt och mål med det man studerar och ofta också ett avgränsat område som man valt att fokusera på (Wehner- Godée, 2010). Rönnerman menar att foton eller videoinspelning i kombination med samtal med barnen gör att pedagogen kan skaffa sig en bild av hur barnet tänker och resonerar kring något (Rönnermann, 2004).
2.2. Analys
För att kunna besvara min frågeställning har jag vart tvungen att kritiskt granska insamlat material i form av bilder, video samt lyssna på ljudupptagning. Dessutom kompletterade jag detta material med anteckningar som en gruppmedlem fört när hon observerade oss andra pedagoger under ena projektdagen. Några filmsekvenser transkriberades och analyserades sedan. Fokus låg på hur jag som pedagog bemött och förhållit mig till barnens tankar och funderingar och hur de samtalade kring aktiviteterna och med varandra.
Utifrån de fyra kunskapsformerna, ” De fyra F-en”, som benämns i Lgr 11 (Läroplanen för grundskolan) har jag sedan studerat olika lärandesituationer under de två projektdagarna och hur jag förhåller mig till barns tankar och funderingar genom att studera vad jag säger och hur jag bemöter barnen.
3. Resultat
Lärandet ses som en livslång process, kunskaper vidgas, utvecklas och förändras över tid. I förskolan handlar det inte om att uppnå konkreta färdigheter som det gör i grundskolan utan mer att sätta igång en process som sedan kommer att fortsätta hela livet, därför är inte lärande något konkret som alltid är så lätt att ta på (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2006). För att kunna se och fånga barns lärande krävs det av mig som pedagog att jag är lyhörd och skapar goda relationer med barnen för att de skall våga öppna sig och berätta om vad de tänker. Barn bör försättas i nya situationer där de tvingas tänka och utmanas för att de skall utvecklas (Doverborg & Pramling, 2000). Wehner- Godée (2010) menar att barns tankar och avsikter många gånger kan vara svåra för oss vuxna att begripa. Alla individer agerar utifrån sina erfarenheter och har sitt unika sätt att tänka och agera, och jag som pedagog måste därför bli expert på att se och fånga lärande på många olika sätt. Jag tror att jag som KME-pedagog många gånger kan dra nytta av det breda spektrum av kommunikationsformer som jag använder mig av på min utbildning och att fokuserar på helheten mer än enbart verbalspråket samt att studera både processen och det färdiga resultatet. Som Wehner- Godée skriver så finns det egentligen inte mycket forskning om hur barn tänker, annat än vad gäller läs- och skrivinlärningen (ibid.).
Följande situationer är direkt transkriberade och tagna ur olika lärandesituationer som ägde rum under de två projektdagarna.
3.1 Situation 1
Jag och en annan pedagog skall visa ett experiment (Bilaga 1) för barnen. När vi visat förberedelserna för experimentet ber vi barnen fundera en stund över vad som kommer att hända. Sedan får de som vill delge oss andra deras hypotes. Ett barn räcker ivrigt upp handen efter att ha funderat en stund.
Jag: - Vad tror du kommer att hända?
Barn: - Sockret kommer hoppa runt.
Jag: - Varför tror du det?
Barn: - För att musiken gör så den hoppar . Den guppar och guppar.
Efter det ena barnet hade uttryckt sina tankar räckte fler barn upp handen och berättar sina hypoteser:
Barn 1: - sockret är mindre än ljudet
Barn 2: - handsken töjs och musiken hörs igenom. Allt socker hoppar och guppar.
Innan experimentet samtalade vi med barnen om att ljud är något abstrakt som finns i luften.
Något abstrakt som man inte kan röra vid, men som osynligt färdas i luften. Barnet har i denna situation förstått att ljudet färdas genom toalettrullen och kan göra så att sockret kommer i rörelse och ställer en, i mina öron, relevant hypotes som visar att barnet har tänkt efter och att det är under process. I denna situation hör jag barnets hypotes och har möjlighet att fråga vidare om barnets tankar. Precis som Kennedy skriver så kan man aldrig riktigt veta vad barn tänker. ”Allt är ju min subjektiva tolkning av en verklighet som bara bär spår av alla de tankar och känslor som de inblandade hade. Vi kan egentligen aldrig veta vad och hur någon annan tänker och känner” (Kennedy 2009: 170). Jag anser att barnens utforskande och nyfikenhet är intressant för att se deras lärande. Det är också viktigt att jag som pedagog ger barnen tid att hinna tänka efter och fundera och visar dem att jag är intresserad och engagerad av vad de kan och hur de tänker. Alla åsikter och tankar skall tas emot på samma sätt utan att värderas som bättre eller sämre. Barnen uppvisade också med kroppen att de var delaktiga och de hade fokus på experimentet. Vad barnen visar med sitt kroppsspråk och med blicken anser jag kan vara minst lika viktigt som vad barnen verbalt uttrycker.
Under första projektdagen med barnen introducerade vi begreppet decibel för dem. Detta var något som var helt nytt för barnen och som de aldrig hört tidigare. Vi hade planerat en lek där barnen skulle få röra sig samtidigt som de fick skrika/viska för att känna på begreppet decibel och förstå skillnaden. Detta var en lek som vi pedagoger ändrat om från en annan bekant barnlek. Till en början verkade barnen lite förvirrade, men desto mer vi lekte, desto mer såg jag glädje i deras ansiktsuttryck och kroppsspråket blev yvigare hos majoriteten. Men i detta läge var jag fortfarande inte säker på om barnen hade förstått och hur de tänkte kring begreppet. En liten stund senare samma dag ville vi åter igen höra hur barnen tänkte och hur deras tankar lät. Vi samtalade med barnen och lät dem berätta vad de gjort för oss och för varandra och tillsammans sjöng vi sedan en sång i både hög och låg decibel. I detta skede blev det för mig tydligt vilka av barnen som förstått innebörden med begreppet decibel.
När vi planerade vårt projekt hade vi formulerat ett mål och ett syfte om vad vi ville åstadkomma med projektet och vad vi ville att barnen skulle lära sig. Planering är viktig för att veta i vilken riktning jag som pedagog skall vägleda barnen, samtidigt finns det en risk i att man fastnar i att försöka uppfylla målet och lära barnen det som planerats, vilket kan leda till att pedagogen går miste om processen och vägen till målet.
Genom att analysera och kategorisera mitt material har jag kommit fram till att flertalet olika aspekter spelar in och behövs för att jag som pedagog skall kunna se och fånga barns lärande:
* Relationella aspekter
- Skapat en god relation med barnen där de känner sig trygga att våga uttrycka sina åsikter och där alla barn får och vågar komma till tals.
* Pedagogiska aspekter/ förhållningssätt
- Ställer relevanta och öppna frågor och frågar på många olika sätt.
- Följer upp och arbetar utifrån barnens erfarenheter.
- Använder mig av många olika sätt för att låta barnen uttrycka sig: sjunga, måla, prata, spela teater, bygga, dansa, leka Dokumenterar och observerar barnen på olika sätt för att få en så god avbild som möjligt av verkligheten.
- Kritiskt granskar min egen pedagogiska roll och sitt förhållningssätt gentemot barnen med hjälp av olika dokumentationsformer.
* Rumsliga aspekter / miljön
- Skapar miljöer där barnen har möjlighet att utmanas och utvecklas.
- Agerar i ombytliga och levande miljöer där barnen tillsammans med pedagogerna skapar rummet.
* Tidsaspekten
- Ger barnen tid till reflektion och eftertanke och att hinna svara.
- Ser lärande som en process och ett livslångt lärande.
* Dokumentationsaspekten
- Dokumenterar ofta och på olika sätt.
- Använder dokumentation som ett pedagogiskt verktyg, ett hjälpmedel.
4. Diskussion
För att kunna se och fånga barns lärande och förstå deras tankar behöver barnet känna sig trygg i pedagogens sällskap och att pedagogen känner barnet, något som kan vara en svårighet när man håller i korta projekt på en förskola med barn man aldrig tidigare mött. Den kultur jag som pedagog växt upp i präglar mitt sätt att se på teoretiska föreställningar om utveckling och lärande. Wehner-Godée (2010) menar att det kan vara svårt att vilja förändras och förändra och se nya saker då var individ är involverad i sin egen kultur. Vidare menar Wehner Godée att vi bör medvetliggöra vår egen kultur och det egna tänkandet för att kunna vara mottagliga för andra sätt att tänka och agera (ibid.).
Under utbildningstiden har jag som student goda möjligheter att använda mig av och testa olika dokumentationsformer, men precis som Wehner-Godée (2010) skriver så finns det en risk att tiden inte räcker till då det finns en massa andra ålägganden att utföra när jag sedan skall ut i verksamheten. Även fast dokumentationen i sig hinns med, så krävs det att den granskas, analyseras och tas tillvara på vilket kan vara ett tidskrävande arbete. Wehner- Godée påpekar att det krävs övning för att kunna använda olika medier och teknisk utrustning och att detta därför bör övas på redan under utbildningen. Jag märkte under projektet att det fann tendens att fokus hamnade lite väl mycket på att dokumentera och ta hand om tekniken och inte på att vara i nuet, men det är väl också en vanesak.
Dokumentation kan ibland lyfta fram saker som pedagogen inte upplevt i stunden och ett fotografi kan visa saker som i stunden upplevts på ett helt annat sätt. Saker blir tagna ur sitt sammanhang vilket jag menar kan vara en risk då det kan ge en felaktig bild. Wehner-Godée poängterar vikten av att ha ett öppet sinne vid granskning av dokumentationen och för att dokumentationen skall kännas värdefull bör det finnas villighet till förändring.
Dokumentation är också ett ypperligt verktyg för pedagogen att se hur den förhåller sig gentemot barnen och hur denne agerar i mötet med barnen.
En bild kanske inte berättar/förmedlar vad ett barn tänker och den kanske inte gör att jag som pedagog kan se och förstå barns lärande. Men en bild tillsammans med ett samtal med barnet kring bilden, kanske kan.
5. Källförteckning
Doverborg, Elisabet & Pramling Samuelsson, Ingrid. 2000: Att förstå barns tankar. tredje uppl. Stockholm: Liber
Kennedy, Birgitta. 2009: Glasfåglar i molnen – om temaarbete och dokumentation ur en praktikers perspektiv. Stockholm: Stockholms universitets förlag
Läroplan för förskolan Lpfö 98, reviderad 2010. Skolverket. 2011: Stockholm
Pramling Samuelsson, Ingrid & Sheridan, Sonja. 2006: Lärandets grogrund. andra uppl.
Lund: Studentlitteratur
Rönnerman, Karin (red.). 2004: Aktionsforskning i praktiken – erfarenheter och reflektioner.
Lund: Studentlitteratur
Wehner- Godée, Christina. 2010: Att fånga lärandet – pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier. Stockholm: Liber
6. Bilagor
6.1 Beskrivning av experiment med ljudvågor
Material: Högtalare kopplat till någon form av musikanläggning, gummihandskar, toalettrulle, socker, häftmassa, musik, gummisnoddar
Vi fäste toalettrullen på högtalaren med hjälp av häftmassa efter vi hade spänt en gummihandske över ena öppningen med hjälp av ett gummiband. Därefter hällde vi socker på den spända ytan och barnen fick presentera sina hypoteser kring experimentet och vad de trodde skulle komma att hända. Slutligen satte vi på musik som strömmade ut ur högtalarna.
