VARFÖR HÖGLÄSNING?
En kvalitativ studie om förskollärares uppfattningar gällande högläsning för barns lärande och omsorg.
EMMA CARLSSON FORTES UKELLI
Akademin för utbildning, kultur och kommunikation Pedagogik
Självständigt arbete – förskolepedagogiskt område Grundnivå, 15 hp.
Handledare: Pernilla Kallberg Examinator: Kamran Namdar Termin 7 År 2022
kultur och kommunikation Kurskod PEA098 15 hp Termin 7 År 2022
SAMMANFATTNING
_______________________________________________________
Emma Carlsson & Fortes Ukelli Varför högläsning?
En kvalitativ studie om förskollärares uppfattningar gällande högläsning för barns lärande och omsorg.
Why read aloud?
A qualitative study of preschool teachers' perceptions regarding reading aloud for children's learning and care.
Årtal 2022 Antal sidor: 27
_______________________________________________________
Syftet med föreliggande studie är att undersöka förskollärares förhållningssätt till högläsning i förskolan. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv och med en kvalitativ ansats har fokus riktats mot två frågeställningar: ”Hur beskriver förskollärare sitt arbete med högläsning för att främja barns lärande och omsorg?” och ”Hur uttrycks förutsättningar för högläsning av förskollärare?”. Resultatet visar att förskollärarna gör medvetna val utifrån de förutsättningarna som finns för att främja barns lärande och omsorg vid högläsning. Vidare framkommer det i resultatet att förskollärarnas förhållningssätt vid val av böcker och miljö är av stor vikt gällande högläsning i förskolan.
Slutsatsen är att förskollärare uppfattar att de har förståelse för högläsningens betydelse och hur det kan bidra till ett lärande hos barnen. Det framkommer även att förskollärarna har kunskap om hur högläsning har en bidragande faktor till barns omsorg där de under högläsning får möjlighet till vila och återhämtning. Förskollärarnas förhållningssätt kring val av böcker har en inverkan på barnen som sker utifrån barnens behov. Det anses vara av stor vikt att samverkan mellan vårdnadshavare och förskola fungerar.
_________________________________________________________
Nyckelord: Högläsning, förskollärare, lärande, omsorg, sociokulturellt perspektiv.
1.1 Syfte och frågeställningar 2
1.2 Uppsatsens disposition 2
2. Bakgrund 3
2.1 Myndighetstexter och högläsning 3
2.2 Tidigare forskning 3
2.2.1 Högläsning för barns lärande och omsorg 3
2.2.2 Lärmiljöer och högläsning 4
2.3 Litteratursökning 5
2.4 Teoretiska utgångspunkter 6
2.4.1 Sociokulturellt perspektiv 6
2.4.2 Artefakter och mediering 6
2.4.3 Den proximala utvecklingszonen 7
3. Metod 9
3.1 Datainsamlingsmetod 9
3.2 Urval 9
3.3 Tillvägagångssätt 10
3.4 Forskningsetiska överväganden 11
3.5 Studiens tillförlitlighet 11
3.6 Analysprocess 12
4. Resultat 13
4.1 Högläsning som främjandet för barns lärande 13
4.1.1 Barns utveckling och lärande 13
4.2 Högläsning som främjandet för barns omsorg 13
4.2.1 Barnens behov 13
4.2.2 Kroppslig integritet och förståelse för människors olikheter 14
4.2.3 Böckernas betydelse och människors lika värde 15
4.3 Förutsättningar för högläsning 15
4.3.1 Val av böcker och framställning 16
4.3.2 Bokpåsarnas betydelse för ökad läsning i hemmet 16
4.3.3 Den fysiska miljöns betydelse och böckernas tillgänglighet 17
4.3.4 Förskollärarnas kompetenser 18
5. Analys och diskussion 19
5.1 Arbetet med högläsning 19
5.1.1 Förskollärares arbete med högläsning 19
5.1.2 Högläsningsböckernas betydelse för barns lärande 19
5.1.3 Det lustfyllda lärandet 20
5.1.4 Högläsning för barns omsorg 21
5.2 Förutsättningar för högläsning 21
5.2.1 Digitala verktyg och val av böcker 21
5.2.2 Den fysiska högläsningsmiljön 22
5.2.3 Hanteringen av böcker i förskolan 23
5.2.4 Lärarnas kompetenser och samverkan med hemmet 24
5.3 Metoddiskussion 24
5.4 Studiens relevans för förskolläraryrket och framtida studier 26
5.5 Slutsats 26
Referenslista Bilaga 1 Missivbrev Bilaga 2 Intervjufrågor
1. Inledning
Högläsning i förskolan betyder inte endast att barn sitter och lyssnar på någon som läser högt utan är också en viktig del för barns lärande och omsorg. Lärande genom högläsning bidrar till exempel till barns utveckling av språk. Enligt Taube (2007) ger högläsning barn ett bredare ordförråd. Vid högläsning ges även möjlighet till omsorg där barnen får en chans att vila och återhämta sig. Omsorg definieras som en ödmjuk ömsesidighet där omsorgsutövaren erkänner och ser den andre utan att förvänta sig något tillbaka (Josefson, 2018). Både uppdraget om lärande och omsorg ligger i linje med förskolans uppdrag där läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) ska verka för att skapa en trygg och omsorgsfull miljö där barnets välbefinnande ligger i fokus samt erbjuds en balans mellan aktivitet och vila. Idén till studien inspirerades av våra tidigare erfarenheter av högläsning under praktiken där högläsning användes för att främja barns lärande och omsorg. Detta i enlighet med det som läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) uttrycker:
Språk, lärande och identitetsutveckling hänger nära samman. Förskolan ska därför lägga stor vikt vid att stimulera barnens språkutveckling i svenska, genom att uppmuntra och ta tillvara deras nyfikenhet och intresse för att kommunicera på olika sätt (Skolverket, 2018, s.8).
En av dessa tidigare erfarenheter är en händelse där en förskollärare uppmärksammade att toalettvistelser för vissa barn var påfrestande och konfliktfyllda då barnen besvärade varandra. Förskolläraren fick då en idé om att läsa högt för barnen om liknande händelser.
I boken fanns en uppgift som handlade om att göra toalettbesöket till en stillsam miljö för barnen. Högläsningen blev då utgångspunkten för att barnen genomförde uppgiften tillsammans med förskolläraren. Denna beskrivna händelse har synliggjort en förståelse hos oss för hur högläsning har en betydande roll för barns lärande och omsorg i förskolan.
Tidigare forskning har visat att barn genom högläsning utvecklar sin identitet, utökar sin självständighet och att högläsning skapar en gemenskap i barngruppen (Simonsson, 2004). Körling (2012) synliggör att människor behöver ha förtroende för högläsning och att den bidrar till olika meningsfulla sammanhang där barnen utökar sin självständighet genom att välja böcker eller att vuxna läser för dem. Svensson (2009) visar i sin mindre studie hur högläsningen ges flera syften där undervisning och att skapa ro är två. I studien framkommer även att det är relativt få barn som möter högläsning dagligen. I en artikel lyfter Mats Almegård i tidskriften Förskolan (2020) fram att förskollärare behöver förutsättningar för att kunna genomföra högläsning. Genomförandet av högläsning involverar förskollärares medvetenhet, förskollärares prioriteringar kring planeringen samt förhållningssättet gällande högläsning. Denna studies syfte är formulerad mot bakgrund av att högläsning har en viktig roll för barns lärande och omsorg.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka förskollärares uppfattningar av högläsning i förskolan.
1. Hur beskriver förskollärare sitt arbete med högläsning för att främja barns lärande och omsorg?
2. Hur uttrycks förutsättningar för högläsning av förskollärare?
1.2 Uppsatsens disposition
I kapitel 2 framställs studiens bakgrund, där vi redogör för myndighetstexter och högläsning, tidigare forskning som delats upp i två avsnitt, högläsning för barns lärande och omsorg samt lärmiljöer och högläsning. Sedan presenteras litteratursökningen samt det teoretiska utgångspunkter, det sociokulturella perspektivet. I kapitel 3 redovisas metod, där vi introducerar datainsamlingsmetod, urval, tillvägagångssätt, forskningsetiska överväganden, studiens tillförlitlighet samt analysprocessen. I kapitel 4 presenteras studiens resultat som är indelat i tre avsnitt, högläsning som främjandet för barns lärande, högläsning som främjandet för barns omsorg samt förutsättningar för högläsning. I kapitel 5 redogör vi för analys och diskussion utifrån resultat, tidigare forskning samt teoretiska utgångspunkter. Kapitlet är uppdelat i fem avsnitt, arbetet med högläsning, förutsättningar för högläsning, metoddiskussion, studiens relevans för förskolläraryrket och framtida studier samt slutsats.
2. Bakgrund
I bakgrunden redogör vi för myndighetstexter och högläsning, tidigare forskning, litteratursökning samt teoretiska utgångspunkter.
2.1 Myndighetstexter och högläsning
En inblick i läroplanen för förskolan är relevant för studien eftersom den anger förskolans riktlinjer och mål gällande hur högläsningen är en av flera betydande faktorer för bland annat barns språkutveckling. I den tidigare reviderade läroplanen för förskolan (Lpfö98/16) har högläsning inte nämnts i lika stor utsträckning som i den senare versionen (Skolverket, 2018). I den senare versionen beskrivs det att förskolan ska ge barnen möjligheter till språkutveckling genom till exempel högläsning och väcka en nyfikenhet för litteratur och texter hos barnen. Läroplanen för förskolan (2018) betonar att språk och lärande är en stor del av barnens utveckling och identitetsskapande.
På uppdrag av Skolverket har Pihlgren (2019) publicerat en text på Skolverkets webbsida i syfte att fortbilda förskolepersonal om högläsning på förskolan. I texten påpekas att förskolebarnens literacy och språkfärdigheter har en betydande roll i förskolans uppdrag.
Det påvisas även att språkfärdigheterna lyfts fram vid ett flertal tillfällen i läroplanen för förskolan som ett led i att stödja barns identitetsutveckling och att bli en läsande och skrivande individ. I detta sammanhang, Skolverkets fortbildningsmodul, beskrivs det även hur förskolan kan skapa en lärmiljö som stöd för högläsningen (Skolverket, 2021).
Där anges både vikten av att erbjuda barn olika former av texter, exempelvis via digitala verktyg samt vikten av att samverka med vårdnadshavare i syfte att stärka högläsningens position för barns lärande och utveckling (Hultgren & Johansson, 2016). Utifrån ovanstående skrivningar går det att förstå att förskollärares uppdrag med högläsning har förtydligats och aktualiserats.
2.2 Tidigare forskning
I följande kapitel presenterar vi tidigare forskning som är relevant för studien. Vi redogör för forskning om högläsning för barns lärande och omsorg samt lärmiljöer och högläsning.
2.2.1 Högläsning för barns lärande och omsorg
Högläsning har betydelse för barns lärande där lärandet sker på olika nivåer. Blewitt m.fl.
(2009) beskriver högläsning som byggställningar för att främja barns ordinlärning.
Damber (2015) påtalar att en utmaning som framkommer i verksamheten är att utöka barns ordförråd. Där behöver pedagogerna utöka sitt eget ordförråd och skapa
förutsättningar för att kunskaperna överförs till barnen vid olika högläsningstillfällen.
Enligt Damber (2015) används högläsning som ett sätt att utveckla barns konceptuella och språkliga förmåga. Genom att förskolan är aktiv gällande högläsning skapas det fler möjligheter för barnen att utöka sitt ordförråd, få mer bokstavskunskaper samt större läserfarenheter (se även Svensson, 2009). Även Alatalo och Westlund (2021) betonar vikten av daglig högläsning eftersom barnen får möjlighet att utforska sin fantasi, ett bredare ordförråd och ökade språkkunskaper. Just högläsningens bidrag till språkutveckling blir även framträdande i Simonssons studie (2004) men här framhålls även dess betydelse för utvecklandet av skriftspråk. Högläsning ger barn möjlighet att få omedveten kunskap om olika saker och om den röda tråden som bildas i berättelser. Enligt Jönsson (2007) handlar det om att som förskolepersonal kunna textens innehåll för att möta barnens frågor under högläsningens gång. Det framkommer att högläsning har varit en del av förskolans verksamhet i många år där barnen får möjlighet att lyssna till sagor och påverka genom att avbryta högläsningen för att ställa frågor (Simonsson, 2004).
Enligt Damber (2015) ses högläsning som ett verktyg som ger barn möjlighet att bygga upp sin självkänsla genom att möta litteratur som kan sammanflätas med barns egna erfarenheter och kunskaper.
Simonsson (2004) beskriver att det sker sociala sampel kring böcker vid högläsningen och att det skapar en gemensam plattform där barnen får möjlighet att föra samtal, skapa relationer samt upptäcka lek och omsorg. Simonsson (2004) påtalar även att högläsningen ska resultera till ett lugn i barngruppen och ge barn möjlighet till den vila de behöver. Även Damber (2015) redogör för att högläsning används som ett sätt att skapa lugn och ro i verksamheten. Detta i enlighet med Alatalo och Westlund (2021) som poängterar att många barn har långa dagar i verksamheten och högläsning används då som ett sätt att främja barns behov, både socialt och känslomässigt. Vidare beskrivs det hur böcker har en inverkan på barnens kroppsliga återhämtning och vila vilket kan uttryckas som omsorg då barnen är aktiva under dagen i den sociala samvaron med andra individer. Detta utgör en del av omsorgen vilket handlar om att se och acceptera de behoven som finns (Simonsson, 2004).
2.2.2 Lärmiljöer och högläsning
Simonsson (2004) beskriver att boken är ett materiellt redskap som människan tilldelar olika värden och brukar i vardagen. Att skapa lustfyllda högläsningsmiljöer för barn kan till exempel handla om att läsa högt i en utomhusmiljö istället för att, som man oftast gör, ha högläsningsstunderna inomhus. I avhandlingen framkommer det att de är av stor vikt att barn ges möjlighet att få vara med och välja i vilken miljö läsningen sker i. I sådana händelser blir förskollärare en central del där de bör vara öppna, tillmötesgående och lyhörda inför barns önskemål av val av plats (Simonsson, 2004). Även Björklund poängterar hur valet av bok blir väsentlig, när högläsningsböcker väljs utifrån barnens
intressen och innehåller vardagshändelser som barn kan känna igen sig i vilket får betydelse för deras lärande.
Damber (2015) framställer att barn som har ett intresse av att lyssna på böcker oftast tar kontakt med en vuxen för att bli lästa för. Detta stämmer med Alatalo och Westlund (2021) som betonar vikten av att använda sig av högläsningsböcker utifrån barnens intressen vilket blir ett positivt tillvägagångssätt för att inspirera barnen till samtal vid högläsningstillfällena. Alatalo och Westlund (2021) anser även att det krävs aktivt engagemang vid högläsningstillfällena från både vuxna och barn för att högläsningen ska bli framgångsrik. De ger uttryck för att högläsning används som ett pedagogiskt verktyg och för att utveckla barns språkkunskaper när möjligheten finns i verksamheten. Däremot redogör Damber (2015) för att högläsningstillfällena oftast minskar på grund av att barngrupperna blir större och arbetsbelastningen ökar i verksamheten. Beroende på vilken miljö barnen vistas i får de olika förutsättningar för lärande. Även hur förskollärarna pratar utöver texten som finns i boken är nyckeln för att få ut mesta möjliga lärande av högläsningen enligt Gonzalez m.fl. (2013).
Det är inte bara platsen för högläsning som är viktig utan också böckers tillgänglighet och hur förskollärare introducerar böcker. Boken behöver vara central och tillgänglig för barnen för att högläsningen ska bli en del av verksamheten och skapa rum för kommunikation och interaktion med andra (Björklund, 2008). Samtidigt beskriver Simonsson (2004) i sin studie att barnen på en förskola hade sönder böckerna som fanns tillgängliga på avdelningen. Förskollärarna resonerade kring detta och kom fram till att böckerna behövde tas bort eftersom att barnen inte kunde hantera dem. Simonsson (2004) påtalar att bara för att det finns böcker i verksamheten betyder det inte att barnen har tillgång till dem. Det framgår att det beror på förskollärarnas uppfattningar om hur barngruppen fungerar och hur förskollärare resonerar kring hur barngruppen klarar av att hantera böcker utan att behöva ha en vuxen i närheten. På så vis framträder också betydelsen av att förskollärare behöver introducera boken för barnen på ett meningsfullt sätt.
Walldén Hillström (2014) förklarar att digitala verktyg har blivit en stor del av barnens liv och som är här för att stanna. Vidare exemplifieras det att förskollärare behöver se digitala verktyg som ett verktyg att använda vid undervisningstillfällen i verksamheten som till exempel vid val av högläsningsböcker. Digitala verktyg blir då som ett komplement till fysiska böcker och behöver vara lika tillgängligt (Walldén Hillström, 2014).
2.3 Litteratursökning
För att söka relevant tidigare forskning för studien har vi använt oss av databaserna SwePUB och ERIC (Proquest). Vi har även nyttjat söktjänsterna Primo och Google för att
finna litteratur med relevans för studiens syfte och frågeställningar. Vi valde att utgå från två databaser med både svenska och engelska sökmotorer. Orden som valdes i sökmotorerna är ord som framförts i studiens syfte och frågeställningar. I databasen Eric (Proquest) användes de engelska sökorden: aloud, aloud-reading, childcare, preschool, teaching, children´s learning, perceptions, preschool teachers' perceptions och caregiver.
På den svensksökande databasen SwePUB och söktjänsterna Primo och Google valdes de svenska sökorden: högläsning, högläsning i förskolan, förskola, läsning, högläsa, förskollärare, barns lärande, omsorg, förskollärares uppfattningar. Vi har använt oss av doktorsavhandlingar, artiklar, texter från Skolverket samt litteratur. Genom att vi valde de olika databaserna, söktjänsterna Primo och Google kunde vi hitta litteratur för studien med hjälp av sökorden. Vi sökte även efter relevant litteratur i Diva från tidigare tentors referenslistor. Med hjälp av detta tillvägagångsätt fann vi relevant litteratur för studien.
2.4 Teoretiska utgångspunkter
I följande kapitel presenteras det sociokulturella perspektivet med relevans för studien.
2.4.1 Sociokulturellt perspektiv
Vygotskij (1978) förklarar att tänkandet och kunskapen kan förstås genom att analysera språk och handlingar i relation till de kulturella och sociala resurser människor använder.
Säljö (2000) beskriver att det sociokulturella perspektivet handlar om att lära tillsammans och inte enbart som individ. Det framkommer att för en individanpassad utveckling behövs för det första att en människa får kunskap och förmågan att använda ett intellektuellt redskap. De intellektuella redskapen är fokuserade på språket samt språkanvändningen som människan utvecklar och använder i sin vardag. För det tredje behöver individerna utveckla samverkansformer och kommunikation i förskolans verksamheter (Säljö, 2000). Strandberg (2006) framställer att språk inte är något som är medfött, däremot uppkommer språk genom kommunikation med andra individer. Detta poängterar även Säljö (2000) som betonar vikten av kommunikation där individer utvecklar olika kunskaper och färdigheter. Barns språkutveckling är en viktig del för att barn ska kunna göra sig förstådda bland andra människor. Människor kommunicerar på olika sätt och det handlar om att ge barn förutsättningar för att utveckla språket (Strandberg, 2006).
2.4.2 Artefakter och mediering
Enligt Jakobsson (2012) utgår det sociokulturella perspektivet från tanken, den materiella världen samt medvetandet som en helhet. I det sociokulturella perspektivet förstår man sociala och kulturella redskap som artefakter som människor använder sig av för att
kommunicera, till exempel böcker och bilder. Genom att vuxna är närvarande i barns närhet och ger barnen utrymme att uttrycka sig i olika lärmiljöer får språket en central del genom de fysiska verktygen som används i verksamheten för att kommunicera (Säljö, 2000). Utifrån det sociokulturella perspektivet förklarar Säljö (2000) att när lärdomen och utvecklingen sammankopplas skapas mediering vilket kan förstås i förskolan som att det händer något mellan exempelvis boken (artefakten) och barnet. Vidare beskrivs det att människor inte kan bygga ett hus utan att ta del av informationen (lärdomen) om hur det ska ske innan byggandet (utvecklingen) sker. Säljö (2000) betonar även mediering som en kombination av tänkandet och interaktionen i samband med kommunikationen.
Mediering kan förstås som en process där människan går från att inte behärska en viss kunskap till att få förståelse för kunskapen med hjälp av de sociala och kulturella redskapen som finns tillgängliga. Medieringen blir då processen från att inte ha förståelse för den kunskapen som människan vill uppnå till att nå ett resultat. Strandberg (2006) utgår från Vygotskijs teori där artefakter och tecken har en stor betydelse. Människan drivs av de möjligheter som finns i världen och utan dessa kommer hon ingenstans. Om människan till exempel inte får någon tillgång till böcker uppstår ingen läsförståelse.
Vygotskij (1995) synliggör att barn lär sig av varandra genom att det sociala och språkliga sammanhanget sammanflätats. Enligt Vygotskij (1978) skapar barn en egen verklighet utifrån vad de sett och hört från de vuxna i sin omgivning vilket framkommer i deras lek.
I leken finns det flera olika användningsområden för redskapen som används i verksamheten. Därav blir redskapen till exempel böcker, språket och leksakerna artefakter och mediering uppstår mellan barnet och redskapet som används vilket kan bidra till ett lärande.
2.4.3 Den proximala utvecklingszonen
Studien utgår utifrån ett sociokulturellt perspektiv där det finns ett begrepp som är relevant för studien, proximal utvecklingszon. Begreppet handlar om hur människor samspelar med varandra som till exempel vid högläsningstillfällen. Vid en högläsningssituation interagerar barnen med både vuxna och andra barn vilket kan förklaras som den proximala utvecklingszonen. Vygotskij (1978) definierar den proximala utvecklingszonen som ett mål för lärande och att den innebär att en person som får vägledning idag av till exempel en vuxen, klarar sedan av handlingen själv imorgon (Vygotskij, 1978). Williams (2001) förklarar begreppet som processer och Strandberg (2006) exemplifierar den proximala utvecklingszonen med att barn till en början imiterar vad den andra personen gör. Barn använder sig av imitation för att göra som den andra, för att sedan själv göra. Imitationen blir då en central del för barns lärande, från att inte bemästra det till att vara kapabel att själv samspela med en annan individ. Vygotskij (1978) betonar att det är viktigt att ta vara på andra människors kompetenser och kunskaper. När vuxna öppnar upp för nya vägar till kunskap i samspel med barn så ges de förutsättningar för utveckling och lärande. Lärande utifrån ett sociokulturellt perspektiv
sker i interaktion med andra människor där interaktionen och kommunikationen sammanflätas med varandra (Williams m.fl. 2000). Strandberg (2006) exemplifierar att barn som bor i en storstad och behöver åka kollektivt lär sig att ta sig fram i kollektiv trafik jämfört med de barn som bor i en mindre stad som tar cykeln eller får skjuts. Exemplet som Strandberg (a.a.) påvisar är att barns lärande påverkas beroende på den fysiska miljön som de befinner sig i. De olika fysiska miljöerna skapar skilda kunskaper hos barn beroende på vad som är tillgängligt för barnen i den omgivning de vistas i. Barn lär av det som är tillgängligt i deras omgivning och gör det meningsfullt för sin utveckling (Strandberg, 2006).
3. Metod
I metodkapitlet redogör vi för datainsamlingsmetod, urval, tillvägagångssätt, forskningsetiska överväganden, studiens tillförlitlighet och analysprocessen.
3.1 Datainsamlingsmetod
Vi utgick från en kvalitativ forskningsansats och semistrukturerade intervjuer när vi intervjuade utbildade förskollärare. Vi valde att utgå utifrån en kvalitativ ansats då vi eftersträvade att skapa en relation till deltagarna och få tillgång till deras perspektiv och beskrivningar gällande studiens syfte och frågeställningar. I jämförelse med en kvantitativ undersökning som fokuserar på mätning, siffror, forskarens uppfattning och distans. En kvalitativ ansats innebär att innehållet fokuserar på orden som framställs mer än siffror vid insamlingen samt vid analysen. En kvalitativ ansats innefattar tolkningar av intervjusvaren (Bryman, 2018). Intervjuguiden är utformad med semistrukturerade intervjufrågor för att skapa möjligheter att fråga följdfrågor under intervjun. En semistrukturerad intervjuguide innefattar korta men innehållsrika frågor som har potential för följdfrågor (Kvale, Brinkmann & Torhell, 2009). Metoden som användes för intervjuerna var både i fysiskt möte och via telefon. På grund av den rådande pandemin vid intervjutillfällena så gavs deltagarna möjligheten att välja om de ville genomföra intervjuerna via telefon eller i ett fysiskt möte för att skapa en känsla av trygghet.
3.2 Urval
Urvalet är de deltagare som väljs ut utifrån studiens kriterier för att få ett så innehållsrikt och utförligt resultat som möjligt. Urvalsgruppen som valdes för studien var tio förskollärare på sju kommunala förskolor i två olika kommuner. Urvalet skedde genom bekvämlighetsurval. Vi skickade ut missivbrev till sju förskolor där rektorerna fick skicka ut förfrågningar till sina anställda gällande vilka som var intresserade av att delta i studien, de förskolor som fick förfrågan om att vara med i studien var även de som deltog.
Bekvämlighetsurval innebär att forskaren väljer ut informanter som finns tillgängliga när studien utförs (Bryman, 2018). Vi skrev i missivbrevet (se bilaga 1) att studien fokuserade på högläsningens betydelse och att det krävdes att förskollärarna höll i någon typ av högläsning för att vara relevant för studien.
Tabell 1. En sammanställning av studiens informanter.
Informant Ålder Åder på barngrupp Erfarenhet inom yrket
R1 25 3–5 0,5 år
R2 36 3–5 3,5 år
R3 29 3–5 10 år
R4 30 3–5 2,5 år
R5 50 3–5 30 år
R6 50 3–5 13 år
R7 46 3–5 5 år
R8 45 3–5 23 år
R9 30 3–5 6 år
R10 47 3–5 15 år
3.3 Tillvägagångssätt
Genomförandet av de tio intervjuerna varierade på grund av den rådande pandemisituationen. Hälften av intervjuerna skedde via telefon och andra hälften skedde i möte med förskolläraren. Intervjuaren deltog i intervjun enskilt och de sammanlagt tio intervjuerna som ägde rum var med en förskollärare och en intervjuare. Vi valde att intervjua tio personer, som vi delade upp till fem respondenter var. De intervjuer som skedde i fysiska möten med person skedde i en ostörd miljö där ingen annan kunde vara med i bakgrunden. Även intervjuerna som var via telefonen skedde i en ostörd miljö så intervjuaren fick möjligheten att höra tydliga svar. Tidsbegränsningen för intervjun var 30 minuter och resulterade i att intervjuerna som utfördes varierade i tid och var mellan 10 – 20 minuter långa. Alla intervjuer spelades in med hjälp av ljudupptagningar för att vi skulle få möjlighet att fokusera på frågorna och respondenten vilket Trost (2005) beskriver som en fördel eftersom det då inte behöver antecknas. Genom att endast anteckna finns risken att viktiga delar och detaljer från intervjuerna missas. Intervjuerna transkriberades var för sig där var och en transkriberade sina egna intervjuer. Därefter sammanställdes ett gemensamt dokument med transkriberingarna där vi även fick möjlighet att upptäcka teman utifrån innehållet som kom att bli relevant för vår studie.
3.4 Forskningsetiska överväganden
I Bryman (2018) synliggörs fyra forskningsetiska principer som ska finnas med och följas upp när en studie utförs. De krav som benämns är samtyckeskravet, informationskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Alla fyra principer nämns i textformat i missivbrevet (se bilaga 1) som den intervjuade får ta del av. Samtyckeskravet är att deltagarna i en undersökning har rätt att välja själva om de vill delta i en studie eller inte.
Den andra forskningsprincipen är informationskravet som innebär att forskaren måste informera deltagarna gällande vad undersökningen har för syfte. Deltagarna ska även informeras att de får avbryta sitt deltagande under underökningen om de vill. Deltagarna ska således även få information om vilka moment som ingår i undersökningen.
Konfidentialitetskravet innebär att uppgifterna från personerna som deltar i undersökningen behandlas så att inga obehöriga har tillgång till de uppgifter som utlämnas. Nyttjandekravet betyder att om det står att undersökningen endast kommer samlas in för en viss studie får den endast samlas in för den studien och får inte användas för några andra ändamål (Bryman, 2018). Översatt till vår studie innebär de forskningsetiska principerna att vi tog hänsyn till och informerade om dem i missivbrevet (se bilaga 1). Informationskravet innebar att vi redogjorde för vad intervjun skulle handla om och vad undersökningen hade för syfte. Vi informerade om samtyckeskravet när vi skickade ut förfrågan först till förskolorna och sedan till de som ville delta i studien. Det beskrevs även att deltagandet var frivilligt. Inför intervjuerna läste respondenterna igenom missivbrevet en gång till för att få möjlighet att förstå sina rättigheter.
Nyttjandekravet benämndes också i missivbrevet och deltagarna informerades om att materialet som samlas in i studien endast samlas in för det ändamålet som framkom i brevet. Vi informerade också om att efter det att studien godkänns så förstörs det insamlade materialet. Konfidentialitetskravet togs också upp i missivbrevet där vi beskrev att namn på förskolan och respondenterna fingereras för att försvåra identifikationen. I vår studie framställs respondenterna med bokstaven R (som i respondent) och sedan siffran som de fick beroende på i vilken ordning intervjuerna skedde i, som till exempel R4.
3.5 Studiens tillförlitlighet
Vetenskapsrådet (2017) beskriver att det bör finnas förutsättningar och motiveringar till varför en studie ska anses som tillförlitlig. Detta i enlighet med Bryman (2018) som menar att en kvalitativ undersökning bör vara genomskinlig för att läsaren ska betrakta studien som tillförlitlig. Vi strävade efter genomskinlighet genom att kritiskt granska och redogöra för varje steg i forskningsprocessen. Bryman (2018) påvisar att för att en studie ska anses trovärdig behöver studien redogöra för vilken metod som studien utgått utifrån, vilka tillvägagångssätt som använts samt analysprocessen. Trovärdigheten utgår även från
validitet som innebär hur sannolikheten i resultatet är. Vi uppmärksammar trovärdighetskravet genom att sträva efter att vara noggranna och utförliga i våra beskrivningar av genomförandet av studien. Vi har tagit i beaktan att det som redogörs för i resultatet är tolkningar utifrån transkriptionerna med stöd av utdrag för att möjliggöra att var och en avgör om tolkningarna är rimliga. Det förklaras att överförbarhet handlar om vilka möjligheter som finns att föra över studien till andra liknande situationer för att kunna tillämpas där (Bryman, 2018). Vi ser våra tolkningar och resultatet som möjliga för andra förskollärare att känna igen sig i och som användbara för deras arbete i förskolan.
Dock kan överförbarheten ses som något begränsad eftersom vi intervjuat en mindre del av en specifik yrkesgrupp. Pålitlighetskravet handlar om att det finns möjligheter att genomföra en studie på nytt i framtiden och då, oavsett tidpunkt, få ett snarlikt resultat, enligt Bryman (2018).
3.6 Analysprocess
När vi analyserade data inspirerades vi av analysmetoden – tematisk analys. I samband med att intervjuerna genomförts skrev vi ut intervjuerna och bearbetade dem var för sig.
Det framkom olika tolkningar vid sammanställningen av det insamlade materialet där tolkningarna gjordes för att utföra kodningar som sedan kom att bli kategorier. I det framtagna materialet har studien utgått utifrån tre kodningar. I den första bearbetningen användes en öppen kodning som beskrivs som en process som går ut på att bryta ner och kategorisera data (Bryman, 2018). Trost (2005) definierar kodning som ett verktyg och en metod för att finna det intressanta i det som läses. Vi sorterade innehållet som var centralt för syftet med studien och skapade koder genom att markera med olika färger. Vid den andra bearbetningen fördes olika koder samman till kategorier. Vid den tredje bearbetningen sammanställdes det färgkodade materialet till ett gemensamt dokument som strukturerades upp utifrån de olika kategorierna som framkommit vid färgkodningarna. Bryman (2018) presenterar det som axial kodning och som är ett sätt att föra samman det insamlade materialet utifrån ett nytt synsätt. Vi gjorde en selektiv kodning vilket framställs som att föra samman centrala koder och få fram det mest betydande i en kategori, en kärnkategori (Bryman, 2018). Vi kom fram till sex stycken kärnkategorier/teman som skapade en grund för studiens upplägg. De sex kategorierna blev högläsning för barns språkutveckling och förståelsen för allas lika värde, högläsning för barns omsorg och behov, val av böcker och framställning, bokpåsarnas betydelse för ökad läsning i hemmet, den fysiska miljöns betydelse och böckernas tillgänglighet samt fortbildning. Studiens kategorier granskades ytterligare för att så långt som möjligt säkerställa att de var relevanta för studiens innehåll. De sex kategorierna sammanställdes och redovisades i resultatkapitlet.
4. Resultat
I följande kapitel redovisas resultatet. I resultatet som tematiseras genom våra tolkningar framkommer följande teman: Barns utveckling och lärande, barnens behov, kroppslig integritet och förståelse för människors olikheter, böckernas betydelse och människors lika värde, val av böcker och framställning, bokpåsarnas betydelse för ökad läsning i hemmet, den fysiska miljöns betydelse och böckernas tillgänglighet samt förskollärarnas kompetenser.
4.1 Högläsning som främjandet för barns lärande
4.1.1 Barns utveckling och lärande
Sammanställning av intervjuerna och samtliga förskollärarna visar på att högläsning är viktig för barnens lärande. I intervjuunderlaget uppmärksammas det språkliga lärandet.
Respondenterna lyfter fram att barns intresse för bokstäver och skriftspråk främjas vid högläsning. Vidare exemplifieras det att högläsning resulterar i att barnens ordförråd utökas både på svenska och andra språk samt att barnens ämneskunskaper utvecklas genom kommunikationen kring böcker för att främja lärandet. En respondent beskriver att texterna i böckerna inte alltid är syftet utan kommunikationen som skapas utifrån bilderna i boken.
Ibland kanske det inte ens är texten i boken som är syftet utan bilder och vad den handlar om som man kan prata om det och ta del av barnens tankar så jag skulle väl säga att jag ser det mer som en reflektiv stund än att man bara läser liksom (R1).
Det framställs i beskrivningarna att det vid högläsning syns att barnens förståelse för det som de läser om och deras inlärningsprocesser är varierande. Respondenten kopplar det till att vilja läsa oftare om barnen inte blir lästa för hemma för att främja barnens lärande.
Man önskar att man kunde läsa oftare och sen vet man ju inte hur ofta föräldrarna läser hemma…
Man märker ju vilka som blir lästa för hemma… Man kan se vilka som kan ta till sig handling…
återberätta… lite som träning (R2).
4.2 Högläsning som främjandet för barns omsorg 4.2.1 Barnens behov
I respondenternas beskrivningar framförs det att återhämtning och vila är en viktig del för barns omsorg avseende högläsning. En respondent beskriver att högläsning är ett tillfälle för barnen att varva ner och vila.
(…) ja men man kan ju använda det i syfte till att typ alltså varva ner eller att barnen ska få vila en stund från… alltså benen, alltså vila benen… att bara sätta sig ner och ta det lugnt en liten stund likväl som man har det som en… i syfte att få barnen att reflektera eller vad det nu kan vara…
(R3).
I intervjuerna framkommer det att händelser utifrån både positiva och negativa aspekter har bearbetats genom högläsning där förskollärare har varit lyhörda och tagit till sig vad barnen behövde ta del av i den stunden. Flertalet respondenter betonar vikten av att vara lyhörd och närvarande för barnens behov. Det synliggörs att valet av böcker sker utifrån vad barnen behöver och att de skilda valen påverkar barnen på olika sätt. Det påvisas i resultatet att barnen påverkar varandra och att barnen bearbetar saker tillsammans som grupp. En respondent förklarar att de fick ta del av en känslolåda från biblioteket.
När vi arbetade med känslor fick vi en låda med känsloböcker från biblioteket och att dem är anpassade efter det vi pratar om (R6).
4.2.2 Kroppslig integritet och förståelse för människors olikheter En respondent exemplifierar en händelse som uppstått där barn var nyfikna på
varandras kroppar vid toalettbesöken. Händelserna fick bearbetas efter barnens behov och vilken information barnen behövde ta del av i det sammanhanget. Vidare framhäver respondenterna att böcker togs in som ”Stopp min kropp” samt material som var riktat för det specifika ämnet. Det förklaras att materialet togs fram för att öka kunskapen i hur barnen såg på sig själva och hur de värderade andras och sina egna kroppar. Det
framförs att en bok då valdes som handlade om hur barnen ska gå tillväga vid
toalettbesök. En respondent betonar vikten av att barnen får kännedom om att äga sin egen kropp och att ingen har rätt att ta på den.
(…) man ska tänka på att andra inte ska få ta på din kropp utan du äger den själv så ja och sen finns det ju den där perioden dem är nyfikna av sig och vill gärna dra ner byxorna och visa sig för varandra och då har vi tagit hjälp av stopp min kropp (…) (R7).
Det beskrivs att det finns olika material för att nå fram till barnen oavsett språk och behov.
Som i exemplet ovan finns de böcker som riktar in sig på ämnet kroppslig integritet som förskollärare kan nyttja med hjälp av digitala verktyg.
Det påtalas av respondenterna att särskilt ett bokförlag är uppskattat. Förskollärarna anser att förlagets variation av böcker tillgodoser barns olika behov. Böckerna erbjuder perspektiv på och förståelse för människors olikheter. Det nämns även att barnen uppskattar böcker där det finns en möjlighet att känna igen sig själva.
Böckerna tar upp exempelvis olika familjekonstellationer, hudfärg, etnicitet, hårfärg
samt dödsfall i nära relationer. Det exemplifieras av en respondent att de vill att barn ska vara intresserade av böcker som de känner igen sig i för att främja barns lärande.
(…) man vill att dem ska vara intresserade så att dem gärna vill liksom prata om vad dem tänker eller att de ska känna igen sig i någonting (…) (R3).
4.2.3 Böckernas betydelse och människors lika värde
I beskrivningarna framkommer det att så kallade kompisböcker från Barnkonventionen används flitigt för att öka förståelsen hos barn gällande alla människors lika värde. En respondent beskriver att barnen får möjlighet att reflektera tillsammans över det som berättas i böckerna.
Det är viktigt att barnen får möjlighet att reflektera både under tiden och efter, dem ska ju inte reflektera sönder men lite och att man stannar upp och fångar lite tankar, både och (R6).
Vidare betonas det att barnen får möjligheter att skapa en större förståelse för andra människor om de får vara med och lyssna vid en högläsning. Det lyfts fram att äldre barn har lättare att förstå handlingarna i böckerna och att de bearbetar den information de fått.
Det resulterar i att de sedan klarar av att berätta detaljerat för någon annan om bokens innehåll. En beskrivning som framkommit av en respondent är olika exempel på vad barn lär sig genom att delta vid en högläsning.
(…) man fyller på ordförråd, du kan få sätta dig in i andra människors situationer, du kan lära dig återberätta, du kan få bättre fantasi, det är mycket som forskats på att det är bra för barn att ha högläsning, det är de man vill främja i förskolan för de barnen som inte blir lästa för hemma att de ändå får något tillfälle att bli lästa för (R1).
Flertalet respondenter redogör att högläsningen speglar sig i barnens handlingar. Det påtalas i första hand att respondenterna uppfattar hur en del barn speglar högläsningen genom olika lekar de gör. I andra hand visas det på hur en del barn inte visar någon förståelse för vad som tidigare lästs för dem. Detta eftersom barnen inte har speglat läsningen i någon lek utan gör andra saker de är intresserade av. En respondent framställer att barnkonventionens värdegrundsböcker används vid olika tillfällen och situationer.
(…) vi har ju väldigt mycket konflikter på förskolan då brukar vi använda oss av de här
kompisböckerna, tio stycken små kompisböcker till exempel stopp och vänta på din tur och då ser jag att det speglar av sig på barnen när man har läst de böckerna (R1).
4.3 Förutsättningar för högläsning
4.3.1 Val av böcker och framställning
En aspekt som framkommer som viktig i sammanhanget av att välja böcker är att de är anpassade utifrån barngruppen som förskolläraren ska läsa för. Detta i och med att barnen ska få möjlighet att bearbeta texten utifrån den nivå och kunskap de besitter. En respondent beskriver att det är viktigt som förskollärare att vara engagerad och närvarande genom att anpassa läsningen utefter barngruppen.
Det är lite upp till sig själv liksom att anpassa läsning utifrån de barnen man har och gör man det så är man engagerad och närvarande själv då tycker jag att man verkligen ser att barnen snappar upp då liksom och tycker det är intressant och tar till sig det man läser (R3).
Det redogörs av respondenterna att det är viktigt att böckerna som används vid en högläsning redan har lästs av förskolläraren för att öka inlevelsen hos barnen och framställa boken på ett lustfyllt sätt. En respondent poängterar att det handlar om hur förskollärare läser för barnen och att dramatiseringen resulterar i att fler barn lyssnar mer aktivt.
Men sen handlar det om hur jag läser också om jag vill ha fler som lyssnar aktivt eller hur man vill att de ska göra, att man gör olika röster i boken och den biten (R8).
Utifrån respondenternas beskrivningar framträder det att digitala verktyg (iPad) ofta används i förskolan och att appen Polyglutt används flitigt. Det är en bok-app där förskollärarna har möjlighet att ta upp böcker på en skärm som finns på flera olika språk samt teckenspråk. Böckerna som visas på skärmen läses upp för barnen och främjar lärandet tillsammans där de både kan se bilderna i boken och lyssna på innehållet.
(…) sen använder vi ju Polyglutt jättemycket den här… jag tänker att du vet vad det är… men jag kanske ska förklara ändå hehe… och det tycker ju barnen är jätteroligt att kunna få upp en hel bokhylla av böcker liksom på iPaden och då kan ju dem vara med att välja mer aktivt (…) (R3).
Resultatet visar att valet av böcker även utgår från barnens intresse.
4.3.2 Bokpåsarnas betydelse för ökad läsning i hemmet
Bokpåsar har tagits fram på förskolor för att skapa ett större intresse hos barnen inom högläsning genom att ge barnen möjlighet att ta med böcker hem. Det påpekas av flertalet respondenter att de använder bokpåsar i förskolan för att främja barns lärande och att bokpåsarna finns på flera olika språk. Det beskrivs av en respondent att de tagit fram bokpåsar i verksamheten och sett ett ökat intresse hos barnen att ta hem bokpåsarna eftersom vårdnadshavarna fått information om att de finns.
(…) jag va inne på det där med bokpåsarna som vi fått låna… att vi ser redan nu att några föräldrar redan har frågat efter dem fast vi bara haft dem i en vecka så jag tror att dels att vi är duktiga på att ge ut information till föräldrarna och att föräldrarna har ett intresse av det tror jag (R5).
I beskrivningarna framförs det att barnens intresse för böcker har ökat och att språkutvecklingen hos barnen tydligt har utvecklats genom samverkan med vårdnadshavarna.
4.3.3 Den fysiska miljöns betydelse och böckernas tillgänglighet
I resultatet framkommer det hur den fysiska miljön påverkar val av böcker, högläsningens betydelse och hur barnen tar in information från läsaren beroende på vilken miljö som högläsningen sker i. En respondent ger exempel på olika miljöer som de vistas i under högläsningen.
I en soffa, då har jag helst två barn på varsin sida max så att dem ser boken eller har vi ett eget sagoläsrum med madrasser och kuddar och då sitter vi på golvet sen kan man ha kuddar bakom ryggen så man kan luta sig, där är väl dem två bästa alternativen (R10).
Vidare redogör respondenterna att om böcker medtages utomhus tillsammans med barnen bör det vara böcker med tema natur och böcker som handlar om utomhusmiljön för att skapa ett lärande hos barnen. Det framställs av vissa respondenter att de väljer att läsa böcker som handlar om utomhusmiljö när de vistas ute i naturen för att väcka nyfikenhet och skapa ett gemensamt intresse hos barnen. En respondent synliggör att det finns möjlighet att ta med sig andra böcker än enbart naturböcker i utomhusmiljön för att öka spänningen i att byta miljö vid högläsning.
(…) jag har blandat både böcker som har med naturen och göra om vi ska arbeta med det temat men också böcker som har med värdegrundsfrågor att göra och andra sagoböcker också särskilt nu i och med corona är vi ute mycket mer och då tycker jag oftast att skogen är en bra plats att läsa på för där blir oftast barnen på något sätt mer lugna och nyfikna eller hur man ska förklara det… dem blir ofta mer intresserade om man tar ut något i skogen för det blir mer spännande än att läsa det på avdelningen som man brukar göra (R1).
Flertalet respondenter beskriver att böckernas tillgänglighet är en del av den fysiska miljön. Böckerna bör finnas tillgängliga på barnens nivå för att utveckla en gemensam fantasi och kreativitet i barngruppen. Det benämns att böcker gärna ska finnas i alla rum beroende på vad som finns i rummen i övrigt. Om böcker saknas kan det hämma barnens fantasi. En respondent exemplifierar att arbetslaget tagit beslut om att inte ha böcker framme på avdelningen enbart för att barnen inte visste hur de skulle hantera böcker utan istället rev sönder dem.
(…) de barnen jag har är inte så intresserade av böcker… böcker är väldigt främmande för dom, de vet inte hur man ska hantera en bok… de river gärna sönder böckerna (R2).
Vidare framhåller en respondent böckernas tillgänglighet och hur viktigt det är att ha böcker på barnens nivå i de olika miljöerna i verksamheten.
(…) det ska vara liksom lättillgängligt att man ska få in högläsning som en… en mer vardaglig aktivitet… ja men det ska finnas tillgängligt så vi har... alltså det finns böcker och det finns liksom som en läshörna i varje rum… (R3).
Gruppernas sammansättning skapar förutsättningar för högläsningen. Det påtalas att stora barngrupper utgör en utmaning för att ha högläsning för, jämfört om barngruppen delas upp i mindre grupper. En respondent exemplifierar att språkvariationen kan ha en påverkan på hur barn beter sig vid högläsning och uppfattar böckernas betydelse samt hanteringen av böckerna.
Mycket är ju språket, vi har 32 olika språk på avdelningen så att svenska språket är väldigt främmande för dem också och jag tror också att de inte får någon högläsning hemma och då vet de inte hur de ska hantera det (R2).
Det framkommer från flertalet respondenters beskrivningar att språk är en viktig del i förskolans verksamhet för att kunna göra sig förstådd men också förstå andra.
Förskollärarna framställer att de använder en app där det finns digitala böcker på flera olika språk. Genom att använda denna specifika app ges barnen möjlighet att stärka sin språkliga utveckling oavsett vilket språk barnet behärskar.
4.3.4 Förskollärarnas kompetenser
Det lyfts fram av en respondent att förskollärarna i verksamheten fått tillgång till att medverka i utbildning om läsning.
(…) det är ju jätteviktigt är det ju för barnens språkutveckling och nu har ju även många fått möjlighet att gå på lässatsning… utbildning så personalen så många är väldigt medvetna och vi har ju fått gett ut material till föräldrar så jag tror faktiskt att vårdnadshavare och pedagoger är väldigt medvetna om hur viktigt det är med läsning (R9).
Detta har då bidragit till att förskollärarna fått möjlighet att föra vidare kunskapen till vårdnadshavarna om vilken betydelse högläsning har för barns lärande.
(…) lässatsningen som har varit i kommunen har varit jättebra för där har man ju fått lite inspiration och man får åka på föreläsningar och det var genom det vi hade det här bokprojektet, och där fick man lite tips och idéer som man kan vidareutveckla och ge till vårdnadshavare (…) (R5).
5. Analys och diskussion
I följande kapitel presenteras resultatet och den tematiska analysen som analyseras med hjälp av det sociokulturella perspektivet och den tidigare forskningen. I avsnittet redogörs även diskussionen utifrån det analyserade resultatet och den tematiska analysen.
5.1 Arbetet med högläsning
5.1.1 Förskollärares arbete med högläsning
Resultatet framhäver förskollärarnas beskrivningar av det språkliga lärandet vilket utvecklas med hjälp av högläsning och bidrar till barns sociala samspel med andra individer, utökar barns intresse för bokstäver samt det kommunikativa lärandet. I resultatet framgår det även att högläsningen är väsentlig oavsett om det är en textbok eller bilderbok, det viktigaste är att kommunikation uppstår. Utifrån det sociokulturella perspektivet finns en koppling till den proximala utvecklingszonen som Vygotskij (1978) beskriver som att om barnet vägleds av till exempel en vuxen så klarar barnet av att göra handlingen själv senare. Det går även att förstå resultatet som att högläsningen och böckerna(artefakterna) som används i förskolan har en betydelse för barns lärande och kommunikativa utveckling (Jakobsson, 2012).
Björklund (2008) påtalar att boken behöver vara en central artefakt i verksamheten, som bör finnas tillgänglig för barnen för att skapa rum för kommunikation. Vidare diskussioner som framförts är att kommunikationen och samspelet avseende högläsning är betydande för barns lärande. Om kommunikationen är otillräcklig bidrar det till en lägre språkutveckling hos barn med olika språkvariationer. Detta leder då till att det sociala samspelet mellan barnen brister och barns lärande riskerar att begränsas. Detta kan jämföras med och diskuteras utifrån vad Svensson (2009) synliggör gällande att det sociala samspelet är en betydande faktor för hur språket kommer att utvecklas.
Väsentligt att diskutera är att barn behöver förskollärarnas stöttning för att de ska få möjlighet att bemästra sina behov och övervinna sina svårigheter. Studien lyfter även fram vikten av förskollärares förhållningssätt där de är lyhörda och tar hänsyn till barns olika kunskapsnivåer och behov samt involverar högläsning i verksamheten för att främja barns lärande.
5.1.2 Högläsningsböckernas betydelse för barns lärande
I resultatet framkommer människors lika värde och hur barn bör se på sig själva samt andra individer som en del i arbetet med högläsning för barns lärande. Resultatet visar även att händelser i förskolan bearbetas genom högläsningsböcker för att utveckla lärande
och en förståelse för barns egenvärde. Utifrån förskollärarnas beskrivningar uttrycker barnen en uppskattning för böcker som väljs av förskollärarna där barnen finner en igenkänningsfaktor. I studien exemplifieras olika bokförlag och böcker som finns tillgängliga för förskolan att använda sig av när vissa händelser uppstår i barngruppen.
Utifrån det sociokulturella perspektivet kan detta tolkas som att genom högläsning med böcker som artefakter utökar barn sin förmåga att förstå andra och få kunskap om människors jämlikhet genom mediering av värdegrunds- och normbrytande frågor. I de vuxnas närvaro behöver barnen ges möjlighet att uttrycka sig i de lärmiljöer där kommunikation uppstår och språket utvecklas. Detta kan ske med hjälp av de fysiska redskap som finns i förskolan (Säljö, 2000). Om barn får lyssna på högläsningsböcker som handlar om vardagshändelser så ökar det deras möjligheter att relatera till innehåll (Björklund, 2008).
Studiens resultat diskuteras utifrån det Björklund (2008) beskriver gällande böcker och att det är viktigt att böckernas innehåll kopplas till barns vardag. Studien visar på att valet av böcker vid högläsningar varierar. Beroende på vilken barngrupp det är bör det även finnas böcker med innehåll utifrån vad barnen är intresserade av och vilka erfarenheter de har. När förskollärare väljer böcker utifrån barns intressen så skapas möjligheter till lärorika samtal med dem. Därmed kan det förstås som att förskollärarnas val av böcker och vikten av att barn får ta del av böcker med olika innehåll utifrån deras olika behov och de behov som finns i barngruppen. Dock kräver detta att förskollärare får förutsättningar att arbeta med barnen utifrån deras behov. En förutsättning kan till exempel vara böckernas tillgänglighet.
5.1.3 Det lustfyllda lärandet
Det framkommer i resultatet att förskollärarna är samstämmiga i sina beskrivningar gällande högläsningens betydelse för barns lärande. Det redogörs för hur barns lärande varierar beroende på vilken kunskapsnivå barnet har. Resultatet visar även vikten av att förskollärare är engagerade och närvarande när de anpassar böcker(artefakter) utifrån barngruppen. Enligt Simonsson (2004) har högläsning varit en stor del av förskolans verksamhet och poängterar att förskollärare behöver möta barns kognitiva behov samt vara öppna och tillmötesgående. Studien visar utifrån förskollärarnas beskrivningar att förskolepersonalen behöver läsa böckerna innan högläsningen sker för att framställa böckerna på ett lustfyllt sätt. Tidigare studier av Jönsson (2007) och Simonsson (2004) menar på att förskolepersonalen behöver ha läst böckernas innehåll innan högläsningen sker. Detta underlättar för dramatiseringen av bokens innehåll, skapar ökad inlevelse i barngruppen samt möjliggör för att möta barns frågor under högläsningen. Utifrån det sociokulturella perspektivet poängterar Säljö (2000) vikten av att förskollärare har den kompetens och kunskap som behövs för att ta hänsyn till barns kunskapsnivåer vid exempelvis planering av högläsningstillfällen. Det som framställts i studien kan tolkas
som att vuxnas närvaro och engagemang ger barn utrymme att använda den kunskapsnivå de besitter genom aktivt lyssnande (Strandberg, 2006).
Studien visar på att förskolepersonalen behöver vara närvarande gällande hur böckerna framställs vid högläsning och att det är av stor vikt att förskollärarna läser böckernas innehåll innan högläsningen sker. Detta för att gynna barnens lärande och fantasi som barnen i sin tur använder i kreativa lekar i närmiljön. Förskolepersonalen bör anpassa högläsningen utifrån varje barns kunskapsnivå. Genom att se det enskilda barnets behov skapas det möjligheter för förskollärarna att individanpassa undervisningen utifrån den kunskapsnivå barnet besitter. Det är förskollärarnas ansvar att se varje barn som de är och tillgodose enskilda barns lärande i den mån det går (Skolverket, 2018).
5.1.4 Högläsning för barns omsorg
Resultatet visar att återhämtning och vila avseende högläsning ger barnen möjligheter till att varva ner vilket främjar omsorgen om barnen. Damber (2015) framhäver högläsning som ett sätt för barnen att återhämta sig i verksamheten. Vi jämför det som redogjorts i resultatet med det som påtalas av Alatalo och Westlund (2021) som beskriver att många barn har långa dagar och behöver få möjlighet till vila och återhämtning under dagen vid till exempel högläsningstillfällena samt sovstunderna. Utifrån det sociokulturella perspektivet betonar Vygotskij (1978) vikten av att öppna upp nya vägar för kommunikation mellan den vuxne och barnet för att tillförse barnens behov.
Utifrån studien går det att förstå att högläsning bör ses som en plats för både återhämtning och aktivitet. Det är även av stor vikt att förskollärarna har ett förhållningssätt som tillgodoser varje barns behov om de behöver mer omsorg än lärande eller omvända förhållanden. Det handlar om att anpassa verksamheten utifrån hur avdelningarna är uppdelade beroende på ålder och vilka behov barnen har. Om verksamheten är uppdelad utefter ålder och behov skapas det även möjligheter för förskollärarna att anpassa högläsningsböckerna efter barngruppen.
5.2 Förutsättningar för högläsning 5.2.1 Digitala verktyg och val av böcker
Utifrån förskollärarnas beskrivningar i resultatet kan digitala verktyg (iPad) ses som en artefakt som används flitigt i förskolan. Förskollärarna ger exempel på appen Polyglutt där böcker finns på flera olika språk samt teckenspråk för de barn som behöver den typen av stöd. Vidare i resultatet beskrivs det att förskollärare har förutsättningar att både läsa från det digitala verktyget och även få böckerna upplästa av den specifika funktionen som
finns i appen. Detta blir då som ett komplement till fysiska böcker och bör finnas tillgängligt. Resultatet visar även att förskollärarna gör medvetna val kring högläsningsböcker och att böckerna anpassas utefter barngruppens behov i olika sammanhang. Det framhävs att valet av bok har en påverkan på barns lärande och att förskollärare försöker ta hänsyn till varje barns behov i verksamheten. Tolkningar av resultatet och den tidigare forskningen som presenteras visar att digitala verktyg har blivit en stor del av barns liv och förskollärare behöver få kunskap om att digitala verktyg är en artefakt som går att använda vid undervisningstillfällen i verksamheten (Walldén Hillström, 2014). Vidare framställs det att förskollärare använder digitala verktyg i verksamheten som ett alternativ i valet av böcker avseende högläsning. Detta i enlighet med vad läroplanen för förskolan (2018) ger uttryck för, att förskollärare ansvarar för att barns utveckling och lärande stärks genom digitala verktyg. Utifrån det sociokulturella perspektivet betonar Vygotskij (1978) att barns utveckling och lärande sker i samspel med andra individer samt redskap i barnets närmiljö vilket kan förstås som den proximala utvecklingszonen. Utifrån detta sätt att beskriva anses digitala verktyg vara ett hjälpmedel inom högläsning (Skolverket, 2018).
Utifrån det studien beskriver kan digitala verktyg vara en fördel i förskolans verksamheter då det finns ett stort urval av böcker i bok-appen Polyglutt. Detta blir då ett komplement för de förskolor som inte har ett lika stort urval av böcker som andra förskolor har. Digitala verktyg kan även komma att problematiseras då den verbala kommunikationen och interaktion med barnen riskerar att minska när förskollärare använder sig av exempelvis Polyglutt. När röst-funktionen används på digitala verktyg vid högläsning går det att förstå som att barnen enbart sitter och lyssnar istället för att det sker lärorika boksamtal mellan barn och förskollärare som vid läsning ur en fysisk bok. Det handlar om att förskollärarna bör vara närvarande oavsett om högläsningen sker digitalt eller ur en fysisk bok. Därav behöver förskollärare se till att både barngruppens- och varje enskilt barns behov tillgodoses för att främja deras lärande i val av böcker.
5.2.2 Den fysiska högläsningsmiljön
Förskollärarnas beskrivningar kring den fysiska miljön och val av högläsningsmiljö lyfts fram i resultatet. Det visar på hur miljön har en inverkan på högläsningen och hur barnen bearbetar informationen från den aktiva läsaren. Resultatet visar att om böcker finns tillgängliga på barnens nivå främjar det till en gemensam fantasi och kreativitet i barngruppen. Det påtalas att böckerna bör placeras i alla rum beroende på hur miljön i de olika rummen är utformade för att underlätta valet av bok för barnen. Resultatet visar att den fysiska miljön har en inverkan på förskollärarnas val av böcker beroende på var högläsningen sker. Det exemplifieras i studien att högläsningen sker i varierande miljöer som till exempel både utomhus och inomhus därför faller det sig naturligt att ta med en bok som handlar om utomhusmiljön när barngruppen vistas ute i naturen. En möjlig
tolkning av detta är att relatera till det sociokulturella perspektivet, eftersom det där finns ett exempel som påvisar att fysiska miljöer påverkar barns lärande utifrån den miljö de befinner sig i (Strandberg, 2006). Detta med att fånga barngruppens gemensamma intressen och behov jämförs med det som betonas av Simonsson (2004) som framställer vikten av att vara en lyhörd förskollärare. Vidare synliggör Simonsson att olika val av högläsningsmiljöer är beroende på barns intresse och behov. Strandberg (2006) uttrycker att utformningen av rummen på förskolan skapar möjligheter för lärande hos barnen och att uppbyggnaden av miljön antingen kan stjälpa eller hjälpa barns lärande. Även Thulin och Jonsson (2018) framhäver att beroende på vilken miljö barnen vistas i, skapar det olika förutsättningar för att lärande sker. Utifrån det sociokulturella perspektivet beskriver Strandberg (2006) att fysiska miljöer bidrar till olika kunskaper och lärande hos barnen. Barn lär av det som är tillgängligt i deras omgivning och gör det meningsfullt för sin utveckling och lärande vilket benämns som den proximala utvecklingszonen. I den proximala utvecklingszonen framhävs mediering som handlar om ett lärande som sker mellan tänkandet och interaktionen (Säljö, 2000).
Utifrån studiens resultat går det att förstå att miljön har betydelse för barns lärande och att det finns flera faktorer som påverkar ifall miljön stöttar barns intresse för högläsning eller inte. Ett exempel kan vara att böckerna står på en hylla högt upp så de inte är tillgängliga på barnens nivå vilket kan minska intresset för läsning hos barnen. Därför är det av stor vikt att förskollärarna är medvetna om hur de anpassar miljöerna utefter barnens intressen samt böckernas tillgänglighet för barnen. Även förskollärarnas förhållningssätt gällande miljöombyten bör vara en central del och ske naturligt i verksamheten för att väcka nyfikenhet, få ut lärande samt fånga barnens gemensamma intressen eftersom högläsning är en daglig aktivitet.
5.2.3 Hanteringen av böcker i förskolan
Det framkommer i resultatet att böcker(artefakter) har tagits bort i den fysiska miljön på grund av att barnen river sönder böckerna. Däremot har det även diskuterats bland vissa respondenter om hur barn bör få kunskap om hur de ska hantera böcker på ett omsorgsfullt sätt istället för att böckerna ska tas bort på de berörda avdelningarna. En möjlig tolkning av detta är att relatera det till Simonsson (2004) som exemplifierar en händelse där förskollärare valde att ta bort böcker på grund av att barnen inte var försiktiga med böckerna. För att högläsningen ska bli en del av verksamheten behöver boken vara en central artefakt där böckernas tillgänglighet är en del av den fysiska miljön (Björklund, 2008). Detta i enlighet med Simonsson (2004) som framställer att böckerna bör vara framme, men att förskollärare behöver göra val och ge barn möjlighet till att förstå bokens värde genom en lämplig introduktion. Vidare tolkningar av resultatet utifrån det sociokulturella perspektivet kan förstås genom kommunikationens betydelse och vikten av att utveckla olika kunskaper hos individer för att skapa en förståelse (Säljö,
