Försvarsmakten Officersförbundet, Svenska Staten

AD 1995 nr 122

Saklig grund för uppsägning ansågs ej föreligga beträffande en hos Försvarsmakten anställd yrkesofficer som var medlem i en motorcykelklubb vilken misstänktes ha anknytning till brottslig verksamhet. Uppsägning under åberopande av omständigheter med anknytning till en förening som den anställde tillhörde ansågs ej vara en begränsning av föreningsfriheten.

Infosoc Rättsdata AB har valt att kommentera nedanstående avgörande genom följande referat.

En man var sedan 1986 anställd vid Försvarsmakten. Sedan han genomgått ett antal av försvarets utbildningar befordrades han till kapten och tjänstgjorde från sommaren 1994 som plutonchef vid Livgardesbrigaden.

Kaptenen var på sin fritid engagerad och medlem i en motorcykelklubb, MC Sweden.

Våren 1994 kallades kaptenen till översten för ett säkerhetsskyddssamtal. Syftet med mötet var att göra kaptenen medveten om vissa säkerhetsaspekter rörande dennes medlemskap i motorcykelklubben. Hösten 1994 hade kaptenen och översten ett uppföljande samtal. Kaptenen ombads att allvarligt överväga sitt medlemskap i klubben men han meddelade att han inte hade för avsikt att utträda. Någon månad därefter ställdes kaptenen inför valet att utträda ur motorcykelklubben och ta avstånd från klubbens värderingar eller att riskera en omplacering och en prövning av den fortsatta anställningen. Kaptenen förklarade då att han inte avsåg att lämna motorcykelklubben. Omedelbart därefter fick kaptenen order av översten att lämna sin

befattning som plutonchef och att omedelbart lämna regementet. Ett par veckor senare beslutade arbetsgivaren att säga upp kaptenen och att han skulle vara avstängd från arbetet under uppsägningstiden. Som grund för uppsägningen åberopades att Försvarsmakten inte längre hade förtroende för kaptenen eftersom han delade de värderingar som en viss typ av motorcykelklubbar stod för.

Svenska Officersförbundet väckte talan vid Arbetsdomstolen och yrkade att domstolen skulle ogiltigförklara uppsägningen av kaptenen samt förplikta staten att utge allmänt skadestånd till kaptenen enligt 34 och 38 §§

anställningsskyddslagen och allmänt skadestånd till förbundet enligt 54 och 55 §§ medbestämmandelagen samt 38 § anställningsskyddslagen. Som grund för yrkandena angav förbundet att saklig grund för uppsägning ej förelåg, att kaptenen skilts från sina arbetsuppgifter utan laga stöd samt att vissa formföreskrifter inte iakttagits av arbetsgivaren inför fattandet av besluten.

Förbundet ifrågasatte också om uppsägningen var en kränkning av kaptenens grundlagsskyddade föreningsrätt och om arbetsgivaren hade fullgjort sin omplaceringsskyldighet.

Staten bestred yrkandena och angav som grund därför att saklig grund för uppsägning förelegat. Staten vitsordade att överstens beslut att beordra kaptenen att omedelbart lämna regementet utgjorde ett beslut om

Källa: Arbetsdomstolen

Målnr/Dnr: 1995-A 98

Beslutsdatum: 1995-10-05

Organisationer: Försvarsmakten Officersförbundet, Svenska Staten

avstängning i avvaktan på Personalansvarsnämndens prövning. Staten vitsordade också att översten inte påkallade någon förhandling innan han meddelade sin order men att översten trots detta handlade i

medbestämmandelagens anda. Staten medgav att det inte hade gått två veckor innan kaptenen underrättades och förbundet varslades om den förestående uppsägningen men Försvarsmakten handlade även här i enlighet med lagens syfte.

Staten anförde också att Försvarsmakten aldrig ansåg att själva medlemskapet i motorcykelklubben var brottsligt utan att det var kaptenens förnekande av riskerna med medlemskapet som gjorde att arbetsgivaren tappade förtroendet för honom. Arbetsgivaren ansåg vid tidpunkten för uppsägningen att det bristande förtroendet för kaptenen även medförde att någon omplacering inte kunde bli aktuell.

Arbetsdomstolen (Pripp, Koch, Nilsson - skiljaktig, Tengblad, Sjölin, Paulsson) förpliktade staten att till kaptenen utge skadestånd med 100 000 kronor varav 50 000 kronor för uppsägning utan saklig grund och för brott mot 30

§ anställningsskyddslagen samt 50 000 kronor för avstängning utan laga grund. Staten förpliktades att utge allmänt skadestånd till förbundet med 10 000 kronor för brott mot förhandlingsskyldigheten.

Arbetsdomstolen anförde i huvudsak följande.

"Den enskildes grundlagsskyddade föreningsfrihet

Enligt 2 kap. 1 § punkt 5 regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad föreningsfrihet, vilket anges innebära en frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften. Föreningsfriheten innefattar inte bara en frihet att bilda en förening i juridisk mening, dvs. en ideell eller ekonomisk förening. Den omfattar även andra sammanslutningar. I föreningsfriheten ligger också friheten att verka gemensamt inom ramen för en sammanslutning (prop. 1975/76:209 s. 144, se också SOU 1975:75 s.

194). Den grundlagsfästa föreningsfriheten får - på närmare angivna grunder - begränsas genom lag, men endast såvitt gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg eller av visst etniskt ursprung (se 2 kap. 12 § och 14 § andra stycket RF). En sådan begränsning har hittills gjorts bara genom bestämmelsen i 18 kap. 4 §

brottsbalken om straff för olovlig kårverksamhet. Sedan den 1 januari 1995 gäller som lag Europakonventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna, vari också ingår bestämmelser om föreningsfrihet, se SFS 1994:1219.

Den grundlagsfästa föreningsfriheten gäller som sagts gentemot ´det allmänna´. Uttrycket betecknar enligt förarbetena (prop. 1975/76:209 s. 86 och 140 f.) bl.a. det allmännas verkställande organ och till denna krets hör bl.a. de statliga myndigheterna. Statliga anställningar vilar på enskilda anställningsavtal, dvs. på privaträttslig grund, och regleringen i lag av den offentliga anställningen har kommit att alltmer närma sig den för de privatanställda. Det har emellertid inte i målet gjorts gällande att den enskildes grundlagsskyddade

föreningsfrihet på grund av dessa eller andra omständigheter inte skulle kunna göras gällande mot staten i dess egenskap av arbetsgivare. Arbetsdomstolen ser inte heller att det finns utrymme för någon sådan slutsats (jfr AD 1991 nr 106). Utgångspunkten för prövningen i målet är därför att [kaptenen] även i sin anställning hos Försvarsmakten är tillförsäkrad den grundlagsfästa föreningsfrihet som tillkommer enskilda gentemot det allmänna.

Staten grundar sin rätt att säga upp [kaptenen] på bestämmelserna i 7 § lagen om anställningsskydd, dvs.

staten hävdar att Försvarsmakten haft saklig grund för att säga upp honom. Av vad som redan sagts följer att

en myndighet givetvis även i en situation då en uppsägning övervägs måste respektera den anställdes grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Om förhållandena i det enskilda fallet är sådana att det med en tillämpning av anställningsskyddslagen finns saklig grund för uppsägning, måste grundlagsregleringen förstås så att staten har rätt att säga upp en anställd även om de omständigheter som förestavat uppsägningen exempelvis har anknytning till en förening som den anställde tillhör eller verkar inom. Det är i ett sådant fall inte fråga om någon begränsning av föreningsfriheten i grundlagens mening, dvs. staten behöver då inte ha stöd i en särskild, rättighetsbegränsande lag för att få skilja den anställde från anställningen och arbetsuppgifterna.

(Om innebörden av rättighetsbegränsning enligt grundlagen, se bl.a. prop. 1975/76:209 s. 153 och Erik Holmberg-Nils Stjernquist, Grundlagarna med tillhörande författningar, 1979 s.78 och 113 f.).

Frågan huruvida staten haft saklig grund för uppsägning måste således i situationer av det i målet aktuella slaget, liksom i andra uppsägningsfall, bedömas efter den utredning som parterna förebringat till stöd för sin talan och ytterst efter en avvägning mellan statens och arbetstagarens motstående intressen.

Har staten haft saklig grund för att säga upp [kaptenen] och tillräckliga skäl för avstängningen?

Parternas talan i sammandrag

Statens inställning i målet kan sammanfattas på följande sätt.

[Kaptenen] är yrkesofficer och har en anställning av utpräglad förtroendekaraktär. I hans arbetsuppgifter ingår att utbilda värnpliktiga, dvs. unga människor i deras mest formbara ålder. Han är vapenutbildad och har i sin anställning tillgång till vapen och ammunition m. m. Han har också kunskaper om var militära vapen och annat krigsmateriel förvaras och utbildning i vapenhantering. [Kaptenen] är medlem i motorcykelklubben Choppers Northside/MC Sweden. Vid tiden för uppsägningen m.m. hade denna klubb genom att ansöka om att bli s.k.

prospect närmat sig ett fullvärdigt medlemskap i Hell´s Angels som är en motorcykelorganisation som har kopplingar till organiserad brottslighet. Såväl Choppers Northside som Hell´s Angels hör till den s. k.

outlawkulturen och är uppbyggda som strängt hierarkiska organisationer med ett starkt uttalat krav på lojalitet mellan medlemmarna.

Försvarsmakten måste med hänsyn till arten av sin verksamhet ha rätt att skydda verksamheten mot officerare som inte bedöms lojala mot arbetsgivaren. Det som enligt Försvarsmakten särskilt visar att arbetsgivaren inte kan ha förtroende för [kaptenen] som yrkesofficer är att han brister i insikt eller vilja att inse innebörden av den verksamhet som är kopplad till Hell´s Angels. [Kaptenen] måste vara medveten om de krav på lojalitet som följer med medlemskapet i Choppers Northside/MC Sweden och denna klubbs förhållande till Hell´s Angels.

Genom sitt medlemskap och sin attityd till medlemskapet har [kaptenen] försatt sig i en situation där han gjort sig obrukbar för Försvarsmakten. Staten har därför saklig grund för uppsägningen.

SOF har bestritt att det finns saklig grund för uppsägning eller skäl för avstängning och har därvid framfört följande. [Kaptenens] rätt att vara medlem i motorcykelklubben är skyddad i grundlag. Några anmärkningar mot dennes sätt att sköta sitt arbete har aldrig fram förts. Det har inte heller kommit fram något som visar att medlemskapet skulle ha påverkat [kaptenen] i hans dagliga arbete. Han har t.ex. aldrig pläderat för klubbens värderingar i arbetet. Såvitt [kaptenen] känner till förekommer det inte någon organiserad brottslighet hos Choppers Northside och det är inte heller visat att Hell´s Angels har anknytning till organiserad brottslighet.

/.../

Arbetsdomstolens överväganden

Några utgångspunkter

[Kaptenen] är yrkesofficer i Försvarsmakten. Som sådan har [kaptenen] bl.a. utbildning i vapenhantering, han har tillgång till vapen och ammunition och han känner också till bl.a. var Försvarsmakten har utplacerat vapenförråd och annat material till skydd för landets försvar. I hans arbetsuppgifter ingår myndighetsutövning.

Det är ostridigt att [kaptenen] i sin anställning är placerad i skyddsklass 1 B enligt personalkontrollkungörelsen, vilket innebär att han i en omfattning som inte är obetydlig får del av vissa sekretessbelagda uppgifter av synnerlig betydelse för landets säkerhet. Det är även ostridigt att det i anslutning till [överstens] anmälan till Personalansvarsnämnden företogs en fördjupad personalkontroll av [kaptenen] enligt denna kungörelse. Det synes inte råda någon oenighet om att denna kontroll, som avser att ligga till grund för en riskbedömning av betydelse för landets säkerhet, inte lett till något s. k. utfall.

När [kaptenen] skildes från sina arbetsuppgifter i december 1994 tjänstgjorde han som plutonchef för 1. mek.

kompaniet vid Livgardesbrigaden. I uppgifterna där ingick enligt vad som är ostridigt att han inför

kompanichefen svarade för utbildningen av de värnpliktiga vid plutonen, vilka då uppgick till 36 personer.

[Kaptenen] hade en löjtnant och två fänrikar underställda sig och ansvarade också för deras utbildning. Som plutonchef planerade [kaptenen] all verksamhet inom plutonen och ansvarade för plutonens budget, material och tilldelade resurser i övrigt. Bl.a. planerade han och ledde plutonens skjutövningar, instruerade de värnpliktiga i vapenhantering samt redovisade och återställde vapen och ammunition i anslutning till övningarna.

Utan att gå in närmare på [kaptenens] uppgifter som yrkesofficer kan mot bakgrund av vad som nu har redovisats utan tvekan sägas att han innehar en anställning av utpräglad förtroendekaraktär. Det är här inte fråga bara om statens förtroende för honom såsom anställd utan också om allmänhetens förtroende för staten och dess officerare.

Uppsägningen och avstängningen av [kaptenen] grundas på förhållanden med anknytning till dennes

medlemskap i Choppers Northside. I målet har frågan väckts om dessa båda åtgärder utgjort en begränsning av [kaptenens] grundlagsskyddade föreningsfrihet. Som Arbetsdomstolen uttalat i sin dom 1991 nr 106 är det uppenbart att den enskilde arbetstagarens grundlagsskyddade fri- och rättigheter måste respekteras och att de åtgärder som en myndighet vidtar mot en anställd inte får ha karaktär av bestraffning eller något slags sanktion mot arbetstagaren för att han eller hon har utnyttjat sin grundlagsskyddade rätt. Det finns inte något i målet som visar att syftet med statens avstängning och uppsägning av [kaptenen] var att bestraffa honom eller tilldela honom en sanktion för medlemskapet i Choppers Northside eller att staten på något annat sätt med någon av dessa åtgärder syftade till att i sig förhindra eller försvåra för honom att vara verksam i denna klubb oavsett anställningsförhållandet. Något sådant synes inte heller ha gjorts gällande från SOF:s sida. Vad tvisten gäller är om uppsägningen av annat skäl inte varit sakligt grundad.

Vad staten lagt till grund för att säga upp [kaptenen] från anställningen och omedelbart skilja honom från arbetsuppgifterna är förhållanden som är hänförliga till hans fritidsverksamhet och denna verksamhets

betydelse för förtroendet för honom i anställningen. Att även förhållanden som är hänförliga till en arbetstagares

fritid kan utgöra saklig grund för uppsägning har inte ifrågasatts i målet. I vad mån uppsägning också får tillgripas i ett enskilt fall är dock som Arbetsdomstolen uttalat bl.a. i domen 1982 nr 29 helt beroende på omständigheterna.

Närmare om uppsägningen

Vad staten närmare lagt till grund för att säga upp [kaptenen] och skilja honom från arbetsuppgifterna är den risk som enligt staten följer med hans anknytning till och - som staten uttryckt det - bristande insikt om Choppers Northside/MC Sweden och Hell´s Angels och om den brottsliga verksamhet som enligt staten är förknippad med den sistnämnda organisationen. Även om staten i målet har presenterat en utredning som kunde tolkas så att polisen gjort vissa iakttagelser som pekar på att det finns brottslig verksamhet knuten till Choppers Northside har Arbetsdomstolen inte uppfattat det så att staten i målet gör gällande att det förekommit organiserad brottslig verksamhet hos den klubben. Arbetsdomstolen har i stället uppfattat det så att staten gör gällande att det finns organiserad brottslig verksamhet knuten till Hell´s Angels eller att det i vart fall finns brottslig verksamhet med anknytning till den organisationen och att det hos såväl Choppers Northside eller MC Sweden som Hell´s Angels finns kriminellt belastade medlemmar. Det har inte gjorts gällande från statens sida att [kaptenen] själv deltagit i eller främjat någon brottslig verksamhet.

Vad staten närmare stöder sin talan på är att [kaptenen] genom dels sin klubbs ansökan om medlemskap i Hell´s Angels, dels det förhållandet att klubben är s.k. prospect till Hell´s Angels befinner sig i en sådan situation att Försvarsmakten inte längre har något förtroende för honom som officer. Uppsägningen och avstängningen av [kaptenen] grundar sig ytterst på vad staten uppger sig ha fått information om under ärendets handläggning inom Försvarsmakten.

Vad gäller denna information har staten i Arbetsdomstolen åberopat förhören med [översten] och [en kommissarie].

De åtgärder och överväganden som låg till grund för [överstens] agerande är föredömligt väl dokumenterade.

[Översten] har också under förhöret i Arbetsdomstolen på ett klart och tydligt sätt redogjort för sina

ställningstaganden under de olika skeendena i händelsförloppet och om de motiv han haft för sina åtgärder. Av [överstens] redogörelse framgår att han i sina ställningstaganden fallit tillbaka på information från den militära säkerhetstjänsten och polisen om motorcykelklubbarna. Innehållet i denna information har dock inte återgetts och - såvitt gäller informationen från säkerhetstjänsten - inte heller förebragts på annat sätt i målet. Vad gäller upplysningarna från polisens sida har [översten] hänvisat till [kommissarien].

[Kommissarien] har hörts upplysningsvis. De uppgifter som han har lämnat är allmänt hållna och redovisar endast i stora drag polisens erfarenheter av de s. k. outlawklubbarna, ett uttryck som enligt uppgift skall tolkas som klubbar som står utanför samhället. I målet påstås att Hell´s Angels är en sådan klubb. Vad uttrycket står för är dock inte närmare klarlagt. [Kommissarien] har uppgett att dessa klubbar enligt polisens kännedom har regler som i mycket svarar mot de normer som förekommer i samhället i övrigt, låt vara att klubbarna

uppenbarligen är mycket slutna, något som i och för sig inte heller är ovanligt bland andra sammanslutningar i landet.

Någon utredning som visar att Choppers Northside/MC Sweden organiserar brottslig verksamhet finns inte.

Detta synes som redan sagts inte heller ha påståtts i målet. [Kaptenen] har själv uppgett att det hos Choppers

Northside finns två medlemmar dömda för misshandel och en för främjande av flykt, men att han inte därutöver känner till att det skulle finnas kriminellt belastade medlemmar i klubben. [Kommissarien] har uppgett att han inte kunnat erinra sig ytterligare känd kriminalitet bland medlemmarna där. Arbetsdomstolen utgår därför i denna del ifrån de uppgifter som [kaptenen] har lämnat.

Av den redogörelse som [kommissarien] lämnat om polisens erfarenheter av och kunskaper om motorcykelklubbarna framgår att Hell´s Angels - liksom Choppers Northside - utgör en av de 25-30

motorcykelklubbar av totalt omkring 350 klubbar som polisen funnit anledning att särskilt intressera sig för och att det förekommit att polisen företagit husrannsakan hos Hell´s Angels-klubbar; en åtgärd som får tillgripas endast i särskilt angivna fall enligt rättegångsbalken. Arbetsdomstolen ifrågasätter inte dessa uppgifter.

Domstolen ifrågasätter inte heller [kommissariens] uppgifter att det vid Hell´s Angels etablering i Danmark på 1980-talet inträffade s. k. gängkrig med ett antal döda som resultat och att det i anslutning till att en svensk klubb senare för första gången blev s.k. hang around till Hell´s Angels också inträffade sammandrabbningar som ledde till att en medlem i den svenska klubben dödades och att medlemmar i den och andra

motorcykelklubbar kom till skada. Vad [kommissarien] i övrigt uppgett ger enligt Arbetsdomstolen inte underlag för en bedömning av just Hell´s Angels verksamhet.

Den utredning som sålunda förebragts i målet ger inte stöd för påståendet att Hell´s Angels organiserar brottslighet, att det inom organisationen förekommer organiserad brottslighet eller att det inom denna organisation - med undantag för de nyssnämnda tre medlemmarna i dåvarande Choppers Northside - finns medlemmar med kriminell belastning.

Det förhållandet att Hell´s Angels och dess mer eller mindre fullvärdiga medlemsklubbar tillhör de få motorcykelklubbar som är föremål för polisens särskilda intresse och att det kring Hell´s Angels och dess etablering i Danmark och Sverige funnits inslag av våld, även med dödlig utgång, utgör emellertid skäl för misstankar om att det förekommer brottslig verksamhet med anknytning till Hell´s Angels. Den närmare tyngden i dessa misstankar låter sig emellertid inte bestämmas på grundval av den tillgängliga utredningen. Vad gäller [kaptenens] insikter om verksamheten inom Hell´s Angels - såvitt här är av intresse - har endast kommit fram att han inte varit obekant med den i massmedia spridda uppfattningen om att Hell´s Angels är en

motorcykelorganisation där det förekommer bl.a. våld och hot om våld.

Staten har i målet generellt påstått att Försvarsmakten inte kan ha förtroende för en officer som är medlem i en Hell´s Angels-klubb, vilket får uppfattas så att staten hävdar att en sådan officer inte kan ha kvar sin anställning.

Även med beaktande av det behov som Försvarsmakten i egenskap av arbetsgivare otvivelaktigt har av att kunna känna förtroende för sina officerare anser Arbetsdomstolen att staten inte med stöd av de här redovisade misstankarna och den mer allmänt spridda uppfattning som finns om Hell´s Angels och dess verksamhet har visat fog för en sådan generell inställning. Inte heller kan hänsyn till allmänhetens förtroende för

Försvarsmakten såvitt framgår av den utredning som finns i målet motivera en sådan allmän slutsats.

Avgörande för frågan om Försvarsmakten haft saklig grund för att säga upp [kaptenen] är i stället vilka omständigheter som föreligger i just dennes fall. En utgångspunkt för en arbetstagares anställningstrygghet måste vara att den anställde inte kan skiljas från sitt arbete eller arbetsuppgifter på grund av enbart en misstanke om brott. Detsamma måste anses gälla om en arbetstagare är medlem i en förening som är misstänkt för att ha anknytning till brottslig verksamhet, vare sig föreningen organiserar brott, har kriminellt belastade medlemmar knutna till sig eller klubben endast har eller söker samröre med någon annan

organisation hos vilken brottslig verksamhet misstänks förekomma (jfr AD 1958 nr 38).

Hur långt denna huvudregel sträcker sig är det inte möjligt att entydigt ange. Arbetsdomstolen har i den tidigare nämnda domen 1991 nr 106, som gällde omplacering av en vårdare på ett häkte vilken var medlem i en sammanslutning med namnet 30 novemberföreningen, gett uttryck för att det rimligen finns fall i vilka det med hänsyn till omständigheterna får anses godtagbart att exempelvis en arbetstagare med utpräglad

förtroendeställning och direkt ansvar för myndighetens beslut omplaceras till en annan arbetsplats eller andra arbetsuppgifter - åtminstone om arbetsförhållandena och anställningsvillkoren i övrigt inte förändras på något för arbetstagaren ingripande sätt - om arbetstagaren sympatiserar med en öppet rasistisk organisation utan att därmed göra sig skyldig till brott. Domstolen framhöll samtidigt att det knappast var möjligt att säga något allmängiltigt om hur en myndighet får och bör handla i olika tänkbara fall av denna art och uttalade också att de rättsliga förutsättningarna även för en åtgärd av det nyssnämnda slaget kunde saknas i andra fall.

Som Arbetsdomstolen redan uttalat innehar [kaptenen] en anställning av utpräglad förtroendekaraktär. I

förevarande mål har staten som en särskild omständighet till stöd för uppsägningen pekat på dennes ansvar för och deltagande i de värnpliktigas utbildning. Som redan redovisats är det ostridigt i målet att [kaptenen] skött sina uppgifter i anställningen mycket bra och utan anmärkningar. Det finns inte något i utredningen som ger stöd för att [kaptenen] låtit sitt medlemskap i Choppers Northside på något vis påverka värnpliktsutbildningen eller att han sökt intressera de värnpliktiga för klubbens eller Hell´s Angels verksamhet. Tvärtom har

[plutonchefen], som tjänstgjort som befäl under [kaptenen] och som nu är ställföreträdande chef för dennes tidigare pluton, uppgett att något sådant inte förekommit under den tid som han arbetade tillsammans med [kaptenen]. Med beaktande av den utredning som finns i målet anser Arbetsdomstolen att det inte finns anledning att utgå ifrån att dessa förhållanden skulle ändras, om [kaptenen] får fortsatt ansvar för värnpliktsutbildning. Tillräckliga skäl för att anta att de värnpliktiga inte skulle kunna känna förtroende för [kaptenen] som utbildare finns därför inte. I detta ligger att Arbetsdomstolen inte heller anser att det finns omständigheter som berättigar allmänheten att inte känna förtroende för [kaptenen] som utbildare.

Så som Arbetsdomstolen uppfattat Försvarsmakten är det främst [kaptenens] tillgång till vapen och annan krigsmateriel samt hans kunskaper om tillgång till och hantering av sådan materiel som haft betydelse för de beslut som fattades. Vad staten främst synes ha lagt till grund för sina beslut är risken för att [kaptenen] skulle kunna utsättas för påtryckningar att bistå Hell´s Angels med vapen eller upplysningar om var vapen finns att tillgå och hur de hanteras samt också att [kaptenen] inte själv insett denna risk eller velat inse den.

De risker som är förenade med vapen, ammunition och annan krigsmateriel och Försvarsmaktens ansvar vad gäller dessa risker får anses utgöra ett generellt problem som ytterst handlar om hur Försvarsmakten skall kunna skydda sig och allmänheten mot att krigsmateriel kommer i orätta händer. Risken för att en enskild officer kan komma att delta i en illegal verksamhet med militära vapen inblandade är ytterst beroende av det

regelsystem som finns vad gäller tillgång till samt handhavande och förvaring av vapnen och de åtgärder som vidtas för att uppfylla regelsystemet. Det är uppenbart att inte minst de ekonomiska ramar som Försvarsmakten har att handla inom sätter en gräns för vilka åtgärder som faktiskt kan vidtas för att skydda krigsmateriel från att komma i orätta händer.

Frågan hur Försvarsmakten med hänsyn bl.a. till sitt ansvar för krigsmaterielen skall agera i förhållande till en officer som har samröre med en organisation som misstänks ha anknytning till brottslig verksamhet måste med nödvändighet bli beroende av flera olika faktorer, där frågan om åtgärder direkt inriktade på att skydda

materielen endast är en av flera. I en situation då en uppsägning övervägs kommer framför allt i förgrunden vilket närmare innehåll farhågorna har för att vapnen kommer i orätta händer och hur befogade dessa farhågor ter sig. Härvid måste en avvägning ske med utgångspunkt i å ena sidan farhågornas innehåll och styrka och å andra sidan den berörde officerens ställning och ansvar.

Statens inställning i målet får uppfattas så att ingen annan utväg fanns än att säga upp [kaptenen] och att skälet härför är den säkerhetsrisk som arbetsgivaren ansåg att denne utgjorde. Arbetsdomstolen vill här inflika att domstolen inte uppfattat det så att staten hävdar att [kaptenen] utgjort en risk för landets säkerhet, dvs. att fråga varit om en sådan situation som kunnat föranleda åtgärder enligt 31 § lagen om offentlig anställning. Det har i vart fall inte i målet kommit fram några omständigheter som ger stöd för att [kaptenen] utgjort en sådan säkerhetsrisk. Vad statens talan i målet tagit sikte på är risken för att [kaptenen] skulle kunna bli inblandad i annan brottslig verksamhet med anknytning till Hell´s Angels.

Den utredning som har förebragts om Choppers Northside och om Hell´s Angels verksamhet i Sverige är begränsad till vad [kommissarien] upplysningsvis berättat om. Som redan framgått ger dessa uppgifter underlag endast för allmänt hållna misstankar om att det förekommer brottslig verksamhet med anknytning till Hell´s Angels. Även med beaktande av att [kaptenen] innehar en anställning av utpräglad förtroendekaraktär kan inte dessa misstankar och den utredning i övrigt som Arbetsdomstolen fått tillgång till i målet anses utgöra saklig grund för att säga upp [kaptenen] från dennes anställning som officer. SOF:s yrkande om ogiltig förklaring av uppsägningen skall därför bifallas. Arbetsdomstolen återkommer till skadeståndsyrkandet i det följande.

Närmare om avstängningen

Staten har bestritt att [kaptenen] avstängts i strid med lagen. Enligt statens uppfattning var [kaptenen] och [översten] den 5 december 1994 överens om att [kaptenen] skulle avvakta Personalansvarsnämndens beslut i hemmet. Till stöd för Personalansvarsnämndens avstängningsbeslut har staten åberopat att det fanns en risk för att de farhågor som låg bakom uppsägningsbeslutet skulle ha kunnat besannas under uppsägningstiden, om inte [kaptenen] avstängdes.

[Kaptenen] har förnekat att han träffade någon överenskommelse med [översten] den 5 december 1994 om att han i hemmet skulle avvakta Personalansvarsnämndens prövning. Innehållet och utformningen av den order som [kaptenen] fick mottaga på morgonen den 5 december 1994 talar också mot att så var fallet.

Arbetsdomstolen finner därför visat att [kaptenen] genom ordern samma dag avstängts i strid med anställningsskyddslagen.

Vad så gäller Personalansvarsnämndens avstängningsbeslut gör Arbetsdomstolen följande överväganden.

Efter vad som uttalats i förarbetena till 1974 års anställningsskyddslag (prop. 1973:129 s. 181), vilka i denna del alltjämt har aktualitet, kan avstängning ske bl.a. när arbetsgivaren på grund av anställningens särskilda

beskaffenhet har ett legitimt behov av att omedelbart kunna stänga av arbetstagaren från tjänsten. Avstängning kan också ske om det framstår som mer eller mindre uppenbart att uppsägningen är sakligt grundad.

Vid tiden för Personalansvarsnämndens beslut förelåg en ännu inte färdigutredd anmälan mot [kaptenen] om misshandel och brott mot den s.k. knivlagen. Det har inte i målet gjorts gällande att denna anmälan i sig motiverade en avstängning av [kaptenen]. Arbetsdomstolen utgår därför ifrån att det var den samlade bilden av

misstankar hänförliga till Hell´s Angels och den anmälda misshandeln som låg till grund för uppsägningen och avstängningsbeslutet. Enligt staten fanns det en risk förenad med att låta [kaptenen] gå kvar i arbete under uppsägningstiden. Påståendet har inte utvecklats närmare.

Den huvudfråga som Personalansvarsnämnden hade att ta ställning till vid sin prövning, dvs. frågan om uppsägning av [kaptenen], var visserligen svårbedömd. Detta förhållande motiverar emellertid inte i sig ett beslut om avstängning. Vad som förekommit i Arbetsdomstolen visar inte att nämnden hade ett legitimt behov av att omedelbart kunna stänga av [kaptenen] från arbetet. Även detta beslut om avstängning står därför i strid mot lagen.

Arbetsdomstolen återkommer i det följande till SOF: s yrkande om skadestånd i dessa avseenden.

Yrkandena om skadestånd för brott mot 11 § medbestämmandelagen

Staten har, som dess talan får förstås, vitsordat att [kaptenen] inte underrättades om den planerade uppsägningen inom den tid som anges i 30 § anställningsskyddslagen. För detta brott mot lagen är staten skadeståndsskyldigt.

Staten har vidare vitsordat att arbetstagarparten inte kallades till någon förhandling innan [kaptenen] genom [överstens] order avstängdes från sitt arbete den 5 december 1994. Staten har också vitsordat att det inte hade gått fjorton dagar mellan den tid då den fackliga organisationen varslades och beslutet om uppsägning fattades av Personalansvarsnämnden.

[Översten] har i denna del berättat följande. Han tog kontakt med de lokala arbetstagarorganisationernas representanter vid två tillfällen och informerade dem på ett tidigt stadium om det kommande

säkerhetsingripandet. Det första mötet ägde rum den 25 november 1994. Alla uttryckte oro över situationen.

Arbetstagarrepresentanterna fram förde sina synpunkter och [översten] kom överens med dem om hur man skulle göra. [Den lokala företrädaren för SOF sade att han skulle kontakta förbundet och informera detta. SOF återkom därefter och begärde förhandling. [Översten] föreslog att förhandlingen skulle äga rum den 2 december 1994 men SOF kunde inte delta i någon förhandling förrän på eftermiddagen den 5 december. Han kallade då i stället de lokala arbetstagarrepresentanterna till ett möte den 2 december. Under mötet diskuterade de hur de skulle göra den 5 december på förmiddagen när [kaptenen] skulle lämna sitt svar. Arbetstagarrepresentanterna lämnade flera konstruktiva förslag, bl.a. föreslogs vissa tillägg till det då föreliggande utkastet till skriftlig order, om denna skulle komma att utdelas. Efter mötet var de helt överens om hur Försvarsmakten skulle agera när [kaptenen] hade bestämt sig. På eftermiddagen, dvs. efter det att ordern hade överlämnats till [kaptenen], höll [översten] en förhandling med SOF.

[Majoren], ordförande i den lokala SACO-sektionen och lokal företrädare för SOF, har bekräftat att två möten ägde rum innan [kaptenen] avstängdes på morgonen den 5 december och vidare uppgett följande. [Översten], som informerat öppet vid alla tillfällen, ville vid det andra mötet diskutera innehållet i den skriftliga ordern och hur de skulle driva ärendet. [Översten] kallade på [majoren] och vid samtalet som följde sade denne att förhandlingen skulle ske med SOF, eftersom han redan vid det första mötet hade meddelat [översten] att han inte ansåg sig tillräckligt kunnig i frågan. Mötena med [översten] var informella och några protokoll fördes inte.

Det märktes enligt [majoren] på språket att det var frågan om information och inte om förhandlingar.

Utredningen i målet ger inte belägg för att något av de möten som hölls mellan [översten] och de fackliga företrädarna utgjorde en sådan förhandling som avses i 11 § medbestämmandelagen. Det är därför styrkt att avstängningsbeslutet den 5 december 1994 inte föregicks av någon sådan förhandling, trots att så borde ha skett och att staten därför är skadeståndsskyldig gentemot förbundet. Det står dock samtidigt klart att [översten]

haft en öppen och mycket nära kontakt med de lokala fackliga företrädarna och samrått med dem innan han utformade sin skriftliga order. Skadeståndets storlek bör därför bestämmas med beaktande av de särskilda förhållanden som förevarit.

Vad så gäller det försenade varslet till förbundet före beslutet om uppsägning framgår av utredningen att parterna höll en överläggning i frågan den 16 december 1994, dvs. innan uppsägningsbeslutet fattades.

Eftersom syftet med varslet uppnåtts och det inte gjorts gällande att förbundet kom i tidsnöd vid förberedandet av förhandlingen finner Arbetsdomstolen inte skäligt att staten skall åläggas någon skadeståndsskyldighet till förbundet i denna del."

Ledamoten Nilsson var av skiljaktig mening och anförde:

"Jag delar majoritetens mening när det gäller att [kaptenens] anställning är av utpräglad förtroendekaraktär, att han har utbildning i bruket av militära vapen, att han i tjänsten har tillgång till vapen, ammunition och annan krigsmaterial samt att han har kännedom om var militära vapenförråd är placerade och om bevakningsrutinerna för dessa.

Jag delar däremot inte majoritetens slutsatser om vilka konsekvenser medlemskapet i MC Sweden (f.d.

Choppers) medför för Statens förtroende för honom. MC Sweden är för närvarande prospect till Hell´s Angels, dvs. en form av provanslutning, men enligt vad som uppgetts i målet talar all sannolikhet för att MC Sweden inom en inte alltför avlägsen tid kommer att bli fullvärdig medlem. Det är mot denna bakgrund situationen bör bedömas.

Vad Hell´s Angels beträffar kan det visserligen synas som om de uppgifter som [kommissarien] lämnade var allmänt hållna och i vissa delar vaga och opreciserade. Mot detta bör vägas polisens svårigheter att få insyn i organisationer av denna slutna typ och att det under senaste år i massmedia har redovisats upprepade fall där medlemmar i Hell´s Angels varit inblandade i olika typer av kriminella aktiviteter. Det kan inte med fog göras sannolikt att det inte skulle finnas någon form av verklighetsförankring bakom dessa rapporter.

[Kaptenen] har understrukit det starka kamratskap som råder mellan medlemmarna i hans klubb. Hans vägran att lämna klubben (för att kanske bli medlem i någon annan klubb) visar att han har långtgående bindningar till MC Sweden. Risken för att han skulle kunna komma att utnyttjas på grund av sina speciella kunskaper och att påtryckningar mot honom kan utövas, t.ex. genom hot mot hans familj, kan inte negligeras.

Jag anser därför att Staten i sin egenskap av arbetsgivare - med de speciella krav som finns på att förtroende för [kaptenen] föreligger - i den specifika situation som här är för handen har saklig grund för att säga upp honom.

Som en konsekvens av resonemanget ovan beträffande de förtroendekrav som enligt min mening kan uppställas i detta fall anser jag att det inte är skäligt att kräva någon skyldighet för Staten att omplacera [kaptenen]."