Ett livslångt lekande
– en undersökning om lekens konstnärliga och pedagogiska potential
Johanna Hanquist
Institutionen för bild- och slöjdpedagogik
BILD – självständigt arbete, 30hp, AN
Ämneslärarprogrammet med inriktning mot arbete i gymnasieskolan (Bild/Design) VT 2016
Handledare: Cecilia Andersson och Tina Carlsson Examinator: Anette Göthlund
Engelsk titel: Lifelong playing - A studie on the artistic and learning potential in adult play
Abstrakt
I detta examensarbete undersöks vad som händer i relationen mellan förskolans och gymnasiets styrdokument och teorier om lek och barnets lek, i förhållande till den vuxna kroppen. Syftet är synliggöra processer i leken för att utveckla pedagogiska och konstnärliga strategier för både lärare och elever. Uppsatsen behandlar följande frågor: Vilka lärande- och konstnärliga processer synliggörs då den vuxne försätts i ett ramverk för barnets lek? Hur skulle dessa processer kunna användas som en metod för lärande i bildämnet?
Undersökningen är inspirerad av konstnärliga och etnografiska metoder med deltagande observation och fokusgrupper. I det empiriska materialet har lek har iscensatts med vuxna deltagare för att få syn på relationen mellan styrdokument och teorier om lek.
I den gestaltande delen, som visades på Konstfacks vårutställning, tillverkade jag ett objekt och skrev en text som handlar om mitt eget försök till lek som vuxen. Objektet är ett
hjälpmedel för att återerövra en barndomslek. Den leken handlade om att under kontrollerade former våga utmana min rädsla för höjder. Verket innehöll även en text genom vilket jag ville förtydliga min konstruktion men även få betraktaren att återkoppla till en egen lek eller känslan av att leka eller kanske minnas en lek som gått förlorad.
Nyckelord
Lek, bildämnet, styrdokument, lärande
Innehåll
Abstrakt ... 2
Nyckelord ... 2
1 Inledning ... 5
1.1 Introduktion ... 5
1.2 Bakgrund ... 5
1.2.1 Konstnärliga projekt kopplade till lek ... 6
1.3 Syfte ... 7
1.4 Frågeställning ... 8
2 Empiri ... 8
3 Urval och avgränsning ... 8
4 Metod ... 9
4.1 Konstnärlig forskning ... 9
4.2 Etnografisk metod ... 9
4.6 Workshops ... 10
4.7 Fokusgrupper ... 11
4.8 Gestaltning ... 11
4.9 Blogg ... 11
5 Teori och tolkningsram ... 11
5.1 Sociokulturell teori ... 11
5.2 Lek -‐ teorier och begrepp ... 12
5.2.1 Definition av lek ... 12
5.2.2. Absorption ... 13
5.2.3. Sociala lekregler ... 13
5.2.4 Förutsättning för lek ... 13
5.4 Läroplan/styrdokument ... 14
6 Tidigare forskning ... 14
6.1. Det viktigaste är att få leka ... 14
6.2 Lek och läroplan -‐ Möten mellan barn och lärare i förskola och skola ... 14
6.3 Den lekande människan ... 15
7 Bearbetning och analys ... 15
7.1 Första försöket: Konstruktionslek; Kojbygge i ateljén på Konstfack ... 16
7.2 Andra försöket: Konstruktionslek: Kojbygge I ateljén på Konstfack ... 17
7.3 Tredje försöket: Lek på egen hand ... 18
7.4 Fjärde försöket: ... 20
7.5 Femte försöket: ... 21
7.6 Sjätte försöket: ... 21
7.7 Analys av försök 6 ... 25
7.7.1. Förutsättning för lek ... 25
7.7.2. Absorption ... 26
7.7.3. Fantasi och kreativtitet ... 26
7.7.4. Sociala lekregler ... 27
7.7.5. Samspel ... 27
7.7.6. Situerade aktiviteter ... 27
7.7.7. Medierad aktivitet ... 28
8 Tolkning och resultat ... 28
8.1 Vilka lärande-‐ och konstnärliga processer synliggörs då den vuxne försätts i ett ramverk för barnets lek? ... 28
8.1.1. Behov av trygghet ... 28
8.1.2. Prestationskrav ... 28
8.1.3. Behov av att vara ostörd ... 29
8.1.4. Absorption ... 29
8.1.5. Lekram och Sociala lekregler ... 29
8.1.6. Samspel ... 29
8.1.7. Kreativitet och fantasi ... 29
8.1.8. Medierad aktivitet ... 30
8.2 Hur skulle dessa processer kunna användas som en metod för lärande i bildämnet? ... 30
9 Slutdiskussion ... 31
Källförteckning ... 32
Tryckta källor ... 32
Otryckta källor ... 33
Internetkällor ... 33
Bildförteckning ... 33
Bilagor ... 34
Bilaga 1 – Gestaltning, beskrivning ... 34
Bilaga 2 – Gestaltning, foto ... 35
Bilaga 3 – Gestaltning, foto ... 36
1 Inledning 1.1 Introduktion
Min ingång i det här arbetet grundar sig i mitt intresse för lek, hur den tar sig uttryck och vilket lärande som yttrar sig i leken. Som barn och upp till sena tonåren lekte jag mycket med mina yngre systrar. Vi kunde bygga kojor, leka detektiv, bygga dammar och skapa hela samhällen för dockor. I leken lärde jag mig till exempel samarbete, konflikthantering, konstruktion, problemlösning och upplevde en social och emotionell utveckling. I leken var jag i ständig kontakt med fantasi och kreativitet. Att den sortens lek försvann upplevde jag främst berodde på en känsla av att vara för gammal för den typen av aktivitet. Det var alltså inte en naturlig utveckling utan snarare ett svar på omgivningens krav. Jag tror att vi leker även som vuxna men att det ser ut på ett annat sätt; att lek kan ersättas av andra ord som kreativitet och skapande, något jag iakttagit i skillnaden mellan läroplanen för förskolan och läroplanen för gymnasiet.
Jag tror dock att det är svårt att göra en direkt översättning från lek till kreativitet då lek som begrepp är diffust och har många olika beskrivningar.
Däremot tar jag fasta på är att leken har kreativa inslag och kan vara lustfylld.
Som blivande bildlärare är det därför intressant att pröva leken som en pedagogisk och konstnärlig metod även för dem som inte längre är barn.
1.2 Bakgrund
Begreppet lek är svårdefinierat. Johan Huizinga, nederländsk filolog, kulturhistoriker och professor i allmän historia menade t.ex. att ”…lek är en frivillig handling eller sysselsättning som förrättas inom fastställda gränser i tid och rum i enlighet med frivilligt accepterande men obetingat bindande regler: den är i sitt eget ändamål och åtföljes av en känsla av spänning och glädje och medvetandet av något som är ”annorlunda” än det ”vanliga livet”.1 Birgitta
Knutsdotter Olofsson, professor och lekforskare, menar att vi kan byta ut orden konst och skapande mot lek och lekande.2 Leken är samtidigt något alla människor har en relation till och som därför bör ses som en viktig tillgång oavsett ålder. Som blivande bildlärare blir därför styrdokumenten högst relevanta. Vilken roll har leken i läroplanen? I läroplanen för gymnasiet står det följande;
1 Huizinga, Johan (1945), Den lekande människan: (homo ludens). Stockholm: Natur och Kultur, s.38.
2 Knutsdotter, Olofsson, Birgitta (2003), I lekens värld. 2.uppl., Stockholm: Liber, s.54.
2 Knutsdotter, Olofsson, Birgitta (2003), I lekens värld. 2.uppl., Stockholm: Liber, s.54.
Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja att pröva och omsätta nya idéer i handling och att lösa problem. Eleverna ska i skolan få utveckla sin förmåga att ta initiativ och ansvar och att arbeta både självständigt och tillsammans med andra.
I läroplanen för gymnasiet förkommer ordet lek ingenstans samtidigt som det står att skolan ska stimulera kreativitet, nyfikenhet, samarbete och problemlösning. Tittar vi på förskolans läroplan så ser vi att det är just den rollen leken har;
I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem. Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter.”3
Den slutsats jag drar av läroplanens formuleringar för gymnasiet är att leken, eller som lek tolkats, inte längre anses ha en viktig roll i unga människors liv. I läroplanen för estetiska programmet läser jag fortsättningsvis;
Centralt för utbildningen är att eleverna ska skapa, uppleva och tolka konst och kultur.4
Samtidigt ses leken som en tolkning av det barn är med om och något som skapar mening. När jag undersökt hur förskolor förhåller sig till konst och lek har jag upptäckt att det finns
förskolor som jobbar med just detta. Ett exempel på det är Sjöhästens förskola i Malmö som jobbat med Land art även kallat jordkonst5. På förskolan tolkas Land art som naturkonst där de skapar med naturmaterial i naturen. Vidare finns det även konstnärer som jobbat med lek eller haft konstnärliga projekt kopplat till lek.
1.2.1 Konstnärliga projekt kopplade till lek
Följande projekt har varit inspirerande för den här uppsatsen genom hur leken används som en estetisk uttrycksform.
Konstnärsgruppen WeWorkInAFragileMaterial gjorde ett platsspecifikt verk med titeln It’s the Result that Counts. Verket är ett tredimensionellt brädspel på Gustavsbergs Konsthall
3 Läroplanen för förskolan, www.skolverket.se, s6, 2016-05-12.
4 Examensmål för det estetiska programmet, www.skolverket.se, s.227, 2016-05-12.
5 Björklund, Sanne, Land art på Sjöhästens förskola http://pedagog.malmo.se/2015/02/27/mer-‐land-‐art/
2016-‐05-‐12.
2009 inom vilken gruppen har agerat. Gruppen använde paintball till att dekorera arbetet i en våldsam process. Konstnärsgruppen utvecklade anläggningen under en gemensam
arbetsprocess men inom en given struktur. I detta fall utgör galleriet strukturen för reglerna i ett spel där resultatet är det som räknas.
Modellen: en modell för ett kvalitativt samhälle var ett initiativ av konstnären och arkitekten Palle Nielsen, skribenten Gunilla Lundahl med flera och manifesterades i en äventyrslekplats för barn som installerades på Moderna Museet 1968.
Konsten är aktion menade Gunilla Lundahl6.
Anders Jakobsen/Lagombra gjorde utställningen Obstacle Course på Gustavsbergs konsthall.
I utställningen sammanfördes arkitektur, slöjd och träningsredskap i en platsbyggd hinderbana där besökarna erbjöds en helt ny form av fysisk konstupplevelse.
Göteborgs Internationella Konstbiennal 2013 undersökte och reflekterade över två viktiga ingredienser i konstnärlig och politisk diskurs; leken och den radikala fantasin. Där
presenterades en mångfald av curatoriska perspektiv och konstnärliga strategier skapat utifrån konstnärliga strategier där lekfullhet och humor haft en central roll. Frågor som behandlades på biennalen var: Vilken är lekens förvandlingskraft? Hur kan lekfullhet påverka eller hjälpa den radikala fantasins yttringar? Vad menas egentligen med en radikal fantasi? Vågar vi fortfarande föreställa oss en annorlunda värld och genom leken ifrågasätta våra liv och vårt samhälle?7
Dessa konstnärliga projekt utgår ifrån leken som en kunskapande estetisk uttrycksform. Den kan till exempel ifrågasätta, påverka genom en fysisk upplevelse, eller genom sin förmåga att se världen i ett ”som om”. En ytterligare tillgång i leken är just att vi alla har en relation till den.
Platon menade att leken är grunden till all utbildning vilket görs tydligt i förskolans styrdokument men kan leken också ha ett värde som en metod i bildämnet på gymnasiet?
1.3 Syfte
I den här undersökningen använder jag mig av förskolans och gymnasiets styrdokument för att visa på lekens förskjutning. Jag har valt att främst undersöka konstruktionsleken. Som blivande bildlärare vill jag titta på vilka konstnärliga och lärande processer som synliggörs i
6 http://www.konsthantverkisverige.se/1/pdf/konsthantverk-‐i-‐sverige-‐del-‐1_09.pdf, http://www.konsthantverkisverige.se/ s.113, 2016-‐06-‐11.
7 http://www.rodastenkonsthall.se/index.php/rs_events/view/gibca, PLAY! Recapturing the Radical Imagination www.rodastenkonsthall.se, 2016-‐05-‐12.
leken med syftet att utveckla pedagogiska och konstnärliga strategier för både lärare och elever.
1.4 Frågeställning
Vilka lärande- och konstnärliga processer synliggörs då den vuxne försätts i ett ramverk för barnets lek?
Hur skulle dessa processer kunna användas som en metod för lärande i bildämnet?
2 Empiri
Jag har iscensatt fem olika leksituationer med deltagare och ett försök med lek på egen hand.
Första försöket var ett kojbygge i ateljén. Andra försöket var också ett kojbygge. Tredje försöket var lek på egen hand och starten på mitt gestaltningsarbete.
Fjärde försöket var kottkrig i skogen. Femte och sjätte försöket var konstruktionslek i skogen på samma plats. Under projektets gång har jag använt mig av en blogg som en
processdokumentation. Jag har även fört anteckningar efter varje tillfälle. Samt vid sista lektillfället spelat in både med film och ljud. Då jag inriktat mig på konstruktionslek har det fjärde försöket inte stått i fokus för min analys, däremot gav samtliga lektillfällen insikter till revidering eller frågor och svar som hjälpt undersökningen vidare.
3 Urval och avgränsning
Då den inre erfarenheten i leken kan vara svår att få fram bara genom att observera så har jag valt att själv delta i mina försök till lek och även leka på egen hand.
Gruppleken är viktig då jag lutat mig mot ett sociokulturellt perspektiv där det inre tänkandet föregås av yttre tänkande tillsammans med andra. Jag har avgränsat mig till konstruktionslek men varit öppen för att andra typer av lekar kan uppstå. Valet av lek handlar om
konstruktionslekens koppling till bild och form. Arne Trageton skriver: “Konstruktionslekar är nära besläktade med bild och form, i synnerhet skulptur och bruksform (arkitektur och design).”8 I försöken har jag valt plats, verktyg och även till största delen valt material.
Samtliga deltagare räknas som vuxna och var i åldern mellan 24-37 år. Detta beror dels på att jag söker konstnärliga strategier både för lärare och elever, dels att jag hade svårt att få
8 Trageton, Arne (2009), Lek med material,-‐ konstruktionslek och barns utveckling. 2. Uppl. Stockholm:
Liber, S. 169.
tillgång till deltagare som ville, kunde eller hade tid att leka. Mitt urval av deltagare blev därför medstudenter och vänner i min omgivning.
Ett försök var planerat med en grupp elever som gick första året på estetiska programmet men på grund av tidsbrist kunde de inte delta.
4 Metod
Jag har använt mig av ett metodpluralistiskt förhållningssätt. Här nedan följer kort en beskrivning kring vilka metoder jag inspirerats och använt mig av.
4.1 Konstnärlig forskning
Konstnärlig forskning avser forskning inom ett konstnärligt område. Konstnärlig forskning grundas i konst som gestaltande kunskapsform och undersökande praktik. Forskningen utförs genom konstnärligt arbete med stöd i undersökande metoder och teoribildning som kan hämtas från andra forskningsområden.9
4.2 Etnografisk metod
Den etnografiska metoden som huvudsakligen grundar sig på empirisk forskning.
Etnografi hänvisar som ämne till studiet av kulturer och grupper – deras livsstilar, uppfattningar och övertygelser. På så vis har etnografin en tendens att betona vikten av att förstå saker ur de involverades synvinkel. 10
Etnografi kan användas för att pröva teorier. Den etnografiska forskningen beskriver och undersöker aktörernas uppfattningar. Den grundar sig på direkt observation genom fältarbete.
11Genom att försöka förstå hur leken tar sig form i den vuxna kroppen har jag valt ut platser där vi lekt, observerat vad som händer, fört anteckningar, gjort intervjuer och deltagit i de sociala skeenden som leken fört med sig så långt som möjligt.
Deltagande observation innebär att forskaren deltar i aktiviteter som aktörerna utför.
9 https://publikationer.vr.se/produkt/arsbok-‐kfou-‐2015-‐fran-‐konstnarlig-‐hogskola-‐till-‐universitet/
Catharina Dyrssén mfl, vetenskapsrådet, konstnärlig forskning – årsbok 2015, Från konstnärlig högskola till universitetet. s. 12, 2016-‐05-‐12
10 Denscombe, Martyn, (2009) Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. 2.uppl. Lund: Studentlitteratur s. 91 f.
11 Ibid s. 105
Observatören samlar på sig data genom att delta i gruppens dagliga liv.12Då jag iscensatt situationer som inte handlar om deltagarnas vanliga liv utan snarare tittar på aktiviteterna hos deltagarna i dessa situationer så vill jag mena att jag just inspirerats av denna metod.
Jag har även använt mig av kritisk etnografi:
Kritisk etnografi står inte i direkt opposition till konventionell etnografi utan erbjuder snarare ett tänkande om relationen mellan kunskap, samhälle och politisk aktivitet. Det finns således en inbyggd vilja att förändra världen genom att beskriva, analysera och granska annars gömda agendor och maktkoncentrationer. 13
Detta förhållningssätt har varit viktigt i min insamlingsmetod då jag använt mig av konstruktionslek, en av de vanligaste formerna av lek i förskolan, med vuxna deltagare.
Förskolans styrdokument, liksom samtliga läroplaner är utfärdade av regeringen och har en politisk grund. Då jag låtit vuxna människor försättas i ramverket för barnens lek så
undersöker jag även kritiskt styrdokument och teorier om lek i relation till den vuxna individen.
Visuella verktyg som filmkamera och mobilkamera har använts som verktyg för att dokumentera visuella yttringar i leken men även fungerat som redskap för den analys som gjorts.
4.6 Workshops
I min text kommer jag att kalla mina workshops för försök. Med hänvisning till Margaretha Öhman som menar att utforska, hantera, konstruera och transformera material är att leka så har mina försök mer eller mindre utgått ifrån de konstruktionslekar jag gjort som barn.14 I de fem olika försök jag gjort har det varit lek i grupp. Artefakter har använts även i gruppleken såsom verktyg eller olika material (kartonger, tyg, tejp, snören och material som fanns i skogen).
12 Aspers, Patrik (2011), Etnografiska metoder: att förstå och förklara samtiden. 2.,[uppdaterade och utökade] uppl. Malmö: Liber., s. 109
13 http://bada.hb.se/bitstream/2320/4578/5/Pedrapport2008nr4.pdf ,
Dovemark, Marianne, En skola -‐ skilda världar, Segregering på valfrihetens grund – om kreativitet och performativitet i den svenska grundskolan. s. 9, 2016-‐05-‐12.
14 Öhman, Margareta (2001), Det viktigaste är att få leka!. Stockholm: Liber, s. 33.
4.7 Fokusgrupper
Fokusgrupper utgör ett särskilt sätt att utnyttja gruppdynamik. De består av en liten grupp människor som har sammanförts av en ”moderator” för att undersöka attityder och
uppfattningar, känslor och ideér inom ett speciellt ämnesområde. Mötet utgår ifrån ett fokus eller en erfarenhet som gruppen har en liknande kännedom om; det läggs särskild vikt vid interaktionen inom gruppen som ett sätt att få fram information.15 Jag har under dessa möten tagit rollen som moderator trots att jag samtidigt varit deltagande.
4.8 Gestaltning
I min gestaltning har jag tillverkat ett objekt och skrivit en text som handlar om mitt eget försök till lek som vuxen. Den leken handlade om att under kontrollerade former våga utmana min rädsla för höjder. Som barn kunde jag lägga mig på rygg och skjuta upp höften och benen mot himlen och ligga så till dess att himlen såg ut som hav. Jag kunde föreställa mig hur jag hängde från en klippkant och närsomhelst skulle falla mot havet. Känslan var så nära
verklighet att jag kände samma yrsel som om den var på riktigt. Denna lek ville jag pröva som vuxen men märkte att jag inte längre orkade hålla den fysiska ställning, där jag skjuter upp höften och benen mot himlen, att det krävdes ett fysiskt hjälpmedel till att återerövra en i barndomen helt absorberande aktivitet.
4.9 Blogg
Under mitt arbete med uppsatsen och gestaltningen har jag fört en blogg.16 Bloggen kan ses som ett medierat redskap som både hjälpt mig att minnas och reflektera kring mitt
undersökande.17 I bloggen finns både min process med min egen lek samt bilder och tankar kring de försök jag gjort med deltagarna.
5 Teori och tolkningsram 5.1 Sociokulturell teori
15 Denscombe (2009), s. 237.
16 http://gamleyo.tumblr.com/ 2016-‐05-‐19.
17 Säljö, Roger (2000), lärande i praktiken – Ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma, s.80.
Vygotskij menade att inre processer - det som finns inuti huvudet - har föregåtts av yttre aktiviteter tillsammans med andra, med stöd av hjälpmedel, i specifika kulturella miljöer.18
Vygotskij pekar ut kännetecken för aktiviteter som leder till utveckling och lärande; att psykologiska processer ska förstås som aktiviteter som har sin grund i människors faktiska och praktiska liv. Att det inre tänkandet har föregåtts av yttre tänkande tillsammans med andra. Att vi möter världen genom hjälpmedel, det vill säga genom verktyg och tecken, där denna yttre aktivitet föregår inre tankearbete. Detta kallar Vygotskij kulturellt medierad aktivitet. Med mediering menas att det finns något mellan individen och miljön. Vygotskij menar också att aktiviteterna alltid är situerade vilket betyder att de till exempel äger rum i kulturella kontexter, rum och platser. Att vi heller inte bara kan använda oss av relationer, hjälpmedel och situationer utan vi kan omskapa dem genom kreativa aktiviteter. I kreativitet kan vi använda vardagliga element på nya sätt. Vygotskijs tankar om det sociokulturella perspektivet bidrar till att se leken som en social aktivitet, där människor lär sig gemenskap med varandra. 19
Säljö menar att begrepp som samspel och kommunikation är centrala i ett sociokulturellt perspektiv. Att lärandet sker i den interaktion som uppstår i möten med andra människor när de samspelar och kommunicerar. Att det man tar med sig från en sådan interaktion används längre fram för att förstå och kommunicera i andra situationer. 20
5.2 Lek - teorier och begrepp
5.2.1 Definition av lek
Flertalet lekforskare utgår från fyra huvudformer av lek:
Funktionslek - psykomotorisk lek o dyl.
Rollek - sociodramatisk lek o dyl.
Regellek
Konstruktionslek - lek med material, bygglek, bild och form
18 Strandberg, Leif (2009), Vygotskij i praktiken: bland plugghästar och fusklappar. 2. uppl. Stockholm:
Norstedt., s. 10.
19 Ibid s. 11.
20 Säljö (2000), s. 108.
Trots att konstruktionslek dominerar i förskolan har flertalet av forskare valt att skriva om rollek.21 Jag ansluter mig till den definition av lek där leken framhålls som frivillig, inre- motiverad, inrestyrd, ofta ”låtsas som om”, med andra ord ett subjektivt fenomen.22 Leken har karaktären av att absorbera den lekande intensivt och ytterligt. Leken utspelar sig innanför lekramen. De lekande markerar genom signaler att det är lek och att det finns en skillnad på verklighet och fantasi. Innanför lekramen följer lekarna vissa principer och därmed följer det som är utanför andra principer.23 Leken skapar därmed regler och kan ibland även vara regler.
24 Huizinga beskriver att lek också är skapande av kultur. 25 I mina försök har jag främst inriktat mig på konstruktionslek då den har starka kopplingar till bild och form, något jag återkommer till.
5.2.2. Absorption
Att vara absorberad innebär att det koncentrerade subjektet upphäver distinktionen mellan sig själv och objektet. Den lekande är absorberad (objekt) och absorberande (subjekt) på en och samma gång, men pga sin absorbtion omedveten om annat än leken.26
5.2.3. Sociala lekregler
Birgitta Knutsson Olofsson har skrivit en omfattande bok om lekforskning och lekteori Lek för livet där hon definierar sociala lekregler:
Samförstånd - betyder att deltagarna ska vara överens om att de vill leka och vad de vill leka.
Leken är frivillig och den som inte vill leka behöver heller inte det.
Ömsesidighet - betyder att deltagarna behöver anpassa sig efter varandra i ett ömsesidigt samspel.
Turtagande - betyder att deltagarna turas om att bidra och bestämma.27 5.2.4 Förutsättning för lek
Den mest grundläggande förutsättningen för lek är trygghet. Frihet från krav på prestationer i leken är viktigt. Prestationskrav blir ett hinder för det som Knutsdotter Olofsson menar är självförglömmelsen. 28 En annan viktig förutsättning är ostördhet.29
21 Jensen(2013), s. 24.
22 Trageton (2009), s. 11.
23 Jensen (2013), s. 142.
24 Berg, Lars-‐Erik (2010), Den lekande människan. Malmö: Studentlitteratur, s. 118.
25 Trageton (2009), s. 23.
26 Berg, Lars-‐Erik (2010), Den lekande människan: en socialpsykologisk analys av lekandets dynamik. 1.
uppl. Lund: Studentlitteratur. s. 150.
27 Jensen (2013), s. 143.
28 Knutsdotter, Olofsson (2003), s. 26.
5.4 Läroplan/styrdokument
”Läroplanen är den förordning som utfärdas av regeringen och som ska följas av de verksamheter som omfattas av förordningen. I läroplanerna beskrivs verksamheternas värdegrund och uppdrag samt mål och riktlinjer för arbetet.”30
I den här undersökningen använder jag mig av förskolans och gymnasiets styrdokument för att visa på lekens förskjutning. Då styrdokumenten utfärdas av regeringen blir den
förskjutningen även en politisk aspekt och i sin tur något som går att förändra. Leken anses som viktig för barns utveckling och lärande.31Målet för förskolan är att barnen
”utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama.”32I förskolans läroplan sammankopplas leken tydligt med estetiska uttrycksformer samt att leken har ett värde i att förmedla upplevelser. Tittar man på målen för det estetiska programmet så ska elever ges möjlighet att arbeta skapande. Eleverna ska även ges möjlighet att individuellt och i samverkan med andra utveckla förmågan att kommunicera tankar och idéer med estetiska uttrycksmedel.33 Där estetiska programmet inte beskriver estetiska uttrycksmedel tydliggör läroplanen leken som en estetisk uttrycksform.
6 Tidigare forskning
6.1. Det viktigaste är att få leka
Margaretha Öhman är en legitimerad psykolog, barnkulturvetare och familjeterapeut som skrivit boken Det viktigaste är att få leka som handlar om olika perspektiv på lek och vad den betyder för barn. Boken beskriver olika teorier om lek men även lekens olika funktioner såsom förhandling, förvandling, narrativ och improvisation.34
6.2 Lek och läroplan - Möten mellan barn och lärare i förskola och skola
En studie av Eva Johansson & Ingrid Pramling Samuelsson som handlar om att utmana och pröva den dikotomi mellan lek och lärande i pedagogisk forskning och praxis. Att integrera lek och lärande för små barn är varken självklar eller problemfri för lärare och forskare. Syftet
29 Ibid s. 28.
30 regelverk, läroplanen www.skolverket.se , 2016-‐05-‐12.
31 Läroplan för förskolan, www.skolverket.se, s.6, 2016-‐05-‐12.
32 Ibid s.10
33 Examensmål för estetiska programmet, www.skolverket.se, s.43, 2016-‐05-‐12.
34 Öhman (2001).
med studien är att bidra till en diskussion om relationer mellan lek och lärande – och deras betydelse för barn och lärare i förskola och skola. Det jag tar med mig från denna studie är att då leken varken är fri från makt, hierarkier eller positioneringar krävs en sensitiv lärare som kan hjälpa barn i deras lärande. Studien hänvisar också till vikten av deltagande, att då lärare deltar i barns lek uttrycker de samtidigt att lek är viktigt.35
6.3 Den lekande människan
Lars-Erik Berg är lärare och forskare och har gjort en socialpsykologisk framställning om lek med inspiration från bl.a. sociologi, psykoanalytisk teori och kulturhistoria. Bergs slutsatser är att lekattityden är en viktig komponent i mänskligt handlande, och att vi bör förändra det invanda synsättet som skiljer lek från arbete och allvar.36
7 Bearbetning och analys
Här följer en beskrivning av de försök till lek som gjorts. De första fem försöken kommer att avslutas med reflektioner som leder mig in på mitt slutliga och sjätte försök. Det sjätte försöket avslutas med en analys. I analysen tittar jag på försöket utifrån sociokulturella aspekter och lekdefintioner; situerade och kulturellt medierade aktiviteter, kommunkation, absorption, samspel, samförstånd, ömsesidighet, turtagande, lekram samt den förutsättning som krävs för lek.
35 Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid (2006), Lek och läroplan: möten mellan barn och lärare i förskola och skola. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis.
Tillgänglig på Internet: http://hdl.handle.net/2077/19096, s. 185-186.
36 Berg(2010).
7.1 Första försöket: Konstruktionslek; Kojbygge i ateljén på Konstfack Deltagare: medstudenter Axel, Frida, My, Sophia och Anton
Första kojbygget gjordes inom ramen av en timme med material såsom trä, tyg, vävtejp och flyttkartonger. Deltagarna fick använda verktyg som brytkniv och häftapparat. Jag inledde med att låta dem skriva ner ett ord eller en mening som de tänkte på när de hör ordet lek. Det som skrevs ner var av mindre vikt, utan det handlade om att redan innan vi startade associera aktiviteten till lek. Jag valde aktivitet, kojbygge och valde material samt plats. Det uppkom frågor kring hur materialet fick användas. Jag visade genom handling och tal att materialet fick skäras i, rivas, knäckas, sättas upp och tas sönder eller göras om. Därefter lät jag gruppen bestämma hur kojan skulle konstrueras. Detta gjorde att det fanns utrymme för de sociala lekreglerna. Turtagandet visade sig genom att jag avsade mig rollen som ledare för projektet och började istället skära i kartongen. Inom gruppen turades de om att bestämma även om inte alla bestämde. Vissa valde att istället fråga någon i gruppen vart de skulle placera eller tillföra något. My valde att sätta samman de platta kartongerna så att de blev fyrkantiga byggstenar.
Axel var mer drivande i att bygget skulle bli stort och satte kartongerna på varandra. Sophia gick mer inför tygernas placering. Anton ville göra ett fönster med träbitar som han gjorde vid sidan av. Frida valde att fästa en bit tyg på en pinne. Gruppen kom överens om en
konstruktion som skulle kunna rymma minst två personer. Som deltagare upplevde jag att alla fick chansen att tillföra något till kojan. Efter cirka en timme var konstruktionen klar.
Reflektion: Hur påverkade gruppens storlek förutsättningarna för lek? Jag funderade även på min roll som deltagare, hur deltagarna tolkade mitt deltagande, mina instruktioner,
materialet och vilka ledtrådar verktygen gav. Jag funderade på den initiala osäkerheten kring hur materialet fick användas. Att deltagarna behövde tydliga instruktioner. Vad händer om jag inte säger kojbygge utan tillhandahåller ett material och en plats och ett önskemål om konstruktionslek?
7.2 Andra försöket: Konstruktionslek: Kojbygge I ateljén på Konstfack Deltagare: medstudenter Frida och Sophia
Jag hade även valt att minska antalet till två deltagare för att få en tydligare översikt på vilka kunskapande och kreativa processer som framträdde. Jag ville hålla detta försök mer öppet och sa att de inte behövde bygga en koja utan kunde tänka utifrån konstruktioner. Detta utgjorde en viss osäkerhet vilket jag märkte genom frågor kring vad jag menade med
konstruktioner och huruvida denna konstruktion behövde vara gemensam. Jag svarade att de inte behövde jobba tillsammans. Jag lät deltagarna själva riva kojan från förra försöket. Jag ville se om det påverkade inställningen till materialet. Jag upplevde att startsträckan blev kortare eftersom de fick chansen att dekonstruera. Deltagarna jobbade initialt inte med en gemensam konstruktion. Däremot var utrymmet där konstruktionen skulle uppföras
förhållandevis litet vilket gjorde att deltagarnas individuella konstruktioner behövde samspela med varandra. Eftersom material sammansattes utan att det för den skull hade ett tydligt mål föreföll detta som en öppning för tolkning av vad konstruktionerna såg ut som. Flera gånger hörde jag frasen ”det ser ut som”.
Bygget tog ungefär 30 minuter.
Reflektion: Jag upplever att bygget i ateljén både tillförde och begränsades av deltagarnas erfarenhet av platsen. Ateljén på Konstfack har en inneboende egenskap av att vara en plats vi ska skapa på. Detta kanske gjorde att deltagarna inte behövde särskilt lång tid för att komma igång med arbetet. Däremot blev deltagarna påminda om sina egna arbeten då de fanns i rummet vilket störde koncentrationen. Leta upp en plats med andra möjligheter och kapital.
7.3 Tredje försöket: Lek på egen hand
”I leken kan man öva, pröva, uttrycka och lära sig bemästra sina känslor. Mycken lek handlar om känslor, särskilt de starka farliga känslorna, som man måste ha under kontroll: rädsla, skräck, hot och aggression. I lekens form kan man pröva olika känslor.”37
När jag var liten ville jag utmana min höjdskräck. Det var i leken jag kunde pröva min rädsla i ett säkert ”som om”. I min lek använde jag kroppen genom att skjuta upp höften och benen mot himlen och låta kroppen vila mot skuldrorna och huvudet. Jag låtsades att himlen var havet och att jag hängde från en klippkant och snart skulle jag falla. Jag minns att detta var något jag gjorde många gånger då leken framkallade en känsla av svindel, som om det var på riktigt. Jag ville nu som vuxen nu att göra samma sak men misslyckades. Jag orkade inte lyfta upp mig på det sättet. Jag ville bygga ett hjälpmedel som kunde hjälpa mig att leka, vilket inte bara återspeglade min fysiska problematik utan även inställningen till lek. Där fanns en rädsla för att förlorat tillgången till en lekvärld som en gång fanns. Jag började tänka utifrån
material, vad behövde jag för att kunna leka den leken? Genom att se det som en
konstruktionslek kunde jag kanske komma åt mina egna processer i leken och samtidigt hålla mig inom samma fält. Konstruktionsleken gav mig en helt ny frihet i skapandet. Ett exempel på det var att jag lät Sophia lyfta mina ben så att My kunde fotografera i vilken vinkel som ryggen behövde vara i. Jag mätte min rygg och utifrån fotografiet mätte jag vinkeln. Denna metod uppkom enbart eftersom jag upplevde att jag nu fick lov, genom att det var en lek, att experimentera. Utifrån mina mått gjorde jag sedan modeller som inte var skalenliga utan skissade i materialet. Sedan valde jag material, ett skivmaterial i gran, eftersom jag inte prövat det förut. Därefter mätte jag och sågade ut bitarna efter vad jag trodde kunde fungera.
Därefter började jag sätta ihop alla delar. Slutligen var konstruktionen sammansatt. Jag prövade och kände efter. Den var svår att häva sig upp i. Jag tog därför några klossar och fäste dem på vardera sida så jag kunde dra kroppen uppåt. Jag ville även kunna bära med mig konstruktionen ut så jag köpte en begagnad väska och tog loss axelremmen, skruvade i två skruvöglor och hakade fast axelremmen. När jag nu prövade den märkte jag att den inte var så bekväm för min kropp. Jag behövde något för huvudet. Så jag tog lite skumgummi hemifrån och ett tygstycke och sydde en kudde. För att konstruktionen skulle vara praktisk så behövde kudden ett eget fack. Jag gjorde därför en lucka på baksidan där kudden kunde få plats.
Fortfarande kändes konstruktionen inte klar. Jag ville dekorera den på något sätt. Själva arbetet med att måla konstruktionen tog lång tid. Jag prövade en djärv rosa färg först. Sedan
37 Knutsdotter, Olofsson (2003), s. 133.
tejpade jag och spraymålade linjer. Sedan målade jag om den i en annan turkos färg. Jag tillbringade sedan några dagar med att med fin pensel göra mina linjer rakare. Under den dekorativa delen av processen upplevde jag att det blev det mer en kamp för mig att försöka vara friare i mitt uttryck. Fram tills punkten att konstruktionen skulle ställas ut kände jag även en tveksamhet kring axelremmen och de fästen som satt på den. Jag hade försökt måla bort den svarta färgen på spännena med en turkos plastfärg. Detta innebar att färgen skulle skavas bort så fort jag lyfte konstruktionen. Jag bytte spännena mot mer praktiska karbinhakar. När konstruktionen var klar skulle jag pröva att leka med den. Jag ville hitta en avskild plats, en plats där ingen såg mig. Eftersom jag inte ville vara utsatt. Jag tog mig till en plats utanför Stockholm eftersom jag eftersökte en plats där sikten var fri och ostörd från byggnader, träd och människor. Själva den fysiska upplevelsen av att häva sig upp i den ställningen kändes obekväm. Solen låg på så jag kisade mot himlen. Jag tänkte ungefär och samtidigt: Kroppen är väldigt liten i relation till himlen. Träet är för hårt mot skuldrorna. Fötterna är fortfarande på samma avstånd. Det känns som huden stretchas ut vid ryggslutet. Varför går det inte? Vad är det jag ska göra? Hur är det jag ska titta? Sedan orkade jag inte längre hålla uppe fötterna.
Det gick inte.
Reflektion: Jag lade märke till att jag absorberades under konstruktionen av ”leksaken”. Jag som lekande var absorberad (objekt) och absorberande (subjekt) på en och samma gång, men pga min absorbtion omedveten om annat än leken. Detta kunde jag se praktiskt genom en skev tidsuppfattning då jag ofta missade lunch eller middag och satt uppe sent på natten. Jag kunde också märka det genom att jag inte alltid uppfattade det som hände i omgivningen.
Konstruktionsleken gav mig utrymme till att våga pröva och experimentera. Kunskapandet yttrade sig främst i konstruktionens sammansättning. Till exempel hur bitarna skulle sågas ut,
att det går att ta ut vinklar från ett fotografi och att det går att såga av ett pianogångjärn med en bågfil. När jag skulle leka med konstruktionen gick det inte. Jag lärde mig att stress och miljö påverkade min förmåga att hamna i ett meditativt tillstånd. Att jag tänkte produktivt på lek. Jag ville också vara långt bort från stan. Jag ville vara ostörd och jag ville inte synas.
Inte vara visuellt avvikande.
7.4 Fjärde försöket:
Deltagare: Alexandra, Sebastian och Erik
Jag hade beslutat mig för att vi skulle pröva en kortare styrd lek på väg till skogen där deltagarna skulle komma på en egen lek. Detta gjorde jag för att deltagarna tidigt skulle placeras i lek. Innan vi satt igång fick jag frågan om vad de förväntades göra. Jag berättade att jag ville att de skulle utforma en egen lek med material. Det uppstod en kort förvirring av detta och det kan ha att göra med att de som grupp uppfattat situationen som en styrd aktivitet.
Redskap delades ut: var och en fick en brytbladskniv och en bit tjockare snöre. På väg till platsen skulle vi leka min styrda lek som handlade om att smyga och undvika att bli sedd. Då jag berättat om leken visade Alexandra ett mindre missnöje och uttryckte att hon inte ville bete sig konstigt utomhus. Då lek är frivilligt så valde Alexandra också att avstå. Erik och Sebastian ville däremot pröva leken så vi gav oss av. Direkt när vi kom ut från porten sprang vi snabbt från ena gömstället till det andra. Hukandes och fnittrandes bakom bilar, träd och väggar. Vid detta tillfälle blev jag absorberad av leken och tänkte inte på hur omgivningen såg oss. Platsen jag valt ut var en liten skog med några halvfärdiga kojbyggen. Det fanns även en stor hög med pinnar och grenar. När vi kom fram så satte jag mig på marken vid högen av pinnar och frågade vad de ville göra. Alexandra ville leka på egen hand, hon ville tälja vassa pinnar sa hon. Erik och Sebastian ville leka kottkrig. Gruppen kom till slut till ett samförstånd att alla skulle delta i ett kottkrig och därefter utformades regler. Reglerna var följande; det var två lag, varje lag hade ett fort och en ”helig graal” att försvara. Blev man träffad av kottar skulle man bli stillastående ett visst antal sekunder. Efter att vi kommit överens om regler så hade vi delat upp oss i lag och satte igång att leka. Bortsett från att det inte blev den typen av konstruktionslek jag avsett så kunde jag se att vi fortfarande lekte med material. Kottkriget höll på i cirka två timmar.
Reflektion: Deltagarna behövde instruktioner till lek. Då Alexandra inte ville delta undrade jag om att vi just synliggjort en norm för hur vi som vuxna ska bete oss i offentliga
miljöer?38Det behövdes ingen förklaring på kottkrig då deltagarna hade förkunskaper som tydde på tidigare lek i skogen. Jag lärde mig att reglerna för leken enade gruppen. Att materialet och platsen var avgörande för hur leken skulle formas. Dels såg deltagarna till vilket material som fanns på platsen: kottar och pinnar. Sedan användes även de verktyg och material jag delade ut. Jag använde mitt snöre för att knyta runt halsen och genom en ögla i tröjan så jag kunde ha en massa kottar i en kängurupåse på magen. Erik och Sebastian använde snöret för att binda fast graalen som motståndarlaget skulle stjäla. Brytbladskniven användes för att frigöra graalen. I relation till verken Obstacle Course, Modellen och It’s the result that counts, funderar jag på vilken betydelse platsen har för huruvida vi tolkar det som konst eller lek. Ett kottkrig på en konsthall ger leken en annan innebörd.
7.5 Femte försöket:
Jag tog med Erik, som tidigare varit delaktig i kottkriget, till samma skog vi befunnit i oss senast. Jag hade med mig snören och garn samt varsin brytbladskniv.
Erik var rastlös till en början och ville ha direktiv. Jag frågade vad han ville göra och han svarade att han kunde göra något som liknade en slags offerplats i träden. Han ville inte bli filmad. Jag ville filma då jag ansåg att mina anteckningar varit otillräckliga. Efter en stund fick jag dock filma om jag filmade bakifrån. Då han kommit på vad han ville göra började han leta pinnar och fästa dem i ett träd. Jag kände en lust att delta och tog därför initiativ till att hjälpas åt med att bygga. Erik verkade inte ha något emot det då jag tog plats bakom trädet och fäste pinnar mot trädets grenar. När jag satte en pinne mot trädets fot så sa Erik “nej, inget får röra marken”. Jag tyckte det lät kul då det innebar att det numera fanns en lekregel för vår gemensamma konstruktion.
Reflektion: Jag fann det intressant att Eriks konstruktionslek även kunde innehålla en regel;
att inte nudda marken. Detta bidrog till en ytterligare problemlösning. Genom att jag accepterade hans regel ledde detta till en ömsesidighet kring hur leken skulle lekas.
7.6 Sjätte försöket:
I detta sjätte försök valde jag att sätta upp en filmkamera på stativ för att dokumentera det som hände både med ljud och rörlig bild då jag upptäckte att det gav mig mer material att
38 Säljö (2000), s. 130.
analysera samt att jag lättare kunde delta i leken. Vi återvände till skogen jag varit i innan.
Här följer det transkriberade materialet i sin helhet med avsikten att synliggöra hela händelsen och därigenom göra min analys transparent. Analysen görs utifrån sociokulturella aspekter och lekdefintioner; situerade och kulturellt medierade aktiviteter, kommunikation, absorption, samspel, samförstånd, ömsesidighet, turtagande, samt den förutsättning som krävs för lek.
Deltagare denna gång är mina medstudenter Frida och Sophia.
Jag riggar kameran och Frida och Sophia tittar på platsen.
Jag: -De är bara å köra
Sophia: -Fanns det kniv också eller?
Frida: -Precis Jag: -Precis
Jag delar ut kniv och flyttar kameran närmare
Sophia:- Vi behövde inte…vi behöver inte bygga nåt ihop eller?
Jag:- Om ni vill göra det så får ni göra det.
Sophia och Frida letar upp varsin plats.
Sophia: -Ska vi tänka Land art eller?
Jag:- Det är ett sätt att komma igång om det är svårt att veta vad man vill göra. Ni får utgå ifrån materialet och se vad ni vill göra med det.
Sophia:- Men vi får göra vad vi vill eller?
Jag:- Precis vad ni vill.
Sophia och Frida letar platser.
Jag:- Det här måste väl vara ganska miljövänligt eller?
Sophia:- Ja. Det är mycket som är utan att man har det som avsikt som lärare.
Frida hänger upp en pinne i trädet och börjar tälja på en annan pinne. Sophia knäcker pinnar och börjar organisera dem på marken. Jag går fram och tillbaka, lyfter pinnar, ställer dem mot en stam. Tar en mindre pinne och börjar tälja den. Frida hänger upp en pinne till bredvid den andra pinnen. Jag säger något ohörbart och Frida svarar att hennes pinne ser ut som ett ben.
Jag:- Lekte ni mycket i skogen som liten?
Frida:- Jo jag…då lekte jag med kottar i alla fall.
Jag:- Var det kottkrig?
Frida:- Nej inte kottkrig, jag var ofta ensam. Och så fanns det massa såna här stenar som var ovanpå varandra med såna här små hål i. (visar med händerna) Så låtsades jag att det var deras
hem. Det va sims redan då fast med kottar typ. Två familjer, kottfamiljer. Så gjorde man små, små hem åt dem liksom med uteplatser.
Jag:- Uteplatser?
Frida:- Jo…Här är deras gräsmatta utanför stenöppningen och här ligger de å sover
Jag:- Det känns väldigt bekant, typ på träslöjden gjorde man ju troll där man limmade på ull på träbitar och lekte med dem utomhus.
Frida går iväg och letar pinnar. Sophia knäcker pinnar. Jag sitter på huk och täljer.
Jag:- Du organiserar?
Sophia:- Jag är en organiserad typ. Det är sån oordning här, jag känner att jag måste styra upp.
(jag och Frida skrattar)
Frida har en större gren som hon försöker fästa i marken under de hängande pinnarna. Hon försöker borra ner den i marken. Sophia verkar leta efter samma storlek av pinnar. Jag fortsätter tälja.
Jag:- Hur kommer det sig att du lekte ensam när du hade så många syskon?
Frida:- Näe vi var ganska så här..så här självständiga heter det. Tänkte att det va skönt å slippa se dem så behövde man inte prata. Vi lekte ju också men inte jämt.
Sedan är det ohörbart, ljudet från motorvägen och ljudet av vinden tar över. Vi pratar om att det är svårt att bara vara i naturen. Att man känner att man behöver göra något för att vara där. Frida tycker att det negativa med skogen är att det finns äckliga djur. Frida hänger upp en pinne till. Jag gör också det. Jag pekar ut en träbit som ser ut att ha brunnit. Sophia tror att det är en lastpall. Undra vad den gör där? Jag flyttar kameran närmare då jag ser att de hittat sina fasta platser. Sophia börjar få upp en form där hon lägger pinnar omlott i en hög.
Medan vi täljer, samlar och knäcker pinnar börjar samtalen handla om andra saker. Vi börjar prata om skolarbetet samtidigt som händerna jobbar. Sophia slår en gren hårt mot marken. Frida pratar om en film. Nu står vi i en ring vända mot varandra medan händerna jobbar. Sophia går iväg lite och samlar fler pinnar medan jag och Frida pratar om filmen och täljer. Sophias hög med pinnar växer på höjden. Vi pratar om återvinning. Sophia försöker knäcka en större gren men ger upp. Frida täljer lite i änden på en pinne och borstar bort flisor från jackärmen.
Frida:- Jag vet inte riktigt varför jag täljer men det blir liksom fint när man skalar bort.
Jag:- Ja jag tycker också det, jag hade sån här vit tråd det passar bättre.
Frida:- Det blir ljusare.
Jag:- Jag tycker det känns bra att du städade upp, eller att du organiserar på nåt sätt.
Sophia:- Jag tycker det känns så skönt liksom att det blir rätt...att det snyggas upp till en hög
bara.
Jag:- Nej för upplevde inte det heller som naturens ordning när vi kom hit.
Sophia hämtar en större gren. Jag snurrar en tråd runt en pinne. Sophia knäcker pinnar och Frida täljer toppen på sin pinne.
Jag:- Jag hänger på din gren då.
Frida:- Det blev fint när de hänger ihop, så de klinkar ihop.
Jag ställer mig och tittar på det som hänger. Frida hänger upp sin pinne. Jag knäcker några pinnar men slänger dem åt sidan. Tar en ny pinne och knäcker den. Frida fortsätter tälja på pinnen som hänger i trädet.
Sophia:- Fatta vilken brasa det här blir. (pekar på sin hög) sticker in några tidningspapper med lite eld däri och sen poff!
Jag:- Så står det så här ”skog nära Västbergaskolan påtänd…fingeravtryck hittade.” Undra varför jag upplever din hög som rund?
Sophia:- Är den det?
Jag:- Är den inte det?
Sophia:- Ja det kanske.
Jag sitter på huk och täljer. Frida täljer på en ny pinne och Sophia letar och knäcker pinnar.
Jag tar en vit garntråd och virar runt pinnen.
Sophia:- Det skulle vara kul å skruva upp hastigheten på den här filmen.
Jag:- Ja det är ju också ett sätt att få syn på rörelser.
Jag drar tråden mellan två grenar på pinnen och gör ett mönster som ett tennisracket. Frida ser sig omkring med brytbladskniven i handen. Sophia tittar på sin hög en kort stund som nu blivit ganska stor. Frida tittar på vad jag gör.
Frida:- Intressant det är så här slangbelleliknande.
Sophia:- Ja det var fint.
Frida:- Ser ut som ett racket.
Jag:- Ja det är för spindlar som de kan bygga bo i.
Frida:- Lägenhets..eh.
Jag:- Ja precis.
Frida borrar ner en ny gren i marken och försöker få grenen att stå emot den andra grenen..
Sophia samlar fler grenar och lägger i tydlig ordning på sin hög. Frida låter grenen ramla.
Sophia sätter sig ner. Jag ser mig omkring för ett ställe att hänga konstruktionen i. Jag försöker hänga den i en gren som sitter för högt upp.
Sophia:- Ska du ha hjälp eller? Jag är ju ganska lång.
Sophia tar konstruktionen och sträcker sig mot grenen och jag säger vart ungefär jag vill att den ska sitta. Sophia knyter fast den. Sedan tittar jag på Fridas konstruktion.
Frida: -Mitt är ett sånt där vindspel. (tillgjord röst) Den hänger över barnsängar och så.
Jag och Sophia tittar på det hon just hängt upp.
Jag:- Så, schysst!
Sophia:- Ja det blev bra.
Jag:- Alltså platsen har ju verkligen förändrats, det tycker jag.
Sophia:- Ja verkligen.
Jag:- För kolla där med Fridas också i relation till din.
Sophia: - Ja kolla vad fint det blir, för det blir en tre..eh ...triptyk va heter det men de hänger så bra eller de är så bra placerade.
Jag:- Så det blir.. vi jobbar ju ändå tillsammans.
Sophia:- Ja verkligen, det blir som ett rum liksom med tre punkter som… oj hur jag låter nu (tillgjord röst)”det blir som ett rum inramat med tre punkter.”
Vi avslutar och samlar ihop verktygen för att fika.
Sophia:- När man har gjort nånting så vill man att det ska va kvar.
Frida tittar på det hon gjort och säger att det är en grav, att det är tänder som hänger från trädet. ”Det är en offerplats. De ser lite voodoo ut”.
7.7 Analys av försök 6
7.7.1. Förutsättning för lek
Den mest grundläggande förutsättningen för lek är trygghet. Frihet från krav på prestationer i leken är viktigt. Samt att leken inte störs.39 Jag upplevde att deltagarna inledningsvis
uppfattade avsaknaden av tydliga direktiv som otryggt. Jag undrar däremot om sökandet efter
39 Knutsdotter, Olofsson (2003), s. 26.
direktiv handlar om en invand metod för att angripa leken som en uppgift. I mitt deltagande försökte jag genom olika sätt att få deltagarna att känna sig trygga. Jag ställde kameran längre bort först då jag märkte att den hade en påträngande inverkan. Då Sophia nämner kameran en bit in i försöket kan jag se att kameran ändå stör aktiviteten. När det gäller prestationskrav så kan kameran haft en negativ inverkan i början. Det sätter en viss press på deltagarna att något ska hända inför kameran. Jag upplevde att samtalen hade en avväpnande effekt där. Jag säger att de får utgå ifrån materialet och se vad de vill göra med det. Detta , för att jag ville att det skulle handla om hur de ville leka och inte mina förväntningar av lek.
7.7.2. Absorption
Att vara absorberad innebär att det koncentrerade subjektet upphäver distinktionen mellan sig själv och objektet. Att på grund av sin absorption vara omedveten om annat än leken.40 Jag letade efter tecken som visade på att den lekande var absorberad och därmed skulle vara omedveten om annat än leken. Samtalen bryter ofta möjligheten till absorption men kan även fungera som en markör när en deltagare är djupt koncentrerad. Då jag frågar gruppen ifall de lekt när de var små sitter Sophia nära men hör inte då hon är upptagen av sin aktivitet.
Stundvis påverkar kameran situationen. Vid ett tillfälle nämner Sophia att det skulle vara kul att se filmen i högre hastighet, en indikation på att hon är medveten om att hon blir filmad.
Jag själv minns att jag upplevde att tiden gick väldigt fort, jag trodde att vi kanske filmat i femton minuter. För mig är det ett tecken att jag tappat tid genom att jag varit absorberad av min aktivitet.
7.7.3. Fantasi och kreativtitet
Kreativitet kan handla om att använda vardagliga element på nya sätt genom att särskilja element från varandra, skapa nya associationer, förtäta, att krympa eller överdriva. Grunden för kreativ aktivitet är fantasi41. Aktiviteterna skapar samtal där vi tolkar det vi ser. I samtalen skapas nya associationer kring konstruktionerna. Detta handlar ofta om att något ”ser ut som”.
Frida kommenterar att det jag gör liknar en slangbella medan jag ser det som ett hus för spindlar och Frida tänker lägenheter. Sophia föreställer sig att hennes konstruktion skulle kunna ta eld då den påminner om något som samlats ihop för en brasa. Frida tycker att hennes konstruktion ser ut som ben, ibland som ett vindspel eller något som ser voodoo ut. När vi
40 Berg(2010), s. 150.
41 Strandberg,(2006), s. 99-‐100.
lekt klart tittar vi på det vi gjort och jag tycker att vi arbetat tillsammans varpå Sophia svarar att vi gjort en triptyk eller ett rum med tre punkter. Det syns också genom den bilden av hur platsen såg ut innan och hur den ser ut efteråt att vi, genom våra konstruktioner, aktiverat fantasi och kreativitet.
7.7.4. Sociala lekregler
Här tittar jag efter samförstånd, det vill säga att deltagarna ska vara överens om att de vill leka och vad de vill leka. Ömsesidighet: att deltagarna behöver anpassa sig efter varandra i ett ömsesidigt samspel. Samt turtagande: att deltagarna turas om att bidra och bestämma.42 När vi kom till platsen ville främst Sophia ta reda på vad vi skulle göra. Jag ville att de själva skulle bestämma inom den givna ram som fanns av material och plats. Kanske kan man se det som att Sophia visar att hon behöver vara i samförstånd med mig om hur leken ska lekas. Ska den göras i grupp eller individuellt? Vi kommer överens om att de arbetar individuellt.
Ömsesidighet visar sig i hur vi väljer att leka rent fysiskt. Konstruktionerna bildar ett rum tillsammans.
7.7.5. Samspel
I början etablerar vi att deltagarna kan jobba individuellt. Samtalen kring konstruktionerna och våra placeringar bidrar till att vi jobbar med ett gemensamt rum istället för individuella konstruktioner. I slutet av försöket säger jag att vi ändå har jobbat tillsammans. Sophia håller med. Hon beskriver det genom hur rummet samverkar med tre punkter. Samspel sker även då jag inspirerats av Fridas konstruktion och hänger upp pinnar på hennes plats. Jag ser även våra samtal som samspel då dessa bidrar till en trygg atmosfär där vi hjälps åt eller tolkar varandras arbeten och på det sättet ger mening.
7.7.6. Situerade aktiviteter
Människors aktiviteter är alltid situerade, var jag befinner mig är av betydelse.43 I skogen fanns andra möjligheter inte bara eftersom platsen var större men där hade deltagarna ingen erfarenhet av just den platsen men erfarenhet av skog. Skogen kan även vara betingat med lek.
Detta märker jag av Fridas berättelse om hur hon lekt med kottar som liten. I skogen finns också naturmaterial och utrymme vilket gjorde att deltagarna fick mer valfrihet. Sophia knäcker pinnar och lägger dem i hög efter varandra. Hon sorterar materialet. Därefter letar
42 Jensen (2013), s. 143.
43 Strandberg (2006), s. 11.
