• No results found

Godkänd revisor – en överflödig titel?

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Godkänd revisor – en överflödig titel?"

Copied!
53
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Fakulteten för ekonomi, kommunikation och IT

Erika Wallin

Henrik Westerhaag

Godkänd revisor – en överflödig titel?

– en studie om revisorers inställning till titlar utifrån

revisionsplikt och utbildning

Approved accountant – a redundant title?

- a study about accountants´ attitudes to the titles regarding statutory

audit and education

Företagsekonomi

D-uppsats

Termin: VT-08

(2)

Sammanfattning

Uppsatsens titel: Godkänd revisor – en överflödig titel? En studie om revisorers inställning till titlar utifrån revisionsplikt och utbildning

Seminariedatum: 30 maj, 2008

Ämne/kurs: Företagsekonomi, examensarbete, 15 hp Författare: Erika Wallin, Henrik Westerhaag

Handledare: Dan Nordin

Nyckelord: Revisionsplikt, revision, godkänd revisor, auktoriserad revisor, redovisning, utbildning.

Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka orsakssambanden mellan revisionsplikt, revisorstitlar och utbildning utifrån en anpassning till EU.

Metod: I vår undersökning använder vi oss av den kvalitativa metoden för insamling av empiri. En induktiv ansats lämpas bäst här då vi med hjälp av empirin söker svar på problemställningen samt beskriver branschförhållanden. Tillförlitlighet och giltighet granskas och slutligen redogör vi för uppsatsens upplägg.

Teori: För att kunna skapa en förståelse runt ämnet redovisning och revision och allt som hör till förklarar vi relevanta begrepp och teorier.

Empiri: Vi har i vår insamling av empiri pratat med representanter från tre olika revisionsbyråer. Respondenterna har titlarna assistenter, godkända och auktoriserade revisorer. Svaren från respondenterna indelas i tre kategorier för att göra informationen överskådlig och lättläst.

(3)

Abstract

Title: Approved accountant – a redundant title? A study about accountants attitudes to the titles regarding statutory audit and education

Seminar date: May 30th 2007

Course: Business Administration: Degree Project 15 ECTS Authors: Erika Wallin, Henrik Westerhaag

Advisor: Dan Nordin

Keywords: Statutory audit, audit, approved accountant, certified accountant, accounting, education.

Purpose: The purpose of the paper is to study the causation between statutory audit, titles and education regarding accommodation to EU.

Methodology: In our study we choose a qualitative method to gather empiric data. An inductive approach is suited for the study because through the empiricism we seek to answer our question at issue together with the mapping of the accountants´ line of business. Reliability and validity is examined and finally we describe the paper´s disposal.

Theory: To create an understanding of the concept of accounting, auditing and everything appertained to it, we explain relevant concepts and theories.

Empirical foundation: In the gathering of empirical data we have met respondents from three different auditing firms. The respondents hold the title; assistants, approved accountants and certified accountants. The answers are divided into three categories to make the information clear and legible.

(4)

Förord

Vi skulle vilja tacka vår handledare Dan Nordin för den hjälp och det stöd han har bistått med under denna process. Genom mötena har vi tvingats att tänka till och reflektera över svårigheter med uppsatsen. När vi haft frågor om detaljer under resans gång har han alltid ställt upp med kort varsel och åter hjälpt oss på traven.

Ett varmt tack ska även framföras till samliga respondenter som tog sig tid att svara på de frågor vi hade och med det ge oss sina åsikter och funderingar. Det har gett oss en större insyn och klarhet runt problemet. Vi har genom våra samtal hittat nya vinklingar och synsätt som vi inte hade tänkt på själva.

Karin Persson Ernst & Young Tomas Karlssson Ernst & Young

Markus Folkesson Öhrlings PricewaterhouseCoopers Tomas Elander Öhrlings PricewaterhouseCoopers

Henrik Olin KPMG

Kerstin Lenger KPMG

Karlstad, 2008-06-06

___________________ ___________________

(5)

Förkortningar

ABL Aktiebolagslagen

EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EG Europeiska gemenskapen

FAR Föreningen Auktoriserade Revisorer

FAR SRS Branschorganisationen för revisorer och rådgivare IASB International Accounting Standards Board

IASCF International Accounting Standards Committee Foundation IFRS International Financial Reporting Standards

(6)

Innehållsförteckning

1. INLEDNING...1 1.1 BAKGRUND...1 1.2 PROBLEMDISKUSSION ...1 1.3 SYFTE...3 1.4 AVGRÄNSNING ...3 2. METOD ... 4 2.1 VAL AV RESPONDENTER...4 2.2 VAL AV UNDERSÖKNINGSMETOD ...4

2.3 DEDUKTIV KONTRA INDUKTIV METOD ...5

2.4 TILLFÖRLITLIGHET ...5 2.5 GILTIGHET...6 2.5.1 Intern giltighet...6 2.5.2 Extern giltighet...6 2.6 DATAINSAMLING ...6 2.6.1 Primärdata ...7 2.6.2 Sekundärdata...7 2.7 UPPLÄGG ...7 3. TEORI... 8 3.1 REVISIONENS UTVECKLING ...8 3.2 REVISION...8

3.3 INTERN OCH EXTERN REDOVISNING...9

3.4 KATEGORIER GODKÄNDA REVISORER...9

3.5 DIREKTIV OCH PROPOSITIONER ...10

3.5.1 Revisorsdirektivet ...10 3.5.2 Propostition 2000/10:146 ...10 3.6 UTBILDNING ...11 3.6.1 Godkänd revisor ...11 3.6.2 Auktoriserad revisor ...12 3.7 INTERNUTBILDNING ...12 3.8 KOMPETENS ...12

4. REVISION – AKTÖRER OCH FÖRHÅLLANDEN ...14

4.1 FRAMVÄXT GODKÄND OCH AUKTORISERAD REVISOR...14

4.2 UTBILDNING OCH PRAKTIK INOM EU ...15

4.3 FAR SRS...16

4.4 BIG FOUR ...16

4.4.1 KPMG ...16

4.4.2 Ernst & Young...17

4.4.3 Deloitte ...17

(7)

4.5 BRANSCHAKTÖRER OM UTBILDNING...17 4.7 50-25-50-REGELN ...19 4.6 REVISIONSPLIKTENS AVSKAFFANDE...19 5. EMPIRI ...20 5.1 REVISORSASSISTENTER ...20 5.1.1 Utbildning ...20 5.1.2. Revisorstitlar ...21 5.1.3. Revisionspliktens avskaffande ...21 5.1.4. Utbildning ...22 5.1.5 Revisorstitlar ...23 5.1.6 Revisionspliktens avskaffande ...24 5.2 GODKÄNDA REVISORER...24 5.2.1 Utbildning ...24 5.2.2 Revisorstitlar ...25 5.2.3 Revisionspliktens avskaffande ...26 5.2.4 Utbildning ...26 5.2.5 Revisorstitlar ...27 5.2.6 Revisionspliktens avskaffande ...28 5.3 AUKTORISERADE REVISORER ...28 5.3.1 Utbildning ...28 5.3.2 Revisorstitlar ...30 5.3.3 Revisionspliktens avskaffande ...31 5.3.4 Utbildning ...32 5.3.5 Revisionstitlar...32 5.3.6 Revisionspliktens avskaffande ...33 6. ANALYS ...34 6.1 UTBILDNING ...34 6.2 REVISORSTITLAR ...35 6.3 REVISIONSPLIKTENS AVSKAFFANDE...36 7. SLUTSATSER...37 7.1 AVSLUTANDE DISKUSSION...38

7.2 FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING...39

(8)
(9)

1. Inledning

inledningen redogörs för bakgrunden till den svenska revisionsplikten, revisorstitlar och

utbildning samt EU:s inverkan på diskussionerna. Därefter följer problemformuleringen,

syftet med studien och slutligen en avgränsning med hänsyn tagen till undersökningsområde samt

val av respondenter.

1.1 Bakgrund

Mot bakgrund av att många länder, bland annat inom EU, har valt att avskaffa revisionsplikten för mindre företag har diskussioner om ett motsvarande avskaffande uppkommit på senare år i Sverige. I en utredning från mars 2005 presenterade professor Per Thorell och professor Claes Norberg, på uppdrag av Svenskt näringsliv, ett förslag på att mikroföretag1 som i ett första steg

undantas från kravet att genomföra revision. Undantaget kommer efterhand att omfatta samtliga små och medelstora företag (SME) (Balans 2006). Detta inledde en debatt i tidningar som exempelvis Dagens Industri och Balans. Två månader efter att rapporten från Thorell och Norberg publicerades lämnades en begäran till Justitiedepartementet (JD) om en utredning av revisionsplikten i Sverige (Nyquist 2005). Där framkom att revisionsplikten för de små aktiebolagen borde ändras genom ny lagstiftning och genom en process där man successivt börjar med mikroföretagen.

I och med EG:s åttonde bolagsdirektiv, även kallat revisorsdirektivet, vars syfte var att harmonisera revisorskompetensen inom EU ifrågasätts Sveriges uppdelning av revisorer i två kategorier – godkänd och auktoriserad revisor. Detta tillsammans med den ständiga strävan mot att harmoniseras gentemot övriga länder inom EU, där man bara har en titel, gör att frågan om att avskaffa en av titlarna i Sverige är högst aktuell. Efter införandet av den nya revisorslagen har de båda kategorierna samma behörighet, kompetensmässigt krävs det för auktorisation 40 extra högskolepoäng, men de behöver inte vara ämnesspecifika.

Även högskolan har en viktig del i diskussionerna som förs inom revisionsbranschen och är på väg att anpassas mer mot EU:s standard. Genom att standardisera utbildningen kan man lättare tillgodoräkna sig studier inom EU och balansen mellan länderna blir bättre. Bolognamodellen är under införande och vi har redan gått över till ett nytt poängsystem där de gamla 40 poängen räknas som 60 poäng enligt den nya ECTS-modellen.

1.2 Problemdiskussion

Kärnan i problemet vi vill undersöka handlar om revisorstitlarna godkänd och auktoriserad, där det som sagt är fråga om ett avskaffande. Vi kan emellertid uttyda ett flödesschema eller en händelsekedja om hur de olika områdena inom problemdiskussionen påverkar varandra. Detta schema följer nedan.

(10)

Figur 1:1. Egen modell över orsakssamband mellan revisionsplikt, revisorstitlar och utbildning utifrån EU:s påverkan.

Den remiss som idag är under granskning för lagstadgad revision har ett gränsvärde för omsättning på 83 miljoner kronor, vilket för Sverige omfattar runt 96 procent av alla aktiebolag (Hugo, 2008). För revisorerna betyder det således att 96 procent av marknaden, genom förslaget, kan bli osäkra kunder. Det är ingen tvekan om att det kan få betydande följder för branschen, även om många kunder antas fortsätta efterfråga revision.

En intressant vinkel kan hittas genom Dan Brännströms uttalande i Balans (2007) där han påstår att det i princip bara är de godkända revisorerna som reviderar de små aktiebolagen. Till följd av revisionspliktens avskaffande kan hypotetiskt sett de godkända revisorerna stå utan arbete eftersom börsens avtal kräver en auktoriserad revisor. Avtalen gäller inte enligt lag, men hur starkt väger praxis? Finns det en koppling mellan revisionspliktens avskaffande och en titels avskaffande? Om förslaget med gränsvärdet går igenom måste man kanske ta bort en titel med tanke på att det kanske inte finns arbete kvar för denna grupp av revisorer.

Det råder idag olika krav på utbildning beroende på om man skriver prov för att bli godkänd eller auktoriserad revisor. För att bli auktoriserad krävs ytterligare ett års studier, men de behöver inte handla om ekonomi. Om titeln godkänd tas bort, kommer då utbildningen pressas upp till fyra år och bara vara till för de som strävar efter en auktorisation? Om man väger in EU:s anpassning så löser sig problemet med utbildningar. Vad anser revisorer i övrigt om utbildningen med hänsyn tagen till de omfattande internutbildningsprogrammen som byråerna har?

Genom ovanstående resonemang växer frågor fram hos oss där vi vill undersöka sambandet mellan fenomenen och om det verkligen är så det hänger samman. Leder en minskad revisionsplikt till att en titel i praktiken kommer att försvinna, något som i sin tur höjer nivån på utbildningen, allt i enlighet med anpassningen till EU, på bekostnad av yrkeskåren revisorer? Vad har revisorerna att säga om sin situation? Genom en kartläggning av branschen och revisorernas åsikter söker vi även svar på frågor om uppdelningen av uppdrag utifrån titel existerar, hur strävan efter titlar ser ut, vilken status titlarna har och vilken framtid kåren kan tänkas möta. Vi går in i undersökningen med förhållandevis lite kunskap i hopp om att kunna bidra med en bild av hur det ser ut i branschen idag.

Utifrån problemdiskussionen vill vi besvara följande frågeställningar:

1. Har revisionspliktens avskaffande betydelse för diskussionen om att avskaffa en revisorstitel? 2. Vad har revisorerna för inställning till förslaget om avskaffandet av en revisortitel?

(11)

1.3 Syfte

Syftet med uppsatsen är att undersöka orsakssambanden mellan revisionsplikt, revisorstitlar och utbildning utifrån en anpassning till EU.

1.4 Avgränsning

(12)

2. Metod

etodkapitlet beskriver hur vi går tillväga i denna undersökning. Kapitlet behandlar bland

annat val som rör respondenter, angreppssätt och övriga val som kan ha betydelse för

tillförlitlighet och giltighet. Slutligen förklaras förhållandet och samspelet mellan teori och empiri

för ämnesvalet.

2.1 Val av respondenter

Vi väljer att intervjua revisorer för att på bästa möjliga sätt kunna uppfylla den problemformulering och det syfte som uppsatsen har. För att uppnå så stor spridning i kompetens och tankesätt som möjligt intervjuas både revisorsassistenter, godkända revisorer och auktoriserade revisorer. Eftersom vi har kontakt med några revisorer sedan innan, i och med arbetsmarknadsdagar och tidigare uppsatsarbete, kontaktas dessa. Tillfälligheter gör att det är just de tre valda byråerna som vi har kontakter på, observera att det finns fyra ledande byråer i Karlstad. På grund av att de tre byråerna som vi har valt är strukturellt lika den sista byrån finns ingen anledning att tro att utfallet på något sätt blir bristfälligt. Vi vet på förhand ingenting om hur respondenterna tänker och tycker i sakfrågan, så det påverkar inte intervjumaterialet att vi tidigare har haft kontakt med dem.

Det faktum att uppdelningen mellan revisorstitlar inte är konsekvent mellan byråerna, alltså exempelvis en godkänd och en auktoriserad från varje byrå, anser vi sakna betydelse. Kompetensen beror inte på vilken byrå respondenterna representerar, vad som är intressant är således vilken titel och kompetens som respektive respondent besitter. Anledningen till att vi väljer att intervjua personer från de tre största byråerna är att det är just de största byråerna som har resurser att erbjuda internutbildning, vilket en av våra frågor handlar om.

2.2 Val av undersökningsmetod

Skillnader görs gällande mellan kvalitativa och kvantitativa forskningsmetoder. Den kvalitativa metoden kan genomföras genom ett öppet samtal mellan undersökaren och respondenten där det ges utrymme att svara fritt. Detta ger mer utförlig och beskrivande information då respondenten inte måste välja mellan förbestämda svarsalternativ. Den kvantitativa metoden ger svar i faktiska tal på frågor som hur många, hur ofta och så vidare (Jacobsen 2002). Sammanfattningsvis kan man som Nyberg (2000) uttrycka det: ”avsikten med kvalitativa ansatser är att uttyda och förstå fenomen och att en kvantitativ ansats grovt taget syftar till att mäta och förklara”.

Syftet med undersökningen är att få fram utförliga personliga åsikter från personer i egenskap av representativa yrkesutövare. Till det behöver ett frågeformulär med djupare frågor utarbetas där det inte räcker med ja- eller nejsvar. Med tanke på att det är just yrkesutövare och deras branschkännedom vi vill åt så är avsikten att låta deras kunskap flöda fram i svaren. Som student på universitetsnivå finns inte den erfarenhet och kunskap som behövs för att se alla tänkbara scenarion från början och sedan formulera dem genom ja- och nejfrågor. Med ett mer öppet angreppssätt kan en större informationsmängd utvinnas. Avsikten med frågorna är inte bara att ta reda på om exempelvis en titel ska tas bort, utan i så fall även varför. Med anledning av detta resonemang kan den kvalitativa metoden med fördel användas framför den kvantitativa metoden för att uppfylla syftet på ett bättre sätt.

(13)

2.3 Deduktiv kontra induktiv metod

Jacobsen (2002) tar upp två olika strategier avseende integration av teori och empiri, de kallas deduktiv och induktiv ansats. Många hävdar att gå från teori till empiri är det bästa sättet att avbilda verkligheten, de förespråkar således den deduktiva metoden. Man utgår ifrån befintliga teorier och observationer och bildar sig en sorts hypotes. Genom empirin testar man sedan hypotesen för att jämföra överensstämmelsen. Motsatsen kallas för induktiv ansats där empirin utgör en grund för teorin. Analysen och teoriformuleringen blir här inte påverkad av förutfattade meningar eller förväntade resultat utan ska visa den sanna bilden.

Vi går in i denna studie utan några speciella förväntningar för att kunna göra en fri tolkning av det som undersöks och de svar som fås. Vi har skaffat oss en inblick i ämnet men inte till den grad att vi har utformat en egen teori, vi har bara satt oss in i frågan för att kunna ställa så bra och omfattande frågor som möjligt. Vårt ämnesval är till en väldigt liten del utrett i litteraturen så därför samlar vi till övervägande del in information genom empirin. Materialet som vi samlar in kommer inte att leda till en vetenskaplig ny teori, men det är en ansats för att bidra med mer information om ämnet i fråga då det i dag enbart är ytligt utrett. Den metod som då är mest relevant i vårt fall är den induktiva metoden.

2.4 Tillförlitlighet

Lundahl & Skärvad (1999) beskriver begreppet reliabilitet, som även går under benämningen tillförlitlighet, som ”frånvaron av slumpmässiga mätfel”. Undersökningen görs på ett sätt som inte påverkas av olika omständigheter runt omkring eller av vem som utför undersökningen. Om utfallet blir detsamma vid en upprepad undersökning och om svaren då överensstämmer med de första säger man att undersökningen har hög tillförlitlighet (Jacobsen 2002).

Samma upplägg för intervjuerna används för samtliga respondenter. Intervjufrågorna skickas ut i förväg till respondenterna. Detta görs för att de ska hinna tänka igenom frågorna och på så sätt kunna förbereda sina svar. Vi tror att vi på detta sätt får ut det mesta av intervjun. Detta förfarande kan vara både på gott och ont då respondenterna under tiden kan bli påverkade eller försöka vinkla svaren. Detta ser vi dock inget större hot i då motiv till detta saknas.

Respondenterna får själva bestämma en tid och plats som passar dem. Det innebär att intervjun sker under lugn och ro på respektive respondents kontor. På så sätt undviks eventuella störningsmoment som annars kan uppstå om mötet exempelvis sker över en lunch på en stressig och högljudd restaurang.

(14)

2.5 Giltighet

Med giltighet menas att man mäter det som är relevant, det man önskar att mäta. En korrekt undersökning med hög reliabilitet kan göras men samtidigt kan helt fel frågor ställas avseende det ursprungliga ämnet som man hade för avsikt att undersöka. Giltigheten blir i det fallet låg. Det finns två typer av giltighet; inre och yttre vilka redogörs för som följer (Jacobsen 2002).

2.5.1 Intern giltighet

Begreppet handlar om ifall man, med hjälp av mätinstrumenten, i själva verket mäter det man avser mäta. Man kan exempelvis ha ställt fel frågor med resultatet att man inte kan uppnå syftet med studien. Det finns två kontrollaktiviteter för att undersöka den interna giltigheten, den första är att stämma av undersökningen och slutsatserna mot vad andra har fått fram. Den andra är att kritiskt granska själva resultaten (ibid).

Som tidigare nämns så har vi allteftersom styrt frågorna mot syftet och minskar därmed utrymmet för respondenterna att associera fritt. Det stämmer bra överens med syftet då vi efter den neutrala frågan söker oss djupare in i den för att ta reda på mer om det som är avsett med studien. Det kanske inte är någon regelrätt vinkling utan snarare ett förtydligande, eller en exemplifiering, utifrån det avseende vi undersöker. Genom att ställa en öppen fråga blir resultatet ett fritt svar och att det är inom rätt område försöker vi se till då frågorna är ställda som de är. Allteftersom svaret ges drivs respondenterna, genom följdfrågor, vidare för att resonera över essensen i vår problemformulering.

2.5.2 Extern giltighet

För extern giltighet är istället frågan om resultatet kan överföras till att även gälla andra situationer. Representerar resultatet den studerade gruppens åsikter? Respondenten kan ge fel bild på grund av bristande kompetens eller medvetet ge ett vinklat svar. Det finns även en risk för att svaren från den intervjuade inte representerar gruppens åsikter eller värderingar och det skulle i så fall vara ett tecken på låg extern giltighet (Jacobsen 2002).

Det finns en rimlighet i tanken att revisorer med sina liknande arbetsplatser och arbetsuppgifter har ungefär samma åsikter i ett ämne som titelavskaffande. Avsikten är naturligtvis inte att dra alla över en kam utan att finna generaliserbara tendenser i tankemönstret hos yrkesutövarna. Även utbildning, praktik och erfarenhet bör vara likartad mellan revisorerna ute i landet så därför bör också utfallet på undersökningen bli densamma oavsett vart i landet en upprepad undersökning görs. Karlstad kan skilja sig mellan exempelvis Stockholm utifrån arbetsuppgifter och uppdragsfördelning, men själva åsikterna tror vi inte svänger påtagligt mellan orterna. Det faktum, som vi nämnde ovan, att vi har haft kontakt med respondenterna sedan innan torde inte påverka svaret på intervjufrågorna. Vi anser därför risken med att respondenterna skulle ge ett vinklat svar på frågorna vara minimal.

2.6 Datainsamling

(15)

2.6.1 Primärdata

Avsikten med undersökningen är att utvinna information i ett ämne som än så länge inte är särskilt utrett. För att få fram åsikter och tankar i öppna och utförliga svar från respondenterna på bästa sätt är enskilda intervjuer det lämpigaste tillvägagångssättet i vårt fall. En variant skulle kunna vara gruppintervjuer men det är inte relevant för oss då vi vill åt enskilda personers åsikter. Det som är negativt med intervjuer är att de är tidskrävande att bearbeta och sammanställa.

2.6.2 Sekundärdata

Vi började vår sekundärdatainsamling med att söka artiklar med hjälp av sökorden revisorstitel, auktoriserad revisor, godkänd revisor, utbildning, revisionsplikt. Genom databaser på Karlstads universitet kunde vi hitta artiklar och elektroniska publiceringar om ämnet. Artiklarna kom till största del från tidningen Balans, men även andra som Göteborgs-posten. Detta i kombination med tidigare utredningar, däribland kandidat- och magisteruppsatser, gav oss ett urval litteratur vilket även i sin tur kunde bidra med ännu djupare litteraturtillgångar inom ämnet.

2.7 Upplägg

(16)

3. Teori

eorikapitlet tar inledningsvis upp de viktigaste delarna för att förstå de element som påverkar

utredningen som är aktuell för uppsatsen. Det redogörs för både redovisning och revision för

att allteftersom gå djupare in i revisionsämnet. Även lagstiftning och kompetens beskrivs

avslutningsvis.

3.1 Revisionens utveckling

Mellan år 1897 och 1907 ökade antalet aktiebolag med hela 117 procent. I största delen av dessa bolag var ägarna mest intresserade av att förvalta verksamheten. Detta ledde till att bokföringen försummades och det hände till och med att ägarna blev bestulna på grund av den bristande kontrollen av bolagens medel. Som revisor utsågs i regel en välkänd person som ofta hade personliga relationer med ägarna eller ledningen. Man får här beakta att de flesta dåtida revisorer inte hade tillräckliga kunskaper inom ämnet för att upptäcka medvetna fel i bokföringen (Sjöström 1994).

Det var bland annat mot denna bakgrund som riksdagsledamoten Pettersson i en motion 1895 försökte starta en utredning om genomförande av revision av speciellt utbildade personer. Han ansåg att det fanns många tänkbara åtgärder för att förhindra, eller i alla fall försvåra, brottsligheten och bedrägerierna som figurerade. Motionen avslogs med argumentet att ett förslag om en ny aktiebolagslag var på väg, vilket senare uppfylldes 1895 då den nya lagen konstituerades (ibid).

Den nya aktiebolagslagen (ABL) föreskrev att styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skulle granskas av en eller flera revisorer. Det stod dock inget om att revisorn skulle vara oberoende eller att revisorn skulle behöva någon slags utbildning för att utföra granskningen. 1944 års ABL var enligt Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) den viktigaste markeringen med tanke på betydelsen av auktoriserade revisorer. Det blev nu obligatoriskt att anlita auktoriserade revisorer i börsbolagen eller andra stora bolag (Sjöström, 1994). ABL år 1975 åberopar att god redovisningssed ska följas av revisorerna. Det som slutligen är värt att nämna är 1985 års ABL där revisorerna var tvungna att kontrollera att skatter och avgifter hade betalats in korrekt (Johansson et al. 2005).

3.2 Revision

Enligt FAR (2006) är revision att ”med en professionellt skeptisk inställning planera, granska, bedöma och uttala sig om årsredovisning, bokföring och förvaltning”. För att intressenterna, och då framförallt ägarna, ska kunna lita på den tillgängliga ekonomiska informationen som ges behövs revisorn för att kvalitetssäkra denna. Granskningen utförs av en kvalificerad revisor, det vill säga en godkänd eller auktoriserad. Revisionen ger alltså en ökad trovärdighet för företaget. Om inte revisionen finns torde varje intressent vara tvungen att göra sin egen kontroll för att kunna lita på räkenskaperna.

Målet med revisionen är att komma fram till en revisionsberättelse där det berättas huruvida årsredovisningen har upprättats enligt årsredovisningslagen (ÅRL). Förutom det nämnda tillstryker eller avstyrker revisorn att:

(17)

• Resultaträkningen och balansräkningen fastställs • Resultatet behandlas utifrån förvaltningsberättelsen

• Eventuell ansvarsfrihet gås igenom för styrelse och VD (ÅRL?????)

3.3 Intern och extern redovisning

Den externa redovisningens huvudsakliga syfte är att ge information till intressenter utanför företaget. Behovet stannar dock inte här, även intressenter inom företaget behöver information och ibland även kompletterande utfyllnader som exempelvis investeringskalkyler. Informationen är ofta mer detaljerad och skiljer sig till stor del från den externa redovisningen. Det som man för detta ändamål använder sig av kallas för intern redovisning. Intressenter inom företaget kan vara ledningen, resultatansvariga och divisionschefer. Intern redovisning är, till skillnad från extern, inte lagreglerad utan sker på företagets eget initiativ som underlag för beslut och planering (Ax et al. 2005).

Det som ska registreras i extern redovisning är affärshändelser. Dessa händelser har en direkt påverkan på balansräkningen, dess storlek eller sammansättning. Man skiljer på fyra affärshändelser som benämns inkomster, utgifter, finansiella transaktioner och bokslutstransaktioner. Den sorts redovisning som vi har för avsikt att behandla, och ha som underlag för revisionsdiskussioner, är således extern redovisning. Tabellen nedan ger en tydlig sammanfattning (ibid).

INTERN REDOVISNING • Intressenter inom företaget • Delar av företaget

• Transaktioner inne i företaget • Frivillig

• Utformas med hänsyn till interna behov

• Ger underlag till beslutsfattande, uppföljning och planering av verksamheten

EXTERN REDOVISNING

• Externa och interna intressenter • Hela företaget

• Transaktioner med omvärlden • Obligatorisk

• Utformas med hänsyn till lagar och rekommendationer

• Visar resultat och ställning

Figur 3:1. Jämförelse mellan intern och extern redovisning (Ax et al. 2005)

3.4 Kategorier godkända revisorer

(18)

• Godkända revisorer enligt punkt fyra i övergångsbestämmelserna i 1995 års lag om revisorer

• Godkända revisorer enligt äldre bestämmelser (ibid)

Färsk statistik från Revisorsnämnden (2008) beskriver fördelningen mellan godkända och auktoriserade revisorer, aktiva idag, samt hur fördelningen ser ut mellan åldrarna. De auktoriserade revisorerna är fler till antalet med några få procentenheters marginal, men det finns ingen exakt tendens över åldersfördelningen. Det kan finnas ett samband genom att det tar längre tid att bli auktoriserad, därav dominansen i åldergrupperna 40-59, men att de från 60 år och uppåt är godkända enligt de äldre reglerna.

< 30 30-39 40-49 50-59 60-69 > 69 Total Andel

Godkända 41 539 356 497 316 35 1784 43,4 5

Auktoriserade 1 440 762 796 314 18 2331 56,6 5

Summa

42

979

1118

1293

630

53

4115

100 %

Figur 3:2. Godkända och auktoriserade revisorer 2008-04-01 (Revisorsnämnden, 2008)

3.5 Direktiv och propositioner

3.5.1 Revisorsdirektivet

Genom den första moderna lagen om revisorer, Kungl. Maj:ts kungörelse om auktorisation och godkännande av revisorer (SFS 1973:221), gjordes en ändring i beteckningen på kategorin godkänd granskningsman. Den nya beteckningen blev den som används idag, godkänd revisor (Westermark 2005).

I april 1992 tillsattes Revisorsutredningen (dir. 1992:42) som bland annat skulle utvärdera den författningsreglering som behövdes för revisorer med en särskild behörighet att utföra revision. I slutbetänkandet Revisorerna och EG (SOU 1993:69) behandlades i första hand villkoren om de kvalifikationer som revisorer som utför lagstadgad revision måste uppfylla. Förslag lämnades på den författningsreglering som krävdes gällande de revisorer som har särskild kompetens att utföra lagstadgad revision, alltså godkända och auktoriserade revisorer. Förslagen baserades på de villkor som ställs i EG:s åttonde bolagsdirektiv; revisorsdirektivet (ibid).

Revisorsdirektivets införlivande krävde inte bara att kompetensfrågor togs upp, utan även frågan om uppdelningen av revisorerna i två kategorier, godkända och auktoriserade, skulle behållas. Ännu har inget beslut tagits huruvida titlarna ska behållas eller ej. Något som är av intresse att påpeka är att i revisionsbolagsutredningens (SOU 1999:43) betänkande sägs bland annat att ABL 10:12 med flera lagar skulle ändras så att behörigheten för en godkänd revisor enligt 4 § revisorslagen jämställs med en auktoriserad revisor (5 § revisorslagen) (ibid).

3.5.2 Propostition 2000/10:146

(19)

läsas till, som inte behöver omfatta någon särskild nivå eller några särskilda ämnen. Det krav på praktisk erfarenhet av stora och svårreviderade bolag var även det enligt regeringen ett otillräckligt argument för att behålla den olika behörigheten eftersom det ändå inte görs några tester på om kompetensen upprätthålls.

Flera av EU-ländernas nationella lagstiftning ställer kompetenskrav på auktorisation som inte är högre än de för godkännande här i Sverige. En revisor som har ett examensbevis som är tillräckligt för att utföra revision i övriga EES-länder kan ta ut auktorisation i Sverige genom att göra ett särskilt lämplighetsprov, en revisorsexamen behövs alltså inte. Regeringen ställde sig därmed kritisk till att en svensk godkänd revisor ska ha en begränsning i behörigheten (prop 2000/01:146).

Ytterligare ett argument för kompetenslikheterna i de båda revisorskategorierna från regeringens sida var att de flesta av de auktoriserade revisorerna, som auktoriserades vid en tidpunkt då kraven för auktorisation var lägre än de är idag, har samma utbildning på samma nivå eller något högre än vad som efter den 1 januari 1997 krävs för att bli godkänd revisor (ibid).

3.6 Utbildning

3.6.1 Godkänd revisor

Teoretisk utbildning

För att kunna kalla sig för godkänd revisor måste en revisorsexamen avläggas. För att göra det ska man ha en kandidatexamen med inriktning företagsekonomi. I Revisorsnämndens föreskrifter (RNFS 2001:3) finns de akademiska kurser som i regel är obligatoriska för avläggande av revisorsexamen. Huruvida just de kurserna krävs beror till viss del på revisionsbolagen som även tillåter, för anställning av revisorsassistent, en vanlig kandidat- eller magisterexamen i företagsekonomi med inriktning mot redovisning (Revisorsnämnden, 2008). Minimikraven på kurser och poäng som anges är2:

Ämne Poäng

Företagsekonomi 60

Juridik 30

Övriga obligatoriska ämnen 20

Figur 3:3. Egen tabell över minimikrav för kurser och poäng (Revisorsnämnden, 2008)

Inom de företagsekonomiska kurserna ska inriktningen, som nämns ovan, vara redovisning där en kandidatuppsats, även kallad c-uppsats, ska ingå. Juridikstudierna ska innefatta kurserna beskattningsrätt och handelsrätt där poängfördelningen är 10 poäng beskattningsrätt och 20 poäng för handelsrättsliga kurser. Övriga obligatoriska ämnen inrymmer informations- och databehandling, nationalekonomi, matematik och statistik (Förordning om revisorer (SFS 1995:665)).

Praktisk utbildning

(20)

som handledare. Ett godkännande ges för fem år i taget. Inför varje ny femårsperiod görs en kontroll avseende revisorns yrkesverksamhet och redbarhet och om revisorn därmed får behålla sin titel (Revisorsnämnden, 2008).

3.6.2 Auktoriserad revisor

Teoretisk utbildning

För att kunna genomgå högre revisorsexamen är även här en kandidatexamen med inriktning mot företagsekonomi nödvändig. Utöver det ska ytterligare 40 högskolepoäng, eller en magisterexamen med ekonomisk inriktning, avklaras. Dock får dessa 40 poäng tas från valfria områden (Prop 2000/01:146). Poängfördelningen i ämnena är här likadan som för att bli godkänd revisor (Revisorsnämnden, 2008).

Praktisk utbildning

För att kalla sig för auktoriserad revisor ska man genomgå sammanlagt fem års praktik varav tre år omfattar revision av årsbokslut, koncernbokslut eller liknande redovisningshandlingar. Praktiken ska även bestå av delaktighet vid revision av företag som är svåra att revidera exempelvis på grund av sin storlek. Minst tre och ett halvt år av denna praktik ska fullgöras inom EES. Även här ges auktorisationen för fem år i taget (ibid).

3.7 Internutbildning

I Revisorsnämndens föreskrifter (RNFS 1996:1) regleras utformningen på den praktiska utbildningen som den nyblivna revisorsassistenten ska genomgå. Utbildningen ska pågå i minst tre år, där den definierade heltiden motsvarar 1600 arbetstimmar per år. Genom den utbildningen ska personen ges praktisk erfarenhet men även möjlighet till att utveckla de teoretiska kunskaperna. Utbildningen kräver relevanta revisionsuppgifter som ska vara alltäckande, det vill säga att en bred branschöversikt ska ges. Nyckelorden planering, utförande och rapportering ska givetvis ingå.

Vidare ska revisionsuppdrag genomföras, i form av kvalificerade utredningar, där tyngdpunkten ligger på bedömningar, slutsatser samt etiska regler som är viktiga att iakttaga vid revisionsarbetet överlag. Minst 1 500 timmar av utbildningen måste gälla revision med tonvikt på aktiebolag. Allt om revision (2008) beskriver praktisk och teoretisk utbildning som kan genomföras både externt och internt på byråerna. IREV ger ekonomi- och revisionsutbildningar som ett externt alternativ. Interna kurser är mest förekommande på de största revisionsbyråerna.

3.8 Kompetens

Bjurklo & Kardemark (2003) definierar kompetens som ”medarbetares kunskaper i alla former samt personlighetsmässiga förmågor”. Detta begrepp likställs vardagligt med ordet kvalifikation, en liknelse som författarna förkastar. Istället föredrar de att definiera kvalifikation som ”den kompetens som arbetsuppgifterna anses kräva och där arbete är lönearbete”. En person kan inneha kompetenser som inte består av kvalifikationer som är relevanta för det arbete som ska utföras. Personen i fråga kan exempelvis vara skicklig på att fotografera, men det är helt oväsentligt om de primära arbetsuppgifterna består av att sköta en pappersmaskin.

(21)

begreppet kompetens. Slutligen krävs också tillfällen som är nödvändiga för att utveckla och utöva kompetensen.

Sandberg (1994) menar att kompetens består av följande sex delar som han har modifierat utifrån Targamas (1986) modell:

• Teoretisk kunskap: denna kunskap är av intellektuell och beskrivande karaktär och innefattar teorier, metoder och fakta som personen behöver veta om sitt arbete.

• Praktisk kunskap: denna kunskap består av två delar där den första delar är färdigheter. Detta begrepp består i sin tur av regelbundna sekvenser av koordinerat beteende som leder till att personen uppnår sina mål. Den andra delen är så kallad tyst kunskap. Denna del innebär att personen är så pass van vid sitt arbete att han/hon kan göra justeringar i arbetsprocessen.

• Kapacitet: denna del innehåller fysiska och psykologiska egenskaper. De fysiska egenskaperna är hur mycket arbete personen kan utföra inom en viss tid. De psykologiska egenskaperna innebär en kompetent persons känslor och upplevelser över att vara en kompetent person som kan uppnå önskade resultat.

• Nätverk: en persons nätverk kan delas in i två delar: personligt och icke-personligt. Ett personligt nätverk består av de personliga kontakter som personen har tillgång till vid utförandet av arbetet. Det icke-personliga nätverket är personens tillgång till manualer och instruktionsböcker som används i arbetet.

• Uppfattning: personens sätt att förstå sitt arbete.

(22)

4. Revision – aktörer och förhållanden

detta kapitel tas de förhållanden upp som inte kan klassas som vetenskaplig teori. Det kan ses

som ett påbyggnadskapitel som gränsar till empiri, men som inte passar någon av delarna till

fullo. Här görs en mindre kartläggning av revisionsbranschen för att bredda läsarens förståelse för

hur revisorernas yrke ser ut idag.

4.1 Framväxt godkänd och auktoriserad revisor

År 1910 stiftades en ny aktiebolagslag i vilken det uppställdes krav på att en revisor ska vara oberoende gentemot det granskade företaget och dess styrelse. Med oberoende menas att revisorn ska agera opartiskt och osjälvständigt vid utförande av sina uppdrag samt att han/hon ska vara objektiv i sina ställningstaganden (FAR 2006). Syftet med lagändringen var främst att skydda ägarna. Samtidigt som denna lag upprättades arbetades det med att ta fram ett sätt att bli auktoriserad revisor. Incitamentet togs av Stockholms handelskammare eftersom lagstiftaren inte var beredd att ta fram ett sådant system. År 1912 kom handelskammaren ut med ett regelverk för revisorer. I det stod det bland annat att en auktoriserad revisor inte fick ta sig an uppdrag i företag där han/hon hade direkt eller indirekt intresse. År 1919 grundades en central revisorsnämnd som tog över tillsynen av revisorer och ansvaret för auktorisationen (Diamant 2004).

Lite drygt tio år senare, år 1930, gick man över till den nuvarande klassificeringen med två revisorskategorier. Då skapades nämligen en ny kategori revisorer som då kallades godkända granskningsmän (som nämns ovan går under benämningen godkända revisorer idag). Utbildningskravet var här inte lika omfattande som för kategorin auktoriserade revisorer (Diamant 2004).

I en artikel i Balans nr 11 2007 finns att läsa att FAR SRS i framtiden hoppas på att det endast ska finnas en titel för revisorer – auktoriserad. Ett beslut att arbeta för detta har tagits tillsammans med organisationens utbildningskommitté. Bakgrunden till denna önskan är att det blir enklare för marknaden med en titel. Ett annat argument är att det inte är någon skillnad i behörighet mellan en godkänd och en auktoriserad revisor som har klarat revisorsexamen (9:12-13 ABL). Ett tredje argument är att EG-direktivet om lagstadgad revision utgår ifrån att det finns en kategori revisorer.

Flera aktörer arbetar med att harmonisera utbildningen, den teoretiska och praktiska samt examination, som krävs för att bli revisor. Dessa är bland andra EU som införde det åttonde direktivet (84/253/EEG) i vilket krav ställs på revisorns teoretiska och praktiska utbildning. Till följd av de skandaler som revisorsyrket har drabbats av har ett nytt förslag till lagstadgad revision presenterats. Förslaget utökar det åttonde direktivet genom att förtydliga revisorers skyldigheter, oberoende och etik. För att förtydliga detta införs krav på extern kvalitetssäkring (Aggestam 2005).

En annan aktör är International Accounting Standards Board (IASB), som har skapat en ”Education Advisory Group”. Denna grupp kommer främst att jobba med det utbildningsmaterial som International Accounting Standards Committee Foundation (IASCF)

(23)

utvecklar. Materialet ska hjälpa revisorer i deras användning av International Financial Reporting Standards (IFRS) (Aggestam 2005).

En tredje aktör är de största revisionsbyråerna, ”The Big Four”, Deloitte, Ernst & Young, KMPG samt PricewaterhouseCoopers. Det dessa byråer gör för att harmonisera utbildningen är att aktivt deltaga i debatten. De har exempelvis tidigare arbetat med ett forskningsprojekt där globaliseringens påverkan på utbildningen undersöktes (Aggestam 2005).

Utbildningen för den nya kategorin auktoriserad revisor kommer att förändras något om FAR SRS får som de vill. Den kommer att bestå av en sammanlagd utbildningstid på åtta år bestående av akademisk utbildning och ”on the job training”. Här finns det olika vägar som kommer att leda fram till en auktorisation. Om man har läst tre år på universitetet krävs fem års praktisk erfarenhet på en revisionsbyrå för att avlägga examen, medan endast tre års praktisk erfarenhet krävs om man har läst i fem år (Balans 2007).

4.2 Utbildning och praktik inom EU

Enligt Precht (2007a) är utbildningen av revisorer viktig både för branschen och för samhället. Som visas i tabellen nedan krävs inom EU vanligtvis tre års praktisk erfarenhet för den som vill bli revisor, förutom i Grekland där det krävs åtta år och i Sverige där det krävs tre till fem år. De flesta länder kräver universitetsutbildning av den blivande revisorn. I några få länder kan man direkt efter gymnasiet gå vidare till en revisorsutbildning där revisorsorganisationerna blir direkt ansvariga för all utbildning. I och med att revisionsplikten har avskaffats, i till exempel Storbritannien, så har utbildningen blivit viktigare. Det ingår numera mer skatterätt när det inte bara är renodlad revision, men även för att skattelagstiftningen blivit mer komplex och då, enligt Mark Protherough (chef för ICAEW), vissa uppdrag omfattar 50 procent skattefrågor. Även konsultationsfrågorna har ökat då man oundvikligen tappar vissa kunder för just revision.

Medlemsorganisation Högskoleexamen Antal år av praktisk

erfarenhet

KWT och IWP, Österrike Ja – få undantag 3

IEC, Belgien Nej 3

IRE, Belgien Ja – undantag medges 3

FSR, Danmark Ja 3

KHT, Finland Ja – undantag medges 3

CNCC, Frankrike Ja – (undantag kan medges) 3 OEC, Frankrike Ja – (undantag kan medges) 3

IDW, Tyskland Ja 3

SOEL, Grekland Ja 8

ICAI, Irland Nej men 95 % har det 3,5 till 5

ICPAI, Irland Nej 3

CNDC, Italien Ja 3

CNRPC, Italien Ja 2 till 3

IRE, Luxemburg Ja 3

OEC, Luxemburg Ja 3

MIA, Malta Ja 3

(24)

OROC, Portugal Ja 3

IACICE, Spanien Nej 3 med universitet, 8 utan

FAR, Sverige Ja 3 till 5

TK, Schweiz Nej 3 till 5

ACCA, Storbritannien Nej 3

CIMA, Storbritannien Nej 3

CIPFA, Storbritannien Nej 400 dagar

ICAEW, Storbritannien Nej men 93 % har det 3

ICAS, GB/Skottland Ja 3 KACR, Tjeckien Ja 3 MKVK, Ungern Ja 3 KIBR, Polen Ja 3 CECCAR, Rumänien Ja 5 SIZR, Slovenien ja 5

Figur 4:1 Olika vägar att bli revisor i EU (Precht 2007a)

4.3 FAR SRS

FAR SRS bildades den 1 september 2006 genom att två branschorganisationer, FAR (föreningen auktoriserade revisorer) och SRS (svenska revisorssamfundet) slogs samman. Organisationen arbetar med att utveckla och skapa intresse för redovisnings- och revisionsbranschen. Detta görs genom normer och stöd för medlemmarna och deras yrkesutövning och affärsverksamhet (FAR SRS, 2008).

4 600 personer är medlemmar i organisationen. Dessa består av kvalificerade revisorer och andra specialistgrupper såsom redovisningskonsulter och skattespecialister. Arbetet sker centralt vid kansliet, i styrelsen, sektioner, kommittéer, referensgrupper samt tillfälliga arbetsgrupper både nationellt och internationellt genom att ge ut rekommendationer, erbjuda utbildning och fungera som en remissverksamhet (ibid).

4.4 Big Four

Big Four är vad som i folkmun beskriver de fyra största revisionsbyråerna. Idag är de fyra byråerna under den beteckningen KPMG, Ernst & Young, Deloitte och PricewaterhouseCoopers. De har tidigare varit Big Five, fram till 2002, innan Enron-skandalen då man tappade Arthur Andersen. Price Waterhouse och Coopers & Lybrand var fram till 1998 två av de dåvarande Big Six-byråerna innan de gick ihop genom en fusion till dagens PricewaterhouseCoopers. I Sverige gick då även Öhrlings Coopers & Lybrand ihop med svenska Price Waterhouse för att bilda Öhrlings PricewaterhouseCoopers (Wikipedia 2008).

4.4.1 KPMG

(25)

4.4.2 Ernst & Young

Inom revision, skatt, transaktioner, rådgivning och redovisning är Ernst & Young en av de ledande globala aktörerna. Med sina 130 000 anställda är de en av de största och de har kontor i 140 länder världen över. I Sverige jobbar 1 830 personer på Ernst & Young och det genom 70 kontor runt om i landet. Affärsidén lyder: ”Vi kvalitetssäkrar finansiell information och ska vara ledande inom revision, skatterådgivning, transaktionsrådgivning, affärsrådgivning och redovisning. Vi erbjuder också kvalificerat stöd och rådgivning inom riskhantering, IT-säkerhet samt ekonomi- och organisationsstyrning” (Ernst & Young, 2008).

4.4.3 Deloitte

Deloitte – ett av världens ledande revisions- och konsultföretag. Styrkan i företaget är att erbjuda klienterna tillgång till globala resurser samtidigt som de erbjuder kvalitetssäkring på lokal nivå. Deloittes kontor i Sverige består av ett 30-tal, varigenom de har runt 1000 medarbetare, globalt sett har de ungefär 700 kontor i 140 länder med totalt 150 000 anställda. Deloitte vill vara det naturliga valet för företag när de söker högkvalitativa tjänster (Deloitte, 2008).

4.4.4 Öhrlings PricewaterhouseCoopers

Öhrlings PricewaterhouseCoopers är en av de ledande revisionsbyråerna i Sverige med sina 3 100 anställda fördelade över 125 kontor. Internationellt är PricewaterhouseCoopers en av de fyra största byråerna och har 146 000 medarbetare som arbetar utifrån 150 länder runt om i världen. Som affärsidé ska de utveckla, sälja och genomföra revision, redovisning och kvalificerad rådgivning inom finansiella och angränsade områden så att internationella och svenska företag, samt dess ägare, organisationer och offentlig sektor kan uppnå värdetillväxt och trygghet (Öhrlings PricewaterhouseCoopers, 2008).

KPMG Ernst & Young Deloitte Pricewaterhouse Coopers

Anställda, Sverige 1500 1830 1000 3100

Kontor, Sverige 60 70 30-tal 125

Anställda, totalt 123 000 130 000 150 000 146 000

Etablerade länder 145 140 140 150

Figur 4:2. Egen sammanställning över the Big Four

4.5 Branschaktörer om utbildning

FAR SRS har genom sin tidskrift Balans gjort en undersökning utifrån de större revisionsbyråerna där Halling (2007) redogör för vad byråerna anser om de nyexaminerade studenternas utbildning och kompetens. Överlag tycks byråerna vara nöjda med kunskaperna studenterna har men det är den praktiska delen som är bristande, vissa byråer anser också att redovisningskunskaperna är något knappa.

(26)

Även Petra Schedin-Stergel, personalchef på Öhrlings PricewaterhouseCoopers, anser att man som nyutbildad har tillräckliga kunskaper för att klara av det tekniska arbetet. Som revisor är det nödvändigt med affärsmässigt tänkande och social kompetens, något som hon anser att byråerna i samarbete med studenterna själva och universiteten har ansvaret för att utveckla ytterligare (ibid).

Deloittes utbildningsansvarige, Annette Bosell, är även hon enig med övriga representanter att universitets- och högskolestudier ger goda grundkunskaper. Hon framhåller dock att det bland de yngre medarbetarna finns ett behov att utveckla redovisningskunskaperna. Deloittes internutbildningar inriktar sig på att komplettera studenternas kunskaper främst med redovisning, revision och skatt. Hon märker idag att behovet för extra utbildningar ökar, men att det till viss del även beror på att branschen blir mer och mer komplex på områdena redovisning och revision och att kravet på vidareutbildning således delvis är naturligt. Att förbättra samarbetet mellan universitet, högskolor och revisionsbranschen vore dock fördelaktigt för att kunna anpassa utbildningarna mot yrket ännu bättre (ibid).

VD:n Thomas Thiel, KPMG, vill understryka vikten av att harmonisera och anpassa utbildningen mer internationellt för att få en stabil standard mellan revisorerna inom Europa. Sverige har nu inlett arbetet med att anpassa sig till den internationella Bolognamodellen just för att strukturera upp harmoniseringen av utbildningar i Europa. Som talesman för KPMG berättar han att de framöver efterfrågar studenter med en femårig masterexamen framför en treårig kandidatexamen för att få kompetensen som behövs för att bemästra internationella uppdrag och hitta en bra nivå i jämförelse med andra revisorer i Europa (ibid).

FAR SRS har inlett utredningar som rör ekonomutbildningar i och med revisionspliktens avskaffande och att utbildningar numera ska anpassas efter Bolognamodellen. Agneta Strandberg, ordförande i FAR SRS utbildningskommitté, är kritisk till de alltför grunda redovisningskunskaperna som nyutexaminerade ekonomer har: ”Efter så lång utbildning borde de kunna vad som behövs.” Hon tror att om bara de minsta företagen undantas från plikten så påverkas inte revisorsyrket eller utbildningen särskilt mycket. Skulle fler företag omfattas av avskaffandet så finns olika alternativ för branschen, exempelvis kan vissa byta roll från revisor till rådgivare eller konsult. Utbildningen tror hon snarare kommer att höjas än sänkas om, för att inte säga när, plikten tas bort. Detta på grund av att komplexiteten i frågeställningarna hos de bolagen som måste revideras är större och att revisionen då kommer att kräva större kunskaper överlag (Precht 2007b).

En annan internationellt aktuell fråga är om mentorer för blivande revisorer bör erbjudas, något som FAR SRS bestämt svarar nej på. Anledningen till inställningen är att de stora byråerna mer eller mindre redan har något liknande i form av så kallade counselors, som har hand om utvecklingssamtal, utvärderingar och dylikt. Problemet uppstår för de mindre byråerna då det kan ses som ett väldigt betungande krav (ibid).

(27)

4.7 50-25-50-regeln

Det finns ibland behov av att definiera företagsstorlek för att ange vilka företag man pratar om vid exempelvis lagändringar. Enligt 1 kapitlet 3 § ÅRL ska ett företag benämnas som ett större företag om minst två av följande punkter är uppfyllda:

• medelantalet anställda i företaget har under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 50,

• företagets redovisade balansomslutning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 25 miljoner kronor,

• företagets redovisade nettoomsättning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 50 miljoner kronor.

4.6 Revisionpliktens avskaffande

Enligt ABL 9:1,3 §§ måste alla aktiebolag ha minst en revisor. I enlighet med god revisionssed ska revisorn granska bolagets årsredovisning, räkenskaper och styrelsens och VD:s förvaltning av bolaget. I arbetsuppgifterna ingår bland annat att revisorn ska kontrollera skatter och avgifter så att de under året har betalats i rätt tid och med rätt belopp (Lundén 2007).

Många länder, bland annat inom EU, har valt att avskaffa revisionsplikten för de mindre företagen. Detta har lett till att diskussioner i Sverige har uppstått om att göra samma sak. Professor Per Thorell och professor Claes Norberg presenterade på uppdrag av Svenskt näringsliv ett förslag där mikroföretag3 som i ett första steg undantas från kravet att genomföra revision. Så småningom kommer även SME att omfattas av detta undantag (Balans 2006). Två månader efter förslaget presenterades lämnades en begäran till JD om en utredning om revisionsplikten i Sverige (Nyqvist 2005). Det framkom att en ny lagstiftning borde tas fram om att revisionsplikten avskaffas genom en process med början i mikroföretagen.

Det senaste förslaget från utredningen omfattar 310 000 aktiebolag, alltså runt 96 procent, som i så fall kommer att slippa kravet på revision. Till skillnad från tidigare utredningar om mikroföretag med omsättning på maximalt tre miljoner ligger nu förslaget på omsättning på 83 miljoner kronor och är därmed i enlighet med EU:s direktiv4. Enligt Bo Svensson, regeringens

utredare, kommer ändå många aktiebolag att fortsätta anställa revisorer och i procent tror han att det till en början kommer att ligga på runt 60 procent för att på sikt stabilisera sig på runt 45 procent. Revisionen kommer fortfarande att betraktas som en kvalitetsstämpel och kan vara nödvändig som bevis för bland annat kreditgivare (Hugo 2008).

(28)

5. Empiri

är presenteras vårt empiriska material bestående av primärdata. Materialet har samlats

in från sammanlagt sex respondenter från tre olika revisionsbyråer där uppdelningen inte

görs utifrån respektive byrå, utan där fokus istället ligger på revisorstitel. Svaren utifrån

intervjufrågorna som ställdes rubriceras och kategoriseras för att ge en bättre översikt.

5.1 Revisorsassistenter

De revisorer, eller revisorsassistenter som de även kallas, vi har pratat med är Markus Folkesson på Öhrlings PricewaterhouseCoopers och Karin Persson på Ernst & Young. I egenskap av revisorsassistenter har ingen av dem hunnit avlägga någon revisorsexamen med tanke på hur nya de är i branschen. Nedan följer en sammanfattning av deras funderingar vi tagit del av genom intervjuerna.

Markus Folkesson

5.1.1 Utbildning

Markus Folkesson från Öhrlings PricewaterhouseCoopers i Karlstad har arbetat som revisor sedan december 2006, vilket är nästan ett och ett halvt år. Han har en utbildning som matematikekonom på Karlstads universitet. Efter att han fick jobbet som revisor kompletterade han sin utbildning med att läsa beskattningsrätt och handelsrätt samtidigt som han jobbade för att få behörigheten att skriva proven.

Öhrlings PricewaterhouseCoopers har en intern utbildningsplan med planering för att ta sig fram till tidpunkten för revisorsexamen. Det brukar röra sig om fyra till fem år innan man är där. På frågan om när Folkesson själv har tänkt avlägga revisorsexamen svarar han att han planerar att göra provet om ungefär tre och ett halvt år.

Folkesson berättar att Öhrlings PricewaterhouseCoopers erbjuder internutbildning både i Karlstad och i övriga delar av landet. Man får gå på kurser ungefär en vecka per år, oftast på hösten. Ibland sker dessa utomlands men för det mesta ges de i Stockholm. Det första som händer som nyanställd är att man får gå på grundkurser såsom revisionsettan som den kallas. Till grundkurserna hör även en kapellutbildning för att lära sig programmet som årsredovisningarna görs i. Efter grundutbildningarna följer påbyggnadskurser och sedan allt mer avancerade kurser där svårare och svårare poster gås igenom. Folkesson påpekar det sociala i internutbildningen som en fördel som man kanske inte alltid tänker på. Man lär sig att umgås med människor – att nätverka. Detta kommer väl till pass i jobbet i och med att man till stor del är ute på kundbesök men även på det sätt att man lär känna personer från andra kontor och då kan hjälpa varandra i jobbet och diskutera erfarenheter. En annan sak som Folkesson tycker är bra är att personer som håller på med revision och personer som jobbar med redovisning deltar i utbildningen tillsammans. På arbetsplatsen kan det annars lätt bli en uppdelning av dessa grupper.

När vi frågar Folkesson om han anser att högskoleutbildningen bör förändras på något sätt menar han att näringslivet bör bjudas in mer till skolorna. Det kan ske exempelvis genom föreläsningar vilket Folkesson av egen erfarenhet förespråkar. Det var tack vare en sådan

(29)

föreläsning som han beslöt sig för att välja inriktningen företagsekonomi vilket han har fått nytta av i jobbet som revisor. Men om näringslivet tar sig tid till att ställa upp på sådant så gäller det att studenterna visar sig intresserade och går och lyssnar på föreläsningarna, menar Folkesson. Den kurs på universitetet som Folkesson anser sig ha mest nytta av är beskattningsrätten. När han jämför den kursen med den som går på internutbildningen på byrån är nivån på universitetskursen till och med högre än på den interna. Egentligen kunde han ha hoppat över ”beskattningsettan” och gått direkt på ”tvåan” känner han.

Vi ville veta hur Folkesson tror att provet/proven för revisorsexamen och högre revisorsexamen kommer att se ut om det skulle bli så att en revisorstitel avskaffas. Då han inte har gjort något prov, och inte ens sett något, så tycker han att det är svårt att svara på. Men om han ska spekulera så kan han tänka sig att provet kommer bli annorlunda utformat, det kanske kommer att innehålla fler och större frågor. Dock tror han inte att svårighetsgraden på provet kommer att förändras.

5.1.2. Revisorstitlar

Folkesson anser att förslaget att avskaffa en titel är bra. Enligt honom är uppdelningen mellan titlarna egentligen helt onödig, det som är skillnaden mellan titlarna är att börsen ställer krav på att ha en auktoriserad revisor. Folkesson berättar att de har en man på byrån som nyss har tagit steget till att bli auktoriserad revisor. Det enda som hände efter det var att han fick byta visitkort. Samtidigt menar han att man kan se en högre titel som ett försäljningsargument; kunderna ser att man har utvecklats och därmed kan man ta ut högre ersättning för jobbet. En förutsättning för detta kan vara att kunden måste veta skillnaden mellan en godkänd och en auktoriserad revisor vilket många inte gör. Om han får välja vilken titel som kommer att avskaffas så tror han att det är den godkända revisorns titel som kommer att försvinna. Jobbet som redovisningskonsult kommer nog att stiga i graderna till att ligga på ungefär samma nivå som revisorn.

Vi undrade hur uppdragsfördelningen ser ut mellan de godkända och auktoriserade revisorerna. Folkesson svarade att det generellt sett är de stora bolagen som har auktoriserade revisorer. Men det beror inte så mycket på titeln i sig utan på vilken erfarenhet och kunskap som revisorn besitter. Vidare undrade vi om lönen beror på vilken titel man har. Det gör den inte hävdar Folkesson bestämt, utan det beror på vilka kunder man drar in, hur de uppdragen går och hur stora de är. Lönen är även till viss del provisionsbaserad.

5.1.3. Revisionspliktens avskaffande

(30)

Folkesson frågar sig om de auktoriserade revisorerna kan förbli auktoriserade om revisionsplikten försvinner. Ett visst antal timmar måste ju göras för att upprätthålla auktorisationen. Finns då inga bolag kvar att revidera på grund av avskaffandet av revisionsplikten blir det inga timmar. Sedan kommer det ju inte att fyllas på med lika många auktoriserade revisorer menar Folkesson eftersom det bara är i de stora städerna som de stora företagen finns. Folkesson kan tänka sig att det nog kommer bli ett större val att bli auktoriserad revisor i framtiden eftersom man måste få ihop sina timmar och det kanske inte kommer att vara lika självklart längre.

Karin Persson

5.1.4. Utbildning

Karin Persson har jobbat som revisor i tre och ett halvt år på Ernst & Young i Karlstad, men till en början på ett kontor i Stockholm. Hennes studier består av drygt fyra års ekonomutbildning som alltså blir 170 poäng enligt det äldre systemet. Utbildningen är inom företagsekonomi med bland annat 30 poängs skatt, och i övrigt med inriktning mot redovisning.

Persson funderar på att avlägga prov nästa år, 2009, och det blir alltså prov för revisorsexamen. Det valet kan även påverkas av den nya lagen som kommer vilket kan leda till att revision inte längre krävs lagmässigt för alla företag. Hur som helst så är planen att göra det och så lär det bli i vilket fall. Ett prov tar ungefär två dagar att skriva så hon kommer inte att ge sig på högre revisorsexamen på samma gång, utan det väntar hon med. Det blir ungefär två gånger sju timmar prov ändå. Man får testa på ett liknande prov som hon gjorde efter att ha jobbat på byrån i ungefär ett och ett halvt till två år, från IREV, vilket tog runt sju timmar.

Sin kompetens anser Persson till största del att hon har fått från praktisk erfarenhet. Skolan överlag bidrar ju inte med lika mycket, däremot alla skattekurser man läst har ger stor nytta för många än idag. D-kurser där man ska skriva PM och bearbeta massor av material ger inte samma nytta. Man lär sig att söka information, men det ger inte samma kompetens. Bäst var skattekurser och juridik, enligt Persson, där man kan ta med sig lite kunskap även om reglerna svänger och man får uppdatera sig ibland.

På Ernst & Young finns ett internutbildningsprogram som man går, det är sju utbildningar inom fem år. Persson har gått sex av de sju kurser som är för revisorer, vidare finns separata kurser för exempelvis skatter, moms och lagar. Allt är inom Ernst & Young men hon har även gått en kurs genom IREV.

Persson tycker att man borde ha haft mer praktik inom utbildningen. När hon började läsa år 2000 så hade de så kallade fadderföretag. Då genomfördes en del case och man träffade företagen för att fråga dem vilka metoder de tillämpade som bland annat balanced scorecard. Många av dem hade ingen aning om vad det var, men till slut kunde det visa sig att de faktiskt hade det. Meningen var att studenterna skulle följa företaget genom utbildningen, men när besök gjordes efteråt så hade företaget ingen aning om vilka de var ens. Det var åtminstone en bra idé men det kunde ha varit bättre genomfört och mer anpassat åt vad man ville läsa, tycker Persson. Skatteprogrammet på Karlstads universitet har praktik, oftast på skatteverket, men man kanske kunde hitta nåt för dem som är inriktade mot redovisning också. Tyvärr kan det ju vara väldigt svårt att få praktik, men det kanske vore värt ett försök i alla fall.

(31)

Ernst & Young så betalar byrån och det kostar nog ungefär 15 000 utan moms att skriva. För en mindre firma kanske man inte vill skicka iväg en person alltför många gånger just med tanke på kostnaden, men på Ernst & Young får man gå hur många gånger man vill. Nu blir ju så inte fallet ändå, man måste även göra en avvägning om det är någon idé att skriva provet också. När revisionsplikten försvinner tror hon dessutom att ännu färre kommer att skriva det.

5.1.5 Revisorstitlar

När frågan om titlar dyker upp berättar Persson att det egentligen finns tre titlar. Det finns godkänd revisor som inte har avlagt prov, godkänd revisor som har avlagt prov och sen den auktoriserade revisorn. Förr kunde man bli godkänd utan att avlägga prov, då kom titeln per automatik. Persson kan tänka sig att de slår ihop det till en titel där man får skriva på revisionsberättelsen, titeln man behåller tror hon blir auktoriserad revisor. Kruxet är att man nu måste skriva två prov, och för de som har gjort det tror hon att det känns dumt att slås ihop med dem som kanske bara har skrivit ett. Att avskaffa en titel tycker hon ändå är ett bra förslag. Kunder och folk överlag förstår oftast inte skillnaden på titlarna. Då är det bättre att alla får samma behörighet att få skriva på.

Argumentet att avskaffa en titel för att en godkänd och en auktoriserad revisor lagmässigt har samma behörighet har självklart betydelse, men alla får ju till exempel inte revidera ett börsbolag. Börsen kräver det men det är troligtvis inte lagstadgat. Det kanske mer är praxis, ett slags kod för börsen. Persson tror att det är ett typiskt svenskt fenomen, för utomlands kan hon inte tänka sig att de har samma problem. Om de bara har en titel borde det vara bättre att anpassa sig efter det. På Ernst & Young ser uppdragsfördelningen ut som så att de auktoriserade revisorerna oftast håller i de större bolagen. För de Persson känner till så är det så, det kanske inte behöver röra sig om noterade bolag, men man ser att det oftast är de större också. En auktoriserad revisor bör ju ha mer kompetens än en godkänd, nu kanske det inte är så i praktiken i och för sig men det är lätt att tänka så med tanke på att det tar längre tid och kräver större erfarenhet att avlägga en högre revisorsexamen.

Det verkar inte som om folk är lika villiga att avlägga högre revisorsexamen om förslaget går igenom. Persson vill dock skriva det ändå. Det kanske är de som sköter redovisningen som kommer att behöva en kvalitetsstämpel och ofta är det så att det hamnar hos revisorer som sista instans bara så att de ska kunna säga att redovisningen är bra. Persson med medarbetare kommer därför säkert att vara med och bestämma ändå, även om det inte är tvunget enligt lag.

Det kan finnas en risk för att hämmas i sin utveckling med bara en titel. Kanske, för att motivationen möjligtvis kan tryta. Idag är ju godkänd revisor ett mellansteg och för att ta sig upp på auktorisationsnivå så krävs det en hel del kunskap och det blir ett långt steg att ta från revisorsassistent till auktoriserad revisor.

References

Related documents

Dessutom tillhandahåller vissa kommuner servicetjänster åt äldre enligt lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter som kan likna sådant arbete som kan köpas som rut-

Regeringen gör i beslutet den 6 april 2020 bedömningen att för att säkerställa en grundläggande tillgänglighet för Norrland och Gotland bör regeringen besluta att

Once more, Kalmar became the hub in a great union, this time uniting the Kingdom of Sweden and the Polish-Lithuanian Rzeczpospolita, Unfortunately, this brave experience

THE ADMINISTRATIVE BOARD OF KALMAR COUNTY'S ROLE AND EXPERIENCES CONCERNING CONTAMINATED SITES Jens Johannisson Administrative Board of Kalmar County, Sweden.. THE ROLE OF

Rojalister, å sin sida, tycks basera sina åsikter på ett synsätt som handlar mera om förväntade konsekvenser: de menar till exampel att kungen gör bra PR för Sverige i utlandet

Av den bevarade prenumerationssedeln till Fröjas Tempel (Afzelius, s. Handlingen utspelar sig en höstnatt 1764 på krogen Rosenlund vid Dantobommen, där båtsmän

ståelse för psykoanalysen, är han också särskilt sysselsatt med striden mellan ande och natur i människans väsen, dessa krafter, som med hans egna ord alltid

Beskuggningen över de lokaler där Unio crassus förekom varierade mellan 0-53 procent samt 5-80 procent för utan respektive med fullt lövverk.. Variationen var därmed väldigt