Stockholms universitet
Institutionen för socialt arbete Socionomprogrammet
Självständigt arbete 15 hp Termin 6
HT20/Examineras VT21
Handläggare: Evelina Fridell Lif
Små barns delaktighet i umgängesplanering
EN KVALITATIV STUDIE UTIFRÅN SOCIALARBETARES PERSPEKTIV
MARIO GONZALEZ SANDOVAL S6A
Förord
Jag vill tacka alla respondenter som deltagit i studien, utan er vore denna studie inte möjlig. Jag vill främst tacka min handledare Evelina Fridell Lif för att du alltid varit tydlig, hjälpsam och motiverande under hela forskningsprocessen!
Jag vill även ägna ett stort tack till min familj som visat stort tålamod med min frånvaro från alla deras liv då de vetat att detta arbete tagit all min tid.
Tack!
Mario Gonzalez Sandoval
Small children’s participation in the making of social plans
A qualitative study from a social worker perspective
Abstract
When placed in foster care, according to the Swedish social service act, children are entitled to preserve a standing relationship with their birth parents. The aim of this study was to examine which aspects according to social workers are vital in the making of social plans between children in the age of 0-3 placed in foster care and their birth parents. The study also examines how social workers make children between 0-3 participate in the making of their social plans. Nine qualitative semi- structured interviews with social workers have been analyzed based on Laura Lundys model of participation and the model of Maria Eriksson and Elisabet Näsman about social workers focus in working with children. The results show that the planning of social plans is based on what will benefit the child and what will not. The social workers analyze the abilities of the birth parent and to the best of their abilities they take in information about children reaction to make an assessment of what is best for the child. The main conclusion is that the work surrounding social plans is heavily based on the purpose of the placement in foster care. Whether the child has a chance to return to its birth parents or not has a big impact on the making of social plans.
Keywords: Children, foster families, parents, social worker, visitation, social plan, foster care.
Nyckelord: Barn, familjehem, föräldrar, socialarbetare, umgänge, umgängesplaner.
Antal ord: 14 270
Innehåll
Inledning ... 5
Bakgrund ... 5
Relevans för socialt arbete ... 6
Problemformulering ... 6
Begreppsdefinitioner ... 7
Syfte ... 7
Frågeställning ... 7
Avgränsning ... 7
Förförståelse ... 8
Forskningsöversikt ... 9
Kapitlets disposition ... 9
Sökprocess ... 9
Behovet av ett umgänge ... 9
Internationell syn på umgänge ... 11
Barnets delaktighet ... 12
Sammanfattning av forskningsfältet ... 14
Teoretiskt perspektiv ... 15
Kapitlets disposition ... 15
Valda teorier ... 15
Lundys modell om barns delaktighet ... 15
Space ... 16
Voice ... 16
Audience ... 16
Influence ... 17
Fokus på barn ... 17
Metod ... 20
Kaptlets disposition ... 20
Den kvalitativa forskningsmetoden ... 20
Deduktiv strategi ... 21
Urval och urvalsförfarande ... 21
Intervjuguide ... 22
Bearbetning av data och analys av empiri ... 23
Metoddiskussion ... 23
Validitet och reliabilitet ... 24
Överförbarhet ... 26
Etiska överväganden ... 27
Resultat och analys ... 29
Kapitlets disposition ... 29
Presentation av respondenterna ... 29
Umgängesformer ... 29
Resultat ... 29
Delanalys ... 30
Umgängets syfte ... 31
Resultat ... 31
Delanalys ... 33
Öka eller minska umgänge ... 34
Resultat ... 34
Delanalys ... 37
Faktorer som påverkar delaktighet ... 38
Resultat ... 38
Delanalys ... 41
Avgöra vad som är bäst för barnet ... 42
Resultat ... 42
Delanalys ... 44
Resultatdiskussion ... 44
Diskussion ... 46
Kapitlets disposition ... 46
Diskussion över forskningsprocessen ... 46
Diskussion över resultat och förslag på framtida forskning ... 46
Referenser ... 49
Inledning
BAKGRUND
Vid omedelbart omhändertagande av barn enligt 2 § lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) ska socialtjänsten enligt 14 § 1 st LVU ta över ansvaret över barnets umgänge med biologiska föräldrar. Arbetet med att samordna umgängen grundar sig i Bowlbys och makarna Ainsworths studier om anknytning vilka visar att separationer av barn från sina föräldrar eller viktiga anknytningspersoner kan ha negativa effekter hos barnet i framtiden i form av trauma eller psykiska besvär.
Socialtjänsten ska då enligt bestämmelserna i 14 § LVU reglera hur umgänget med vårdnadshavare eller föräldrar med umgängesrätt ska utövas.
I statens offentliga utredning av tvångsvård för barn och unga (SOU 2015:71)
framkommer det att det finns flera aspekter inom socialtjänsten som försvårar arbetet med att planera umgängen. En av huvudpunkterna var när det gäller bedömning om vad som är lagom mängd umgänge. Där ska enligt utredningen handläggare utgå från fingertoppskänsla då det finns begränsad vägledning för socialtjänsten i hur de ska utforma umgängesplaner på bästa sätt utifrån vad som är bäst för barnet
(Socialstyrelsen, 2020).
I januari 2020 kom nyheten ut om att den 3-åriga flickan Esmeralda som kom att refereras av media som ``lilla hjärtat´´ hittats död i sitt hem. Flickan hade
omhändertagits av socialtjänsten vid födseln och varit placerad i familjehem fram tills att kammarrätten beslutade att flickan skulle flytta hem till sina biologiska föräldrar vilka hon därefter avled hos. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) beslutade att granska socialtjänstens arbete och publicerade sin granskning i oktober 2020 (IVO, 2020). Generaldirektören för IVO Sofia Wallström säger enligt Expressen (2020) i en presskonferens att ``barnets bästa har hamnat i skymundan, barnets rättigheter gavs inte tillräckligt stor vikt´´. Granskningen avslöjar att flickan reagerat negativt när socialtjänsten valt att utöka flickans umgängen med föräldrarna. IVO (2020) menar att socialtjänsten inte följt bestämmelserna i 11 kap 10§ SoL som säger att barnet ska få framföra sina åsikter och kan denne inte göra det så ska barnets åsikter klargöras på annat sätt.
I juni 2018 röstade Sveriges riksdag för att göra barnkonventionen till lag. Enligt barnkonventionen: FN:s konvention om barnets rättigheter (UNICEF Sverige, 2018) artikel 12 säger att ``barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter, utifrån barnets ålder och mognad´´.
I mars 2020 släppte socialstyrelsen (2020) utifrån den offentliga utredningen ett kunskapsstöd för att hjälpa handläggare på socialtjänsten att göra bättre bedömningar avseende placerade barns umgängen med föräldrar och andra närstående. I
kunskapsstödet betonar socialstyrelsen att om barnet inte kan framföra sina åsikter på grund av ålder eller inte tillräckligt utvecklat språk ansvarar socialtjänsten för att klarlägga barnets inställning till umgängen. Kunskapsstödet missar dock att beskriva vilka metoder och tillvägagångsätt, socialarbetare ska ta hjälp av när det gäller yngre barn.
RELEVANS FÖR SOCIALT ARBETE
Svårigheterna med att göra bedömningar gällande umgängesplaner samt arbeta för att göra barn delaktiga är många. Enligt Socialstyrelsens (2020) kunskapsstöd kan socialarbetare enklare få stöd i sina bedömningar gällande umgänge med biologiska föräldrar. Det är viktigt att utöka ett sådant stöd och fördjupa sig i detaljerna vad gäller känsliga frågor som just umgänge. Kunskapsstödet visar inte vilka faktorer som är viktiga att lägga märke till hos barn mellan 0–3 år då kunskapsstödet inte klargör vad socialarbetare bör se för mönster hos barn i den åldern. Denna studie är inte en kritik till socialstyrelsens kunskapsstöd utan en studie som vill utforska vidare i ämnet om umgängen inom socialtjänsten.
PROBLEMFORMULERING
Utifrån denna bakgrund är det viktigt att utforska hur socialarbetare resonerar när umgängesplaner ska utformas för barn mellan 0–3 år då förmågan att kommunicera begränsas av outvecklad verbal kommunikation. Det är också av vikt att se vilka faktorer eller reaktioner hos barnen som då bedöms väsentliga för hur LVU placerade barns umgängesplaner utformas.
BEGREPPSDEFINITIONER
Placerade barn - I studien används begreppet specifikt för barn placerade i familjehem enligt LVU.
Familjehem - Familjer som tar emot omhändertagna barn för stadigvarande vård i familjehem.
Barn – Studien riktar in sig på barn mellan 0–3 år. När termen barn används i denna studie syftar den till denna målgrupp.
Biologiska föräldrar – De personer som varit med och skapat ett barn. Ett barns biologiska moder är den som fött barnet och den biologiska fadern går att få fram genom ett faderskapstest.
Umgänge – Studien menar med umgänge de samordnade träffar mellan LVU placerade barn och sina biologiska föräldrar som denne blivit omhändertagen ifrån.
SYFTE
Syftet med studien är att undersöka vilka faktorer socialarbetare inom
familjehemsvård anser vara viktiga i utformandet av umgängesplaner för barn placerade i familjehem mellan 0–3 år enligt LVU samt hur delaktiga barnen är i planeringen.
FRÅGESTÄLLNING
- Hur utformas en umgängesplan för barn mellan 0–3 år?
- På vilket sätt delaktiggör socialsekreterare inom familjehemsvård LVU placerade barn mellan 0–3 år i utformandet av umgängesplaner?
AVGRÄNSNING
En avgränsning har gjorts i studien då endast handläggare för barn inom
familjehemsvård har inkluderats i studien. Fler enheter inom socialtjänst arbetar med att samordna umgängesplaner som enheter för barn, ungdomar eller familjerätt (Socialstyrelsen, 2020). Anledningen till detta är för att fokuset ska ligga på
familjehemsplacerade barn enligt LVU. Familjevårdsinspektörers ärenden omfattas till av barn som är familjehemsplacerade enligt LVU och SoL. Intervjupersonerna
är frivillig är annorlunda från LVU då LVU ger socialarbetaren det fulla ansvaret att samordna umgängen.
FÖRFÖRSTÅELSE
Denna studie behandlar socialarbetares erfarenheter av att arbeta med
umgängesplanering. Jag arbetar själv inom familjevård där jag arbetar med bl.a. att samordna umgängen mellan LVU placerade barn och biologiska föräldrar. Den typ av förförståelse jag kommer med kan därmed påverka frågorna i intervjuguiden,
intervjun samt analysen av empirin (Sohlberg & Sohlberg, 2009). Förförståelse kan inom hermeneutik vara en förutsättning för hur materialet tolkas (Backman, 2016).
Den förförståelse som jag har kan därmed också vara en fördel då jag har ett perspektiv och en förståelse över det aktuella ämnet.
Forskningsöversikt
KAPITLETS DISPOSITION
Detta kapitel kommer att beskriva hur litteratursökning utförts. Vidare redogörs för tidigare forskning kring vikten av att ha ett umgänge och barns delaktighet. Dessa teman är valda utifrån relevans för studiens syfte och frågeställningar. Kapitlet avslutas med att sammanfatta forskningsfältet. Syftet med en sammanfattning är för att kunna identifiera det som forskats inom det aktuella ämnet och avgöra vad denna studie kan tillföra för ny kunskap till forskningsfältet.
SÖKPROCESS
De vetenskapliga artiklar som presenteras har tagits fram via databaserna DIVA, Google Scholar, LIBRIS, Research gate, och EDS. Sökord som har använts i olika kombinationer är: umgänge, placerade barn, umgängesplaner, barnets bästa, biologiska föräldrar, umgängesbegräsning, familjehemsplacering, telefonumgänge, barnets delaktighet, inflytande, umgängesstöd, visitation rights, foster care, children in foster care, childrens participation, participation rights, social plans.
Referenssökning har även gjorts genom den tidigare forskningen.
BEHOVET AV ETT UMGÄNGE
När barn placeras i familjehem enligt LVU eller SoL ska socialtjänsten alltid utgå från principen att barnet i framtiden ska kunna återförenas med sina föräldrar.
Återföreningsprincipens syfte i lag är att barn som har vård utanför hemmet ska återförenas med sina föräldrar när vården inte längre behövs (prop. 2002/03:53, s. 84).
Socialstyrelsen (2020) menar att barnets behov av umgänge är kopplat till principen om återförening med föräldrar då vården inte ska pågå längre än nödvändigt och då är det viktigt för barnet att bibehålla en kontakt med föräldrar ifall en eventuell hemflytt skulle ske i framtiden. Om barnet saknar kontakt med sina föräldrar kan barnet uppfatta det som att de blivit övergivna och då kan ett samarbete mellan socialtjänst, familjehem och föräldrar vara till fördel för barnet (Socialstyrelsen 2020).
I Sverige blev umgänget med föräldrar för familjehemsplacerade barn aktuellt då det gjordes en omfattande kvalitativ studie om barn i fosterhem på 1970-talet. Studien
själva som övergivna eller utstötta (Börjeson et al, 1976). Denna studies resultat ska enligt Börjeson (2015) ha påverkat det sociala arbetets inriktning gällande
familjehemsplacerade barn under 80-talet genom att den istället skulle börja sträva efter kortare placeringar och återföreningar.
För att kunna uppnå en framtida återförening behöver umgänget stärka barnets förmåga att knyta an till familjehemsföräldrar och biologiska föräldrar (Mothander &
Broberg, 2015). Anknytningsteorins historia grundar sig i när den brittiska forskaren John Bowlby under 1950-talet motsatte sig den s.k. metateorin eller objektteori.
Bowlby arbetade i en skola för barn med olika typer av problematik som visade olika reaktioner utifrån den typ av anknytning de hade med sina biologiska föräldrar.
Bowlby intresserade sig för och samarbetade tillslut med makarna Ainsworth som gjort studier på hur barns hälsa och utveckling påverkats av separationer från föräldrar eller separationer mellan föräldrarna (Bowlby, 1973). Tillsammans utförde de en kontroversiell studie på barn mellan 1–3 år som vistades i fosterfamiljer eller
barnhem. Studien visade på stor mental påfrestning hos barnen och att det var tydligt att separationen påverkat barnen på ett starkt sätt (Bowlby, 1973). Bowlby
tillsammans med makarna Ainsworths studie var revolutionerande då den motsatte sig den tidens konsensus om att barn kommer att må bra så länge de blir omhändertagna oavsett vilken vuxen det är som tar hand om barnet.
Caroline Boyle (2017) utförde en systematisk forskningsanalys kring umgängen för placerade barn som beskriver att en positiv anknytning kan komma att ge barnet ro i sin placering och därmed reducera skuldkänslor hos barnet. Hon beskriver att placerade barns förmåga att knyta an och känna ro kan få en negativ utgång när föräldrar skuldbelägger barnet för placeringen eller ständigt säger till barnet att den ska flytta hem snart. Studien visar att om föräldrar inte stöttar barnet i att ha en bra relation till den familj de är placerade i kan det komma att missgynna barnet genom att den kan känna sig försummad och inte veta var den hör hemma. Slutsatsen i
studien var att det är viktigt för barnet att det finns ett bra samarbete mellan biologiska föräldrar och fosterföräldrar (Boyle, 2017).
Umgänge med föräldrar för placerade barn kan enligt Mcwey et al (2010) också visa sig vara nyttiga för barnen och barnens psykiska hälsa. Mcwey et al (2010) utförde en
kvantitativ studie där de jämförde barn som hade umgängen och barn som inte hade det mot deras mående. Studien visade högre värden på depression hos barn som inte hade kontakt med sina biologiska föräldrar.
Stephanie Taplin (2005) skrev en rapport där hon sammanställde internationella studier om barns umgänge med biologiska föräldrar där hon beskriver att umgänget har olika mål. De punkter som dragits ur Taplins rapport som är relevanta för studien är barns behov att bevara relationer som gynnar dem och där de inte tar skada, att umgänget kan främja barnets förståelse av varför barnet inte kan bo tillsammans med sina föräldrar samt att umgänget kan stärka barns psykologiska välmående (Taplin, 2005).
2008 publicerades en longitudinell studie av barn som placerats i samhällsvård mellan 0–4 år fram tills de var 26 år. Studien visade hur ett kontinuerligt umgänge med sina biologiska föräldrar under uppväxten kunde minska lojalitetskonflikter som uppstår hos placerade barn. Studien visade även att majoriteten av deltagarna i studien uttryckt att de nu som vuxna känt att de varit älskade av sina föräldrar som trots brister i föräldraförmåga gjort sitt bästa (Andersson, 2008). Tidigare forskning visar alltså att umgänget i övergripande plan kan ha betydelse för ett barns psykiska hälsa.
INTERNATIONELL SYN PÅ UMGÄNGE
Andersson (1990) menar att den internationella forskningen om umgänge är starkt inriktad på vad syftet med umgänget har. Andersson menar att det finns olika inriktningar inom umgängesområdet och det varierar från land till land men också varierar från barn till barn inom socialt arbete i Sverige. Dessa inriktningar är behovsorienterade umgängen och relationsorienterade umgängen.
Den behovsorienterade inriktningen har sin grund i Goldstein, Freud och Solnits (1978) forskning om barns relation till sina omsorgspersoner. De beskriver att alla barn har grundläggande fysiska och psykiska behov som behöver tillgodoses. Den behovsorienterad inriktningen menar att det viktiga är att barnets behov uppfylls, den vuxna som uppfyller barnets behov spelar ingen roll. Den vuxna som uppfyller barnets behov kallas för en ``psykologisk förälder´´. Behovsorienteringens perspektiv innebär då att en separation från en biologisk förälder som inte är en ``psykologisk
av ett barn som inte får sina behov uppfyllda kommer att gynnas av att separeras från sin biologiska förälder (Goldstein, Freud, Solnits, 1978). Barnets relation till sin nya familj blir enligt den behovsorienterade inriktningen inom umgängesplanering
viktigare än barnets relation till sina biologiska föräldrar och behovet av att barnet ska ha ett umgänge beror på vilket behov umgänget kan komma att uppfylla (Andersson, 1990).
Det relationsorienterade perspektivet kommer fram efter att forskarna David Fanschel Eugene Shinn kritiserat behovsorientering och utfört en longitudinell studie där 600 placerade barns umgängen studerades (Höjer, 2001). Fanschel och Shinn menar att separationen är skadlig för barn oavsett hur den sett ut innan omhändertagande. De menar att det är av stor vikt för barnet att träffa sina biologiska föräldrar under placering för att den ska ha möjlighet att utveckla en positiv relation till sitt familjehem (Fanshel & Shinn, 1978). Detta perspektiv innebär att den biologiska förälderns roll är starkare och att en separation helst ska undvikas så långt det går. Om en separation sker ska en kontakt med biologiska föräldrar ses som en nödvändig förutsättning för att placeringen ska fungera för barnet (Andersson, 1990).
Inom Sveriges arbete med social barnavård har det relationsorienterade perspektivet varit mer centralt eftersom socialtjänsten i Sverige alltid ska arbeta för att återförena barn med sina föräldrar (Mattsson, 2006). Umgängets betydelse kan därmed ha större betydelse inom svensk barnavård än i andra länder.
BARNETS DELAKTIGHET
Ann-Sofie Bergman & Christina Sandahl (2020) utförde en kvalitativ studie med vuxna människor som växt upp i familjehem. Studien visar att ju mer delaktiga barnen var i beslut från socialtjänsten desto bättre och säkrare blev de besluten. Lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och artikel 12 i barnkonventionen (UNICEF, 2009) lyfter båda fram vikten av att barnet inom samhällsvård ska vara delaktig i alla beslut som rör barnet beroende på deras mognad och ålder. På vilket sätt barn ska göras delaktiga är dock inte presenterat. Det är också obefintligt hur man avgör när barnets ålder och mognad spelar roll för mindre barn då man helt enkelt inte har barnets reaktioner i åtanke (Hultman, 2013). Barn inom samhällsvård känner sig för det mesta inte delaktiga i sina beslut och speciellt beslut som är stora som vart de
ska bo eller om de vill träffa sina föräldrar eller inte (Heimer, Näsman & Palme, 2020). De flesta studier om barn framhäver hur barnets röst och hur barnets rätt är det viktigaste i arbete med barn men få gånger är barnet inflytelserik sitt ärende. Det finns även en uppfattning om att det är bättre att inte göra placerade barn delaktiga i t.ex.
umgängesplaner då det kan innebära en börda för barn då de istället ska fokusera på sitt vardagliga liv (Smith, Taylor & Tapp, 2003).
Det är av stor vikt för barnet att få vara delaktig och kan det inte göra det på grund av låg ålder ska den få en struktur som är anpassad för barnet så att den på bästa sätt kan komma att uttrycka sig (Vis & Thomas, 2009).
Vis, Holtan & Thomas (2012) tittade på gamla barnavårdsutredningar och vilka faktorer som påverkat barnens delaktighet visade att det finns tre huvudsakliga anledningar till att det uppstår svårigheter för socialarbetare att främja delaktighet.
Det första var att socialarbetare hade svårt att bedöma om denne skadade barnet eller inte genom att göra den delaktig vilket då resulterade i att socialarbetaren inte gjorde barnet delaktigt. Det andra var att socialarbetare vid många tillfällen inte fann rätt sätt att kommunicera med barnen. Där återgår jag till tidigare nämnd vikt av att
strukturera flertalet möten med barn för att det ska komma till tals. Det tredje var att socialarbetare hade svårt att veta om barnet skulle vara delaktig i att förstå
socialnämndens beslut eller vara delaktig i processen innan (Vis, Holtan & Thomas, 2012).
Den brittiska forskaren Laura Lundy publicerade en artikel 2007 om barns rättigheter där hon menar att barnets ord inte är tillräckligt för att göra barnet delaktigt. Lundy (2007) menar att socialarbetare måste ha fyra aspekter i åtanke för att ge barnet så mycket inflytande som möjligt; Space som innebär att man ska arbeta för att ge barnet en trygg plats till att uttrycka sig och känna sig delaktig. Voice som handlar om att stötta barnet i att uttrycka sig i form av hjälpmedel eller trygga personer. Audience handlar om att barnet får möjlighet att vara delaktig och uttrycka sig till en
professionell person som kan påverka barnets beslut och omgivning t.ex.
socialarbetare. Den fjärde är Influence vilket är den del som summerar de tre
föregående aspekterna, influence handlar om att barnets vilja faktiskt går igenom och
på så sätt får barn inflytande (Lundy, 2007). Dessa steg i Lundys teori om delaktighet kommer att förklaras ytterligare i studiens teorikapitel.
Ruth Sinclair (1998) gjorde en litteraturstudie som undersöker socialarbetares syn på delaktighet hos barn. Studien visar att socialarbetare har olika syn på vad delaktighet innebär. En del socialarbetare i studien ser exempelvis att kommunikation med barnet och att vara öppen gällande beslut var ett sätt att göra barnet delaktigt. Andra
socialarbetare tyckte att föräldrar eller familjehem vara de som för talan för barnet.
SAMMANFATTNING AV FORSKNINGSFÄLTET
Forskningen visar att umgänget kan komma att gynna barnet psykologiskt men även främja barnets utveckling under sin uppväxt. Den visar att barn som inte har
umgängen med sina biologiska föräldrar riskerar att känna sig övergivna eller ha en negativ påverkan på deras psykiska hälsa. Inom socialt arbete i Sverige är målet med alla placeringar gällande barn att återförena barnen med sina föräldrar. Arbetet med umgängesplaner i Sverige inriktar sig på att barn ska ha en relation med sina
biologiska föräldrar oavsett om det finns en möjlighet för återförening eller inte.
Forskningen visar olika aspekter som är positiva med umgänget men tyder också på att barn kan komma att ha en positiv utveckling utan umgänget om den har en psykologisk anknytning till en vuxen i tidig ålder.
Forskningen visar att barnets behov av umgänge samt rätt till delaktighet och
inflytande är faktorer som ses nödvändiga men saknar tydliga förklaringar i hur man agerar med barn mellan 0–3 år. Då arbetet med umgängesplanering i Sverige är fokuserat på att barnet ska ha umgänge med sina föräldrar trots att det inte behöver vara nödvändigt är det viktigt att undersöka hur delaktiga barnen är i planeringen.
Denna studie kan ytterligare tillföra en bild över hur det ser ut i praktiken för socialarbetare när det utformas umgängesplaner samt hur barnen görs delaktiga.
Teoretiskt perspektiv
KAPITLETS DISPOSITION
Kapitlet är indelat i två huvuddelar där den första delen kort beskriver de teorier som ska användas. Sedan beskrivs Lundys modell som har rubrikerna space, voice, audience och influence. Den andra delen beskriver Eriksson och Näsmans modell.
VALDA TEORIER
Denna studie kommer att analysera hur socialarbetare går tillväga för att främja mindre barns åsikter när umgängesplaner utformas och kommer med hjälp av Lundys modell om delaktighet analysera de metoder socialarbetarna använder sig av. Studien kommer också med stöd av Eriksson och Näsmans (2012) modell om socialarbetares inriktning undersöka om socialarbetarnas perspektiv har en påverkan på deras
metoder för att inkludera barn.
LUNDYS MODELL OM BARNS DELAKTIGHET
Det huvudvalda teoretiska perspektiv i denna studie kommer att utgå från den brittiska forskarens Laura Lundys modell om barns delaktighet som har sin grund i artikel 12 från barnkonventionen. Enligt artikel 12 i barnkonventionen står det att ``Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter, utifrån barnets ålder och mognad´´. Lundy menar att det är lätt att försumma barnets röst om det inte finns klara tillvägagångsätt för hur barnet ska få möjlighet att uttrycka sig. Hon menar att det går att underminera betydelsen av barnets delaktighet samt att bestämmelsen lätt kan ignoreras av beslutsfattare som leder till att de inte följer artikel 12 (Lundy 2007). Lundy publicerade 2007 en vetenskaplig artikel där hon kontextualiserar hur beslutsfattare ska kunna framhäva barnets röst på bästa möjliga sätt. Lundy utvecklade en modell i artikeln som riktar in sig på vilka områden beslutsfattare måste stärka för att barnet i sin tur ska ha lättare att uttrycka sig. De fyra områden som Lundy tagit upp har redovisats kort i tidigare kapitel och ska redovisas ytterligare i detta. De fyra områdena var space, voice, audience och influence. Resultatet i studien kommer att analyseras med hjälp av Lundys fyra områden men inte inkludera de i frågeställningen under intervjuerna.
Socialarbetarens perspektiv i hur de gör barn delaktiga kommer att jämföras med
Lundys modell för att utforska hur stort inflytande barn faktiskt har över sina umgängesplaner.
Space
Lundy menar att det är väsentligt att skapa en trygg och inkluderande plats för barn.
Tre huvudfrågor ställs till beslutsfattarna vilka är:
- Har barnets röst aktivt sökts i samtalet? Alltså har beslutsfattaren pratat med barnet utifrån ett mål och ett målmedvetet perspektiv för att höra vad barnet har att säga.
- Har beslutsfattaren planerat en trygg plats där barnet ska känna sig trygg att kunna uttala sig?
- Har beslutsfattarna gjort det möjligt för alla barn att kunna delta?
Voice
Med Voice menar Lundy att beslutsfattarna ska tillhandahålla barnet lämplig information om vad som ska pratas om på ett sätt som speglar barnets mognad och ålder. Barnet ska förstå vad som pratas om och beslutsfattaren ska kunna ge barnet chans att tillhandahålla lämplig information och underlätta uttryck för barnens åsikter uttrycka sig om ämnet. Inom voice ska beslutsfattaren reflektera över 3 frågor:
- Har barnet getts tillräcklig information för att kunna bilda ett eget perspektiv?
- Har barnet getts möjligheten att avstå från att delta i samtalet?
- Har barnet getts ett flertal alternativ till hur den vill uttrycka sina åsikter?
Audience
Barnets röst och barnets delaktighet är enligt Lundy oväsentlig om barnet inte får uttrycka sig till personer som kan påverka barnets situation. Hon menar att artikel 12 i barnkonventionen främst handlar om att ge barnet möjlighet att uttrycka sig om sin situation till adekvata personer (Lundy, 2007). Barnet måste alltså ges utrymme till att prata med adekvata personer som kan påverka barnets situation. De frågor som
audience tar upp är:
- Har beslutsfattarna en tydlig process eller en utbildning i hur de ska gå tillväga för att ge barnet utrymme för att uttrycka sig?
- Är barnen medvetna om vem det är som hör deras åsikt?
- Har personen barnet pratar med makten att ta beslut om barnet?
Influence
Influence konkluderar de tre tidigare områdena menar Lundy då de tidigare punkterna ger barnet möjlighet att uttrycka sig medan influence sen absorberar barnets röst och gör den betydelsefull. Det handlar om att ta barns röst på allvar och låta barns ord väga in i beslutsfattandet. För att kunna göra detta tar Lundy än en gång upp 3 punkter som beslutsfattarna behöver uppfylla.
- Har barnets åsikter beaktats av beslutsfattarna eller de personer som kan påverka barnets situation?
- Finns det adekvata procedurer som försäkrar att barnets röst tagits på allvar?
- Har barnet fått återkoppling om det beslut som tas för barnet och varför beslutet togs?
Det existerar andra modeller inom socialt arbete för att inkludera barn men jag har valt Lundys modell då den lägger ansvaret till att inkludera barnet på socialarbetaren.
Det är socialarbetarens ansvar att få barnet att bli inkluderat inte barnets ansvar att ta initiativ och det är den aspekten som är viktig för analysen av denna studie.
FOKUS PÅ BARN
Barns delaktighet och inkluderande i socialtjänstens beslutsprocesser påverkas stort av socialarbetarens grad och fokus på barnet i sitt arbete. Det finns en uppfattning om att socialtjänsten i arbete med barn alltid, i olika former strävar efter att inkludera barnet.
Beslutsfattaren kan dock vid många tillfällen komma att välja ifall den exkluderar eller inkluderar barnet i beslutsprocessen. Den kan välja att prata mer frekvent med barnet eller göra det enklare för barn i olika åldrar att få komma till tals. Beslutsfattare kan också välja att inte prata med barnet eller inte göra det möjligt för barnet att uttrycka sig. Detta kan motiveras av beslutfattaren genom beskyddande argument om att exkluderandet av barnet kommer att skydda barnet och inte belasta barnet med svåra beslut. Detta leder dock till att barnets inflytande i t.ex. umgängesplanering som studien inriktar sig i försummas helt (Eriksson & Näsman, 2012). Om man dock vrider på det och har en beslutsfattare som skapar ett stort utrymme för barn i olika åldrar att uttrycka sig ger beslutsfattaren barnet en central roll och ett inflytande i sin planering och sina beslut. Eriksson och Nässman(2012) menar att arbetet med barn
Detta framställs genom en modell som ser ut på följande sätt.
Bild: Illustration om socialarbetares orientering runt ärenden (Eriksson & Nässman, 2012)
Modellen illustrerar hur socialarbetares orientering eller utgångspunkt i ärenden med barn ger olika utfall. En socialarbetare som är vuxenorienterad som att t.ex. att endast lägga fokus på vad socialarbetaren själv samt andra vuxna runt barnet anses ska göras kan resultera i att barnets delaktighet och inflytande kommer att försummas då de som blir inkluderade är de vuxna. Socialt arbete med familjehemsplacerade barn är en dans mellan olika parter för att sträva vad som är bäst för barnet men kan också bli en börda och bilda dilemman för socialarbetare (Eriksson & Nässman, 2012). Modellen uppvisar 4 stadier för barnet som resultat för socialarbetares orientering i ärenden.
De barn som hamnar i cirkeln beskyddande barn hamna där då socialarbetaren varit barnorienterad men valt att inte göra barnet delaktig med syftet att denne vill skydda barnet. Barnets delaktighet ses över då socialarbetaren gör bedömningen att hålla barnet utanför blir det bästa för barnet.
I cirkeln kallad diskvalificerad vuxen är socialarbetaren helt fokuserad på den vuxnas behov och barnets vilja kommer inte alls på tal. Barnet ska då bara följa de beslut som tas, detta kan enligt Eriksson & Nässman (2012) vara vanligt när barn är mellan 0–3 år.
Vuxenorienterat arbete när det gäller barn kan handla om att socialarbetare känner press eller påverkas av chefer samt låg erfarenhet inom området. De barn som hamnar i området delaktiga vuxna är sådana som har samtal med socialarbetare men
socialarbetaren har inte arbetat för att göra det optimalt för barnet att kunna uttrycka sig. Med hjälp av Lundys modell om hur man kan gå tillväga för att stärka barnets röst och ge den inflytande och Eriksson och Näsmans modell om socialarbetares vuxen och barnorientering kommer studien att analysera empirin genom att analysera respondenternas metoder samt övergripande förhållningssätt gentemot sina ärenden.
Metod
KAPITLETS DISPOSITION
Detta avsnitt kommer att presentera de olika metoder studien har använt sig av.
Kapitlet presenterar den kvalitativa forskningsmetoden, studiens deduktiva strategi, studiens urval och urvalsförfarande, forskningsintervjuer, skapandet av
intervjuguiden, bearbetning av data och analys av empirin och diskussion över metoden. I slutet av kapitlet förs även en diskussion kring de etiska aspekterna i studien och kring studiens validitet, reliabilitet och överförbarhet.
DEN KVALITATIVA FORSKNINGSMETODEN
Jag har valt att göra en kvalitativ undersökning genom semistrukturerade intervjuer.
Den kvalitativa forskningsmetoden passade min studie då den inriktar sig på
reflektioner från professionella inom området. Den kvalitativa forskningsmetoden är en mer dynamisk och flexibel metod som beskriv av Jarl Backman (2016) som en cykel som innehåller fråga, analys, observation och tolkning. En kvalitativ studie kan också definieras som en studie utan kvantitativ datainsamling (Bryman, 2011).
Bryman pratar om det kunskapsteoretiska perspektivet i kvalitativa studier som handlar om att tolka och förstå den data som samlas via kvalitativa intervjuer
(Bryman, 2011). Genom semistrukturerade intervjuer med olika huvudfrågor har jag velat få fram texter som belyser socialarbetares erfarenheter och metoder inom arbetet med delaktighet för barn i umgängesplanering. Jag har genom mina intervjuer strävat efter att intervjupersonens egna perspektiv får belysas och i så stor grad som möjligt inte lägga in mina egna synpunkter (Larsson et al, 2005). Den kvalitativa
forskningsmetoden innehåller olika vetenskapsfilosofiska perspektiv. Denna studie använder sig av perspektiven som kallas för fenomenologi och hermeneutik.
Fenomenologin inriktar sig på individers egna uppfattning av världen, den menar alltså att vi alla ser saker på olika sätt (Kvale & Brinkmann, 2014). Detta är det centrala i studien då den vill belysa olika socialarbetares genuina verklighetsbild över deras arbete och inte fokusera på rättsdogmatiska aspekter. Det fenomenologiska perspektivet används i intervjun genom att frågorna som ställs har som mål att ge socialarbetaren sitt perspektiv av sin arbetssituation inom familjevårdens arbete med umgänge. Den kvalitativa forskningsmetodens hermeneutiska perspektiv har använts i textanalysen. Analysen har använts sig av hermeneutisk meningstolkning där texten
och de meningarna som identifieras måste höra ihop med helheten i resultatet
(Sohlberg & Sohlberg, 2009). Jag har alltså utformat teman som speglar ett ämne som alla deltagare pratat om. Dessa teman har utformats genom att söka i de transkriberade intervjutexterna efter meningar som överensstämmer med varandra.
DEDUKTIV STRATEGI
Studien använder sig av en deduktiv strategi som innebär att man analyserar resultatet med hjälp av att använda sig av en teori (Bryman, 2008). Grey et al (2007) beskriver deduktiv metod som ett paradigm där forskaren använder sig av osynliga glasögon för att analysera något den ser. I mitt fall använder jag mig av två teorier för att analysera resultatet och föra en diskussion genom mina teorier.
URVAL OCH URVALSFÖRFARANDE
Studiens använde sig av bekvämlighetsurval och ett icke slumpmässigt urval.
Bekvämlighetsurval innebär att man söker sig till det som finns tillgängligt medan icke slumpmässigt urval handlar om att man själv väljer ut respondenter innan intervjuerna sker (Bryman, 2008). Mina kontakter från verksamhetsförlagda utbildningen VFU arbetar på enheten för familjehemsvård och familjerätt i en av Stockholms stadsdelsförvaltningar vilka jag kontaktat och frågat om intresse att delta i intervju. Jag har alltså av bekvämlighet vänt mig till de respondenter jag känt sen tidigare. Då jag tagit kontakt med alla respondenter personligen och frågat om de vill medverka har inget slumpmässigt urval skett. Jag har i studien endast riktat in mig på barnhandläggare inom enheter för familjehemsvård. Samtliga nio respondenter arbetar inom familjehemsvård i Stockholms stad och har titeln
familjevårdsinspektör/barnhandläggare. Samtliga respondenter är kvinnor med varierande erfarenhet gällande arbete med barn. Att använda sig av ett
bekvämlighetsurval kan komma att minska studiens överförbarhet (Bryman, 2008).
För att motverka detta har jag då valt att intervjua socialarbetare från två olika förvaltningar för att öka tillförlitligheten i det som sägs. Jag har intervjuat nio handläggare med titlarna familjevårdsinspektör/barnhandläggare. Varje intervju har spelats in med en Samsung Galaxy s20.
FORSKNINGSINTERVJUER
Två av intervjuerna utfördes på respektive intervjupersons arbetsplats under arbetstid.
Denna studie utfördes under hösten 2020 vilket är ett år då det råder en pandemi. De rådande omständigheterna har resulterat i att sju av intervjuerna gjorts via
telekommunikationsprogrammet Skype under arbetstid. Respondenterna har getts möjligheten till att välja mellan en fysisk intervju och en intervju via Skype. Samtliga intervjuer har utförts via Skype vilket påverkade samtalet positivt då det fanns en uppskattning kring respondenterna att en intervju online då det råder en pandemi. Då intervjuerna spelats in har ett test utförts med intervjupersonen för att ljudkvalitén inte skulle påverkas negativt då ljudet kom från en dator. Intervjuernas längd varierade från 25 till 56 min. Längden av intervjuerna var oberoende av arbetsbelastning då intervjuerna bokats in med god tid och med utrymme för olika längder på intervjun.
Intervjupersonerna har innan varje intervju blivit informerade om att intervjun kommer att spelas in, transkriberas och raderas. Samtliga intervjupersoner har samtyckt till detta.
INTERVJUGUIDE
En intervjuguide har utformats med 5 olika huvudfrågor innan insamlingen av empiri för att intervjuerna ska kunna ta in den information som är relevant för studien. Det är viktigt att ha en tematisk struktur för att kunna producera relevant kunskap och skapa en god dynamisk intervjuinteraktion (Kvale & Brinkmann, 2014). I varje tema har s.k. sonderande frågor ställts som betyder följdfrågor på de svar som respondenterna ger för varje fråga. Syftet med detta var att kunna utforska vidare de sidospår som respondenten tog upp om den aktuella frågan som ställts. Samtliga intervjuer har följt intervjuguidens huvudfrågor där respondenternas svar utforskats och getts möjlighet att ge exempel för att deras förhållningssätt till frågorna får belysas. Vid olika tillfällen ledde respondenternas svar till en naturlig övergång till nästa huvudfråga.
Respondenten gjordes då inte medveten om detta utan intervjun fick fortsätta naturligt.
BEARBETNING AV DATA OCH ANALYS AV EMPIRI
Samtliga nio intervjuer transkriberades samma dag för att inte glömma bort intryck under intervjun. En verbatim transkribering har gjorts vilket innebär att tystnader under intervjun eller betänkande uttryck som``ehm´´ inte har tagits med (Ehn &
Öberg, 2011). Transkriberingen har gjorts så att de uttryck som inte haft påverkan på respondentens uttalande har exkluderats. Materialet från transkriberingen har sedan bearbetats genom meningskoncentrering och meningskategorisering där alla svar från respondenterna har skrivits ut i pappersform, klippts ur och sen kategoriserats med de svar som behandlar samma ämne och är relevanta för studien (Larsson et al, 2005).
De ämnen som tagits fram har alla haft citat som varit relevanta för studiens
frågeställningar inklistrade under sig och har sedan sammanställts. De ämnen/teman som tagits fram är umgängesformer, umgängets syfte, öka eller minska umgänge, faktorer som påverkar delaktighet, avgöra vad som är bäst för barnet. Efter varje tema har en delanalys gjorts och i slutet av resultatet har en helhetsanalys utförts.
Samtliga analyser av empirin har gjort med hjälp av de valda teoretiska perspektiven.
METODDISKUSSION
Studien har genomförts genom nio semistrukturerade intervjuer. Respondenterna har givits utrymme till att uttrycka sina reflektioner och tankar utan påverkan av andra kollegor eller risk för att deras idéer ska kopplas till dem personligen. För att få en bredare bild över familjehemsvårdens umgängesplanering har flera förvaltningar kontaktats men i slutändan har endast två använts då utförandet fick anpassa sig till den tid som fanns. Att ha två olika förvaltningar ger dock studien ökad överförbarhet vilket kommer att redovisas senare i detta kapitel. Studien kunde ha använts sig av en fokusgruppsintervju där socialarbetarna tillsammans kan diskutera de olika
intervjufrågorna för att sedan dra ner generella slutsatser men pga. socialarbetarnas oregelbundna scheman samt att studien utfördes i två olika förvaltningar var det svårt att planera in. Studien har dock pga. detta kunnat fokusera på de individuella
reflektionerna hos respondenterna. Respondenternas svar har kodats till olika teman om ett ämne som varje respondent tar upp och därför är resultaten i överlag
samstämmiga med alla respondenters svar. En kvalitativ forskningsmetod har valts då det är det mest givande sättet att få ett professionellt perspektiv på
studera ostrukturerade data vilket man får när man utför intervjuer (Kvale &
Brinkmann, 2014).
Studien använder sig av ett icke-sannolikhetsurval då respondenterna har kontaktats direkt. En del av respondenterna har känt mig sen tidigare vilket gjort att intervjuerna omfattats av en trygg känsla och kan ha påverkat empirin positivt. Ett
sannolikhetsurval hade kunnat skapa ett annat resultat och om det resultat skulle vara bättre är svårt att avgöra om inte en liknande studie görs med sannolikhetsurval. En mer omfattande studie hade kunnat göras där respondenter från fler kommuner och fler städer valts ut slumpmässigt för att med mer precision kunna kartlägga de viktiga faktorerna med umgängesplanering och delaktighet. Ett utbyte av respondenterna kan också komma att ge ett annat resultat pga. hur interaktionen mellan mig och andra personer skulle se ut (Larsson et al, 2005). Valet av respondenter utgick ifrån att alla har samma yrke och arbetar efter samma riktlinjer då alla respondenter arbetar inom Stockholm stad.
VALIDITET OCH RELIABILITET
Inom forskning som använder sig av kvalitativ metod är det viktigt att kritisera och diskutera forskarens inflytande i studien då forskaren (specifikt i denna studie) är den som samlar in material och den som analyserar och bearbetar data (Backman, 2016).
Denna kritik och diskussion går att utföra genom att diskutera studiens validitet och reliabilitet. Validitet i forskning som använder sig av kvalitativ metod är svårare att mäta än studier med kvantitativa data då respondenternas trovärdighet i sina svar inte är lika solida som t.ex. siffror eller statistik. Validiteten i kvalitativa studier mäts då genom att granska hur studien undersöker det som den sägs vilja undersöka. Vilka metoder har använts för att nå ett så trovärdigt resultat som möjligt? (Larsson et al, 2005).
Validiteten i min studie har beaktats i olika former. En viktig aspekt när intervjuerna genomfördes var att jag kunde upprepa svaren eller summera det respondenten sagt och få det bekräftat om jag förstått respondenten korrekt. Att ställa kontrollfrågor på det sättet är en metod för att öka giltigheten hos respondentens svar och höja
validiteten i studien (Kvale & Brinkmann, 2014).
I tidigare kapitel har det redovisats att min förförståelse kunnat påverka intervjuerna i studien och analys av empirin. Frågorna som ställts har då varit utforskande frågor om t.ex. umgängets utformning. Respondenten har då fått beskriva sitt individuella
perspektiv. Jag har inte ställt kritiserande frågor eller sökt efter svar som jag själv hade svarat, utan försökt lyfta respondentens perspektiv. Ett exempel har varit att ge respondenten utrymme för att förklara negativa och positiva aspekter om sitt
perspektiv. Detta kan minska chansen för att mina egna personliga reflektioner kring ämnet påverkar resultatet (Fangen, 2011).
Respondenterna gavs inte möjligheten att kommentera de transkriberade texterna efteråt vilket hade kunnat öka validiteten men valdes att inte göras pga. tidsbrist.
Saknad av kommentarer på transkriberingarna från respondenter sänker validiteten i resultatet (Kvale & Brinkmann, 2014). De resultat som presenteras är resultat gjorda från en transkribering och ingen vidare kontroll av texten utan analysen började göras efter att alla transkriberingar varit klara.
Validiteten har funnits i åtanke när empirin har analyserats i form av att jag som forskare använt mig av de teoretiska perspektiv som nämns i tidigare kapitel. Jag har i så stor mån som möjligt försökt analysera resultatet med en viss ifrågasättande och kontrollerande inställning vilket ökar validitet i kvalitativa studier (Kvale &
Brinkmann, 2014).
Reliabiliteten för kvalitativa studier handlar om studiens trovärdighet och pålitlighet.
Reliabiliteten i en studie visar ifall studiens utförande skulle få liknande resultat om den utfördes igen (Backman, 2016). Skulle alltså min studie generera samma resultat om jag t.ex. intervjuade handläggare som arbetade i Malmö? Då studien utförde semistrukturerade intervjuer med mer öppna frågeställningar är det svårare att styra respondenten i sina svar än om det vore strukturerade frågor eller t.ex. svar på enkäter.
Svaren varierar från person till person och jag som forskare försöker i analysen av resultatet hitta samband som är relevanta för studien. De kategoriseringar som jag gjort kan ha påverkat reliabiliteten då en annan forskare kanske hade fått annorlunda svar men framförallt hade den kanske fått fram andra kategorier. Kvale & Brinkmann (2014) menar att en studies struktur och pålitlighet avgör studiens reliabilitetsnivå.
Intervjuerna har alla utförts av mig som beskrivs tidigare och frågorna i intervjun har
varit frågor som sedan öppnar upp för följdfrågor. Inga uppföljningsfrågor har inkluderats i intervjuguiden vilket innebär att uppföljningsfrågorna varierar i de olika intervjuerna och beror på respondenternas olika svar. Att ha olika frågor i olika intervjuer sänker reliabiliteten då det innebär att en annan studie med andra respondenter också skulle ställa andra uppföljningsfrågor som kan leda till ett annorlunda resultat (Djurfeldt et al, 2010).
Mina egna känslor och reflektioner kan också ha påverkat intervjun. Jag har varit medveten om att inte ställa ledande frågor. Jag kan efter intervjuerna reflektera över att jag ibland omedvetet kunde nicka eller ge respondenten en känsla av att jag håller med denne. Dessa omedvetna reaktioner kan ge en negativ påverkan på studiens reliabilitet (Djurfeldt et al, 2010).
ÖVERFÖRBARHET
Överförbarhet i studien är pga. sitt urval inte hög då det hade krävts fler deltagare (Sohlberg & Sohlberg, 2009). De nio socialarbetare som deltagit har haft varierande arbetsplatser som alla har olika ärenden och erfarenheter vilket gör att de teman som dyker upp som ett samband mellan arbetsplatser visar på ökad överförbarhet. Man skulle också kunna hävda att det går att göra en analytisk generalisering i mitt arbete som visar ifall mina resultat skulle ha likheter till en annan studie utfört på liknande sätt. Studien beskriver hur intervjuerna har genomförts och alla steg i studiens
utförande har beskrivits. En annan forskare skulle kunna analysera mina metoder och vägledas av dem när en liknande studie görs. Resultatet och användning av teori kan också ge vägledning som visar vilka typ av svar min studie gett och ge grund för att utföra studien i ett annan kontext. Då mina respondenter hade olika arbetsplatser arbetade de med samma typ av målgrupp samt att alla hade socionomexamen.
Studiens metod snarare än dess resultat skulle kunna tillämpas i andra städer inom Sverige för att få ett bredare resultat (Kvale & Brinkmann, 2014).
ETISKA ÖVERVÄGANDEN
För att beskriva mina etiska överväganden i studien har jag valt att använda mig av Vetenskapsrådets (2017) fyra riktlinjer för att en studie ska vara etiskt korrekt som är samtycke, konfidentialitet, konsekvenser och forskarens roll.
Med samtycke menas att forskaren tydligt ska informera deltagarna i studien om vad studien kommer ha för syfte och vilka strukturella aspekter respondenten måste samtycka till innan intervjun görs. Det kan dock vara till en nackdel att informera alldeles för mycket om studiens omfattning. I en studie kan det vara positivt att respondenten inte ska känna sig styrd av det specifika ämnet i sina svar. Denna studie har i samtyckesdelen som beskrivs under urval och urvalsförfarande informerat respondenterna om studiens syfte samt informerats om hur intervjun skulle gå till väga. Då alla respondenter har minst en kollega som också blivit intervjuad har de informerats om att de kommer vara anonyma samt att deras arbetsplats inte kommer att redovisas (Kvale & Brinkmann, 2014). De informeras även om att studien kommer att kunna läsas av andra men att ljudinspelningar och transkriberingar kommer att raderas. Respondenterna har alla givit ett muntligt samtycke. Deltagarna har givits möjligheten att inte genomföra intervjun om de velat dra sig ur.
Konfidentialitet handlar om anonymisering av intervjupersonerna eller om personerna själva vill bli nämnda i studien. Då min studie behandlar reflektioner från
socialarbetare som har kontakt med exempelvis föräldrar och barn ser jag inga skäl till att inte anonymisera intervjupersonerna trots att de skulle ha velat ha det annorlunda (Kvale & Brinkmann, 2014). Ingen av respondenterna har begärt att ta bort deras anonymiseringen.
Konsekvenserna av studien och de risker som finns för intervjupersonerna har skalats ner med hjälp av att anonymisera personerna och dess arbetsplats. Studiens syfte har inte varit att exploatera socialarbetarnas personlighet utan att belysa deras egna erfarenheter inom ämnet och ge de en plattform för att uttrycka hur de arbetar med studiens ämne. Det går inte att utesluta att andra personer som arbetar inom samma arbetsplats som intervjupersonerna identifierar deltagarna men studien har med hjälp av anonymisering haft i avsikt att minska den möjligheten.
Med forskarens roll menas att forskarens integritet och vetenskapliga hållning blir avgörande för den etiska aspekten av studien. Under studiens gång har de etiska aspekterna i studien behövts övervägas av mig personligen där jag tagit beslut. Det är oetiskt att t.ex. få ett samtycke av respondenterna för att sedan bryta mot den
överenskommelse som gjorts. Exempelvis att jag skulle välja att avslöja namn på intervjupersonerna eller publicera fulla intervjuer mot deras samtycker.
Resultat och analys
KAPITLETS DISPOSITION
I följande avsnitt kommer resultat och analys från de nio intervjuer som utförts att presenteras. Huvudteman som tagits fram är; umgängesformer, umgängets syfte, öka eller minska umgänge, faktorer som påverkar delaktighet, avgöra vad som är barnets bästa. Utifrån valda teman har citat infogats för att ytterligare belysa mina resultat.
Efter varje tema görs en delanalys och i slutet av kapitlet förs en resultatdiskussion för att redovisa de viktigaste resultaten som framkommit utifrån studiens syfte och
frågeställningar.
PRESENTATION AV RESPONDENTERNA
Respondenterna har redovisats med fiktiva namn samt hur lång erfarenhet de har med att arbeta med barn inom socialtjänst. Anna har ett års erfarenhet. Sandra har två års erfarenhet. Emma har tre års erfarenhet. Selma har två års erfarenhet. Karin har fem års erfarenhet. Jennifer har tre års erfarenhet. Maria har ett års erfarenhet. Sofia har tio års erfarenhet. Lena har ett års erfarenhet. Respondenterna arbetar på olika
förvaltningar inom Stockholm stad, för att bibehålla konfidentialitet har
förvaltningarna inte namngetts samt att respondenternas namnordning är oberoende från vilken ordning intervjuerna gjordes.
UMGÄNGESFORMER Resultat
Samtliga intervjuer började med att diskutera handläggarnas egna reflektioner om vad ett umgänge är och vad det har för syfte. Respondenterna redogjorde för att de arbetar med olika typer av umgängesformer och att det varierar från handläggare till
handläggare vad som räknas in i en umgängesplan när en sådan utformas.
``Umgängen kan vara fysiska eller ske genom telefonkontakt, videosamtal eller t.ex.
brevväxling. All typ av kontakt med biologiskt nätverk eller de nätverk som funnits runt barnet innan omhändertagandet kan räknas som ett umgänge men jag kanske inte hade räknat brevväxling som umgänge i mina umgängesplaner’’ – Selma Samtliga respondenter berättar även om s.k. symbolumgängen där barnet inte träffar eller pratar med sin förälder utan får se bilder eller ha konversationer om barnets
``Vissa barn har inga fysiska umgängen eller kontakt med föräldrar. Föräldrarna kan ha avlidit eller inte varit möjliga att övertala för att komma på ett umgänge. Då kan man ha symbolumgängen där man pratar om föräldern eller visar bilder´´ - Emma
``Med symbolumgänge menas att man inte träffar föräldrar men visar med teckningar eller samtalar om föräldrar. ´´ - Anna
``Finns fysiska umgängen där man umgås och det finns umgänge som man skapar med andra runtom. T.ex. om man har en avliden förälder kan man ge barnet kännedom om föräldern genom att visa bilder eller prata om föräldern. ´´ - Sofia Samtidigt som respondenterna berättar om vilka umgängesformer de använder sig av pratar de om frekvenserna av umgänget. De beskriver frekvensen av umgängen som höga eller låga men räknar inte in alla umgängesformer. En umgängesplan som består av en planering där barnet ska träffa sin förälder en gång i månaden syftar på de fysiska träffarna och inte umgänge som t.ex. telefon, video eller symbolumgängen.
``Det kan vara lite förvirrande för när jag pratar om umgängesplaner för mina barn och säger att de ska ha det en gång i månaden syftar jag på fysiska umgängen. Sen kan man utöver det ha telefonumgänge men det står inte med i planen. ´´ - Maria
``Grejen är att när vi gör planer och t.ex. bestämmer att ett umgänge med mamma ska ske varannan månad innebär det inte att vi inte har planerat in t.ex. samtal där
föräldern får ringa med video. Sen när vi t.ex. beskriver umgänget i ett övervägande skriver vi att umgängesplaneringen är att föräldern får träffa sitt barn varannan månad. ´´ - Jennifer
Resultatet visar att det finns olika typer av umgängen men att umgängesplaners främsta fokus är fysiska umgängen.
Delanalys
Umgängesformerna som presenteras verkar vara uppdelade i fysiska och icke fysiska umgängen. Respondenternas beskrivning av umgängesformer visar också att olika umgängen har olika betydelse. När respondenterna pratar om umgängesplaner har de fokus på hur många fysiska träffar barnet har med sin förälder medan umgängen via telefon, video eller s.k. symbolumgängen hamnar i bakgrunden. Detta kan tyda på att fysiska umgängen ses som mer värdefulla och eftertraktade av både socialarbetare och
förälder. När barn är omhändertagna och placerade enligt 2 § LVU går
bestämmanderätten över till socialnämnden vilket i sin tur ger socialarbetaren utgångspunkten att utöka eller begränsa umgängen (Leviner & Lundström, 2012).
Resultatet visar att formen av umgängen som planeras av socialarbetare är olika men att de fysiska träffarna är det som eftersträvas och står med i umgängesplanen. Det fysiska umgänget blir det den vuxna strävar efter att öka eller minska. I det här stadiet resonerar respondenterna mer vuxen orienterat enligt Eriksson & Nässmans (2012) modell. Socialstyrelsens (2020) kunskapsstöd tar fram anledningar till varför umgänget är viktig för barn. De anledningar som lyfts fram är att barnet ska ha tillgång till sin identitet och sitt ursprung, byggandet av relationer för en eventuell hemflytt trots långvariga placeringar och att risken för sammanbrott i placeringen är mindre när barn tillåts ha umgänge med sina föräldrar.
UMGÄNGETS SYFTE Resultat
Respondenterna har i förväg vetat att deras fokus ska ligga på barn placerade enligt LVU. De reflektioner som kommit upp kring syftet med att ha ett umgänge för barn som blivit omhändertagna från sina föräldrar har till stor del överensstämt med socialstyrelsens riktlinjer trots att de inte tagits upp under intervjuerna.
Respondenterna berättar om hur de arbetar för barnets rätt till sitt ursprung samt att bygga en relation för en eventuell återförening med sin förälder.
``Första anledningen till att ha umgänge är att barn ska kunna ha en relation till sin förälder för att ha rätt till sin bakgrund. Det andra är att vårt arbete i grunden handlar om att barn ska kunna flytta hem till sina föräldrar i framtiden och då behöver barnen ha en kontinuerlig kontakt med sin förälder’’ – Karin
``Skulle säga att det finns olika syften med att ha ett umgänge men framförallt att bibehålla en viktig relation till sina föräldrar. Dels är det viktigt att ha den för att barnet ska kunna känna ro i sin situation i ett familjehem samt veta att den har vuxna runtom sig som bryr sig om barnets relation till sin mamma eller pappa. Sen kan det handla om att barnet en dag kan flytta hem då vården inte behövs längre och då behöver barnet ha haft en relation till sin förälder.’’ – Selma
Andersson (2008) pratar om hur umgängen kan hjälpa till att minska
lojalitetskonflikter i familjehemmet. Barnet kan känna ro enligt respondent fyras beskrivelse vilket kan ha betydelse för att sammanbrott inte ska ske i familjehemmet.
Enligt Socialstyrelsen handbok för hur socialtjänsten ska arbeta med placerade barn och ungdomar framkommer det att socialarbetare som grundregel alltid ska arbeta utifrån målet att återförena barn med sina föräldrar (Socialstyrelsen, 2019). Detta tar samtliga respondenter upp i sina beskrivningar om syftet av umgänget.
Respondenterna berättar om att de tycker syftet med umgänget är att barn ska lära känna sina föräldrar och sin bakgrund för att bibehålla en relation till sina föräldrar oavsett vad som skulle hända i framtiden. De berättar även att de upplever att barn oroar sig över föräldrar och funderar mycket på hur de har det trots vilka
omständigheter som funnits hemma.
``Barn har behov i av att veta vart de kommer ifrån och känna till sina rötter. De behöver veta hur deras föräldrar har det. ´´ - Emma
``Så som det är hos mig eller dig tänker barn väldigt mycket på sina relationer trots att de är placerade hos en annan familj. Socialtjänsten kan aldrig vara ett hinder för att barnet ska ha en relation med sin förälder därför är det viktigt att vi som
myndighet jobbar för att förbättra den relationen än att förstöra den. ´´ - Lena Det syftet förklaras annorlunda när respondenterna pratar om barn mellan 0–3 år då fokus skiftar till att de ska skapa en relation snarare än att bibehålla den. Flera av respondenterna exemplifierar detta, här kommer ett utdrag ur ett sådant exempel.
``En förälder jag har kände att hennes ettåring reagerade konstigt då barnet inte träffat föräldern på länge. Då började vi ha tätare umgängen då det var uppenbart att det här barnet hade obefintlig relation till sin förälder. Vårt uppdrag blev då att skapa en relation mellan de genom en mer kontinuerlig kontakt. Samtidigt har föräldern inte långsiktiga förmågor att ta hand om barnet men umgänget ger den förutsättningen till att ha en relation och utveckla sina föräldraförmågor. ´´ - Sandra Relationsskapandet förklaras också genom att beskriva hur socialtjänstens stöd för relationen mellan barn och förälder kan stödja en återförening i framtiden.
´´Om socialtjänsten hjälpt barnet att ha en fungerande relation till sin förälder under sin uppväxt ökar vi chansen för det barnet att kunna välja själv när den är äldre.
Många barn kan känna sig övergivna av sina föräldrar och i den aspekten underlättar det om barnet vet att föräldern gjort allt den kan genom att t.ex. komma på alla planerade umgängen. ´´ - Karin
Delanalys
Respondenternas svar visar på ämnets variation beroende på omständigheter men också en generell utgångspunkt. Med det menar jag att syftet med umgänget verkar variera från barn till barn men att utgångspunkten alltid är samma. Respondenternas inställning till förklaringen av umgängets syfte verkar vara fullt koncentrerat på barnet. Deras inriktning i ärendet är barnorienterat med syfte att skydda barnet utan att först göra barnet delaktig (Eriksson & Nässman, 2012). Barnets rätt till sitt ursprung och identitet framhävs mer än andra syften till att ha umgänge vilket i sin tur kan ha att göra med att de försöker svara generellt om alla umgängen. Det kan tyda på att socialarbetarna utgår från alla syften med umgänge, där rätt till sitt ursprung alltid är med men att de senare vet om umgängets syfte handlar om att främja en återförening eller skapa relation beroende på vad de lär sig av ärendet efter att ha fått det. Svaren tyder på att respondenterna lyfter idén om att det är deras ansvar att hjälpa ett barn att få en relation till sin förälder. Detta går att jämföra med Fanschel och Shinns (1978) relationsorienterade perspektivet, respondenterna arbetar för att främja relationer för barnet och detta även trots sin ålder. För mindre barn skulle jag säga att det finns en behaglig känsla över att det finns en handläggare som arbetar för att främja relationen med ett barns förälder. Detta genom att ständigt analysera vilka styrkor och svagheter som finns i relationen vilket kanske kan hjälpa mindre barn som har svårare med att identifiera vissa aspekter i en relation. Ärendets inriktning visar sig vara essentiell för att veta vilket syfte ett umgänge har i varje enskilt ärende och umgängets syfte
påverkar därmed handläggarens planering.
ÖKA ELLER MINSKA UMGÄNGE Resultat
Respondenterna lyfter fram att deras umgängesplanering påverkas av hur ärendet ser ut och vilken inriktning ärendet har. Samtliga beskriver inriktningarna som kopplade till principen om återförening. De förklarar detta genom att reflektera över om man ser i ärendet att barnet i framtiden har en chans att flytta hem eller om svårigheterna hos föräldrarna är så pass svåra att man tror barnet kommer att vara placerade länge.
Respondenterna beskriver olika aspekter som är viktiga för att öka eller respektive minska ett umgänge.
``Viktigt att titta på ärendets inriktning. Om det är en ny placering där det finns stora svårigheter hos föräldrarna behöver vi planera utifrån att barnet just nu inte ska flytta hem. Då kan man behöva glesa ut ett umgänge. Handlar det om ett barn vars föräldrar visar en stark potential för en framtida återförening är det viktigt att ha tätare umgängen. ´´ - Selma
Kraven som beskrivs för ökande av ett umgänge leds, som nämns innan, av ärendets inriktning men den inriktningen påverkas av olika aspekter i ärendet. Inriktningen som beskrivs ovan att det finns potential hos en förälder kan betyda många olika saker. Samtliga respondenter riktar sig då mot föräldraförmågan i umgänget och hur mycket föräldern kan ställa barnet i centrum och bidra till en positiv livsmiljö och utveckling för barnet.
``Får barnet saker som ger den extra positiva känslor utöver vad den får i familjehemmet och man ser en stark positiv respons från att ha träffat förälder.
Händer det över lång tid och ser en utveckling i barnet och föräldern, kan umgänge utökas. I den bästa av världar skulle barnet kunna ha en så pass bra relation till sin förälder där den sedan i äldre ålder t.ex. kan gå förbi efter skolan själv och hälsa på.
´´ - Karin
``En stark och bra förälder som har umgänge en gång i månaden och stöttar barnet i sin situation ger enligt mig barnet en harmoni som den kan ta med sig hem och i längden bygga tillit till sin förälder´´ - Maria
``Man måste se på hur förälderns föräldraförmåga utvecklas, blir den bättre eller sämre. Annars kollar vi på hur barnet reagerar hur de mår innan och efter. Hur
reagerar föräldrar till deras mående under umgänget, är det stöttande föräldrar eller är de avvaktande. ´´ - Selma
Fortsättningsvis som ses i det tredje citatet berättar respondenterna att barnets
reaktioner inför och efter umgänget är en viktig aspekt i valet av utökat umgänge. För utökning krävs enligt respondenterna att barnet gynnas av umgängena. Detta
kontrollerar de genom att undersöka reaktioner hos barnet innan och efter umgänget.
De positiva reaktioner som nämns är avsaknaden av negativa reaktioner, alltså att barnet verkar känna sig tryggt av sitt umgänge och inte reagerar genom att t.ex. bli orolig eller visa fysiska reaktioner som t.ex. att sluta äta (detta kommer att presenteras mer senare).
``Utökning av umgänge ska endast ske om det till 100% gynnar barnet inte bara för att göra det. ´´ - Anna
``Det finns vissa barn som kanske från början haft umgänge var åttonde vecka men sen ser man att barnet skulle må bra av att träffa sin förälder oftare då inga negativa reaktioner sker. Då kanske det blir bra att man har tätare umgänge för att barnet ska ha en kontakt med sin förälder. ´´ - Emma
``Jag tänker att umgänget ska kunna gynna barnet genom att stärka och trygga det om det nu ska utökas. Målet är ju alltid att ha bra umgängen. Speciellt i långa placeringar för små barn för då är det så att umgänget i många fall utvecklats till att bli så pass bra att barnet själv vill åka på umgängen. ´´- Sofia
De krav som finns för ett utökat umgänge är starkt centrerat runt barnets reaktioner och förälderns förmåga i olika situationer. Det samma gäller för kraven att minska umgängen, men här beskriver också respondenterna att det finns systematiska anledningar som t.ex. överflyttning av ärenden eller förvaltningens riktlinjer i vem som gör vad när nya ärenden ges till socialarbetarna. Respondenterna beskriver att ärenden som kommer till familjevården tas emot från utredningsenheten i deras förvaltning. När ärendet tas över finns det en existerande umgängesplan som planerats med andra förutsättningar. När barnet då blivit omhändertaget och ska placeras i familjehem tar handläggarna på familjevården över handläggningen av barnet vilket de beskriver som en lära känna period.