Krigsbytets biografi: Byten i Riksarkivet, Uppsala universitetsbibliotek och Skokloster slott under 1600-talet

universitetsbibliotek och Skokloster slott under 1600-talet (diss. Stockholm 2015)

Upplaga för elektronisk publicering för forsknings-, utbildnings- och biblioteksverksamhet och ej för kommersiella ändamål.

Publicerad med tillstånd från Makadam förlag.

Tryckt utgåva finns i bokhandeln: ISBN 978-91-7061-180-3 Makadam förlag, Göteborg & Stockholm

www.makadambok.se

Edition to be published electronically for research, educational and library needs and not for commercial purposes.

Published by permission from Makadam Publishers.

A printed version is available through book stores: ISBN 978-91-7061-180-3 Makadam Publishers, Göteborg & Stockholm, Sweden

www.makadambok.se

krigsbytets biografi

Byten i Riksarkivet, Uppsala universitetsbibliotek

och Skokloster slott under 1600-talet

emma hagström molin

makadam

Utgiven med stöd från Stiftelsen Olle Engkvist Byggmästare

Berit Wallenbergs stiftelse Åke Wibergs stiftelse

 . 

..

Krigsbytets biografi: byten i Riksarkivet, Uppsala universitetsbibliotek och Skokloster slott under 1600-talet

Avhandling för filosofie doktorsexamen i idéhistoria vid Stockholms universitet med disputation den 5 juni 2015

Omslagsbild: Bönbok som har tillhört Berete Knutsdatter.

Foto: Bengt Kylsberg, Skokloster slott.

Copyright © 2015 Emma Hagström Molin & Makadam förlag isbn 978-91-7061-680-8 (pdf)

i. i skattkammaren

Syfte, frågeställningar och centrala begrepp 12 Tidigare forskning om krigsbyten 15

Kulturhistorisk forskning om föremål och samlingar 20 En teoretisk vändning mot ting 25

Objektbiografisk metod 30

Avgränsningar, material och urval 35 Disposition 40

ii. att lägga i kistan

Skapandet av byten i Livland, Preussen och det danska riket 57

Att samla och konservera arkiv och bibliotek 62 Byten, spolia och troféer 68

Instabila krigsbyten 74 Att lägga i kistan 76

genealogiska Utmaningar

Byten av material, geografi och raritet 87

”Som en själ uti en kropp”: arkivrum 91

Utters arkivordning: samlingar som genealogi 93 Mitauhandlingarnas förändringar 97

Återlämnande och återfödelse 105

Den eländiga slottsbranden och samlaren von der Hardt 111

Vasakrönikor 116

iV. biblioteksVariationer:

kUnskaP, konfession oCh tid

Biblioteksmaterialiseringar 135 Samlingsordningar 141

Byteseffekter 151

Materiella och immateriella rörelser 156

Mögel och oordning: bevarandets utmaningar 161 Åter i krigets kistor 168

Biblioteksvariationer 170

samlingarnas triUmfer

Byten med variation 184 Praktiska byten 186

Wrangelbibliotekets materialiseringar 188

Bytesbeskrivningarnas och antalens variationer 193 Bibliotheca selecta, spolia selecta 198

Rustkammaren och Rothkirchbytet 201

Konstkammare, krig och byten av genealogi 204 Skoklosters geografi 212

Skoklosters narrativ och tidsliga trassel 218 Krigsmuseer 222

Vi. krigsbytets biografi

Från byten till krigsbyten: föremåls instabila identiteter 233

efterord

On the lives of loot in the Swedish National Archives, Uppsala University Library, and Skokloster Castle during the seventeenth century

käll- oCh litteratUrförteCkning

förkortningar

Person- oCh ortregister

9

i skattkammaren

Långt från krigsskådeplatserna på kontinenten tog adelsmännen Gustaf Horn och Sten Båth emot en diplomatisk gäst i den kungliga skattkammaren på Tre Kronor i maj 1635. Det franska sändebudet Charles Ogier var på uppdrag i Stockholm och hade bjudits in till slottet för att beundra den avlidne kungen Gustav II Adolfs dyrbar- heter. I den dagbok där händelsen nedtecknades berättade Ogier att det första som visades för honom var ett gammalt dryckeshorn.

Enligt legenden skall en riddare ha tagit hornet ifrån djävulen ef- ter hård strid en mörk natt, och därigenom fick riddaren sitt adliga namn: han blev den förste Trolle. Andra sevärdheter var ett antal stora silverpokaler, ett ceremoniellt svärd av stål, ett pilkoger prytt med smaragder och två glober i silver, de senare givna till kungen av tatarernas storkhan respektive staden Nürnberg. Ogier fortsatte sedan med att beskriva dyrbara byten (spolia) från Würzburg och München, som hade blivit bortförda av Gustav II Adolf under tret- tioåriga kriget (1618–1648). Det var till exempel värdefulla tavlor av kända konstnärer i förgyllda ramar som nästan alla bar det bay- erska vapnet. Han nämnde särskilt en målning föreställande den heliga jungfrun. Den hade skänkts till Vilhelm V av Bayern av den polske kungen Sigismund III, och båda representerade den svenske kungens politiska motståndare. Enligt Ogier var bilden ett fulländat

verk. Sedan kommenterade han de kyrkliga bytena: ”Ej utan bitter- het kunde vi katoliker här se krucifix av gediget guld, invigda kalkar och biskopsstavar samt andra kyrkliga föremål, rövade [direpta] från tyska kyrkor, av vilka flera voro rikt smyckade med de dyrbaraste juveler och ädelstenar”.¹

Ogier gav i dagboken uttryck för sina starka känslor när han förevisades kyrkoföremålen. Han upplevde stor bitterhet över att se de bortförda kalkarna, krucifixen och biskopskräklorna stå upp- radade i en världslig skattkammare som tillhörde en protestantisk kung. Ett krucifix som innehöll en relik fick Ogier att luta sig framåt för att kyssa det som för honom var heligt, vilket ledde till att Båth och Horn började skratta.² Djävulens horn hade däremot behand- lats med största vördnad av adelsmännen. Ogier kunde inte accep- tera deras profana hantering av det sakrala. Till sist utbrast han o rerum vices!, vilket ordagrant betyder ”o, sakernas växlingar”. Han såg bokstavligt talat förändringen av sakernas tillstånd. Under 800 år hade de tysk-romerska biskoparna och furstarna samlat skatter till kyrkorna, men för den svenske kungen behövdes det bara en dag för att ta allt och föra det långt, långt bort.³

Ogiers berättelse antyder att det vid denna tid fanns en varia-

1. Passagen har översatts till svenska på olika sätt, intressant nog före kommer inte episoden då Ogier kysser krucifixet i Charles Ogier, Fransmannen Charles d’Ogiers dagbok öfver dess resa i Sverige med franska ambassadören, grefve d’Avaux, år 1634: ett bidrag till fäderneslandets sedehistoria för denna tid, Facs.- uppl., Stockholm 1985 [1828]. Jag har främst använt 1914 års utgåva, se Charles Ogier, Från Sveriges storhetstid: franske legationssekreteraren Charles Ogiers dagbok under ambassaden i Sverige 1634–1635, Stockholm 1914, s. 107–

109, citat från s. 109, i jämförelse med den första latinska utgåvan från 1656, se Charles Ogier & Claude de Mesmes Avaux, Caroli Ogerii Ephemerides, sive, Iter Danicum, Suecicum, Polonicum, Paris 1656, s. 250–254. För passagen som motsvarar citatet, se s. 253.

2. Ogier & Avaux 1656, s. 253; Ogier 1914, s. 109; ett relikkors likt det som Ogier beskrev finns bevarat i Historiska museets samlingar, se Barbro Bur- sell, ”Krigsbyten i svenska samlingar”, i Ann Grönhammar & Carl Zarmén (red.), Krigsbyte, Livrustkammaren 2007, s. 16.

3. Ogier & Avaux 1656, s. 254; jfr Ogier 1914, s. 109.

tion av sätt att tala om och förhålla sig till skattkammarens byten.

Diplomaten beskrev de bortförda tavlorna utan att uttrycka några starka känslor, men gav däremot uttryck för vördnad, bitterhet och ilska i sin skildring av de sakrala skatterna. För Horn och Båth var det en självklarhet att dessa byten fick mening som delar av kung- ens samlade dyrbarheter: komna från olika geografiska platser vitt- nade dessa värdefulla ting om hans storhet. Ogier noterade vidare föremålens olika slags material samt ekonomiska och konstnärliga värden. Han lade märke till vem som hade ägt dem och varifrån de hade kommit genom de historier som var knutna till tingen. Han uppmärksammade därmed föremålens olika egenskaper, hur de var länkade till sina tidigare ägare och dessas dynastiska och politiska förbindelser. Samtidigt såg han bytena som en särskild kategori av före mål i skattkammaren. Byten var alltså ett speciellt slags föremål samtidigt som de kunde tillskrivas betydelser och kvaliteter som de delade med andra föremål som inte var byten. En analys av Ogiers dagbok antyder att ting och tolkning är svåra att hålla isär, och att byten var långt ifrån entydiga föremål under 1600-talet. De hade inte en funktion, en betydelse eller ett användningsområde. I elitens skattkammare kunde byten tillsammans med andra ting tillskrivas en rad olika egenskaper samtidigt, och hade olika inverkan på de personer som såg, hanterade och beskrev dem.

Ogiers historia ger anledning till att reflektera över skillnader mellan då och nu i förståelsen och värderingen av föremål från krigs- plundringar. Många personer som idag kommer i kontakt med, un- dersöker eller hör talas om sådana ting betraktar dem som ett pro- blematiskt och kontroversiellt kulturarv: ”krigsbyten”. En central utgångspunkt för denna avhandling är istället att innebörden av or- det ”krigsbyte” inte kan tas för given utan att föremålens betydelser är något som måste undersökas utifrån ett historiskt perspektiv. De krigsbyten från 1600-talet som förvaras i nutida arkiv, bibliotek och på museer har en lång och komplex historia bakom sig. Hur såg den historiska process ut i vilken föremål tagna av Gustav II Adolf och adelsmän i 1600-talets krig blev till byten och krigsbyten i svenska

samlingar? På vilka sätt präglade dessa föremål sammanhangen som de blev en del av?

Denna studie anknyter till aktuell kulturhistorisk forskning om ting och tidigmoderna samlingar och använder sig av en objektbio- grafisk metod för att belysa bytenas rörelser och transformationer över tid. Målsättningen är att få ny kunskap om ”krigsbytets” histo- ria – dess biografi – genom att utgå från själva föremålen och ställa frågor om hur dessa både har format och formats av historiska aktö- rer och miljöer. Därmed kan studien tillföra viktiga historiska per- spektiv på aktuella och ibland konfliktfyllda debatter om vad ett his- toriskt krigsbyte är och har varit, vad det betyder och hur det skiljer sig från de kulturföremål som idag utsätts för liknande handlingar.

syfte, frågeställningar oCh Centrala begrePP

Denna avhandling undersöker med hjälp av objektbiografisk metod hur byten tagna av Gustav II Adolf och Carl Gustaf Wrangel under fälttåg i Livland, Preussen och det danska kungariket utmanade och införlivades med samlingar i det svenska riket. Det rör sig om en speciell kategori av byten med stor betydelse för periodens intresse av att samla värdefulla föremål: arkivhandlingar och böcker. Syftet är att utforska hur dessa kulturella byten skapades, tillskrevs meningar och i kraft av sina materiella egenskaper möjliggjorde eller fick olika effekter i samlingar under 1600-talet. Jag kommer även att belysa aspekter av deras livshistorier fram till idag. Följande frågor kom- mer att vara centrala i undersökningen: Vilka innebörder och egen- skaper tillskrevs dessa ting av de personer som hanterade, betrak- tade och kommenterade dem? Hur gick det till när de förflyttades av kungens män från erövrade platser på kontinenten och integrera- des med nya rumsliga sammanhang i det svenska kungariket? Vilka kvaliteter hos de bortförda föremålen bidrog till att skapa, forma och ordna nya rum och miljöer för samlingar? Hur har föremålens identiteter förändrats över en längre tidsperiod?

Avhandlingen består av fyra delstudier som analyserar hur före- mål tagna i krig gjordes till byten och kom att ingå i samlingarna på Riksarkivet, Uppsala universitetsbibliotek och Skokloster slott.

I enlighet med en objektbiografisk metod kommer mänskliga livs- metaforer att användas för att beskriva tingens förändringar. Det är dock inte min ambition att teckna fullständiga biografier över byte- nas livsöden. Snarare uppfattar jag det objektbiografiska perspekti- vet som användbart för att identifiera viktiga temata och problem- formuleringar, följa kontinuiteter och förändringar över tid, samt få syn på tidigare ouppmärksammade relationer och sammanhang.

Den tidsperiod som berörs sträcker sig från 1600-tal till 2000-tal, men med tyngdpunkten förlagd till 1600-talet och därmed ett tids- spann från 1621 till omkring 1712. Denna avgränsning motiveras av att jag vill visa på skillnader i hur byten skapades under 1600-talet i jämförelse med senare tider. Detta innebär att undersökningen till viss del förhåller sig till föremålens historia efter 1712, året då ordet krigsbyte först noteras i det svenska språket. Delstudiernas fokus ligger på olika beskrivande, materiella och rumsliga praktiker, framförallt utförda av personer som tjänade kungen och Wrangel.

Jag undersöker hur byten skapades genom att de klassificerades och organiserades i olika rumsliga sammanhang, men även de varie- rande sätt som föremålen användes, betraktades, vidrördes, under- hölls, förvarades och bevarades på. De olika delstudierna behandlar följaktligen platser, miljöer och samlingar som med tiden blev till moderna kulturarvsinstitutioner, men fokus ligger här på föremå- len och de relationer som dessa upprättade, inte på institutionernas tillkomsthistoria.

Med praktiker avses således de vardagliga och materiella akti- viteter som involverade olika ämbetsmän, men även samlare och deras krets av personer. Några av de centrala gestalterna som lyfts fram i undersökningen är arkivsekreteraren Per Månsson Utter på Riksarkivet och bibliotekarierna Johannes Bureus och Laurentius Tolfstadius som arbetade med de bokliga byten som skapade uni- versitetsbiblioteket i Uppsala. Carl Gustaf Wrangels hovpredikant

och bibliotekarie Conrad Bütner som arrangerade boksamlingen på Skokloster slott figurerar även i en av delstudierna tillsammans med några av slottets besökare, som diplomaten Lorenzo Magalotti och fornforskaren Elias Brenner. Skälet till att välja denna grupp av aktörer är att de hade direkt kontakt med föremålen när de skapade de skriftliga källor som är centrala för min undersökning. Det rör sig om inventarier, förteckningar, kataloger och reseskildringar, med andra ord det material som gör det möjligt för forskaren att upprätta en direkt relation med de tidigmoderna tolkningarna av byten. På en övergripande nivå beskrevs dessa föremål i regel som böcker, do- kument, handlingar, skrifter eller materier. Med det syftade ämbets- männen på olika slags papper eller pergament där skrift på något sätt fixerats: på enskilda blad eller i sammanbundna lägg, inbundna eller oinbundna böcker i kodexform, tryckta såväl som handskrivna.

Tidigare forskning har ofta antagit att ”krigsbyten” är en täm- ligen entydig och stabil kategori. Denna studie argumenterar istäl- let för att ”byten” är något som har skapats och getts olika mening över historisk tid. ”Krigsbyte” var inte ett ord som förekom i svens- ka språket under 1600-talet. Istället beskrevs föremålen med andra formuleringar som avslöjade deras identitet och egenskaper. Ordet

”byte” användes i vissa fall, och byte är därför en bättre beskrivning än ”krigsbyte” utifrån ett historiskt perspektiv. Följaktligen kom- mer jag att använda ”byte” för att hålla mig närmare de historiska aktörernas språkbruk. Jag kommer även att använda det mer speci- fika begreppet ”kulturellt byte” i syfte att ringa in vad som utmärkte denna särskilda form av bytesföremål som studeras här. Denna stu- die behandlar alltså byten av värdefulla kulturella artefakter som i regel ingick i olika former av prestigeskapande samlingar. Det inne- bär dock inte att jag ämnar fixera föremålen i ensidiga funktioner.

Föremål gjordes till byten, men på samma gång var byten instabila föremål. De var mångtydiga och föränderliga i sina betydelser, sam- mansättningar och effekter. Dessa komplexa föremål kunde förstås på många sätt. De hade viktiga användningsområden och kunde vara oumbärliga som juridiska dokument och som källor till olika

former av kunskap. Genom att förstå dem som materiella processer istället för som isolerade ting är det möjligt att analysera handling- arnas och böckernas betydelser och verkningar som föremål. Dessa går bortom deras innebörder som texter.

När jag i denna avhandling benämner ”betydelser” eller ”inne- börder” avses således att bytena blev tolkade genom ämbetsmän- nens och andra personers interaktion med föremålen och sam- lingarna. Med ”effekter” eller ”verkningar” åsyftas att föremålen möj lig gjorde eller hade påverkan på de samlingar som studeras.

Genom sin fysiska närvaro och sina materiella egenskaper deltog och utformade föremålen tillsammans med arkivarier, biblioteka- rier och samlare de processer i vilka de själva skapades som föremål och samlingar. Den åtskillnad som görs mellan föremåls betydelser och effekter är dock konstruerad för att på en analytisk nivå gene- rera en större förståelse för de studerade föremålen och processerna.

Det skall därför understrykas att tingens betydelser och effekter var sammanvävda med och beroende av varandra i de empiriska sam- manhang som undersöks. Således handlar denna avhandling också om att vilja förstå den komplexa växelverkan som har uppstått mel- lan människa, ting och rum genom historien.

tidigare forskning om krigsbyten

Kulturella byten är ett aktuellt ämne med en lång historia.⁴ Un- der senare delen av 1800-talet genomfördes ett antal forsknings- expeditioner där historiker från norra och centrala Europa besökte Sverige för att söka efter de föremål som en gång hade förts bort genom plundring av furstliga, biskopliga och kyrkliga samlingar i dessa områden. En av de första som gjorde en sådan expedition var benediktinprästen Beda Dudík från Brünn (Brno) i Mähren, i dagens Tjeckien. I förordet till Forschungen in Schweden für Mährens 4. Sofia Nestor, ”Krigsbyten i Livrustkammaren”, i Sofia Nestor & Carl Zar-

mén (red.), Krigsbyten i svenska samlingar: rapport från seminarium i Livrust- kammaren 28/3 2006, Stockholm 2007, s. 57.

Geschichte (1852) påminde han om Napoleons ökända plundringar i Europa ett antal decennier tidigare och konstaterade att de flesta av konstföremålen hade lämnats tillbaka efter kejsarens fall. En effekt av dessa restitutioner blev att historiker började intressera sig för vad som hade skett i form av plundring under trettioåriga kriget.⁵ De inventerade byten, i synnerhet i arkiv och bibliotek, genom att söka efter provenienser, och resultaten presenterades sedan i veten- skapliga publikationer.⁶ Det är för övrigt i slutet av 1800-talet som ordet ”proveniens” först används i det svenska språket.⁷

Influerad av de utländska historikernas arbeten påbörjade biblioteksmannen Otto Walde en omfattande kartläggning av vad han kallade för ”storhetstidens litterära krigsbyten”: arkivhandlingar och böcker som hade kommit till det svenska kungariket från och med Gustav II Adolfs intåg i Riga 1621 till Karl X Gustavs krig med det danska riket 1657–1660.⁸ Walde analyserade byten utifrån en nationalromantisk ståndpunkt. Han såg regenternas krigsplundring som ett nationellt projekt vilket dessutom det svenska folket skulle ha varit bäst på i Europa.⁹ Krigen erbjöd värdefulla möjligheter till att förvärva de böcker som det kulturfattiga riket saknade. Para- doxalt nog var det ofta jesuitkollegiernas böcker som gjordes till byten, vilka enligt Walde knappast var lämpliga för rikets protes- tantiska lärosäten. Han menade att böckerna togs av de ”protestan- tiska svenska härarna” för att de ”ansågo sig göra en Gudi behaglig gärning”.¹⁰ Än idag är forskare inom arkiv, bibliotek och museer

5. Beda Dudík, Forschungen in Schweden für Mährens Geschichte, Brünn 1852, s.

3–4.

6. Se t.ex. Dudík 1852; Eugeniusz Barwiński, Ludwik Birkenmajer & Jan Łoś, Sprawozdanie z poszukiwań w Szwecyi, Kraków 1914; Carl Schirren, Verzeich- niss livländischer Geschichtsquellen in schwedischen Archiven und Bibliotheken, Dorpat 1861–1868.

7. ”Proveniens”, Svenska akademiens ordbok (SAOB), http://g3.spraakdata.

gu.se/saob (19/1 2015).

8. Otto Walde, Storhetstidens litterära krigsbyten I, Uppsala 1916, s. 2–3.

9. Walde 1916, s. 16.

10. Walde 1916, s. 15–16, 18, citat från s. 18.

beroende av hans undersökning. När till exempel Livrustkammaren nyligen uppmärksammade krigsbyten med en utställning och ett antal publikationer var Walde en viktig referens, och han beskrevs som den största auktoriteten på bokliga byten.¹¹

Kring sekelskiftet 1900 skrev en rad andra akademiker in- stitutions- och samlingshistoria och kom därigenom att beröra 1600- talets byten. Uppsala universitetsbiblioteks historia teckna- des av Claes Annerstedt 1894, och han ansåg precis som Walde att boksamlingarna var konfessionellt bestämda. I 1600-talets univer- sitetsbibliotek ”gick en stark strömning af bitter ovilja mot allt som smakade af den papistiska surdegen”, menade Annerstedt.¹² Detta drabbade de gamla böckerna, inklusive bytena. Ett sekel senare upp- repades denna tanke av Margareta Hornwall i en uppsats om biblio- teket under 1600-talet. Hon hävdade att de samlingar som kom till biblioteket genom krigen ”naturligtvis [var] av varierande värde för undervisning och forskning”. Med hänvisning till Walde menade hon att den katolska teologin inte var lämplig för vare sig studen- ter eller professorer, i synnerhet inte under ortodoxins tidevarv.¹³

Byten av arkivhandlingar har hanterats något annorlunda i jäm- förelse med böckerna. Samma år som Walde disputerade, 1916, pre- senterade Severin Bergh sitt omfattande arbete över Riksarkivets historia. Här beskrev Bergh de byten som kom till Riksarkivet som

”extraordinarie accessioner”. De var inte leveranspliktiga men på ett

11. Lars Munkhammar, ”Böcker som krigsbyte”, i Sofia Nestor & Carl Zarmén (red.), Krigsbyten i svenska samlingar: rapport från seminarium i Livrustkam- maren 28/3 2006, Stockholm 2007, s. 31; Erik Norberg, ”Segrarens rätt:

om krigsbyten i historien”, i Sofia Nestor & Carl Zarmén (red.), Krigsby- ten i svenska samlingar: rapport från seminarium i Livrustkammaren 28/3 2006, Stockholm 2007, s. 12, 14.

12. Claes Annerstedt, Upsala universitetsbiblioteks historia intill år 1702, Stockholm 1894, s. 30–31.

13. Margareta Hornwall, ”Uppsala universitetsbiblioteks resurser och service under 1600-talet”, Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen, 68 (1981), s.

68.

eller annat sätt ändå intressanta för kronan att samla.¹⁴ I både ex- emplet med Riksarkivet och universitetsbiblioteket skildrades dock bytena som något avvikande: ett material som inte riktigt passade in och egentligen hörde hemma någon annanstans. När det hand- lar om Skokloster har byten uppfattats på ett delvis annat sätt. Olof Granberg slog 1903 fast att antalet byten på Skokloster var förhål- landevis få. Det mesta i slottet hade ”på fullt ärligt sätt samlats inom slottsmurarna”.¹⁵ Granbergs nedtoning av antalet byten i Skoklos- ters samlingar har gjort avtryck i senare arbeten från 1970- och 80-talen.¹⁶ Så har idéhistorikern Arne Losman ägnat en stor del av sin forskargärning åt Carl Gustaf Wrangel och Skokloster och då särskilt betonat att adelsmannens byten inte var särskilt viktiga i ett större sammanhang.¹⁷

Den gemensamma nämnaren för det förra sekelskiftets svenska forskning om byten, i synnerhet gällande Skokloster, Riksarkivet och Uppsala universitetsbibliotek, är således att byten var extra- ordinära föremål som inte riktigt passade in i sina sammanhang.

Ingen studie, förutom i viss mån Waldes avhandling, försökte på all- var analysera vad tagandet av byten betydde för den svenska eliten under 1600-talet. I den internationella forskningen har plundring och byten lyfts fram och granskats i ett annat ljus. När ekonom- historikern Fritz Redlich 1956 skrev om tidigmodern plundring i Europa skilde han mellan plundring i allmänhet och sådan plund- ring som gällde kulturföremål – ”the looting of cultural objects”

– och genererade därmed termen kulturella byten. Med kulturel- la byten avsåg han byten av konstföremål, böcker, hela bibliotek och liknande. Han pekade på ett antal intressanta frågeställningar kopplade till idéers materiella förankring och migration: Vad hände

14. Severin Bergh, Svenska riksarkivet 1618–1837, Stockholm 1916, s. 374–387.

15. Olof Granberg, Skoklosters slott och dess samlingar: en öfversikt, Stockholm 1903, s. 15.

16. Lena Rangström, Krigsbyten på Skokloster, Bålsta 1978, s. 3.

17. Arne Losman i Carl Gustaf Wrangel och Europa: studier i kulturförbindelser kring en 1600-talsmagnat, Stockholm 1980, s. 14.

med de bortförda föremålen när de väl nått sin nya hemvist? Bidrog dessa bokstavligen talat objektifierade idéer till kulturell utveckling i sina nya sammanhang?¹⁸ Konsekvenserna av kulturell plundring kan med detta synsätt förstås i termer av kulturell transfer.¹⁹ Min undersökning ansluter sig till Redlichs perspektiv utan att för den sakens skull förneka de förödande verkningar som samma plundring hade för dem som utsattes för den.²⁰ En liknande ståndpunkt har nyligen formulerats utifrån ett vetenskapshistoriskt perspektiv av Anja-Silvia Goeing, Anthony T. Grafton och Paul Michel som har betonat att även om krig har förstört och splittrat otaliga samlingar sedan antikens dagar bidrar de samtidigt till kunskapsspridning.²¹

Det finns ett par bok- och konstvetenskapliga arbeten som tagit upp de intressanta frågor som Redlich en gång väckte. Jill Bepler har visat hur byten av arkivhandlingar och böcker hängde samman med samlande och den tidigmoderna marknaden för kulturella fö- remål under trettioåriga kriget.²² Konstvetaren Bénédicte Savoy har genomfört en detaljrik studie av kulturell plundring (”Kunstraub”) under Napoleonkrigen.²³ Genom denna har Savoy identifierat en så kallad ”krigsbyteseffekt”. Med det menade hon att föremålen som fördes bort av Napoleons soldater blev tillskrivna en natio- nell tillhörighet i samband med att de återlämnades efter kejsarens fall.²⁴ På ett liknande sätt beskrev Beda Dudík syftet med sin svenska 18. Fritz Redlich, De praeda militari: looting and booty 1500–1815, Wiesbaden

1956, s. vii–viii.

19. Jānis Krēslinš, ”War booty and early modern culture”, Biblis 38 (2007), s.

21–23.

20. Detta spår utvecklas i avhandlingens andra kapitel, ”Att lägga i kistan”.

21. Anja-Silvia Goeing, Anthony T. Grafton & Paul Michel, ”Questions fram- ing the research”, i Anja-Silvia Goeing, Anthony T. Grafton, Paul Michel (red.), Collectors’ knowledge: what is kept, what is discarded, Leiden 2013, s. 7–9.

22. Jill Bepler, ”Vicissitudo Temporum: some sidelights on book collecting in the thirty years war”, The Sixteenth Century Journal 32:4 (2001), s. 953–968.

23. Bénédicte Savoy, Kunstraub: Napoleons Konfiszierungen in Deutschland und die europäischen Folgen: mit einem Katalog der Kunstwerke aus deutschen Samml- ungen im Musée Napoléon, Wien 2011.

24. Bénédicte Savoy, ”Looting of art: the museum as a place of legitimisation”,

resa som att söka efter de föremål som tillhörde hans landsmän i Mähren: tingen blev alltså till ”krigsbyten” med en specifik natio- nell tillhörighet.

Men hur fungerade denna våldsamma kulturella transfer i de svenska 1600-talsexemplen? För att kunna närma mig den frågan måste jag klargöra skillnaden mellan min studie och tidigare forsk- ning. Denna avhandling har haft stor användning av Waldes, Berghs och deras efterföljares inventeringar av byten i svenska samlingar för att lokalisera viktiga föremål och deras sammanhang samt för att formulera relevanta forskningsfrågor. Föreliggande studie skil- jer sig dock väsentligen på flera punkter från tidigare svensk forsk- ning om byten. För det första kommer jag att problematisera den nationalromantiska tradition som Walde var med om att skapa och som fortfarande gör sig påmind i dagens diskussioner om krigsby- ten. För det andra tar studien sin utgångspunkt i föremålen snarare än i de institutioner där de fick sin hemvist. För det tredje kommer redovisningen av mitt empiriska arbete visa att de moderna inven- teringarnas beräkningar av antalet byten och liknande uppgifter be- höver modifieras. I förhållande till den internationella forskningen om plundring och byten finns flera beröringspunkter eftersom jag ämnar ta sikte på plundringens konsekvenser och egenskaper som kulturell transfer. Detta skall genomföras med hjälp av en kombi- nation av nya teoretiska och metodologiska perspektiv på byten.

Avsikten är även att bidra med en fördjupad kunskap om språkliga, relationella och materiella aspekter på 1600-talets skapande av by- ten, samlingar och samlare.

kUltUrhistorisk forskning om föremål oCh samlingar

I en inflytelserik studie över europeiskt samlande, On collecting i Sofia Nestor & Ann Grönhammar (red.), War-booty: a common European cultural heritage, Stockholm 2009, s. 19.

(1995), har museologen Susan M. Pearce påpekat att samlingsforsk- ningen måste öppnas för ett vidare spektrum av perspektiv.²⁵ Det- samma har sagts om forskning om byten, som sällan har studerats med hjälp av ett kulturhistoriskt angreppssätt, med undantag för Savoys studie.²⁶ Denna avhandling vill svara mot ett sådant behov genom att koppla samman skapandet av byten med kulturhistorisk forskning om samlingar och samlande under tidigmodern tid.

Intresset för materiell kultur inom humaniora har ökat under de senaste decennierna. Det har genererat forskning som fokuserar på både offentliga och privata samlingar och deras koppling till olika kunskapskulturer. Inte minst grundandet av tidskriften Journal of the History of Collections 1989 var ett uttryck för detta.²⁷ Sedan dess har ämnet museologi etablerats, kulturhistorisk arkivforskning har utvecklats under inflytande av den nya kulturhistoriens bokhisto- ria och de senaste decenniernas filosofiska användning av arkivet som metafor.²⁸ Michel Foucaults arbeten, särskilt avhandlingen Les Mots et les choses (1966), har varit tongivande för forskning om sam- lande och kunskapsproduktion i stort. Vetenskapshistorikern Paula Findlen har till exempel lyft fram Foucaults Les Mots et les choses som den ”klassiska studien” inom fältet.²⁹ Samlingshistorisk forskning har ofta utgått ifrån olika slags antropologiska, sociologiska eller psykologiska teorier som är tänkta att förklara varför samlare sam- lar.³⁰ Elitens kulturkonsumtion har ofta analyserats som ett sätt att 25. Susan M. Pearce, On collecting: an investigation into collecting in the European

tradition, London 1995, s. 3.

26. Krēsliņš 2007, s. 21; Savoy 2011.

27. Goeing, Grafton & Michel 2013, s. 3–4.

28. Ann Blair & Jennifer Milligan, ”Introduction”, Archival Science, 7 (2007), s. 289; Carolyn Steedman, Dust, Manchester 2001, se särskilt s. ix–xi, 1–12.

29. Paula Findlen, Possessing nature: museums, collecting, and scientific culture in early modern Italy, Berkeley 1994, s. 55.

30. Konsthistorikern Monika Schmitter har t.ex. kombinerat sociologen Pierre Bourdieus idéer om smak med antropologen Arjun Appadurais teori om hur föremål tillskrivs symboliska värden i en studie av samlande i det tidiga 1500-talets Venedig, se Monika Schmitter, ”’Virtuous riches’: the brico- lage of Cittadini identities in early-sixteenth-century Venice”, Renaissance

manifestera makt, och därmed som ett uttryck för den studerade ti- dens politiska kultur.³¹ Traditionellt sett är det just elitens samling- ar och samlande som har studerats.³² Även föreliggande studie rör furstar och aristokraters samlingar, men krigsplundring är däremot mindre utforskad i egenskap av möjlig samlingspraktik. Kopplingen har gjorts tidigare,³³ men inom svensk forskning saknas det ännu en djupare studie av byten i 1600-talets samlingar.³⁴

Denna studie kommer att ta sin utgångspunkt i föremålen – ska- pandet av byten – i syfte att förstå både de samlingar och de samlare som tingen var med om att skapa. På så sätt placeras undersökning- en direkt i de sammanhang där föremålen gjordes: från krigsskå- deplatsen på kontinenten till arkivet, biblioteket och museet, vilka

Quarterly, 57:3 (2004), s. 914–915; Susan Pearce har i On collecting valt att kombinera Foucaults idéer kring kunskapsskapande med marxistiska per- spektiv på materiell produktion och konsumtion, antropologisk analys av föremåls värden och Annalesskolans tidsparadigm, se Pearce 1995, s. 28–35, 49–52.

31. Se t.ex. Lisa Skogh, Material worlds: queen Hedwig Eleonora as collector and patron of the arts, Stockholm 2013, särskilt s. 15–17; en äldre ofta åberopad studie i det här avseendet är Peter Burke, The fabrication of Louis XIV, New Haven 1992.

32. Det finns exempel på hur andra gruppers samlande har analyserats, se t.ex.

Renata Ago, Gusto for things: a history of objects in seventeenth-century Rome, Chicago 2013; Schmitter 2004, s. 908–969; Pearce ser ett universellt män- skligt drag i samlandet, och menar därför att klasskillnader är mindre rel- evanta här än i andra studier, se Pearce 1995, s. 412.

33. Susan Bracken, Andrea M. Gáldy & Adriana Turpin (red.), Collecting and dy- nastic ambition, Newcastle upon Tyne 2009, s. xviii; Bursell 2007, s. 16–18;

Kristoffer Neville, ”The legacy of Prague: war booty and the mind of the collector”, Biblis 38 (2007), s. 46–56; Thomas DaCosta Kauf mann, ”War and peace, art and destruction, myth and reality: con siderations on The Thirty Years’ War in relation to art in (Central) Europe”, i Klaus Bussmann

& Heinz Schilling (red.), 1648: war and peace in Europe: essay 2: art and culture, Münster 1998, s. 163, 165–166.

34. Två exempel på nya avhandlingar som analyserar samlingar under tidig- modern tid och därmed i korthet berör bytens förekomst och betydelser är Skogh 2013, se särskilt s. 156–158; och Eva Nilsson Nylander, The mild boredom of order: a study in the history of the manuscript collection of Queen Chris- tina of Sweden, Lund 2011, se särskilt s. 47–50.

alla var i händelsernas centrum. Findlen har betonat att några av de mest centrala kännetecknen för den tidigmoderna tiden var knutna till föremål: i Europa samlade, skapade och hyllade människor dem på olika sätt.³⁵ Genom att rikta uppmärksamhet mot föremål, deras betydelser och verkningar under denna period kommer forskaren i direkt kontakt med två av periodens mest centrala utvecklingslinjer:

återupptäckandet av antiken och upptäckandet av den nya världen, det vill säga europeisk exploatering och kolonisering av utomeuro- peisk geografi och befolkning.³⁶ Cirkulationen av föremål var en vä- sentlig del av de här utvecklingslinjerna och elitens samlande måste därmed förstås mot bakgrund av människors och föremåls förflytt- ningar över geografiska och kulturella gränser.³⁷

Det globala samlandet av kulturföremål var inte någon neutral eller oskyldig praktik och kulturell krigsplundring hade förödande verkningar i 1600-talets Europa. Krig på den europeiska kontinen- ten innebar exploatering, erövring av territorier och oanade möjlig- heter att upptäcka och samla värdefulla föremål. Seden att ta byten hade förvisso antika rötter men fick en ny betydelse för furstarna i tingens tid. Eftersom skapandet av värdefulla samlingar var en av periodens mest tongivande praktiker innebar det att krigsplundring utövades för att tillfredsställa dessa behov.

Samlandets och plundrandets liktydiga praktiker skapade sam- lingar med flexibla egenskaper. Konstvetenskaplig och vetenskaps- historisk forskning har visat hur svårt det är att separera det ti- digmoderna arkivet, biblioteket och museet från varandra. På 35. Findlen 1998, s. 86; antologin Collecting across cultures tar även upp icke-

europeiskt samlande, se Sarah Benson, ”European wonders at the court of Siam”, i Daniela Bleichmar & Peter C. Mancall (red.), Collecting across cul- tures [elektronisk resurs], University of Pennsylvania Press 2011, s. 155–174.

36. Daniela Bleichmar & Peter C. Mancall, ”Introduction”, i Bleichmar &

Mancall, Collecting across cultures [elektronisk resurs], University of Penn- sylvania Press 2011, s. 2.

37. Paula Findlen, ”Early modern things: objects in motion: 1500–1800”, i Paula Findlen (red.), Early modern things: objects and their histories: 1500–1800, New York 2012, s. 5; Bleichmar & Mancall 2011, s. 2.

motsvarande sätt är det inte möjligt att göra en skarp åtskillnad mellan konstskåpet, laboratoriet eller skattkammaren. Ordet ”bib- liotek” var under 1600-talet synonymt med ordet ”museum”.³⁸ En lärd man kunde till exempel liknas vid ett levande bibliotek och ett vandrade museum på en och samma gång.³⁹ Arkivhandlingar, böcker och andra samlingsbara ting cirkulerade, som vetenskaps- historikern William Clark påpekat, i ett slags rariteternas ekonomi där en viktig uppgift var att göra dem synliga.⁴⁰ Denna avhandling avser därför att sammanföra tidigare forskning som har avgränsat sig till en viss typ av samlingar i syfte att belysa deras gemensamma egenskaper. De skillnader som fanns kommer heller inte att försum- mas, särskilt inte vad gäller arkivet. Samlingar av arkivhandlingar var mindre tillgängliga, i synnerhet om de var knutna till fursten eftersom hans kontroll över arkivet hade tydlig koppling till dess politiska och juridiska funktioner. Samtidigt kommer denna un- dersökning att visa hur arkivhandlingar de facto cirkulerade i det tidigmoderna Europa just eftersom de var samlingsbara föremål.

Universitetsbiblioteket i Uppsala var den samling som i det här sammanhanget var förhållandevis tillgänglig för en vidare grupp av människor. Ambitionen var att det nygrundade biblioteket skulle hållas öppet för studenter. Generellt var dock allmänhetens möjlig- het att ta del av samlingar vid denna tid mycket begränsad. Mäktiga, rika män och deras anställda var de personer som hade tillgång till 38. Se t.ex. titeln för Clements råd för ”uppförande, vård och användning av museet eller biblioteket […]”, hos Claude Clement, Musei sive bibliothecæ tam privatæ quam publicæ extructio, instructio, cura, usus, libri 4: accessit accurata descriptio regiæ bibliothecæ S.Laurentii Escuralis. Auctor P. Claudius Clemens, Lyon 1635; Paula Findlen, ”The museum, its classical etymology and re- naissance genealogy”, Journal of the History of Collections, 1:1 (1989), s. 59–78;

William Clark, ”On the bureaucratic plots of the research library”, i Marina Frasca Spada & Nick Jardine (red.), Books and the sciences in history, Cam- bridge 2000, s. 190.

39. Jacob von Ram[m]ingen & Baldassare Bonifacio, Den äldsta arkivläran: Jacob von Rammingens båda läroböcker i registratur- och arkivskötsel från 1571, samt en monografi om arkiv från 1632 av Baldassare Bonifacio, Stockholm 2010, s. 92.

40. Clark 2000, s. 191.

och därmed kunde praktisera arkiv, bibliotek och museer och kun- skapen som rymdes där.⁴¹

en teoretisk Vändning mot ting

För att förstå de kulturella byten och samlingar som skapades ge- nom 1600-talets krigsplundring hämtas teoretisk inspiration från det som har kallats en vändning mot tingen (”turn to things”).

Genom intresset för både mer traditionell forskning om materiell kultur och samtidens livaktiga diskussioner kring materialitet har denna ”vändning” resulterat i en rad föremålsfokuserade studier där de empiriska och historiska perspektiven har varit tongivande samtidigt som de teoretiska innovationerna har omsatts i analyser- na.⁴² Många av undersökningarna har kännetecknats av ett tvärve- tenskapligt arbetssätt. Historiker har till exempel intresserat sig för konstvetenskaplig metod, och kunskapsproduktionens materialitet har blivit ett allt tydligare tema inom vetenskapshistoria, för att bara nämna två exempel.⁴³ Teoretiseringen av det materiella gör det möjligt att ta ett nytt analytiskt grepp om avhandlingens stu- dieobjekt – skapandet av byten och deras verkningar i 1600-talets samlingar. Eftersom denna avhandling anlägger perspektiv på det materiella som tydligt situerar föremålen i tid och rum blir det där- för möjligt att separera 1600-talets byten från nationalromantiska idéer om desamma. I det följande redogör jag för och utvecklar de perspektiv och begrepp som används för att belysa relationerna mel- lan ting, samling, människa, rum och tid.

För det första utgår studien från en grundläggande förståelse av 41. Goeing, Grafton & Michel 2013, s. 4.

42. Se t.ex. Camilla Mordhorst, Genstandsfortællinger: fra Museum Wormianum til de moderne museer, Köpenhamn 2009; Julian Yates, Error, misuse, failure:

object lessons from the English Renaissance, Minneapolis 2003; Lise Camilla Ruud, Doing museum objects in late eighteenth-century Madrid, Oslo 2012; He- len Smith, ’Grossly material things’: women and book production in early modern England, Oxford 2012.

43. Findlen 2012, s. 13–14.

vad ett ting, ett föremål och en samling är. ”Ting” och ”föremål”

kommer att användas som synonyma ord; båda alternativen är nödvändiga för att ringa in fysiska aspekter av arkivhandlingar och böcker – de byten som framförallt står i centrum för analysen.⁴⁴ En

”samling” definieras utifrån ordets mest grundläggande betydelse:

skilda föremål som genom olika handlingar har förts samman av någon.⁴⁵ Praktiken ”att samla” förstås här som en handling vilken skapar ordning eller övergripande temata som samlaren associerar till de föremål som har samlats.⁴⁶ Grundläggande för min förståelse av ting, föremål, samling och samlande är dock att det är intressan- tare att undersöka vad dessa materiella fenomen och praktiker gör än att försöka definiera vad de är.⁴⁷ Ordet ”objekt” är i detta samman- hang besvärligare och kommer därför att användas med försiktighet.

Inom det aktuella forskningsläget kan ”objekt” vara detsamma som ett ”föremål”, det vill säga ett avgränsat ting. ”Objekt” och ”före- mål” används då som synonymer till varandra.⁴⁸ Orden delar samma etymologiska grund, men inom vetenskapshistorisk forskning har det varit viktigt att göra en åtskillnad mellan vardagliga föremål och vetenskapliga studieobjekt. De senare konstrueras av ett forskarsub-

44. Arkeologen Ian Hodder har betonat att egenskaperna närvaro och varaktig- het definierar materiella ting för människor, se Ian Hodder, Entangled: an archaeology of the relationships between humans and things [elektronisk resurs], Wiley-Blackwell 2012, s. 7.

45. ”Samla”, SAOB, http://g3.spraakdata.gu.se/saob (10/1 2015); jfr Pearce 1995, s. 20–27. Pearce skriver skarpsynt att alla former av definitioner är

”grey business at best”, s. 20.

46. Jfr Goeing, Grafton & Michel 2013, s. 6.

47. Jag är här inspirerad av Jo Labanyis diskussion av känslor som praktiker (förd med stöd av Sarah Ahmed) och ”saker som gör saker”, se Jo Labanyi,

”Doing things: emotion, affect and materiality”, Journal of Spanish Cultural Studies, 11 (2010), s. 223–224; se även Tine Damsholt & Dorthe Gert Si- monsen, ”Materialiseringer: processer, relationer og performativitet”, i Tine Damsholt, Dorthe Gert Simonsen & Camilla Mordhorst (red.), Ma- terialiseringer: nye perspektiver på materialitet og kulturanalyse, Århus 2009, s.

13. Damsholt och Gert Simonsen diskuterar här materiella ”göranden”.

48. Findlen 2012, t.ex. s. 11.

jekt och kan vara allt från drömmar till monster eller eter – och skil- jer sig därför från vanliga ting.⁴⁹ I linje med detta är skapandet av de föremål och ting som kunde beskrivas som byten under 1600-talet främst att betrakta som avhandlingens studieobjekt.

För det andra används begreppet ”instabilitet” för att förstå fö- remålens föränderlighet; hur de skapades och omskapades såväl i rummet som i ett längre tidsperspektiv. Ett antal forskare som har sysselsatt sig med föremål och samlingar under tidigmodern tid har konstaterat att den som studerar det förflutnas tolkningar av det materiella försöker fånga något som kan beskrivas som undflyende, halt eller instabilt.⁵⁰ Så har historikern Carla Nappi i en undersök- ning av ginseng i det tidigmoderna Kina konstaterat att ”det trans- historiska objektet” inte existerar.⁵¹ Hon fokuserar på ”instabilite- ter” – glidningar, förändringar och motsägelser – i beskrivningar av denna växt och ringar på så sätt in det materiellas språkliga av- hängighet.⁵² Nappis resonemang kan med fördel överföras till en studie som sysslar med det materiellt konkreta.⁵³ Eftersom föremål tillskrivs vissa betydelser genom språket blir de minst lika manipu- 49. Lorraine Daston, ”Introduction: the coming into being of scientific ob- jects”, i Lorraine Daston (red.), Biographies of scientific objects, Chicago 2000, s. 2–3, 5.

50. Se t.ex. Daniela Bleichmar, ”Seeing the world in a room: looking at exot- ica in early modern collections”, i Daniela Bleichmar & Peter C. Mancall (red.), Collecting across cultures [elektronisk resurs], University of Pennsyl- vania Press 2011, s. 15–16; Jessica Keating & Lia Markey, ”Introduction:

captured objects: inventories of early modern collections”, Journal of the History of Collections, 23:2 (2011), s. 209–210; Carla Nappi, ”Surface tension:

objectifying ginseng in Chinese early modernity”, i Paula Findlen (red.), Early modern things: objects and their histories: 1500–1800, New York 2012, s.

32–33.

51. Nappi 2012, s. 32.

52. Ett liknande resonemang finns hos Mordhorst, som menar att ting och tolkning inte kan skiljas åt, se Mordhorst 2009, s. 19; se även Bleichmar 2011, s. 21. Bleichmar skriver här att möjliga tolkningar av föremål var yt- terst beroende av sina sammanhang.

53. Nappis förståelse av objekt sammanfaller med den vetenskapshistoriska som diskuterades ovan, se Daston 2000, s. 2–3, 5.

lativa som texter för den som försöker uttolka dem. Även om ett specifikt föremål har överlevt sekler materiellt intakt så är det inte stabilt, eftersom de rumsliga och tidsliga kontexterna är med om att skapa förståelsen av föremålet.

Ett liknade resonemang har förts av filosofen Annemarie Mol och antropologen Marianne de Laet med avseende på mer vardag- liga föremål. Med hjälp av ett konkret exempel, den zimbabwiska handvattenpumpen, har dessa forskare argumenterat för det mate- riellas flytande (”fluid”) egenskaper. De visar hur pumpen förvisso är en mekanisk och solid enhet, men samtidigt har diffusa och för- änderliga gränser. Den har en förmåga att anpassa sig efter olika geografiska situationer, och den har en mångsidighet som teknik vanligen saknar. Pumpen kan därför förstås i termer av ett flytande objekt som kan agera, och Mol och de Laet belyser hur pumpens framgång är oberoende av ett mänskligt subjekt.⁵⁴ Terminologin skiljer sig från Nappis men en viktig poäng har de gemensamt:

pumpen och ginseng skapas genom processer som förenar det ma- teriellt intakta med föränderliga betydelser. Denna insikt är värde- full för att tolka de betydelser och relationer som skapades i mötet mellan tagna föremål och ämbetsmän i 1600-talets Sverige och hur dessa betydelser transformerades i sinom tid.

För det tredje används ”materialiseringar” för att koppla samman och analysera ting, människa, samling, rum och tid. Detta begrepp har etnologerna Tine Damsholt och Dorthe Gert Simonsen vida- reutvecklat utifrån Mol för att understryka att det materiella görs i specifika rumsliga och tidsliga kontexter. Forskaren behöver inte göra en åtskillnad mellan det enskilda tinget och dess sammanhang.

Perspektivet belyser istället det materiellas växelverkan och rela- tioner med omvärlden. De båda etnologerna har därigenom kun- nat kritisera den traditionella innebörden av begreppet ”materiell kultur”, i vilket föremål och dess institutioner har förenklats och 54. Marianne de Laet & Annemarie Mol, ”The Zimbabwe bush pump: mecha-

nics of a fluid technology, Social Studies of Science, 30:2 (2000), s. 225–227.

fixerats i enögda betydelser.⁵⁵ Denna avhandling vill på ett liknande sätt separera byten från de analytiska begränsningar som katego- rin ”krigsbyte” genererar. Detsamma gäller de moderna egenskaper som ibland slentrianmässigt tillskrivs olika slags tidigmoderna sam- lingar och deras innehåll. Jag använder därmed materialiseringar som ett historiserande verktyg för att upptäcka skillnader mellan då, nu och däremellan.

För det fjärde används begreppet ”rumsliga narrativ” för att be- lysa att de ordningar som bytena och samlingarna utgjorde genere- rade ett slags materiell historieskrivning eller berättelse. Konsthisto- rikern Daniela Bleichmar har poängterat att föremål i tidigmoderna samlingar inte skall analyseras separat utan som delar av en större helhet.⁵⁶ Samlingarna var inte en ren ackumulation av ting utan berättade historier som skapades av samlare och besökare tillsam- mans i rummet.⁵⁷ Bleichmars argumentation visar hur konsthisto- risk forskning har tagit intryck av den mer samtidsorienterade mu- seologin där museernas utställningar har analyserats som text och narrativ.⁵⁸ Denna avhandling kommer att visa hur historia inte bara skapades genom skrift utan även genom rumsligt ordnade samling- ar. I relation till den processuella förståelse av föremål som disku- terades ovan innebär det att tingen genom sina materiella kvalite- ter påverkade skapandet av samma narrativ. Samlingsordningarna 55. Damsholt & Gert Simonsen 2009, s. 13–16, 28–30; ordet materialisering kan användas på ett mindre teoretiskt sätt, i synnerhet inom engelskspråkig forskning, se t.ex. James M. Sutton, Materializing space at an early modern prodigy house: the Cecils at Theobalds, 1564–1607, Hants 2004. Sutton använder inte begreppet för att betona det materiella som process, utan teoretiserar snarare rummet. Museiföremåls ”göranden” har undersökts av Ruud, med teoretiskt stöd från framförallt Bruno Latour, se Ruud 2012, särskilt s. 7–8, 29–33.

56. Hodder har fört ett liknande resonemang, jfr Hodder 2012, s. 3–4.

57. Bleichmar 2011, s. 16–17, 30.

58. Arne Bugge Amundsen & Brita Brenna, ”Museer, kritisk museologi og tverfaglige museumstudier”, i Bjarne Rogan & Arne Bugge Amundsen (red.), Samling og museum: kapitler av museenes historie, praksis og ideologi, Oslo 2010, s. 17–20.

– arkivets, bibliotekets och museets berättelser – blev till genom de relationer som formerades mellan ämbetsmännen som arbetade med samlingarna, olika grupper av ting, enskilda ting, rummen och eventuella besökare. Samlingarna kom därför genom sin rumsliga organisation att illustrera 1600-talets komplexa historiesyn.⁵⁹

objektbiografisk metod

Avhandlingens processuella förståelse av det materiella kräver en metodologi som tar fasta på hur föremål och samlingar existerar i föränderliga tillstånd: i varande och i rörelse, från ett rum till ett annat, från en tid till en annan. Tillvägagångssättet måste kunna synliggöra transformationer och gradvisa omtolkningar av föremå- len genom att följa deras egna temporaliteter, för att ta fasta på ett argument som formulerats av arkeologen Ian Hodder. Allt detta ryms i den objektbiografiska metoden. I denna avhandling är be- greppet materialiseringar synonymt med ”de biografiska processer”

där både enskilda föremål och samlingar blir till. I det följande kom- mer det att framgå hur samlingarnas materialiseringar, skapandet av dem och av byten, är deras biografier.

Den objektbiografiska metoden har fått ett bredare genomslag de senaste åren, genom arbeten som Neil MacGregors världshistoria berättad med hjälp av etthundra föremål och konstnären Edmund de Waals släktkrönika skildrad med hjälp av en samling japanska mi- niatyrer.⁶⁰ Objektbiografier används allt oftare av forskare från olika discipliner för att ge konkret tyngd åt mer filosofiska resonemang 59. Tidigmodern historiesyn har t.ex. behandlats av Per Landgren, Det ari sto teliska historiebegreppet: historieteori i renässansens Europa och Sverige, Göte borg 2008, s. 25, 30–37, 43–46; Gianna Pomata & Nancy G. Siraisi,

”Intro duction”, i Gianna Pomata & Nancy G. Siraisi (red.), Historia: empi- ricism and erudition in early modern Europe, Cambridge Mass. 2005, s. 1.

60. Neil MacGregor, A history of the world in 100 objects, London 2012; Edmund De Waal, The hare with amber eyes: a hidden inheritance, London 2011; se även Kate Hill, ”Introduction”, i Kate Hill (red.), Museums and biographies: stories, objects, identities, Woodbridge 2012, s. 2.

kring det materiella. Antropologer och arkeologer har dock arbe- tat med objektbiografier sedan länge. Det breda genomslaget kom redan 1986, när Igor Kopytoff skrev om ”kommodifieringen” av ting och människor som en materiell process och hur denna kan studeras genom just en biografisk metod.⁶¹ Det finns en stor fördel med metoden i och med att den tydligt förenar både hur människor har format den materiella världen och hur den materiella världen samtidigt har format oss.⁶² Att arbeta med en objektbiografisk me- tod handlar därmed om att se växelverkan och relationer mellan ting och människa. Genom synliggörandet av dessa relationer kan metoden fungera gränsöverskridande och den rymmer möjligheten att komplicera enkla framgångssagor.⁶³ Med hjälp av det biografis- ka greppet kan forskaren följa hur studieobjektet i fråga förflyttas eller transformeras mellan en rad olika tillstånd och situationer.⁶⁴ Konkret innebär det att tolkningar av föremålen och materiella ka- tegorier som vanligtvis tas för givna – till exempel vad ett arkiv, bibliotek, museum, en samling och ett byte är och var – kan proble- matiseras eftersom metoden avslöjar på vilka sätt dessa kategorier är rumsligt och tidsligt bundna.

I det följande skall det biografiska perspektivet förstås metafo- riskt.⁶⁵ Fokus för undersökningen är skapandet av byten, deras effek- ter och öden i ett längre tidsperspektiv. Med hjälp av den mänskliga livsmetaforen blir det möjligt att berätta om tings egenskaper, kva-

61. Igor Kopytoff, ”The cultural biography of things: commoditization as pro- cess”, i Arjun Appadurai (red.), The social life of things: commodities in cultural perspective, Cambridge 1986, s. 64–90; Bjarne Rogan har tagit upp objekt- biografier före Kopytoff till diskussion, se Bjarne Rogan, ”Et faghistorisk etterord om materiell kultur og kulturens materialitet”, i Saphinaz-Amal Naguib & Bjarne Rogan (red.), Materiell kultur & kulturens materialitet, Oslo 2011, s. 344–346.

62. MacGregor 2012, s. xv; Rogan 2011, s. 344.

63. Hill 2012, s. 2–3.

64. Scott Lash & Celia Lury, Global culture industry: the mediation of things, Cam- bridge 2007, s. 19.

65. Jfr Rogan 2011, s. 344.

liteter och identiteter. Detta språkbruk är alltså ett verktyg som jag använder för att kunna systematisera min analys av det empiriska materialet.⁶⁶ I och med att det studerade föremålet får ett metafo- riskt liv tillskrivs det även ett slags agens. Med ”agens” avses inte att föremål kan agera utifrån egna intentioner. Det handlar istället om att ge tingen en egen livshistoria för att belysa både de bety- delser som har tillskrivits dem i olika tider och deras egna effekter på omgivningen.⁶⁷ Perspektivet överbygger därmed handgripligen problematiken med att skilja mellan vad som är mänsklig tolkning och materiell påverkan genom att förskjuta fokus till relationerna.

Metoden är också ett verktyg för att visa hur de nämnda rela- tionerna mellan människor och ting förändras över tid och rum.⁶⁸ Det är inte ovanligt att en objektbiografi börjar med ett föremåls

”födelse” eller produktion, för att avslutas i forskarens samtid och föremålets trygga slutförvaring i arkivet, bibliotekets eller museets magasin.⁶⁹ Men som Edmund de Waal har påpekat har föremålens liv i regel inget slut, och däri ligger också deras styrka.⁷⁰ Det gäl- ler inte minst byten som trots krigets destruktiva kraft har bestått genom plundring och farofyllda transporter. De följer som tidigare

66. Denna typ av metaforer återfinns t.ex. hos Janet Hoskins i översikten

”Agency, biography and objects”, i Christopher Tilley (red.), Handbook of material culture, London 2006, s. 76; jfr Kopytoffs användning av livsmeta- foren, han talar t.ex. om tings ”karriär”, se Kopytoff 1986, s. 66–68.

67. Lise Camilla Ruud & Terje Planke, ”Rolstadloftet: en vetenskapshistorisk biografi”, i Saphinaz-Amal Naguib & Bjarne Rogan (red.), Materiell kultur

& kulturens materialitet, Oslo 2011, s. 41; jfr översiktlig diskussion hos Ho- skins 2006, s. 74–84.

68. Hill 2012, s. 5.

69. Se t.ex. den biografiska cirkulationsmodell som föreslagits av bokhistori- kerna Thomas Adams och Nicolas Barker i ”A New Model for the Study of the Book”, i Adams & Barker (red.), A potencie of life: books in society: the Clark Lectures 1986–1987, London 1993, s. 10–15.

70. Edmund de Waal, ”No ideas but in things: making, remembering and sto- ry-telling”, keynote-föreläsning vid konferensen The lives of objects, Wolfson College, Oxford 21/9 2013, http://morpheus.wolf.ox.ac.uk/resourcespace/

pages/view.php?ref=4617&k=9af216ab21 (18/8 2014).

nämnts en annan temporalitet än den mänskliga.⁷¹ Syftet med den- na avhandling är inte att söka efter ett antal föremåls ”ursprungliga”

betydelser i en geografiskt och historiskt avlägsen kontext. Som et- nologen Camilla Mordhorst har påpekat är det snarare genom att studera samma föremåls förflyttningar mellan olika sammanhang som det blir möjligt att förstå hur föremålen har tolkats och omtol- kats vid olika tillfällen. Mordhorst har i sin samlingsbiografiska stu- die av föremål från läkaren Ole Worms kuriosakabinett i Danmark visat att det sällan skedde plötsliga förändringar i de betydelser som tillskrevs föremålen, utan att förskjutningarna var successiva och mindre. Därtill är det de betydelser som gått förlorade som är svå- rast för forskaren att återskapa, och i regel gäller detta betydelser som ligger i det mest avlägsna förflutna.⁷²

Avhandlingens biografier inleds med analyser av vad som hände efter att slaget var vunnet och staden eller slottet plundrats, när de byten som studeras skapades som byten. Trots att föremålen i de fles- ta fall redan hade en lång livshistoria bakom sig, och att den histo- rien i många fall gjorde dem till attraktiva byten, så är det först när föremålen görs till byten som de blir relevanta för denna undersök- ning. När föremålen sedan följs i nya sammanhang av samlingar i det svenska riket är det möjligt att analysera vilka betydelser som föremålens historia spelade i de nya sammanhangen, och hur dessa hanterades av olika ämbetsmän i det svenska kungariket. Det hand- lar alltså inte om att bortse från de sammanhang som föremålen befann sig i innan de blev byten, men på det här sättet avgränsas de omständigheternas utrymme i avhandlingen i relation till arbetets syfte och frågeställningar. Objektbiografisk forskning har ofta inne- burit att forskaren har följt ett enda föremål genom dess livscykel, och därmed förstått ett avgränsat ting som ett objekt.⁷³ Mordhorst valde i motsats till detta att anlägga ett bredare samlingsbiografiskt 71. Hodder 2012, s. 5.

72. Mordhorst 2009, s. 15–16.

73. MacGregor 2012; Ruud & Planke 2011; se även diskussionen om föremål, ting och objekt ovan.

perspektiv när hon följde Worms föremål seklerna igenom.⁷⁴ Här har en liknande utgångspunkt valts. Avhandlingens biografier kom- mer att utgå från olika geografiska platser där fem byten har tagits och sedan förtecknats innan de införlivades med andra samlingar i det svenska riket; dessa byten bildar grunden för undersökningens studieobjekt.

Att analytiskt kunna göra skillnad mellan mänsklig tolkning av föremål, där människan gör något med tinget, och vad som är före- målens egna verkningar eller till och med agens i samma tolknings- praktik, är en av svåraste frågorna som vändningen mot ting har genererat. En lösning på problemet har varit att genom val av me- tod och perspektiv fokusera undersökningen på själva föremålen.

Hodder har identifierat ett antal särskilda egenskaper som är viktiga att ta i beaktande vid forskning om ting: föremål är aldrig isolerade från varandra, de är inte stabila enheter och de följer andra tempo- raliteter än den mänskliga. Vardagliga ting kan därtill vara svåra för forskaren att betrakta analytiskt eftersom deras innebörder och funktioner tas för givna och på så sätt blir osynliga.⁷⁵

Arkivhandlingar och böcker är föremål vars innebörder riske- rar att tas för givna då de har en så tydligt definierad användning som källor till kunskap. Denna avhandling kommer att visa hur dessa föremål både kunde vara en i mängden och unika. Analy- sen av dem som kulturella byten kommer att utgå från fem egen- skaper, kvaliteter eller identiteter som vanligen tillskrevs värdefulla föremål under 1600-talet. Tidigare forskning har visat hur ting i konstkammare och liknande samlingar ofta organiserades efter och tolkades enligt sina material.⁷⁶ I sin berättelse om skattkammaren på Tre Kronor räknade Ogier upp saker av guld, silver och ädla ste- nar. Jag kommer att visa hur byten av arkivhandlingar och böck- 74. Mordhorst 2009, se särskilt s. 19.

75. Hodder 2012, s. 1–6.

76. Mordhorst 2009, s. 75–77, 84–87; Bleichmar 2011, s. 17, 24; Lorraine Das- ton & Katharine Park, Wonders and the order of nature: 1150–1750, New York 1998, s. 266.

er kunde tolkas utifrån sina material i de exempel som undersöks här. Därtill spelade föremålens geografiska bakgrund en avgörande roll och de ämbetsmän som arbetade med tidigmoderna samlingar tillskrev vanligen föremål en geografisk identitet.⁷⁷ Byten var föremål som ofta beskrevs som tagna eller komna från en plats, som till ex- empel när Ogier såg spolia från Würzburg och München. Vid den här tiden kunde föremål även samlas på grund av sina genealogiska kvaliteter. Det innebar att spår efter eller kännedom om tingens ti- digare ägare kunde vara en anledning till att dessa blev värdefulla och samlingsbara.⁷⁸ För att än en gång återgå till Ogier noterade han byten prydda med det bayerska vapnet. Han såg därmed de bayerska furstarnas genealogi i tingen. Eftersom tidigare svensk forskning har hävdat att 1600-talets bibliotekssamlingar var konfessionellt be- stämda kommer delar av analysen att fokusera på bibliotekariernas förståelse av bytesböcker som konfessionella föremål.⁷⁹ Det innebär att jag kommer att undersöka hur teologiska böcker klassificerades och om dessa då tillskrevs en konfessionell tillhörighet. Slutligen skall förståelsen av bytenas tidsliga eller temporala egenskaper belysas. Med det menas att föremålen kunde tolkas som gamla och därmed som källor till det förflutna, både till sitt kunskapsinnehåll och genom kraften av sina materiella kvaliteter.⁸⁰ Avhandlingens exempel kom- mer att angripas utifrån dessa premisser och därtill belysa hur dessa egenskaper, identiteter och kvaliteter var instabila och föränderliga.

aVgränsningar, material oCh UrVal

Avhandlingen är avgränsad till fyra delstudier som följer och ana- lyserar fem byten i Riksarkivet, Uppsala universitetsbibliotek och

77. Bleichmar 2011, s. 16–17, 19, 22–24.

78. Nilsson Nylander 2011, s. 120–121; Bracken, Gáldy & Turpin 2009, s. xvii–

xviii.

79. Walde 1916, s. 15–16, 18; Hornwall 1981, s. 68.

80. Jennifer Summit, Memory’s library: medieval books in early modern England, Chicago 2008, s. 2, 215–221; Bleichmar 2011, s. 19.