Mötet som berör
- En intervjustudie med sjuksköterskor
Författare: Annelie Evysdotter Handledare: Hanna Tuvesson Examinator: Mikael Rask Termin: Våren, 2021 Ämne: Vårdvetenskap Nivå: Avancerad nivå Kurskod: 4VÅ90E
och om vi tagit sorgen på allvar svurit den all vår trohet
lovat den att aldrig ge upp
förrän den brutit ut och förvandlats om vi ägnat all vår vakna tid åt detta
hur vackert det kunde ha blivit då
(Bob Hansson)
Abstrakt
Titel: Mötet som berör: En intervjustudie med sjuksköterskor.
Institution: Institutionen för hälsa och vårdvetenskap, Linneuniversitetet Kurs: Vårdvetenskap, självständigt arbete (magister) med inriktning psykiatrisk vård, 15 högskolepoäng
Antal sidor
Författare: Annelie Evysdotter Handledare: Hanna Tuvesson Examinator: Mikael Rask Månad och År: Maj 2021
Bakgrund: När ett suicid inträffar efterlämnar ofta den personen en närstående.
Forskning visar att de närstående som mist en anhörig i suicid riskerar att själva hamna i ohälsa med en ökad suicidrisk som följd. Ohälsan hos de närstående kan variera men många gånger har den inslag av psykosomatiska besvär. Efter anhörigs suicid upplever flertalet av de närstående känslor som skuld och skam. Forskning visar att dessa känslor fördröjer sorgeprocessen för de närstående. Samtal om sina upplevelser ger en möjlighet till läkning enligt forskning. En läkning av det som de upplevt kan möjliggöra en försoning hos de närstående för att sedan underlätta för att hitta en ny meningsfullhet i livet. Tidiga insatser där hjälp och stöd kan vara en hjälp. Det förebyggande arbetet med stöd till närstående har ingen tydlighet, gällande vem eller vilka som bär ansvaret för att uppföljning sker. Tydlighet saknas även hur arbetet sker, där det sker någon form av uppföljning. Syfte: Syftet med studien var att beskriva mötet med närstående som mist en anhörig genom suicid utifrån sjuksköterskans perspektiv. Metod: En empirisk kvalitativ studie med induktiv ansats. Där åtta sjuksköterskor intervjuades där det insamlade datamaterialet sedan analyserades och bildade kategorier och underkategorier.
Resultat: Efter dataanalysen bildades tre kategorier och åtta underkategorier, med första kategorin ”Lyhördhet och stöd i en kaosartad situation” med
underkategorierna "Den överrumplade första kontakten"", ”När det värsta har hänt",
”Skulden och skammen behöver komma upp till ytan” och "Att lyssna och stimulera till läkning”. Den andra kategorin ”Känslomässigt krävande” med
underkategorierna ”Att själv bli påverkad och ”Någon att reflektera med”. Tredje och sista kategorin ”Behov av stöd” med underkategorierna "Önskar en bättre vård och uppföljning” och " Önskar bättre förutsättningar och tillgänglighet”. Slutsats: I arbetet med att minska risken för suicidrisk hos närstående är stöd i form av
samtalsstöd en god hjälp för de närstående. Sjuksköterskor som möter närstående efter anhörigs suicid berörs med olika känsloreaktioner och som kan medföra att risk för hög stressnivå föreligger. En formell struktur i organisationen där team med olika personalgrupper kan vara ett stöd i arbetet med närstående som mist angöring i suicid, kan vara ännu ett led i arbetet med suicidpreventionen nationellt- och i förlängningen på en internationell nivå.
Nyckelord
#Suicid #efterlevande #suicidprevention #vågaprata #sjuksköterska #försoning
Abstract
Background: When a suicide occurs that person often leaves one or more close ones behind. Research shows that the close ones who lost someone in suicide, risk illness themselves and have an increased risk for suicide as a consequence. After relatives suicide, feelings of shame and guilt are common and research shows that these feelings delay the grieving process. Talking about the experiences opens up a possibility for healing according to research. A healing of the previous experiences may lead to reconciliation among the close ones, that can facilitate finding a new meaningfulness in life. Nurses who meet close ones after a relatives suicide often experiences their own grief during and after the meeting with the close ones and may experience an increased level of stress. Nurses, like the close ones to a relatives suicide, also experiences feelings of shame and guilt according to research. Early intervention in the work with close ones to a relatives suicide has shown to be a good support and help for the close ones. Research shows that nurses also are asking for support in their work with close ones who lost a relative in suicide. Purpose:
The purpose of the study was to describe the interaction with closely related who lost a relative in suicide from nurse´s experiences. Method: An empirical
qualitative study with an inductive approach. Eight nurses were interviewed where the collected data was analysed and formed categories and subcategories. Result:
After the analyse of data three categories emerged and eight subcategories, with the first category ”Sensitivity and support in a chaotic situation” with the subcategories
”The startle first contact”, ”When the worst has happened”, ”The guilt and shame need to come up to the surface” and ”To listen and stimulate healing”. The second category ”Emotional demand” with subcategories ”To be affected yourself” and
”Someone to reflect with”. The third and last category ”Need for support” with subcategories ”Wanting better care and follow-up” and ”Wanting better conditions and availability”. Conclusion: In the work of reducing the risk for suicide among close ones, support in form of healing conversation is a good help for the close ones.
Nurses who meet close ones after a relatives suicide are heavily affected with different emotional reactions that may resultat in a risk for high level of stress. A formal structure in the organization where teams with different personnel groups may be a support in the work with close ones who lost a relative in suicide. This may be a another lead in the work with suicide prevention, national and in the long run on an international level.
Key Words
#Suicide #CloseOnes #Suicideprevention #DareToTalk #Nurse #Reconciliation
Tack
Tack till alla ni sjuksköterskor som medverkat med era erfarenheter till att den här studien kunnat genomföras. Utan er hade denna studie inte varit möjlig att
genomföra.
Stort varmt tack till min handledare Hanna Tuvesson, för ditt engagemang och stöd under arbetet av studien.
Och det varmaste tacket vill jag rikta till min underbara familj. Ert stöd har betytt oerhört mycket. Med all er kärlek fylls livet till en meningsfullhet. Jag vet att ni likt mig, anser att arbetet med närstående till anhörig som avlidit i suicid, som ett viktigt arbete. Olof, du finns i våra hjärtan, för evigt.
Tack!
Innehållsförteckning
Abstract
1. Inledning 1
2. Bakgrund 1
2.1 Efterlevande, närstående och anhörig 1
2.2 Psykisk ohälsa 1
2.3 Suicid 2
2.4 Sorg, skuld, skam 2
2.5 Stigmatisering 3
2.6 Ohälsa hos efterlevande 3
2.7 Livsförändringen 3
2.8 Sjuksköterskans roll 4
3. Teoretisk referensram 4
3.1 Försoning 4
4. Problemformulering 5
5. Syfte 5
6. Metod 6
6.1 Design 6
6.2 Urval 6
6.3 Datainsamling 7
6.4 Dataanalys 7
6.5 Etiskt övervägande 8
7. Resultat 9
7.1 Lyhördhet och stöd i en kaosartad situation 9
7.1.1 Den överrumplande första kontakten 10
7.1.2 När det värsta har hänt 11
7.1.3 Skulden och skammen som behöver komma upp till ytan 12 7.1.4 Att lyssna och stimulera till läkning 12
7.2 Känslomässigt krävande 14
7.2.1 Att själv bli påverkad 14
7.2.2 Någon att få stöd av och reflektera med 16
7.3 Behov av stöd 16
7.3.1 Önskar en bättre vård och uppföljning 17 7.3.2 Önskar bättre förutsättningar och tillgänglighet 18
8. Diskussion 18
8.1. Metoddiskussion 18
8.2 Resultatdiskussion 22
10. Slutsatser och kliniska implikationer 26
11. Referenser 28
Bilagor
Bilaga 1. Informationsbrev till verksamhetschefer Bilaga 2. Informationsbrev till sjuksköterskor Bilaga 3. Skriftligt samtycke
Bilaga 4. Frågeguide
Bilaga 5. Etisk Egengranskning
1
1. Inledning
Varje år dör cirka 800 000 människor i världen i suicid och i Sverige dör årligen cirka 1560 människor i suicid. Detta innebär samtidigt att det i världen varje år berör cirka 48–500 miljoner människor, så kallade
efterlevande, närstående till anhörig som avlidit genom suicid. I Sverige är det cirka 93 600 människor som årligen berörs som närstående när någon dör i suicid (World Health Organization, [WHO] 2019). Forskning visar att det föreligger en ökad risk hos närstående efter anhörigs suicid, att själva hamna i ohälsa med en ökad suicidrisk som följd. Studier visar att en ökad suicidrisk är som störst, första veckan, första månaden, och efter ett halvår efter
anhörigs suicid (Ajdacic-Gross, Ring, Gadola, Lauber, Bopp, Gutzwiller, &
Rössel, 2008; Mogensen, Möller, Hultin & Mittendorfer-Rutz, 2016).
Författaren till den här studien arbetade inom psykiatrisk öppenvård med bland annat suicidprevention när detta arbete påbörjades. Med den här
studien har författaren en förhoppning om att tillföra ny kunskap gällande sjuksköterskors erfarenhet i arbetet med närstående efter anhörigs suicid och hur deras eget stöd ser ut efter att de har mött de närstående efter anhörigs suicid. Men även få en inblick i hur arbetet med närstående efter anhörigs suicid är organiserat i de olika verksamheterna.
2. Bakgrund
2.1 Efterlevande, närstående och anhörig
Efterlevande betyder överlevare och som i den här studien är det den person som är den som finns kvar i livet efter att en anhörig till dem har avlidit genom suicid. Den personen kan vara en närstående, genom släktskap eller i form av att den haft en nära relation till den bortgångna (Cerel, Mcintosh, Neimeyer, Maple & Marshall, 2014; Nationalencyklopedin, (NE) 2019). De efterlevande kommer vidare i studien benämnas som närstående. Den person som avlidit kommer vidare i studien att benämnas som anhörig oavsett om det finns ett släktskap eller inte.
2.2 Psykisk ohälsa
Tydlighet gällande definitionen av psykisk ohälsa saknas, men begreppet psykisk ohälsa sammanfattas enligt Folkhälsomyndigheten (2017) som psykiska besvär, eller psykiatrisk sjukdom med olika form av allvarlig karaktär som påverkar personens funktionsförmåga. På internationell nivå kan kulturella-, sociala-, men även politiska skillnader försvåra att
övergripande internationella riktlinjer finns och därför skapa skillnader och otydlighet gällande begreppet psykisk ohälsa (Telles-Correia, Saraiva &
2
Goncalves, 2018). Enligt American Psychiatric Associations (2018) definition av psykisk ohälsa, är det förändringar som involverar känslor, tankar och beteende, var för sig eller tillsammans och som leder till problem i relation med/i familjesociala eller arbetsaktiviteter som utgör psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa som inte uppmärksammas eller tas på allvar kan leda till depression vilket ökar risken att dö en förtidig död genom suicid
(Socialstyrelsen, 2017).
2.3 Suicid
Enligt Beskow, Palm Beskow och Ehnvall (2013) beskrivs suicid som ett trauma, olycka eller problemlösning. Personer som dör genom suicid har många gånger haft en kontakt med sjukvården innan ett suicid begåtts.
Ungefär en tredjedel av de som begår suicid har varit i kontakt med
psykiatrisk vård, vilket kan innebära att de som haft kontakt med sjukvården i första hand varit i kontakt med annan vård än psykiatrin. Därför är det av stor vikt att hälso- och sjukvårdspersonal har den kompetens som krävs för att upptäcka risk för suicid hos alla människor, men framför allt i de grupper som är i en högre riskzon (Socialstyrelsen, 2017).
Enligt Clifford, Doran och They (2013) finns det framgångsfaktorer i arbetet med suicid. Framgångsfaktorerna ligger i det förebyggande arbetet med suicid genom träning och utbildning om att upptäcka suicidrisk hos grupper och individer. Preventiva insatser och utvärdering av dessa har visat sig vara framgångsrika i många länder (Clifford et.al, 2013). I Sverige har
Socialdepartementet i uppdrag att ge ett ökat stöd till hälso- och sjukvården genom att bland annat ta fram och sprida kunskap om att stödja närstående som förlorat någon genom suicid (Socialdepartementet, 2019).
Forskning visar att de som överlevt ett suicidförsök vill fortsätta leva, och suicid bedöms som ett psykologiskt misstag (Folkhälsomyndigheten, 2017).
Det är svårt att förutsäga ett suicid, olika faktorer kan vara utlösande, såsom belastningar av olika slag. Till exempel olika krissituationer, somatisk- och psykiatrisk sjukdom, mobbning, skilsmässa, dödsfall med mera. Vissa grupper löper en högre risk än andra, en av dessa grupper är de närstående som mist en anhörig genom suicid (Ajdacic-Gross, Ring, Gadola, Lauber, Bopp, Gutzwiller, & Rössel, 2008; Mogensen, Möller, Hultin
& Mittendorfer-Rutz, 2016).
2.4 Sorg, skuld, skam
En förlust av en anhörig genom suicid kan innebära att den närstående bär på många känslor av olika karaktär, som till exempel skuld och skam, men även en lättnadskänsla hos den närstående kan finnas med vilket kan orsaka en skamkänsla i sig (Maple, Plummer, Edwards & Minichiello, 2007; Powell &
Matthys,2013). Ilska och frustration är andra känslotillstånd som kan beröra den närstående. Dessa olika känslor kan vara direkt riktade mot den anhörige
3
men även mot andra personer, såsom vårdpersonal i de fall det varit aktuellt att den anhörige blivit vårdad i samband med eller innan suicidet (Spillane, Matvienko-Sikar, Larkin, Corcoran & Arensman, 2018). Enligt Kölves, Zhao, Ross, Hawgood, Spencer och de Leos (2019) studie föreligger en fördröjd och förlängd sorgeprocess hos de efterlevande som mist en anhörig genom suicid i jämförelse med andra plötsliga dödsfall. De närstående som mist anhörig genom suicid har svårare att acceptera den plötsliga döden och har över tid en längre sorgeprocess där skuld, skam och stigmatisering försvårar återkomsten till en meningsfullhet, och återgång till vardagslivet (Kölves et al., 2019).
2.5 Stigmatisering
Mårtensson, Jacobsson och Engström (2014) menar att negativa attityder och stigmatisering av personer med psykisk ohälsa finns i samhället, men att den även återfinns inom olika professioner inom vården (Cocker, Henderson, Weeks, Pinfold, Rose, & Thornicroft, 2013). Diskriminering kan baseras på kategoriseringen av människor utifrån skillnader, såsom sjukdomar, fysiska attribut eller olika former av beteenden. Detta kan orsaka en segregering mellan individer, en "vi" mot "dem" attityd, som inom hälso- och sjukvården kan bidra till att en jämlik vård försvåras, och kanske till och med förhindras (Mårtenson et al., 2014; Jacobsson, Ghanean & Törnquist, 2013). Social stigmatisering kan öka risken för ett suicidalt beteende och suicidtankar. Ofta har den suicidbenägna personen en uppfattning om sig själv som en börda eller skam för sina närstående. De bär på tankar att deras nära och kära skulle ha ett bättre liv om de inte fanns (Owen, Gooding, Dempsey & Jones,
2015).
2.6 Ohälsa hos efterlevande
Enligt Gibson, Gallagher och Jenkins (2010) studie framkommer det att efterlevande kan uppvisa psykisk ohälsa i form av
extrem trötthet, ångest, koncentrationssvårigheter och minnesproblem efter att deras anhörige avlidit genom suicid. Även psykosomatiska besvär så som huvudvärk, trötthet och yrsel, sömnstörningar kan förekomma som tecken på en psykisk ohälsa och eventuellt depression (Eikelboom, Tak, Rosmalen, 2016; Yoshimura, Bakolis & Henderson, 2018). De närstående som hittar sin anhöriga död, upplever ofta en hög stressnivå med posttraumatiska
stressymdrom (PTSD) som följd (Spillane et al, 2018; Sugrue, McGilloway
& Keegan, 2014).
2.7 Livsförändringen
Att förlora en anhörig genom suicid kan medföra förändringar i livet med en erfaren livshändelse som kan vara svår att acceptera. Livet kan upplevas bräckligt och kaotiskt när en närstående förlorar en anhörig genom suicid, en stor förändring av liv och sorg. En livsförändring enligt Dahlberg, Segesten, Nyström, Suserud och Fagerberg (2003) innebär en förändring av tillgång till
4
världen och till liv som påverkar de närståendes lidande och välbefinnande.
I Spillane et al., (2018) studie framkom det att de olika avbräcken gällande, ekonomi, vänner, och egen ohälsa efter närståendes död, innebar en stor förändring. Att ”hitta” tillbaka till livet igen kan präglas av olika känslor som bland annat skuld och skam.
Situationen som de närstående har hamnar i efter att förlorat en anhörig i suicid leder till en förändrad livssituation. Forsberg Wärleby (2010) menar att det är viktigt att den närstående blir bemött utifrån sin
egen förståelse för vad som har hänt och för att detta ska vara möjligt är en bra kommunikation en förutsättning. Därför är det av stor vikt
att sjuksköterskan genom kunskap, uppmärksammar och lyssnar på den närståendes berättelse för att få ta del av dennes tankar, känslor och mående och på så sätt skapa sig en helhetsbild (Aflague & Ferszt, 2010).
2.8 Sjuksköterskans roll
Sjuksköterskans professionalitet och kompetens innebär bland annat att utföra omvårdnadsåtgärder, och att etablera förtroendefulla relationer som är betydelsefulla i arbetet med att stödja den enskilda patienten men även dennes närstående för att främja hälsa (Svenska sjuksköterskeförening, 2017). Att lindra lidande är ett av sjuksköterskans grundläggande
ansvarsområden och sjuksköterskan kan behöva gå in i vårdande situationer där patient men även dennes närstående behöver hjälp och stöd för att finna mening i den situation som de befinner sig i. Flera studier visar att
sjuksköterskor som arbetar med närstående efter anhörigs suicid upplever känslor av olika slag som kan medföra stress. Men det föreligger även en ökad risk att drabbas av svårare posttraumatiska stressyndrom, PTSD. Skuld och skam visar sig också vara ganska vanlig upplevelse hos de
sjuksköterskor som möter närstående efter anhörigs suicid. I arbetet med dessa svåra möten som påverkar och berör sjuksköterskan behövs skyddande handlingsstrategier för att minska dessa risker i deras arbete. Det forskningen lyfter fram är gemensamt, att det är viktigt att organisationen och kollegor ge stöd i form av förståelse, medkänsla, tröst och ett icke dömande bemötande.
Någon slags försoning av sina upplevelser i arbetet med suicidpreventions (Malik, Gunn & Robertsson, 2021; Schuster & Dwyer, 2010).
3. Teoretisk referensram
3.1 Försoning
Försoning hör samman med både hälsa och lidande. Inom vårdvetenskapen är försoning kopplat till förståelse till människan själv och det som sker inom denne. När människan ställs inför situationer som är svåra, när liv och död nuddar varandra i den sköra skiljelinjen kanske försoning men framför allt
5
svårigheten till försoning ställs på sin spets. Forskning visar att människor som hade varit med om svåra händelser där livet tagit en snabb oförutsägbar vändning uppger många människor att de många gånger kan förändras efteråt, att de hittar en försoning till det inträffade. Nya vägar öppnas där värderingar och tillit till livet kan förändras och andra saker än tidigare blir mer värdefulla (Roxberg, Burman, Guldbrand, Fridlund, Barbosa da Silva, 2010). Vid suicid hos anhörig kan det vara svårt för närstående att acceptera det som hänt då det många gånger inte finns någon förklaring till varför det hände (Kölves et al., 2019). När det är svårt att försonas med sig själv och till livet, har sjuksköterskan en viktig roll i att hjälpa närstående att närma sig en försoning. Den närstående kan behöva konfronteras med sin förändrade livssituation, vilket kan möjliggöras i ett läkande samtal. I det läkande samtalet har sjuksköterskan möjlighet att bekräfta genom att lyssna på den närståendes berättelse, för att möjliggöra en försoning, både för patienten (Gustafsson, 2017). Försoningen behöver inte enbart gälla patienten utan kan mycket väl vara värdefull för sjuksköterskan i sitt arbete med olika
upplevelser i sitt arbete.
4. Problemformulering
Att förlora en anhörig genom suicid är en svår livsförändring för den
närstående som kan medföra en förlängd sorgeprocess och känslor som skuld och skam. Situationen och reaktioner hos de närstående kan leda till ohälsa med risk för suicid. Det är därför viktigt att tidigt uppmärksamma
närståendes behov och situationen. Sjuksköterskan möter ofta närstående efter anhörigs suicid om den anhörige haft kontakt med vården.
Sjuksköterskan har därför goda möjligheter att både lindra lidande och uppmärksamma behov. Tidigare forskning som fokuserat på sjuksköterskans möte med närstående till en anhörig som avlidit genom suicid är få men ett par studier har visat att de närstående har ett behov av läkande samtal som kan vara en hjälp för den närstående att skapa en ny meningsfullhet i den nya situation (Maple, Plummer, Edwards & Minichiello, 2007). Det är viktigt att ta del av sjuksköterskans perspektiv för att skapa kunskap om, eller hur efterlevandeinsatser förekommer inom vård- och omsorg. Sjuksköterskors erfarenhet i mötet med närstående kan ge en ny viktig kunskap om vad som skulle behöva förändras för att fånga målgruppen i ett tidigt skede och därmed förebygga ohälsa och rädda liv.
5. Syfte
Syftet med studien var att beskriva mötet med närstående som mist en anhörig genom suicid utifrån sjuksköterskans perspektiv.
6
6. Metod
6.1 Design
Då syftet med studien var att beskriva mötet med närstående som mist en anhörig i suicid utifrån sjuksköterskans perspektiv genomfördes en semi- strukturerad intervjustudie med kvalitativ design och en induktiv ansats.
Kvalitativa studier utgår från att varje människa är unik där
verklighetsuppfattning och upplevelse formas av individuella tolkningar (Polit & Beck, 2017). Vid en induktiv ansats analyseras datamaterialet förutsättningslöst och människors erfarenheter av och synpunkter på ett visst fenomen är i fokus (Polit & Beck, 2017).
6.2 Urval
Studien genomfördes under hösten 2020 och påbörjades genom att tillfrågade verksamheter fick information gällande studiens syfte både muntligt och skriftligt och berörd chef gav sedan godkännande till att studien fick genomföras i verksamheten (bilaga 1).
Information om studien skickades sedan ut till verksamheternas sjuksköterskor som själva tog kontakt för bokning av intervju.
Sjuksköterskorna fick förutom den skriftliga informationen (bilaga 2) även muntlig information vid kontakten. I informationsbrevet gavs information om studiens syfte, att deltagandet är frivilligt, och att deltagaren när som helst kan avbryta sin medverkan utan förklaring till varför. De uppgifter intervjudeltagaren lämnar kommer inte att lämnas ut till någon obehörig, det vill säga uppgifterna kommer att behandlas utifrån konfidentialitetskravet (Polit & Beck, 2017). Den här informationen upprepades vid intervjutillfället då även skriftligt samtycke inhämtades från deltagaren i samband med intervjun.
Urvalet gjordes utifrån ett ändamålsenligt urval, vilket innebär att de sjuksköterskor som tillfrågas för medverkan i studien förväntas ha en erfarenhet av det som skall undersökas (Polit & Beck, 2017). För att få så stor bredd som möjligt i avseende olika verksamhetsområden, tillfrågades sjuksköterskor inom både öppen- och heldygnsvård inom psykiatri, hälsovårdscentral/vårdcentral samt elevhälsa. Inklusionskriterier var att deltagarna i studien skulle vara kliniskt verksamma sjuksköterskor som varit i ett sammanhang där ett suicid har skett och/eller efteråt mött den avlidnes närstående. I studien medverkade totalt åtta sjuksköterskor, tre män och fem kvinnor i åldrarna mellan 29–67 år. Deras yrkeserfarenhet varierade mellan 4 och 30 år och deras specialiteter var allmänsjuksköterska,
psykiatrisjuksköterska samt distriktsjuksköterska. Några av sjuksköterskorna hade även en vidareutbildningskurs i, kognitiv beteendeterapi.
7
Sjuksköterskorna arbetade på tre olika sjukhus inom psykiatrisk öppen- och heldygnsvård i södra Sverige.
6.3 Datainsamling
Datainsamlingen genomfördes med hjälp av semi-strukturerade frågor i form av en frågeguide (bilaga 3). Semi-strukturerade frågor är ett bra verktyg då den som håller i intervjun inte behöver följa frågeguiden i en bestämd
ordning utan på så sätt finns en stor flexibilitet för den som blir intervjuad att berätta fritt (Polit & Beck, 2017). Frågeguiden som utformades var ett stöd och för att säkerställa att deltagarna fick samma frågor men möjlighet till att fritt berätta sin berättelse utifrån syftet (Polit & Beck, 2017). Följdfrågor användes för att fördjupa berättelsen och erhålla rika beskrivningar. Den fråga som öppnade intervjun var ”Vill du berätta om dina erfarenheter av att möta efterlevande till närstående som begått självmord?”. De följdfrågor som användes var till exempel ”Kan du beskriva ännu tydligare” och ”Kan du beskriva en situation?”
Intervjuerna genomfördes på deltagarens arbetsplats i ett enskilt rum utifrån deltagarens önskemål. Varje enskild intervju varade mellan 23–46 minuter och spelades in som ljudinspelning med hjälp av en mobiltelefon. Det insamlade datamaterialet förvarades tillfälligt efter intervjun på en
lösenordskyddad dator för att efter transkriberingen av intervjuerna sparas över på ett USB-minne och låsas in. Datamaterial som var sparat på mobiltelefon och dator raderades.
6.4 Dataanalys
Efter att materialet blivit transkriberat och bildat texter användes Graneheim och Lundman (2004) beskrivning av innehållsanalys som i stort består av delarna av analysenhet, meningsenhet, kondensering, kod, och slutningen kategori. Innehållet från varje intervjutext lästes först i sin helhet ett antal gånger för att skapa ett helhetsgrepp av materialet. Därefter identifierades nyckelord i varje enskild intervju. Dessa nyckelord utgjorde meningsbärande enheter i textavsnitten av intervjumaterialet (Graneheim & Lundman, 2004).
De meningsbärande enheterna fördes in i en tabell på datorn, ett så kallad analysschema, för varje intervju (Graneheim & Lundman, 2004). Nästa steg i processen var att kondensera de meningsbärande enheterna. Kondensering kan beskrivas som att de meningsbärande enheterna beskriver textinnehållet med ett färre antal ord i syfte att få en bättre överblick över det insamlade datamaterialet. Efter kondenseringen gjordes en kodbenämning, vilket innebär att de kondenserande enheterna får en kodbenämning som
återspeglar innehållet från intervjuerna. Dessa koder grupperas sedan utifrån tillhörighet med närbesläktade koder som i nästa steg i analysen bildade underkategorier och kategorier där innehållet beskrivs (Graneheim &
Lundman, 2004). För exempel på analysprocessen se tabell 1.
8
Tabell 1
Meningsbärande enhet
Kondenserande meningsbärande
enhet
Koder Underkategorier Huvudkategorier
Jag lyssnade och försökte bekräfta att hon hade gjort precis rätt för sig själv och vad hon tyckte i det sammanhanget.
lyssnade och försökte bekräfta att hon hade gjort precis rätt
Lyssna och validera När det värsta har hänt Lyhördhet & stöd i en kaosartad situation
För först ska man hantera sina egna känslor. För någonstans har man byggt upp en relation till patienten och så ska man hantera det.
Mina egna känslor som jag har haft till patienten måste hanteras först och det är svårt att hantera det.
Egna känslor ska hanterasAtt själv bli påverkad Känslomässigt krävande
När det händer, att man är ett team…och att vi får också tillfälle att bearbeta på rätt sätt.
Är ett team....vi får bearbeta
Viktigt med team Önskar bättre uppföljning Behov av stöd
6.5 Etiskt övervägande
Sjuksköterskorna som deltog i studien informerades både skriftligt och muntligt om studiens syfte, hur materialet skulle nyttjas, samt deltagarens rättigheter gällande frivilligheten det vill säga rätten att avbryta sin medverkan närsomhelst samt om studiens konfidentialitet. Deltagarna signerade även ett skriftligt samtycke i samband med intervjun. På detta sätt säkerställdes att de etiska principerna gällande informationskrav,
samtyckeskrav, konfidentialitetskrav och nyttjandekravet efterföljdes (Vetenskapsrådet, 2002). Enligt Etikprövningslagen (2004:360) är det av största vikt att skydda deltagaren från skada till exempel i form av integritetskränkning. Det har därför varit viktigt att säkerställa
konfidentialiteten för deltagaren genom att datamaterialet skyddas från obehörig insyn genom en säker hantering och förvaring av data samt att säkerställa att deltagarnas identitet inte kan spåras. Det insamlade
datamaterialet förvaras säkert och efter studiens avslut kommer materialet att förstöras. Intervjudeltagarna informerades om att den färdiga studien
kommer att publiceras i databasen för examensarbete för högskola, DIVA.
Enligt Polit och Beck (2017) har risker olika innebörd och karaktär, men där de anser att en minimal risk innebär att risken inte är högre än den risk som vi utsätts för i vårt dagliga liv. Vid studier är det viktigt att göra en analys om risk och nyttan med studien. Det kan finnas en risk att någon som
medverkade i studien upplevde sig tvungen att delta i studien, men den risken är väldigt låg då förfrågan gick via chefer men där den så kallade grindvakten utsåg deltagare kan risken vara något högre då författaren inte vet vilken relationen grindvakt och deltagarna har (Dahlin-Ivanpff &
Holmgren, 2017).
9
Författaren har gjort ett medvetet val att inte ta med citat från deltagare i relation till kontexter för att undvika en möjlig risk att deltagare kan
identifieras. En etisk rådgivning av studien erhölls av Etikkommittén Sydost inför studien start med rådgivande yttrande över projektet [EPK 649–2020].
7. Resultat
Analysen av det insamlade datamaterialet bildade tre huvudkategorier samt åtta underkategorier (tabell 2). Den första huvudkategorin speglar
sjuksköterskors perspektiv gällande sjuksköterskans lyhördhet och stöd i betydelsen för de närstående i deras kaosartade situation efter anhörigs suicid. Den andra huvudkategorin speglar sjuksköterskors egna känslor i en krävande situation. Den tredje huvudkategorin speglar sjuksköterskors efterfrågan om behov av stöd i arbetet med närstående som mist anhörig i suicid.
Tabell 2 Tabellen visar Huvudkategori och underkategori
Huvudkategori Underkategori
Lyhördhet och stöd i en kaosartad situation Den överrumplande första kontakten När det värsta har hänt
Skulden och skammen behöver komma upp till ytan
Att lyssna och stimulera till läkning
Känslomässigt krävande Att själv bli påverkad
Någon att få stöd av och reflektera med
Behov av stöd Önskar en bättre vård och uppföljning
Önskar bättre förutsättningar och tillgänglighet
7.1 Lyhördhet och stöd i en kaosartad situation
Huvudkategorin ”Lyhördhet och stöd i en kaosartad situation” innefattar sjuksköterskornas erfarenhet av att möta närstående i olika samtalssituationer som har betydelse för den enskilda närstående, men även betydelse utifrån ett familjeperspektiv. De underkategorier som bildades under huvudkategorin
10
”Lyhördhet och stöd i en kaosartad situation” var ”Den överrumplande första kontakten”, ”När det värsta har hänt”, ”Skulden och skammen behöver komma upp till ytan” samt ”Att lyssna och stimulera till läkning”.
7.1.1 Den överrumplande första kontakten
Sjuksköterskorna beskrev att när en patient som varit inskriven inom psykiatrisk vård suiciderat kontaktas de närstående i de allra flesta fall av sjuksköterskan som har varit involverad i vården. Den första kontakten och samtalet upplevdes som svårt enligt sjuksköterskorna och de kände en ångest och rädsla över vad som ska sägas eller göras. Sjuksköterskorna saknade erfarenhet av att möta de närstående i så svåra samtal, de kände sig ensamma och många uppgav det som bland det svåraste de gjort i sin yrkesprofession.
Den första kontakten med de närstående upplevdes även som oförutsägbar och som att de behövde vara förberedda på det oväntade. Ofta fick de akut ändra om i sin tidbok för att ”klämma in” ett möte och kände sig inte
beredda. Först då blev det uppenbart att det fruktansvärda hade hänt just den familjen och att en person de själva haft i samtal inte längre fanns i livet. En upplevelse av skuld uttrycktes också, över att de inte kunnat göra mer för den anhörige som suiciderat.
Det kan vara en betjänt stämning, asså en blandning mellan någon rädsla, lite skuld kanske man kan känna. Ja asså ska man vara helt ärlig, man vet inte vad som väntar en. Osäker innan jag går in, vad ska jag möta? (Sjuksköterska, 1).
Sjuksköterskorna uttryckte att de blev överrumplade av alla känslor hos de närstående och att de kom rakt in i de närståendes livsvärld som var kaotisk.
Många gånger fick de ta emot de närståendes besvikelse över den
psykiatriska vården, vilket de hade förståelse för men som bidrog till känslan av utsatthet och ensamhet.
Det är ju speciellt och mycket sorgligt och de här samtalen, ibland känns det ju som att man har fått sig en riktig omgång (Sjuksköterska, 5).
Sjuksköterskorna upplevde att kontakten med de närstående efter att den första eventuella frustrationen lagt sig har en stor betydelse för både de närstående och för den sjuksköterska som varit den anhörigas kontaktperson.
En liten insats upplevdes kunna göra stor skillnad för de närstående. En viktig del för sjuksköterskorna var att ingen av de närstående ska känna sig övergiven i situationen och det var viktigt att förmedla en kontakt om vart de kan vända sig för samtal eller stöd vid behov. Sjuksköterskorna upplevde att de flesta uppskattade att någon från sjukvården hörde av sig till dem.
11
Jag har inte varit med om att någon blivit sagt eller tycker att det är jobbigt att jag ringde. För jag brukar ändå fråga kring ja såhär, kring det, om hur de upplever samtalet. (Sjuksköterska, 8)
Även om sjuksköterskorna tog en snabb första kontakt, upplevde de att det ibland behövde gå lite tid innan de närstående var beredda och i fas med att ta sig an de frågor som de eventuellt bar på. De gjorde därför upprepade kontaktförsök vid avfärdande och anpassade tiden för det första mötet utifrån hur de närståendes livssituation såg ut.
Det är ingen som har tackat nej. Ingen som tackat nej, utan det ters sig då som jag föreställer mig att det är helt naturligt då, att man har ett behov att sätta ord på känslor och annat som tumlar runt i huvudet. (Sjuksköterska, 8)
Uppföljande när de landat, när chocken har lagt sig, när det praktiska är ordnat, begravning allt som brukar vara, äh ett avslut. För sedan kan de här tankarna komma, när det har lagt sig. (Sjuksköterska, 2)
7.1.2 När det värsta har hänt
Sjuksköterskorna beskrev att de uppfattade närståendes situation efter anhörigs suicid som en kaosartad tid där den närstående befann sig i en kris när vardagen fullständigt vänts upp och ner. Sjuksköterskorna beskrev det som att det var deras uppgift att se den närståendes behov och på så vis möjliggöra att rätt hjälp och insats sätts in.
De närstående befann sig då i en krisreaktion då och jag kände att vi stöttade dem i den här krisen, chockfasen de befann sig i…vi pratade om hur det fungerade hemmavid. Ja du vet allt det där praktiska kunde vi identifiera…hitta en vardag i kaoset, liksom de själva uttryckte det (Sjuksköterska, 1).
Sjuksköterskorna uppgav att de såg att de barn som var närstående många gånger kom i skymundan i de möten som sjuksköterskan kunde ha med närstående efter ett suicid. Men även att barnen inte hade en uppföljning utan det var mer att
barnet/barnen i bästa fall fick hänga med i de vuxnas uppföljning under förutsättning att den vuxna då tackade ja en till en sådan uppföljning.
Även om han bara var tolv, han hade ju massor med frågor, tror jag. Att få vara med på ett möte oavsett. Alltså vilka, det kan inte vi bestämma, vilka som är närstående, utan det måste den närmaste familjen göra (Sjuksköterska, 2).
Sjuksköterskornas erfarenhet var att närståendes behov ser olika ut beroende på vad de har med sig tidigare från livet. Enligt sjuksköterskorna var
närståendes upplevelse att det känns obehagligt att bli lämnad ensam och att de kan behöva någon hos sig. Därför är det viktigt att stöd och hjälp ges direkt, menade sjuksköterskorna.
12
”Efterlevande behöver hjälp, de klarar inte det här och behöver hjälp direkt och stöd. Men ganska ofta är att de inte vill det just då, utan tycker att det är skönt att man ringer.”(Sjuksköterska, 5).
7.1.3 Skulden och skammen som behöver komma upp till ytan Sjuksköterskorna beskrev att de närstående bar på skuld och skam efter att suicidet skett. Där de ställer sig frågor som om eller hur de skulle kunnat göra något annorlunda för att förhindra det ske. Det var i dessa samtal som sjuksköterskan upplevde att de gjorde en skillnad för den närstående i samtalet. Sjuksköterskorna upplevde det som att de lyfte bort den skuld och skam som plågade de närstående genom att samtala om det.
Sjuksköterskorna beskrev detta som en svår uppgift men att det behövdes inte mycket för att göra skillnad för den närstående. Samtalet beskrevs som meningsskapande både för den närstående men även för sjuksköterskorna själva.
Förklara, ta bort skulden från närstående…. att det inte är någon bestraffning, att de såg ingen annan utväg (Sjuksköterska, 2).
Sjuksköterskorna beskrev att de såg att närståendes sorgearbete inte riktigt kom igång förrän skuld och skam frågorna hade lyfts upp i ljuset.
Skuldfrågan kunde riktas mot de närstående själva, men den kunde den också riktas mot vården som vårdat deras anhörig. De menade att närstående
behöver få ge uttryck för skuld och skam och att det är en viktig del i sorgeprocessen, där närstående ofta upplevdes söka efter ett orsakssamband till det plötsliga dödsfallet.
Till en början letar man väldigt mycket orsakssamband som man frågar efter, man frågar mig om jag tycker att de har missat något osv ja, och vill väl kanske bara förstå, kanske gärna höra nej det tror jag inte, alltså att man ska hjälpa dem ifrån den skuldbördan på något sätt. Den är rätt så påtaglig (Sjuksköterska, 8).
7.1.4 Att lyssna och stimulera till läkning
Sjuksköterskorna beskrev att i mötet med de närstående kunde mötet till en början vara laddat, där med mycket ilska och andra känslor var närvarande.
Men ganska så snabbt så visade de närstående sin tacksamhet över att de fått möjlighet att träffa sjuksköterskan och få möjligen att sätta ord på sina upplevelser. Sjuksköterskornas erfarenhet var att ilskan var en drivkraft hos de närstående, att det finns en kraft och energi i den, en del av
sorgeprocessen, att sjukvården kan hjälpa de närstående genom att stå där och ta emot den istället för att gå i försvar.
Det är ju också en del av sorgen. För vissa tror jag att det lite är en
överlevnadsstrategi i början också. För om all den skulden hade träffat dem själva
13
direkt hade de inte klarat av det. så länge det är lite ilska så går man ju inte fullständigt sönder. Du har ju rätt mycket energi och kraft i den (Sjuksköterska, 5).
Sjuksköterskornas erfarenhet var att sorgen ofta var blandad med många olika känslosvallningar hos de närstående. De menade att vården kan hjälpa dem genom att ge dem möjlighet att uttrycka sina känslor. Sjuksköterskornas erfarenhet var att ett lyssnande var det som de närstående behövde i den situationen.
De behöver ofta bara prata, om vilka känslor det väcker. Inget anklagande om att vi skulle gjort mer eller så. Han behövde prata av sig och så och om hur de hade haft det, hur mycket roligt de haft ihop (Sjuksköterska, 2).
Den fysiska och mentala närvaron i samtalet var också en viktig del, enligt sjuksköterskorna. Att närma sig någon som har sorg upplevde
sjuksköterskorna som en svår utmaning. Genom att vara öppen och
tillgänglig för de närståendes känslor och uttryck möjliggjordes detta på ett respektfullt sätt. Sjuksköterskorna hade ingen mall eller checklista för hur de skulle gå till väga eller vad som skulle tas upp under samtalet, utan de följde sin magkänsla fullt ut och lät samtalet ta den form som samtalet behövde.
Jag har igen mall för det vad som är rimligt eller vad som är, utan man har gått på magkänsla och sedan utifrån vad de själva sagt och jag vet inte om det finns någon mall för detta, finns det?(Sjuksköterska, 8).
Det gäller att fånga deras tankar, känslor, kaoset, sorgen eller krisen, för att på så sätt försöka vara en hjälp till att förhindra ohälsa, var sjuksköterskorna erfarenhet. Sjuksköterskornas beskrev att de såg att närstående bar på en ohälsa som kunde ge sig till känna under samtalet. Det kunde vara ohälsa i form av sömnsvårigheter, trötthet, irritation, koncentrationssvårigheter, oro eller att de drar sig undan sin omgivning och blir mer ensamma. I de fall de upptäckte detta hänvisade de till att de närstående skulle söka sin
hälsocentral eller vårdcentral för att få hjälp.
Hon sov inte bra. Hade mycket ångest, oro, svårt att vara fokuserad. Jag rekommenderade henne att kontakta vårdcentralen (Sjuksköterska, 3).
Man upptäcker ohälsa genom till exempel att de drar sig kanske undan mer ifrån varandra. Kommunikationen mellan de efterlevande vara mer bristfällig, då ska man dra öronen åt sig. Men en frisk kommunikation och man pratar om det som hänt (Sjuksköterska, 1).
Sjuksköterskornas erfarenhet var att samtalen var läkande för de närstående, men även att det var läkande för dem själva också.
14
Det kändes betydligt bättre och lättare och det hjälpte även mig att bearbeta och få en annan bild av patienten, än den jag hade som sjuksköterska (Sjuksköterska, 3).
En annan viktig del som framkom under samtalet med de närstående var viktig information om den anhörige som avlidit som sjuksköterskor gärna hade haft i ett tidigare skede. Det beskrev att de många gånger fick ett annat perspektiv på den anhöriges liv när de pratat med de närstående.
Sjuksköterskorna uppgav att de fick pusselbitar som de inte tidigare hade haft, men som hade varit värdefulla att ha.
Det var ett väldigt bra samtal, där hon kunde landa i det oförklarliga. Få veta från mig pusselbitar som hon inte visste. Det blev en balansgång för mig …. med sekretessen, hur mycket jag kan lämna så frun har en bild och få sina
pusselbitar…så jag inte skadar patientens minne eller integritet. Jag var mån om det. Jag försökte komplettera hennes bild, validera henne, ge tröst (Sjuksköterska, 3).
Sjuksköterskornas upplevelse var att de var ett stöd för de närstående. De menade att genom att hjälpa de närstående genom att stätta ord på det som hänt, var en process för de närstående som hjälpte dem vidare i läkningen efter att deras anhörigs plötsliga bortgång i suicid. Samtalsforumet ger utrymme för en nakenhet där de närståendes får en möjlighet att sätta ord på sina egna tankar om liv och död. En viktig process för de närstående som sjuksköterskorna gärna är en del i för att hjälpa närstående att gå vidare.
7.2 Känslomässigt krävande
Huvudkategorin ”Känslomässigt krävande” innefattar sjuksköterskornas egna upplevelser. Svårigheterna med att hantera egna känslor i mötet med de närstående efter anhörigs suicid. Behovet av egen reflektion och att någon som lyssnar. De underkategorier som bildades under huvudkategorin var ”Att själv bli påverkad” samt ”Någon att få stöd av och reflektera med”.
7.2.1 Att själv bli påverkad
Sjuksköterskorna upplevde att det var svårt att möta närstående efter att deras anhörig suiciderat, då de upplevde det svårt att veta hur de skulle hantera sina egna känslor. Sjuksköterskorna hade byggt upp en relation till den anhörige som nu plötsligt inte levde längre. Det sjuksköterskorna uttryckte var en känslomässig obalans i mötet med de närstående, då de många gånger hade fått en ”ocensurerat naken beskrivning” av de närstående i den
anhöriges berättelse under perioden denne varit patient och ingått i en
vårdrelation med sjuksköterskan. Denna kunskap kunde vara svår att förhålla sig till, men också bidra med förståelse och perspektiv i mötet. Att möta de närstående till en anhörig ansåg sjuksköterskorna som en självklar uppgift då
15
de deras erfarenhet var att närstående såg det som positivt att möta någon som haft kontakten med deras anhörig. Däremot var sjuksköterskorna inte beredda på att mötet med de närstående kunde vara så berörande för dem själva. De beskrev det som att befinna sig i ett mellanrum där de ville försvara den anhörige, representera den avlidnes röst och samtidigt vara ett stöd för de närstående.
För först ska man hantera sina egna känslor. För någonstans har man byggt upp en relation till patienten och så ska man hantera det…Sedan tar man hand om sina egna känslor vid sidan om, för det måste man göra annars blir det jätte galet. Det tycker jag är svårast…För det är inte min sorg. Jag har inte första tjing på den här sorgen (Sjuksköterska, 2).
Viktiga delar som sjuksköterskorna skattade högt i mötet med de närstående var närvaro med lyssnande och empati. Samtidigt menade de att de här samtalen hade ett pris då anspänningen var så hög innan de gick in i mötet med de närstående och de berördes starkt av mötet.
Jag upplever det som en utmaning att komma in och verkligen att vara här och nu och lyssna på vad de har att säga. Samtidigt är man lite, det en klump i magen när man ska in där, det är ändå ett hemskt ämne. Det är en speciell situation
(Sjuksköterska, 1.)
Ibland har jag gått ut och gått en runda efteråt de här samtalen. Måste andas på något sätt. Måste få bort det, för jag klarar inte av när känslorna kommer för nära mina egna. … förstå att man är ledsen för man har ju byggt upp en relation (Sjuksköterska 2).
Mötet med de närstående beskrev sjuksköterskorna omtumlande, en svår situation att förstå och sätta sig in i. De menade att den uppkomna situationen som de närstående hamnat i är så skrämmande berörande för sjuksköterskorna i deras egna känslor. Samtidigt förväntas de vara den som ska hålla ihop mötet med sin närvaro.
…Ibland har jag försökt sätt mig in i det på något sätt och det är ju helt omöjligt förstås, men ibland har jag tänkt tanken och försökt föreställa mig att någon utav mina ungar skulle ta livet av sig…. Det är nästan så att jag börjar gråta bara jag tänker på en sådan tanke va (Sjuksköterska, 8).
Ambivalensen i mötet med de närstående handlar inte bara om
sjuksköterskornas egna känslor utan också om sekretessen gentemot den som avlidit. De uppgav att de ofta kände sig bakbundna och ifrågasatte om det var rätt att inte bryta sekretessen med tanke på den tragiska utgången. Samtidigt var de väl medvetna om att ett brytande av en sekretess är ett brott även och att det hade kunnat skada förtroendet mellan anhörig och sjuksköterskan i den fortsatta samtalsbehandlingen. Ett etiskt och juridiskt ställningstagande
16
som egentligen var ganska lätt, men när det gällde suicid uppfattades det inte lika självklart vilket resulterade i funderingar om vad som var rätt och fel.
Ibland kan man ju hamna i sådana situationer…. man kan fundera efteråt det han eller hon sa vid det tillfället…. Men samtidigt, det är ju en balansgång med sekretessen och ibland känns det som att med resultatet att någon tagit livet av sig så känns det sekretessägandet, tänk om det hade gott att förhindra om fler hade varit involverade i om hur han eller hon tänkte osv. Då känns den lite torftig (Sjuksköterska 7).
7.2.2 Någon att få stöd av och reflektera med
Att ha erfarenhet av samtal och svåra samtal var något som sjuksköterskorna uppgav som en viktig del, dels för att på bästa sätt möta de närstående men även för att ha ett visst skydd för sig själva i en emotionellt och
kommunikativt utsatt situation. Sjuksköterskornas upplevelse var att det är viktigt att reflektera efter ett samtal med närstående, men det fanns inget självklart forum för det. Ibland erbjöd sig chefen som samtalspartner med det erbjudandet uppfattades inte som positivt, då sjuksköterskornas upplevelse var att de var i ett utsatt känsloläge, ett blottläggande tillstånd som de inte ville dela med sin chef i första hand.
Jag kände mig ensam. Sökte mig till andra som träffat honom och ville prata med dem om honom. Fick stöd av dem (Sjuksköterska 3).
Det var inte alltid sjuksköterskorna hade någon att dela sina upplevelser med eller gavs möjlighet till reflektion. Ibland sökte de upp en kollega för att få prata om sina upplevelser, men det var inte en självklar handling. Istället kunde internet användas för att söka efter information om hur andra hanterat liknande upplevelser i liknande situation.
Jag tycker att det alltid är viktigt att veta hur de som har erfarenhet, hur har du tacklat det problemet, så får man något hum om det. Men har man en kollega som man har förtroende, då kanske man frågar…Men sedan är det klart att man kan googla, det finns ju hur mycket som helst på Google (Sjuksköterska 7).
7.3 Behov av stöd
Huvudkategorin ”Behov av stöd” innefattar sjuksköterskornas önskan om uppföljning, delaktighet med bättre förutsättningar och tillgänglighet för en bättre vård för de närstående som mist anhörig i suicid. De underkategorier som bildades under huvudkategorin var ”Önskan om en bättre vård och uppföljning” samt ”Önskar bättre förutsättningar och tillgänglighet”.
17
7.3.1 Önskar en bättre vård och uppföljning
Sjuksköterskorna efterfrågade ett mer preventivt arbete med närstående till anhörig som avlidit genom suicid. De menade att det finns risker för de närstående att själva suicidera och att det vore bra att arbeta mer med närståendes delaktighet i anhörigs vård i ett tidigt skede. Sjuksköterskorna ansåg att närstående bar en viktig pusselbit i den anhöriges vård och närstående livskvalitet skulle kunna stärkas och eventuellt att liv skulle kunna räddas om fler skulle få hjälp i ett tidigare skede.
Det är ju liksom steget innan och det blir väldigt, väldigt tydligt. Nästan lite för ofta för det blir nästan lite jobbigt att få höra det där också. Så det är nog egentligen det som är det stora, den stora önskan. Att vi se det som mer självklart, att denna patienten är liksom inte i sitt eget rum, utan den finns faktiskt i ett sammanhang och det sammanhanget är inte psykiatrin till så stor del. Utan allt det som faktiskt finns utanför, deras familj, jobb och sociala relationer (Sjuksköterska, 5).
Ett mer långsiktigt perspektiv gällande stödet till närstående var också något som sjuksköterskorna efterfrågade. Ett arbetssätt där närstående blir mer delaktiga i vården redan när deras anhörig söker vård, för att möjliggöra för de närstående att känna förståelse och som om de fått försöka hjälpa sin anhöriga. Sedan kanske inte alla vill vara delaktiga men sjukvården kan vara ett stöd för att hjälpa de berörda att förstå vikten av delaktigheten för alla parter, menade sjuksköterskorna.
Jag har ju haft anhöriga som har sagt varför sa ni inte att det var en livshotande sjukdom. Varför sa ni inte att det var livsfarligt att hon, asså du vet då hade man ju, ja verkligen önskat kanske att man hade haft mer kontakt innan. (Sjukskötersk,a 5) Sjuksköterskorna efterfrågade en sammanhållen vårdkedja med samverkan mellan olika instanser som uppfattades som en viktig del i arbetet med närstående till de som mist sin anhörig i suicid. Sjuksköterskorna möter ibland närstående som är barn, eller närstående som behöver kontakt med hälsocentral/vårdcentral och då menade sjuksköterskorna att det hade varit bra om en samverkan med dessa olika instanser hade funnits.
Sjuksköterskorna menade att vården skulle kunna blir mer jämlik genom samverkan och inte vara en enskild sjuksköterskas ensamma beslut om när eller om en närstående ska hänvisas till en annan instans.
Flertalet av sjuksköterskorna uppgav att de saknade ett arbetssätt där rutiner eller riktlinjer för hur de skulle hantera en kortsiktig eller långsiktig
uppföljning för de närstående som mist anhörig genom suicid. Några av sjuksköterskorna uppgav att deras uppföljning av närstående som mist anhörig genom suicid har förbättrats efter att de arbetat aktivt med detta.
Men fortfarande saknades ett mer långsiktigt perspektiv och samverkan med andra instanser i uppföljning av de närstående.
18
7.3.2 Önskar bättre förutsättningar och tillgänglighet
I arbetet med närstående som mist anhörig genom suicid behövs stöd, där stödet bygger på att det finns en tydlig handlingsplan eller riktlinjer, menar sjuksköterskorna. I dagsläget upplevde sjuksköterskorna att det fanns en otydlighet kring hur närstående skulle följas upp. De efterfrågade en
tydligare struktur som förmedlar att stödet till närstående är ett viktigt arbete inom organisationen och där förutsättningar ges för att utföra det på bästa sätt.
Sjuksköterskorna önskade att det fanns ett team att luta sig emot, som alltid fanns att tillgå till för frågor och som rutinmässigt följer upp vid
suicidärenden. De ansåg att detta skulle kunna bidra till att komma ifrån det ensamhetsarbete som sjuksköterskan har med närstående som mist en anhörig i suicid. Ett team med kontinuerlig strukturerad uppföljning där teammedlemmar har olika bakgrund, erfarenhet och profession skulle kunna vara en hjälp och stöd i arbetet men närstående som mist anhörig genom suicid.
Jag upplever att jag är väldigt ensam med det. Jag fick det nästan som ett uppdrag av min chef, det borde varit ett team som jobbade med det…det är inget man släpper direkt bara för att man fått veta, utan det är en kris för oss också (Sjuksköterska 3).
Tillgänglighet till psykiatrin för patient och närstående är viktigt, menade sjuksköterskorna. De ansåg att den psykiatriska öppenvården var den instans som var bäst lämpad för arbetet med att möta närstående som mist anhörig genom suicid. Sjuksköterskorna menade att de som arbetar inom öppenvård har en bred och god erfarenhet i samtal samt av att möta närstående efter att anhörig suiciderat.
8. Diskussion
8.1. Metoddiskussion
Utifrån studien syfte valdes en kvalitativ design med induktiv ansats. Valet av att göra en empirisk datainsamling ansågs mest lämpligt för att kunna besvara studiens syfte, då forskning inom området är relativt begränsat. En kvalitativ datainsamling lämpar sig bra för att belysa människors erfarenheter och upplevelser av något (Henricson& Billhult, 2017). Rekrytering av
deltagare gjordes genom att skicka ut information och förfrågan till verksamhetschefer inom verksamhetsområdena elevhälsovård inom gymnasium, Vuxenpsykiatriska öppen- och heldygnsvården samt vårdcentral/hälsocentral.
19
Förfrågan till elevhälsovården gick först till samordnaren för elevhälsan eftersom det var svårt att identifiera alla enskilda rektorer för varje
skolsköterska. Samordnaren har samordningsansvar men inte personalansvar för skolsköterskorna. Planen var att be den aktuella rektorn för potentiella skolsköterskor om tillstånd i samband med att deltagarna hörde av sig och visade intresse för att delta. Att gå via samordnaren kan både ses som en svaghet då inga formella tillstånd ännu var givna, men bedömdes som en nödvändig strategi då skolsköterskorna är utspridda på många olika skolor.
Tyvärr var det ingen av skolsköterskorna i de olika regionerna som anmälde intresse för att delta, trots två utskick med förfrågningar. För att rekrytera deltagare från de andra verksamheterna kontaktades verksamhetschefer inom öppen- och heldygnsvård. Vid ett av sjukhusen hänvisade verksamhetschefen till en samordnare inom området som blev den som fördelade information och förfrågan till sjuksköterskorna inom området. Den här personen kom att fungera som en så kallade grindvakt. Enligt Dahlin-Ivanoff och Holmgren (2017) kan rekrytering göras genom att en grindvakt som fungerar som en länk mellan potentiella deltagare och den som genomför undersökningen.
Detta kan vara en fördel för att få tillgång till fältet, men det kan också vara problematiskt, då de kan ha en egen tanke om vilka som tillfrågas och urvalet blir då utifrån deras agenda (Dahlin-Ivanoff & Holmgren, 2017). I den här studien bedömdes användningen av en grindvakt som en hjälp i
rekryteringsprocessen och förfrågan gick ut till alla sjuksköterskor vilket troligtvis minskat riskerna med att endast vissa utvalda personer tillfrågades.
Totalt deltog åtta sjuksköterskor som gav rika berättelser om mötet med närstående till en person som suiciderat. Materialet bedömdes därför som tillräckligt för att genomföra studien och rekryteringsprocessen avslutades.
Bland de intervjuade sjuksköterskorna var variationen stor gällande arbetslivserfarenhet, ålder, kön och utbildning samt hur ofta de mött eller möter närstående som mist anhörig genom suicid. Detta kan ses som en styrka i studien, som ökar studiens trovärdighet.
Målet var att urvalet av deltagare skulle innefatta även sjuksköterskor inom den somatiska vården, det vill säga hälsocentral/vårdcentral och
elevhälsovården. Tyvärr så var det ingen från dessa verksamheter som deltog vilket kan ses som en svaghet i studiens resultat. Däremot genererade urvalet av de deltagare som medverkade en varierande grad där variationerna var relativt stora gällande bakgrund och erfarenhet, både när det gäller rent generellt i professionen som sjuksköterska men även i den kontext som sjuksköterskorna arbetade i. Detta kan ses som en styrka och öka
trovärdigheten i studien då flertalet av dem deltog i studien haft ett flertal möten gällande det som var studiens syfte (Graneheim & Lundman, 2016).
Datainsamlingen som användes var kvalitativa intervjuer där intervjuerna med deltagarna har hållits under samma förutsättningar utifrån en frågeguide med semi-strukturerade frågor. En kvalitativ intervjumetod valdes eftersom
20
metoden beskrivs ge intervjuaren möjlighet att komma den som blir intervjuad nära, och därmed ges möjlighet till att skapa en närhet i
intervjustunden. Detta kan både vara positivt då syftet med studien berörde ett känsligt ämne där närheten till sjuksköterskan bedömdes som viktig. Det kan även vara negativt då de som blir intervjuade kan anpassa sina svar till det som de tror intervjuaren önskar att höra. Vid känsliga ämnen kan deltagarna uppfatta frågor som besvärliga i kvalitativa intervjuer och hur deltagaren påverkas under intervjusituationen kan bli en etisk fråga som intervjuaren behöver förhålla sig till (Kjellström,2017). I den här studien blev det därför viktigt att påminna om deltagarens möjligheter att ta paus, avbryta deltagandet och välja att inte svara på frågor. En lyhördhet för hur deltagaren upplevde intervjusituationen fanns och intervjuarens erfarenhet av att samtala om svåra frågor och situationer bedöms ha varit en fördel i
intervjusituationen. Ingen av de deltagande sjuksköterskorna uppfattades påverkas negativt av intervjufrågorna, utan uttryckte ett behov av att få prata om ämnet. Då syftet var att beskriva sjuksköterskors möte med närstående till de som förlorat en anhörig genom suicid, och då kvalitativ forskning beträffande ämnet är sparsamt anses valet av datainsamling som en väl motiverad metod.
Att ha en god erfarenhet av intervjuer kan bidra till en ökad tillförlitlighet (Danielson, 2017). Var gränsen går för att uppvisa en god erfarenhet är svårdefinierat. I denna studie har författaren erfarenhet av att hålla intervjuer med människor i klinisk vård, men att genomföra intervjuer utifrån ett forskningsintresse är mer obekant. Att ha klinisk intervjuerfarenhet bedöms dock som en fördel i denna studie vilket därför kan öka tillförlitligheten i studien. Författaren höll i samtliga intervjuer där intervjuerna vilade på en frågeguide med semi-strukturerade frågor som bidrog till att en likvärdig struktur hölls under samtliga intervjuer. Danielsson (2017) menar att det är en fördel att det är samma person som håller i intervjuerna som sedan även transkriberar datamaterialet, vilket skulle öka pålitlighet i studien då nyanser i det inspelade intervjumaterialet följs upp av samma person under
transkriberingen. Eftersom författaren har en erfarenhet i en annan kontext av det som skulle undersökas, var det viktigt för studiens trovärdighet att
författarens erfarenhet inte skulle styra frågorna i intervjusammanhanget. För att ytterligare stärka studiens pålitlighet var författarens mål att behålla sin nyfikenhet och öppenhet under intervjuerna utan att styra intervjupersonerna, detta också för att säkra trovärdigheten i datainsamlingen.
Studiens trovärdighet stärks ytterligare av att om någon utomstående så som handledare får vara en del i analysprocessen. Att i analysprocessen vara ett
”bollplank” vid arbetet med att urskilja meningsenheter och kodning processas (Graneheim & Lundman, 2016). En kontinuerlig dialog med handledaren fördes för att säkerställa att inget datamaterial gick förlorat vid processen av kondensering och abstrahering. Justering av kategorier och
