Upplysningskrav enligt IFRS 3 - varför har de i så stor utsträckning inte efterlevts?

Upplysningskrav enligt IFRS 3

– varför har de i så stor utsträckning inte efterlevts?

Författare: Sara Eriksson

Johanna Sjökvist

Handledare: Professor Jan-Erik Gröjer

Datum för ventilering: 2007-01-11

SAMMANDRAG

Under våren 2006 publicerades de första årsredovisningar i vilka IFRS-regelverket för första gången varit tvunget att tillämpas fullt ut. När branschens sakkunniga började gå igenom dessa årsredovisningar framkom det att flertalet bolag ej lämnat alla de upplysningar som krävs enligt IFRS 3 – standarden som behandlar rörelseförvärv. I detta examensarbete har vi försökt att ta reda på vilka anledningar som ligger bakom dessa utelämnade upplysningar.

Utifrån delvis egna antaganden tog vi fram en modell med sex möjliga anledningar till att

bolagen ej efterlevt upplysningskraven. Dessa anledningar är okunskap/feltolkningar,

konkurrensskäl, ovilja, underskattad tidsåtgång, höga kostnader samt det befintliga

sanktionssystemet. Efter intervjuer med representanter från nio stycken svenska börsbolag har

vi utifrån vår modell analyserat svaren och kommit fram till att okunskap om och

feltolkningar av upplysningskraven har varit en relativt betydande orsak, att konkurrensskäl

inte varit direkt avgörande men att det finns en viss ovilja bland bolagen att följa reglerna - de

har svårt att se behoven av dem. Ingen av respondenterna sa rakt ut att underskattad

tidsåtgång, höga kostnader, eller sanktionssystemet skulle ha haft betydelse, men dessa tre

anledningar kan ändå anses ha haft viss betydelse för efterlevnaden av upplysningskraven.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 INLEDNING... 5

1.1 Bakgrund ... 5

1.2 Problemdiskussion... 6

1.3 Syfte... 8

1.4 Avgränsningar ... 8

2 TEORI ... 9

2.1 Möjliga anledningar till att upplysningskraven inte efterlevts ... 9

2.1.1 Okunskap/feltolkningar... 9

2.1.2 Konkurrensskäl ... 9

2.1.3 Ovilja... 10

2.1.4 Underskattad tidsåtgång ... 11

2.1.5 Höga kostnader ... 12

2.1.6 Sanktionssystemet ... 13

2.2 Sammanfattande illustration ... 15

3 METOD... 16

3.1 Insamling av bakgrundsinformation ... 16

3.2 Kontakt med bolag... 16

3.3 Intervjuernas genomförande ... 17

3.4 Frågornas utformning ... 18

3.5 Käll- och metodkritik... 19

4 EMPIRI OCH TOLKNING ... 21

4.1 De ej efterlevda upplysningskraven... 21

4.2 Bolagens syn på varför upplysningskraven inte efterlevts ... 22

4.2.1 Bolag 1 ... 22

4.2.2 Bolag 2 ... 23

4.2.3 Bolag 3 ... 24

4.2.4 Bolag 4 ... 24

4.2.5 Bolag 5 ... 25

4.2.6 Bolag 6 ... 26

4.2.7 Bolag 7 ... 26

4.2.8 Bolag 8 ... 27

4.2.9 Bolag 9 ... 27

5 ANALYS ... 29

5.1 Okunskap/feltolkningar ... 29

5.2 Konkurrensskäl ... 30

5.3 Ovilja ... 30

5.4 Underskattad tidsåtgång ... 31

5.5 Höga kostnader ... 32

5.6 Sanktionssystemet ... 32

6 SLUTSATSER OCH SLUTKOMMENTARER ... 34

6.1 Slutsatser... 34

6.2 Avslutande reflektioner ... 35

KÄLLFÖRTECKNING ... 38

FIGUR OCH DIAGRAM Figur 1 – Möjliga anledningar till att bolagen ej efterlevt upplysningskraven i IFRS 3 .... 15

Diagram 1 – Upplysningskrav som de intervjuade bolagen ej efterlevt ... 21

BILAGOR

BILAGA I – Frågor ställda till Bolag 1

BILAGA II – Frågor ställda till Bolag 2, 3, 4, 5 och 8 BILAGA III – Frågor ställda till Bolag 6

BILAGA IV – Frågor ställda till Bolag 7

BILAGA V – Frågor ställda till Bolag 9

1 INLEDNING

1.1 Bakgrund

I juli år 2002 utfärdade Europaparlamentet och Ministerrådet den så kallade IAS- förordningen. Den ställer krav på enhetliga redovisningsprinciper inom EU och syftet är att en ändamålsenlig, kostnadseffektiv och fungerande kapitalmarknad skall skapas – detta genom att jämförbarheten mellan företagens finansiella information ökar. Enligt IAS-förordningen skall företag som är noterade på reglerade marknader fr.o.m. år 2005 upprätta sina koncernredovisningar i enlighet med de standarder som IASB har utfärdat och som antagits av EU-kommissionen.

Efter att IAS-förordningen antogs har flertalet IASB:s standarder genomgått förändringar

. En av dessa förändringar är införandet av IFRS 3, den standard som behandlar rörelseförvärv (Business Combinations)

.

IFRS 3 innebär en hel del förändringar i jämförelse med de regler som tidigare gällde inom området rörelseförvärv (IAS 22 och RR 1:00). Den kanske mest uppmärksammade förändringen är att goodwill inte längre skall vara föremål för årliga avskrivningar, utan dess åsatta värde skall nu istället årligen, eller vid behov oftare, testas för att se om nedskrivningsbehov föreligger.

Att goodwillavskrivningar slopades innebar stora effekter för de flesta bolagens resultat, och under år 2005 ökade bolagens egna kapital med i genomsnitt 1,9 procent som en följd av denna förändring

.

Andra skillnader som följer av IFRS 3 är att s.k. negativ goodwill numera skall tas upp som en intäkt i resultaträkningen och att poolningsmetoden ej längre är tillåten – alla förvärv omfattade av IFRS 3 skall nu istället redovisas enligt förvärvsmetoden

. Införandet av IFRS 3 medför även strängare krav på att alla förvärvade tillgångar och övertagna skulder värderas

1 Statens Offentliga Utredningar (2003) s. 13

2 Smith, Dag (2005) s. 71

3 Ernst & Young (2004) s. 2

4 Deloitte (2005) s. 4

5 FAR INFO (2005) s. 36

6 Deloitte (2005) s. 4

till verkliga värden

. Vidare ställs högre krav på att immateriella tillgångar redovisas separat och inte som en del av goodwill

.

IFRS 3 innehåller även ett flertal nya upplysningskrav. I bolagens årsredovisningar skall upplysningar lämnas om förvärv som gjorts under räkenskapsåret och efter balansdagen.

Syftet med upplysningskraven är att ge årsredovisningens användare en möjlighet att själva bedöma effekterna av ett enskilt förvärv

. Utöver allmän information (som namn på det förvärvade bolaget, datum för förvärvet och förvärvad röstandel) skall numera även information lämnas om bland annat: anskaffningsvärdet, det förvärvade bolagets tillgångars och skulders verkliga och bokförda värden, vilka faktorer som bidragit till att eventuell (positiv) goodwill uppstått, varför immateriella tillgångar i förekommande fall inte redovisas separat från goodwill etc. Vidare ställs även krav på att upplysningar lämnas om hur det förvärvade bolaget, efter förvärvstidpunkten, bidragit till årets resultat, samt även vad koncernens totala intäkter och resultat uppgått till om det aktuella förvärvet istället skett på räkenskapsårets första dag.

1.2 Problemdiskussion

I och med att kravet på tillämpning av IFRS/IAS-standarder finns inrymt i en av Europaparlamentets och rådets förordningar är det direkt tillämpligt och fullt ut bindande i alla EU:s medlemsstater. I den 16:e punkten i IAS-förordningens inledning står också att medlemsstaterna är skyldiga att vidta de åtgärder som krävs för att garantera att de internationella redovisningsstandarderna efterlevs.

I Balans nr 6-7 år 2006 presenterades en undersökning som Bo Lagerström och Cecilia Nicander hade gjort. Den handlade om hur väl börsbolagen, under IFRS-regelverkets första tillämpningsår, följt de krav på upplysningar som ställs i IFRS 3. Undersökningen omfattade årsredovisningar från 51 börsnoterade bolag (från de dåvarande A- och O-listorna) som hade

7 Jansson, Thomas, Nilsson, Jörgen och Thomas Rynell (2004) s. 29

8 Deloitte (2005) s. 4

9 Ibid

10 Deloitte (2005) s. 9

11 Ernst & Young (2004) s. 10

12 FAR (2006) s. 109-110

13 Statens Offentliga Utredningar (2003) s. 65, 267

gjort minst ett förvärv under 2005 och som utkommit med sin årsredovisning före mitten av april 2006.

Artikelförfattarna fann bl.a. att 23 av de undersökta bolagen hade funnit immateriella tillgångar som ej redovisats i det förvärvade bolaget, men att sju av dessa inte tagit upp vilka immateriella tillgångar som identifierats. Vidare hade tio bolag som angivit att goodwill uppstått i och med förvärvet ej givit någon motivering till varför denna uppkommit. Även vad gäller förklaringar till varför de immateriella tillgångarna ingår i goodwillposten, och alltså inte kan särredovisas, fann artikelförfattarna att de undersökta bolagens information var bristfällig.

För varje väsentligt förvärv skall enligt IFRS 3 upplysningar lämnas om det förvärvade bolagets tillgångar och skulder – både vad det förvärvade bolaget självt värderat dessa till (dvs. det bokförda värdet) och deras värde enligt reglerna i IFRS (det s.k. verkliga värdet). De flesta bolagen hade de facto också lämnat information om verkliga värden, däremot var det färre som hade angivit vad de bokförda värdena uppgick till.

Även vad gäller kravet att lämna upplysningar om den förvärvade enhetens bidrag till koncernens resultat fann artikelns författare tydliga brister. Detsamma gällde kravet på information om vad koncernens intäkter och resultat hade varit om det aktuella förvärvet skett på räkenskapsårets första dag.

Som synes var det alltså långt ifrån alla bolag som följde de nya upplysningskraven i IFRS 3 det första året som standarden tillämpades. Upplysningskraven är tänkta att ge aktieägare, media och analytiker bättre möjligheter att bedöma ett bolags förvärv och den nya kombinationens framtidsutsikter.

Om då bolagen inte uppfyller kraven faller ju detta syfte, vilket torde resultera i en skepsis bland bolagens intressenter. En annan aspekt på problemet är att om bolagen känner att de kan utelämna en del av en redovisningsstandard så finns det förmodligen ingenting som säger att de tar allvarligare på en annan del. Om inte aktörerna på marknaden följer de regler som finns angående den finansiella rapporteringen uppstår ju risken att själva regelsystemet urholkas. Samtliga bolagens intressenter är beroende av en

14 Lagerström, Bo och Cecilia Nicander (2006) s. 33-34

15 Ibid

16 Lagerström och Nicander (2006) s. 34

17 Ibid

18 Buisman, Jan (2006) s. 37

fungerande finansiell rapportering. Investerare, kreditgivare, leverantörer, anställda och stat är alla exempel på parter som har nytta av att de nya standarderna följs

.

Frågan vi ställer oss är då varför bolagen inte följt de nya upplysningskraven? Som nämnts tidigare är noterade bolag tvingade att följa IFRS/IAS-regelverket, och Sverige är som medlemsstat i EU också skyldigt att se till att regelverket efterlevs – ändå var det alltså en ansenlig mängd bolag som inte efterlevde IFRS 3’s upplysningskrav på ett tillfredsställande sätt. Vissa av kraven kräver säkerligen en hel del arbete från bolagens sida, t.ex. arbetet med att identifiera immateriella tillgångar, andra torde dock vara enklare att uppfylla. Vad säger bolagen själva? Hur motiverar de att de utelämnat upplysningar? Det är frågor som dessa vi vill försöka finna svar på i detta examensarbete.

1.3 Syfte

Syftet med detta examensarbete är att beskriva varför bolag i årsredovisningarna 2005 inte efterlevt alla upplysningskrav som ställs i IFRS 3. Vi ämnar besvara detta syfte utifrån olika bolagsrepresentanters åsikter om de utelämnade upplysningar.

1.4 Avgränsningar

Vår studie avser att söka finna anledningar bakom att upplysningskraven 66-71 i IFRS 3 ej efterlevts. Vi utelämnar således efterlevnad och eventuella överträdelser av punkterna 72-77 i samma standard. De förstnämnda punkterna (66-71) har nästan uteslutande varit de som ägnats uppmärksamhet när branschens sakkunniga diskuterat upplysningskraven. Vi har därför utgått ifrån att dessa är de viktiga i sammanhanget.

19 Smith, Dag (2006) s. 17-22

2 TEORI

2.1 Möjliga anledningar till att upplysningskraven inte efterlevts

Det är alltså långt ifrån alla börsbolag som i sina årsredovisningar år 2005 presenterat samtliga upplysningar som krävs enligt IFRS 3. För att bygga upp en modell med möjliga anledningar till att bolag inte följer givna regler rådfrågade vi rättsfilosofen Torben Spaak, som är universitetslektor och docent i allmän rättslära vid Juridiska institutionen vid Uppsala Universitet. Utifrån Torbens förslag och våra egna antaganden valde vi sedan ut sex anledningar som vi antar spelat in när bolagen, avsiktligt eller oavsiktligt, utelämnat upplysningar. De antaganden vi själva gjort baseras till stor del på synpunkter som vi kunnat ta del av i facktidskriften Balans. De sex anledningarna/orsakerna presenteras i nedanstående avsnitt.

2.1.1 Okunskap/feltolkningar

En enkel orsak till att bolagen inte följt IFRS 3 till punkt och pricka kan tänkas vara att de inte riktigt vet hur de nya standarderna skall tillämpas. Det kan även tänkas att bolagen missuppfattat texten i standarden och att de i själva verket tror att de redovisat i enlighet med IFRS 3. Språket i standarden är till viss del väldigt krångligt, så till den grad att när facktidningen Balans berör ämnet ger de förklaringar till vad standardens text egentligen innebär.

Att texten går att tolka på många olika sätt och att det är svårt att förstå vad som exakt skall göras och vilka upplysningar som skall lämnas, kan antas vara en anledning till att bolagen inte efterlevt upplysningskraven på ett tillfredställande sätt. Ren okunskap om den nya redovisningsstandarden kan därmed vara en av anledningarna till att bolagen inte följt IFRS 3.

2.1.2 Konkurrensskäl

De nya standarderna är mer exakta och detaljerade, vilket kräver en utvidgad

informationsutgivning från bolagens sida. Denna information kan givetvis vara känsligt att

lämna ut, och kanske speciellt i samband med rörelseförvärv då t.ex. förvärvspris, värden på

tillgångar, anledningar bakom goodwill samt förklaringar till vilka synergier som uppkommit

i och med förvärven måste anges

. Många av de upplysningar som skall lämnas kan antas vara obekväma för bolagen att ta med i årsredovisningarna, eftersom det ju innebär att de är offentliga och därmed även tillgängliga för konkurrenterna.

Det kan tänkas att bolagen inte vill offentliggöra information från förvärven för att de anser det skadligt ur konkurrenssynpunkt, och att de därmed bedömer att det är viktigare att skydda information om förvärven istället för att följa IFRS 3. Detta är en avvägningsfråga mellan å ena sidan öppenhet och å andra sidan möjligheten att behålla konkurrensfördelar. Dessa överväganden, om huruvida informationen skall presenteras i årsredovisningen, kräver tid för eftertanke och reflektioner hos både ledning, styrelse och revisionskommitté.

Konkurrensskäl kan därmed antas vara en anledning till att bolag ej följt upplysningskraven fullt ut.

2.1.3 Ovilja

En anledning till att bolag ej följer IFRS 3 kan vara oviljan till förändring ute i organisationerna. Denna ovilja kan grundas i ett antal orsaker.

Rädslan för förändring kan vara en anledning till att bolagen fortsätter göra som tidigare, eller att de utelämnar information som krävs enligt de nya standarderna. Ovilja till förändring härstammar ofta från osäkerheten att utföra saker på ett nytt sätt och rädslan för det okända.

Ute i organisationerna kan det dessutom vara svårt att se syftet med förändringen – vem är det som behöver all den extra informationen? Möjligen kan bolagen resonera som så att det tidigare redovisningssystemet fungerat på ett tillfredställande sätt. Andra orsaker kan vara ren bekvämlighet och den gamla vanan – bolaget sköter sin redovisning så som tidigare och ser inte behovet av förändring.

Dessutom är ju vissa organisationer mer tröga och förändringsfientliga än andra – flertalet bolag är idag, trots att vi lever i 2000-talets ombytliga och innovativa värld, relativt negativt inställda till förändringar och förnyelser

.

Beslutsfattandet när det gäller IFRS/IAS sker på företagsledningsnivå (involverar bl.a.

ekonomichef), vilket kan tänkas resultera i en viss skepsis mot dem som skapat regelverken.

20 Buisman, Jan (2006) s. 38

21 Ibid

22 Baron, Robert A och Jerald Greenberg (1990) s. 574

23 Eriksson-Zetterquist, Ulla, Kalling, Thomas och Alexander Styhre (2005) s. 18-19

Företagsledningen kan antas tycka att de själva bättre vet vilken information som lönar sig att lämna i årsredovisningen, och vilken som är onödig. Ett införande av ett nytt redovisningssystem så som IFRS/IAS är till stor del beroende av företagsledningen och högre chefers inställning till förändringen. Det handlar dock inte helt och hållet om hierarki och makt för att genomföra en förändring som denna, utan även åsikter och värderingar inom organisationen påverkar implementeringen av de nya reglerna. Om de nya standarderna inte har vunnit acceptans inom organisationen och/eller inte stämmer överrens med de allmänna åsikterna om hur redovisningen skall utformas möter förändringen vanligtvis motstånd.

Jan Engström är styrelseledamot i IASB och han påstår att den mesta av kritiken mot IFRS/IAS hör ihop med hur ansträngande och besvärligt det är med förändringar. IASB har själva funnit att börsbolagen är alldeles för passiva och att de måste engagera sig mer i de nya standarderna för att kunna tillämpa dem på bästa sätt.

Oviljan till att börja redovisa enligt IFRS/IAS-standarderna kan avslutningsvis exemplifieras med ett citat ur tidskriften Balans, nr. 11 år 2004 (s. 12): ”Gudskelov att man är pensionär så komplicerad som världen blir nu”, ansåg en deltagare på seminariet Finforum det året när införandet av IFRS diskuterades.

2.1.4 Underskattad tidsåtgång

En annan orsak till bolagens bristfälliga efterlevnad av IFRS 3:s upplysningskrav kan vara att de underskattat den tidsåtgång som skulle ha krävts av dem för att den första IFRS- årsredovisningen skulle ha upprättats på ett felfritt sätt. I nummer 5 av Balans år 2006 skrev Jan Buisman bland annat om hur börsbolagen efterlevt de nya upplysningskraven i IFRS 3.

Han ansåg inte att bolagens årsredovisningar var direkt dåliga – de flesta bolag hade nämligen lämnat mer information jämfört med tidigare år – men även han kunde konstatera att en ansenlig del av bolagen ej lämnat de upplysningar som krävs.

Buisman trodde att en orsak till detta kunde vara att många bolag underskattat arbetsprocessen med övergången till redovisning enligt IFRS, och att problemet kan undvikas i framtiden

24 Scapens, Robert W., (2000) s. 49-50

25 Precht, Elisabeth (2005) s. 19

26 Buisman, Jan (2006) s. 36-37

genom att bolagen hädanefter avsätter mer tid till årsredovisningsprocessen. De nya standarderna fordrar t.ex. mer information av strategisk karaktär. En bedömning av hur mycket sådan strategisk information som skall, och kan, lämnas i årsredovisningen kräver ofta tid för eftertanke. De svenska bolagen har liten erfarenhet av den sorts redovisning som IFRS kräver och kan därför ha tagit för lätt på det arbete som implementeringen av de nya reglerna innebär.

2.1.5 Höga kostnader

De senaste åren har allt fler nya regler och standarder uppkommit och kraven på regelefterlevnad kostar bolagen stora summor varje år. Kostnaden att efterleva dessa standarder kan tänkas vara en anledning till att bolag väljer att ej fullt ut följa IFRS 3:s upplysningskrav. Eftersom de nya standarderna är resurskrävande är det inte självklart att nyttan av informationen som bolagen presenterar överstiger kostnaderna med att ta fram den

.

Att skapa redovisningsinformation innebär både intäkter och kostnader för bolagen. Med redovisningens intäkter avses värdet av de förbättrade beslut som kan fattas på grund av att beslutsfattarna har tillgång till informationen, redovisningens kostnader däremot uppkommer när informationen framställs, kommuniceras och används.

Kostnaderna belastar inte alltid den part som har fördel av informationen, dvs. intäkterna och kostnaderna kan bli ojämnt fördelade mellan bolagets olika intressenter

.

Eftersom de nya standarderna är än mer exakta och detaljerade innebär det att bolagen måste lägga ner resurser på att bl.a. vidareutbilda bolagens ekonomer och på att anpassa redovisningssystemen.

De nya kraven på information innebär merarbete för bolagen, eftersom det fordras mer resurser för att analysera och ta fram information i samband med förvärv. IFRS 3 kräver att bolagen, utöver bokförda värden, redovisar förvärvade tillgångars och skulders verkliga värden, vilket medför att redovisning mer baseras på ställningstaganden och överväganden. Detta innebär att inte bara ekonomerna utan även företagsledningar och

27 Buisman, Jan (2006) s. 38-39

28 Europeiska Gemenskapernas Kommission (2003) s.26

29 Smith, Dag (2006) s. 32

30 Europeiska Gemenskapernas Kommission (2003) s.26

31 Smith, Dag (2006) s. 32

32 Jansson, Thomas (2006), s. 38

styrelser måste medverka för att fatta beslut, och därmed också måste vara väl insatta i de nya standarderna. Värdering till verkligt värde kommer därmed att öka kostanden för bolagen då det innebär mer arbete i form av analyser och framtagande av information. Kostnaden kommer dessutom även att öka ytterliggare på grund av mer omfattande revision då revisorerna nu måste granska mer information än tidigare.

Det kan tänkas att företagen prioriterar, och då lägger ner mest tid och pengar på att de mest grundläggande delarna av standarderna efterlevs och man sedan ser till marginalnyttan av att efterleva andra, lägre prioriterade, delarna i standarden. Upplysningskraven i IFRS 3 kan till viss del eventuellt ses som lägre prioriterade uppgifter att lämna i årsredovisningen. Förvisso är kostnaderna högre det första året när en ny redovisningsstandard tas i bruk, och eventuellt några år framåt, eftersom det handlar om en förändringsprocess. När bolagen skaffat sig erfarenhet inom området kommer kostnaderna följaktligen att sjunka.

2.1.6 Sanktionssystemet

Att straffet för att inte följa redovisningsstandarderna inte är påtagligare än vad det i nuläget är, bör inverka på bolagens benägenhet att följa de nya standarderna. Sveriges näringsliv och aktiemarknad bygger nämligen i mångt och mycket på ett formellt normsystem som utvecklas och fastställs av privaträttsliga organ – alltså på självreglering

. Självreglering är ett komplement till lagreglering och är mer flexibelt

. Dock är den stora nackdelen med denna typ av reglering givetvis att sanktionerna, som träder i kraft vid eventuella överträdelser, är mindre kännbara än de sanktioner som utdelas vid lagbrott

.

Det svenska näringslivets självreglering gestaltas sedan november 2005 av organisationen Föreningen för god sed på värdepappersmarknaden

. Däri ingår bl.a. Panelen för övervakning av finansiell rapportering (Övervakningspanelen) som i sin tur bildades 2003.

I april 2006 föreslogs dock i en promemoria från Finansdepartementet att Finansinspektionen från och med april 2007 skall bära det yttersta ansvaret för redovisningstillsynen av de noterade bolagen. Den löpande granskningen och tillsynen av redovisningen skall då börsen

33 Jansson, Thomas et al (2006) s. 33

34 Statens Offentliga Utredningar (2004) s. 146

35 Statens Offentliga Utredningar (2004) s. 151

36 Ibid

37 Svenskt Näringsliv (2005)

38 Panelen för övervakning av finansiell rapportering (2005) s. 5

själv stå för.

Övervakningspanelen kommer således att läggas ner under våren 2007, eftersom Stockholmsbörsen beslutat att inte längre köpa dess tjänster.

Vad gäller granskningen av noterade bolags årsredovisningar för räkenskapsåret 2005 var det dock fortfarande Övervakningspanelens uppgift att övervaka att dessa överensstämde med god sed, lag och annan författning.

Övervakningspanelen är som sagt ett led i självregleringen och de bolag som ej uppfyller kraven i IFRS 3 kan, enligt det tidigare redovisningstillsynssystemet, delges kritik från panelen

. Övervakningspanelen granskar ärenden som den blivit direkt ombedd att granska eller som på något annat sätt väckt dess uppmärksamhet. När panelen fattat beslut om huruvida bolaget skall kritiseras eller ej underrättas både det aktuella bolaget och marknadsplatsen där det är noterat. Utifall Övervakningspanelen beslutar att bolaget skall kritiseras offentliggörs detta på redovisningsrådets hemsida.

Bolaget blir då oftast väl uppmärksammat för sina tillkortakommanden, både av börsen och av media. Tanken är att intressenter och allmänhet skall ta avstånd från bolag som ej sköter sig och att det skall vara ett incitament för bolagen att följa de standarder som finns. När det gäller årsredovisningar som behandlar räkenskapsår med start 1 januari år 2005 eller senare har Övervakningspanelen ännu inte offentliggjort några utlåtanden.

Inom sociologin finns något som kallas för stämplingsperspektivet. I korthet säger detta att det inte är norm- eller regelbrottet i sig som har störst betydelse för det mänskliga beteendet, utan omgivningens reaktioner på det avvikande beteendet

. När det gäller överträdelser av upplysningskraven är det fullt möjligt att fallet är precis så – när ett bolag tar ställning till huruvida man ska lämna en upplysningen eller ej tas naturligtvis följderna av och reaktionerna på det valda beteendet med i beräkningarna. Om omgivningen mer eller mindre accepterar avvikelser från de standarder som bolaget egentligen skall följa blir det givetvis lättare att göra sådana avvikelser.

39 Finansinspektionen (2006) s. 1-2

40 FAR Förlag (2006), s. 7-8

41 Panelen för övervakning av finansiell rapportering (2005) s. 5-6

42 Panelen för övervakning av finansiell rapportering (2005) s. 6-7

43 Ibid

44 Lindgren, Sven-Åke (1998) s. 73

2.2 Sammanfattande illustration

Den teoretiska genomgången av de sex ovan nämnda anledningarna sammanfattas i figur 1 här nedan. Figuren illustrerar våra antaganden om anledningar till att upplysningskraven ej följts, och den utgör en utgångspunkt för resten av uppsatsen.

Konkurrens- skäl

Ovilja Okunskap/

feltolkningar

MÖJLIGA ANLEDNINGAR TILL ATT BOLAGEN INTE FÖLJT

UPPLYSNINGSKRAVEN I IFRS 3

Figur 1: Möjliga anledningar till att bolagen ej efterlevt upplysningskraven i IFRS 3 Höga

kostnader Underskattad

tidsåtgång

Sanktions-

systemet

3 METOD

3.1 Insamling av bakgrundsinformation

För att få en bättre bild av införandet av IFRS i Sverige tog vi främst del av en av Statens Offentliga Utredningar som heter Internationell redovisning i svenska företag (SOU 2003:71), samt informationsmaterial om IFRS 3 från revisionsbolagen Deloitte och Ernst & Young. I samma syfte användes även artiklar från facktidskriften Balans, t.ex. sådana som publicerats i anknytning till införandet av IFRS och som diskuterat just anledningar till införandet och förändringar i och med övergången.

Vid framtagandet av vår modell sökte vi information både i ekonomiska, juridiska och sociologiska databaser via Uppsala universitetsbibliotek. Från början hade vi tänkt oss ett mer sociologisk perspektiv på varför bolagen inte efterlevt upplysningskraven, men vi ändrade oss sedan en aning. Innan detta hade vi bett Irving Palm, universitetslektor vid Sociologiska institutionen vid Uppsala Universitet, om litteraturförslag och flera av hans tips på litteratur var också användbara för oss. De böcker som vi använt oss av i uppsatsens teoriavsnitt behandlar organisationer och förändringsmotstånd, men även rena redovisningsböcker samt diverse Balans-artiklar användes.

3.2 Kontakt med bolag

För att ta reda på anledningar bakom förra årets, i många fall, bristfälliga efterlevnad av IFRS 3:s upplysningskrav intervjuade vi ekonomiansvariga personer på nio stycken börsnoterade bolag. För att få hjälp att välja ut lämpliga bolag att intervjua hörde vi först av oss till Bo Lagerström och Cecilia Nicander som skrivit artikeln Har företag som köpt en rörelse också köpt regelverket i IFRS 3? (publicerad i Balans nr 6-7 år 2006). Artikelns resultat påvisade just att många företag inte efterlevt upplysningskraven fullt ut i årsredovisningarna 2005, och vi tänkte därmed att artikelförfattarna skulle kunna ge oss värdefulla tips i vår jakt på bolag att intervjua. Tyvärr hade dock varken Lagerström eller Nicander möjlighet att hjälpa oss.

Vi började då istället själva med att gå igenom årsredovisningar från ett 20-tal bolag som vi

visste hade genomfört rörelseförvärv under 2005. Dessa bolag valdes således inte utifrån

några speciella urvalskriterier – utan enbart för att vi redan visste att deras årsredovisning

innehöll rörelseförvärv. I årsredovisningarna studerade vi sedan hur väl bolagen hade efterlevt

upplysningskraven i IFRS 3 och valde ut de som vi tyckte hade missat att lämna någon eller några upplysningar. Vi skickade sedan via e-post ut kontaktbrev till ett 15-tal bolags ekonomiansvariga (CFO:s) vari vi presenterade syftet med vår uppsats, frågade om personen ifråga – alternativt någon annan på dennes företag – kunde tänka sig att ställa upp på en kortare telefonintervju, samt klargjorde att alla svar skulle behandlas konfidentiellt.

Då vi inte fick så många svar som vi hoppats på såg vi oss manade att gå igenom ytterligare ett 20-tal bolags årsredovisningar för att först ta redo på om de genomfört några förvärv under år 2005, och därefter bedöma huruvida vi tyckte att de lämnat bristfälliga upplysningar och därmed var kvalificerade att delta i vår undersökning. Dessa bolag valdes alltså inte heller ut efter några speciella kriterier såsom bransch, storlek eller dylikt. Vi skickade återigen iväg e- postmeddelanden till de aktuella företagens ekonomiansvariga och föreslog denna gång att om vederbörande inte ansåg sig ha tid med en telefonintervju så kunde han/hon få besvara frågorna via e-post istället. Vi skickade också kopior till bolagens allmänna informationsadresser (exempelvis info@foretaget.se) och kompletterade även den första omgångens e-postutskick med e-post till de företagens informationsadresser. Detta gav sedermera också resultat då vi fick kontakt med flertalet respondenter som vidarebefordrats vårt kontaktbrev.

I första hand försökte vi få kontakt med bolagens ekonomiansvariga (CFO:s) då vi trodde att dessa skulle vara de som bäst kunde redogöra för varför bolaget ifråga valt att utelämna upplysningar i sin årsredovisning. I några fall vidarebefordrade dock den ekonomiansvarige vårt brev till någon annan person som denne tyckte hade kompetens att svara på frågorna, och i några fall vidarebefordrade informationsavdelningen vårt brev till den koncernredovisningsansvarige, koncerncontrollern, etc.

3.3 Intervjuernas genomförande

De nio intervjuer vi gjort har i sex fall skett via telefon och i tre fall i form av e-postintervjuer.

Ytterligare tre bolag hade lovat att svara på frågor via e-post innan jul, efter påminnelser

förvandlades detta sedan till löften om svar innan nyår. Tyvärr så hade dock dessa tre bolag

vid tidpunkten för uppsatsens inlämnade (16 januari, 2007) fortfarande inte svarat.

Vår första tanke var att genomföra alla intervjuer via telefon, för att på så vis kunna läsa av och analysera eventuella dolda budskap i respondenternas svar. Det visade sig dock lättare att få företag att ställa upp om de fick svara via e-post, så vi beslöt oss för att det fick vara ett alternativ.

Innan telefonintervjuerna skickade vi via e-post ut de aktuella frågorna till respondenterna.

Detta för att vi ansåg att våra frågor var av sådan karaktär att det skulle ha varit svårt för respondenterna att besvara dem utan förberedelsetid. På grund av ämnets till synes känsliga karaktär kände vi också att det var nödvändigt att skicka ut frågorna i förväg, eftersom respondenterna annars kanske inte vetat vilka uppgifter som det egna bolaget tyckte var acceptabla att lämna ut. De intervjuer som genomförts via telefon spelades alla in med ljudupptagningar, detta efter att vi tillfrågat respondenterna om deras godkännande. Alla respondenter, såväl de som svarat via e-post som de som blivit intervjuade på telefon, informerades också tydligt om att varken respondenten själv eller dennes bolag skulle komma att nämnas vid namn i vår slutliga uppsats.

3.4 Frågornas utformning

Vi funderade mycket på hur vi skulle formulera frågorna som vi skulle ställa till respondenterna. Att försöka få reda på varför bolagen inte följt alla IFRS 3:s upplysningskrav kan anses vara ett känsligt ämne, och vi kände därför att vi ville formulera och framföra våra frågor på ett sätt som skulle uppfattas så anspråkslöst som möjligt. Vi vägde två tänkbara sätt mot varandra; det ena alternativet var att formulera frågorna direkt utifrån de möjliga anledningar som vi tagit upp i modellavsnittet här ovan, och då till exempel ställa frågor som

”Var kostnader ett skäl till att Ni ej lämnade den här upplysningen?” eller ”Var okunskap om de nya reglerna ett skäl till att Ni ej lämnade den här upplysningen?”. Det andra alternativet var att ställa raka ”Varför-frågor” till respondenterna, exempelvis ”Varför har ni inte lämnat den här upplysningen?”.

Fördelen med det första alternativet hade varit att respondenten då bara hade kunnat svara ja

eller nej, och utrymmet för oss att göra egna (fel-) tolkningar hade då begränsats. Vi valde

dock att utforma våra frågor enligt alternativ nummer två, eftersom vi kände att det med

modell-relaterade frågor kunde finnas risk för att vi skulle lägga ord i munnen på våra

respondenter. Vi befarade också att respondenterna med den typen av frågor skulle kunna känna sig anklagade och då inta försvarsställning, vilket vi givetvis ville undvika. Således ställde vi istället frågor av kategorin varför. Nackdelen med den typen av frågor är dock att respondenternas svar i princip kan bli hur breda som helst, vilket innebär att en hel del egna tolkningar kan bli nödvändiga då svaren skall analyseras. Trots detta ansåg vi alltså att det var bäst att utforma frågorna enligt ”varför-alternativet”.

Eftersom sättet att redovisa rörelseförvärv i årsredovisningen skiljt sig åt mellan bolagen har de också missat olika upplysningskrav. Vi kunde därmed inte använda samma standardiserade frågeformulär till alla respondenter, utan var tvungna att anpassa frågorna utifrån vilka upplysningar varje enskilt bolag missat att lämna. Vissa bolag hade dock missat samma upplysningskrav, varför de då också kunde besvara samma frågor. De olika frågeformulären återfinns som bilagor till denna uppsats.

3.5 Käll- och metodkritik

Källorna till uppsatsens inledning och teoriavsnitt är, som tidigare nämnts, till stor del inhämtad från aktuella nummer av facktidskriften Balans, Statens Offentliga Utredningar och annan litteratur av sakkunniga (exempelvis Övervakningspanelen och diverse redovisningsexperter). De åsikter som framförs i tidningen Balans är ofta skrivna av revisorer och andra som har bra insyn i hur de nya reglerna ser ut och hur de skall tillämpas.

Visserligen kan det ibland vara så att den synpunkt som framförs främst är skribentens egen.

Statens Offentliga Utredningar görs av särskilt tillsatta specialistgrupper. Vi anser därför att det material som vi hämtat från dessa källor är trovärdigt och relevant för det ändamål vi använt det till i uppsatsen.

All den organisationsvetenskapliga litteratur vi använt är grundläggande inom området och behandlar organisationsteorierna på ett elementärt sätt. Den anses därmed som allmänt vedertagen. Irving Palm som hjälpte oss att välja ut en del av dessa böcker är dessutom mycket kunnig inom området.

Vi är medvetna om att valet av intervjumetod kan ha betydelse för vilka svar respondenterna

avger och hade därför i första hand föredragit att genomföra alla intervjuer personligen med

respondenterna. Sådana intervjuer erbjuder större möjligheter att läsa av respondenternas reaktioner och kroppsspråk jämfört med om intervjuerna i stället utförs via telefon. En nackdel med personliga intervjuer är dock att de tar mer tid i anspråk, så med uppsatsens begränsade tidsrymd i åtanke bestämde vi oss för att satsa på telefonintervjuer. Vi ansåg att det var av större vikt för vår uppsats trovärdighet att få med så många bolags synpunkter som möjligt istället för att lägga tiden på att genomföra djupare intervjuer med några få bolag. Då det visade sig att flertalet bolag inte ansåg sig ha tid med en telefonintervju heller, beslöt vi sedermera att även e-postintervjuer skulle användas. Detta av precis samma anledning som varför vi föredrog telefonintervjuer framför personliga sådana – ju större antal intervjuade bolag, desto högre trovärdighet i uppsatsen. En nackdel med e-postintervjuer är dock att de inte bjuder någon möjlighet till följdfrågor och eventuella förtydliganden. Det är även svårt att tolka och urskilja nyanser ur svar som fås skriftligen.

Vår uppsats bygger på intervjuer med nio stycken företagsrepresentanter. Vi är medvetna om att dessa bara representerar ett fåtal av de bolag som i sin årsredovisning 2005 missat att lämna något eller några av de upplysningar som krävs enligt IFRS 3. Ur tillförlitlighetshänseende hade det såklart varit bättre om vi hade kunnat intervjua representanter från ännu fler bolag. Dessutom skall det tilläggas att resultatet av uppsatsen eventuellt hade varit annorlunda om vi haft andra respondenter och/eller tillfrågat andra bolag.

Tyvärr upptäckte vi när vi försökte få kontakt med bolagen en viss tendens till att de bolag som utelämnat flest upplysningar också var de som var snabbast att tacka nej till att delta i vår studie. Detta kan anses vara en nackdel för vår studies trovärdighet, då de företag som valt att ställa upp och låta sig intervjuas kan vara de som anser sig ha minst att dölja.

Alla respondenter utlovades anonymitet innan de besvarade våra frågor. Detta kändes nästan

som en nödvändighet för att få bolagen att överhuvudtaget ställa upp. Frågorna vi ställt rör ett

känsligt ämne och vi ville inte riskera att respondenterna höll igen i sina svar på grund av

rädsla för att hamna i dålig dager. Sannolikheten att bolagen lämnat sanningsenliga svar anser

vi därför vara högre än om respondenterna varit tvungna att framstå med namn och

bolagstillhörighet.

4 EMPIRI OCH TOLKNING

4.1 De ej efterlevda upplysningskraven

När vi gick igenom olika bolags årsredovisningar var det alltså efterlevnaden av upplysningskraven 66 till 71 som vi tittade på. Nedan återfinns en överblick över vilka upplysningskrav som de nio intervjuade bolagen, enligt vår mening, utelämnat. Det kan vara värt att komma ihåg att detta är vår egen bedömning av den information som bolagen lämnat.

Efter det följer en beskrivning av vad dessa upplysningskrav innebär.

Upplysningskrav som de intervjuade bolagen ej efterlevt

67 (f)

67 (h) I

67 (h) II

67 (i)

70 (a) & (b)

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

67 (f) 67 (h) I 67 (h) II 67 (i) 70 (a) & (b)

Punkt i IFRS 3

Antal bolag

Diagram 1 – Upplysningskrav som de intervjuade bolagen ej efterlevt

Som synes har vi alltså valt att dela på upplysningskravet 67 (h) och kallar de två delarna för 67 (h) I och 67 (h) II. Vi har även slagit ihop 70 (a) och (b) eftersom alla bolag som utelämnat 70 (a) även utelämnat 70 (b). Enligt IFRS 3 är det alltså följande information som bolagen borde ha lämnat i sina årsredovisningar:

• 67 (f) – Vad värdena på det förvärvade bolagets tillgångar och skulder uppgick till,

både med värdering enligt IFRS (verkligt värde) och vad de var bokförda till i det

förvärvade bolaget. Är det praktiskt ogenomförbart att lämna dessa upplysningar

krävs i sådana fall att detta anges, samt att en förklaring ges till varför så är fallet.

• 67 (h) I – Vilka faktorer som bidragit till uppkomst av goodwill.

• 67 (h) II – Vilka immateriella tillgångar som ingår i goodwill samt förklaringar till varför värden på immateriella tillgångar som ingår däri inte kan beräknas på ett tillförlitligt sätt.

• 67 (i) – Det förvärvade bolagets bidrag till periodens resultat efter förvärvstid- punkten. Är detta praktiskt ogenomförbart skall upplysning lämnas därom.

• 70 (a) och (b) – Vad koncernens intäkt och resultat hade varit om det aktuella förvärvet genomförts på räkenskapsårets första dag. Även här skall det uppges om denna upplysning är praktisk ogenomförbar att lämna, samt varför så är fallet.

Betydelsen av punkterna 67 (h) I och II kan möjligen tolkas på olika sätt. Lagerströms och Nicanders tolkning, från tidigare nämnda Balansartikel

, är att en djupare beskrivningar än

”synergier” skall anges som förklarande faktorer bakom uppkomst av goodwill, samt att förklaringar skall ges till varför immateriella tillgångar ingår i goodwill och alltså ej kan särredovisas

. Det är denna tolkning som vi utgått ifrån när vi bedömt bolagens årsredovisningar.

4.2 Bolagens syn på varför upplysningskraven inte efterlevts

I detta avsnitt redogör vi för varje respondents svar på varför dennes bolag inte efterlevt alla krav på upplysningar som ställs i IFRS 3. De nio bolagsrepresentanter vi intervjuat har alla på ett eller annat sätt ansvar för koncernredovisningen i sina bolag. Deras befattningar på de respektive bolagen går att läsa i uppsatsens källförteckning. Då bolagen utlovats anonymitet benämns de hädanefter Bolag 1, Bolag 2 osv. Att ett visst bolag benämns just Bolag 1 beror bara på tillfälligheter.

4.2.1 Bolag 1

Bolag 1 lämnade i sin årsredovisning inte några upplysningar om bokförda värden på tillgångar och skulder i ett förvärvat bolag. Bolaget hade bara lämnat uppgift om vad summa förvärvade nettotillgångar uppgick till i det förvärvade bolaget – detta trots att det i IFRS 3 punkt 67 (f) går att läsa att bokförda värden skall anges för alla slag av den förvärvade

45 FAR (2006) s. 109-110

46 Lagerström, Bo och Cecilia Nicander (2006) s. 33-34

47 Ibid

enhetens tillgångar och skulder. Respondentens svar på frågan om anledningarna till detta, var att de från bolagets sida inte ansett det materiellt att lämna upplysningar om fördelningen av de bokförda värdena, men att det skulle göras i nästa årsredovisning.

Bolag 1 angav i sin årsredovisning enbart att den goodwill som uppkommit vid årets förvärv var hänförlig till ”synergier och immateriella tillgångar som ej uppfyllt kriterierna för separat redovisning”. Här missade bolaget därmed stora delar av det upplysningskrav som återfinns i 67 (h), vari det står att faktorer bakom uppkommen goodwill skall förklaras och att om immateriella tillgångar inte kan särredovisas från goodwill skall dessa beskrivas, samt att en förklaring skall ges till varför dessa immateriella tillgångar ej uppfyller kraven för separat redovisning. Vår fråga om varför goodwill ej beskrivits utförligare än med synergier besvarades med att bolaget med begreppet synergier avsåg de skalfördelar det innebär att införliva ett förvärvat bolag med den befintliga verksamheten, och att detta var den viktigaste anledningen till att bolaget genomfört förvärvet. Någon närmare förklaring till varför detta inte skrivits ut i årsredovisningen kunde respondenten inte ge oss.

Trots att bolaget i sin årsredovisning skrivit att goodwill, utöver synergier, var hänförlig till

”immateriella tillgångar som ej uppfyllde kriterierna för separat redovisning” ville respondenten först inte medge att dennes bolag missat att efterleva andra hälften av 67 (h).

Det hade inte uppkommit några immateriella tillgångar som ej kunnat särredovisas vid årets förvärv, hävdade respondenten. När vi citerat texten ur bolagets årsredovisning och förklarat innebörden av det aktuella upplysningskravet medgav dock respondenten att dennes bolag kanske missat något där, men att just det upplysningskravet, enligt respondenten själv, var att betrakta som aningen överflödigt.

4.2.2 Bolag 2

Bolag 2 skrev i sin årsredovisning att uppkommen goodwill var ”hänförlig till synergier som

blir tillgängliga i och med förvärven”. På frågan om varför bolaget inte givit utförligare

upplysningar än så svarade respondenten att upplysningskraven var så nya och att nästan inga

exempel på vad som skulle kunna inrymmas i begreppet ”synergier” var kända för bolaget när

årsredovisningen upprättandes. Respondenten trodde därför att bolaget skulle redovisa

uppkommen goodwill på ett utförligare sätt vid framtida förvärv. Respondenten gav även

uttryck för att det ibland inte går att säga exakt vad goodwill består av, eftersom prissättning köpare och säljare emellan inte är helt logisk alla gånger.

Respondenten på Bolag 2 svarade även att dennes bolag uppfattat upplysningskraven i 67 (h) så som att om goodwillens beståndsdelar utgörs av synergier behöver man inte redogöra för varför detta ej redovisas separat. Detta eftersom synergier, enligt respondenten, per definition inte kan särredovisas.

4.2.3 Bolag 3

Bolag 3 redovisade att goodwill vid 2005 års största förvärv var ”hänförlig till intellektuellt kapital, marknadsandelar och synergier”, vilket var utförligare än vad många andra bolag gjorde. Vi frågade ändå varför faktorerna bakom uppkommen goodwill inte beskrivits utförligare. På detta svarade respondenten att det helt enkelt inte gått – de ovan nämnda

”tillgångarna” (som respondenten själv helst ville benämna som ”värden” istället) var vad som kunde urskiljas i förvärvet.

På frågan om varför bolaget inte skrivit något i årsredovisningen om varför de ovan nämnda tillgångarna (eller värdena) ej kunnat åsättas tillförlitliga värden svarade respondenten att det ligger i sakens natur att den typen av tillgångar är omöjliga att värdera på traditionellt sätt, som t.ex. görs med varumärken. Respondenten medgav dock att bolaget hade kunnat ha ytterligare någon rad i årsredovisningen som sagt att för denna typ av tillgång går det ej att särredovisa ett värde. Respondenten sa också att de aktuella beloppens storlek måste tas i beaktande när det avgörs hur saker och ting skall redovisas – i detta sammanhang var posternas värden att betrakta som små. Generellt tyckte respondenten att det tydligt framgår att IFRS- standarderna är skrivna av teoretiker som inte alltid har koll på hur saker fungerar i verkligheten, och att det i praktiken ofta är inte går att tillämpa dessa regler på ett meningsfullt sätt så att informationen som ges innebär någon nytta för intressenterna. Att på så sätt överdriva den teoretiska exercisen ansåg respondenten vara meningslöst.

4.2.4 Bolag 4

Bolag 4 hade i sin årsredovisning skrivit att goodwill uppkommit på grund av synergier och

den höga lönsamheten i det förvärvade bolaget. På vår fråga, om varför detta inte beskrivits

utförligare, svarade respondenten att det alltid var svårt att avväga hur mycket som kan och hur mycket som bör sägas i årsredovisningen. Respondenten sa vidare att eftersom det aktuella förvärvet skett så pass sent under räkenskapsåret så var det svårt för dennes bolag att hinna precisera de förvärvade värdena i årsredovisningen det året – när årsredovisningen 2005 avlades fanns det inga väldigt detaljerade motiveringar till vad den uppkomna goodwillen bestod av. Därmed var det alltså omöjligt att närmare definiera den uppkomna goodwillen, enligt respondenten.

Fråga 2 hade respondenten svårt att förstå, för svaret vi fick där var att bolaget visst utskiljt immateriella tillgångar vid förvärvet och sedermera också redovisat dessa som varumärken etc. När respondenten förstått innebörden av frågan svarade denne att bolaget där hade kunnat vara lite utförligare, och skrivit ut varför särredovisning av de immateriella tillgångar som ingår i goodwill ej varit möjlig. Någon förklaring till varför detta inte skett kunde respondenten dock inte ge oss.

4.2.5 Bolag 5

Bolag 5 skrev i sin årsredovisning att goodwill vid årets största förvärv var ”är hänförlig till den höga lönsamheten i det förvärvade bolagets samt synergieffekter som förväntas uppstå”.

Respondenten svarade att det varit svårt att vidare beskriva vad goodwillen bestått av – det gick rent av inte enligt denne. I meningen efter sa respondenten dock att det var det uppköpta bolagets hemmamarknad som moderbolaget ville komma åt, och att det var därför som man varit beredda att betala ett överpris.

Även på Bolag 5 hade de funderat kring innebörden av andra delen av punkt 67 (h), och även

här tyckte de att paragrafen var både svårtolkad och till viss del obefogad. Respondenten

berättade att de på dennes bolag utgått ifrån att detta upplysningskrav var tillämpligt i fall då

man t.ex. misslyckats med att sätta ett tillförlitligt värde på ett varumärke, och att det alltså

var därför som de inte givit några upplysningar om varför goodwillens beståndsdelar ej

kunnat redovisas separat.

4.2.6 Bolag 6

Av de nio bolag som finns representerade i vår uppsats var Bolag 6 det bolag som missat flest upplysningskrav, bolaget hade bland annat inte angivit vare sig verkliga eller bokförda värden för tillgångarna i de bolag som förvärvats under året. Efter lång begrundan och eftertanke svarade respondenten att detta berodde på bolagets konkurrenssituation – bolaget ville inte skylta med på vilka värden förvärvet grundats.

Bolag 6 hade varken lämnat upplysningar om hur mycket årets förvärvade enheter bidragit till årets resultat eller vad årets resultat och intäkter hade uppgått till om de aktuella förvärven skett på räkenskapsårets första dag. Respondenten hävdade dock att bolaget visst lämnat upplysning om de förvärvade enheternas bidrag till årets resultat – det skulle finnas i förvaltningsberättelsen. (Tyvärr litade vi här mer på respondenten än på oss själva – efter att ha gått igenom bolagets förvaltningsberättelse ytterligare ett antal gånger kunde vi konstatera att denna upplysning inte alls finns med. Efter det första intervjutillfället kunde vi dock inte få tag i respondenten, så några följfrågor angående detta har vi inte fått besvarade)

På frågan om varför bolaget ej lämnat några upplysningar om vad koncernens intäkter och resultat hade uppgått till om förvärven istället skett den 1 januari svarade respondenten att detta inte varit möjligt att få fram. Den grova uppskattning som i sådana fall skulle ha angivits skulle inte ha medfört något värde för intressenterna, ansåg respondenten. Denne hade dock ingen aning om varför det då inte skrivits i årsredovisningen att upplysningen varit praktisk ogenomförbar att lämna.

4.2.7 Bolag 7

Bolag 7 gjorde ett väsentligt förvärv under 2005. Den goodwill som uppkom i och med det

förvärvet ansågs ”representera synergier som väntas uppnås till följd av effektiviseringar i

logistiska flöden, sammanslagning av överlappande verksamheter och bättre villkor vid inköp

från externa leverantörer”. Respondenten ansåg att bolaget identifierat alla immateriella

tillgångar som gick hos det förvärvade bolaget, och menade att posten goodwill

representerade de synergier som ger positiva effekter på hela koncernen. På frågan varför

tillgångarna som ingår i goodwill inte redovisats som separata immateriella tillgångar svarade

respondenten att de inte tyckte denna information var relevant att upplysa om när bolaget så grundligt gått igenom den uppkomna goodwill-postens beståndsdelar.

Bolag 7 hade i årsredovisningen inte lämnat några upplysningar om vad koncernens intäkter och resultat skulle ha varit om förvärvet skett den 1 januari, det enda som fanns med var omsättningseffekten på helårsbasis för samtliga förvärv efter att eliminering gjorts för den interna försäljningen. På vår fråga om varför detta ej gjorts svarade respondenten först att han ansåg att bolaget lämnat rätt upplysningar, men medgav sedan efter att ha funderat på vad som står i upplysningskravet (dvs. 70 (a) och (b)), att han och hans kollegor misstolkat texten.

4.2.8 Bolag 8

I Bolag 8:s årsredovisning gick att utläsa att goodwill vid årets största förvärv ”uppkom i form av synergieffekter”. Respondenten menade att denna förklaring räckte, då due diligence som gjordes kring förvärvet kommit fram till att det var just synergierna som bolaget betalat ett övervärde för. Vidare ville bolaget, enligt respondenten, inte förklara goodwilluppkomsten ytterligare, detta delvis på grund av konkurrensaspekter men också då bolaget kände att praxis inom området (hur utförligt uppkommen goodwill skall förklaras, författarnas anmärkning) ännu inte satt sig.

Respondenten menade också att de, vid det aktuella förvärvet, inte funnit några immateriella tillgångar av den typ som 67 (h) behandlar, och att det alltså var därför inga förklaringar givits i årsredovisningen om varför dessa ej kunnat särredovisas. Vidare gav även respondenten från Bolag 8 uttryck för att detta upplysningskrav – andra halvan av 67 (h) – kunde uppfattas som onödigt.

4.2.9 Bolag 9

Bolag 9 redovisade i sin årsredovisning både verkliga och bokförda värden i de förvärvade bolagen som summa nettotillgångar. Respondentens svar på varför de förvärvade balansposterna inte tagits upp var för sig var att det handlade om väldigt små belopp.

Respondenten medgav att de från bolagets sida varit medvetna om att de gjorde fel när de

valde att redovisa värdena på det sätt som gjordes, men att det ändå inte känts relevant att

lämna upplysningar om varje enskild posts värde eftersom beloppen det rörde sig om, ur bolagets synvinkel, var att betrakta som väldigt små.

Även Bolag 9 trodde att andra delen av punkt 67 (h) mest avsåg fall då immateriella tillgångar

såsom t.ex. varumärken ej kunnat åsättas värden på ett tillförlitligt sätt. Det var i alla fall

anledningen till varför de själva ej lämnat några upplysningar om varför beståndsdelarna av

goodwill ej kunnat åsattas tillförlitliga värden. För övrigt tryckte respondenten mycket på att

de två aktuella förvärven varit så väldigt små för bolaget, och att det därför inte lagts ner

speciellt mycket tid på redovisningen av dessa. Utifall bolaget missat att lämna några

upplysningar så var det ändå inte materiellt, ansåg respondenten.

5 ANALYS

Det var inte alla gånger som respondenterna gav uttryck för att orsaken till uteblivna upplysningar direkt kunde hänföras till våra fem modellområden (kostnader, okunskap, konkurrensskäl, ovilja eller sanktioner). Dock har vi ändå försökt att själva analysera de orsaker respondenterna angav utifrån dessa områden. Vi är medvetna om att orsakerna emellanåt går in i varandra och därmed hänför sig till flera områden.

5.1 Okunskap/feltolkningar

Flertalet bolag har svarat att de inte vet varför vissa upplysningar utelämnats och varför redovisningen sett ut som den gjort. Exempelvis kunde Bolag 1 inte förklara varför det inte tydligare angivit vad som avsågs med begreppet synergier, och Bolag 4 kunde inte ge någon förklaring till varför det inte angivit någon orsak till utebliven särredovisning av immateriella tillgångar som ingår i goodwill. Detta torde kunna tolkas som ren okunskap från bolagens sida om vad upplysningskraven innebär och hur de skall tillämpas.

Ett antal bolag uttalade också en osäkerhet angående vad upplysningskraven egentligen kräver, t.ex. så angav både Bolag 2 och 8 att de lämnat bristfälliga uppgifter detta första år eftersom det inte funnits några tidigare årsredovisningar att snegla på. Bolagen erkände alltså mer eller mindre själva sin knapphändiga erfarenhet inom IFRS-området.

Bolag 7 medgav självt upplysningskraven i 70 (a) och (b) misstolkats, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att innebörden av detta krav hade kunnat uttryckas på ett väsentligt enklare sätt i standardens text. Det kan dock anses en aning anmärkningsvärt att inte fler bolag då missuppfattat detta.

Bolag 5 uttryckte en viss okunskap om innebörden av upplysningskravet 67 (h) eftersom

respondenten först sa att det inte gått att tydligare förklara uppkommen goodwill, för att i

nästa andetag säga att bolaget betalat ett överpris för att komma åt det förvärvade bolagets

marknad. I själva verket var alltså den i förvärvet uppkomna goodwillen hänförlig till denna

marknadsandel. Detta var dock inte utskrivet i årsredovisningen, vilket tyder på att bolaget

helt enkelt inte förstått omfattningen av upplysningskravet.

Att respondenten i Bolag 6 hävdade att de lämnat upplysningar som i själva verket inte alls fanns med i årsredovisningen tyder kanske inte på okunskap om innebörden av upplysningskraven, dock snarare på en generell okunskap om det egna bolagets redovisning.

Även Bolag 1 uttryckte okunskap om den egna årsredovisningen, men också om innebörden av den andra delen av upplysningskravet 67 (h). Denne respondent hävdade först att några immateriella tillgångar, oförmögna att redovisas separat, inte alls uppkommit. Detta trots att bolaget skrivit just detta i sin årsredovisning.

5.2 Konkurrensskäl

Tre bolag har på ett eller annat sätt angivit konkurrensskäl som en anledning till att de ej följt vissa upplysningskrav. Bolag 4 sa att avvägningar gjorts mellan hur väl synergierna, som den uppkomna goodwillen grundades på, kunde respektive borde ha förklarats. Likaså Bolag 8 nämnde konkurrensskäl som en anledning till att goodwill inte förklarats utförligare.

Bolag 6 angav att konkurrensskäl låg bakom ett annat utelämnat upplysningskrav, nämligen kravet på angivande av tillgångarnas och skuldernas verkliga respektive, i det förvärvade bolaget, bokförda värden. Denna respondent sa rakt ut att bolaget inte velat skylta med dessa värden.

5.3 Ovilja

Något direkt förändringsmotstånd, och att ovilja att följa de nya kraven därmed skulle härstamma därifrån, har vi inte kunnat skönja. Det kan dock sägas att bolagen överlag haft svårt att se behovet av de nya upplysningskraven.

Många bolag gav uttryck för att upplysningskraven, och då speciellt kravet på att upplysa om

varför immateriella tillgångar ej kan åsättas verkliga värden, är onödiga. Respondenten från

Bolag 3 hävdade att det tydligt märks att standarderna är framtagna av teoretiker som inte vet

hur saker fungerar i realiteten. Detta kan tänkas illustrera den skepsis som ofta förekommer

när nya redovisningsregler tas i bruk. Att bolagen inte lämnat de upplysningar som

standarderna kräver därför att de ansett det onödigt bör i allra högsta grad kunna ses som

ovilja. Respondenterna i Bolag 3 och Bolag 6 tyckte också att efterlevda upplysningskrav ej

skulle ha medfört någon nytta för bolagets intressenter, och därför valde de att tumma lite på efterlevnaden av upplysningskraven.

Ett annat exempel på bolagens ovilja att följa alla upplysningskrav var Bolag 1:s svar att man inte ansett det vara materiellt att upplysa om de bokförda värdena för varje post i ett förvärvat bolag. Vi vet inte exakt vad respondenten menade med just ordvalet ”inte materiellt” (denne svarade inte på vår följdfråga beträffande detta), men vi förutsätter att denne menade irrelevant. Därmed är det troligt att Bolag 1 helt enkelt inte ville ange dessa uppgifter – de ansågs vara onödiga. Respondenten nämnde dock att bolaget i nästa årsredovisning hade för avsikt att ta med denna information, dvs. bolaget var alltså medvetet om att fel begåtts.

5.4 Underskattad tidsåtgång

Ingen av respondenterna sa rakt ut att underskattad tidsåtgång var en anledning till de utelämnade upplysningarna, vilket annars var något som Jan Buisman gav uttryck för i en artikel i Balans år 2006

. Respondenten i Bolag 9 sa dock att de medvetet inte lagt ner speciellt mycket tid på upplysningarna kring förvärven, då bolaget ansåg att de aktuella beloppen var så små i sammanhanget.

Det kan nog ändå misstänkas att flera av de fall där bolagen lämnat knapphändiga upplysningar om faktorer bakom uppkomst av goodwill (första delen av 67 (h) i IFRS 3) hade kunnat undvikas om bolagen tagit sig tid att reflektera över vad bolaget som förvärvare egentligen betalat ett överpris för. Bolag 5 torde vara ett lysande exempel på detta. I årsredovisningen gav bolaget nämligen vaga upplysningar och skrev att goodwill var

”hänförlig till den höga lönsamheten i det förvärvade bolagets samt synergieffekter som förväntas uppstå”. Under intervjun sa dock respondenten att dennes företag betalat ett överpris för att komma åt det förvärvade bolagets marknadsandelar. Detta torde även ha varit känt för de ansvariga när årsredovisningen upprättades, men förmodligen hade de då inte reflekterat över huruvida detta var passande att skriva i årsredovisningen.

48 Buisman, Jan (2006) s. 38

5.5 Höga kostnader

Inte heller höga kostnader uppgavs av någon respondent som en anledning till att upplysningskraven ej följts, men många av de svar vi fått kan ändå antas bottna i bolagens kostnadsmedvetenhet. Bolag 1 angav, som vi nämnt här ovan, att upplysning om fördelningen av de bokförda värdena i det förvärvade bolaget utelämnats, då det inte ansågs materiellt. I ett ovanstående stycke har vi tolkat detta som ovilja att lämna den aktuella upplysningen, men bakgrunden till oviljan kan ju i sin tur ligga i att bolaget ansåg att kostnaderna för att ta fram informationen översteg den nytta som förväntades följa av öppenheten.

Bolag 3 och Bolag 6 menade att upplysningar utelämnats eftersom de ansett att bolagens intressenter ändå inte skulle ha haft någon nytta av de givna upplysningarna. Även i dessa beslut kan tänkas att kostnadsaspekten spelat roll – naturligtvis valde inte bolagen att lägga resurser på att ta fram upplysningar som de inte trodde skulle vara till nytta för någon. Att inget av bolagen i vår studie sagt att efterlevda upplysningskrav skulle ha inneburit högre kostnader än nytta, beror sannolikt på att de bolag vi intervjuat tillhör de större av de svenska noterade bolagen. Jämfört med mindre noterade bolag har stora bjässar generellt sett mer resurser att tillgå när det gäller redovisningsfunktionerna.

Två bolag, Bolag 2 och Bolag 8, gav uttryck för att de inte lämnat utförligare upplysningar eftersom det inte funnits några föredömliga årsredovisningar från tidigare år att ta hjälp av.

Även detta kan antas ha ett samband med kostnaderna – att själv ta fram information om hur man skall gå till väga kräver givetvis mer resurser än om någon annan redan utfört arbetet.

Kostnader med nya redovisningsregler/standarder är ju dock alltid högst det första tillämpningsåret, så nästa år (då bolagen kan titta på varandra och se hur upplysningskraven tillämpats av andra) kommer detta inte i samma utsträckning vara en orsak till att upplysningskrav eventuellt inte efterlevs.

5.6 Sanktionssystemet

Trots att inget av bolagen har angivit sanktioner som anledning till att upplysningskraven ej

följts är det högst troligt att bolagen hade följt kraven på ett bättre sätt om sanktionerna varit

mer kännbara för dem som gör fel. Antagligen hade bolagen då inte i samma utsträckning

angivit att de tyckte vissa upplysningskrav var onödiga att följa. Bolagens egen ovilja att följa

kraven skulle i så fall i högre grad få ge vika för den verkan som utelämnade upplysningskrav skulle ge – dvs. strängare sanktioner och mer kännbara straff.

Det kan även tänkas att bolagen upplever det som godtagbart att utelämna upplysningar när de vet att andra bolag gjort samma sak, och att det accepterats av omgivningen. Enligt det så kallade stämplingsperspektivet har omgivningens reaktioner stor inverkan på huruvida ett regelbrott begås eller ej. Att respondenterna antytt att de inte ansett det vara nödvändigt att lämna viss information, kan tolkas som att bolagen tycker att det är acceptabelt att utelämna upplysningar – i alla fall så länge omgivningen (intressenterna) godtar det.

Så länge sanktionerna ej är påtagligare kommer bolagen troligtvis att göra överväganden mellan huruvida det är viktigare att hålla information om ett visst förvärv hemlig, än att följa upplysningskraven till punkt och pricka och ta med informationen i årsredovisningen – information som då också blir tillgänglig för konkurrenterna. De bolag som angivit konkurrensskäl som anledning för att inte lämna tydligare upplysningar hade förmodligen inte agerat så om de känt sig mer tvungna att följa upplysningskraven. Att det nu är självreglering som råder på området kan ses som om att bolagen tycker att de själva kan bestämma och vara lite av ”herre på täppan”.

Som tidigare nämnt har Jan Buisman hävdat att bolagen lagt ned för lite tid på att ändra sin redovisning till IFRS

. Bolagen kan ha underskattat den tid och kunskap som krävs för att implementera dessa nya standarder, eller så har de helt enkelt inte besvärat sig om att lägga ner så pass mycket tid och energi som krävts – just för att det saknas strängare sanktioner. Om straffen varit mer kännbara hade antagligen inte så många bolag varit ovetande eller misstolkat upplysningskraven.

49 Buisman, Jan (2006) s. 38