• No results found

Arktisk turism och skyddet av isbjörnen

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Arktisk turism och skyddet av isbjörnen"

Copied!
66
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Arktisk turism och skyddet av isbjörnen

En miljörättslig analys av skyddet av Svalbards isbjörnar i en tid av ökad sjöburen turism

Imola Szanto

Juridiska institutionen Examensarbete 30 hp Ämnesinriktning: Miljörätt Vårterminen 2020

Grupphandledare: Anna Christiernsson

(2)
(3)

3

Abstract

One of the main attractions for tourists visiting Svalbard, Norway, are polar bears. The polar bear is a vulnerable species, dependent on sea ice to survive as this is where they hunt, wander and raise their cubs. Ship-based tourism poses a number of threats mainly due to the disturbances caused by the presence of ships, damage of critical habitats and the increasing interactions and deadly conflicts between humans and polar bears. Appropriate and effective legislation based on scientific knowledge of the impacts of ship-based tourism on polar bears is nec-essary to ensure sustainable tourism and environmental protection. Species pro-tection and habitat conservation is not an issue isolated to Svalbard or the polar bears but rather just one part of the pressing global issue concerning loss of bio-diversity, which is one of the greatest threats to humankind.

The Convention on the Conservation of European Wildlife and Natural Hab-itats (Bern Convention) aims to ensure the conservation of wild flora and fauna species and their habitats. At the time of signing, the Norwegian Government excluded Svalbard from the application of the Bern Convention, ensuring that national conservation policies for Svalbard would be promoted. The Svalbard Environmental Protection Act is the main act regulating environmental protec-tion on Svalbard, including both general e principles and specific provisions re-garding species and habitat protection.

(4)
(5)

5

Förkortningar

Art- och habitatdirektivet

Bernkonventionen

CAP CBD

Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter Bernkonvention om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga livsmiljöer

Circumpolar Action Plan

Konvention om biologisk mångfald

EU Europeiska Unionen

EU-domstolen Europeiska Unionens domstol

ICJ Internationella domstolen i Haag

IUCN International Union for Conservation of Nature

NOU Norges Offentliga Utredningar

Prop. Proposition

Ständiga kommittén Bernkonventionens ständiga kommitté Sysselmannen Sysselmannen på Svalbard

VCLT Wienkonventionen om traktaträtten

(6)
(7)

7

Innehåll

Abstract ... 3 Förkortningar ... 5 1 Inledning ... 9 1.1 Bakgrund ... 9 1.2 Syfte ... 13 1.3 Avgränsningar ... 13

1.4 Teoretiska och metodologiska utgångspunkter ... 14

1.5 Disposition ... 16

2 Svalbard ... 17

2.1 Inledning ... 17

2.2 Ögruppen Svalbard ... 17

2.3 Svalbards politiska och rättsliga system ... 19

2.4 Hållbar turism och försiktighetsprincipen ... 20

2.5 Biologisk mångfald på Svalbard ... 23

2.6 Sammanfattande kommentar ... 25

3 Turismrelaterade hot mot isbjörnen ... 27

3.1 Inledning ... 27

3.2 Isbjörnen ... 28

3.3 Mänskliga aktiviteters påverkan på isbjörnen ... 29

3.4 Sjöburen turism ... 32

3.5 Sammanfattande kommentar ... 33

4 Bernkonventionens skydd av isbjörnar ... 35

4.1 Inledning ... 35

4.2 Bernkonventionens innehåll och uppbyggnad ... 35

4.3 Norge och Bernkonventionen ... 38

4.4 Relevanta förbud ... 38

4.4.1 Förbud mot att döda ... 41

4.4.2 Förbud mot att störa ... 42

4.4.3 Förbud mot att skada eller förstöra habitat ... 42

4.5 Bernkonventionens effektivitet ... 43

4.6 Sammanfattande kommentar ... 46

5 Svalbards miljölags skydd av isbjörnar ... 48

5.1 Inledning ... 48

5.2 Svalbards miljölag ... 48

5.2.1 Förbud mot att döda ... 50

5.2.2 Förbud mot att störa ... 52

5.2.3 Förbud mot att skada eller förstöra habitat ... 55

5.3 Sammanfattande kommentar ... 56

6 Analys och slutsatser ... 58

(8)
(9)

9

1 Inledning

Hur kalt och kargt och hårt ett land än är fäster man sig vid det. Ett var säkert: hit skulle jag tillbaka. Lars Normann Sørensen, ur Isbjörnskungen

1.1 Bakgrund

Beläget halvvägs mellan Norge och Nordpolen, mitt i arktiska oceanen, ligger ögruppen Svalbard.1 Den första dokumenterade upptäckten av ögruppen gjordes

år 1596 av holländaren Willem Barentsz.2 Svalbard visade sig tidigt ha ett rikt

artliv som lockade jägare från länder som Holland, Storbritannien och Tyskland. En intensiv valjaktsindustri fick sitt startskott på 1600-talet och fortsatte in på 1700-talet. Än idag återfinns spår från valjaktseran runt om på ögruppen. Allt ifrån fundament från byggnader, benrester från valar och valrossar till människo-gravar finns kvar. Intresset för Svalbard och dess resurser avtog dock inte efter valjaktserans slut. Under början av 1700-talet och fram till mitten av 1800-talet befolkades Svalbard av ryska pomorer som jagade valrossar, renar, fjällrävar och isbjörnar. Runt 1850 avtog de ryska pomorernas jakt på Svalbard och norska in-tressen tog vid. Även norrmännen jagade fjällrävar, fåglar och renar. Den mänsk-liga aktiviteten ökade ständigt runt ögruppen vilket ledde till stora påfrestningar för många populationer av vissa arter, särskilt i takt med att jakttekniker förbätt-rades och effektiviseförbätt-rades. Det är knappast möjligt att tala om den mänskliga aktiviteten på Svalbard och dess påverkan på djurlivet utan att nämna Henry Rudi, en man som senare kom att bli känd som isbjörnskungen. Rudi stod ensamt för att ha dödat 115 isbjörnar under ett av sina mest framgångsrika år och 750 isbjörnar totalt under sina aktiva år.3 Den historiskt intensiva jakten ledde

1 Visit Svalbard, About Svalbard,

https://www.visitsvalbard.com/informasjon-for-besokende/om-svalbard, (2020-04-03).

2 Roberts, Peder & Paglia, Eric., “Science as national belonging: The construction of Svalbard as

a Norwegian space”. Social Studies Of Science, vol. 46/nr. 6, s. 894–911, 2016, s. 896.

(10)

10

slutligen till ett försök att reglera jakten och skydda arten genom upprättandet av ett internationellt isbjörnsavtal år 1973.4

Intresset för Svalbard är stort än idag, även om den mänskliga aktiviteten på ögruppen till viss del ändrat karaktär. Efter utarbetandet av Svalbardtraktaten på 1920-talet gick Svalbard från att vara ingenmansland, terra nullius, till att tillhöra Norge. Svalbardtraktatens första artikel fastställer Norges fulla och totala suve-ränitet över ögruppen. Detta till trots har Svalbards politiska och folkrättsliga ställning, liksom andra nationers rättsliga ställning i förhållande till ögruppen, va-rit föremål för diskussion.5 Svalbardtraktaten tillerkänner rätten för fartyg och

medborgare från de nationer som anslutit sig till traktaten att åtnjuta samma rät-tigheter till exempelvis tillträde, jakt, fiske, gruvbrytning och bedrivande av nä-ringsverksamhet både på land och i territorialhavet. Effekterna av Svalbardtrak-taten är tydliga då medborgare från ett flertal nationer etablerat verksamheter på ögruppen. Till skillnad från förr består Svalbards industrier idag till största del av gruvbrytning, forskning och turism.6

Turismen på Svalbard har ökat kraftigt. Mellan år 2009 och 2018 ökade antalet turoperatörer från 50 till 130 stycken7, något som lett till att den generella

miljö-påverkan på Svalbard ökat.8 År 2019 var antalet registrerade turoperatörer med

aktiviteter på Svalbard 155 stycken.9 Utforskandet av Svalbard är lättillgängligt

för turister då turoperatörer erbjuder en mängd aktiviteter. Expeditionsresor med expeditionsfartyg och segelskutor, snöskoterturer, vandring och hundspann är bara några exempel på aktiviteter som tar med turisten in i den unika arktiska miljön.10 Vad gäller specifikt expeditionsfartyg har denna turistform också ökat.

År 2019 meddelade 76 expeditionsfartyg sina aktiviteter till Sysselmannen. Det ökade utbudet har också lett till fler passagerare. Antalet passagerare ökade med 30 procent på dessa fartyg under året 2019 jämfört med 2018.11

En stor del av de som väljer att besöka Svalbard gör det i hopp om att få se isbjörnen i dess naturliga habitat. Isbjörnen är ett mäktigt djur som bland annat lever på och runt Svalbards öar. Dess latinska namn, Ursus maritimus, skvallrar om

4 Aars, Jon, Andersen, Magnus & Kovacs, Kit, Norsk Polarinstitutt, Isbjørn på Svalbard, 2005,

https://www.sysselmannen.no/contentassets/bcc31d9cbcfa4b7a8c6cc7a7e6101f8f/isbjorn_paa_ svalbard_wfrlh.pdf (2020-02-06), s. 3.

5 Populaervetenskapelig tidsskrift fra Tromsø Museum – Universitetsmuseet, Den evige utopi? Gruvedrift på Svalbard, 2/2016/nr. 310, s. 3.

6 Arctic Council, Norway,

https://arctic-council.org/index.php/en/about-us/member-states/norway (2020-02-06).

7 Sysselmannen på Svalbard, Årsrapport 2018,

https://www.sysselmannen.no/contentassets/5ff31149934d418d940510ce19e70ea0/arsrapport-2018-endelig.pdf (2020-02-10), s. 50.

8 Ibid, s. 15.

9 Sysselmannen på Svalbard, Årsrapport 2019,

https://www.sysselmannen.no/contentassets/a6d67ddc41d04265bb93b2936aa52176/sysselman nen-pa-svalbard---arsrapport-2019--.pdf (2020-05-17), s. 28.

(11)

11

artens koppling till havet. Isbjörnen är nära besläktad med brunbjörnen men har utvecklat unika förmågor som anpassats efter det arktiska livet.12 Trots det ökade

intresset för arktisk turism och nyfikenheten som finns för isbjörnen är det viktigt att komma ihåg att björnen är ett hotat, känsligt och potentiellt livsfarligt djur.13

En av anledningarna till att den mänskliga närvaron i form av turism i områden såsom Svalbard ökar kan förklaras av det så kallade last-chance fenomenet. Detta fenomen innebär att turister söker sig till regioner och ekosystem som undergår drastiska förändring i hopp om att få uppleva de unika miljöerna innan de för-ändras eller försvinner helt och hållet. 14 Världens isbjörnar förknippas idag med

de negativa effekterna av klimatförändringar och har kommit att bli en sorts ikon för last-chance fenomenet och den turism som skapats därav, en uppmärksamhet som inte nödvändigtvis gagnar isbjörnspopulationer världen över och deras ha-bitat. Människan har historiskt sett utgjort ett stort hot mot isbjörnens överlev-nad och fortsätter att göra det än idag. Bland de mest relevanta hoten mot isbjör-nen idag återfinns, förutom klimatförändringar, sjukdomar, dödlighet orsakad av människor, mineral- och energiutvinning, kontaminering och förorening, även sjöfart och turist-relaterade aktiviteter. 15 Vad gäller turistrelaterade aktiviteter kan

en ökad närvaro och aktivitet inom isbjörnens habitat öka sannolikheten för stör-ningar och stress för isbjörnen samt konflikter mellan isbjörn och människa. I takt med att havsisen, som utgör ett kritiskt habitat för isbjörnen, minskar så ökar också sannolikheten för att isbjörnar vandrar på land, något som i sin tur leder till en ökad risk för konfrontationer med människor. Kryssnings- och expedit-ionsturismen bedrivs delvis inom isbjörnarnas habitat. De kumulativa effekterna av fartygstrafik har visat sig medföra negativa konsekvenser i form av habitatska-dor och ändrad användning av habitaten av både isbjörnar och deras byten.16

Rapporter från Sysselmannen på Svalbard, Norges regerings högsta represen-tant på ögruppen, har visat en koppling mellan turism, och särskilt en ökad sådan, och en negativ påverkan på Svalbards isbjörnar. Vintrarna 2018 och 2019 fick Sysselmannen stänga den innersta delen av Tempelfjorden. Detta till följd av en omfattande snöskotertrafik i området där isbjörnar och deras ungar hållit till.17

Sommaren 2018 blev en isbjörn skjuten på Sjuöarna i Nordöstra Svalbards na-turreservat i samband med expeditionsturism,18 en tragisk händelse som påkallade

stor internationell uppmärksamhet. Problemet med dödandet av isbjörnar

12 Aars, Jon, Andersen, Magnus & Kovacs, Kit, Norsk Polarinstitutt, Isbjørn på Svalbard, 2005, s. 3. 13 Ibid, s. 4-6.

14 Lemelin, Harvey, Dawson, Jackie, Stewart, Emma J., Maher, Pat & Lueck, Michael,

“Last-Chance Tourism: The Boom, Doom, and Gloom of Visiting Vanishing Destinations”, Current

Issues in Tourism, vol. 13/no. 5, s. 477-493, 2010, s. 478.

15 Polar Bear Range States, Circumpolar Action Plan: Conservation Strategy for Polar Bears. A product of

the representatives of the parties to the 1973 Agreement on the Conservation of Polar Bears, 2015, s. 31.

(12)

12

kopplade till mänsklig närvaro är dock ingen nyhet. Enligt statistik uppgick anta-let dödade isbjörnar på Svalbard till 24 stycken mellan åren 1998 och 2005, och antalet skadeskjutna isbjörnar under samma period uppgick till två stycken. I fem av fallen var turister inblandade i dödsskjutningarna, bosatta var involverade i sju av fallen, forskare i tre och resterande del stod Sysselmannen för.19

Ett flertal studier har även gjorts på isbjörnens respons på störningar i form av bland annat snöskotertrafik där resultaten visat att individers beteenden, sär-skilt honor med ungar, påverkas och kan leda till att vissa områden undviks.20

Fysiologiska reaktioner av störningar hos isbjörnar har också påvisats. Exempel-vis kan isbjörnar få problem med temperaturregleringen i kroppen och förbruka energireserver i stressade situationer som uppkommer till följd av mänsklig akti-vitet.21

Den ökande turismen på Svalbard leder till en naturlig ökning av den mänsk-liga närvaron i en del av världen som har ett mycket värdefullt och känsligt djur- och naturliv. De hot som följer av en ökad mänsklig närvaro bör förstås i ett större perspektiv där hot mot arter också hotar den biologiska mångfalden, något som i sin tur utgör ett hot mot mänskligheten och det övergripande målet om hållbar utveckling på jorden.22 Av det nu nämnda kan en existerande konflikt

mellan intresset att bedriva turism på Svalbard och intresset av att skydda isbjör-nar utläsas. Turism kan bedrivas på ett hållbart sätt som tar hänsyn till naturen, i vart fall om turismen regleras väl.23 För att skapa en lagstiftning som ämnar

skydda arter och habitat krävs det att en sådan utarbetas i ljuset av de negativa effekter som isbjörnarna kan komma att utsättas för, särskilt i takt med den ökande sjöburna turismens framfart. Idag finns både internationella och nation-ella regelverk och internationnation-ella miljörättsliga principer, såsom försiktighetsprin-cipen, på plats för att skydda isbjörnar. Europarådets konvention om skydd av europeiska växt- och djurarter samt deras naturliga livsmiljöer (Bernkonvent-ionen) har som övergripande målsättning att bevara arter och habitat. Konvent-ionen innehåller bland annat bestämmelser om lagstiftnings- och administrativa åtgärder som staterna är skyldiga att implementera nationellt. Svalbard omfattas inte av Bernkonventionen trots att Norge ratificerat konventionen. Detta är ett resultat av det undantag som gjordes av Norges regering vid signering av Bern-konventionen där Norge anförde att Svalbard skulle undantas från

19 Sysselmannen på Svalbard, Isbjørn avlivet på Svalbard 1998-2005, 2006,

https://www.sysselmannen.no/contentassets/52596bb3879046b28ab6e464f2154d01/isbjorn_ny _vmhir-1.pdf (2020-02-08), s. 4.

20 Andersen, Magnus & Aars, Jon. ”Short-Term Behavioural Response of Polar Bears (Ursus

Maritimus) to Snowmobile Disturbance”, Polar Biology, vol. 31/no. 4, s. 501-507, 2008, s. 504.

21 Øritsland, Nils A., “Temperature Regulation of the Polar Bear (Thalarctos

Maritimus)”, Comparative Biochemistry and Physiology, vol. 37/no. 2, s. 225-233, 1970.

22 Jóhannsdóttir, Aðalheiður, Cresswell, Ian, & Bridgewater, Peter. “The Current Framework for

International Governance of Biodiversity: Is it Doing More Harm than Good?”, Review of

(13)

13

konventionens tillämpningsområde och att nationell politik skulle utarbetas för att ge arter och habitat ett likvärdigt skydd. Vad gäller miljöskydd regleras dessa frågor istället genom Svalbards miljölag (lov 2001-06-15-79). 24

1.2 Syfte

Arbetets övergripande syfte är att utröna om skyddet av Svalbards isbjörnar skulle stärkas av Bernkonventionens tillämpning. Inom det övergripande syftet ämnar arbetet undersöka och analysera hur en ändamålsenlig lagstiftning skulle kunna utformas för att skydda isbjörnsbeståndet på Svalbard i förhållande till de hot som den sjöburna turismen medför.

1.3 Avgränsningar

Ett antal rättsliga dokument, som i och för sig faller inom arbetets syfte, har valts bort till följd av arbetets omfattning, utformning och huvudsakliga fokusområde. Konventionen om biologisk mångfald (CBD) är ett rättsligt dokument som har betydelse för skydd och bevarande av arter såsom isbjörnen men som avgränsats bort på grund av dess vagt formulerade skyddsbestämmelser. Bonnkonvent-ionen, som syftar till skyddet av migrerande arter, kommer inte att behandlas trots att isbjörnen är en sådan migrerande art som omfattas av konventionen. Anledningen till detta är att arbetet inte undersöker isbjörnens migrerande bete-enden eller turismrelaterade effekter på isbjörnars migrationsbetebete-enden. Vidare har arbetet avgränsats till att enbart analysera Svalbards miljölag. Andra lagar och förordningar som i och för sig innehåller bestämmelser som berör Svalbards is-björnar, men som huvudsakligen reglerar andra områden, har valts bort. Anled-ningen till detta är dels arbetets begränsade omfattning men även utformAnled-ningen av regelverken. Exempelvis har förordningen om turism på Svalbard och förord-ningar om naturskyddsområden avgränsats bort då dessa till stor del hänvisar till bestämmelserna i andra lagar såsom Svalbards miljölag. Inom arbetets ämnesom-råde finns material att hämta från ett stor antal organ, arbetsgrupper och organi-sationer. Många av dessa har valts bort till följd av arbetets inriktning och be-gränsade omfattning.

(14)

14

1.4 Teoretiska och metodologiska utgångspunkter

Gemensamt för alla miljöproblem är att det finns en koppling till den yttre verk-ligheten som vi människor lever i och av vilken vi är beroende. Världssamfundet har antagit en överordnad inriktning på hållbar utveckling för att tillse att fram-tida generation har goda förutsättningar. Denna idé och inriktning har mer och mer funnit sin väg in i de nationella rättsordningarna världen över. Då miljörät-tens problematisering relaterar till naturen, biosfären och förhållandet mellan mänsklighet och natur krävs förståelse för naturen och dess reaktioner. Enbart genom sådan relatering kan vi förstå vad människan kan göra utan att motverka de miljömål som utvecklats.25

Arbetets ämne och syfte har krävt ett tvärvetenskapligt förhållningssätt. Ar-betet går över den rent rättsvetenskapliga disciplingränsen till att även omfatta naturvetenskap med dess teorier, begrepp och förklaringsmodeller.26 För det

ak-tuella ämnet och problemet har den miljörättsliga metoden använts, vilken även inkluderar en rättsdogmatisk analys. Motivet bakom valet av en miljörättslig me-tod är det faktum att arbetet har sin utgångspunkt i ett problem som finns utanför rätten, närmare bestämt i naturen. Att använda en miljörättslig metod innebär först och främst att miljöproblematiken bestämmer forskningsområdet. Vidare innebär metoden även att frågor hämtas utanför rätten själv, i områden som hu-vudsakligen är föremål för annan vetenskap än rättsvetenskap. Ytterligare en vik-tigt aspekt av den miljörättsliga metoden är att frågor ställs angående hur rätten kan utvecklas och utformas för att uppkomna miljöfrågor ska förstås och lösas.27

Arbetet anlägger både ett externt och ett internt perspektiv på det identifierade problemet. Det externa perspektivet utgörs av det faktiska problem som finns i naturen och behöver anläggas för att kunna relatera omständigheter i naturen till möjligheterna att uppnå miljölagstiftningsmål. Isbjörnsbeståndet och dess habitat på Svalbard kan hotas av mänsklig aktivitet. Dessa omständigheter behöver för-stås för att i ett senare skede studera den rättsliga regleringen. Genom det externa perspektivet fördjupas analysen kring isbjörnsbeståndet, vad populationen behö-ver för att öbehö-verleva och hur människan inbehö-verkar på isbjörnens naturliga tillstånd. För ett miljörättsvetenskapligt arbete krävs också ett internt perspektiv där ana-lysen har sin utgångspunkt i rätten. Rätten anger att biologisk mångfald, vilket inkluderar arter och deras habitat, ska bevaras och skyddas genom internationella konventioner och nationell lagstiftning. För den miljörättsliga rättsvetaren är det lämpligt att kombinera ett externt och internt perspektiv på detta vis då naturen, i detta fall isbjörnar och deras habitat, inte kan göras till adressater för lagstifta-rens krav. Naturen reagerar enbart på fysiska förlopp såsom mänsklig aktivitet

25 Gräns, Minna och Westerlund, Staffan. Interaktiv Rättsvetenskap – En Antologi. Uppsala: Uppsala

Universitet, 2006, s. 182.

26 Nääv, Maria och Zamboni, Mauro. Juridisk Metodlära. 2 uppl. Lund: Studentlitteratur, 2018, s.

437.

(15)

15

och störningar i form av turism och trafik.28 Detta ger upphov till ett bredare,

tvärvetenskapligt, förhållningssätt som balanserar naturen och rätten på ett sätt som är väl förankrat i naturens verkliga tillstånd. Den rättsdogmatiska analysen är, som nämnts ovan, en del av den miljörättsliga metoden och dess interna per-spektiv.

Rent konkret är metoden uppdelad i tre steg. I det första steget identifieras vilka hot kopplade till den sjöburna turismen som finns mot isbjörnens överlev-nad på Svalbard. Här beskrivs isbjörnen som art, dess sårbarhet, samt hur effek-terna av turismen, och särskilt den sjöburna turismen, kan påverka isbjörnen och dess habitat. Det andra steget utgörs av en identifiering och tolkning av de rätts-liga funktioner som kan motverka de hot som identifierats i första fasen. Detta inkluderar en undersökning av det skydd som arter, såsom isbjörnen, kan erbju-das enligt existerande internationell rätt. För detta arbete har Bernkonventionen om skydd av europeiska vilda djur och växt samt deras naturliga livsmiljö valts ut som grund för de rättsliga kraven. I konventionen uppställs ett antal skyldigheter som åläggs de anslutna staterna. Den sjöburna turismen kan kopplas till dödande av isbjörnar, störningar av isbjörnar och förstörelse av isbjörnarnas habitat. Där-med har skyddsåtgärderna som behandlar förbud att avsiktligen döda djur, för-bud mot att störa djur och förför-bud mot att förstöra habitat valts ut. Detta steg inkluderar även tolkningar av begrepp och bestämmelser samt en analys av kon-ventionens effektivitet och faktiska genomslag. I det tredje steget analyseras den nationella lagstiftningen i form av Svalbards miljölag. Detta steg syftar till att finna om den norska lagstiftningen innehåller de funktioner som identifierats i Bernkonventionen. De tre stegen ligger vidare till grund för den analys som görs av möjligheten att stärka skyddet för Svalbards isbjörnar genom Bernkonvent-ionen.

Då den miljörättsliga metoden kräver ett externt perspektiv på rätten, betyder detta att information om relevanta miljöproblem behöver sökas i naturvetenskap-liga källor. De naturvetenskapnaturvetenskap-liga källorna utgör inte rättskällor men är nödvän-diga att använda för att göra bedömningar av särskilda rättsregler i förhållande till naturgivna omständigheter.29 Dessa naturvetenskapliga källor måste tolkas

och analyseras, en uppgift som ligger utanför rättsvetarens normala kunskapsom-råde. Därmed föreligger risk för felaktiga tolkningar och svårigheter i processen för urval av material. Ett sätt att i förväg minimera dessa risker är att söka och använda material som redan återfinns i relevant litteratur, avhandlingar och andra officiella dokument. På så vis har materialet redan genomgått en urvalsprocess och eventuella kunskapsluckor kan därmed avhjälpas. Det är viktigt att notera att vissa naturvetenskapliga förutsättningar kan vara okända även för en naturvetare på området. Exempelvis är det även för isbjörnsforskare svårt att fastställa alla

28 Forsberg, Maria, Skogen som livsmiljö: En rättsvetenskaplig studie om skyddet för biologisk mångfald,

Diss. Uppsala Universitet, 2012, s. 37.

(16)

16

faktorer som påverkar isbjörnen eller vilka effekter vissa aktiviteter har. Likaså är det svårt att fastställa alla de funktioner som krävs för att isbjörnens överlevnad ska skyddas. Detta är inte heller uppsatsens syfte.

1.5 Disposition

Arbetets struktur följer i stora drag de steg som formulerats i avsnitt 1.4. I kapitel 2 förses läsaren med en beskrivning av ögruppen Svalbards historia och de in-tressen och aktiviteter som historiskt sett dominerat på ögruppen. Vidare kom-mer Svalbardtraktaten att behandlas med en presentation av dess uppkomst och innehåll. Detta ämnar ge läsaren en förståelse för den unika politiska och rättsliga situation som karakteriserar Svalbard, något som även underlättar förståelsen för den lagstiftning som är tillämplig. En sådan genomgång har ansetts nödvändig för att vidare förstå arbetets ämne och frågeställningar. Kapitlet tar också upp begreppen hållbar turism, försiktighetsprincipens betydelse och biologisk mång-fald samt en kort redogörelse av Svalbards naturskyddsområden med särskilt fo-kus på de områden som är av störst vikt för isbjörnarna.

Då arbetets huvudobjekt är Svalbards isbjörnar behöver läsaren förses med en inledande beskrivning av arten. I kapitel 3 presenteras isbjörnen såsom art och de största hot mot isbjörnsbeståndet som identifierats. Fokus har fästs vid de hot som varit relevanta för uppsatsens ämne, sjöburen turism. Förhoppningen är att detta ger läsaren insikt i den rådande situationen på Svalbard vad gäller den sjö-burna turismens påverkan på isbjörnen, något som underlättar förståelsen för arbetets följande delar. Kapitel 4 behandlar de rättsliga skyddsfunktioner som återfinns i Bernkonventionen samt konventionens funktion, effektivitet och tolk-ningen av särskilt relevanta begrepp. I kapitlet görs en analys av de rättsliga krav som finns i konventionen och hur dessa relaterar till de hot mot isbjörnen som identifierats i kapitel 3. I kapitel 5 analyseras bestämmelserna i Svalbards miljölag. Kapitlet syftar till att jämföra Svalbards miljölag med de krav som funnits såsom kritiska för isbjörnsbeståndets överlevnad och bevarandet av isbjörnens habitat i Bernkonventionen.

(17)

17

2 Svalbard

2.1 Inledning

Syftet med kapitlet är att ge en överblick över Svalbard såsom geografiskt om-råde, dess status och rättsliga styrning både generellt och vad gäller biologisk mångfald och naturskyddsområden. Därför ges en kort fördjupning i Svalbards historia med det historiska intresset för ögruppen och dess resurser samt hur Svalbard gick från terra nullius till att tillhöra Norge genom Svalbardtraktaten. Detta ämnar ge läsare en inblick i ett av världens nordligaste område där männi-skor, såväl historiskt som idag, varit närvarande och aktiva. Vidare behandlas Svalbard politiska och rättsliga status idag med en närmare beskrivning av inne-hållet och betydelsen av Svalbardtraktaten jämte den norska lagstiftningen som är tillämplig på Svalbard samt Sysselmannens styre och roll på ögruppen. Läsaren introduceras också för ämnet hållbarhet med fokus på hållbar turism, biologisk mångfald och hur naturskyddsområden kan användas för att bevara den biolo-giska mångfalden. Vidare presenteras också de naturskyddsområden som är av störst vikt för isbjörnen på Svalbard samt det ansvar som Sysselmannen har i egenskap av förvaltningsmyndighet på miljöområdet. Kapitlet anlägger ett ex-ternt perspektiv i de delar som har en mer beskrivande karaktär angående Sval-bard och dess natur, medan det interna perspektivet utgörs av den rättsliga regle-ring som finns på området. Förhoppningen är att dessa två perspektiv ska kom-plettera varandra för att skapa förståelse för ämnet och arbetets problem i sin helhet.

2.2 Ögruppen Svalbard

Svalbard är beläget i Barents hav, ca 900 kilometer norr om Norges nordligaste spets.30 Ögruppen består av fyra huvudöar och en kringliggande skärgård som

ligger mellan latitud 74° och 81° nord och longitud 10° och 35° ost.31 På dessa

höga latituder återfinns världens nordligaste permanenta bosättning, nämligen

30 Wråkberg, Urban, “Nature Conservationism and the Arctic Commons of Spitsbergen 1900–

1920”, Acta Borealia, vol. 23/nr. 1, s. 1-23. 2006, s. 3.

(18)

18

staden Longyearbyen med ca 2500 invånare.32 Någon ursprungsbefolkning har

aldrig funnits på Svalbard. Den första dokumenterade upptäckten gjordes 1595. Upptäckten av Svalbard och dess naturresurser i form av det rika djurlivet var startskottet för sekellånga, intensiva jaktperioder av industriell karaktär. Spetsber-gen33 befolkades snabbt av både holländare, ryssar, britter, svenskar och norrmän

som alla fann goda jakt- och exploateringsmöjligheter i området. Under slutet av 1800-talet började bemedlade människor intressera sig för den arktiska miljö som Svalbard bjöd på. Samtidigt växte också intresset för möjligheterna av kolbryt-ning och år 1905 öppnade det brittiska företaget The Spitsbergen Coal and Tra-ding Company Ltd den första kolgruvan som var i drift året om.34

En av anledningarna till att människor kunde resa till Svalbard för exploatering av naturresurser var det faktum att Svalbard fram till början av 1900-talet inte tillhörde någon stat. Ögruppen var terra nullius. Den intensiva mänskliga aktivi-teten och närvaron på Svalbard ledde så småningom till en kraftig minskning av vissa djurarter. Bland annat upptäcktes under början av 1900-talet en minskning av grönlandsvalar, isbjörnar och renar i fjordar, vikar och på land på Spetsbergens västra sida.35 Ett problem hade nu växt fram, där framtiden för staters

exploate-ring av Svalbards resurser ifrågasattes. Detta ledde till att Norges regeexploate-ring 1908 tog initiativ till att försöka hitta en lösning tillsammans med Ryssland och Sverige. Då Norge var närmast ögruppen geografiskt, och eftersom Norge under denna period hade flest aktiva invånare på Svalbard som sysslade med jakt- och gruvin-dustri, ansåg de sig ha rätt till suveränitet över ögruppen. Norges motparter under de första förhandlingarna motsatte sig förslaget. Istället bereddes ett förslag om införandet av en internationell kommission. Denna kommission skulle utse en guvernör (Juge de Paix) vars positionen skulle roteras var sjätte år mellan repre-sentanter från de stater som signerade överenskommelsen. Vidare skulle en in-ternationell polis upprättas för ögruppen. Förslaget innehöll även bestämmelser om att medborgare från de stater som signerat överenskommelsen skulle omfat-tas av sin egen stats jurisdiktion och dess lagar. Undantag skulle göras för sådant som gällde djurliv och naturskydd, för vilka regler skulle följa av särskilda direk-tiv. Förslaget innehöll en likabehandlingsprincip som gav alla signerande staters medborgare lika rätt att exploatera naturresurser. Samarbetet verkade av allt att

32 Sysselmannen på Svalbard, Informasjon til utenlandske statsborgere i Longyearbyen,

https://www.sys- selmannen.no/contentassets/7fe72a4c59a14a84b18e0eb08e657f51/norsk-informasjon-til-uten-landske-statsborgere.pdf (2020-02-08), s. 2.

33 Det ursprungligen namnet för ögruppen var Spetsbergen, vilket också är namnet på ögruppens

största ö. Idag förekommer båda benämningarna synonymt i litteratur och i dagligt tal. I detta arbete används Spetsbergen för att benämna den största ön, medan Svalbard används för att be-nämna hela ögruppen.

34 Wråkberg, Urban, Nature Conservationism and the Arctic Commons of Spitsbergen 1900-1920, 2006, s.

3-4.

(19)

19

döma som lovande och staterna möttes igen år 1910, 1912 och 1914. I samband med att första världskriget bröt ut fick samarbetet dock ett tämligen abrupt slut.36

Efter första världskrigets slut etablerades Spetsbergskommissionen 1919 i samband med fredsförhandlingarna i Paris. Kommissionen utvecklade en traktat som gav Norge full suveränitet över Svalbard, dock med rätt för alla signerande staters medborgare att fortsätta med ekonomisk aktivitet på ögruppen. Syftet bakom traktaten var att bibehålla och försäkra sig om en fredlig användning av Svalbard. Det upprättades förbud mot etablering av militära baser och andra be-fästningar för krigsändamål. Svalbardtraktaten signerades den 9 februari 1920, trädde ikraft den 14 augusti 192537, och erkände full och absolut norsk suveränitet

över ögruppen. 38 Traktaten var den första juridiskt bindande överenskommelsen

som direkt berörde Arktis.39 Idag har ett 40-tal stater anslutit sig till traktaten.40

2.3 Svalbards politiska och rättsliga system

För att skapa förståelse för den rådande rättsliga styrningen av Svalbard krävs en beskrivning av systemets utformning och uppbyggnad. Funktionen och innebör-den av Svalbardtraktaten är viktig att klargöra för att vidare förstå hur det rättsliga systemet fungerar idag. Som nämnts i avsnittet ovan har Norge, i och med Sval-bardtraktatens artikel 1, full och total suveränitet över Svalbard, inklusive Bjørnøya och alla öar mellan 10° och 35° ost och 74° och 81° nord. Medborgare och fartyg från de stater som anslutit sig till traktaten åtnjuter dock, enligt artikel 2.1 Svalbardtraktaten, lika rättigheter som Norges egna medborgare. Dessa rät-tigheter inkluderar lika rätt till fiske och jakt inom det område som preciserats i artikel 1 samt det tillhörande territorialhavet. Enligt artikel 2.2 Svalbardtraktaten innebär den norska suveräniteten en förbehållen rättighet för Norge att utforma och fastställa passande förhållningsregler för att säkra bevarandet, och om nöd-vändigt, återställandet av djur- och växtliv inom Svalbardsområdet och dess till-hörande territorialhav. Dessa förhållningsregler ska dock tillämpas lika på alla de höga avtalsslutande parterna. Några undantag, privilegier eller förmåner, direkt eller indirekt, till fördel får någon av parterna får inte förekomma. Medborgare

36 Ibid, s. 7-8.

37 Numminen, Lotta, “A History and Functioning of the Spitsbergen Treaty”, in The Spitsbergen Treaty: Multilateral Governance in the Arctic, ed. Wallis, Diana & Arnold, Stewart, Helsinki: Arctic Pa-pers, vol. 1, 2011, s. 8.

38 Nagy, Jenö. “Oil exploration in Spitsbergen”. Polar Record, vol. 12/ nr. 81, s. 703-708, 1965, s.

703.

39 Numminen, Lotta, The Spitsbergen Treaty, Multilateral Governance in the Arctic, 2011, s. 9-10. 40 Nederländerna, Storbritannien, Danmark, USA, Italien, Frankrike, Sverige, Norge, Japan,

(20)

20

från de stater som anslutit sig ska även ha lika rätt till åtkomst och uppehälle till Svalbards vatten, fjordar och hamnar, oavsett vilket syfte sådan åtkomst eller up-pehälle har. Dock föreskrivs att medborgare enbart åtnjuter rättigheter att obe-hindrat bedriva all slags maritim-, industri-, gruv- och handelsverksamhet på samma villkor som norska medborgare i de fall de görs i enlighet med lokala lagar och förordningar, se artikel 3.1 Svalbardtraktaten. Vidare har alla medborgare från anslutna stater lika rättigheter gällande äganderätter, mineralrättigheter in-räknat, enligt artikel 7 Svalbardtraktaten. Artikel 8 i Svalbardtraktaten stadgar att alla skatter och avgifter som tas ut, både av enskilda och företag, ska endast vara till förmån för Svalbard och får endast tas ut i den utsträckning som deras syfte kräver.

Den norska lagstiftningen som gäller på Svalbard inkluderar bland annat Sval-bardlagen, Svalbards miljölag, och särskilda förordningar om turism och skydd för naturreservat och nationalparker. Trots Norges suveränitet över ögruppen är lagstiftningssystemet kring Svalbard även präglat av ett stort antal internationella regelverk. Norge är anslutna till ett antal internationella konventioner och reg-ionala överenskommelser som gäller för Svalbard, däribland CBD, 1973 års is-björnsavtal och Polarkoden. Bernkonventionen om skydd för europeiska vilda djur och växter samt deras habitat har ratificerats av Norge som dock undantog Svalbard med en förklaring om att utarbeta nationell lagstiftning som korrespon-derar med konventionens mål och bestämmelser.41

Det överordnade ansvaret för miljöförvaltningen på Svalbard tillfaller Miljö-skyddsdepartementet som har bland annat Norska Polarinstitutet, Riksantikva-rien och Sysselmannen på Svalbard till sin hjälp.42 Norge utövar främst sin

suve-ränitet över Svalbard genom Svalbards guvernör, Sysselmannen. Sysselmannen utses av kungen och är den norska regeringens högsta representant på ögruppen, administrativt underställd Justitie- och beredskapsdepartementet. Sysselmannen iklär sig ett stort antal roller, bland annat rollen som landshövding, polischef, notarius publicus, räddningstjänst och regional miljöskyddsmyndighet med an-svar för bland annat tillsyn över regelverkens efterlevnad.43

2.4 Hållbar turism och försiktighetsprincipen

Begreppet hållbarhet tillskrivs ofta en bred innebörd men består av ett stort antal komponenter och tillämpas inom många områden. Hållbar turism har definierats som turism som tar full hänsyn till dess nuvarande och framtida ekonomiska, sociala och miljömässiga effekter, som tillgodoser besökarnas behov, industrin,

41 Norsk handlingsplan for isbjørn, Miljødirektoratet, 2013, s. 49. 42 NOU 1999:21 Lov om miljøvern på Svalbard, s. 46.

43 Sysselmannen på Svalbard, Om sysselmannen, https://www.sysselmannen.no/om-sysselmannen/

(21)

21

miljön och värdsamhällen.44 De flesta andra definitioner som finns avseende

be-greppet hållbar turism inkluderar nyckelorden ekonomi, ekologi och samhälle. Dessa tre begrepp ger uttryck för ekonomiska mål, ekologiska mål och sociala mål. För arbetets ämne är ekologiska mål relevanta och kan beskrivas som beva-randet av naturresurser som behövs av turismsektorn och minskningen av farliga utsläpp skapade av turismsektorn.45

Expeditionsturismen har växt kraftigt de senaste åren och blivit en populär form av turism i Arktis. Sådan sjöburen expeditionsturism karakteriseras av att vara centrerad kring naturen och naturens resurser i en isolerad och avlägsen miljö men leder också till negativa effekter på den känsliga miljön och dess be-ståndsdelar. Några av de största negativa effekterna av turismen generellt anses vara föroreningar och buller från fartyg samt marknedbrytningar vid vandringar på land. Turismens kumulativa påverkan minskar hållbarheten på turistplatser, något som i sin tur leder till att platserna kan förlora sin attraktionskraft.46

Svalbard har kommit att bli en av de mest besökta destinationerna för expe-ditionsturister i Arktis. Detta kan delvis förklaras av ögruppens lättillgänglighet och väl utvecklade infrastruktur, men också de vilda djur- och växtarterna och de slående landskapen som erbjuds.47 En möjlig förklaring till att turismen ökar i

arktiska områden är last-chance fenomenet som presenterats i inledningskapitlet. För många turister är målet med resan att uppleva regioner och ekosystem som genomgår drastiska förändringar i hopp om att få uppleva de unika miljöerna innan de förändras eller försvinner.48

Att skapa och bedriva hållbar turism är en utmaning, särskilt i en sådan unik och känslig miljö som Arktis består av. För att uppnå turism av god kvalitet krävs det att användningen av turistplatser sker på ett hållbart sätt. Vissa anser att en-kom statlig reglering för att säkerställa miljökvaliteten av turism inte räcker och att det därutöver krävs engagemang från exempelvis turoperatörer.49 På Svalbard

regleras bland annat sjöburen turism och principer om miljöskydd genom Sval-bardtraktaten, nationella regelverk såsom Svalbards miljölag och generella inter-nationella ramverk för sjöfart samt självreglerande riktlinjer.50

44 United Nations World Tourism Organization, Sustainable Development,

https://www.un-wto.org/sustainable-development (2020-04-01).

45 Kapera, Izabela, “Sustainable tourism development efforts by local governments in Poland”. Sustainable Cities and Society, vol. 40, s. 581-588, 2018, s. 582.

46 Bystrowska, Marta, Wigger, Karin & Liggett, Daniela, “The Use of Information and

Communication Technology (ICT) in Managing High Arctic Tourism Sites: A Collective Action Perspective”. Resources, vol. 6/no. 3, s. 1-18, 2017, s. 2.

47 Ibid, s. 7.

(22)

22

En viktig princip som styr möjligheten att bedriva och besluta om aktiviteter såsom turism på Svalbard är försiktighetsprincipen, en princip som är central för Norges hantering av bland annat biologisk mångfald och skyddade områden.51

Försiktighetsprincipen anses vara en etablerad internationell miljörättslig prin-cip52 som kommer till uttryck i ett stort antal multi- och bilaterala

överenskom-melser, avgöranden från internationella domstolar och tribunaler och som har kommit att få starkt fäste i nationell lagstiftning.53 Den kanske mest kända

for-muleringen av försiktighetsprincipen återfinns i Riodeklarationens princip 15. Enligt principen ska försiktighetsprincipen tillämpas så långt möjligt, med hänsyn tagen till staternas möjligheter, för att skydda miljön. Vidare stadgas att i det fall hot om allvarlig eller oåterkallelig skada föreligger, får inte avsaknaden av veten-skaplig bevisning användas som ursäkt för att skjuta upp kostnadseffektiva åtgär-der för att förhindra miljöförstöring. Försiktighetsprincipen ska, enligt Zetter-berg, tolkas som att det ska finnas tillräcklig vetenskaplig osäkerhet huruvida det föreligger en risk och inte som att det finns tillräckliga vetenskapliga bevis för att det föreligger en risk.54 Vid utformning av exempelvis lagstiftning är det därmed

viktigt att ta försiktighetsprincipen i beaktande, särskilt i sådana fall då vetenskap-lig osäkerhet om risken råder. Detta har formulerats som att vissa mänskvetenskap-liga ak-tiviteter kan regleras eller förbjudas för säkerhets skull.55

Det faktum att principen etablerats på den internationella arenan talar för att försiktighetsprincipen tagit steget längre från att enbart betraktas som en inter-nationell miljörättslig princip till att även anta formen som interinter-nationell sedva-nerätt.56 Detta ger uttryck för opinio juris som dock bara är en del av vad som krävs

för att en princip ska få status som internationell sedvanerätt. Vidare krävs också att stater, dock inte alla, generellt accepterar principen och att den existerat under en viss tid.57 Försiktighetsprincipens status såsom internationell sedvanerätt är

omdiskuterad och kritiker framför att principen är alltför vag och att den inte lyckas uppnå mer än teoretisk strävan.58 Oavsett om försiktighetsprincipen ska

betraktas såsom en internationell miljörättslig princip eller som internationell sed-vanerätt står det klart att principen har tagits in i ett stort antal rättsdokument och domstolsavgöranden både nationellt och internationellt.

51 Hagen, Dagmar, Vistad, Odd I., Eide, Nina, Flyen, Anne & Fangel, Kristin, “Managing Visitor

Sites in Svalbard: From a Precautionary Approach Towards Knowledge-Based Management”, Polar Research, vol. 31/no. 1, 2012, s. 1.

52 Zetterberg, Charlotta, Giftfri miljö och rättsutvecklingen på kemikalieområdet, Uppsala Universitet,

2014, s. 15.

53 Pedersen, Ole W. “From Abundance to Indeterminacy: The Precautionary Principle and its

Two Camps of Custom”, Transnational Environmental Law, vol. 3/no. 2, s. 323-339, 2014, s. 324.

54 Zetterberg, Charlotta, Giftfri miljö och rättsutvecklingen på kemikalieområdet, 2014, s. 21. 55 Hagen, Dagmar, Vistad, Odd I., Eide, Nina, Flyen, Anne & Fangel, Kristin, Managing Visitor Sites in Svalbard: From a Precautionary Approach Towards Knowledge-Based Management, 2012, s. 1. 56 Pedersen, Ole W., From Abundance to Indeterminacy: The Precaution Principle and its Two Camps of Custom, 2015, s. 324.

(23)

23

Försiktighetsprincipens betydelse kan därmed inte förringas och bör inkorpore-ras i alla beslut som rör mänskliga aktiviteter och de effekter som aktiviteterna kan ha på den biologiska mångfalden, miljön och alla dess beståndsdelar. Bristen på vetenskapliga bevis angående effekter av en särskild aktivitet får inte ligga till grund för beslut om att bevilja sådan aktivitet.

2.5 Biologisk mångfald på Svalbard

Den biologiska mångfalden är en viktig del av alla ekosystem, inte bara för den sårbara miljön som utgör Svalbard. Den internationella rätten på området biolo-gisk mångfald har genomgått en snabb utveckling de senaste åren. Nya mål, stra-tegier, program och teorier växer ständigt fram. Trots dessa framsteg minskar den biologiska mångfalden i världen, något som påverkar den hållbara utveckl-ingen negativt. Mänskliga aktiviteter världen över har resulterat i förändringar och förluster av den biologiska mångfalden, vilket i sin tur gjort att många eko-system nu står inför stora hot. Det är lätt att diskussionen om problematiken kring den biologiska mångfalden överskuggas av de större hoten som klimatför-ändringarna medför. Det är dock viktigt att ha i åtanke att för att livet på jorden ska fortgå så krävs åtgärder för att både minska klimatförändringarna och för att bevara och skydda den biologiska mångfalden. De två fenomenen är samman-länkade och behöver behandlas som faktorer i ett större perspektiv. 59

Internationella miljöpolitiska mål har utarbetats inom ramen för konvent-ionen om biologisk mångfald och antagits som ett steg i arbetet mot en hållbar utveckling. År 2002 antogs det första målet om att minska förlusten av biologisk mångfald under Förenta Nationernas (FN) konferens om hållbar utveckling i Jo-hannesburg. Målet var att nå en hållbar utveckling år 2010. Försöket misslyckades men ledde till att nya miljöpolitiska mål antogs under den tionde partskonferen-sen till konventionen i Nagoya, Japan med den nya målåret 2020.60 De nya

mil-jöpolitiska målen innehåller fem strategiska mål som i sin tur består av 20 stycken delmål, de så kallade Aichi Biodiversity Targets. Av de fem strategiska målen handlar det första om att ta itu med de bakomliggande orsakerna till förlust av den biologiska mångfalden genom att den biologiska mångfalden integreras i sta-ternas regeringar och i samhället i stort. Det andra målet riktar sig mot en minsk-ning av det direkta trycket på biologisk mångfald och främjandet av hållbar an-vändning. Det tredje strategiska målet är en förbättrad status för den biologiska mångfalden genom skydd av ekosystem, arter och genetisk mångfald. Det fjärde målet handlar om att förbättra fördelarna för alla från biologisk mångfald och

59 Jóhannsdóttir, Aðalheiður, Cresswell, Ian & Bridgewater, Peter, The Current Framework for Inter-national Governance of Biodiversity: Is it Doing More Harm than Good?, 2010, s. 139-140.

60 COP 10 Decision X/2 annex, Strategic Plan for Biodiversity 2011–2020 and the Aichi

(24)

24

ekosystemen. Det femte och slutliga målet är att förbättra implementeringen av konventionens bestämmelser genom deltagande, planering, kunskapshantering och kapacitetsuppbyggnad.61

Svalbards natur är unik och förutsättningarna för den biologiska mångfalden är speciella. Ögruppens landområden är täckta av permafrost året om. Enbart den översta metern av jordlagret tinas upp under sommarhalvåret. Växtlivet präglas av en kort växtsäsong, låga temperaturer, nederbörd och näringsfattig jord. Vegetation täcker endast 6–7% av Svalbards landområden. De flesta av Svalbards vilda djur får sin näring från det kringliggande Barentshavet. Hit ström-mar en blandning av kallt och varmt vatten med Golfströmmen. I kombination med den grunda kontinentalhyllan och den ljusa sommaren är dessa förutsätt-ningar gynnsamma för flera djurarter. Runt om på ön finns stora fågelkolonier vid klippberg och i dalar kan större populationer av gäss och vadare påträffas. Totalt häckar runt 30 fågelarter på Svalbard. De enda landlevande däggdjuren som är naturligt hemmahörande på Svalbard är fjällräven och Svalbardrenen och kan ses över nästan alla delar av ögruppen. Ryska fältsorkar, som troligtvis intro-ducerats genom fartyg, har påträffats i Isfjorden. Svalbard är också hem åt val-rossar och ett antal säl- och valarter där den vanligaste valarten som besöker ögruppen regelbundet är vitvalen. I övrigt finns runt 19 olika arter av marina däggdjur som håller till runt Svalbard, däribland isbjörnen. Liksom växtarterna är även djurarterna skyddade. Det råder generella förbud mot att störa, fånga, skada eller döda djur och fåglar på hela ögruppen.62

Ett sätt att bevara den biologiska mångfalden i ett område är att upprätta sär-skilt skyddade områden. Svalbard har idag 29 skyddsområden varav sju national-parker, 21 naturreservat och ett geotopskyddsområde. Dessa naturskyddsområ-den utgör ca 65% av Svalbards landområde och ca 84% av Svalbards territorial-hav.63 Skyddsområdena fångar upp mångfalden i naturen och kulturen och bidrar

till att uppfylla ambitionen om att Svalbard ska vara ett av de bäst förvaltade vildmarksområdena i världen. Områdena är också viktiga för forskning och upp-levelser av Svalbards natur. Det huvudsakliga syftet med naturskyddsområdena är tillvarata stora, sammanhängande och i stor utsträckning orörda naturområden på land och hav, att säkra ett representativt urval av naturtyper på Svalbard, att säkra ekologiska nyckelområden samt att säkra levnadsområden för hotade och sårbara arter.64 Skyddsområdena regleras både i Svalbards miljölag och i enskilda

61 Convention on Biological Diversity, Aichi Biodiversity Targets, https://www.cbd.int/sp/targets/

(2020-03-25).

62 Visit Svalbard, Om Svalbard,

https://www.visitsvalbard.com/informasjon-for-besokende/om-svalbard, (2020-04-03).

63 Sysselmannen på Svalbard, Naturvernområder.

https://www.sysselmannen.no/om-sysselmannen/miljovern/forvaltning-av-verneomrader/ (2020-03-25).

64 Leir, Marie, Marie, Aarvik, Sissel, Fossum, Knut, von Quillfeldt, Cecilie, Overrein, Øystein.,

(25)

25

förordningar för de olika naturreservaten och nationalparkerna. Det finns natur-reservat och nationalparker som är av större betydelse för isbjörnarna än andra. Nordaust-Svalbards naturreservat är det största skyddsområdet på Svalbard och omfattar hela Nordaustlandet samt de nordligaste delarna av Spetsbergen, Kvitøya och Kong Karls Land. Naturreservatet är ett viktigt fortplantningsom-råde för isbjörnar, särskilt Kung Karls Land som är ett av de viktigaste omfortplantningsom-rådena för isbjörnar i denna delen av Arktis. På Kong Karls land råder trafikförbud året om. Ett annat betydelsefull område för isbjörnen är Hopens naturreservat som omfattar hela ön Hopen samt sjöområdet ut till territorialgränsen. Dessa områ-den har länge varit av stor betydelse för isbjörnen då det bland annat utgör ett centralt vandringsområde för arten. Varje år räknas mellan 200–500 isbjörnar som passerar den meteorologiska stationen på ön. Havsområdet runt ön Hopen, särskilt under säsonger med mycket drivis, är en viktig näringskälla för isbjörnen. Även Søraust-Svalbards naturreservat och Sør-Spetsbergens nationalpark är ex-empel på centrala och viktiga områden för isbjörnen.65

2.6 Sammanfattande kommentar

Svalbards historiska status såsom terra nullius har satt sin prägel på både den mänskliga närvaron på Svalbard men också det rättsliga system som idag råder. Till följd av Norges fulla suveränitet över ögruppen gäller norsk lag jämte inter-nationella regelverk på Svalbard. Sysselmannen ansvarar till stor del för miljöför-valtningen på Svalbard och tillser att lagstiftningen på området efterlevs av de som befinner sig, eller bedriver verksamhet, på ögruppen. Detta har kommit att få stor betydelse i och med den ökande turismen och den ökade pressen på na-turmiljön. Arbetet mot en hållbar turism är komplex och kräver ansträngningar av både lagstiftaren, Sysselmannen, turoperatörer och turisterna själva. Last-chance fenomenet kan locka många turister till känsliga platser och leda till möten med sårbara djurarter såsom isbjörnen. En balans mellan turismintressen å ena sidan och naturskydd och ekologiska mål å andra sidan behöver eftersträvas för att uppnå en hållbar turism. Det är inte längre möjligt att blunda för det faktum att människan måste anpassa, och i vissa fall begränsa, sin aktivitet för att inte skada eller förstöra ett område till den punkt att området inte längre är attraktivt, varken för människor eller arter. Det misstaget gjordes under de tidiga jakterorna och lärdom från dessa tider bör tas med in i framtiden.

Norge har internationella åtaganden som syftar till att uppnå en hållbar ut-veckling och bevara biologisk mångfald som en del av det arbetet, men också nationell lagstiftning i form av lagar och förordningar som på ett eller annat sätt syftar till ett hållbart utnyttjande av mångfaldens beståndsdelar och bevarandet av den biologiska mångfalden på Svalbard. Naturskyddsområdena är ett konkret

(26)

26

(27)

27

3 Turismrelaterade hot mot isbjörnen

3.1 Inledning

Följande kapitel ämnar förse läsaren med grundläggande kunskap om Svalbards isbjörnar och de aktiviteter som hotar dess överlevnad. För att förstå vad is-björnsarten behöver för att överleva beskrivs ett antal kännetecken för arten, dess utbredning, ekologi, reproduktions- och levnadsvanor samt respons på stör-ningar och mänskliga aktiviteter. Beskrivningen av Svalbards isbjörnar ger en bild av vad som ligger till grund för ett stabilt artbestånd. Förståelse för, och kunskap om, isbjörnsarten krävs då arbetet tar avstamp i den miljörättsliga metoden. Detta är en del av det externa perspektivet på det problem som identifierats. Syftet med att anlägga ett sådant externt perspektiv på arbetets är att skapa bredare förståel-sen för konflikten som uppstår mellan människa och natur och för att kunna analysera rätten utifrån naturen.

Idag klassas isbjörnen som en sårbar art av International Union for Conser-vation of Nature (IUCN) som anser att de största hoten mot isbjörnen innefattar kommersiell utveckling, turism, energiproduktion, gruvindustri, transport, jakt, klimatförändringar, föroreningar och mänskliga rekreationsaktiviteter. Även par-terna till 1973 isbjörnsavtal, Norge, Kanada, Grönland, Ryssland och USA som tillsammans utgör de så kallade Polar Bear Range States har listat sju hot som anses vara de hot som mest sannolikt kommer att påverka isbjörnen inom den närmsta framtiden. Hoten har sammanställts i den tio-åriga samarbetsplanen Cir-cumpolar Action Plan (CAP) som antogs 2015. Bland dessa sju hot återfinns kli-matförändringar, sjukdomar, dödlighet orsakad av människor, mineral- och ener-giutvinning, kontaminering och förorening, sjöfart och turist-relaterade aktivite-ter. Hoten som identifierats anses ha olika grader av påverkan. Turismen anses inte ha lika stor påverkan på isbjörnens överlevnad som exempelvis klimatför-ändringar, men listas ändå som ett av de stora hoten.66 Det faktum att turism

enbart ses som ett relativt litet hot mot isbjörnens överlevnad bör inte förstås på så vis att hotet är försumbart, särskilt då turismen ofta är sjöburen. Även om CAP tydliggör att klimatförändringar, och aktiviteter som skyndar på den pro-cessen, utgör det i särklass största hotet mot isbjörnens överlevnad globalt så kan varje ytterligare hot, stort eller litet, pressa en redan sårbar och hotad art. Därmed anses det motiverat att undersöka hur den sjöburna turismen påverkar Svalbards

(28)

28

isbjörnar. Vidare beskrivs också i kapitlet de faktorer och variabler som styr i vilken mån människors närvaro kan påverka djurarter såsom isbjörnen. Dessa är relevanta för turismen på Svalbard och dess påverkan på isbjörnen och kan där-med appliceras på arbetets problemställning.

3.2 Isbjörnen

Forskare har haft relativt lite kunskap om isbjörnen såsom art, hur de rör sig mellan områden världen över, vilken karaktär populationen har och på vilket sett de skiljer sig från varandra i olika delar av Arktis.67 Det Norska Polarinstitutet

grundades 1965 med ändamålet att studera isbjörnars fysiologi och ekologi.68

In-stitutet är idag underordnade det norska Klimat- och miljödepartementet och arbetar med miljöförvaltningsbehov i polarområden och ger bland annat råd till norska myndigheter.69 Ett intensivt forskningsarbete under många år har lett till

en ökad kunskap om arten. Idag vet man att isbjörnen är nära besläktad med brunbjörnen. Dess utveckling tros ha börjat för mellan 200 000 – 300 000 år se-dan och har resulterat i att isbjörnen idag är väl anpassad för den arktiska miljön.70

Isbjörnen har en svart hud men dess päls skiftar i färg mellan vinter- och som-marhalvåret. Under vintrarna är pälsen vit, något som övergår till en gulaktig färg på sommaren.71 Isbjörnens anpassning till den arktiska naturen och miljön har

lett till att arten utvecklat ett antal förmågor. Då isbjörnen spenderar mycket tid på isen har den utvecklat goda simförmågor. Jakten på föda kan vara utmanande och kräver tidvis långa perioder av vandring över land och istäckta hav. En is-björn på Svalbard kan vandra över 5000 km per år och överleva upp till åtta månader utan mat. En fullvuxen isbjörn väger mellan 400 och 600 kg.72 Svalbards

isbjörnar blir omkring 30 år gamla och får sina första ungar redan vid fem års ålder. Normalt får isbjörnshonan två ungar som följer henne under de första två och ett halvt åren. När ungarna lämnat mamman finner hon en ny parningshane och fortsätter att få nya ungar var tredje år. Ungarna föds runt nyår i den ideshåla under snön som mamman skapat och bott i under vintern. Här lever ungarna och mamman i flera månader. Ungarna får i sig näring genom mammans mjölk tills familjen är redo att lämna boet sent i mars eller tidigt i april. Honan och ungarna beger sig då ut på isarna för att finna föda, gärna i form av säl.73

67 Larsen, Thor, Population Biology of the Polar Bear (Ursus maritimus) in the Svalbard Area. Oslo: Norsk

Polarinstitut, 1986, s. 5.

68 Ibid, s. 7.

69 Norsk Polarinstitutt, Isbjørn (Ursus maritimus), https://www.npolar.no/arter/isbjorn/#1

(2020-03-15).

70 Aars, Jon, Andersen, Magnus & Kovacs, Kit, Norsk Polarinstitutt, Isbjørn på Svalbard, 2005, s. 3. 71 Ibid, s. 7.

72 Ibid, s. 8.

(29)

29

Det finns totalt 19 stycken subpopulationer av isbjörnar världen över,74 med

ca 26 000 individer.75 Isbjörnsbeståndet finns, förutom i norska Arktis, även i

Kanada, Alaska, Grönland, ryska Arktis och isen som omger Nordpolen.76

Sval-bards isbjörnar har även de ett utbrett habitat. Isbjörnarna i norska Arktis tillhör Barentshavsbeståndet och består av omkring 3000 individer77 som befinner sig

på platser allt ifrån Spetsbergen i väst, till Frans Josefs land och Novaja Zemlja i öst.78 Isbjörnen lever både på land och på isen runt öarna. Här finns goda

jakt-möjligheter då isbjörnens föda i området främst består av ringsäl, storkobbe och grönlandssäl. För att klara energibehovet året om behöver en fullvuxen isbjörn äta mellan 50 och 75 sälar. Säljakten kräver ett antal jaktmetoder från isbjörnens sida. Att smyga sig på sälar som vilar på isen kan vara effektivt, men isbjörnar ses också sittandes vid sälars andningshål i isen i väntan på att en säl ska dyka upp.79

Av den sammantagna kunskap som idag finns om isbjörnen kan med säkerhet konstateras att isen runt Svalbard är av stor betydelse för isbjörnens överlevnad då den använder isen för att både jaga och för att förflytta sig mellan jakt- och idesområden. Försämrade isförhållanden skulle leda till negativa effekter för is-björnen och en nedgång i isbjörnsbeståndet. Det kan också konstateras att turism och diverse sjöfartstransporter kan påverka arten negativt. Försämrade isförhål-landen leder till ökad tillgänglighet för människor. Den ökade mänskliga närva-ron kan i sin tur leda till att farliga konfliktsituationer uppstår mellan isbjörn och människa samt att en tilltagande fartygstrafik leder till ökade miljöförstöringar i isbjörnens habitat.80

3.3 Mänskliga aktiviteters påverkan på isbjörnen

Isbjörnen reagerar, liksom många andra vilda djurarter, på människans närvaro och de störningar som mänskliga aktiviteter kan ge upphov till. Störningar kan definieras som en påverkan som framkallar en respons hos djur.81 I kontexten

74 Regehr, Eric, Laidre, Kristin L., Akcakaya, Resit, Amstrup, Steven C., Atwood, Tod C., Lunn,

Nicholas J., Obbard, Martyn, Stern, Harry, Thiemann, Gregory W. & Wiig, Øystein. “Conserva-tion Status of Polar Bears (Ursus Maritimus) in Rela“Conserva-tion to Projected Sea-Ice Declines”, Biology

Letters, vol. 12/no. 12, 2016, s. 1.

75 Wiig, Ø., et al. Ursus maritimus. The IUCN Red List of Threatened Species, 2015,

https://dx.doi.org/10.2305/IUCN.UK.2015-4.RLTS.T22823A14871490.en, (2020-02-15).

76 Norsk Polarinstitutt, Isbjørn (Ursus maritimus).

77 En räkning av isbjörnarna i Barentshavsområdet gjordes 2004 där Norska Polarinstitutet

kon-kluderade att det fanns mellan 1900 och 3600 individer i området. Omkring hälften av dessa tros reproducera sig på Svalbard, se Norsk Polarinstitutt, Isbjørn (Ursus maritimus).

78 Aars, Jon, Andersen, Magnus & Kovacs, Kit, Norsk Polarinstitutt, Isbjørn på Svalbard, 2005, s. 3. 79 Aars, Jon, Andersen, Magnus & Kovacs, Kit, Norsk Polarinstitutt, Isbjørn på Svalbard, 2005, s. 7. 80 Norsk Polarinstitutt, Isbjørn (Ursus maritimus).

81 Frid, Alejandro, & Dill, Lawrence. “Human-Caused Disturbance Stimuli as a Form of

(30)

30

bevaringsbiologiska mål anses störningar av djur ha störst effekt om störningen exempelvis påverkar överlevnaden eller reproduktionsvanorna hos ett djur nega-tivt.82 Alla djurarter är olika och stora individuella skillnader kan finnas inom en

viss population. Därtill finns ett stort antal faktorer som bestämmer på vilket sätt och i vilken grad en individ eller en population påverkas av störningar orsakade av mänskliga aktiviteter. Relativt lite forskning har gjorts på störningseffekterna på Svalbards vilda djur. I de flesta fall har studier fokuserat på att dokumentera beteenden hos individer inom vissa arter snarare än effekterna på hela bestånd. En del av de internationella studier som genomförts, däribland några som kom-mer att presenteras nedan, inkluderar flera djurarter. Resultaten av dessa studier har lett till att slutsatser kunnat dras om att det med rimlig säkerhet är möjligt att påstå att människans beteende på Svalbard kan ha negativa effekter på djurlivet. Detta kan särskilt vara troligt för vissa arter eller grupper av arter som är mer sårbara än andra.83

Vad som styr på vilket sätt och i vilken grad en individ blir påverkad av mänsk-liga aktiviteter anses vara en kombination mellan störningens karaktär och djurets karaktär. Vad gäller störningens karaktär spelar typ av aktivitet stor roll, till ex-empel om aktiviteten är motoriserad eller icke-motoriserad, om aktiviteten utförs på land, i vatten, i snön eller i luften. Aktiviteter, såsom närmanden, som riktar sig direkt mot djuret har större påverkan än sådana närmanden som sker parallellt med djuret. Förutsägbarhet är också en faktor som spelar roll. En störning som upplevs ofta kan leda till acceptans hos djuret och uppfattas som icke-hotande. I sådana fall visar djuret lite respons på aktiviteten. Frekvens och störningens stor-lek spelar också roll. Sker störningen under vissa tidpunkter, till exempel under fortplantningsperioder, så kan detta ha större inverkan än under andra tider på året. Under just fortplantningsperioderna kan individens produktivitet påverkas vilket också leder till att energibalansen rubbas och skapar ett hot mot djurets överlevnad. Störningar i form av aktiviteter är också beroende av aktivitetens lo-kalisering i förhållande till djuret. Djur reagerar ofta starkare på störningar som förorsakas av ett objekt som befinner sig högre upp än djuret självt då detta upp-fattas som ett större hot mot djurets egen säkerhet och flyktmöjlighet. Vad gäller djurets karaktär så styrs påverkan av bland annat vilken typ av djur det är fråga om, gruppstorlek, kön och ålder.84 Det har visat sig att djurets respons på

mänsk-liga aktiviteter generellt sett kan urskiljas i tre kategorier, nämligen tillvänjning

82 Gill, Jennifer A., Norris, Ken, & Sutherland, William J., “Why Behavioural Responses may Not

Reflect the Population Consequences of Human Disturbance”, Biological Conservation, vol. 97/no. 2, 2001, s. 265-268, se Vistad, Odd I., Eide, Nina E., Hagen, Dagmar, Erikstad, Lars & Landa, Arild. Miljøeffekter av ferdsel og turisme i Arktis – En litteratur- og forstudie med vekt på Svalbard, Norsk Institutt for Naturforskning, Rapport 316, 2008, s. 45.

83 Vistad, Odd I., Eide, Nina E., Hagen, Dagmar, Erikstad, Lars & Landa, Arild. Miljøeffekter av

ferdsel og turisme i Arktis – En litteratur- og forstudie med vekt på Svalbard, 2008, s. 4.

84 Knight, Richard L. & Cole, David N., Factors That Influence Wildlife Responses to Recreationists, i

Knight, Richard L., & Gutzwiller, Kevin J., Wildlife and Recreationists: Coexistence through Management

(31)

31

(habituation), attraktion (attraction) och undvikande beteende (avoidance) där djuret antingen vänjer sig, närmar sig eller undviker störningskällan.85

En rapport om naturskydd och turism på Grönland har sammanställt en mängd djurarter och dess påverkan av bland annat turism och de störningsmo-ment som turismen ger upphov till. Rapporten konkluderar att det är osannolikt att turismen skulle leda en större, varaktig störning av isbjörnarnas beteenden. Däremot framhålls att en ökad turism kan leda till fler konfrontationer mellan människa och isbjörn där konsekvensen i slutändan kan vara att en av parterna dör.86 En studie på Grönländska isbjörnar har visat att fysiska installationer och

motoriserad trafik har en påverkan på isbjörnar och deras ungar under vissa sär-skilda perioder på året.87 Det har även visat sig att isbjörnar som störs eller

för-följs kan få problem med temperaturregleringen.88 Viktiga energireserver kan

för-brukas vilket leder till att mindre energi kan användas för att jaga och hitta föda. Här uppvisas dock stora skillnader mellan isbjörnsindivider.89 Även i Churchill,

Kanada har det visat sig att isbjörnar förändrar sitt beteende genom närvaron av motoriserade fordon.90 Det har gjorts forskning på isbjörnars reaktioner vad

gäl-ler provokationsförsök med snöskotrar. Isbjörnarna blev medvetna om skotern redan på 1 164 meters håll och började förflytta sig ifrån skotern vid 843 meters håll. Studien visade att honor med sina ungar och yngre djur reagerade tidigare på skotern än vad hanar och vissa äldre individer gjorde.91

De studier som presenterats ovan visade inte på några långvariga effekter på populationsnivå. Däremot är det värt att notera att det faktum att isbjörnar verkar reagera på mänsklig aktivitet på långa avstånd förmodligen innebär att individer kan komma att röra sig bort från områden där sådan aktivitet förekommer. Det finns också anledning att anta att områden som är tungt trafikerade kommer att användas mindre av isbjörnar. Om dessa områden samtidigt är sådana områden

85 Knight, Richard L. & Temple, Stanley A. Origin of Wildlife Responses to Recreationists, i Knight,

Richard L., & Gutzwiller, Kevin J., Wildlife and Recreationists: Coexistence through Management and

Re-search. Washington, D.C: Island Press, 1995, s. 81-85.

86 Aastrup, Peter, Egevang, Carsten, Lyberth Bjarne. & Tamstorf, Mikkel P., Naturbeskyttelse og

turisme i Nord- og Østgrønland. Rapport nr 545 fra Damnarks Miljøundersøgelser, Miljøministeriet, 2005,

https://naalakkersuisut.gl//~/media/Nanoq/Files/Attached%20Files/Natur/DK/Nationalpar ken/DMU%20teknisk%20rapport%20nr%20545.pdf s. 60-62.

87 Ibid, s. 60-61.

88 Øritsland, Nils A.,Temperature regulation of the Polar Bear (Thalarctos maritimus), 1970.

89 Overrein, Øystein, Virkninger av motorferdsel på fauna og vegetasjon: Kunnskapsstatus med relevans for Svalbard, Rapportserie nr. 119, Norsk Polarinstitutt, 2002, s. 17.

90 Dyck, Markus G., & Baydack, Richard K.. “Vigilance Behaviour of Polar Bears ( Ursus

Maritimus) in the Context of Wildlife-Viewing Activities at Churchill, Manitoba, Canada”, Biological Conservation, vol. 116/no. 3, 2004, ss. 343-350.

References

Related documents

Om icke-genetiska tekniker har kunnat användas för denna typ av djur, kan liknande metoder möjligtvis utvecklas för andra arter i framtiden, för att inte bara begränsa till

Enligt Lagrådet bör människoexploatering följa omedelbart efter människo- handel; brotten är sakligt näraliggande och uppbyggda på ett likartat sätt.. En placering mellan

Upphovsrättsligt skydd ges endast till verk i konkret form och inte för idéer som ligger till grund eller som kommer till uttryck i det slutliga verket, dvs.. idéer, principer,

AB Truck och Last (fåmansföretag) har anläggningstillgångar i form av aktier (kapitalplaceringstillgångar). 2000 sålde man Ericsson- aktier, varvid det uppstod en förlust på

Som mest omfattande ersätter Skyddet för hälsa vårdkostnader för sjukdomar och olycksfall, och från det betalas dagersättning för arbetsoförmåga samt engångsersättning för

En förklaring till den högre andelen åter- anställningar bland de utrikes födda kan vara att de sagt ja till återanställning i högre grad än de svenskfödda?. Några olika

Frågan är om kriminalisering av psykisk påverkan som leder till psykiskt lidande skulle bidra till ett ökat skydd för de kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld och

Om det skulle vidtas åtgärder mot de brister som finns med hjälp av tex ökade rättsliga incitament för ett arbete med aktiva åtgärder samt skapa större utrymme för