Statskunskap C, VT 2017 Författare: Victor Söderholm Handledare: Shirin Ahlbäck Öberg Antal ord: 13 831
Populismens ursprung
Hannah Arendts teori om den socialpolitiska strukturens betydelse för
totalitarismens ursprung applicerat på Sverigedemokraternas
Innehållsförteckning
Inledning ... 3
Totalitarismens ursprung: massmänniskan ... 4
Frågeställning och syfte ... 7
Avgränsning ... 7
Disposition ... 8
Teori ... 9
Klasser och massor ... 9
Klasser ... 9
Massor ... 10
Metod och material ... 15
Val av fall ... 15
Stegen för analys... 15
Empirisk analys ... 17
Socialdemokratins skapande av en gemenskap ... 18
Socialdemokratin och invandring ... 22
Heterogenitet i folkhemmet ... 23
Trygghet ... 23
Valfrihet ... 24
Jämlikhet ... 24
Början på slutet för den socialdemokratiska hegemonin ... 25
Socialdemokratiska hegemonin död och en ny hegemoni tar vid ... 26
En ny hegemoni ... 27
Sverigedemokraterna ... 30
Slutsats... 34
Referensförteckning... 36
Litteratur ... 36
Inledning
I takt med att populism idag sveper över världen har politiska tänkare börjat dra paralleller mellan den tid vi lever i idag med de totalitära rörelser som växte fram under 1930-talet. Hannah Arendt och dennes bok ‘The Origins of Totalitarianism’ nämns ofta när dessa paralleller dras.1
Det är en bok som i tre delar analyserar och beskriver två av de stora totalitära rörelserna under 1900-talets första hälft, dvs. nazismen och stalinismen. Många oroas över de likheter dagens populistiska rörelser har med 1930-talets Sovjetunionen och Tyskland. Fler och fler ställer sig frågan om det som skedde då kan ske igen. Veckan efter Donald Trumps installation som USA:s president hade boken sålt slut och gått in på bästsäljarlistan på den internationella bokhandeln Amazon.2
Donald Trump är ännu ett exempel på den populistiska rörelse som växer sig allt starkare runt om i världen. Statsvetaren Pippa Norris väljer att kalla Donald Trump en auktoritär populist som både är ‘folkets ledare’ och en del av ‘folket’. Att påstå sig tala för, och därmed till folket
(populus) och då emot eliten och etablissemanget är något som är signifikant för populismen så även totalitarismen. Innan valet av Donald Trump har begreppet kanske använts mest frekvent i samma världsdel där totalitarismen under 1930-talet växte fram, dvs. i Europa. Här har
högerpopulistiska partier etablerat sig det senaste decenniet parallellt med att invandringen från framförallt närliggande länder i Afrika och Asien tillkommit.
Jimmie Åkesson, Siv Jensen, Kristian Thulesen Dahl, Geert Wilders, eller för den delen Marine Le Pen är nödvändigtvis inte ‘auktoritära’ på samma sätt som Trump. Däremot är de likt Trump invandringskritiska och globaliseringskritiska och säger sig tala för ‘folket’ med inslag av både nationalism och socialkonservatism och strävar efter en förfluten bild av landet.
Camille Nessel, en andraårs master student vid ‘Institut d’études européenes’, är en av flera politiska tänkare som skrivit om parallellerna mellan Hannah Arendts ‘The origins of totalitarianism’ och dagens populistiska rörelse. I sin artikel ‘Populism through the eyes of Hannah Arendt’ drar hon paralleller med hänvisning till Hitler och Stalin:
“Both were populist to a certain extent. The underlying similarities to populist parties are
blatant. Even though their racist discourse is watered down, their repertoire includes firing orders against refugees (AFD), stopping world Judaism (Fidesz), stigmatization of Muslims as
barbarians (FN) and so forth.”3
1Arendt, Hannah, Totalitarianism: Part Three of the Origins of Totalitarianism, Harcourt Brace Jovanovich, 1968 2Harnett, Sam, Trump Election Spurs Sales of Books About White Working Class and Totalitarianism,
KQED News, 2017 https://ww2.kqed.org/news/2017/01/19/trump-election-spurs-sales-of-books-about-white-working-class-and-totalitarianism/
Hämtad 2017-08-10.
3Nessel, Camille, Populism through the Eyes of Hannah Arendt: Now and Then, Eyes on Europe, 2016 http://eyes-on-europe.eu/populism-through-the-eyes-of-hannah-arendt-now-and-then/
Den sista punkten är extra intressant enligt Nessel med exempel i FN:s (Front National) förvandling från en rasistisk till en av nationalism och identitetsretorik. Rädslan och konspirationerna mot muslimer är på många sätt lik den mot judar i totalitära Nazityskland, även om den numera är grundad snarare i en retorik av identitet än av rasism. Likt totalitära rörelser riktar sig den
populistiska till väljare som inte känner sig representerade i det etablerade politiska systemet.4 De
appellerar till väljare, inte genom ett konkret politiskt program utan genom breda slagord baserade på ras och klass ideologi, skriver Nessel,5 där propagerande att världen håller på att falla samman är
konstant.6
Totalitarismens ursprung: massmänniskan
Hannah Arendt hävdar att den totalitära rörelsen växte fram när den tidigare socialpolitiska strukturen av de intressebaserade klasserna upplöstes som konsekvens av samhällsförändringar mot en mer individualistisk/kapitalistisk inriktning. Det var den ökade makten hos bourgeoisien som eroderade demokratin och den mänskliga friheten. Samtidigt höll de redan etablerade partierna fast vid den sociala strukturen av klasspolitik, partierna representerade något som inte längre fanns. Då människan inte längre kände sig som en del av varken den politiska eller sociala sfären uppstod vad Arendt kom att kalla massmänniskan. Dessa var politiskt tidigare likgiltiga individer vilka stod för massan av befolkningen. Arendt kallar tillståndet de befann sig i som ‘the loneliness of man’, att varken känna sig sedd eller behövd, att känna sig isolerad från den
politiska sfären av gemensamma mål samt ensamhet från den privata.7
“The truth is that the masses grew out of the fragments of highly atomized society whose competitive structure and concomitant loneliness of the individual had been held in check only
through membership in a class.”8
Ensamheten gjorde de lättmanipulerade. Att propaganda av profetiskt vetenskapsspråk fungerade så pass bra visar ett huvuddrag hos ‘massan’:
”They do not believe in anything visible, in the reality of their own experience; they do not trust
their eyes and ears but only the imaginations, which may be caught by anything that is at once universal and consistent in itself. What convinces masses are not facts, and not even invented
facts, but only the consistency of the system of which they are presumably part.”9
När man läser detta blir parallellerna till nutiden skrämmande tydliga. Det känns faktiskt snudd på värre idag i denna rotlösa, globala värld där möjligheten att fly in i en fiktiv sådan har blivit allt enklare genom internet. I tider av ‘alternative facts’, ‘fake news’ och uppgången av
alternativa medier, som blivit fenomen mest förknippade med högerpopulism, finns det fog att dra paralleller mellan de som var anhängare av totalitarismen och de som är anhängare av dagens högerpopulistiska rörelser. Förutom att de lätt förs in i en fiktiv värld har tidigare forskning, enligt Nessel, visat att väljare till högerpopulistiska partier känner, likt den ‘massmänniskan’ Arendt beskriver, överhängande rädsla för att förlora jobbet samt för ‘de andra’.10 Camille Nessel
skriver avslutningsvis att Hannah Arendt kom att addera två viktiga värden etablerade politiker verkar glömma:
”Firstly, the isolated atomic masses that were not able to deal with the changes of their times might be the same as the ones voting for populist parties nowadays. Secondly, Hannah Arendt believed that not all Germans were convinced Nazis. She assumed that a big portion were simply
opportunists and following the crowd. Nazi Germany wasn’t there from the beginning it was an evolution. It was the liberated dynamic of a mass movement, which drove the Weimar Republic
into the third Reich.”11
Boken ‘Folkhemspopulism’ av journalisten och författaren Erik Meier Carlsen samt
kommunikatören Markus Uvell skriver, genom att titta på det populistiska partiet i Sverige dvs. Sverigedemokraterna, att väljare inte är extremister utan ‘som folk är mest’.12Det första värdet;
att massan inte kunde hantera förändringar i sina tider låter väldigt mycket som de allmänna förklaringar att de som röstar på populister är ‘globaliseringens förlorare’.
Björn Fryklund skriver i sitt kapitel ‘Ett förändrat Sverige: Migrationen och dess konsekvenser’ i boken ‘Mellan folkhem och Europa’:
“Forskningen visar att varken förekomsten av xenofobiska stämningar eller fokuseringen på frågor som är kopplade till invandring är en tillräcklig förutsättning för att högerpopulistiska
partier ska växa fram och få gehör. För att sådana frågor ska bli betydelsefulla för hur folk väljer att rösta gäller det att det blir betraktade som politiska frågor - att frågorna politiseras
och framförallt kopplas samma med ett politiskt missnöje på andra samhällsområden. Invandrarfrågan blir den organiserande principen för det politiska missnöjet.”13
Missnöjet går att se i dagens populism som totalitarismens bredaste definition; talan för folket emot etablissemanget. Så här skriver Arendt om totalitarismens ursprung:
”Totalitarian movements are possible wherever there are masses who for one reason or another have acquired an appetite for political organizations.”14
10Nessel, Camille, 2016 11Nessel, Camille, 2016
12Uvell, Markus, Erik Meier Carlsen, and Eva Svarrer, Folkhemspopulismen: berättelsen om Sverigedemokraternas väljare, Timbro, 2010
13Bennich-Björkman, Li & Blomqvist, Paula, Mellan folkhem och Europa: svensk politik i brytningstid, Liber, 2008, s.299
De är två rörelser som drivs av ett politiskt missnöje. Massmänniskan under nuvarande populistiska rörelser verkar i mångt och mycket vara lik den massmänniska som växte fram under den totalitära rörelsen; de är rädda för att förlora jobb samt för ‘de andra’, de appelleras av nationalistiska sentiment, till osanningar, de är ‘som folk är mest, de har svårt att hantera
förändringar etc. Då tidigare forskning kring populism framförallt gått ner på individnivå för att se sammanhängande drag i väljaren som de ovan nämnda samt att de är individer som ofta bor på landsbygden, är lågutbildade etc. har dess faktiska ursprung förutom fraser som att de t.ex. benämns ‘globaliseringens förlorare’ inte tagits i beaktning. Jag vill därför i denna uppsats försöka förstå populismen på en strukturell nivå. Jag menar att Hannah Arendt kan ha någonting att lära oss idag i hennes teori om den socialpolitiska strukturens betydelse. Med detta menar jag den gemenskapssammanslutning politiker appellerar väljarna med och den upplösning av
klasserna som låg till grunden för massmänniskan. Avsikten är inte att definiera även dagens missnöjesväljare som likgiltig och ensam då dessa termer inte besitter tillräcklig hög validitet. Jag kan bara konstatera de starka likheterna mellan den populistiska och totalitära väljaren idag och därigenom se om de går att finna likheter i dess ursprung. Det uppstår dock frågor när man jämför totalitarismen och populismen ursprung. För om totalitarismens ursprung går att finna i upplösningen av klasser till massor – vilka är i så fall klasserna? Samtidigt vet vi att populistiska partier, i alla fall i västvärlden, inte i strukturell mening lyckats organisera massorna.
Frågeställning och syfte
Kan högerpopulismens framväxt förstås på samma sätt som Hannah Arendt förklarar totalitarismens uppgång genom klasser till massor?
Med anledning av likheterna mellan det populistiska och totalitära följet finns det anledning att anta samma ursprung. Då andra tänkare och tidigare forskning har dragit paralleller mellan Hannah Arendts resonemang kring totalitarism och populism, har dess ursprung sällan tagits i beaktning. Detta gäller även forskningen och diskursen kring populism, där förståelsen sällan gått tillbaka till dess ursprung från ett strukturellt perspektiv. Mitt syfte med den här uppsatsen blir därför att försöka förstå populismen med Hannah Arendts teori. En breddning av detta är avsett att göras genom att studera två politiska partier i Sverige, där landets relevans kommer som ett de europeiska länder där en framväxt skett av ett högerpopulistiskt parti. Fallet Sverige kommer att studeras genom två partier, dels Socialdemokraterna vars socialpolitiska avsikt med utgångspunkt från Arendts teori i ‘Totalitarismens ursprung’ representerar den om möjligt förlegade klasskampspolitiken för vissa väljare då den inte längre förser deras intressen. Samt det nya högerpopulistiska partiet Sverigedemokraterna som representerar om möjligt den nya masstrukturen, då mass-människan Hannah Arendt beskrev är såpass lik den populistiska väljaren.
Avgränsning
Begreppet populism är vitt och brett. Både det spanska partiet Podemos och den amerikanska
politikern Bernie Sanders har blivit anklagade för ‘populism’, dvs.i att säga sig tala till och för folket. Den bredaste definitionen av begreppet är just en talan till folket emot etablissemanget.
När parallellerna mellan populismen och totalitarismen görs är det framförallt högerpopulismen det refereras till, det blir därför naturligt att även i denna uppsats göra denna avgränsning. På grund av avgränsningen till högerpopulismen ter det sig även naturligt att avgränsa till den totalitära rörelse som växte fram under 1930-talets Tyskland, och inte till Sovjetunionen, då det finns tydliga likheter ideologiskt i dess nationalistiska och socialkonservativa syn.
Populismen har växt i många delar av världen men har de senaste åren sett tydligast uppvaknande i Europa och USA15. Med dagens högerpopulistiska rörelse förhåller jag mig framförallt till
Västeuropa då dess historia, nuvarande situation (EU, liknande högerpopulistiska partier, stor invandring, heterogent samhällen) och grundläggande idéer (socialdemokratiska, liberala,
sekulariserade) om vad ett samhälle skall vara är lika och är även mer generaliserbart i parallell till den dåtida totalitära rörelsen i geografiskt närliggande Tyskland.
Totalitarismen blev möjlig som en konsekvens av att de tidigare beskyddande klassväggarna upplöstes vilket skapade en ostrukturerad, oorganiserad massa av arga ensamma individer:
“who had nothing in common except their vague apprehension that the hopes of party members were
doomed, that, consequently, the most respected, articulated and representative members were fools and that all the powers that be were not so much evil as equally stupid and fraudulent.”16
Det var därför inte konstigt, skriver Arendt, att arbetare hatade den rådande verkligheten vars makt låg hos Socialdemokraterna, den exproprierade bonden i form av högern och bondepartiet, och tidigare mellan och överklass i form av högerextremister.17 Den desperata och otillfredsställda
mannen växte sig allt starkare i Tyskland och Österrike som präglades av hög arbetslöshet och inflation efter första världskrigets förlust. Arbetarna var de som drabbades hårdast av tiderna i kris och gör så även idag. Socialdemokraterna har länge sagts vara det parti som representerar arbetarna. Klasskampfilosofin som socialpolitisk struktur är även den något som starkast förknippas med arbetarna/proletärerna vilket Socialdemokraterna får sägas företräda. Berman skriver i sin bok ‘The primacy of politics: Social Democracy and the making of Europe's twentieth century’ hur
socialdemokratin kom att bli den dominerande ideologin efter kriget i Europa,18 därför väljer jag att
avgränsa mig till hur Socialdemokraterna väljer att organisera sina väljare i denna uppsats. När en klassgemenskap ökar tar en massgemenskap vid. Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna är två kommunicerande kärl i meningen att de möjligtvis står för två olika typer av
gemenskapssammanslutningar. Därför kommer även Sverigedemokraterna att undersökas då deras politik får stå i relation till dels populism, men även klasser och gemenskap. Socialdemokraterna definieras här att stå för det gamla och Sverigedemokraterna för det nya.
Disposition
Efter att ha gått igenom mitt syfte, frågeställning och avgränsning i föregående del följer nu en teoridel där jag reder ut de två socialpolitiska strukturerna Hannah Arendt kallar klasser och massor för att på det sättet kunna applicera dessa på nuvarande populistiska rörelse och SAP. I kapitel 3 redogör jag för metod och undersökningens design. I kapitel 4 presenteras min empiriska analys, och i kapitel 5, slutligen, följer slutsatser och diskussion.
16Arendt, Hannah, 1968, s.13 17Arendt, Hannah, 1968, s.13
Teori
I denna teoridel kommer jag redogöra för Arendts idéer om de två socialpolitiska strukturer dvs. klasser och massor och den förvandling som skedde däremellan, och därmed mejsla ut vilka variabler som bör undersökas för att kunna appliceras på högerpopulismens framväxt. Med den socialpolitiska strukturen menar jag den gemenskapssammanslutning vilket gör att väljarna utkräver ansvar från politikerna. Gemenskapen gick att se i hur politiker appellerade till sina väljare och det är vad jag ska undersöka i denna uppsats. Utifrån Hannah Arendts teori om förvandlingen klasser till massor förväntar jag mig därmed då den populistiska väljare är så pass lik den totalitära att även dagens populistiska rörelsens avsikt är att appellera massor.
Det skall sägas att Hannah Arendts bok inte är en vetenskaplig avhandling, utan mer ett
filosofiskt försök till förklaring. Hannah Arendt redogörelser är vaga, framförallt i förklaringen av massan, då de dels är ett utfall av klassupplösningen och dels utgår från vilka de avser att organisera. För att kunna kringgå denna vaghet har jag därför försökt bredda definitionen av de två begreppen genom att ta del av andra definitioner än den begränsade och vaga som Arendt presenterar, med syfte att enklare kunna applicera dessa på nutida populistiska rörelse.
Klasser och massor
Klasser
Klass är en(latin cla ssis ’avdelning’, ’(förmögenhets)klass’, ’kategori av samhällsmedlemmar’), samhällsvetenskaplig term som används vid indelning enligt ekonomiska och sociala kriterier.19 Var parti försåg var klass intressen. Vad en klass är ter sig inte helt självklart. Max Weber t.ex. gjorde en tydlig distinktion mellan ens klass och statusgrupp.För Marx däremot definieras klass enbart utifrån dess materiella existensnivå. Man äger antingen kapital eller inte. Här definieras dock bara två klasser, proletärerna och bourgeoisien. Hannah Arendt skriver:
“Masses are not held together by a consciousness of common interest and they lack that specific class articulateness which is expressed in determined, limited, and obtained goals.”20
Klasser måste därmed bli intresseorganisationer med bestämda, begränsade och erhållna mål som är “determined by their place in the productive process”.21 Enligt Arendt föll klassystemet
samtidigt som partisystemet med höger-, vänster och bondepartiet, samtidigt kallar hon de olika klasserna Lenin skapade i form av identiteter och intressen av oberoende fackföreningar, råd och nationaliteter.22 På grund av Lenins rädsla för det sovjetiska samhällets tuffa natur försökte han
19Nationalencyklopedin, Klass,http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/klass Hämtad 2017-09-19.
20Oxford Reference, Class
21Baehr, Peter, The “Masses” in Hannah Arendt’s Theory of Totalitarianism, The Good Society, Volume 16, 2008, s.12–18
därmed öka stratifieringen genom att skapa klasser i form av identiteter och intressen.23 Stalin
ville tvärtom skapa en strukturlös massa genom att krossa de strukturer som Lenin byggt upp. I analysen hålls klassbegreppet därmed tillgodo med att de kämpar för gemensamma intressen/ identitet med bestämda, begränsade och erhållna mål. Någon exakt medlemssiffra med bestämda, begränsade och erhållna mål går inte att sätta då det beror så pass mycket hur stor den totala siffran är. Analysen ämnas utgå från ett nationellt perspektiv därav blir den totala siffran hur stort landet är. Jag nöjer mig därför med att en nation skall ha flera intressegrupperingar för att den sociala strukturen skall klassificeras som en klasstruktur.
Konklusion
Från ett nationellt perspektiv, vilket är det perspektiv jag tänker utgå ifrån i denna uppsats, är klasstrukturen (‘klasser’) en struktur där partierna appellerar och representerar på specifika klasser inom nationen, vilket är grupper inom en nation som delar och kämpar för sin grupps sociala och/eller ekonomiska intressen och identiteter.
Jag ämnar därför i min empiriska analys att se om det faktiskt är Socialdemokraternas avsikt att appellera på enbart arbetarklassen. Den marxistiska klasskamps filosofin bygger på att försöka kämpa emot bourgeoisin. Det går att tänka att detta tar sig i uttryck på flera nivåer. Dels
appellerar genom agitation mot framförallt bourgeoisin samt appellerar med tilltal som ‘arbetare’ eller ‘kamrater’, vilket är ett vanligt förekommande tilltal bland arbetare.
Massor
Då jag tolkar Arendts ‘masses’ dels som ett utfall av klassupplösningen och dels från vilka de avser att organisera samt den socialpolitiska strukturen har jag delat upp begreppet enligt följande övergångsprocess.
Övergångsprocessen från klasser till massor
Klasser (socialpolitisk struktur) Massmänniskan (som llsammans skapar ‘massan’) Massor (socialpolitisk struktur)
Massmänniskan
Som en konsekvens av att fler och fler grupper fick det sämre, arbetslösheten ökade, inflation bröt ut, bourgeoisien ökade makt eroderade demokratin samt att fler och fler kände sig isolerade från det politiska livet samt det personliga växte massmänniskan fram. Avsaknaden av klasser och den gemenskap som gick att finna där kom att leda till massmänniskan vilken är den frustrerade, rotlösa tidigare politiskt likgiltig individ som kom att ansluta sig till den totalitära rörelsen. Det är denna individ som har mycket gemensamt med den individ som idag ansluter sig till den
populistiska rörelsen. Den totala mängden individer av dessa massmänniskor är det som Arendt kallar ‘massan’. ’Massan’ var den som Arendt menade möjliggjorde totalitarismen.
“The term masses applies only when we deal with people who either because of their sheer numbers, or indifference, or a combination of both, cannot be integrated into any organization
based on common interest.”24
I denna mening framkommer komplexiteten i Hannah Arendt begreppsdefinition av ‘masses’. För den populistiska rörelsen i Västeuropa har, i alla fall än så länge lockat till sig massor dvs. majoriteten av befolkningen. ‘Masses’ är enligt Arendt alltså delvis omfattningen av individer, samt de individer som upplöste av klasspolitikens erosion samt den struktur som organiserades med hjälp av totalitära medel. Nedan följer den totala mängd massmänniskor som uppstod i klass strukturens erosion.
Massan
Arendt menar att totalitarismens framgång tog död på två illusioner av demokratiska systemet framförallt i Europa. Den första var att folket i dess majoritet var en aktiv del av det politiska livet och att varje individ hade sympatier av ens eget eller någon annans parti. Tvärtom visade det sig att majoriteten var politiskt likgiltiga. Den andra illusionen som dog var att dessa individer var obetydliga, att de var helt neutrala och om något bara artikulerade en bakåtsträvande syn på samhället.25 ‘Massan’ enligt Hannah Arendt är bittra, oresonabla, indifferenta individer. Denna del av uppdelningen av Arendts ‘masses’ stämmer relativt väl överens med det som brukar definieras som massamhälle.
Konceptet massamhället (mass society) är så vagt definierat att det inte längre används inom politisk sociologi. Hos de flesta massamhälle teoretiker innehar dock begreppet negativa konnotationer. Att det är ett stort homogent samhälle med amorf struktur vars människor är till likgiltiga, ensamma, lättmanipulerade individer vilket gör dem känsliga för rasism, nationalism eller kommunistiska massrörelser med ibland totalitära mål. Många massamhällsteoretiker såsom tex Emelie Durkheim menar att det moderna samhället eroderar samhällsstrukturen och då inte nödvändigtvis bara klasser utan familjeband etc vilket gör att dessa teoretiker finns på både höger och vänsterkanten, där menar man att det agrikulturella till skillnad från det industriella samhället hade dessa egenskaper. Massamhället menar man gör en väldigt beroende av andra
människor , människor man inte längre har en personlig kontakt med. Enligt sociologen Theodor Geiger har teknologiska avancemang skapat ett samhälle där individer har minskad personlig kontakt. Med minskningen av förmedlande institutioner går människor miste om sociala förbindelser och är därför subjekt för manipulation av staten genom masskommunikation och massmobilisering.26 Här skulle nog Arendt argumentera för att masskommunikation i sig inte är
en tillräckligt för att leda till totalitarism.Hannah Arendt motsäger sig de ibland påstådda likheterna mellan massreklam ioch masspropaganda, då massreklam inte stödjer sig på en vetenskapliga profetia:
“Businessmen usually do not pose as prophets and they do not constantly demonstrate the correctness of their predictions.”27
Vad som orsakar den sociala disaggregation som uppstår i ett massamhälle finns ingen enighet om, vissa ser det som resultatet av ökad urbanisering, andra resultatet av stigande
populationsökning eller en främmandegörande modell av industriell produktion. Den kanske mest kända teoretiker av begreppet William Kornhauser pekar just på denna risk i sin bok ‘The politics of Mass Society’. Men precis som Robert O. Schulze i sin genomgång med samma namn tolkar jag snarare Kornhauser skapandet av massmänniskan och inte av organiserandet av
massor: “Mass society”- as Kornhauser defines it - refers, I think, to a transitional process, not a type of social organization; it refers to conditions of instability, to social tensions productive of mass movements which might - but then again, might not lead to totalitarianism”.28 Även om det
finns olikheter i hur Kornhauser och Arendt ser på t.ex. elitens roll vill jag dock mena att det jag har benämnt som den mellanliggande variabeln i övergångsprocessen (massmänniskan) är samma typ som benämns massamhället (mass society).29
Några massamhällsteoretiker betecknar dock begreppet i positiva konnotationer av att det enar folk oavsett t.ex. klass, samt ökad egalitarism, rörlighet, öppenhet och konsensus. Sociologen Edward Shill argumenterade att massamhället t.ex. istället betyder “that the mass of the population has become incorporated into society” och att det inte finns några ‘outsiders’.30
Konklusion
Anledning varför klassystemet föll samman och skapade den massmänniskan som till mångt och mycket liknar den populistiska väljaren beror på att partierna som representerade klasserna inte längre kunde tillfredsställa dess klass intressen i den nya kapitalistiska eran. Som ovan
presenterades behöver massmänniskan nödvändigtvis inte härstamma från t.ex. kapitalistiska konsekvenser, vad massmänniskan dock har gemensamt är dess brist på gemenskap, att inte
26Munro, André, Mass society, Encyclopedia Britannica,https://www.britannica.com/topic/mass-society 27Arendt, Hannah, 1968, s.43
28Schulze, Rorert O., Review of The Politics of Mass Society, by William Kornhauser, The Canadian Journal of Economics and Political Science / Revue Canadienne d’Economique et de Science Politique, 1960, s.644–646,https://doi.org/10.2307/138943
29Arendt, Hannah, 1973, s.11-12
jobba tillsammans för gemensamma intressen vilka enligt Arendt politiker är med och skapar. Hos Hannah Arendt visade sig detta i klassernas upplösning. Jag kommer inte att försöka mig på att definiera dagens potentiella mass-människa utifrån om de är 'bittra' och 'likgiltiga' utan ämnar istället att analysera detta genom att kolla på hur partierna appellerar och om de appellerar på olika sätt.
Massor (den socialpolitiska organisering av ‘massan’)
Att vara likgiltig till offentliga angelägenheter eller neutrala till politiska spörsmål är inte tillräckliga för att en totalitär rörelse skall växa fram, om jag tolkar Arendt rätt, men det har en högst bidragande orsak.
“The competitive and acquisitive society of the bourgeoisie had produced apathy and even hostility toward public life not only, and not even primarily, in the social strata which were exploited and excluded from active participation in the rule of the country, but first of all in its
own class.”31
Den nya rörelsen blev därmed den första anti-bourgeoisie. Den individualistiska filosofin som det nya styret gav upphov till en stark man att leda. Detta är inte ett uttryck av osjälviskhet i att vara en del av ett kollektiv. Tvärtom argumenterar Arendt, är det att känna sig expanderbar (‘expandable’).32 En möjlig illustration av vad Arendt menar med expanderbar är en stor samling
människor som gör nazisthälsningen samtidigt och är därmed individualistiska i en kollektiv handling. Ens egen kropp blir stor och i denna kropp infinner sig gemenskapen.
För att uppnå ett tillstånd där ens individuella identitet totalt förintas samtidigt som man i stället för att appellera till en viss klass appellera till folket menar Arendt att den totalitära ledaren använde sig av propaganda av vetenskaplig profetia stödd i en ideologi som legitimerar ett sådant beteende. Stalinismen och nazismen skiljer sig i ideologierna/överlagarna de stödjer sig på; nazismen i naturlag, darwinismen och Stalin i en historisk lag, marxismen.33 Vilka är “at once
universal and consistent in itsel.”34 Stalinismen och nazismen går helt enkelt inte att bestrida då
de stödjer sig på en överlag baserad på vetenskaplig profetia som både är universell och konsekvent. Till skillnad från klasser är avsikten här inte organisering byggt på kämpande intressen utan denna överlags sanning är odiskutabel. Överlagen används som den mest essentiella delen i propaganda av profetisk vetenskap som kom att leda till den terror vilket i mångt och mycket kom att definiera totalitarismen. Det lyckades på detta sätt upplösa de existerande klassväggarna som tidigare hade skyddat de automatiserade individerna och förvandla dessa till ‘massor’.
Denna del av analysen må kanske kännas orelevant eller spekulativ då något totalitärt styre inte etablerats. Det är dock intressant, då massmänniska är så pass lik nutida missnöjesväljare att undersöka om även dessa väljare appelleras av budskap som är universella och konsekventa i sig
själva. En ledares egenskaper sägs även dem vara viktiga i organisering av en massa, då
högerpopulistiska partier varken lyckats organisera en massa i strukturell mening eller etablerat sig i styrande ställning med tillägget att det är objektivt svårt att avgöra om en ledare är en ‘karismatisk’ sådan uteblir denna variabel.
Konklusion
En massa är de likgiltiga, ensamma individer som tappat hoppet till den föregående
klasstrukturerna vilket inte längre företräder deras intressen. En masstruktur är i en strukturell mening ett system där partiet/partierna appellerar till massan/ majoriteten av befolkningen. Enligt Arendt är ‘massan’ för stor och/eller likgiltig för att kunna ingå i en organisation. För att kunna appellera på denna massa krävs därmed budskap som går bortom ekonomiska och sociala intressen/identiteter i en överlag vilken inte har några klassbarriärer.
När det kommer till organiseringen massor är det ett begrepp vi måste dela in. Vi kan dels se det som en strukturell appellering av att nå majoriteten av invånarna i landet och däri hitta en nationell gemenskap, den bästa frågan utifrån detta synsätt att se på massan är att frågan om Sverigedemokraterna har för avsikt att appellera ‘folket’ vars motsatt kan sägas vara en mindre grupp människor dvs. en klass.
Att en grupp kan samlas kring gemensamma intressen ter sig nödvändigt enligt Arendt för att upprätthålla en gemenskap vilket undviker den ensamma individen som lätt appelleras av missnöjespartier. Motsatsen till att appelleras av direkta intressen är att hänge sig åt en rörelse där ens individuella identitet totalt förintas och helt hänge sig åt en ledare som guidar dess liv med en ideologi vars budskap legitimeras i vetenskaplig propaganda. Frågan till materialet blir därför om de populistiska partierna appeller genom överideologi som är universell och
konsekvent i sig själv.
Klasser Massor
Har Socialdemokraterna för avsikt att nå och representera enbart arbetarklassen?
Har Sverigedemokraterna för avsikt att nå majoriteten av befolkningen?
Organisering Organisering av ‘folket’ enligt Arendt
- Appellerar SAP med tilltal såsom ‘arbetare’ och/eller ‘kamrater’
- Appellerar SAP genom agitation mot framförallt bourgeoisin?
- Appellerar SD till ‘folket’? - Är detta ‘folk’ homogent?
- Appellerar SAP genom gemensamma sociala och/eller ekonomiska intressen?
- I så fall vilka?
Metod och material
Val av fall
Högerpopulism i Västeuropa omfattar ett stort material som kan vara svårt att få en överskådlig blick av. Därav kommer jag att avgränsa denna uppsats genom att göra en fallstudie.
Ett land där ett högerpopulistiskt parti lyckats etablera sig trots sin rikedom och relativt låga arbetslöshet, vars motsats dvs. hög arbetslöshet och dålig ekonomi ses som två starkt bidragande orsak till att populistiska partier växer fram, är Sverige. Fallet Sverige blir därför extra intressant att studera vikten av gemenskap då det ter sig atypiskt. Typiskt är dock det högerpopulistiska partiet som lyckats etablera sig i Sverige. Sverigedemokraterna har i opinionssiffrorna likt andra populistpartier i västeuropeiska länder stabiliserat sig kring 20% och SD ser ut att bli näst största partiet i nästa val. Sverigedemokraterna är även typiska i sin bakgrund och budskap, genom att tala för ‘folket’ emot etablissemanget och invandring.35
Stegen för analys
1. Det första steget i analysen behandlar Socialdemokraternas avsikt i organiseringen av väljarna.
2. Andra delen av analysen undersöker, om möjligt, varför de i så fall misslyckades att organisera klasser.
3. 1 och 2 är tänkt att bidra till att få en klarare bild om Sverigedemokraterna lyckas
organisera ‘massmänniskan’ i form av att klasserna upplösts, dvs. som en konsekvens av den nuvarande socialpolitiska erosionen.
Uppsatsen är en teoretiskt utvecklande filosofisk fallstudie, som genomförts med kvalitativ metod. Idékritik är i den här uppsatsen från det idéanalytiska hållet både aktörs- och idécentrerad. Med teoretiskt utvecklande innebär i det här fallet att uppsatsen tar avstamp i Hannah Arendts idé om gemenskapen i den sociopolitiska strukturen för att förstå populismen ursprung. Detta är någonting som jag anser kan appliceras på populismen då dess sympatisörer är så pass lika. Jag anser att det finns en brist i den socialpolitiska strukturens betydelse i diskursen kring populism, såväl de som försöker jämföra den populistiska och totalitära rörelsen Hannah Arendt beskriver. Problemet när man försöker dra paralleller mellan populism och totalitarism på det här sättet är just dess ursprung, i att det härstammar från upplösningen av klasser. För är det verkligen i klasser vi finner gemenskapen? Häri går det att finna inslag av traditionell idékritik i att då jag misstänker till skillnad från Arendt att gemenskapen inte bara går att finna i intressen med begränsade, erhållna och bestämda mål, därav behöver inte nödvändigtvis bara denna upplösning leda till att väljare söker sig till missnöjespartier.
I första delen kommer jag framförallt att använda mig av andrahandskällor i form av
nyhetsartiklar såväl tidigare forskning. På grund av både tids och platsbrist blir det nödvändigt för mig att luta mig mot forskare och deras teorier varför/om den gemenskap Socialdemokraterna lyckades organisera. För att sedan ta till mig av teorier över varför de, om möjligt, misslyckades med detta. Jag är medveten om att detta sätt är problematiskt både ur en validitet och reliabilitets synpunkt, men ser egentligen inget konkret alternativ för genomförandet av denna uppsats. Utifrån Arendts teori om möjlig erosion i socialpolitiska strukturen kan jag utifrån mitt material skapa mig en uppfattning varför Sverigedemokraterna har lyckats organisera väljare. Då denna uppsats snarare handlar om att hitta ett mönster och därmed kolla på strukturen än att
fördjupande i specifika händelser, individer etc kommer jag att använda mig av material som har en genomgripande syn på Socialdemokratin i Sverige. Bland de författare som utmärker sig som särskilda experter på Socialdemokrati och just gjort ett genomarbetat material över framförallt den svenska är Sheri Berman och Ashley Lavelle. Förutom dessa två kommer jag även använda mig av Carly Elisabeth Shalls bok ‘The Rise and Fall of the Miraculous Welfare Machine’ då hon lägger extra vikt vid invandringen till Sverige eftersom denna är intressant framförallt med tanke på att SD är ett invandringskritiskt parti samt att Sverige det senaste åren tagit emot många migranter. Andra artiklar samt böcker tillkommer som underlag för att på så sätt öka bredden i teorierna.
Hannah Arendt skriver:
“The totalitarian movements aim at and succeed in organizing masses-not classes, like the old interest parties of the Continental nation-states.”36
Då vi vet att SD inte lyckats organisera en ‘massa’ i strukturell mening blir därmed min efterföljande fråga till det empiriska materialet:
Är det Sverigedemokraternas avsikt att organisera ‘massan’?
Till denna frågeställning kommer jag att använda mig av Sverigedemokraternas principprogram. Det har varit konstant ända sedan 2011, detta ett år efter de kom in i riksdagen. Därför anser jag att detta principprogram är tillräckligt för att kunna analysera vilken avsikt Sverigedemokraterna har i sitt organiserande av väljare. För att ytterligare bredda mitt material kommer jag även i detta fall använda mig av andrahandskällor i forskning kring populism och Sverigedemokraterna specifikt.
Empirisk analys
Har Socialdemokraterna för avsikt att nå och representera enbart arbetarklassen? Redan i frågan skaver det. För den socialdemokrati i Sverige jag tänker på är inte ute efter att organisera klasser, snarare tvärtom. Jag tänker på ‘folkhemmet’ som synonymt med SAP (Sveriges socialdemokratiska arbetarparti).
Statsvetaren Sheri Berman, som länge studerat socialdemokratin framförallt den svenska, jämför den svenska och tyska socialdemokratin under 1930-talet. Sheri Berman skriver att medan den tyska socialdemokratin höll fast vid en klassisk marxistisk klasskampsfilosofi, vilken tillslut upplöstes och blev en totalitär massa, började socialdemokratin i Sverige anamma en
reformistisk modell.37 Många politiska tänkare förklarar detta som en av anledningarna till det
förhållandevis begränsade stödet till nationalsocialismen under samma tid. Precis som Sheri Berman samt Carly Elisabeth Schall i ‘The Rise and Fall of the Miraculous Welfare Machine’ och även Ashley Lavelle i boken ‘The Death of Social Democracy’ är Socialdemokraternas strävan idag efter en klasskollaboration och pragmatism istället för tidigare marxistiskt klasskampsideologi.38
Det verkar som att den reformistiska ‘folkhemspolitiken’ snarare har mer besläktat med den massgemenskap som beskrivs i teorin än den klassgemenskap som upplöstes. För som redan skrivits i teorin kan ‘massor’ liknas vid en organisering av ‘folket’. Början och visionen för denna nya reformistiska linje får sägas ha sin startpunkt i den dåvarande socialdemokratiska partiledaren Per Albin Hanssons folkhemstal från 1928. Jag kommer därför att ta min
utgångspunkt i detta tal samt använda andrahandskällor i form av annan forskning för att bättre förstå helheten i byggandet av denna gemenskap, detta ‘hem’.
Lavelle, Schall samt Berman ser början på slutet av denna hegemoni (folkhemmet) under 1970-talet. Enligt Lavelle ‘dog’ folkhemmet 1991, enligt Schall skedde den ‘officiella döden’ först när regeringen Reinfeldt tog över 2006.39 De populistiska partier inträde i riksdagen skedde träffande
parallellt, först i form av Ny Demokrati (1991) sedan i Sverigedemokraterna(2010). Den
socialdemokratiska hegemonin kom i alla fall att hålla i sig ett bra tag efter att Per Albin Hansson höll sitt tal och tillträdde som statsminister 1932, Socialdemokraterna kom att bli det
statsbärande partiet och innehade därefter regeringsmakten i 68 år, varav 50 år utan koalition.40
‘Folkhemsgemenskapen’ funkade med andra ord. Detta skulle därmed innebära att en
massgemenskap ur ett strukturellt perspektiv inte nödvändigtvis behöver leda till totalitarism, att en stor grupp människor visst kan dela ett kollektivt intresse, ett 'hem'.
37Berman, Sheri, 2006
38Lavelle, Ashley, The Death of Social Democracy: Political Consequences in the 21st Century, Ashgate, 2008 39Lavelle, Ashley, 2008
Min första fråga till materialet blir därmed: Hur organiserade SAP gemenskapen i Sverige?
Utifrån Hannah Arendts teori och de likheter som påvisats mellan den totalitära massmänniskan och högerpopulistiska väljare, blir min nästkommande fråga varför ‘folkhemsgemenskapen’ gått förlorad. För att därefter försöka förstå Sverigedemokraternas framväxt.
Socialdemokratins skapande av en gemenskap
Är Socialdemokraternas avsikt att organisera majoriteten av befolkningen? - Appellerar Socialdemokraterna till “folket”?
- Är detta “folk” homogent?
1928 höll Per Albin Hansson det nu berömda ‘Folkhemstalet’ där han pratade om Sverige som en familj, som ett hem där man tar hand om sitt Sverige och sina medmänniskor.41 Per Albin
Hanssons tal vid remissdebatten i riksdagens andra kammare den 18 januari 1928 även kallat folkhemstalet, börjar med orden:
”Vid högtidliga och för övrigt ibland även vid vardagliga tillfällen tala vi gärna om samhället-staten, kommunen – såsom det för oss alla gemensamma hemmet, folkhemmet,
medborgarhemmet. Bilden har måhända efter den senaste stora författningsreformen fått en flitigare användning än tillförne, men även under det politiska fåväldets tid tillgreps den från makthavarnas sida i synnerhet när det gällde att hos massorna inpränta känslan av förpliktelse
till det allmänna, skyldigheten att bära bördor och bringa offer. Det är kanske också i pliktkänslan som uppfattningen om samhället såsom det gemensamma hemmet starkast och bäst
kommer fram.”42
I denna första sektion av talet infinner sig både implikationer av massgemenskap och av klassgemenskap. Per Albin Hansson använder till och med det förstnämnda begreppet när han ser tillbaka på fåväldets makthavares sätt att inpränta en känsla av förpliktelse till det allmänna. Det finns dock även antydan till klassgemenskap i form av arbete i en produktiv process, i 'hemmet'. Målet var att uppnå den industriella demokrati som ansågs vara nödvändig i denna tid av förändring. Kontentan av talet går att finna i det sista stycket:
“Jag har redan pekat på, att inom en politisk demokrati måste också ekonomiska fåväldet falla. Det politiskt fullmyndiga folket kommer icke i längden att finna sig i, att de viktigaste medlen för
produktion av dess livsbetingelser, för bevarandet och ökandet av välståndet, ligger i händerna
41Hansson, Per Albin, 19280118 - Folkhemstalet, Svenska Tal, 2012, http://www.svenskatal.se/1928011-per-albin-hansson-folkhemstalet
på några få kapitalister, som ofta för att tillgodose sitt vinstbegär åsidosätta hänsynen till både produktionens och andra allmänna intressen.”43
SAP såg till skillnad från de tyska partierna riskerna som fanns med den samhällsutveckling där den ekonomiska eliten fick allt större inflytande. Att nå detta tillstånd skulle ej ske genom den revolutionära marxistiska klasskampsfilosofi44 utan genom reformism där kapitalismen skulle
verka inom socialistiska ramar och vice versa, på detta sätt skulle även isolationen från den politiska sfären undvikas. Leif Lewin skriver att kärnan i folkhemmet gick att finna i
människosynen, att människan inte var en vara utan “en medborgare utrustad med vissa sociala rättigheter”.45Socialdemokraterna förstod att de måste bemästra kapitalismens negativa
konsekvenser skriver Lewin. “Socialdemokratins centrala idéer är att politiken bör ha primat över ekonomin och att den bör syfta till social gemenskap.”46
På samma spår är Sheri Berman inne på i ’Understanding Social Democracy’ när hon försöker förklara socialdemokratins centrala idéer. Berman menar att socialdemokratin varken var
marxism eller liberalism “Instead, social democracy, at least as originally conceived, represented a full-fledged alternative to both marxism and liberalism that had at its core a distinctive belief in the primacy of politics and communitarianism”.47Sheri Berman skriver hur socialdemokraterna i
Eduardo Bernsteins lära kom att jobba för att få söka den stora massan, inte bara arbetarklassen. Han menade att det fanns en “natural community of interest between workers and the vast majority of society that suffered from the injustice of the capitalist system”. Enligt Bernstein skulle socialismens framtid inte bero på minskat välstånd utan ökad. När gamla marxister och klassiska liberaler sökte passivitet i tid av kris. Bernstein’s tankar vägledde många
socialdemokratiska tänkare under mellankrigstiden:48
“In an era of dislocation and disorientation, these social democrats realized that appeals to the
‘people’, the community, and the common good were much more attractive than the class struggle perspective of orthodox marxism or the individualism of classic liberals and so they often embraced communitarian, corporatist, and even nationalist appeals and urged their parties
to make the transition from workers to ‘people’s’ parties.”49
Det var dock framförallt i Sverige dessa tankar sattes i handling under mellankrigstiden, medan det i större delen av europeiska socialdemokrater implementerades först efteråt. Som resultat följde verkligheten Hannah Arendt beskriver i ’The origins of totalitarismen’, menar Berman:
43Hansson, Per Albin, 1928 44Hansson, Per Albin, 1928
45Bennich-Björkman, Li & Blomqvist, Paula, 2008, s.30 46Bennich-Björkman, Li & Blomqvist, Paula, 2008, s.30 47Berman, Sheri, 2006, s.4
“The result was that while in countries such as Germany and Italy the populist right assumed the mantle of communal solidarity and put together devastating effective cross-class coalitions, in Sweden it was the social democrats who became seen as the champions of the ‘little people’ and
as being ‘one with the nation’ and who took critical steps towards becoming a true people’s party.”50
Detta hjälpte SAP att forma en majoritetsregering med Bondepartiet.
Den kända svenska folkhemsbyggaren och ekonomen Gunnar Myrdal sa att homogeniteten är en nödvändighet i en välfärdsstat.51 Strävan efter homogenitet var även synbar i partiets restriktiva
invandringspolitik. Under åren 1928-1939 var restriktionerna mot invandring hård med krav på uppehålls- och arbetstillstånd samt passtvång.52 Sociologen Walter Korpi förklarar det snabba
socialdemokratiska genombrottet dels på grund av dess homogenitet och därmed etniska, religiösa och regionala skiljelinjer och dels med faktumet att industrialiseringen kom igång i ett sent skede då socialistiska idéer redan hade fotfäste.53
Om jag tolkar Arendt rätt är det inte möjligt att i ett samhälle uppnå en gemenskap av en stor grupp människor genom gemensamma intressen utan detta efterlevs med en ideologi som går bortom en klassintressen.
Organiserade Socialdemokraterna genom en överlag?
“Vilja vi leva måste vi skapa nyttigheter och värden och ju större tillgången på dessa äro desto rikare kan livet bli. Men det skall skapas för folket, icke för några privilegierade.”54
Likriktningen i gemensamma kulturella och ekonomiska värden är grundläggande för skapandet av folkhemmet, står det i talet. Den fredliga utvecklingen kräver att alla medborgare ser Sverige som ett hem vars “grundval är gemensamhet och samkänsla” som arbetar för det allmänna bästa, vilket Hansson skriver är “kännetecknande för en god demokrati”.55
För att undersöka om en hegemoni kan likställas med Hannah Arendts definition av
massgemenskap, dvs. bilden av en typ av diktatoriskt tillstånd som styrs av en överlag, måste hegemoni först definieras. För definitionen av hegemoni refererar Schall till den politiske filosofen Antonio Gramsci; att en hegemoni är en politisk och kulturell dominans av en grupp över hela samhället. Värdena, symbolerna och ideologierna av den gruppen har blivit de
dominanta, och utövar kontroll över underordnade grupper genom att sätta gränser för en legitim
50Berman, Sheri, 2006, s.14
51Schall, Carly Elizabeth, The Rise and Fall of the Miraculous Welfare Machine: Immigration and Social Democracy in Twentieth-Century Sweden, Ithaca: ILR Press, an imprint of Cornell University Press, 2016, s.3 52Bennich-Björkman, Li & Blomqvist, Paula, 2008, s.285
53Bennich-Björkman, Li & Blomqvist, Paula, 2008, s.335 54Hansson, Per Albin, 1928
debatt.56 Med det sagt behöver en hegemoni inte vara något nödvändigt ont, skriver Schall och
refererar till Dylan Riley:
“The development of hegemony- be it a socialist hegemony as Gramsci predicted or a social-democratic hegemony as developed in the twentieth century Sweden-allows for a relatively clear
conception of the ‘good society’, which elites can construct their positions in relation to.”57
En hegemoni är inte beroende av klassformationer, den är heller inte ekonomiskt beroende utan snarare politiskt och kulturellt. Statsvetaren och författaren Roger Smith refereras till i boken: “Economic interests are always integral and often primary in sense of peoplehood…
Nonetheless, economic interest can usually be advanced through many forms of peoplehood, so that economic motives alone cannot be completely determinative of political outcomes”58, dess
tolkning har alltså en minst lika viktig betydelse. En hegemoni kan ses som korsbefruktning mellan stat och nation där om staten förser medborgarna ur ett ekonomiskt perspektiv har de därför det mandat att forma den nationella identiteten.
Gramsci menar att de finns ‘rulers and ruled, leaders and led’, vilket framförallt skall ses som en slags top-down modell:
Först försöker elit/intellektuella nå dominans inom en klass, ‘intraklass’, följt av en ‘interklass’ (cross-class) hegemoni. Nationen görs möjlig genom att integrera alla klasser till en. Skaparen av hegemonin, dvs. eliten, må först och främst arbeta för en klass men med målet att nå hela
nationen.59 Avsikten är att ha så stort förtroende för staten att staten kan kontrollera den
nationella identiteten. Samtidigt finansierade staten forskning till rasbiologi, de spelade på det etniskt homogena Sverige och de pratade i termer av att svenskar hade ‘demokrati i blodet’.60
Schall skriver “The familial imagery calls to mind a rhetoric of blood ties that necessitates mutual obligations. Though civic nationalisms sometimes use a language of family-brotherhood, especially-the holistic notion of nation-as-family sounds more like a language of ethnicity than of citizenship?”61
I början av 1930-talet började SAP istället för att först och främst stödja sig mot socialismen och även prata i partitermer som det äkta demokratiska partiet.62 När icke-socialistiska partier
försökte spela på nationalismen kallade Socialdemokraterna den nationalismen för ‘punsch-patriotism’, en borgerlig fosterländskhet snarare än den folklighet de själva stod för. Att vara svensk menade man var att vara socialdemokrat, i att vilja såväl landet som folket i det gott. Frågan Schall dock ställer sig är; vilka var folket i folkhemmet?
Människor var medlemmar, åtminstone delvis, genom dess dygd till staten. Det fanns en öppen diskussion om en folksjäl och trots Sveriges relativa homogenitet tycktes det behövas vissa gränser vilket kanske bäst illustreras just i Rasbiologiska Institutets forskning vars uttalade mål var bevarandet av den svenska rasen, forskning som finansierades av staten.63
Socialdemokratiska tidningen Arbetets chefredaktör förklarade i utgåvan ‘Rasbiologi och
Socialism’ 1925 att målet inte var att sätta olika raser emot varandra bara att säkerställa vad som var bäst i var och en av dem och på det sättet försöka förhindra ‘farliga kombinationer’.64
Herman Lundborg, institutets regissör och kanske mest kända namn, framställde dock den svenska rasen som den bästa, Sverige var det nordiskas hemland. Sterilisering förekom och sas vara någonting frivilligt men utfördes ofrivilligt på såväl psykiskt sjuka som kvinnliga ‘tattare’.65
Schall menar att socialdemokratins användande av en rasdiskurs brukades för att de sågs mer inklusivt än klassdiskurs. Exkluderade grupper kunde bli konstruerade till marginalen, dels geografiskt (som samerna i norr) och dels ‘tattare’ var ett enkelt byte för denna exkludering.66
Konklusion
Precis som Schall skriver var etnisk och kulturell samhörighet en viktig del i skapandet av folkhemmet och att detta gav upphov till exkludering. Även om det implicit möjligtvis fanns en rasistisk appellering av en darwinistisk överlag var detta budskap inte det främsta. Schall skriver att vad som skiljer socialdemokratin från andra ideologier som kommunism, fascism och
liberalism är att socialdemokratin inte söker en ideal slutpunkt för nationen utan snarare ideal och principer för att organisera samhället som nästan alltid kan anpassas till nuvarande situation.67 Den
är med andra ord varken konsekvent eller universell i sig själv, såsom Arendt definierade överlag. Folkhemstanken lyckades strukturellt göra människor expanderbara i meningen att känna sig ‘svensk’, istället för att appellera till ‘klassvänner’ var avsikten att appellera till ‘folket’, massan. Samtidigt byggde även folkhemstanken på tron att vad som gynnar den egnas intressen även gynnar nationens.
Socialdemokratin och invandring
Från analysen av folkhemstanken tycks homogenitet varit viktigt för SAP i formandet av den nationella gemenskapen. Socialdemokraterna kom dock att inneha makten även under tid av invandring. Den socialdemokratiska hegemonin kom att hålla i sig många år trots andra världskriget och efterföljande perioder av invandring. Det var först under 1990-talet ett populistiskt parti (Ny Demokrati) etablerade sig i Sverige. Hur var detta möjligt om folkhemsgemenskapen (massgemenskapen) till så stor del berodde på homogenitet?
Heterogenitet i folkhemmet
Per Albin Hansson dog plötsligt i en hjärtinfarkt 1946 varpå nykomlingen Tage Erlander tog vid. Många fruktade att Tage Erlander inte var kapabel att axla Hanssons roll men så blev inte fallet. Tage Erlander kom precis som Per Albin Hansson att kallas landsfader.68 Erlander tillträdde
under en tid av invandring, både från nordiska och icke-nordiska stater, som en följd av andra världskriget. De flesta av de som flydde till Sverige var dock av nordisk härkomst.
Efter krigslutet kom det även tyska flyktingar från koncentrationsläger som transporterades till Sverige med vita bussar.69 Schall förklarar invandrarnas bakgrund, tillsammans med det goda materiella välståndet i Sverige vid tidpunkten, som orsak till att landet lät ta in flyktingar i en så, förhållandevis, hög grad. Efter kriget erkände Sverige och SAP exkluderandet av vissa grupper, men började ändå proklamera sig som ‘asylrättslandet’ och civilsamhället adapterades in i rollen.70
Tage Erlander satt på sin post i tjugotre år, vilket var det längsta en statsminister suttit i Sverige och troligen någonsin kommer att sitta. Erlander valde sin högra hand Olof Palme som sin blivande efterträdare. Schall identifierar tre nyckelkaraktärsdrag för socialdemokratiska hegemonin som alltid varit där men kom att förändras de kommande åren, de fick en tydlighet och klarhet men blev samtidigt vidare och mer öppet för tolkning.71
Trygghet
Nationellt pensionssystem, a-kassa, sjukförsäkring, barnbidrag etc. hade vid denna tidpunkt i Sveriges historia etablerat sig som en självklarhet både för det svenska folket och för politikerna. Det var den tryggheten man byggt upp och den omfamnades av alla partier.72
Rätten till arbete var också en del av trygghetsbegreppet för alla partier då det sågs som den
självklara vägen in i trygghet, detta kom dock att förändras vid början av den ekonomiska recessionen 1971. Då kom politiken att snarare handla om hur vi minskar arbetslösheten än att arbete skulle vara en rättighet. Oppositionen var kritisk till hur SAP hade styrt landet. SAP själva sa att det var en konsekvens av dels den ekonomiska recessionen och dels den politik man fört där bland annat fler kvinnor kommit in i arbete. Alla partier förutom Moderaterna var dock eniga om vikten att utöka den publika sektorn som botemedel mot arbetslösheten.73
68Schall, Carly Elizabeth, 2016, s.58-59
69Bennich-Björkman, Li & Paula Blomqvist,Paula, 2008, s.286 70Schall, Carly Elizabeth, 2016, s.58-65
Valfrihet
Valfrihet är inget man direkt kopplar till socialdemokratin, snarare icke-socialistiska partier. SAP
valde att blanda jämlikhet med valfrihet i bland annat frågor om kvinnors möjlighet att träda in på arbetsmarknaden.74
Valfriheten innefattar nu även möjligheten till att själv bestämma vilken kultur man vill tillhöra genom hemspråksundervisning, statligt sponsrade nyhetstidningar på invandrarspråk samt kommunal rösträtt även om man inte var permanent medborgare. Sverige kan sägas hade gått från en assimileringspolitik till en integreringspolitik byggt på idén om kulturell pluralism. LO, som för många arbetare var den direkta länken till samhället, menade dock att instrumentella åtgärder som att få lära sig regler, normer och språk var nödvändiga. Med tanke på
socialdemokratins nära kontakt med LO går det att ifrågasätta dess grad av valfrihet i denna kontext. Lärandet om demokrati på arbetsplatsen kan ses som ett exempel på detta.
Jämlikhet
Jämlikhet hade alltid varit en stark byggsten under socialdemokratins historia, den skulle dock
förstärkas under Olof Palmes tid både i ‘jämlikhet till möjlighet’ och ‘jämlikhet i resultat’. När nu säkerheten hade tryggats blev jämlikhetsfrågan nästa steg; ‘inkomstjämlikhet’, ‘jämlikhet inför lagen’, ‘jämlikhet i makt’, ‘jämlikhet i utbildning’ och ‘jämlikhet mellan könen’ (jämställdhet).75
Detta gick hand i hand med det solidaritetsbegreppet man försökt bygga upp. Fokuset även på internationell solidaritet tog ett nytt steg under Palmes tid. Likt det nuvarande Socialdemokratiska partiet handlade denna solidariteten inte som förut om att stödja en viss klass, utan att stödja människor i utvecklingsländer.76
Konklusion
‘Folkhemmet’ kom som en konsekvens av vad som i förlängningen kom att leda till
mass-människans utbrytande. Genom att presentera ett alternativ till både marxismen och liberalismen, och ta”primat över politiken” lyckades idén om ‘folkhemmet’ skapa en gemenskap korsbefrukta både stat och nation dvs. både gemensamma intressen och en nationalism. Det är lätt att tolka Arendt som att det inte går att skapa en gemenskap av ett större grupp människor, utan en överlag som legitimerar något som går bortom intressen. Visst finns inslag av rasism och en strävan efter homogenitet vilket låg till grund för gemenskapen men även exkludering. Vad åren under Tage Erlander och Olof Palme dock visar är att homogenitet inte är något nödvändigt för ett missnöjesparti att växa fram. Precis som klassernas existensberättigande var även
folkemsgemenskapen i takt så länge politikerna representerade väljarnas intressen.
En invändning är att heterogenitet kan vara en gradfråga både i omfång och kulturskillnad, vilket kan förklara att ett populistiskt parti inte än etablerat sig. En annan invändning som kan riktas
mot att Arendt har “fel” i att en större grupp inte kan organisera sig genom en t ex en överlag är att Sverige är ett relativt litet land till befolkningen. Möjligen är det betydligt mer genomförbart att skapa ett gemensamt intresse om landet är litet befolkningsmässigt, detta var helt enkelt inte möjligt i ett land som Tyskland. Möjlig replik mot en sådan invändning är att Tysklands
nuvarande förbundskansler Angela Merkel och hennes parti Kristdemokratiska unionen har gått allt längre åt mitten för att nå bredare folkgrupper, så även SAP:s partipolitiska kollegor runt om i Europa sedan efterkrigstiden.
Början på slutet för den socialdemokratiska hegemonin
De flesta politiska tänkare verkar vara eniga att den socialdemokratiska hegemonins slut eller i alla fall början till slut var när SAP förlorade striden om löntagarfonderna, ett vinstsystem som skulle kanalisera ‘överskott’ till arbetarkontrollerade investeringsfonder vilket skulle höja lönerna och skapa jobb, vilket många tyckte var ett steg i allt för socialistisk riktning.77
Även om detta inte direkt påverkade den socialdemokratiska hegemonin så menar Schall såväl som Lavelle att det gjorde så indirekt. Socialdemokratins styrka, och dess sätt att organisera en gemenskap, hade hela tiden varit att sätta nya reformer, nya visioner, nya berättelser om Sverige. Berman beskriver hur SAP aktivt använde sociala reformer “to expand its hold over the
electorate and to develop a sense of common interest across classes”78 och med misslyckandet av
löntagarfonder fanns det inga kvar.79 Under 1970- och 1980-talet presenterades få nya reformer,
under 1980-talets globala marknadsliberala ekonomi ställdes socialdemokratin inför ett
avgörande dilemma. Arbetslösheten ökade samtidigt som inflationen. Skulle Socialdemokraterna fortsätta enligt den Keynesianska vägen eller skulle man försöka tackla den inflation som växte? Man valde det senare. Partiet hade med andra ord övergivit en grundpelare i den
socialdemokratiska politiska filosofin dvs. att prioritera arbetslöshetsbekämpningen.
1991 blev för många året då idén om folkhemmet dog och så också den socialdemokratiska hegemonin. 1991 blev det inte bara ett regeringsskifte, utan ett nytt parti intog den politiska scenen i Sverige; det högerpopulistiska och invandringskritiska Ny Demokrati.
För samtidigt som Sverige genomled en ekonomisk kris där befolkningen bara blev äldre och äldre, utspelades ett krig i en annan del av Europa. 1992 kom 84 018 flyktingar till Sverige som en konsekvens av det krig som utspelades på Balkan. Även icke-europeiska flyktingar började strömma in från länder som Iran, Irak och Somalia. Schall beskriver det som att diskursen om invandringspolitik nu började sammankopplas med välfärden, paralellt minskade också
välfärdens resurser under den dåvarande moderatledda regeringen. Misslyckandet i integrationen blev ett bevis på välfärdsstatens misslyckande.80
77Schall, Carly Elizabeth, 2016, s.122
78Berman, Sheri, Understanding Social Democracy
http://www.people.fas.harvard.edu/~ces/conferences/left/left_papers/berman.pdf, s.31 79Schall, Carly Elizabeth, 2016, s.122
Europeiseringen, nyliberalismen och globaliseringen (även om dessa i mångt och mycket är sammankopplade) är den vanligaste förklaringen till att socialdemokratins glansdagar är över. I efterföljande genomgång kommer en förklaringen till vad denna utveckling gjorde med att politiken inte längre har primat över ekonomin.
EU, Globalisering, Nyliberalism
Den australiensiska statsvetaren Ashley Lavelle pekar i sin bok ‘The Death of Social Democracy’ på perioden strax efter att Socialdemokraterna varit utanför regeringsställning mellan 1976-1982, som början på den nyliberala eran då bland annat den finansiella marknaden avreglerades och vissa statliga företag privatiserades. Lavelle citerar Webber att 1983 så tyckte alla politiska partier i Sverige att arbetslösheten endast kan minska “by a policy which reduces inflation, increase profits, investment and productivity in industry, and improves the competitiveness of Swedish enterprises in domestic and foreign markets”.81 Tidevarvet av sociala reformer var slut
och en adaption till Reagan-eran samt intresse för EU medlemskap, vilket Socialdemokraterna tidigare varit emot, blev nu aktuellt.
Välfärdsstatens grundstruktur fanns dock i mångt och mycket kvar under höger-mittens mandatperiod, något Schall förklarar med mittenpartiernas brist på samarbete.
Höger-mittenpartiernas varande vid makten, samma år Ny Demokrati åkte ur riksdagen, blev kortvarig. 1994 lämnades makten åter över till SAP men höger-mitten politiken var inte död, tvärtom, något partiet var väl medveten om. Den socialdemokratiska hegemonin hade trots svackor alltid trott på dess förmåga att forma samhället och styra den ekonomiska produktionen genom demokratisk politisk kontroll. Denna tanke var dock någonting partiet på grund av den nya globala marknadsliberala ekonomiska verkligheten tvingats ge upp. De var nu demokrati genom marknaden och av negativ (från tvång och hinder), inte positiv (möjligheten och förmågan att tillgodose) frihet skriver Schall.82
Med medlemskapet i EU kom en omorientering som skulle passa den nya EU normen Regeringen Persson började nu prata i termer av ‘sunda offentliga finansieringen’ och en
modernisering i välfärden som nödvändig. Arbetslösheten ökade och socialdemokratiska väljarna minskade.83
Socialdemokratiska hegemonin död och en ny hegemoni tar vid
2004 bildades Alliansen. Höger-mitten partierna Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna hade äntligen enats efter nederlaget ett decennium tidigare. Ledaren, Fredrik Reinfeldt, var samma person som likställt den socialdemokratiska hegemonins fall med Berlinmurens. Den tonen yttrades dock inte när alliansen siktade in sig på valet 2006. Fredrik Reinfeldt insåg att moderaterna måste förändras för att locka till sig väljare och sa sig gå mer åt vänster. Begreppet arbetarparti högg socialdemokratin i veka livet. Moderaternas partiledning –
81Lavelle, Ashley, 2008, s.145
82Schall, Carly Elizabeth, 2016, s.163
och Reinfeldt inte minst – började diskutera ett socialdemokratiskt arv i positiva ordalag på ett sätt som man inte hade gjort tidigare.
“Förbluffande många socialdemokrater valde att gå till moderaterna”, konstaterar statsvetaren Jonas Hinnfors.84 Enligt SAP och den nuvarande statsministern Göran Persson sågs inte
arbetslösheten som ett större problem då den enligt deras beräkningar låg på 6%, men enligt Fredrik Reinfeldt låg den dock på närmare 25% om de som går i tidig pension samt får
sjukpenning räknades in.85 Alliansen kom att vinna valet 2006 och de gjorde det genom att i viss
grad även att locka till sig väljare från arbetarklassen.
Trots den milda retoriken var reformfarten betydligt snabbare denna gång borgarna satt vid makten än vid tidigare mandatperioden 1991-94. Genast ändrades regler i sjukskrivning genom minskat antal dagar arbetare kunde få sin sjukpenning. Arbetsgivare kunde dessutom be en anställd att söka nytt jobb efter 180 dagars sjukskrivning etc. Även om klyftorna redan under regeringen Persson hade ökat, steg de markant under regeringen Reinfeldt. OECD statistik visar att inkomstklyftorna, tillsammans med de andra nordiska länderna, ökat mest i Sverige86 (då får
man dock ha i beaktande hur relativt små de var tidigare).
En ny hegemoni
Schall menar att en ny hegemoni under alliansen börjat etableras på negativ frihet, personligt ansvar baserat på incitament och individuell risk. Alliansen förklarade sin politik som
‘ekonomisk pragmatism’ och finansministern Anders Borg menade att skattesänkningar inte skulle ses ur ett ideologiskt perspektiv utan enbart till den gräns vår välfärdsstat tolererar så att det ska leda till att fler arbetar. Schall pekar på hur detta även var ett resultat av vänsterns agerande och övergivande av ideologier.
Socialdemokratin hade de senaste tio åren gjort signifikanta steg mot mitten. Redan under 1980-talet hade partiet gett upp en hörnsten inom vänsterpolitiken; rätten till arbete. Regeringen Persson hade själva under 1990-talet genomfört egna nedskärningar. Som en konsekvens av att både det ledande vänster-och-högerpartiet gått till val på ekonomisk pragmatism och utan en ideologisk kompass har många haft svårt att urskilja de båda sidorna. Statsvetaren Chantal Mouffe argumenterar för att det är just avsaknaden av den politiska identiteten hos
mainstreampartier som gett upphov till att högerpopulistiska partier kunnat etableras i framförallt Europa.87
84Frisk, Martina, Det nya arbetarpartiets resa – tur och retur, Arbetet, 2017 http://arbetet.se/2017/03/24/det-nya-arbetarpartiets-resa-tur-och-retur Hämtad 2017-05-13.
