Hur överförs trauman?
En litteraturstudie om traumaöverföring mellan närstående vid posttraumatiskt
stressyndrom
Melinda Vural
2014
Filosofie kandidatexamen Psykologi
Luleå tekniska universitet
Hur överförs trauman?
En litteraturstudie om traumaöverföring mellan närstående vid
posttraumatiskt stressyndrom
Melinda Vural
Psykologi C
Luleå tekniska universitet
Sammanfattning
Syftet med detta examensarbete är att undersöka traumaöverföring mellan närstående vid PTSD. Genom en litteraturstudie undersöks vilka faktorer som påverkar traumaöverföringens styrka och omfattning vid PTSD. Resultaten från de fem analyserade vetenskapliga artiklarna visar att faktorerna föräldrabeteende, självdifferentiering, självutlämnande beteende och anhörigbörda kan påverka traumaöverföringens styrka och omfattning mellan närstående. Då det i nästan ingen av artiklarna har undersökts samma faktorer är det dock svårt att dra några entydiga slutsatser.
Nyckelord: posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, traumaöverföring, närstående,
Abstract
The aim of this thesis is to examine trauma transmission among family members of persons with PTSD. Through a literature review it is examined which factors determine the intensity and extent of trauma transmission. The results from the five analyzed scientific articles show that the factors parental behavior, self-differentiation, self-disclosure, and caregiving burden may affect the intensity and extent of the trauma transmission between family members. However, since the same factors in almost none of the articles were addressed it is difficult to draw any unambiguous conclusions.
Keywords: posttraumatic stress disorder, PTSD, trauma transmission, family members, parental
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Psykisk ohälsa i Sverige ... 1
1.2 PTSD – ett växande problem ... 1
1.3 Posttraumatiskt stressyndrom ... 1
1.4 Anhörigbörda ... 2
1.5 Självdifferentiering och relationer ... 2
1.6 Självutlämnande beteende ... 2
1.7 Traumans inverkan på föräldrabeteende ... 3
1.8 Föräldrabeteende och anknytning hos barn ... 3
1.8.1 Säker anknytning ... 3
1.8.2 Ambivalent anknytning ... 3
1.8.3 Undvikande anknytning ... 3
1.8.4 Desorganiserad/Desorienterad anknytning ... 3
1.9 PTSD, närstående och sekundär traumatisering ... 4
1.10 Definition av traumaöverföring ... 4
1.11 Problembeskrivning ... 4
1.11.1 Syfte och frågeställningar ... 5
2. Metod ... 5 2.1 Litteratursökning ... 5 2.1.1 Inklusionskriterier ... 5 2.1.2 Exklusionskriterier ... 5 2.2 Analys ... 5 3. Resultat ... 6
3.1 Secondary traumatization among wives of Israeli POWs: the role of POWs' distress (Dekel & Solomon, 2006) ... 6
3.1.1 Syfte ... 6
3.1.2 Deltagare ... 6
3.1.3 Metod ... 6
3.1.4 Resultat ... 6
3.1.5 Generella resultat och slutsatser ... 7
3.2 Couple forgiveness, self-differentiation and secondary traumatization among wives of former POWs (Dekel, 2010) ... 7
3.2.1 Syfte ... 7
3.2.2 Deltagare ... 7
3.2.3 Metod ... 7
3.2.4 Resultat ... 8
3.2.5 Generella resultat och slutsatser ... 8
3.3 Parental Styles in the Intergenerational Transmission of Trauma Stemming From the Khmer Rouge Regime in Cambodia (Field, Muong & Sochanvimean, 2013) ... 8
3.3.1.1 Deltagare ... 9 3.3.1.2 Metod ... 9 3.3.1.3 Resultat ... 9 3.3.2 Delstudie 2 ... 9 3.3.2.1 Deltagare ... 9 3.3.2.2 Resultat ... 10
3.3.2.3 Resultat, skillnader mellan grupperna ... 10
3.3.2.4 Resultat, sammantaget båda grupperna ... 10
3.3.2.5 Generella slutsatser och resultat ... 10
3.4 Secondary Traumatization Among Adult Children of PTSD Veterans: The Role of Mother–Child Relationships (Dinshtein, Dekel & Polliack, 2011) ... 10
3.4.1 Syfte ... 10
3.4.2 Deltagare ... 11
3.4.3 Metod ... 11
3.4.4 Resultat ... 11
3.4.5 Generella resultat och slutsatser ... 11
3.5 Caregiver Burden and Psychological Distress in Partners of Veterans With Chronic Posttraumatic Stress Disorder (Calhoun, Beckham & Bosworth, 2002) 12 3.5.1 Syfte ... 12 3.5.2 Deltagare ... 12 3.5.3 Metod ... 12 3.5.4 Resultat ... 12 4. Diskussion ... 13 4.1 Föräldrabeteende ... 13 4.1.1 Rollomkastande föräldrabeteende ... 13
4.1.2 Relation till modern ... 13
4.2 Självutlämnande beteende ... 14
4.3 Självdifferentiering ... 14
4.4 Anhörigbörda ... 15
4.5 Metoddiskussion ... 15
4.6 Reliabilitet och validitet ... 15
4.7 Förslag till framtida forskning ... 15
1. Inledning
1.1 Psykisk ohälsa i Sverige
Den psykiska ohälsan bland Sveriges befolkning har ökat sedan 1990-talet, speciellt bland unga mellan 16-18 år (Psykisk ohälsa, 2013). Psykisk ohälsa kan innefatta både psykiska sjukdomar och psykiska besvär som nedstämdhet och oro (Socialstyrelsen, 2013). En psykisk sjukdom innebär att individens upplevelser och beteenden är avvikande, vilket kan identifieras utifrån olika diagnostiska kriterier (Socialstyrelsen, 2013; Psykisk störning, n.d.). Den vanligaste orsaken till sjukskrivning i Sverige är psykisk ohälsa. Sjukskrivningar och sjukvård till följd av psykisk ohälsa kostar Sverige mer än 7 miljarder euro per år (OECD, 2013). I Sverige finns uppskattningsvis mellan 94 000 och 280 000 människor med posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), vilket är 1-3 % av befolkningen (Delin, 2014, 8 februari).
1.2 PTSD – ett växande problem
Under år 2013 sökte strax över 54 000 människor asyl i Sverige, de flesta från Syrien (Statistik, 2014). Sverige har under de senaste åren även tagit emot många asylsökande från Somalia, Irak och Afghanistan, som har flytt pga. av våld, övergrepp och trakasserier i sina hemländer (Fakta om migration, 2014). PTSD kan uppkomma hos människor, som har varit utsatta för
krigsrelaterade händelser (de Jong et al., 2001). Asylsökanden är därför en särskilt utsatt grupp, då många har upplevt krig i sina hemländer.
I en studie av Frans, Rimmö, Åberg och Fredriksson (2005) visades att utlandsfödda har större risk för att utveckla PTSD än svenskfödda. I deras enkätstudie ingick 1824 personer från den vuxna normalbefolkningen i Sverige, vilka valdes ut slumpmässigt. Resultatet visade att 13,7 % av de utlandsfödda männen (13 av 95) och 12,2 % av kvinnorna (14 av 115) rapporterade PTSD. Bland svenskfödda var det betydligt färre som rapporterade PTSD, 2,3 % av männen (18 av 766) och 6,7 % av kvinnorna (57 av 846). De utlandsfödda deltagarna uppgav även att de hade varit med om bl.a. krig, fysik misshandel och rån i större utsträckning än de
svenskfödda (Frans et al., 2005).
I studier har även visats att PTSD är vanligt förekommande hos soldater, som tjänstgör eller har tjänstgjort i krigsdrabbade länder (Baggaley, Piper, Cumming, & Murphy, 1999; Litz, Orsilo, Friedman, Elich, & Batres, 1997).
Sverige har i mer än 50 år bistått med fredsbevarande trupper i krigsdrabbade länder runt om i världen så som Afghanistan, Bosnien, Kosovo och Mellanöstern (Historiska internationella insatser, n.d.).
1.3 Posttraumatiskt stressyndrom
PTSD är en stressreaktion som uppkommer efter en traumatisk händelse, som inneburit död, allvarlig skada, sexuellt våld eller hot om dessa. Traumat kan vara direkt eller indirekt. Ett direkt trauma innebär antingen att individen själv utsätts eller blir vittne till något av ovanstående. Ett indirekt trauma kan uppstå genom att individen får vetskap om att en
2 Symptomen vid PTSD är bl.a. påträngande minnesbilder och mardrömmar om traumat,
emotionell frånvaro och undvikande beteende. Med undvikande beteende menas att den drabbade undviker det som kan påminna om traumat, så som vissa situationer, aktiviteter, platser m.m. Utöver ovanstående förekommer även överspändhet, koncentrations- och sömnsvårigheter samt dissociation, vilket innebär att individen avskärmar sig (Allgulander, 2008; American Psychiatric Association, 2013).
De flesta individer som utsätts för något traumatiskt utvecklar PTSD-liknande symptom, som sömnsvårigheter och oro efter traumat. För många individer minskar symptomen så
småningom, men en del utvecklar långvariga psykiska besvär. De som upprepade gånger har upplevt trauman löper större risk för att utveckla PTSD, liksom de individer som tidigare har haft psykiska besvär (Allgulander, 2008).
1.4 Anhörigbörda
Närstående som tar hand om någon som mår psykiskt dåligt eller har en psykisk sjukdom kan påverkas negativt, vilket benämns som ”anhörigbörda” (caregiver burden). Anhörigbörda kan indelas i två definitioner, en subjektiv och en objektiv. Den objektiva innefattar den negativa påverkan sjukdomen har t.ex. på familjens ekonomi eller fritid. Den subjektiva rör de enskilda familjemedlemmarnas upplevelser av sjukdomen. De kan t.ex. uppleva psykologisk stress och depressiva symptom (Idstad, Ask, & Tambs, 2010; Roychaudhuri, Mondal, Boral, &
Bhattacharya, 1995; Sales, 2002).
1.5 Självdifferentiering och relationer
Självdifferentiering har stor inverkan på människors relationer till varandra. Självdifferentiering syftar på balansen mellan individens individualitet och behov av samhörighet. Individualitet innebär förmågan att vara en separat, självständig individ, som kan följa sina egna riktlinjer, tankar och känslor, oberoende av andra människor. Samhörighet innebär att följa andra människors riktlinjer, tankar och känslor. En individ med låg självdifferentiering har stort behov av att känna samhörighet, en låg grad av självständighet och en mycket outvecklad individualitet (Kerr & Bowen, 1988). Individer med låg självdifferentiering tenderar även att ha mer ångest. Då de oftast saknar egna övertygelser eller ideal anpassar de sig oftast till
omgivningens för att bli accepterade. Högre självdifferentiering leder till en mer utvecklad individualitet, högre grad av självständighet och mindre behov av att känna samhörighet (Kerr & Bowen, 1988). Individer med hög självdifferentiering är även mer motståndskraftiga mot negativa sociala, fysiska och emotionella problem, som uppkommer av stress (Kerr & Bowen, 1998).
1.6 Självutlämnande beteende
1.7 Traumans inverkan på föräldrabeteende
Trauman kan påverka föräldrars beteende gentemot sina barn. Rollomkastande och
överbeskyddande föräldrabeteende kan uppkomma hos föräldrar, som tidigare har varit med om traumatiska händelser och har traumasymptom (Bar-On et al., 1998; Field, Om, Kim, & Vorn, 2011). Rollomkastande föräldrabeteende innebär att föräldern t.ex. söker tröst och skydd hos barnet (Hesse & Main, 1999). Föräldrar med traumatiska erfarenheter kan även visa ett emotionellt avvisande beteende gentemot sina barn (Yehuda, Halligan, & Grossman, 2001).
1.8 Föräldrabeteende och anknytning hos barn
Anknytning utvecklas genom olika beteenden, som innebär att söka och upprätthålla närhet till en annan person. Det första anknytningsbeteendet börjar från födseln, då barnet söker närhet till andra människor, oftast mamman. Barnet använder sig av olika signaler, som t.ex. gråt eller leenden för att locka till sig någon i sin omgivning. Anknytningen har till syfte att skydda barnet från faror (Bowlby, 1997). Ainsworth, Blehar, Waters och Wall (1978, refererad av Ainsworth 1979) identifierade säker (typ B), ambivalent (typ C) och undvikande (typ A) anknytning hos barn och Main och Solomon (1986, 1990, refererad av Hesse & Main, 1999) identifierade desorganiserad/desorienterad anknytning.
1.8.1 Säker anknytning.
Säker anknytning kännetecknas av att föräldern upplevs som en trygg bas som barnet kan utgå från vid sitt utforskande av omgivningen (Ainsworth et al., 1978 refererad av Ainsworth 1979). Barn med säker anknytning litar på sina anknytningspersoner och att de kommer att vara tillgängliga, hjälpsamma och lyhörda för barnets signaler och när barnet behöver dem. För att barnet ska få säker anknytning krävs att anknytningspersonerna är lyhörda och reagerar på ett kärleksfullt sätt på barnets signaler (Bowlby, 2005). Ainsworth, et al. (1978, refererad av Ainsworth, 1979) upptäckte att mödrar till barn med säker anknytning var lyhörda för sina barns signaler i större grad än mödrar till barn med ambivalent eller undvikande anknytning.
1.8.2 Ambivalent anknytning.
Barn med ambivalent anknytning är osäkra på om deras anknytningspersoner kommer att reagera på deras signaler. Ambivalent anknytning uppkommer då barnets anknytningspersoner, t.ex. föräldrar, växelvis reagerar och inte reagerar på barnets signaler. Detta leder till att barnet kan bli ”klängigt” och visa separationsångest (Bowlby, 2005).
1.8.3 Undvikande anknytning.
Barn med undvikande anknytning litar inte på att deras anknytningspersoner kommer att reagera på deras signaler, då de tidigare oftast har blivit avvisade när de har sökt närhet och tröst (Bowlby, 2005). Ainsworth et al., (1978, refererad av Ainsworth, 1979) upptäckte att mödrar till barn med undvikande anknytning visade stark motvilja till kroppskontakt med sina barn. Avvisande beteende var även mer vanligt bland dessa mödrar och de visade även mindre ömhet än mödrar till barn med säker och ambivalent anknytning.
1.8.4 Desorganiserad/Desorienterad anknytning.
4 barnet (Hesse & Main, 1999). Desorganiserad anknytning uppkommer oftast hos barn som har upplevt sina anknytningspersoner som skrämmande (Hesse & Main, 1999, 2000). Föräldrarna kan t.ex. uppvisa ett hotfullt eller skrämmande beteende pga. sina egna obearbetade traumatiska minnen/erfarenheter. Detta kan leda till att barnet vid stressade situationer uppvisar ett
desorganiserat beteende. Barnet hamnar i en paradoxal situation, då barnets anknytningsperson även är den som skrämmer barnet. Barnet hamnar i en konflikt mellan att vilja söka sig till föräldern samtidigt som det vill fly från föräldern (Hesse & Main, 1999). Desorganiserad anknytning hos barn kan leda till dissociativa symptom i vuxen ålder (Lyons-Ruth, 2003).
1.9 PTSD, närstående och sekundär traumatisering
Motta (2012) skriver att ett barn som är emotionellt nära någon som är traumatiserad kan själv påverkas indirekt av traumat, vilket innebär att barnet blir sekundärt traumatiserad. Sekundär traumatisering hos barn kan uppkomma av två orsaker, dels genom barnets vetskap om att någon i dess närhet har blivit utsatt för ett trauma och dels genom att barnet ser en närstående gå igenom traumatiska händelser (Steinberg, 1997).
Närstående till människor med PTSD kan påverkas på olika sätt. I två studier har visats att barn till föräldrar med PTSD löper större risk att själva utveckla PTSD efter ett trauma jämfört med barn till föräldrar utan PTSD (Yehuda, Halligan, & Bierer, 2001; Yehuda, Schmeidler, Giller, Siever, & Binder-Bynes, 1998).
Ahmadzadeh och Malekian (2004) undersökte 141 barn till fäder, som var krigsveteraner med PTSD. Det visade sig att aggression och ångest var vanligare bland barnen i
undersökningsgruppen än i kontrollgruppen. Kontrollgruppen bestod av 141 barn till fäder som inte var krigsveteraner.
Westerrink och Giarratano (1999) visade i en studie att en partner till någon med PTSD kan påverkas negativt. De kan t.ex. få problem med ångest, sömn, depression och sociala relationer. I studien undersöktes veteraner med PTSD och hur syndromet påverkar deras familjer.
Resultatet visade bl.a. att ångest, depression, sömnsvårigheter och sociala problem var vanligare bland partnerna i undersökningsgruppen än i kontrollgruppen.
1.10 Definition av traumaöverföring
I litteraturen används även termerna ”transgenerational trauma” och ”intergenerational transfer of trauma” för traumaöverföring mellan generationer. I detta arbete kommer endast
”traumaöverföring” att användas. Traumaöverföring syftar i detta arbete på den negativa påverkan en persons trauman har på dennes närstående.
1.11 Problembeskrivning
Sverige har under många år tagit emot flyktingar från krigsdrabbade länder. Många flyktingar som kommer till Sverige har med sig traumatiska minnen från sina hemländer. Under många år har Sverige även bistått med fredsbevarande trupper till krigsdrabbade länder.
sjukvård. Det är därför viktigt att kunna begränsa traumaöverföring, vilket först kräver en förståelse för hur traumaöverföringen går till.
1.11.1 Syfte och frågeställningar.
Syftet med detta examenarbete är att undersöka traumaöverföring mellan närstående vid PTSD. Frågeställningen som arbetet ämnar besvara är:
• Vilka faktorer påverkar traumaöverföringens omfattning och styrka mellan närstående (partner och barn) vid PTSD?
2. Metod
2.1 Litteratursökning
Sökningar efter artiklar gjordes i databaserna CINAHL, ProQuest, Scopus, PsycInfo och PsycArticles. Det gjordes även sökningar i Google Scholar.
Följande sökord användes i varierande ordning och kombinationer: ptsd, transmission, children,
”parents with ptsd”, ”transgenerational trauma”, ”trauma transfer”, ”ptsd transfer”, ”children of
impaired parents”, ”victimized parents”, intergenerational, family, partner, trauma, secondary, ”secondary traumatization” och attachment.
Även en sekundär sökning gjordes för att identifiera användbara källor, som i viss utsträckning har använts i inledningen.
2.1.1 Inklusionskriterier.
De artiklar som inkluderades i artikelsökandet var: - Artiklar skrivna på svenska eller engelska. - Artiklar som var peer-reviewed.
- Artiklar som berörde traumaöverföring till närstående vid PTSD.
2.1.2 Exklusionskriterier.
Artiklar som har exkluderades i sökandet var:
- Artiklar som berörde traumaöverföring utan PTSD.
2.2 Analys
6
3. Resultat
3.1 Secondary traumatization among wives of Israeli POWs: the role of
POWs' distress (Dekel & Solomon, 2006)
3.1.1 Syfte.
Denna studie hade två syften. Det första var att undersöka fruar till krigsfångar med och utan PTSD och fruarnas sekundära traumatisering. Det andra var att undersöka hur den sekundära traumatiseringen påverkas av fysisk/verbal aggression och PTSD hos männen och
självutlämnande beteende hos kvinnorna. Sekundär traumatisering syftar i studien till PTSD- symptom och övriga psykiska symptom samt anpassningsförmåga inom äktenskapet.
3.1.2 Deltagare.
Deltagarna i studien kontaktades via en tidigare studie (Solomon, Neria, Ohry, Waysman, & Ginzburg, 1994) och indelades i tre olika grupper. Den första gruppen (grupp 1) bestod av 18 fruar till krigsveteraner med PTSD, som tidigare hade varit krigsfångar. Den andra gruppen (grupp 2) bestod av 64 fruar till krigsveteraner, som tidigare hade varit krigsfångar utan PTSD. Den tredje gruppen (grupp 3) var en kontrollgrupp med 72 fruar till krigsveteraner, som varken hade PTSD eller som tidigare hade varit krigsfångar. De tre grupperna skiljde sig inte åt nämnvärt vad gäller ålder, utbildningsnivå, arbete eller antal barn.
3.1.3 Metod.
Förekomsten av PTSD-symptom hos kvinnorna mättes med hjälp av frågeformulär, som innehöll frågor om de olika symptom som finns vid PTSD. Kvinnorna uppmanades att berätta om sina mäns traumatiska erfarenheter. Utöver PTSD-symptom mättes även generell ångest med hjälp av ”Brief Symptom Inventory” (BSI). Med hjälp av BSI var det även möjligt att mäta om kvinnorna hade symptom på andra psykiska sjukdomar. Vidare mättes
anpassningsförmågan inom paren med hjälp av ”Dyadic Adjustment Scale” (DAS). Med hjälp av DAS mättes anpassningsförmågan utifrån de fyra aspekterna tillfredsställelse, känslomässiga uttryck, samstämmighet och sammanhållning. Slutligen mättes självutlämnande beteende hos kvinnorna och förekomsten av fysisk och verbal aggression hos männen.
3.1.4 Resultat.
Resultatet visade att grupp 1 hade flest PTSD-symptom och övriga psykiska symptom och grupp 3 hade minst. Resultatet visade även att kvinnorna i grupp 1 uppgav att deras män var signifikant mer fysiskt aggressiva jämfört med kvinnorna i grupp 2 och 3. Kvinnorna i grupp 1 hade även signifikant lägre anpassningsförmåga inom äktenskapet jämfört med kvinnorna i de två övriga grupperna. Fysisk aggression hos männen bidrog till ökad ångest hos kvinnorna och verbal aggression bidrog till lägre äktenskaplig tillfredsställelse.
3.1.5 Generella resultat och slutsatser.
Kvinnornas grad av sekundär traumatisering påverkades av både självutlämnande beteende hos dem själva och fysisk/verbal aggression hos männen. Slutsatsen var att den sekundära
traumatiseringen hos kvinnorna påverkades i större grad av männens PTSD-symptom än deras tillfångenskap.
3.2 Couple forgiveness, self-differentiation and secondary
traumatization among wives of former POWs (Dekel, 2010)
3.2.1 Syfte.
Studiens syfte var att undersöka fruar till krigsfångar med och utan PTSD och graden av sekundär traumatisering hos fruarna. I syftet ingick även att undersöka hur den sekundära traumatiseringen påverkas av kvinnornas självdifferentiering och förlåtelseförmåga. Sekundär traumatisering syftar i studien till kvinnornas emotionella och äktenskapliga ångest/oro, vilket inkluderar PTSD och övriga psykiska symptom samt anpassningsförmåga inom äktenskapet.
3.2.2 Deltagare.
I studien användes samma data som i den föregående presenterade studien (Dekel & Solomon, 2006). Deltagarna var indelade i tre olika grupper. Den första gruppen (grupp 1) bestod av 18 fruar till krigsveteraner med PTSD, som tidigare hade varit krigsfångar. Den andra gruppen (grupp 2) bestod av 64 fruar till krigsveteraner som, tidigare hade varit krigsfångar utan PTSD. Den tredje gruppen (grupp 3) var en kontrollgrupp med 72 fruar till krigsveteraner, som varken hade PTSD eller som tidigare hade varit krigsfångar.
Studien hade flera hypoteser. Hypotes 1 var att kvinnorna i grupp 1 skulle ha lägre
förlåtelseförmåga än kvinnorna grupp 2 och 3. Hypotes 2 var att förlåtelseförmåga skulle ha ett negativt samband med den sekundära traumatiseringen hos kvinnorna. Den tredje hypotesen var att kvinnorna i grupp 1 skulle ha lägre självdifferentiering än kvinnorna i de två övriga grupperna. Hypotes 4 var att hög självdifferentiering skulle ha ett negativt samband med sekundär traumatisering hos kvinnorna. Slutligen var hypotes 5 att sambandet mellan förlåtelseförmåga och sekundär traumatisering skulle vara svagare hos kvinnorna med hög självdifferentiering och starkare hos kvinnorna med låg självdifferentiering.
3.2.3 Metod.
Med hjälp av frågeformulär mättes PTSD-symptom hos männen och kvinnorna, där kvinnorna tillfrågades om männens erfarenheter. Hos kvinnorna mättes även generell ångest,
8
3.2.4 Resultat.
Resultatet visade att kvinnorna i grupp 1 hade signifikant lägre förlåtelseförmåga än kvinnorna i grupp 2 och 3. Kvinnorna i grupp 1 hade även signifikant lägre självdifferentiering än
kvinnorna i grupp 2 och 3 i form av högre sammanflätning, lägre balans och högre avskiljande. Resultatet visade ett positivt samband mellan männens PTSD-symptom och kvinnornas
PTSD-symptom och övriga psykiska symptom. Resultatet visade även att
självdifferentieringsvariabeln sammanflätning hos kvinnorna hade ett positivt samband med deras PTSD-symptom. Vidare visade resultatet ett negativt samband mellan kvinnornas förlåtelseförmåga och PTSD-symptom när sammanflätningen var hög. Liknande samband visades även för självdifferentieringsvariabeln avskiljande. När avskiljande var högt hade kvinnornas förlåtelseförmåga ett negativt samband med deras PTSD-symptom.
Resultatet visade även att själdifferentieringsvariablerna sammanflätning och avskiljande hade ett signifikant positivt samband med kvinnornas psykiska symptom. Förlåtelseförmåga hade ett signifikant positivt samband med kvinnornas psykiska symptom när avskiljande var lågt, men hade ett negativt samband när avskiljande var högt.
Slutligen visade resultatet ett signifikant negativt samband mellan männens PTSD-symptom och kvinnornas äktenskapliga tillfredsställelse. Självdifferentieringsvariabeln balans och förlåtelseförmåga hade ett signifikant positivt samband med kvinnornas äktenskapliga tillfredsställelse, medan avskiljande hade ett negativt samband.
3.2.5 Generella resultat och slutsatser.
Högre grad av förlåtelseförmåga hos kvinnorna ökade deras tillfredsställelse inom äktenskapet. Vidare bidrar högre grad av självdifferentiering hos kvinnorna till minskad sekundär
traumatisering i form av färre PTSD-symptom och psykiska symptom samt ökad äktenskaplig tillfredsställelse. En av slutsatserna var att förlåtelseförmåga, i större grad, användes som ett verktyg för att minska stress och ångest hos kvinnorna med lägre självdifferentiering.
3.3 Parental Styles in the Intergenerational Transmission of Trauma
Stemming From the Khmer Rouge Regime in Cambodia (Field,
Muong, & Sochanvimean, 2013)
I studien undersöktes hur moderns föräldrastil påverkar traumaöverföringen till sina barn i form av ångest- och depressionssymptom hos barnen. Studien genomfördes via två delstudier.
Studien hade två hypoteser. Hypotes 1 var att moderns traumasymptom indirekt påverkar barnen genom moderns rollomkastande eller överbeskyddande föräldrastil.
3.3.1 Delstudie 1.
3.3.1.1 Deltagare.
I den första delstudien undersöktes 46 mödrar (medelålder 44,78 år) samt deras döttrar i
Kambodja. Samtliga av mödrarna hade överlevt folkmorden och Röda khmererna i Kambodja. Mödrarna var vid tiden för folkmorden i den sena barndomen eller tidiga tonåren. Samtliga var lågutbildade, arbetslösa eller hade låg-kvalificerade yrken. Deras döttrar var studenter mellan 16-18 år.
3.3.1.2 Metod.
Hos mödrarna mättes, med hjälp av olika mätinstrument, graden av socialtsupport från omgivningen, antal traumatiska händelser relaterade till Röda khmerernas regim och antal PTSD-symptom. PTSD- symptomen mättes med hjälp av ”PTSD checklist” (PCL), som innehåller 17 delar indelade under 3 huvudsymptom hyperarousal, undvikande och
återupplevande. Hos döttrarna mättes ångest- och depressionssymptom. Döttrarna fick även svara på frågor om sina mödrar relaterade till de olika föräldrastilarna.
3.3.1.3 Resultat.
Resultatet visade att 24 % av mödrarna uppfyllde symptomkraven för PTSD. Vidare visade resultatet att mödrarnas PTSD-symptom hade ett signifikant positivt samband med döttrarnas ångestsymtom. Ett signifikant positivt samband visades även mellan PTSD-symptomet hyperarousal hos mödrarna och ångestsymtom hos döttrarna.
Resultatet visade även att mödrarnas PTSD-symptom hade ett signifikant positivt samband med rollomkastande föräldrastil. Vidare visade resultatet att rollomkastande föräldrastil hade ett signifikant positiva samband med PTSD-symptomen återupplevande och hyperarousal. Något sådant samband för överbeskyddande eller avvisande föräldrastil erhölls inte. Signifikanta positiva samband erhölls även mellan rollomkastande föräldrastil hos mödrarna och ångest- och depressionssymptom hos döttrarna. Några sådana samband för överbeskyddande eller avvisande föräldrastil erhölls inte.
Vidare visade resultatet att mödrarnas PTSD-symptom hade en signifikant indirekt påverkan på döttrarnas ångestsymtom, genom mödrarnas rollomkastande föräldrastil. Resultatet visade även att PTSD-symptomet hyperarousal hade en signifikant indirekt påverkan på döttrarnas
ångestsymtom, genom mödrarnas rollomkastande föräldrastil.
3.3.2 Delstudie 2.
3.3.2.1 Deltagare.
10 Författarna förväntade sig att barnen i grupp 1 skulle ha fler psykiska symptom än barnen i grupp 2. Vidare förväntade sig författarna att mödrarna i grupp 1 i större omfattning skulle visa rollomkastande, avvisande eller överbeskyddande föräldrastil än mödrarna i grupp 2. I delstudie 2 mättes samma variabler som i delstudie 1.
3.3.2.2 Resultat.
Resultatet visade att mödrarna i delstudie 2 sammantaget rapporterade signifikant högre antal traumatiska händelser än mödrarna i delstudie 1.
3.3.2.3 Resultat, skillnader mellan grupperna.
Resultatet visade att 12 av 15 mödrar i grupp 1 uppfyllde symptomkravet för PTSD. I grupp 2 uppfyllde 3 av 17 mödrar symptomkravet. Vidare visade resultatet att medelantalet för ångest- och depressionssymptom var signifikant högre hos barnen i grupp 1 än i grupp 2. Resultatet visade även att rollomkastande föräldrastil var signifikant vanligare hos mödrarna i grupp 1 än i grupp 2.
ANOVA-tester genomfördes för att undersöka om skillnaderna mellan grupperna berodde på mödrarnas PTSD-symptom. Mödrarnas PTSD-symptom ingick då som co-variabel. ANOVAn visade då ingen signifikant skillnad mellan grupperna.
3.3.2.4 Resultat, sammantaget båda grupperna.
Resultatet visade att mödrarnas PTSD-symptom hade ett signifikant positivt samband med ångest-och depressionssymptom hos barnen.
Resultatet visade även att mödrarnas PTSD-symptom hade ett signifikant positivt samband med rollomkastande och avvisande föräldrastil. Inget sådant samband för överbeskyddande föräldrastil hittades. Vidare visade resultatet ett signifikant positivt samband mellan
rollomkastande föräldrastil hos mödrarna och ångest-och depressionssymptom hos barnen. Avvisande föräldrastil hade endast ett signifikant positivt samband med ångestsymtom hos barnen. Inget samband för överbeskyddande föräldrastil erhölls. Slutligen visade resultatet att mödrarnas PTSD-symptom hade en signifikant indirekt påverkan på barnens ångestssymptom genom mödrarnas rollomkastande föräldrastil.
3.3.2.5 Generella slutsatser och resultat.
Båda delstudierna visade att barnen indirekt påverkades negativt av deras mödrars PTSD-symptom genom mödrarnas rollomkastande föräldrastil, som uppkom av traumaPTSD-symptom.
3.4 Secondary Traumatization Among Adult Children of PTSD
Veterans: The Role of Mother–Child Relationships (Dinshtein, Dekel,
& Polliack, 2011)
3.4.1 Syfte.
Studiens första hypotes var att barnen i undersökningsgruppen skulle ha högre emotionell ångest, högre terrorrelaterad stress och sämre förmåga till intimitet än barnen till krigsveteraner utan PTSD. Studiens andra hypotes var att en positiv relation till modern i barndomen skulle minska den sekundära traumatiseringen. Barnens relation till modern mättes i form av stöd och värme samt kontroll hos modern.
3.4.2 Deltagare.
Undersökningsgruppen (grupp 1) bestod av 46 barn till krigsveteraner med PTSD. Deltagarna kontaktades med hjälp av deras fäder, som hade fått behandling för PTSD på en psykiatrisk klinik i Israel. Fäderna hade ingen annan psykisk sjukdom än PTSD. Kontrollgruppen (grupp 2) bestod av 46 barn till krigsveteraner utan PTSD. Kontrollgruppen var lik
undersökningsgruppen vad gäller kön, ålder, relationsstatus och utbildning. Medelåldern i grupperna var 28 år och hälften var kvinnor och hälften var män.
3.4.3 Metod.
Hos samtliga deltagare mättes sociodemografiska variabler, psykiska symptom, generell ångest, emotionella reaktioner på trauma, förmåga till intimitet samt relationen till modern.
De sociodemografiska variablerna var bl.a. ålder, kön och relationsstatus. Deltagarnas psykiska symptom och generella ångest mättes med ”Brief Symptom Inventory” (BSI), som innehåller 53 frågor/symptom. Emotionella reaktioner på trauma mättes med hjälp av ”Impact of Event Scale” (IES). IES är ett frågeformulär som består av 15 potentiella reaktioner på trauma och syftet är att identifiera symptom på intrusion och undvikande. Förmågan till intimitet mättes med hjälp av ett frågeformulär. Slutligen mättes barnens relation till modern med hjälp av ”Parental Bonding Instrument” (PBI). PBI mäter graden av omsorg och kontroll hos modern. Omsorg syftar på huruvida modern har varit empatisk, närvarande och varm eller
avståndstagande och emotionellt avvisande. Kontroll syftar på huruvida modern har varit överbeskyddande eller låtit barnet utveckla sin egen självständighet och individualitet.
3.4.4 Resultat.
Resultatet visade att deltagarna i grupp 1 hade högre värden på generell ångest och psykiska symptom än deltagarna i grupp 2. Deltagarna i grupp 1 hade även signifikant högre
intrusionssymptom och undvikande symptom än deltagarna i grupp 2. Förmåga till intimitet var signifikant lägre hos deltagarna i grupp 1 jämfört med grupp 2.
Vidare visade resultatet ett signifikant negativt samband mellan moderns omsorg och
emotionell ångest hos barnen. Sambandet var starkare i grupp 1 än i grupp 2. Moderns omsorg hade även ett signifikant positivt samband med förmåga till intimitet hos barnen i grupp 1. Resultatet visade även ett signifikant positivt samband mellan moderns omsorg och förmåga till intimitet hos barnen i grupp 1. Slutligen visade resultatet ett signifikant negativt samband mellan överbeskyddande moder och förmåga till intimitet hos barnen i grupp 1.
3.4.5 Generella resultat och slutsatser.
12 relation till modern leder till att barnen blir mindre negativt påverkade av deras fäders PTSD, de får mindre emotionell ångest och ökad förmåga till intimitet.
3.5 Caregiver Burden and Psychological Distress in Partners of
Veterans With Chronic Posttraumatic Stress Disorder (Calhoun,
Beckham, & Bosworth, 2002)
3.5.1 Syfte.
I denna studie undersöktes partners till manliga krigsveteraner med PTSD och sambanden mellan anhörigbörda och psykologisk anpassning hos kvinnorna och graden av PTSD-symptom hos männen. Studien hade fyra syften. Det första var att jämföra hur partners till krigsveteraner med och utan PTSD skiljer sig åt vad gäller graden av anhörigbörda och psykologisk anpassning. Det andra var att identifiera vilka faktorer/variabler hos männen som kan öka anhörigbördan hos kvinnorna. Det tredje var att undersöka om demografiska faktorer som etnicitet, utbildningsnivå, ålder och socialt stöd påverkar graden av anhörigbörda.
Slutligen var det fjärde syftet att validera sambandet mellan anhörigbörda och psykologisk anpassning.
3.5.2 Deltagare.
I studien deltog 71 krigsveteraner och deras partners. Samtliga krigsveteraner hade sökt hjälp för PTSD. Av dessa diagnostiserades 51 med PTSD (grupp 1). Resterande 20 hade inte PTSD (grupp 2). De två grupperna skiljde sig inte åt nämnvärt vad gäller ålder, antal äktenskap, etnicitet eller utbildning.
Studiens hypotes var att kvinnorna i grupp 1 skulle ha en sämre psykologisk anpassning jämfört med kvinnorna i grupp 2. Kvinnorna i grupp 1 förväntades även ha högre grad av
anhörigbörda än kvinnorna i grupp 2.
3.5.3 Metod.
Hos männen mättes med hjälp av olika mätinstrument och frågeformulär graden av PTSD-symptom, hälsoproblem, partnervåld, fientlighet och depression.
Hos kvinnorna mättes graden av socialt stöd, anhörigbörda, psykiska symptom och generell ångest. Graden av socialt stöd mättes med hjälp av en Ja/Nej fråga ”Har du någon som du känner att du kan lita på och anförtro dig åt?”. Anhörigbörda mättes med hjälp av ”Burden Interview” (BI), som mäter både den subjektiva och objektiva delen.
3.5.4 Resultat.
Resultatet visade att graden av anhörigbörda och generell ångest var högre hos kvinnorna i grupp 1 än hos kvinnorna i grupp 2. Kvinnorna i grupp 1 hade även fler symptom på ångest, tvångssyndrom och depression jämfört med kvinnorna i grupp 2. Vidare visade resultatet ett signifikant samband mellan graden av PTSD-symptom och partnervåld hos männen och anhörigbörda hos kvinnorna i grupp 1.
4. Diskussion
Syftet med detta arbete var att undersöka vilka faktorer som påverkar styrkan och omfattningen av traumaöverföringen mellan närstående vid PTSD. Faktorerna som har undersökts i de olika artiklarna diskuteras nedan.
4.1 Föräldrabeteende
I två studier har det på olika sätt undersökts hur föräldrabeteenden påverkar traumaöverföringen från förälder till barn.
4.1.1 Rollomkastande föräldrabeteende.
Field et al. (2013) visade i två delstudier ett samband mellan PTSD- symptom och
rollomkastande föräldrastil hos mödrar. Delstudierna visade även att mödrarnas rollomkastande föräldrastil kan leda till att deras barn blir indirekt påverkade av deras PTSD-symptom. Hesse och Main (1999) skriver, i sin tur, att rollomkastande föräldrabeteende kan leda till en
desorganiserad anknytning hos barn.
Med tanke på att samma resultat har erhållits i två olika delstudier och med ett relevant urval för arbetes syfte är resultaten betydelsefulla. Eftersom studierna dock endast visar signifikanta samband går det inte att peka ut några orsakssamband mellan faktorerna. En metodologisk svaghet i båda delstudierna är att mödrarnas föräldrastil endast mättes utifrån barnens perspektiv, vilket författarna också nämner. Det finns därför en risk för felbedömningar av mödrarnas föräldrastil, vilket kan ha påverkat resultatet.
Vidare undersöktes endast mödrar och inga fäder i båda delstudierna, vilket minskar
generaliserbarheten av resultaten, då det kan finnas könsrelaterade skillnader mellan män och kvinnor. I en av delstudierna undersöktes dessutom endast döttrar, vilket minskar
generaliserbarheten av resultaten ytterligare. Trots dessa svagheter tyder resultaten på att rollomkastande föräldrabeteende kan påverka traumaöverföringen från förälder till barn.
4.1.2 Relation till modern.
Dinshtein, et al. (2011) visade att en bra relation mellan moder och barn minskar barnets negativa påverkan av faderns PTSD. Deltagare som uppgav att deras mödrar visade värme och omtanke under deras barndom och lät dem utveckla sin självständighet blev mindre negativt påverkade av sina fäders PTSD. Säker anknytning hos barn utvecklas om
anknytningspersonerna har varit tillgängliga, lyhörda, hjälpsamma och kärleksfulla, vilket kan härledas till värme och omtanke.
Med tanke på antalet deltagare i studien (46 stycken) har resultaten visst värde, men återigen är det svårt att dra några slutsatser. Det inte går att utesluta att andra faktorer, utöver relationen till modern, kan ha påverkat resultatet. Könsfördelningen i studien var jämn, vilket ökar
14
4.2 Självutlämnande beteende
I studien av Dekel och Solomon (2006) visades att kvinnor med högre självutlämnande
beteende påverkades mindre negativt av deras mäns PTSD än kvinnor med lägre själutlämnade beteende. Självutlämnande beteende i nära relationer innebär att kunna dela med sig av sina inre tankar och känslor till sin partner (Fein et al., 2008). Enligt Sprecher och Hendrick (2004) har självutlämnande beteende visats kunna påverka relationer positivt. Hemenover (2003) skriver, i sin tur, att självutlämnande beteende har en positiv påverkan på människor, som har varit med om något traumatiskt.
Den undersökta gruppen med PTSD i studien av Dekel och Solomon (2006) bestod endast av 18 deltagare, vilket är ett något litet urval. Ett litet urval gör att validiteten blir sämre. I denna studie jämfördes även tre olika grupper med varandra, men grupperna skiljde sig åt till antal, vilket är en metodologisk svaghet. Vidare mättes kvinnornas PTSD-symptom i relation till deras mäns traumatiska erfarenheter, vilket kan vara en metodologisk svaghet. Det kan vara svårt att avgöra om kvinnornas PTSD-symptom verkligen var relaterande till männens traumatiska erfarenheter eller om kvinnorna omedvetet refererade till sina egna traumatiska erfarenheter. Detta kan medföra felbedömningar av sambanden och därför påverka resultatens validitet. I studien undersöktes även endast män med PTSD och deras fruar, vilket minskar generaliserbarheten av resultaten, då det kan finnas viktiga skillnader mellan män och kvinnor. Resultatet indikerar trots detta på att en högre grad av självutlämnande beteende kan minska styrkan och omfattningen av traumaöverföringen från partner till partner.
4.3 Självdifferentiering
Dekel (2010) visade i sin studie att kvinnor med högre självdifferentiering var mindre sekundärt traumatiserade än kvinnor med lägre självdifferentiering. I studien visades även ett negativt samband mellan förlåtelseförmåga och sekundär traumatisering hos kvinnorna när deras självdifferentiering var låg (Dekel, 2010).
Kerr och Bowen (1988) skriver att människor med låg självdifferentiering har mer ångest, medan människor med hög självdifferentiering är mer motståndskraftiga mot negativa effekter uppkomna av stress. Människor med låg självdifferentiering har även svårt att vara en egen separat individ med egna tankar och känslor (Kerr & Bowen, 1988).
Utifrån Kerr och Bowens (1988) beskrivning kan skillnaderna mellan kvinnorna i studien förklaras. Kvinnorna med lägre självdifferentiering har troligtvis lättare för att bli överdrivet involverade i sina partners traumatiska erfarenheter och därmed förlora sin egen individualitet, vilket leder till att de blir mer negativt påverkade. Kvinnorna med högre självdifferentiering har troligtvis lättare för att behålla sin egen individualitet och hålla ett större avstånd till sina partners PTSD och traumatiska erfarenheter, vilket leder till att de blir mindre påverkade. I studien av Dekel (2010) användes samma data som i studien av Dekel och Salomon (2006), vilket medför liknade styrkor och svagheter. Undersökningsgruppen som hade PTSD bestod av endast 18 deltagare, vilket sänker studiens validitet. Återigen, grupperna som undersöktes var olika till antal, vilket kan ses som en svaghet. Ytterligare en metodologisk svaghet var att kvinnornas PTSD-symptom mättes i relation till männens, genom att kvinnorna tillfrågades om männens traumatiska erfarenheter. Det kan vara svårt att avgöra om kvinnornas
Trots studiens svagheter indikerar resultatet på att en hög grad av självdifferentiering kan minska styrkan och omfattningen av traumaöverföringen från partner till partner.
4.4 Anhörigbörda
I studien av Calhoun et al. (2002) visades ett samband mellan graden av PTSD- symptom och partnervåld hos män och anhörigbörda hos deras partners. Alltså ju allvarligare männens PTSD-symptom var och ju mer våld de riktade mot sina partners desto mer anhörigbörda uppgav kvinnorna att de hade. I studien visades även ett samband mellan anhörigbörda och partnervåld och kvinnornas psykiska välmående.
Ökat partnervåld inom förhållandet och allvarligare PTSD-symptom hos partnern verkar alltså kunna öka omfattningen av traumaöverföringen från partner till partner, dock har studien några svagheter. I studien deltog 71 krigsveteraner, som hade sökt hjälp för PTSD, varav 51 diagnostiserades med PTSD. Det går dock inte att utesluta att de resterande 20, som inte diagnostiserades med PTSD inte har syndromet, då de sökt hjälp för det. Resultaten kunde därför ha varit starkare med en kontrollgrupp bestående av krigsveteraner, som inte hade sökt hjälp för PTSD. I studien undersöktes även endast manliga krigsveteraner och deras partners, vilket minskar generaliserbarheten av resultaten, då det kan finnas skillnader mellan män och kvinnor.
4.5 Metoddiskussion
I samtliga artiklar som har analyserats används olika fråge- och självskattningsformulär för att mäta de olika faktorerna. Självskattningsformulär kan ibland vara problematiskt att använda då människor kan ha svårt att skatta sig själva, vilket kan vara en metodologisk svaghet i samtliga studier.
I samtliga artiklar som har analyserats undersöks olika faktorers påverkan på traumaöverföring. De olika faktorerna gör det svårt att jämföra studierna med varandra. Det skulle vara önskvärt med flera studier i vilka samma faktorer undersöks för jämförelse.
Många artiklar hittades om PTSD och hur det påverkar den närmaste familjen, men studier vilka olika faktorers påverkan på traumaöverföring vid PTSD undersöks var begränsad. Arbetet avgränsades till traumaöverföring vid specifikt PTSD. Denna avgränsning var möjligtvis för snäv, då urvalet av artiklar för traumaöverföring vid just PTSD var begränsad.
4.6 Reliabilitet och validitet
Då arbetet innehåller ett litet antal artiklar sänker det validiteten. Flera artiklar som undersöker liknade faktorer bör undersökas vidare för att kunna dra några slutsatser. Reliabiliteten för arbetet anses vara god, men liknade studier kan möjligtvis identifiera flera faktorer.
4.7 Förslag till framtida forskning
16
Referenser
Ahmadzadeh, G. H., & Malekian, A. (2004). Aggression, Anxiety, and Social Development in Adolescent Children of War Veterans with PTSD Versus those of Non-Veterans. Journal
of Research in Medical Sciences, 9(5), 231-235. Hämtad från http://ebsco.com
Ainsworth, M. S. (1979). Infant-Mother Attachment. The American psychologist, 34(10), 932-937. doi:10.1037/0003-066X.34.10.932
Allgulander, C. (2008). Introduktion till klinisk psykiatri. Lund: Studentlitteratur.
American Psychiatric Association. (2013). Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, (5th ed.). Arlington, VA, American Psychiatric Association.
Baggaley, M. R., Piper, M. E., Cumming, I., & Murphy, G. (1999). Trauma related
symptoms in British soldiers 36 months following a tour in theformer Yugoslavia. Journal
of the Royal Army Medical Corps, 145, 13-14. doi:10.1136/jramc-145-01-03
Bar-On, D., Eland, J., Kleber, R. J., Krell, R., Moore, Y., Sagi, A., … van
IJzendoorn, M. H. (1998). Multigenerational perspectives on coping with the Holocaust experience: An attachment perspective for understanding the developmental sequelae of trauma across generations. International Journal of Behavioral Development, 22(2), 315-338. doi:10.1080/016502598384397
Bowlby, J. (1997). Attachment and loss: Vol 1. Attachment. London: Primlico.
Bowlby, J. (2005). A secure base: clinical applications of attachment theory. London: Routledge. E-bok.
Calhoun, P. S., Beckham, J. C., & Bosworth, H. C. (2002). Caregiver Burden and Psychological Distress in Partners of Veterans With Chronic Posttraumatic Stress Disorder. Journal of Traumatic Stress, 15(3), 205-212. doi:10.1023/A:1015251210928 de Jong, J. T., Komproe, I. H., Van Ommeren, M., El Masri, M., Araya, M., Khaled, N., …
Somasundaram, D. (2001). Lifetime Events and Postraumatic Stress Disorder in 4 Postconflict Settings. The Journal of the American Medical Association, 286(5), 555-562. doi:10.1001/jama.286.5.555
Dekel, R., & Solomon, Z. (2006).Secondary traumatization among wives of Israeli POWs: the role of POWs' distress. Social Psychiatry and Psychiatric Epidemiology, 41(1), 27-33. doi:10.1007/s00127-005-0002-6
Dekel, R. (2010). Couple forgiveness, self-differentiation and secondary traumatization among wives of former POWs. Journal of Social and Personal Relationships, 27(7), 924-937.
doi:10.1177/0265407510377216
Dinshtein, Y., Dekel, R., & Polliack, M. (2011). Secondary Traumatization Among Adult Children of PTSD Veterans: The Role of Mother–Child Relationships, Journal of Family. Journal of Family Social Work, 14(2), 109-124.
doi:10.1080/10522158.2011.544021
Fakta om migration. (2014). Hämtad från http://www.migrationsverket.se
Fein, S., Kassin, S., & Markus, H. R. (2008). Social psychology (7. ed.). Boston: Houghton Mifflin Company.
Field, N. P., Muong, S., & Sochanvimean, V. (2013). Parental Styles in the Intergenerational Transmission of Trauma Stemming From the Khmer Rouge Regime in Cambodia.
American Journal of Orthopsychiatry, 83(4), 483-494. doi:10.1111/ajop.12057
Field, N. P., Om, C., Kim, T., & Vorn, S. (2011). Parental styles in second generation effects of genocide stemming from the Khmer Rouge regime in Cambodia. Attachment &
Human Development, 13(6), 611-628. doi:10.1080/14616734.2011.609015
Frans, Ö., Rimmö, P-A., Åberg, L., & Fredrikson, M. (2005). Trauma exposure and post-traumatic stress disorder in the general population. Acta Psychiatrica Scandinavica, 111(4), 291-299. doi:10.1111/j.1600-0447.2004.00463.x
Hemenover, S. H. (2003). The Good, the Bad, and the Healthy: Impacts of Emotional Disclosure of Trauma on Resilient Self-Concept and Psychological Distress. Personality &
Social Psychology Bulletin, 29(10), 1236-1244. doi:10.1177/0146167203255228
Hesse, E., & Main, M. (1999). Second-‐generation effects of unresolved trauma in nonmaltreating parents: Dissociated, frightened, and threatening parental behavior.
Psychoanalytic Inquiry, 19(4), 481-540. doi:10.1080/07351699909534265
Hesse, E., & Main, M. (2000). Disorganized Infant, Child, and Adult Attachment: Collapse in Behavioral and Attentional Strategies. Journal of the American Psychoanalytic Association,
48(4), 1097-1028. doi:10.1177/00030651000480041101
Historiska internationella insatser. (n.d.). Hämtad från http://www.forsvarsmakten.se Idstad, M., Ask, H., & Tambs, K. (2010). Mental disorder and caregiver burden in spouses:
the Nord-Trøndelag health study. BMC Public Health, 10(1), 516. doi:10.1186/1471-2458-10-516
Kerr, M. E., & Bowen, M. (1988). Family evaluation. New York: Norton.
Litz, B. T., Orsilo, S. M., Friedman, M., Elich, P., & Batres, A. (1997). Post traumatic stress associated with peacekeeping duty in Somalia for United States military personnel.
American Journal of Psychiatry, 154(2), 178-184. Hämtad från
18 Lyons-Ruth, K. (2003). Dissociation and the Parent-Infant Dialogue: a Longitudinal
Perspective From Attachment Research. Journal Of The American Psychoanalytic
Association, 51(3), 883-911. doi:10.1177/00030651030510031501
Motta, R. W. (2012). Secondary Trauma in Children and School Personnel. Journal of Applied
School Psychology, 28(3), 256-269. doi:10.1080/15377903.2012.695767
OECD. (2013). Mental health and work: Sweden. Hämtad från http://www.regeringen.se Psykisk ohälsa. (2013). Hämtad från http://www.regeringen.se
Psykisk störning. (n.d). Hämtad från htttp://www.ne.se
Roychaudhuri, J., Mondal, D., Boral, A., & Bhattacharya, D. (1995). Family burden among long term psychiatric patients. Indian Journal Of Psychiatry, 37(2), 81-85. Hämtad från http://www.pubmed.com
Sales, S. (2003). Family burden and quality of life. Quality of Life Research, 12(1), 33-41. doi:10.1023/A:1023513218433
Socialstyrelsen. (2013). Psykisk ohälsa bland unga: Underlagsrapport till barns och ungas hälsa, vård
och omsorg 2013(2013-5-43). Hämtad från http://www.socialstyrelsen.se
Sprecher, S., & Hendrick, S. S. (2004). Self-Disclosure in Intimate Relationships: Associations with Individual and Relationship Characteristics Over Time. Journal Of Social And
Clinical Psychology, 23(6), 857-877. doi:10.1521/jscp.23.6.857.54803
Statistik. (2014). Hämtad från http://www.migrationsverket.se
Steinberg, A. (1997). Understanding the Secondary Stress of Children. In C. R. Figley (Ed.),
Burnout in Families: The Systemic Cost of Caring (s. 29-46). Hämtad från
http://www.books.google.se
Westerink, J., & Giarratano, L. (1999). The impact of posttraumatic stress disorder on partners and children of Australian Vietnam veterans. Australian and New Zealand Journal of
Psychiatry, 33(6), 841-847. doi:10.1046/j.1440-1614.1999.00638.x
Yehuda, R., Halligan, S. L., & Bierer, L. M. (2001). Relationship of parental trauma exposure and PTSD to PTSD, depressive and anxiety disorders in offspring. Journal of Psychiatric
Research, 35(5), 261-270. doi:10.1016/S0022-3956(01)00032-2
Yehuda, R., Halligan, S. L., & Grossman, R. (2001). Childhood trauma and risk for PTSD: Relationship to intergenerational effects of trauma, parental PTSD, and cortisol excretion. Development and Psychopathology, 13(3), 733-753. Hämtad från http://www.journals.cambridge.org
Yehuda, R., Schmeidler, J., Giller, Jr., Siever, L. J., & Binder-Bynes, K. (1998). Relationship Between Posttraumatic Stress Disorder Characteristics of Holocaust Survivors and Their Adult Offspring. The American journal of psychiatry, 155(6), 841-843. Hämtad från
Bilaga
Översikt av analyserade artiklar
Artikel Problem/Syfte Metod Resultat Titel: Secondary
traumatization among wives of Israeli POWs: the role of POWs' distress
Författare: Dekel &
Solomon Tidskrift: Social Psychiatry and Psychiatric Epidemiology Årtal: 2006
Syftet med studien var att undersöka hur den
sekundära traumatiseringen hos fruar till krigsfångar med och utan PTSD påverkas av fysisk/verbal aggression och PTSD hos männen och självutlämnande beteende hos kvinnorna. Fråge - och självskattningsformu-lär.
Resultatet visade att fysisk aggression hos männen bidrog till ökad ångest hos kvinnorna. Resultatet visade även att verbal aggression hos männen bidrog till lägre
äktenskaplig
tillfredsställelse. Vidare visade resultatet ett negativt samband mellan
självutlämnande beteende och PTSD- symptom och psykiska symptom hos
Titel: Couple
forgiveness, self-differentiation and secondary
traumatization among wives of former POWs
Författare: Dekel Tidskrift: Journal of
Social and Personal Relationships
Årtal: 2010
Syftet med studien var att undersöka hur den
sekundära traumatiseringen hos fruar till krigsfångar med och utan PTSD påverkas av självdifferentiering och förlåtelseförmåga hos kvinnorna. Fråge- och självskattningsformu-lär.
Resultatet visade ett signifikant positivt samband mellan förlåtelseförmåga och kvinnornas äktenskapliga tillfredsställelse. Ett signifikant positivt samband erhölls även mellan självdifferentiering och kvinnornas äktenskapliga tillfredsställelse. Låg självdifferentiering hade ett signifikant samband med kvinnornas PTSD-symptom och övriga psykiska symptom. Vidare visade resultatet ett negativt samband mellan kvinnornas förlåtelseförmåga och PTSD- och övriga symptom när självdifferentieringen var låg.
Titel: Parental Styles in
the Intergenerational Transmission of Trauma Stemming From the Khmer Rouge Regime in Cambodia Författare: Field, Muong & Sochanvimean Tidskrift: American Journal of Orthopsychiatry Årtal: 2013
Studiens syfte var att undersöka hur moderns föräldrastil påverkar
traumaöverföringen till sina barn.
Fråge- och
självskattningsformu-lär.
Resultatet visade ett signifikant samband mellan PTSD-symptom och rollomkastande föräldrastil. Resultatet visade även att
mödrarnas PTSD-symptom hade en signifikant indirekt påverkan på deras barn genom deras
Titel: Secondary Traumatization Among Adult Children of PTSD Veterans: The Role of Mother–Child Relationships Författare: Dinshtein,
Dekel & Polliack
Tidskrift: Journal of
Family Social Work
Årtal: 2011
Syftet med studien var att undersöka vuxna barn till krigsveteraner med PTSD och graden av sekundär traumatisering hos barnen, samt hur relationen till modern påverkar barnens grad av sekundär
traumatisering.
Fråge- och
självskattningsformu-lär.
Resultatet visade ett signifikant negativt samband mellan moderns omsorg och emotionell ångest hos barnen. Moderns omsorg hade även ett signifikant positivt samband med barnens förmåga till intimitet.
Titel: Caregiver Burden and Psychological Distress in Partners of Veterans With Chronic Posttraumatic Stress Disorder Författare: Calhoun,
Beckham & Bosworth
Tidskrift: Journal of
Traumatic Stress
Årtal: 2002
Syftet med studien var att undersöka fruar till
krigsveteraner med PTSD och sambanden mellan anhörigbörda och
psykologisk anpassning hos kvinnorna och graden av PTSD-symptom hos männen.
Fråge- och
självskattningsformu-lär.
Resultatet visade ett signifikant samband mellan partnervåld och graden av PTSD- symptom hos männen och anhörigbörda hos kvinnorna.
