• No results found

Identifiering av smärta hos personer med demenssjukdom

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Identifiering av smärta hos personer med demenssjukdom"

Copied!
27
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Identifiering av smärta hos personer med demenssjukdom

- En litteraturstudie

Identifying pain in people with dementia – a literature study

Harry Burrows Johan Joelsson

Fakulteten för Hälsa, natur- och teknikvetenskap Omvårdnad/Sjuksköterskeprogrammet

Grundnivå

Handledare Kristina Rendahl-Laage och Helena Simonsson Examinerande lärare Ingela Karlsson

2018-03-29

(2)

Sammanfattning

Titel: Identifiering av smärta hos personer med demenssjukdom - en litteraturstudie

Identifying pain in people with dementia - a literature study

Fakultet: Fakulteten för hälsa, natur- och teknikvetenskap Institution: Institutionen för Hälsovetenskaper

Ämne: Omvårdnad

Kurs: Examensarbete i omvårdnad 15hp, grundnivå Författare: Harry Burrows och Johan Joelsson

Handledare: Kristina Rendahl-Laage och Helena Simonsson

Sidor: 22

Nyckelord: Demens, smärta, smärtidentifiering, omvårdnad

Introduktion: Demenssjukdom är ett samlingsnamn för flera sjukdomar som orsakar kognitiva symtom. Förekomsten av demenssjukdom ökar bland befolkningen. I motsats till personer utan demenssjukdom, är det en större utmaning att identifiera smärta för vårdpersonal på grund av personer med demenssjukdoms nedsatta kognitiva förmåga att själva rapportera smärta. Syfte: Att belysa hur vårdpersonal kan identifiera smärta hos personer med demenssjukdom. Metod: Litteraturstudien använde Polit och Becks (2012) niostegs flödesschema. En sökning i två databaser (CINAHL och PubMed) och en manuell sökning producerade 10 artiklar (tre kvantitativa artiklar och sju kvalitativa artiklar) vilka resultatet baseras på efter genomförd databearbetning. Resultat: Resultatet presenteras i tre kategorier relaterat till hur vårdpersonal kan identifiera smärta hos personer med demenssjukdom – Identifiera smärta genom samtal, Identifiera smärta genom beteendeförändring och Identifiera smärta genom fysiska tecken. Slutsats: Vårdpersonal kan identifiera smärta hos personer med demenssjukdom genom samtal, beteendeförändring och fysiska tecken. En helhetssyn och kännedom om personen med demenssjukdom skapar förutsättningar att identifiera smärta.

(3)

Innehåll

1. Introduktion... 4

1.1 Demenssjukdom ... 4

1.2 Smärta ... 5

1.3 Demenssjukdom och smärta ... 5

1.4 Sjuksköterskans roll ... 6

1.5 Problemformulering ... 6

1.6. Syfte ... 6

2. Metod ... 7

2.1 Design ... 7

2.2 Litteratursökning ... 7

2.3 Databassökning ... 8

2.4 Urval ... 8

2.5 Databearbetning ... 9

2.6 Forskningsetiska överväganden ... 9

3. Resultat ... 10

3.1 Identifiera smärta genom samtal ... 10

3.2 Identifiera smärta genom beteendeförändring ... 11

3.3 Identifiera smärta genom fysiska tecken ... 11

4. Diskussion ... 13

4.1 Resultatdiskussion ... 13

4.2 Metoddiskussion ... 15

4.3 Klinisk betydelse ... 16

4.4 Förslag till fortsatt forskning ... 16

4.5 Slutsats ... 17

5. Referenser ... 18 Bilaga 1. Artikelmatris

(4)

4

1. Introduktion

1.1 Demenssjukdom

Demens betyder ”utan sinne” och har sitt ursprung från latin enligt Statens beredning för medicinsk utvärdering [SBU] (2008). Förekomsten av personer med demens ökar i hela världen relaterat till en längre livslängd (Williams & Ackroyd 2017). Demenssjukdom påverkar livskvaliteten hos de drabbade personerna negativt, och är också en stor utmaning för samhället. Idag lever ungefär 50 miljoner människor i världen över med en demensdiagnos. Det uppskattas att denna siffra kommer att öka med 130 miljoner människor till 2050 (Alzheimer´s Disease International 2016). I Sverige finns enligt beräkningar cirka 160 000 personer som lever med en demenssjukdom, 149 000 av dessa är 65 år eller äldre (Socialstyrelsen 2012). Risken för att utveckla demenssjukdom ökar med åldern, och den brukar presentera sig efter 60 år (Socialstyrelsen 2009). Enligt SBU (2008) bor uppskattningsvis hälften av Sveriges personer med demenssjukdom i någon form av boende där det de erbjuds assistans i det dagliga livet.

Det finns mer än 100 sjukdomar vilka kan påverka människans kognitiva förmåga, och i förlängningen av sjukdomarnas förlopp leda till en demenssjukdom. Demenssjukdom innebär en sänkt kognitiv funktion från en tidigare högre nivå där också beteende och psykiska förändringar kan visa sig. Oftast är sjukdomen progressiv, det vill säga sjukdomens symtom ökar gradvis (Berentsen 2010). Det finns inga mediciner som kan bota demenssjukdom men vissa mediciner kan lindra symtom i ett tidigt stadie (SBU 2008). Hur demenssjukdom yttrar sig hos personer som drabbas varierar beroende på vilken del av hjärnan som är skadad, och vilken typ av demenssjukdom det rör sig om (Berentsen 2010). De vanligaste demenssjukdomarna är Alzheimers sjukdom, vaskulär demens, Lewybodydemens och frontotemporal demenssjukdom (Socialstyrelsen 2010). Symtom för demenssjukdom är bland annat försämrat minne, afasi och personlighetsförändringar (Fahlander et al. 2009).

Alzheimers sjukdom ses som en grupp av syndrom och kan komma att ändra benämning i framtiden. Det är den vanligaste förekommande demenssjukdomen, drabbar oftare kvinnor än män och har en långsam utveckling. Det som är signifikant för Alzheimers sjukdom är att det framförallt påverkar minnet negativt (SBU 2008). Vaskulär demens, även kallade blodkärlsdemens har sitt ursprung från hjärninfarkter eller sjukdomar i blodkärl som försörjer hjärnvävnaden med syrerikt blod. Om en person tidigare drabbats av stroke, är det däremot få som drabbas av demens (Berentsen 2010). Lewybodydemens, mellan 10 till 15 procent av personer med demenssjukdom är diagnostiserade med Lewybodydemens. Karaktäristiskt för sjukdomen är att symtomen växlar i intensitet under dagen. Konfusion, bristande uppmärksamhet, synhallucinationer och Parkinsonliknande symtom förekommer (Berentsen 2010). Vid frontotemporal demenssjukdom ses negativa förändringar i hjärnan framförallt vid pannloberna men kan också lokaliseras till tinningloberna. Sjukdomen kan debutera tidigare än till exempel Alzheimers sjukdom. De främsta symtomen är initiativlöshet och ouppmärksamhet. Däremot kvarstår förmågor som att minnas, tolka situationer och att verbalt uttrycka sig, i sjukdomens tidiga stadie (Berentsen 2010). Världshälsoorganisationen [WHO]

beskriver kriterierna för en demensdiagnos enligt International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems - Tenth Revision (ICD-10) systemet vilka inkluderar minnesstörning, klar i medvetande, emotionell försämring och symtom i minst sex månader (WHO 1992).

(5)

5

1.2 Smärta

Smärta definieras av International Association for the Study of Pain [IASP] som en obehaglig känsla tillsammans med vävnadsskada eller hotande vävnadsskada. Hur smärtan upplevs är individuellt, och betydelsen av ordet smärta skapas genom egna smärtupplevelser tidigt i livet.

Svårigheter att kommunicera är inte ett tecken på att personen är smärtfri, eller ej är i behov av eventuell smärtlindring (IASP 1994).

Akut och långvarig smärta hos äldre personer, innebär stora hälsoproblem världen över. Det är en orsak till att personer lever med funktionshinder och att deras livskvalitet blir lidande (Chou et al. 2009). Forskning visar att äldre personer på vårdboenden i stor grad, 45 till 80 procent, lider av smärta (AGS Panel on Persistent Pain in Older Persons 2002). Akut smärta är nytillkommet smärta och brukar orsakats av sjukdom, skador eller kirurgiskt ingrepp. Akut smärta är en skyddsmekanism för kroppen vilken varnar för fara (Bjøro & Torvik 2010).

Långvarig smärta innebär en smärta som kvarstår efter att vävnad har läkt och/eller kvarstår mer än tre månader och inte kan kopplas till någon livshotande sjukdom (Werner & Strang 2003). Obehandlad smärta är associerad med psykosociala och funktionella negativa konsekvenser. Detta trots att det finns väl utarbetade bedömningsverktyg och strategier kring hur smärta ska hanteras (Chou et al. 2009).

Ofta delas smärta in i fyra olika grupper. Nociceptiv smärta, neurogen smärta, idiopatisk smärta och psykogen smärta. Nociceptiv smärta varnar för hotande- eller pågående vävnadsskada, så kallad nociception. Nociceptiv smärta påverkar fysiologiska, psykologiska och kognitiva delar hos personen, vilket gör att tillsammans med smärta kan till exempel ångest och stress upplevas (Werner 2010). Neurogen smärta framkallas av skador i nervsystemet, till exempel vid stroke eller multipel skleros (Boivie 2003). Idiopatisk smärta är smärta utan känd orsak och personer saknar en medicinsk förklaring till de upplevda symtomen (Lipowski 1990). Psykogen smärta kan uppkomma i samband med psykiska sjukdomar, till exempel vid depression. Sker en förbättring av depressionen försvinner eller minskar också den psykogena smärtan (Bair et al. 2003).

Några faktorer som kan påverka personer negativt vid smärta är; minskad aktivitet och fördröjd mobilisering postoperativt, där följder kan bli trombos, trycksår eller sjukdomstillstånd som pneumoni. Kognitiv svikt, nedstämdhet och självständigheten kan också bli lidande (AGS Panel on Persistent Pain in Older Persons 2002).

1.3 Demenssjukdom och smärta

Personer på vårdboende med demenssjukdom får sämre smärtbehandling än personer utan demenssjukdom (Nygaard et al. 2003; Won et al 1999). Personer med demenssjukdom tenderar att vara mer sårbara för smärta vid trycksår, fall och infektioner än personer utan demenssjukdom (Williams & Ackroyd 2017). Personer som inte verbalt kan förmedla smärta är en sårbar grupp (Bjøro & Torvik 2010). Relaterat till kommunikationssvårigheter kan personer med demenssjukdom ha svårt att förmedla en subjektiv smärtupplevelse. Denna grupp är beroende av vårdpersonals förmåga att identifiera icke-verbala tecken som kan vara en följd av smärtor (Nygaard & Jarland 2005).

Förutom nedsatt förmåga att kommunicera upplevd smärta kan även fel symtom behandlas (Forsyth 2007; Nygaard et al. 2003). Forsyth (2007) anser att smärta kan uttrycka sig på många olika sätt vilket kan leda till att det tolkas fel. Själva demenssjukdomen kan innebära att personer även drabbas av depression. Till exempel om en person behandlas med sederande medicin för ett avvikande beteende eller depression för att det kopplas till grundsjukdomen,

(6)

6

men i grunden kanske det är smärta som utlöser beteendet och det är smärtan som ska identifieras och lindras. McAuliffe et al. (2009) identifierar några hinder till smärtidentifiering hos personer med demenssjukdom. Bland annat att vårdpersonal missar tecken för smärta på grund av bristande kunskapsnivå, fel diagnos eller sen diagnos.

Trots ökad användning av analgetika är smärta hos personer med demenssjukdom fortfarande ett problem. Smärtskattningsverktyg finns men används inte rutinmässigt (Husebo et al 2016).

Däremot ifrågasätter Stolee et al. (2005) trovärdighet och validitet av 30 smärtskattningsinstrument för personer med nedsatt kognitiv förmåga. Obehandlad smärta hos personer med demenssjukdom är associerade med negativa konsekvenser, bland annat försämrad kognitiv funktion och depression. Obehandlad smärta kan leda till försämrad livskvalitet och förlängd vårdtid (Forsyth 2007).

1.4 Sjuksköterskans roll

I sjuksköterskans uppgifter ingår att bedöma, behandla och följa upp smärta hos personer enligt omvårdnadsprocessen. Tidig behandling och åtgärder för att lindra personers smärta bör vara prioriterat. Utöver förlängda vårdtider kan det också bli stora kostnader för samhället (Gustavsson et al. 2011).

Patientsäkerhetslagen betonar vikten av att omvårdnad grundades på vetenskaplig evidens (SFS 2010:659). Sjuksköterskans kärnkompetenser inkluderar att utgå från vetenskaplig evidens, arbeta för en säker vård och vara en del av vårdteamet (Svensk Sjuksköterskeförening 2017). Att sjuksköterskan använder sig av övriga yrkeskategorier inom vårdteamet är av betydelse, då undersköterskor är mer patientnära och tidigare kan upptäcka förändringar hos personer som vårdas (Cavendish 2013).

Sjukvårdens mål är att främja god hälsa och att ge god vård på lika villkor för hela Sveriges befolkning. Alla personer har samma värde och ska ges lika vård, vården ska också respektera varje enskild persons värdighet (SFS 2017:30). Det går inte att bota demenssjukdom, vården utgår från att skapa en god livskvalitet och lindra symtom. För att skapa en trygg vårdmiljö för personen med demenssjukdom utgår sjukvården från personens perspektiv och inte sjukdomens (Socialstyrelsen 2010).

1.5 Problemformulering

Världens befolkning blir äldre och med åldrandet ökar risken för olika demenssjukdomar som kräver stort engagemang från vårdpersonal för att personer med demenssjukdoms livskvalitet ska bibehållas. Personer med demenssjukdom får sämre smärtlindring än personer utan demenssjukdom. Obehandlad smärta kan leda till försämrad livskvalitet, förlängda vårdtider, inaktivitet med risk för trombos och/eller trycksår vilka är några negativa konsekvenser.

Personer med demenssjukdom kan ha svårare att förmedla sin upplevda smärta bland annat på grund av afasi. Det finns verktyg för att upptäcka smärta men de används inte rutinmässigt inom sjukvården och viss forskning ifrågasätter tillförlitligheten. För vårdpersonal är det då viktigt att identifiera smärta i god tid för att personer med demenssjukdoms lidande ska minimeras. Det krävs en större kännedom och kunskap om identifiering av smärta hos personer med demenssjukdom.

1.6. Syfte

Studiens syfte var att belysa hur vårdpersonal kan identifiera smärta hos personer med demenssjukdom.

(7)

7

2. Metod

2.1 Design

Denna litteraturstudie följde Polit och Becks (2012) flödesschema för litteraturstudier (Figur 1) vilket innebär en genomgång av befintlig forskning inom ett specifikt område. Genom att följa detta flödesschema säkerställdes att litteraturstudien skapades genom ett strukturerat arbetssätt. Litteraturstudien har använt sig av förstahandskällor, det vill säga texter som är skrivna av de som utfört forskningen. Litteraturstudien följde en induktiv design.

Figur 1. Flödesschema för litteraturstudie fritt översatt från Polit och Beck (2012).

2.2 Litteratursökning

I steg 1, skapades litteraturstudiens syfte (Polit & Beck 2012). I steg 2, valdes sökorden smärta och demens vilka översattes till engelska för att användas i de valda bibliografiska databaserna, CINAHL och PubMed. CINAHL valdes på grund av att databasen inkluderar nästan alla tillgängliga engelskspråkiga tidskrifter relevanta för sjuksköterskor och vårdpersonal. PubMed är en av de främsta databaserna inom området biomedicin och inkluderar tusentals tidskrifter och forskning relevanta för sjuksköterskor (Polit & Beck 2012). Inklusions- och exklusionskriterier skapades för att begränsa sökträffarna.

Inklusionskriterier

Litteraturstudien inkluderade artiklar publicerade mellan 2013-01-01 - 2017-12-31 för att få med den senaste forskningen. Litteraturstudien inkluderade artiklar publicerade på engelska för att minska risk för översättningsfel. Samtliga artiklar var publicerade i peer-reviewed journaler. Forskning vilka studerade vuxna inkluderades. Artiklar vilka behandlade vårdpersonalens identifiering av smärta hos personer med demenssjukdom inkluderades.

Vårdpersonalen i denna litteraturstudie innefattade sjuksköterskor, undersköterskor, läkare och vårdbiträde. Artiklar vilka handlade om patientobservationer och självrapportering av smärta hos personer med demenssjukdom inkluderades.

Steg 1: Syfte skapas

Steg 2: Val av databaser, sökord och inklusions/exklusions

kriterier

Steg 3:

Databassökning

Steg 4: Granskning av sökträffar Steg 5: Läsa artiklar

från urval 1 Steg 6: Information i

artiklarna extraheras och kodas

Steg 7: Kritisk granskning av

artiklarna

Steg 8: Analys och tematisk sökning av

information

Steg 9:

Sammanställning av resultat och diskussion

(8)

8

Exklusionskriterier

Forskningsartiklar med farmakologisk inriktning och akut- och intensiv vård exkluderades, även artiklar som studerade specifika smärtskattningsverktyg exkluderades samt review artiklar.

2.3 Databassökning

I steg 3 (Polit & Beck 2012) genomfördes databassökningar utifrån inklusionskriterier och med de valda sökorden ”pain” och ”dementia” separat. Sedan kombinerades sökorden i databassökningarna med ordet ”AND” för att identifiera och specificera sökningarna (Polit &

Beck 2012). I PubMed användes Medical Subject Headings (MeSH-term) i sökningarna. I CINAHL genomfördes sökningen som Major Headnings (MH). Efter att 49 dubbletterna hade exkluderats återstod 279 artiklar från databaserna PubMed (219 artiklar) och CINAHL (60 artiklar). Databassökning redovisas i Tabell 1.

Tabell 1. Databassökning i Pubmed och Cinahl 18-01-24.

Databas Sök Sökord Antal träffar Urval 1 Urval 2 Urval 3 PubMed S1 Pain (MeSH-term) 57871

S2 Dementia (MeSH-term) 28050

S3 S1 AND S2 219 20 6 6

CINAHL S4 Pain (MH) 3611

S5 Dementia (MH) 3303

S6 S4 AND S5 109 (49) 30 3 3

Manuell sökning

1 1

Summa 50 10 10

(MH) = Major Heading, (MeSH-term) = Medical Subject Heading, () = varav extern dublett.

2.4 Urval Urval 1

Enligt steg 4 lästes samtliga 279 artiklars titlar och abstrakt för att säkerställa artiklarnas relevans mot studiens syfte (Polit & Beck 2012). Vissa artiklar kunde direkt exkluderas på grund av att det handlade om farmakologi eller specifika smärtskattningsverktyg. Efter att artiklarnas titel och abstrakt lästs kvarstod 20 artiklar från databasen PubMed och 30 artiklar från databasen CINAHL.

(9)

9 Urval 2

I steg 5 (Polit & Beck 2012) lästes artiklarna från urval 1 mer ingående genom att läsa forskningens metod och resultat. Från CINAHL återstod efter granskning tre artiklar och från PubMed kvarstod sex artiklar som svarade mot litteraturstudiens syfte. Parallellt studerades även artiklarnas referenslistor för att hitta ytterligare forskning som svarade mot syftet. Det resulterade i sex manuella sökningar, av dessa sex artiklar stämde en artikel in på valt ämne (se Tabell 1). I steg 6 (Polit & Beck 2012) lästes de kvarstående 10 artiklarna separat.

Relevant data från artiklarnas resultat sammanställdes och kodades med olika färger för att underlätta tematiseringen i steg 8.

Urval 3

I steg 7 genomgick de kvarstående 10 artiklarna från urval 2 en kvalitetsgranskning (Polit &

Beck 2012). Artiklarna granskades med hjälp av ”Guide to an Overall Critique of a Quantitative Research Report” och ”Guide to an Overall Critique of a Qualitative Research Report” (Polit & Beck 2012). Samtliga artiklar passerade granskningen, och av de 10 artiklarna som granskades bestod sju av kvalitativmetod och tre av kvantitativmetod.

2.5 Databearbetning

I steg 8 (Polit & Beck 2012) granskades artiklarnas resultat. Den kodade och sammanställda datan från steg 6 bearbetades individuellt och sorterades. Efter att alla artiklarna bearbetats individuellt för att styrka objektiviteten, jämfördes och diskuterades materialet tillsammans (Polit & Beck 2012). Från diskussionen skapades tre kategorier vilka var relevanta mot litteraturstudiens syfte. Kategorierna växte fram för att göra det tydligt vad som är viktigt vid smärtidentifiering hos personer med demenssjukdom. Enligt steg 9 (Polit & Beck 2012) redovisas kategorierna i figur 2 och i resultatet.

2.6 Forskningsetiska överväganden

Artiklar inkluderade i litteraturstudien kommer från peer-reviewed forskning. För att säkerställa att valda artiklar följde etiska riktlinjer genomsöktes artiklarnas metod, samtliga artiklar hade utvärderats av en etisk kommitté. Viss bakgrundskunskap i ämnet fanns, detta bortsågs från under arbetet med litteraturstudien. Annars kunde trovärdigheten urholkas (Polit

& Beck 2012). Artiklarna inkluderade i litteraturstudiens resultat bearbetades separat för att stärka objektiviteten och minska risken för bias. En av författarnas modersmål var engelska, vilket ökade trovärdigheten genom att minska risken för feltolkning av materialet från samtliga artiklar då de var skrivna på engelska.

(10)

10

3. Resultat

Tre kategorier till syftet, hur vårdpersonal kan identifiera smärta hos personer med demenssjukdom, skapades till resultatet. Kategorierna Identifiera smärta genom samtal, Identifiera smärta genom beteendeförändringar och Identifiera smärta genom fysiska tecken redovisas i Figur 2. Resultatet grundas på totalt 10 artiklar, varav sju kvalitativa artiklar och tre kvantitativa artiklar. Artiklar vilka ingår i litteraturstudien presenteras i artikelmatris, bilaga 1.

Figur 2. Kategorier till litteraturstudiens resultat.

3.1 Identifiera smärta genom samtal

Identifiera smärta genom samtal innehåller data från sex artiklar varav fem av artiklarna var kvalitativ forskning och en artikel var kvantitativ forskning.

Självrapportering av smärta genom samtal kunde vara försämrad eller helt utebliven hos personer med demenssjukdom men var fortfarande en del i vårdpersonalens sätt att identifiera smärta. Genom samtal fick vårdpersonal chansen att samla information till identifiering av smärta hos personer med demenssjukdom, skapa tillit och öka förståelse av personens lidande (Jansen et al. 2017; Karlsson et al. 2013; Karlsson et al. 2015). I Lee et als (2015) studie kunde nästan hälften av de smärtpåverkade personerna med demenssjukdom rapportera sin upplevde smärta när de blev tillfrågade.

En del personer med demenssjukdom var kapabla att rapportera smärta i den stunden de upplevde obehaget. Däremot hade personer med demenssjukdom bekymmer att rapportera smärta i efterhand på grund av minnesstörningar (Dowding et al. 2016).

En del personer med demenssjukdom rapporterade sin upplevda smärta, det kunde ske genom att vårdpersonal skapade samtal och använde sig av ord som den enskilda personen förstod och kunde relatera till. Vilka ord personen förstod var svårt att veta på förhand och krävde kunskap, engagemang och erfarenhet hos vårdpersonal. Det gällde även att vara uppmärksam på ord som i första hand kanske inte associerades med smärta utan var metaforer för hur personen med demenssjukdom upplevde känslan (Lichtner et al. 2016). Metaforer personer med demenssjukdom kunde uttrycka var bland annat: “It’s murder, it’s awful” och “red hot”

(11)

11

(Lichtner et al. 2016, s.6). Det var inte alltid vad som sades, utan hur det uttrycktes som var viktigt att förstå (Lichtner et al 2016).

3.2 Identifiera smärta genom beteendeförändring

Identifiera smärta genom beteendeförändring innehåller data från åtta artiklar varav sju av artiklarna var kvalitativ forskning och en artikel var kvantitativ forskning.

När vårdpersonal uppmärksammade avvikelser, vilka inte hörde till en person med demenssjukdoms normala beteende, sågs detta som ledtrådar och potentiella tecken för smärta (Jansen et al. 2017; Karlsson et al. 2013; Karlsson et al. 2015; Monroe et al. 2015).

Vårdpersonal iakttog beteendeförändringar hos personer med demenssjukdom för att förstå smärta (Lichtner et al. 2016). Vårdpersonal beskrev olika verbala oljud (Jansen et al. 2017), höga skrik (Dowding et al. 2016; Karlsson et al. 2015) och svordomar (Karlsson et al. 2015) vilka var tecken för smärta hos personer med demenssjukdom.

Beteendeförändringar kunde vara att personer inte använde sina händer som de tidigare gjort (Jansen et al. 2017). Förändrat sömnmönster (Karlsson et al. 2013) eller ett mer aggressivt uppträdande (Ahn & Horgas 2013; Jansen et al. 2017; Karlsson et al. 2015) var också beteendeavvikelser. Peisah et al. (2014) såg varken aggressivitet eller höga skrik i sitt resultat, däremot förekom ospecificerade beteendeförändringar.

Vårdpersonal upplevde det svårt att uppmärksamma beteendeförändringar vilka var typiska för just smärta (Dowding et al. 2016; Jansen et al. 2017; Karlsson et al 2013). Vårdpersonal upplevde det svårt att identifiera smärta när flera beteenden, till exempel oro och förvirring, visade sig samtidigt (Karlsson et al 2013).

Smärtans intensitet påverkade det så kallade vandringsbeteendet negativt, vilket innebar att en person med demenssjukdom blev stillasittande (Ahn & Horgas 2013). Personer med demenssjukdom som upplevde smärta hade svårt att mobilisera sig (Dowding et al. 2016). En del personer med demenssjukdom upplevde smärta och ville sitta kvar i stället för att resa sig från till exempel en stol (Karlsson et al. 2015). Beteendeförändringar så som aggressivitet och agitation ökade däremot om smärtan hade hög intensitet (Ahn & Horgas 2013).

Vissa fysiska beteenden, som genom att skydda kroppen (Monroe et al. 2015) och krypa ihop i fosterställning (Jansen et al. 2017), identifierades som tecken på smärta hos personer med demenssjukdom. Att dra sig undan från olika situationer (Karlsson et al. 2015) kunde också vara tecken på smärta hos personer med demenssjukdom.

3.3 Identifiera smärta genom fysiska tecken

Identifiera smärta genom fysiska tecken innehåller data från sju artiklar varav fem av artiklarna var kvalitativ forskning och två artiklar var kvantitativ forskning.

Det vanligaste resultatet i denna kategori var förändringar i ansiktsuttryck. En rynkad panna eller grimaser identifierades av vårdpersonal som tecken för smärta (Jansen et al. 2017;

Karlsson et al. 2013; Lautenbacher et al. 2017; Peisah et al. 2014). Vårdpersonal i Karlsson et al. (2013) beskrev hur en rynkad panna var det mest signifikanta tecknet för smärta hos personer med demenssjukdom: “A wrinkled forehead is described as the most significant sign of a painful condition.” (Karlsson et al. 2013, s.1884).

(12)

12

Avvikande ansiktsuttryck observerades av personalen under besök/behandling för att se om en person upplevde smärta (Dowding et al. 2016). Lautenbacher et al. (2017) identifierade tre mer frekvent återkommande ansiktsuttryck vilka var tecken på smärta hos personer med demenssjukdom: rynkad panna; öppen/gapande mun; och spänt ansikte. Vårdpersonal tittade i ansiktet, där var det teckna tydliga om en person med demenssjukdom var smärtpåverkad (Jansen et al. 2017; Karlsson et al 2013). Vårdpersonal var uppmärksam på framförallt ögon och mun, ögonen speglade hur personerna mådde (Karlsson et al. 2013).

Vårdpersonal identifierade smärta genom att utvärdera rörelseförmågan om den var nedsatt eller intakt. Personal bad personen med demenssjukdom att gå, eller göra rörelser som att lyfta på armarna eller att borsta sitt hår, tecken på avvikelser kunde bero på smärta (Karlsson et al. 2015). Regelbundna fysiska undersökningar, till exempel vid dusch eller ombyte, gav vårdpersonalen möjligheten att identifiera tecken på smärta. Bland annat muskelstelhet och minskad rörelseförmåga var tecken på smärta (Karlsson et al. 2013). När personalen lyfte eller vände en vårdtagare var de observanta på fysiska tecken, det kunde vara kontraktur, hematom, sår, utslag eller andra skador (Jansen et al. 2017).

Ytterligare ett tecken på smärta var förhöjt blodtryck (Dowding et al. 2016; Monroe et al.

2015). I en artikel kom det fram att svettningar kunde vara en möjlig indikator för smärta (Karlsson et al. 2013).

(13)

13

4. Diskussion

Litteraturstudiens syfte var att belysa hur vårdpersonal kan identifiera smärta hos personer med demenssjukdom. Under databearbetningen skapades tre kategorier vilka i stora drag beskriver hur vårdpersonal kan identifiera smärta hos personer med demenssjukdom:

Identifiera smärta genom samtal, Identifiera smärta genom beteendeförändring, identifiera smärta genom fysiska tecken.

4.1 Resultatdiskussion

Identifiera smärta genom samtal

Det ansågs viktigt att fortsätta lyssna till och ha ett samtal med personerna med demenssjukdom som verbalt ville få fram information om något, då det skapade tillit och vårdpersonal fick chansen att samla in mer information till det pussel som kunde identifiera eventuella problem med smärta (Jansen et al. 2017; Karlsson et al. 2013; Karlsson et al.

2015). Trots att vårdpersonal inte såg självrapportering som tillförlitligt användes det för att närma sig en person med demenssjukdom. Det överensstämmer med Socialstyrelsens riktlinjer, att skapa trygghet för personer med demenssjukdom (Socialstyrelsen 2010). Enligt Chen och Lin (2015) är självrapportering av smärta hos personer med måttlig kognitiv svikt ett trovärdigt sätt att identifiera smärta. Självrapportering hos personer med svår demenssjukdom är däremot mindre tillförlitligt. Flera smärtindikatorer tillsammans, exkluderat självrapportering, har större signifikans för att identifiera smärta hos personer med demenssjukdom. Enligt Horgas et al. (2009) och Malara et al. (2016) är självrapportering enskilt otillräcklig för att identifiera smärta, men kan vara ett hjälpmedel tillsammans med andra observationer.

Resultatet visade vikten av att anpassa samtalet efter en person med demenssjukdoms kognitiva förmåga (Lichtner et al. 2016) och att inte använda allt för komplicerade frågor (Lee et al. 2015). Personer med demenssjukdom använde sig också av metaforer för att uttrycka sina obehag (Lichtner et al. 2016). Enligt Nygaard & Jarland (2005) kan en väsentlig andel av personer med demenssjukdom kan självrapportera upplevd smärta. Herr (2011) menar att oberoende av kommunikationsförmåga ska personer med demenssjukdom alltid tillfrågas om de upplever någon smärta som ett första steg.

Utifrån resultatet var många personer med demenssjukdom kapabla att kommunicera sina smärtupplevelser verbalt men många gånger upplevdes det svårt att tolka signalerna och språket. I de flesta artiklar och annan litteratur behandlas begreppet självrapportering, men med olika inställningar. Trots att det inte alla gånger går att identifiera smärta genom samtal så skapar det en relation mellan vårdpersonal och med personen med demenssjukdom som är värdefull, det främjar även en personcentrerad vård.

Identifiera smärta genom beteendeförändring

Resultatet beskrev hur beteenden, vilka inte är normala hos en person med demenssjukdom, kunde vara en tecken på smärta. Det kunde röra sig om både motoriska och psykiska avvikande beteenden som fungerade som ledtrådar (Ahn & Horgas 2013; Jansen et al. 2017;

Karlson et al. 2015). Olika oljud som höga skrik (Dowding et al. 2016; Karlsson et al. 2015) och svordomar (Karlsson et al. 2015) var beteenden kopplade till smärta. Dessa tecken på smärta stämmer överens med AGS Panel on Persistent Pain in Older Persons (2002), vilka beskriver i sina riktlinjer upprepade monotona ljud och svordomar som tecken på smärta hos personer med demenssjukdom. Avvikelser i motorik och psykiska besvär som tecken på smärta styrks också av Ashpole och Katz (1997) och Cohen-Mansfield et al. (1990).

(14)

14

Motoriska beteendeförändringar i litteraturstudiens resultat kunde vara att om en person använde sina händer på ett nytt och då avvikande sätt (Jansen et al. 2017), om en person blev mer stillasittande än tidigare (Ahn & Horgas 2013) eller hade svårt att mobilisera sig (Dowding et al. 2016). Dessa beteendeförändringar är diskreta, men kan innebära stort lidande för en person. För att vårdpersonal ska kunna uppmärksamma dessa beteenden krävs ett personcentrerat förhållningssätt (Socialstyrelsen 2010).

Resultatet visade att beteendeförändring kopplad till smärta hos personer med demenssjukdom var att skydda kroppen (Monroe et al. 2015), krypa ihop i fosterställning (Jansen et al. 2017) eller dra sig undan (Karlsson et al. 2015). Det stämmer överens med AGS Panel on Persistent Pain in Older Persons (2002) vilka identifierar beteendeförändringar som skyddande kroppsrörelser och förändringar i aktivitet vilka kan vara indikatorer för smärta.

Enligt Poole och Craigs (1992) studie är icke-verbala uttryck av större betydelse än självrapportering för att identifiera smärta hos personer med demenssjukdom. Herr (2011) beskriver rekommendationer för identifiering av smärta. Den bästa metoden för att få bekräftat att en person lider av smärta är via samtal. Observationer av personer med demenssjukdom är nästa metod att föredra, för att upptäcka avvikelser vilka kan vara tecken på smärta.

Resultatet visade att aggressivitet kunde vara ett tecken på smärta hos personer med demenssjukdom (Ahn & Horgas 2013; Jansen et al. 2017; Karlson et al. 2015). En av resultatets studier beskrev ett direkt samband mellan aggressivitet och smärtans intensitet (Ahn & Horgas 2013). Endast en studie menade att aggressivitet inte kunde kopplas till smärta (Peisah et al. 2014). Utöver studiens resultat nämns aggressivitet av Cohen-Mansfield et al. (1990) och AGS Panel on Persistent Pain in Older Persons (2002) som en pålitlig tecken på smärta hos personer med demenssjukdom.

Det som gjorde identifieringen av smärta något svårare och komplext enligt resultat var när flera psykiska beteenden var närvarande samtidigt och påverkade varandra. Som exempel ökade oro och ångest smärtans intensitet eller maskerade smärtans existens hos en person (Dowding et al. 2016; Karlsson et al 2013). Lenz et als (1997) symtomteori beskriver hur symtom påverkar varandra, vilket kan vara en förklaring varför vårdpersonal hade svårt att identifiera smärta när patienten upplevde oro och ångest samtidigt.

Hos personer med demenssjukdom kan smärta uttryckas på många olika sätt och är unikt för varje enskild person med demenssjukdom. Det kan ses som en fördel om vårdpersonal har bakgrundskunskap om personerna de vårdar. När en person med demenssjukdom har svårt att kommunicera får vårdpersonal gå in i en detektivroll och försöka lista ut vad som kan vara en bakomliggande orsak till det nya beteendet.

Fysiska tecken

I resultatet framkom fysiska tecken som vårdpersonal utgick ifrån för att identifiera smärta hos personer med demenssjukdom. Vårdpersonalen lade mycket fokus på ansiktet, och där kunde flera olika uttryck tolkas som tecken på smärta. En rynkad panna var det vanligaste fysiska tecknet enligt litteraturstudiens resultat (Jansen et al. 2017; Karlsson et al. 2013;

Peisah et al. 2014). I Karlsson et als (2013) studie menade vårdpersonal att tecken på smärta framförallt kunde observeras i ögon och runt munnen på personer med demenssjukdom. De tre vanligaste tecken på smärta i Lautenbacher et als (2017) studie var rynkad panna, öppen mun och spänt ansikte. Detta styrks av AGS Panel on Persistent Pain in Older Persons (2002) vilka beskriver grimaser, rynkad panna, sorg i ansiktet bland de första indikatorerna för

(15)

15

identifiering av smärta hos personer med demenssjukdom. Även Herr (2011) visar att observationer av ansikte hos personer med demenssjukdom kan förmedla tecken på smärta.

Utöver ansiktsuttryck observerade vårdpersonal även personer med demenssjukdoms rörelseförmåga vilket kunde var ett fysiskt tecken på smärta (Karlsson et al. 2015). I Karlsson et al. (2015) var utvärdering av rörelseförmåga en process i att bedöma smärta. Detta kunde göras genom att observera personerna under deras dagliga rutiner eller genom att uppmana personen med demenssjukdom till olika rörelser, till exempel genom att lyfta en arm eller borsta sitt hår och sedan utvärdera situationen. AGS Panel on Persistent Pain in Older Persons (2002) nämns förändrad gångstil eller en begränsad kroppsrörelse hos personer med demenssjukdom vilka kan vara tecken för smärta.

Vid de tillfällen som personal utförde någon typ av omvårdnad, till exempel dusch eller ombyte på personer med demenssjukdom, kunde även undersökningar av kroppen utföras (Karlsson et al. 2013; Jansen et al. 2017). I Cohen-Mansfield and Creedons (2002) studie var vårdpersonal observanta på fysiska tecken för smärta. Däremot nämner AGS Panel on Persistent Pain in Older Persons (2002) ingenting om fysiska skador, till exempel sår eller kontraktur.

Förhöjt blodtryck var ett tecken för smärta (Dowding et al. 2016; Monroe et al. 2015). För att blodtryck ska fungera som en smärtindikator krävs ett referensvärde för personen. Autonoma tecken presenteras inte i någon större utsträckning i studiens resultat. En anledning till detta skulle kunna vara att autonoma tecken för smärta dämpas hos äldre personer (Bjøro & Torvik 2010).

4.2 Metoddiskussion

Litteraturstudien använde sig av Polit och Becks (2012) flödesschema för att säkerställa att litteraturstudien skapades genom ett strukturerat arbetssätt, vilket kan ses som en stryka.

Initialt genomfördes sökningar i litteratur och databaser för att få en bild över ämnet, problemformulering och för att kunna skapa ett syfte. Databaserna som användes var till en början CINAHL och PubMed. Dessa inkluderar tusentals journaler relevant för omvårdnad och studiens syfte (Polit & Beck 2012). Sökorden för litteraturstudien var “pain” och

“dementia”. Sökningarna genomfördes som Major Headings och Medical Subject Headings vilket kan ses som en styrka då det hjälper till att gruppera artiklar enligt artiklarnas innehåll (Polit & Beck 2012). Indexeringen begränsade sökningarna, men gjorde träffarna mer relevanta och ett tillräckligt stort material återstod för analys.

Till en början användes även sökorden “analys*”, “assessment”, “measurement” och “nurs*”

men de begränsade sökträffarna då litteraturstudien handlade om identifiering av smärta och inte bedömning, skattningsinstrument eller smärtanalys. Ordet “nurs*” valdes bort på grund av det finns andra yrkeskategorier än sjuksköterskor vilka identifierar smärta hos personer med demenssjukdom. För att få fram den senaste forskningen inkluderades artiklar mellan 2013-01-01 till 2017-12-31. En tidsbegränsad sökning kan ses som både positivt och negativt.

Studien byggdes på den senaste forskningen i ämnet, däremot ingår inte relevant tidigare forskning i studiens resultat. Initialt begränsades sökningen till artiklar som studerade personer med demenssjukdom, 65 år och äldre. Detta exkluderingskriterium valdes senare bort på grund av att personer under 65 år också kan lida av demenssjukdom, och studien skulle behandla alla vuxna med en demenssjukdom.

(16)

16

Artiklar som behandlade farmakologi, akutsjukvård, intensivvård, smärtskattningsverktyg och närstående exkluderades i urval 1. Medicinering sker många gånger efter identifiering av smärta. Smärtskattningsverktyg valdes bort för att litteraturstudien skulle behandla identifiering av smärta hos personer med demenssjukdom utan instrument som hjälpmedel.

Smärta kan identifieras på många olika sätt, litteraturstudiens resultat presenterar de tre kategorierna; identifiering av smärta genom samtal, genom beteendeförändring och genom fysiska tecken. De tre kategorierna speglas väl i `Smärta och demens – hjälpmedel för analys av smärta och obehag hos demenssjuka´ (Nilsson et al. 2002). Instrumentet utvecklades i samarbete mellan sjuksköterskor, undersköterskor och närstående, och utgår ifrån vad personal ser, hör och känner. Oavsett om vårdpersonal använder smärtskattningsverktyg eller inte, kan ett helhetsperspektiv vara att föredra i identifiering av smärta hos personer med demenssjukdom. Inom Akutsjukvård och intensivvård arbetar ofta specialistutbildade sjuksköterskor, denna studie behandlar inte dessa områden. Artiklar som behandlade närstående exkluderades eftersom närstående inte är vårdpersonal.

Inkludering av flera yrkeskategorier ses som en styrka då det inte enbart är sjuksköterskan som identifierar smärta hos personer med demenssjukdom, dessa samarbeten är en förutsättning till en god vård. En svaghet kan vara att resultatet inte specifikt kan presentera hur de olika yrkeskategorierna identifierar smärta beroende på kunskapsnivå. I det slutgiltiga resultatet ingick både kvalitativ- och kvantitativ forskning. Litteraturstudiens syfte var att belysa hur vårdpersonal kan identifiera smärta hos personer med demenssjukdom. De kvalitativa studierna hade ett mer deskriptivt innehåll, och från kodnings perspektiv, var det en fördel i denna litteraturstudie. En styrka för studien var att kodningen genomfördes individuellt, vilket minskade risken för bias. Litteraturstudien begränsades till att använda artiklar som enbart var skrivna på engelska. En styrka med litteraturstudien var att en av författarna hade engelska som modersmål.

Geografiskt behandlades forskning utförd i Australien, Italien, USA, Storbritannien, Sverige och Tyskland. Det kan dock finnas ytterligare forskning utanför västländerna där kulturella- eller kunskapsskillnader inom sjukvården påverkar hur vårdpersonal identifierar smärta.

4.3 Klinisk betydelse

Vårdpersonal bör vara uppmärksam på förändringar hos personer med demenssjukdom vilka vanligtvis inte associeras med smärta. En förutsättning är då att vårdpersonal har bakgrundskunskap om personen med demenssjukdom. Kommunikationsförmågan hos personer med demenssjukdom kan vara nedsatt och försvårar möjligheten till självrapportering. Däremot kan samtal fortfarande ge vårdpersonal viktig information och skapa en god relation med personen. Vårdpersonal ska anpassa sitt språk och sitt sätt att tolka den information personer med demenssjukdom delger. Exempel på information kopplad till smärta kan vara verbalt med ord eller ljud, fysiska tecken eller avvikande beteende som kan uttryckas tydligt eller subtilt.

4.4 Förslag till fortsatt forskning

Vårdpersonal har flera olika tillvägagångsätt att identifiera tecken för smärta hos personer med demenssjukdom. För att identifiering av smärta hos personer med demenssjukdom ska bli mer effektiv krävs ett mer systematiskt arbetssätt. Fortsatt forskning skulle kunna undersöka vårdpersonalens kunskapsnivå för identifiering av smärta och vilka rutiner det finns inom vården för smärtidentifiering hos personer med demenssjukdom. Ett annat forskningsområde skulle kunna vara en jämförelse mellan traditionell identifiering av tecken

(17)

17

och symtom på smärta hos personer med demenssjukdom, vilket litteraturstudiens resultat presenterar, och ett smärtskattningsinstrument vilket används i förebyggande syfte.

4.5 Slutsats

Denna litteraturstudie visar att smärta hos personer med demenssjukdom kan identifieras på flera olika sätt, beroende på personens sjukdomstillstånd. Vårdpersonal kan fokusera på fysiska uttryck, beteendeförändringar och samtal för att identifiera smärta. Om vårdpersonal är öppen för att identifiera smärta på flera olika sätt, finns möjligheter att upptäcka smärta tidigt och minska lidandet för personen. För att vårdpersonal ska kunna identifiera smärta hos personer med demenssjukdom på ett tillfredsställande sätt, är en förutsättning att det finns kunskap om personens normaltillstånd. Avvikelser kan då lättare upptäckas i ett tidigt skede och minska lidandet för personen med demenssjukdom.

(18)

18

5. Referenser

** = Artiklar som ingår i litteraturstudiens resultat.

**Ahn, H. & Horgas, A. (2013). The relationship between pain and disruptive behaviors in nursing home resident with dementia. BMC Geriatrics, 13(1), 14.

AGS Panel on Persistent Pain in Older Persons. (2002). The management of persistent pain in older persons. Journal of the American Geriatrics Society, 50(6 Suppl), p.S.205.

Alzheimer’s Disease International. (2016). World Alzheimer Report 2016 Improving

healthcare for people living with dementia coverage, Quality and costs now and in the future. London: Alzheimer’s Disease International.

https://www.alz.co.uk/research/WorldAlzheimerReport2016.pdf [2018-03-12]

Ashpole, E. & Katz, B. (1997). Effect of dementia on pain: A case report. Australasian Journal on Ageing, 16(2), 71-72. doi:10.1111/j.1741-6612.1997.tb01030.x

Bair, M. J., Robinson, R. L., Katon, W. & Kroenke, K. (2003). Depression and pain comorbidity: a literature review. Archives of Internal Medicine, 163(20), 2433-2445.

doi:10.1001/archinte.163.20.2433

Berentsen, V.D. (2010). Kognitiv svikt och demenssjukdom. I Kirkevold, M.,

Brodtkorb, K. & Hylen Ranhoff, A. (red.). Geriatrisk omvårdnad: God omsorg till den äldre patienten. Stockholm: Liber, ss. 343-376.

Bjøro, K. & Torvik, K. (2010). Smärta. I Kirkevold, I, Brodtkorb, K. & Hylen Ranhoff, A. (red.). Geriatrisk Omvårdnad: God omsorg till den äldre patienten. Stockholm:

Liber, ss. 327-342.

Boivie, J. (2003). Central pain and the role of quantitative sensory testing (QST) in

research and diagnosis. European Journal of Pain, 7(4), 339-343. doi:10.1016/S1090- 3801(03)00046-6

Cavendish, C. (2013). An Independent Review into Healthcare Assistants and Support Workers in the NHS and Social Care Settings. London: Department of Health.

Chen, Y. & Lin, L. (2015). The credibility of self-reported pain among institutional

older people with different degrees of cognitive function in Taiwan. Pain Management Nursing, 16(3), 163-172. doi:10.1016/j.pmn.2014.05.010

Chou, R., Fanciullo, G., Fine, P., Adler, J., Ballantyne, J., Davies, P., Donovan, M., Fishbain, D., Foley, K., Fudin, J., Gilson, A., Kelter, A., Mauskop, A., O'Connor, P., Passik, S., Pasternak, G., Portenoy, R., Rich, B., Roberts, R. & Todd, K. (2009), Clinical guidelines for the use of chronic opioid therapy in chronic non-cancer pain, Journal of Pain, 10(2), 113-130. doi:10.1016/j.jpain.2008.10.008

Cohen-Mansfield, J., Billig, N., Lipson, S., Rosenthal, A.S. & Pawlson, G. (1990).

Medical correlates of agitation in nursing home residents. Gerontology, 36(3), 150-158.

(19)

19

Cohen-Mansfield, J. & Creedon, M. (2002). Nursing staff members' perceptions of pain indicators in persons with severe dementia. The Clinical Journal of Pain, 18(1), 64-73.

**Dowding, D., Lichtner, V., Allcock, N., Briggs, M., James, K., Keady, J., Lasrado, R., Sampson, E.L., Swarbrick, C. & Closs, S.J. (2016). Using sense-making theory to aid understanding of the recognition, assessment and management of pain in patients with dementia in acute hospital settings. International Journal of Nursing Studies, 53, 152-162. doi:10.1016/j.ijnurstu.2015.08.009

Fahlander, K., Karlsson, G. & Vikström, D. (2009). Demensboken: levnadsberättelse, upplevelse, fakta och förhållningssätt. Lund: Studentlitteratur.

Forsyth, D. (2007). Pain in patients with cognitive impairment. I Lally, F., Main, C. J. &

Crome, P. Pain in Older People. Oxford: OUP Oxford, ss. 21-39.

Gustavsson, A., Bjorkman, J., Ljungcrantz, C., Rhodin, A., Rivano-Fischer, M.,

Sjölund, K-F. & Mannheimer, C. (2011). Socio-economic burden of patients with diagnosis related to chronic pain - register data of 840,000 Swedish patients. European Journal of Pain, 16, 2012, 289-299. doi:10.1016/j.ejpain.2011.07.006

Herr, K. (2011). Pain Assessment Strategies in Older Patients. The Journal of Pain, 12(3), 3-13.

Horgas, A.L., Elliott, A.F. & Marsiske, M. (2009). Pain Assessment in Persons with Dementia: Relationship Between Self‐Report and Behavioral Observation. Journal of the American Geriatrics Society, 57(1), 126-132. doi:10.1111/j.1532-

5415.2008.02071.x

Husebo, B.S., Achterberg, W. & Flo, E. (2016). Identifying and managing pain in

people with Alzheimer’s disease and other types of dementia: a systematic review. CNS drugs, 30(6), 481-497. doi:10.1007/s40263-016-0342-7

International Association for the Study of Pain [IASP]. (1994). IASP Pain Taxanomy.

https://www.iasp-pain.org/Taxonomy#Pain [2018-02-20]

**Jansen, B.D.W., Brazil, K., Passmore, P., Buchanan, H., Maxwell, D., McIlfatrick, S.J., Morgan, S.M., Watson, M. & Parsons, C. (2017). Exploring healthcare assistants’ role and experience in pain assessment and management for people with advanced dementia towards the end of life: a qualitative study. BMC Palliative Care, 16(1), 6.

doi:10.1186/s12904-017-0184-1

**Karlsson, C., Sidenvall, B., Bergh, I. & Ernsth‐Bravell, M. (2013). Certified nursing assistants’ perception of pain in people with dementia: a hermeneutic enquiry in dementia care practice. Journal of Clinical Nursing, 22(13-14), 1880-1889.

doi:10.1111/jocn.12197

**Karlsson, C., Ernsth-Bravell, M., Ek, K. & Bergh, I. (2015). Home healthcare teams’

assessments of pain in care recipients living with dementia: a Swedish exploratory study. International Journal of Older People Nursing, 10(3), 190-200.

doi:10.1111/opn.12072

(20)

20

**Lautenbacher, S., Sampson, E.L., Pähl, S. & Kunz, M. (2017). Which Facial Descriptors Do Care Home Nurses Use to Infer Whether a Person with Dementia Is in Pain?. Pain Medicine, 18(11), 2105-2115. doi:10.1093/pm/pnw281

**Lee, K.H., McConnell, E.S., Knafl, G.J. & Algase, D.L. (2015). Pain and psychological well-being among people with dementia in long-term care. Pain Medicine, 16(6), 1083- 1089.

Lenz, E.R., Pugh, L.C., Milligan, R.A., Gift, A. & Suppe, F. (1997). The middle-range theory of unpleasant symptoms: an update. Advances in Nursing Science, 19(3), 14-27.

**Lichtner, V., Dowding, D., Allcock, N., Keady, J., Sampson, E.L., Briggs, M., Corbett, A., James, K., Lasrado, R., Swarbrick, C. & Closs, S.J. (2016). The assessment and

management of pain in patients with dementia in hospital settings: a multi-case

exploratory study from a decision making perspective. BMC Health Services Research, 16(1), 427. doi:10.1186/s12913-016-1690-1

Lipowski, Z. J. (1990). Chronic idiopathic pain syndrome. Annals of Medicine, 22(4), 213-217. doi:10.3109/07853899009148927

Malara, A., De Biase, G.A., Bettarini, F., Ceravolo, F., Di Cello, S., Garo, M., Praino, F., Settembrini, V., Sgro, G., Spadea, F. & Rispoli, V. (2016). Pain assessment in elderly with behavioral and psychological symptoms of dementia. Journal of Alzheimer's Disease, 50(4), 1217-1225. doi:10.3233/JAD-150808

McAuliffe, L., Nay, R., O’Donnell, M. & Fetherstonhaugh, D. (2009). Pain assessment in older people with dementia: literature review. Journal of Advanced Nursing, 65(1), 2- 10.

**Monroe, T.B., Parish, A. & Mion, L.C. (2015). Decision factors nurses use to assess pain in nursing home residents with dementia. Archives of Psychiatric Nursing, 29(5), 316- 320. doi:10.1016/j.apnu.2015.05.007

Nilsson, M., Franch, G., Strömberg, M., Hafström, A. C., & Lundell, S. (2002).

Smärta & Demens Hjälpmedel för analys av smärta och obehag hos demenssjuka:

Slutrapport. Uddevalla kommun.

Nygaard, H.A. & Jarland, M. (2005). Kroniske smerter hos sykehjemspasienter – selvrapportering og sykepleiers vurdering. Medisin og Vitenskap, 10, 1349–51.

Nygaard, H. A., Naik, M., Ruths, S., & Straand, J. (2003). Nursing-home residents and their drug use: a comparison between mentally intact and mentally impaired residents.

European Journal of Clinical Pharmacology, 59(5-6), 463-469.

**Peisah, C., Weaver, J., Wong, L. & Strukovski, J.A. (2014). Silent and suffering: a pilot study exploring gaps between theory and practice in pain management for people with severe dementia in residential aged care facilities. Clinical Interventions in Aging, 9, 1767. doi:10.2147/CIA.S64598

(21)

21

Polit, D.F. & Beck, C.T. (2012). Nursing research: generating and assessing evidence for nursing practice. (9 uppl). Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams &

Wilkins.

Poole, G.D. & Craig, K.D. (1992). Judgments of genuine, suppressed and faked facial expressions of pain. J Pers Soc Psychol, 63, 797-805. doi:10.1037/0022-3514.63.5.797

Statens beredning för medicinsk utvärdering [SBU] (2008). Dementia – Etiology and Epidemiology: A Systematic Review. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering.

SFS 2010:659. Patientsäkerhetslag. Stockholm: Socialdepartmentet.

SFS 2017:30. Hälso- och sjukvårdslag. Stockholm: Socialdepartement.

Socialstyrelsen. (2009). Folkhälsorapport 2009. Västerås.

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/8495/2009-126-71.pdf [2018-03-02]

Socialstyrelsen. (2010). Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom 2010.

Stockholm.

http://www.demenscentrum.se/globalassets/utbildning_pdf/nationella_riktlinjer_vard_o msorg_vid_demens.pdf [2018-03-02]

Socialstyrelsen (2012). Demenssjukdomarnas samhällskostnader i Sverige 2012.

https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19444/2014-6-3.pdf [2018-03-02]

Stolee, P., Hillier, L.M., Esbaugh, J., Bol, N., McKellar, L. & Gauthier, N. (2005).

Instruments for the assessment of pain in older persons with cognitive impairment.

Journal of the American Geriatrics Society, 53(2), pp.319-326. doi: 10.1111/j.1532- 5415.2005.53121.x

Svensk Sjuksköterskeförening. (2017). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska.

Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening.

Världshälsoorganisationen [WHO]. (1992). ICD-10.

http://www.who.int/classifications/icd/en/ [2018-02-20]

Werner, M. (2010) Smärtfysiologi. I Werner, M. & Leden, I. (red.). Smärta och smärtbehandling. 2., [rev.] uppl. Stockholm: Liber, ss. 31-44.

Werner, M. & Strang, P. (2003). Smärtans demografi. I Werner, M. & Strang (red.).

Smärta och smärtbehandling. 2., [rev.] uppl. Stockholm: Liber, ss.13-30.

Williams, A., & Ackroyd, R. (2017). Identifying and managing pain for patients with advanced dementia. GM: Midlife & Beyond, 47(4), ss. 35-38.

(22)

22

Won, A., Lapane, K., Gambassi, G., Bernabei, R., Mor, V. & Lipsitz, L. A. (1999). Correlates and Management of Nonmalignant Pain in the Nursing Home. Journal of the American Geriatrics Society, 47, 936–942. doi:10.1111/j.1532-5415.1999.tb01287.x

(23)

Bilaga 1. Artikeltmatris

Författare, land och år Titel Syfte Metod Huvudresultat

Ahn, H. & Horgas, A, USA, 2013

The relationship between pain and disruptive behaviors in nursing home resident with dementia

Syftet med denna studie var forska på smärtans

effekt vid störande beteenden hos personer med demenssjukdom, på äldreboende

Metod: Kvantitativ sekundär dataanalys

Urval: Systematiskt urval Vårdboenden i Florida.

Datainsamling: Sjuksköterskors rutinobservationer dokumenterade i MDS-databas under kalenderåret 2009.

Antal deltagare: 56577 personer,

>65år med diagnostiserad demens.

Bortfall: 0

Personer med demens som är smärtpåverkade tenderar till att bli mer stillasittande, aggressiva och agiterade.

Dowding D, Lichtner V, Allcock N, Briggs M, James K, Keady J, Lasrado R, Sampson EL, Swarbrick C. & José Closs S, USA, 2016

Using sense-making theory to aid

understanding of the recognition,

assessment and management of pain in patients with dementia in acute hospital settings

Förse vårdpersonal med en reviderad modell för identifiering, bedömning och behandling av smärta baserade på känslorstyrd beslutsfattning.

Metod: Kvalitativ exploratorisk (etnografisk) studie

Urval: Nested urval från 11 avdelningar på fyra sjukhus i Storbritannien.

Datainsamling: Analys av patientdata. 170h observationer av 31 patienter. 480h

fältanteckningar. Intervjuer med vårdpersonal (52st)

Antal deltagare: 31 patienter med diagnostiserad demens, 52 vårdpersonal (läkare,

sjuksköterskor,

specialistsjuksköterskor,

undersköterskor, avdelningschef) Bortfall: 0

Smärtidentifering, smärtbedömning och smärtbehandling är en grupprocess som tar tid och påverkas av faktorer som arbetskultur, omgivning och arbetsklimat.

(24)

Författare, land och år Titel Syfte Metod Huvudresultat Jansen, B., Brazil, K,,

Passmore, P., Buchanan, H., Maxwell, D.,

McIlfatrick, S., Morgan, S., Watson, M. & Parsons, C. UK, 2017.

Exploring healthcare assistants’ role and experience in pain assessment and management for people with advanced dementia towards the end of life: a

qualitative study

Utforska vårdpersonals perspektiv och erfarenheter av

smärtbedömning och

smärtbehandling hos personer med demens som närmar sig livets slutskede.

Metod: Kvalitativmetod med tematisk analys.

Urval: Strategiskt urval från vårdboende, Nord Irland.

Datainsamling: Semi-

strukturerade intervjuer, utifrån 10 frågor skapade efter en litteraturstudie.

Antal deltagare: 14 undersköterskor Bortfall: 0

Vårdpersonalens relation och kunskap om individen underlättar identifiering av smärta. Vårdpersonal önskar större kunskap i bedömning och rapportering av smärta.

Relationen mellan vårdgivare och vårdtagare påverkar smärtrapport.

Karlsson, C., Sidenvall, B., Bergh, I. & Ernsth-Bravell, M. Sverige, 2013.

Certified nursing assistants’ perception of pain in people with dementia: a

hermeneutic enquiry in dementia care practice

Tolka certifierade

undersköterskors (demensvård) uppfattning av smärta hos personer med demens

Metod: Kvalitativmetod med hermeneutik analys.

Urval: Strategiskt urval, två demensavdelningar i Sverige Datainsamling: Ostrukturerade intervjuer

Antal deltagare: 14 undersköterskor Bortfall: 0

Tolkning av smärta beror mycket på individen och dennes erfarenhet av smärtupplevelser inte så mycket på medicinsk kunskap. Ett förbättrat samarbete mellan olika vårdprofessioner kan förmodligen stärka

smärtlindrande åtgärder för patienterna.

(25)

Författare, land och år Titel Syfte Metod Huvudresultat Karlsson, C., Ernsth

Bravell, M., Ek, K. &

Bergh, I. Sverige, 2015.

Home healthcare teams’ assessments of pain in care recipients living with dementia:

a Swedish exploratory study

Studera vårdteamets upplevelser av smärtbedömning bland personer med demenssjukdom

Metod: Explorativ kvalitativmetod

Urval: Strategiskt urval,

Hemsjukvård från tre kommuner i Sverige.

Datainsamling: Intervjuer Antal inbjudna: 21

sjuksköterskor, 20 certifierade undersköterskor

Antal deltagare: 13

sjuksköterskor, 10 certifierade undersköterskor

Bortfall: 18

Bedömning av smärta kräver samarbete, flera olika smärtanalysmetoder, kontinuitet och tid

Lautenbacher,, S., Sampson, E., Pähl, S. &

Kunz, M. Tyskland 2017.

Which facial descriptors do care home nurses use to infer whether a person with dementia Is in pain?

Vilka ansiktsuttryck sjuksköterskan ser som

användbara vid identifiering av smärta hos personer med demenssjukdom.

Metod: Kvantitativmetod med Regressionsanalys

Urval: Strategisk urval Datainsamling:

Observationer/enkät Antal inbjudna: 366 vårdboenden i Tyskland Antal deltagande: 79 vårdboenden.

Bortfall: 287 vårdboenden.

Antal ifyllda enkäter: 284st

Sjuksköterskor lägger större vikt på vissa ansiktsuttryck när de observerar potentiell smärta hos personer med demenssjukdom

(26)

Författare, land och år Titel Syfte Metod Huvudresultat Lee, K., McConnell, E.,

Knafl, G. & Algase, D.

USA, 2015.

Pain and

Psychological Well- Being Among

People with Dementia in Long-Term Care

Studera sambandet mellan självrapporterad smärta och psykiskt välmående hos personer med demens

Metod: Kvantitativmetod, sekundär dataanalys, Deskriptiv repeated measures

Urval: personer med demenssjukdom från 17 vårdboenden i USA.

Datainsamling: Observationer, själv rapportering

Antal deltagare: 177 personer med demenssjukdom

Bortfall: 0

Personer med demens som var påverkade av smärta uttryckte mer negativa känslor än personer med demens som inte var påverkade av smärta.

Lichtner, V., Dowding, D., Allcock, N., Keady, J., Sampson, E., Briggs, M., Corbett, A., James, K., Lasrado, R., Swarbrick, C.

& José Closs, S. UK, 2016.

The assessment and management of pain in patients with dementia in hospital settings: a multi-case exploratory study from a decision making perspective

Studera hur smärta identifieras, bedöms och hanteras hos personer med demenssjukdom på

akutvårdsavdelningar för att utveckla ett beslutsstödjande verktyg för smärtbehandling.

Metod: Kvalitativ etnografisk metod (fallstudie)

Urval: Strategiskt urval Datainsamling: Från fyra sjukhus i Storbritannien.

Observationer, bearbetning av patientdata och vårdrutiner, semi- strukturerade intervjuer

Antal deltagare:31 observationer av personer med demenssjukdom och 52 intervjuer med

vårdpersonal (sjuksköterskor, läkare, undersköterskor och vårdbiträde).

Bortfall: 0

Kommunikationssvårigheter hos personer med

demenssjukdom försvårar identifiering av smärta och utvärdering av behandlingar.

References

Related documents

Studien visar att deltagarna är villiga till arbete, men möter olika former av hinder såsom: nedsatt pysisk- och fysisk hälsa, bristande utbildning, diskriminering på arbetsmarknaden,

för att undvika sexuella trakasserier var att undvika att vara personlig på arbetsplatsen då detta bidrog till större sårbarhet.. Att dokumentera, varna kollegor och kommunicera

dismissing it. A judgment can be perfectly considered and still favour the interest of the holder. What is decisive is whether the reason – in the sense of motive – for the judgment

Detta bekräftas även av tidigare gjorda studier, enligt Kovach, Weissman, Griffie, Matson & Muchka (1999) kan observationer av fysiska symtom, beteendeförändringar och den

The thermal pressure gradient force, which is imposed by the dense thin shell on the upstream medium, and the density gradient are antiparallel in the collisionless and in

Utredningen har resulterat i ett förslag till framtida regional miljöövervakning av luftföroreningar som omfattar en kom- bination av mätningar och resultat från andra

Att inte göra någonting finns också med bland barnens svar på frågan vad de gör när de väntar, där ett barn uttrycker hur detta kan vara skönt och ett annat säger

The main objective of this study is to use the data collected in Dzemeni- Volta, Ghana to provide further evidence that, there is still a form of Child Labour (Slavery) in Ghana,