Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Självständigt arbete, 15 hp
”Jag vill inte vara med på bild!”
- En enkätstudie om förskollärares och barnskötares syn på barns integritet i dokumentationsarbetet
Frida Börjesson & Michaela Karlson
Handledare: Mimmi Örberg Examinator: Leif Östman
1
Sammanfattning
Föreliggande studie syftade till att undersöka om pedagoger i förskolan tar hänsyn till barns integritet i dokumentationsarbetet. Vi ställde oss frågan om pedagogerna frågar barnen om de vill delta i dokumentationen både före, under och efter processen, samt om det finns någon skillnad i agerandet mellan förskollärare och barnskötare. Vidare undersöktes om det är dokumentationsuppdraget eller uppdraget om barns integritet i Lpfö18 som väger tyngst samt om pedagoger upplever svårigheter kring dokumentation och barns integritet. Studiens material baserades på en digital enkätundersökning där 104 förskollärare och 34 barnskötare från hela landet deltog. Utifrån det sociokulturella perspektivet och dess centrala begrepp har resultatet noga analyserats och diskuterats.
Studiens resultat påvisade att pedagoger i viss mån tar hänsyn till barns integritet i dokumentationsarbetet. Vi fann dock att det i större utsträckning var barnskötarna än förskollärarna som tog hänsyn till barns integritet. Studien visade att det var många respondenter som inte upplevde svårigheter kring dokumentation och barns integritet, däremot kan detta diskuteras då respondenterna sa emot sig själva vilket visades i delen av enkäten där de fick skriva sin fria text. Ett annat resultat var att uppdragen om att dokumentera, som skrivs fram i styrdokumenten, visade sig vara det som vägde tyngre än barns integritet.
Nyckelord: Förskola, förskollärare, barnskötare, dokumentation, integritet, samspel, språk, enkätstudie
2
Innehållsförteckning
1.0 Inledning ... 3
2.0 Bakgrund ... 4
3.0 Syfte och frågeställningar ... 7
4.0 Tidigare forskning ... 8
4.1 Dokumentation och bedömning i förskolans utbildning ... 8
4.2 Barns integritet i dokumentationsarbetet ... 9
4.3 Barns integritet kopplat till dokumentationsarbetet i en förskoleverksamhet ... 10
5.0 Teoretiska perspektiv och centrala begrepp ... 14
5.1 Det sociokulturella perspektivet – samspelet mellan individer ... 14
5.1.2 Mediering ... 14
5.1.1 Språket ... 15
5.1.3 Appropriering ... 15
6.0 Metod & Material ... 16
6.1 Metod för datainsamling ... 16
6.2 Urval & Avgränsningar ... 17
6.3 Databearbetning & Analysmetod ... 17
6.4 Reflektion över metoden ... 18
6.5 Reliabilitet & Validitet ... 18
6.5.1 Enkätens reliabilitet & validitet ... 19
6.6 Etiska hänsynstaganden ... 19
7.1 Förskollärare tar hänsyn till barns integritet i dokumentationsprocessen ... 21
7.1.1 Förskollärarna frågar barnen kring deltagande i dokumentationsprocessen ... 21
7.1.2 Förskollärares upplevda svårigheter kring dokumentation och barns integritet ... 23
7.2 Barnskötare tar hänsyn till barns integritet i dokumentationsprocessen ... 25
8.2 Förskollärares respektive barnskötares upplevda svårigheter kring dokumentation och barns integritet ... 30
8.3 Varför dokumenterar förskollärare respektive barnskötare? ... 31
9.1 Diskussion ... 32
9.2 Konklusion ... 35
9.2.1 Fortsatt forskning ... 36
10.0 Referenslista ... 37
11.0 Bilagor ... 39
3
1.0 Inledning
Förskolan fick år 1998 sin första läroplan (Lpfö98). Sedan dess har läroplanen reviderats vid några tillfällen (Lpfö10 & Lpfö16) samt den nyaste versionen från 2018 (Lpfö18). Alla läroplaner (Lpfö98; Lpfö10, Lpfö16 & Lpfö18) innehåller begreppen dokumentation och barns inflytande. Däremot saknas begreppet barns integritet i Lpfö98. Det finns en synbar skillnad i formuleringen mellan olika begrepp i de två olika styrdokumenten från 1998 respektive 2018. Gällande dokumentation är den stora skillnaden att Lpfö98 betonar att det är verksamheten som ska utvärderas, medan Lpfö18 lyfter fram att det är verksamheten men även barnets lärande och utveckling som ska dokumenteras. Barns inflytande nämns i Lpfö98 men förklaras inte, vilket det görs i Lpfö18. Under dessa årtionden från att den första läroplanen kom, till att den blev reviderad, har digitala verktyg vuxit fram och fått en allt större inverkan i framförallt samhället men även i verksamheten.
Vilket har gjort att synen på dokumentation även den har ändrats.
Under våra verksamhetsförlagda utbildningar har vi uppmärksammat att pedagoger i vissa fall inte tar hänsyn till barns integritet i dokumentationsarbetet. Vi har även sett en problematik i pedagogers etiska ställningstaganden och förhållningssätt gentemot barns integritet och barnens eget inflytande. Vid flertalet tillfällen har vi sett att barn uttryckligen visat eller sagt nej till att vara med på bild/film, men där pedagogen trots det dokumenterat barnet då hen vill ha material från aktiviteten. Detta oftast för att ha som reflektionsunderlag eller underlag för barns utveckling och lärande. I och med att vi sett en viss problematik under vår tid på förskollärarprogrammet i hur pedagoger hanterar dokumentation i förhållande till etiska aspekter, undrar vi nu hur förskollärare och barnskötare faktiskt förhåller sig till etiska aspekter i dokumentationsarbetet. Tas barnens åsikter verkligen på allvar? Denna syn på dokumentation och barns integritet är viktig för oss att undersöka då vi i yrket som kommande förskollärare vill ingå i ett arbetslag där alla har samma syn på dokumentationsarbetet och där alla barn får sina viljor tillgodosedda oberoende av vilken pedagog det är som utför dokumentationen.
I detta självständiga arbete valde vi att skriva inledning, bakgrund och tidigare forskning tillsammans. För att effektivisera tiden med läsning av tidigare forskning delade vi upp artiklarna och sammanställde sedan vad dessa hade kommit fram till. Därefter sammanställde vi texten gemensamt. Vidare skrev vi teoretiska utgångspunkter samt metod och material tillsammans. Efter många diskussioner utformades enkätens upplägg tillsammans, som sedan delades upp där Frida ansvarade för yrkeskategorin förskollärare och Michaela för yrkeskategorin barnskötare. Övervägande svar, 104 av 138, var från förskollärare vilket resulterade i att Frida hade mer material att gå igenom. Detta gjorde att Michaela bearbetade och sammanställde de olika cirkeldiagrammen. Resultatdelen skrevs var för sig utifrån vald yrkeskategori. Slutligen skrevs analys, diskussion och konklusion gemensamt.
4
2.0 Bakgrund
Tar vi ifrån barn deras fria tid och lek när vi envisas med att dokumentera fler och fler aktiviteter? I takt med att de professionellas intresse för barns aktiviteter ökar finns det kanske fog för att dra gränser för vad som kan anses etiskt försvarbart eller inte? Det vore ett sätt att utveckla ett barnperspektiv som inte enbart tjänar de professionellas och politikens intressen utan också ger barnen rätt till integritet. (Lindgren, 2016, s. 13)
I takt med den ökande digitaliseringen i samhället har det utvecklats nya metoder för att dokumentera även i förskolan. Tillgången till digitala verktyg, och framförallt lärplattor, har blivit mer lättillgängligt. Detta har också lett till ett nytt sätt att dokumentera både barn och verksamheten. Trots att det har hänt mycket med dokumentationsbegreppet i läroplanen och det utrymme dokumentationen tar i dagens förskolor, har det inte hänt lika mycket vad gäller frågor kring etik och integritet. I dagens verksamhet synliggörs både det individuella barnet samt barngruppen med hjälp av dokumentation. Det saknas dock i stor utsträckning reflektioner kring hur barn hanterar det faktum att ständigt bli dokumenterade samt hur vuxna hanterar det faktum att ständigt dokumentera (Lindgren, 2016, s. 14 & 18–19). Även förskolans läroplan lyfter fram dokumentationsbegreppet flertal gånger, bland annat står det skrivet att arbetslaget ska:
Kontinuerligt och systematiskt följa, dokumentera och analysera varje barns utveckling och lärande för att göra det möjligt att följa barns förändrade kunnande samt utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål.
(Lpfö18, 2018, s. 18)
Lenz Taguchi lyfter fram att under 1990-talet dokumenterades barn inte i första hand för att utvärderas som person eller utefter prestation, utan för att ge barnen en möjlighet att ha en röst. Vidare beskriver Taguchi att dokumentation är något retrospektivt, det vill säga ett verktyg som hjälper oss att se tillbaka på något som redan hänt. Dokumentationen kan sedan användas i syfte att tänka om, reflektera och utvärdera verksamheten, både med kollegor men även tillsammans med barnen. I detta fall blir dokumentationen prospektiv vilket innebär att den blir framåtsyftande. Det är först när dokumentationen är prospektiv som dokumentationen blir en pedagogisk dokumentation. Det vill säga att dokumentationen kommer till användning för att utvärdera och se verksamhetsutveckling, istället för att retrospektivt använda dokumentationen för att endast visa upp verksamheten utan något egentligt syfte (2013, s. 13 & 18).
Vallberg Roth lyfter ett ökat intresse i bedömning och dokumentation av yngre barns lärande och utveckling i förskolan. I takt med denna ökning görs allt fler utvärderingar av det individuella barnet istället för utvärderingar av barngruppen. De flesta verksamheter föredrar en viss typ av dokumentation, dock finns det en mängd olika dokumentationsformer som arbetslaget kan arbeta med, exempelvis videofilm, foto, observationer, intervjuer etcetera. Tidigare studier som behandlar dokumentation i förskolan tillskriver dokumentationen som något positivt och demokratiskt vilket kan skapa en möjlighet till
5
förändring (2015, s. 51–54). Dock hävdar Vallberg Roth att dokumentationen endast synliggör en liten del av barnens lärande när dokumentationen transformerar praktisk handling till symbolisk redogörelse. En fråga Vallberg Roth ställer sig är om barnen lär sig i uppväxten att det inte finns någon möjlighet att avstå dokumentation, samt att barnen har tankar kring att ständigt visa vad de kan och vad de kan utmanas vidare i. Vallberg Roth ställer sig även frågande till om barnen får någon stöttning i hur de ska förhålla sig kritiskt till att systematiskt bli dokumenterade (2015, s. 70).
Bente Svenning beskriver att dokumentation avser att visa barnet och vem hen är etcetera.
Vidare problematiserar Svenning dokumentationsbegreppet då hon lyfter den etiska aspekten och ställer sig därmed frågade till om all dokumentation är bra eller inte för alla individuella barn, och hur vet pedagogerna när dokumentationen är bra? Svenning betonar vikten av att barnen måste ha rätt till att avstå medverkan i dokumentation. Detta är något som Svenning ställer sig undrande till om barnet verkligen har inflytande över dokumentationen, då pedagogerna aktivt försöker motivera barnet till att delta i processen.
Detta i sin tur leder till att barns rätt att avstå dokumentation ignoreras. Ytterligare lyfter Svenning att barnet har ett begränsat inflytande över hela dokumentationsprocessen, det vill säga vad som dokumenteras och hur dokumentationen utförs (2011, s. 8–9).
Svenning uppmärksammar även vikten av att i dokumentationsprocessen inta ett barns perspektiv. Detta grundar sig i att barnet får komma med sina egna bidrag, upplevelser och erfarenheter samt att pedagoger försöker förstå barnets åsikter, tankar och känslor utan att dessa tolkas och värderas. Eftersom barnen har en annan position än vuxna, det vill säga att de har andra erfarenheter och tolkar omvärlden på ett annat sätt än vuxna, går det inte fullt ut att sätta sig in i deras perspektiv. Svenning betonar fortsatt att vuxna ofta tror sig veta vad som är bäst för barnet och vad barnet egentligen vill, vilket i många fall är kopplat till barnens biologiska ålder. Det är alltså viktigt att inta ett barns perspektiv i dokumentationsarbetet och lyssna till barnens åsikter och på så sätt förhindra att barnen känner sig tvingade att göra som pedagogerna vill i relation till dokumentation (2011, s. 46–47 & 59–60). Slutligen ställer sig Svenning, i likhet med Vallberg Roth (2015), undrande till om barnet i högre grad kommer betrakta sig själv som objekt när hen uppfattar sig som ständigt dokumenterat och få uppfattningen om att vara människa innebär att bli dokumenterad av andra (2011, s. 42).
Utifrån ovanstående resonemang är dokumentation viktigt i förskolans verksamhet för att kunna se barnets lärande och utveckling, och i förskolans läroplan lyfts dokumentationsbegreppet fram som en enskild del vid flertalet tillfällen. Men vad säger egentligen förskolans styrdokument om barns integritet?
Alla som arbetar i förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla tillit och självförtroende. De ska uppmuntra barnens nyfikenhet, kreativitet och intresse. Barnens rätt till kroppslig och personlig integritet ska också respekteras. Det gäller bland annat i den dagliga omsorgen och i frågor om dokumentation. (Lpfö18, 2018, s. 7)
Barns rätt till integritet med koppling till dokumentationen framhålls därmed i förskolans läroplan. Men det är inte endast i förskolans läroplan som vikten av barns integritet lyfts fram. Även Skollagen betonar alla människors lika värde, samt vikten av jämställdhet, individens frihet och integritet (SFS, 2010:800, kap 1, 5 §).
6
Dokumentation har varit en del av förskolans verksamhet innan den teknologiska utvecklingen (Svenning, 2011, s. 21), och som läroplanen lyfter fram handlar uppdraget som förskollärare om att systematiskt dokumentera verksamheten samt barnens utveckling och lärande. Samtidigt som det står skrivet i både Läroplan (Lpfö18) och skollag att vi ska ta hänsyn till barns integritet och arbeta utifrån etiska förhållningssätt. Detta har gjort att vi finner detta intressant att undersöka i studien, tar pedagogerna verkligen hänsyn till barnens integritet i dokumentationsarbetet?
7
3.0 Syfte och frågeställningar
• I vilken mån frågar pedagogerna barnen om de vill delta i dokumentationen: både före, under och efter processen?
• Finns det någon skillnad i agerandet mellan förskollärare och barnskötare? I så fall vad är skillnaden?
• Vad väger tyngst, dokumentationsuppdragen eller uppdraget om barns integritet i Lpfö18?
• Vilka svårigheter upplever pedagoger kring dokumentation och barns integritet?
• Hur kan barnen ta sig ann kunskap om dokumentationsprocessen?
8
4.0 Tidigare forskning
Följande avsnitt kommer att behandla förskolans dokumentationspraktik, barns integritet och inflytande samt etiska perspektiv på dokumentation. Begreppen etik och barns integritet sammankopplat till dokumentationsarbete i förskolan är ett område som ännu är relativt outforskat. Därmed har vi valt att ta med forskning som omfattar dels dokumentationsperspektiv i förskolan, dels perspektiv på integritet och etik.
De sökord som har använts för att skapa en bild av forskningsfältet har varit; etik, dokumentation, barns integritet och förskola. Dessa sökord gjordes både på svenska samt på engelska för att få fler träffar. Sökningarna gjordes främst via Uppsala universitetsbibliotek, samt databaserna DiVA och Swepub. Ytterligare har relevanta studiers referenslistor bidragit till underlag för forskningsöversikten. Studierna valdes utifrån den svenska förskolekontexten och inga studier tidigare än 2000-talet har valts.
Nedan presenteras en översikt över forskning som är relevant för studien. Detta utmynnade i tre huvudområden i forskningsöversikten. Det första området behandlar förskolan i ett dokumentations- och bedömningsperspektiv, det andra området behandlar barns integritet i dokumentationsarbetet, och det tredje området undersöker barns integritet i dokumentationsarbetet i praktiken. Slutligen sammankopplas likheter i forskningsartiklarna.
4.1 Dokumentation och bedömning i förskolans utbildning
Flera forskare menar att förskolan har genomgått en förändring i och med inträdet i ett mål- och resultatstyrt system när förskolan år 1998 fick en egen läroplan (Insulander & Svärdemo Åberg 2014; Vallberg Roth, 2012). I detta skede blev förskolans utvärdering mer inriktad mot verksamheten och dess utveckling. Tidigare låg fokus på utvärdering av det individuella barnet och hens kunskaper med hjälp av diverse mallar som barnet skulle passa in i utifrån ålder och mognad (Insulander & Svärdemo Åberg, 2014, s. 9). Forskarna har i sin studie undersökt den ökade bedömningskulturen som utvidgats inom dagens utbildningssystem. I och med förskolans inträde i ett mål- och resultatstyrt utbildningssystem menar de att barn har blivit föremål för en allt högre grad av observation genom dokumentation, granskning och utvärdering (a.a., 2014, s. 4). Med hjälp av ett multimodalt och designteoretiskt angreppssätt har de studerat målinriktade arbetsprocesser i förskolans utbildning. Forskarna filmade dessa processer och analysen visade att “[...] vissa aspekter framträder som särskilt centrala i de representationer av lärande och kunskap som produceras och reproduceras i de olika interaktionerna”. I resultatet lyfter forskarna fram två olika interaktionsmönster, ömsesidigt meningsskapande om tecken på lärande och förskollärare lär ut och barn lär in.
Ömsesidigt meningsskapande om tecken på lärande innebär, i likhet med ett Reggio Emilia arbetssätt, att barnen ges stort handlingsutrymme. Vidare ligger dess fokus på att barnens förståelse och tecken på lärande synliggörs som syftar till att utveckla verksamheten mot ökad måluppfyllelse. Förskollärare lär ut och barn lär in innebär att förskollärarna är de
9
som bestämmer hur och vad som ska läras ut till barnen, det vill säga vad barnen ska lära in (2014, s. 12).
Vidare skriver Insulander och Svärdemo Åberg att även om dokumentationen följer det enskilda barnets utveckling och lärande, ska dokumentationen syfta till att verksamhetens organisation, innehåll och genomförande ska utvecklas och förbättras. Dock visar forskarna på ett dilemma då de menar att förskollärare och rektorer upplever att det är svårt att utvärdera verksamheten utan att bedöma det enskilda barnet (2014, s. 2). Således menar forskarna att det uppstår maktförhållanden mellan pedagog och barn, då pedagoger ofta redan har uppsatta mål i lärandesituationer. Genom stöttning och vägledning styr pedagogerna barnen och lärandet mot de uppsatta målen (a.a., 2014, s. 9). Otydligheten i förskolans uppdrag bidrar enligt Insulander & Svärdemo Åberg därmed till att det enskilda barnet fokuseras vid uppföljning snarare än utbildningen. Följaktligen riktas fokus mer mot det enskilda barnets lärande, oavsett interaktionsmönster, istället för att dokumentationen i det systematiska kvalitetsarbetet analyseras för att utveckla utbildningen vidare. Vilket leder till att barnet blir objekt för verksamhetens utveckling (2014, s. 13 & 14).
4.2 Barns integritet i dokumentationsarbetet
Eva Johansson betonar att forskning på barns integritet i förskoleålder är sällsynt. Även om det har forskats på barns integritet i psykologistudier, har forskning kring barns integritet i utbildningsväsendet försummats. Enligt Johansson innebär integritet att ha rättigheter som individ, vilket innefattar individens rätt till sin identitet, rätt att forma sina tankar samt att ha rätt till att uttrycka dessa. Likväl innefattar detta kroppslig integritet. Det är inte endast upp till individen att detta upprätthålls, utan det kräver att personen som möter denna, har ett tillvägagångssätt och skyldighet som respekterar den andra individens integritet (2005, s.
110 & 113). Eftersom en individs identitet kan förändras, kan likväl individens integritet ses som föränderlig. Detta gör det svårt att veta när en individ gått över gränsen för en annan persons integritet. Det är alltså först efter upptäckten kan göras om gränsen har passerats eller ej (Johansson, 2005, s. 113).
Som metod för att undersöka barns integritet har Johansson analyserat studier som behandlar moralen mellan lärare och barn i tidig ålder (2005, s. 111).
Johanssons slutsats är att ett barns rätt till integritet inte ska vara beroende av ålder, mognad eller kompetens utan istället är det en fråga om att vara mänsklig och ha lika rättigheter. Vidare beskriver Johansson dilemmat som lärare står inför då de ska se till hela barngruppens intentioner men även se till det enskilda barnets rätt till integritet. Johansson lyfter att det är en fråga kring lärare som använder makt och inte ser till barnens inflytande och åsikter i diverse aktiviteter. Istället använder pedagogerna tiden under aktiviteterna till deras egna intentioner och tankar. Vidare betonar Johansson vikten av att pedagoger måste bli medvetna kring att integritet och tidig barndom är något komplext och svårt (2005, s.
117–118). Dilemmat med integritet och de yngsta barnen lyfts upp, där det är lättare för pedagoger att ignorera barnens integritet, då det kan vara svårt att veta var gränsen går eftersom de yngsta barnen sällan visar det – varken verbalt eller kroppsligt. Slutligen är integritet något som ges till barnen av pedagoger vilket leder till en ojämn maktbalans och frågan ställs om barns integritet är en rättighet överhuvudtaget (2005, s. 121–122).
10
Lindgren och Sparrman lyfter i artikel problemet med avsaknaden av etiska aspekter och dokumentation samt vad det innebär för barnen att bli dokumenterade på daglig basis.
Artikeln syftar till att öka medvetenheten och visa varför det är viktigt att föra in ett etiskt tänkande i dokumentationsprojekt med barn. I artikeln ställer Sparrman och Lindgren frågor som behandlar om barn vill delta i dokumentationen samt frågor om etiska regler, bland annat barns anonymitet. Detta är något som forskare måste ta hänsyn till när de dokumenterar och forskarna i denna studie ställer sig frågan varför samma regler inte gäller för pedagoger i dokumentationsarbetet (2003, s. 59). I dokumentationsprocessen ses barn alltid som den underordnade och betraktade av vuxna, pedagoger och politiker. Däremot lyfter Sparrman och Lindgren att barn även kan betrakta andra barn, vilket innebär att barnen riktar uppmärksamheten mot varandra istället för mot den överordnade vuxna. Alltså upprätthålls den låga statusen hos barnen i detta skede när blicken inte är riktad mot pedagogerna. I och med detta synsätt i dokumentationen ses barn fortsatt som objekt (2003, s. 62). Slutligen lyfter forskarna fram avsaknaden i riktlinjer, politiska utredningar och fortbildningsinsatser av barns delaktighet och inflytande i dokumentationsprojekt. Det är alltså ett pedagoginriktat perspektiv som dominerar i förskolans verksamhet trots att barnens perspektiv ska vara utgångspunkten (Lindgren och Sparrman, 2003, s. 67).
4.3 Barns integritet kopplat till dokumentationsarbetet i en förskoleverksamhet Anne-Li Lindgren (2012) lyfter i sin artikel fram att dagens teknik, digitalkameror, mobiltelefoner och lärplattor, gör det lättare att dela dokumentationen med andra, både med kollegor men även vårdnadshavare. Vidare framhåller hon att barnen är med i dokumentationen i olika grad samt att de ofta blir objektifierade, det vill säga som något som vi vuxna tittar på. I likhet med Insulander och Svärdemo (2014) beskriver Lindgren ett ökat intresse gällande dokumentationsarbetet på både statlig nivå samt på lokal nivå från kommunerna. Där det finns en tydlighet kring barns deltagande i både planering men även i genomförandet. Däremot beskrivs inte hur barn faktiskt påverkas genom det ökade intresset att synliggöra barn i dokumentationen. Lindgren nämner i sin forskning olika OECD rapporter som visar på att Sveriges förskolor kan ses som en förebild i Europa. En punkt som tas upp är respekt för det enskilda barnet, samt att barn tillåts vara barn och denna fas ses som viktig för det livslånga lärandet. Dock syftar Lindgrens forskning till att lyfta fram de etiska aspekterna i dokumentationsprocessen då hon hävdar att mer kan göras vad gäller normer och värderingar i dokumentationsarbetet med barnen (2012, s. 327–330).
Lindgren har följt nio bloggar av lärare som haft erfarenheter av förskolläraryrket, och som deltagit i en distansundervisning i Borås. Undervisningen syftade till att läsa om barns integritet kopplat till dokumentation där kurslitteratur blev en ögonöppnare för lärarna.
Bloggarna uppdaterades sedan av lärarna för att inspirera och reflektera med andra lärarstudenter hur de arbetade med dokumentation och barns integritet. Lindgren studerade både själva blogginläggen men även kommentarsfältet där lärarna fick möjlighet att kommentera och uttrycka sina egna åsikter om varandras inlägg. Målet med blogginläggen var att reflektera kring hur de själva arbetade med pedagogisk dokumentation kopplat till
11
barns integritet och visuell teknik (2012, s. 331–332). Lindgrens analys av bloggarna visade att lärarna hade en gemensam syn på dokumentation och barns integritet.
Lindgrens slutsats var att lärarna inte frågade barnen tillräckligt ofta om deras deltagande i dokumentationen, både under tiden de blev dokumenterade samt i efterarbetet när dokumentationen skulle visas upp. En lärare fick en tankeställare när hen började reflektera på hur det skulle kännas ifall det togs bilder på hen utan hens medgivande. Lärarna började även reflektera över att det handlade om maktrelationer mellan pedagogen och barnet, om dem mötte barnets behov av integritet när barnen dokumenteras eller om det var pedagogernas behov av att just dokumentera som vägde tyngst. Lindgren menade även att det var först när lärarna kunde sätta sig in i barnens situation att ständigt bli dokumenterade som de kunde förstå vikten av att ta hänsyn till barnens integritet (2012, s. 334–335). Trots detta och vad de lärt sig under kursens gång om barns integritet i arbetet med dokumentation, så skyddade lärarna sin egen rätt att dokumentera barnen istället för att ta hänsyn till de etiska aspekterna. Resultatet från dokumentation sågs alltså som viktigare än barnens rätt till integritet (a.a. 2012, s. 337–338).
Även Sparrman och Lindgren lyfter antagandet om att dokumentation per definition alltid är något positivt för barnen och att de vinner på att bli dokumenterade. De menar att det måste ifrågasättas och även omprövas på allvar. För att undersöka detta vidare analyserade forskarna tre pedagogiska TV-program som producerats av UR (Svensk Utbildningsradio).
Serien handlade om visuell dokumentation och var till för förskollärare och andra forskare inom ämnet som innehöll både sekvenser ur verksamheten men även intervjuer med förskollärare och forskare. Syftet med Sparrman och Lindgrens studie var att problematisera det positiva tänkandet kring visuell dokumentation i förskolan samt att barn ständigt behöver vara redo att bli dokumenterade (2010, s. 249 & 251).
Resultaten visade att barnens åsikter inte var i fokus vid dokumentationen utan att de blev objekt, det vill säga att barnen endast var till för att tittas på samt att det inte har tagits någon hänsyn till barnets åsikter. Inte någon gång under programmens gång hade barnen fått en möjlighet att intervjuas och då kommentera dokumentationen, beskriva händelser eller uttrycka sina åsikter. Detta överläts istället till pedagogerna som satte ord på det barnen gjort, istället för att ta deras åsikter i beaktning. Under videosekvenserna stängdes ljudet av och ersattes istället med pedagogens beskrivning av händelsen. I ett exempel har pedagogen satt ord på det barnet gör, utan att istället fråga om barnens åsikter och tankar. Ett annat resultat från studien var att pedagogerna uttryckte att videodokumentation är ett bra sätt att utvärdera sig själv som lärare, dock fokuserades trots detta, allt videomaterial från studien endast på barnen. Pedagogerna var ofta nöjda med dokumentationsmaterialet, däremot visade resultatet på att barnen aldrig presenterades för möjligheten att motstå deltagande i dokumentationen utan detta togs förgivet av pedagogerna (Sparrman och Lindgren, 2010, s.
250–255).
Forskarna har även upptäckt ett etiskt dilemma, då pedagoger kan ta förgivet om barns medverkan i dokumentation medan forskare måste ha skriftligt godkännande av vårdnadshavare och barn. I denna studie saknades etiska överväganden om det enskilda barnet, utan de vuxna hade makten att avgöra om barnet skulle delta i dokumentationen eller inte. Sparrman och Lindgren hävdar att pedagoger måste reflektera tillsammans med barnen
12
kring samtycke i dokumentationsprocessen oavsett barnens ålder (Sparrman och Lindgren, 2010, s. 255–557).
Slutligen vill Sparrman och Lindgren belysa dilemmat med dokumentation i förskolan.
Oavsett pedagogens förmodligen goda avsikter kan vi aldrig med säkerhet veta om dokumentationen uppfattas som övervakning från barnen perspektiv. Forskarna menar att noga övervägningar alltid ska ske i dokumentationsprocesser, oavsett medgivande eller icke medgivande från barnen. Detta medför enligt forskarna, att barnens perspektiv införlivas och att de därmed har möjlighet att påverka. Sparrman och Lindgren menar att vara barn i dagens förskola, innebär ständig övervakning och utvärdering. Det är något som barnen får anpassa sig till, de får sällan reflektera över att de ständigt dokumenteras. Detta menar forskarna skapar en ojämn maktbalans mellan barn och pedagog där barnet är den underordnade och pedagogen den överordnade. “Att ses är att existera, och det är vad det innebär att ha en bra barndom” (Lindgren och Sparrman, 2010, s. 258–259).
Lise-Lotte Bjervås avhandling syftar till att undersöka hur pedagoger resonerar kring dokumentationsverktyget pedagogisk dokumentation i förhållande till barnen. Tio pedagoger uppdelat på två olika team har följts och spelats in under planeringsmöten under en sex månaders period där de diskuterat om barnen i förhållande till pedagogisk dokumentation. Bjervås har sedan tolkat pedagogernas uttalanden mot Mikhail Bakhtins teori om kommunikation (2011, s.177–178).
Resultatet visar på att pedagogerna samtalade om barnen på ett sätt som visade på att de såg barnen som individer med mycket kompetens. Trots detta visar Bjervås avhandling på liknande resultat som Sparrman och Lindgren (2010), att barnen sällan gavs inflytande över dokumentationsprocessen (Bjervås, 2011, s. 176). Bjervås lyfter fram pedagogernas yttrande angående problematiken kring barnens inflytande i dokumentationsprocessen. Pedagogerna menar på att det är svårt att veta hur barnen upplever situationen utifrån sitt eget perspektiv, vilket gör att barnen kan känna att pedagogerna har övertaget och är styrande i situationen.
Fortsatt beskriver Bjervås att pedagogerna har svårt att veta om barnen förstår sin möjlighet till inflytande och delaktighet, och detta är något som pedagogerna har svårt att yttra sig om då det sätter ord på barnens känslor. Vidare synliggörs olika maktpositioner mellan pedagogerna och barnen. I detta fall tog sig pedagogerna makten genom att bestämma vilka bilder på barnen från dokumentationen som skulle visas upp för barngruppen. Barnen fråntogs därmed rätten till inflytande över dokumentationen och även rätten till sin integritet (Bjervås, 2011, s. 176).
Slutligen betonar Bjervås att dokumentationens reflektion bidrar till möjligheter att synliggöra verksamheten som annars kunde ha missats. En fråga kring om det är barnen eller händelsen som ska dokumenteras lyfts även upp, vilket bidrar till diskussioner kring hur barn objektifieras i dokumentationsprocessen (2011, s. 177–178 & 198).
4.4 Slutsats
En gemensam slutsats för alla forskningsartiklar (Johansson 2005; Sparrman & Lindgren 2003; Lindgren 2012; Sparrman & Lindgren 2010; Bjervås 2011, Insulander & Svärdemo Åberg 2014) är att dokumentation i förskolan kan leda till att barnet objektifieras. Detta
13
skapar en ojämn maktbalans mellan pedagogen och barnet där barnet ses som den underordnade och pedagogen som den överordnade. Samtidigt lyfter alla forskningsartiklar att detta är ett område som behöver mer forskning kring hur pedagoger kan ta barnens integritet i beaktning i dokumentationsprocessen.
14
5.0 Teoretiska perspektiv och centrala begrepp
I följande avsnitt behandlas inledningsvis det teoretiska perspektiv som studien har sin utgångspunkt i, vilket är det sociokulturella perspektivet. Detta perspektiv utvecklades av Lev Vygotskij och hans tankar kring att barn utvecklas i sociala samspel med andra barn och vuxna samt i den kultur barnet växer upp i (Hwang & Nilsson, 2011, s. 67).
Därefter beskrivs och förklaras teorins centrala begrepp: samspel, mediering, språket samt appropriering. Det är dessa centrala begrepp som studien tar avstamp ifrån.
5.1 Det sociokulturella perspektivet – samspelet mellan individer
Studiens teoretiska utgångspunkt är inom ramen för det sociokulturella perspektivet där interaktionen betonas. Lev Vygotskijs sociokulturella perspektiv utgår från att lärande och utveckling sker i sociala samspel, det vill säga att kunskap utvecklas ur samspel mellan barn - barn samt mellan barn - pedagog. Det sociokulturella perspektivet utgår inte från en specifik pedagogik, utan tankesättet kan tillämpas i alla verksamheter (Säljö, 2010, s. 193).
Jean Piaget hävdade att barnets utveckling sker i fastställda stadier utefter biologisk ålder, detta var något som Vygotskij inte förnekade, däremot la han tyngden på att det är genom sociala samspel som barnet kan utvecklas vidare. Vygotskij hävdade alltså att barnets utveckling påverkas i sociala samspel, likaså att utvecklingen beror på i vilken kultur hen växer upp och lever i. Tanken med teorin är att barnet föds in i ett samhälle med mängder av kunskaper, dock är det omgivningens ansvar att barnet socialiserar sig i uppväxten för att kunna förvärva dessa kunskaper. Det är i interaktionen och samspelet med andra människor som individen ständigt utvecklas och lär sig nya saker (Burman, s. 2014, s. 210–211).
Vidare betonar det sociokulturella perspektivet att barnen, i aktiviteter tillsammans med andra, skapar kunskap och erfarenheter. En viktig synpunkt är att interaktion och kommunikation är en betydelsefull nyckel till lärande och utveckling. Vygotskij betonade, att språket som redskap inte endast handlar om det verbala språket utan även kroppsspråk, teckenspråk och bildspråk, det vill säga olika sätt som hjälper oss att förmedla budskap, detta benämnde Vygotskij som mediering (Säljö, 2010, s. 188 & 194).
5.1.2 Mediering
För att samspela i omvärlden, det vill säga kommunicera och interagera med andra, använder individen olika redskap, dessa är både materiella redskap samt språkliga redskap. Dessa redskap benämns som medierande redskap, uttrycket kommer från det tyska språket och innebär förmedling. De fysiska och intellektuella redskapen framställs i denna tradition som något som kompletterar och utgör varandras förutsättningar, dessa kan inte särskiljas då det inte går att utesluta ett av redskapen. Kunskaperna hos individer är därför inte endast praktiska eller teoretiska utan de samspelar med varandra. I diverse situationer som uppstår måste det finnas både fysisk handling, kunskaper och reflektion (Säljö, 2010, s. 185 & 187).
15
5.1.1 Språket
Språket i detta perspektiv ses som ett medierande redskap för kommunikation och kan visualiseras som två olika plan. För det första uppfattas språket som något som ständigt finns mellan människor, samtidigt som språket även är något som existerar inom människor då vi ständigt tänker. Det sociokulturella perspektivet betonar fortsättningsvis att språket ska ses likt ett dynamiskt och ständigt utvecklingsbart teckensystem vilket även samspelar med andra uttrycksformer så som bilder, kroppsspråk och teckenspråk (Säljö, 2010, s. 188).
Vygotskij menade att det är med hjälp av språket som barnet kan frigöra sig från situationen som uppstår här och nu, och samtidigt rikta intresset mot framtiden. Detta gör att barnen i viss mån kan styra över sin framtid, då det är först när barnet kan resonera med sig själva, som barnets tänkande utvecklas (Hwang & Nilsson, 2011, s. 67).
5.1.3 Appropriering
För att förstå det sociokulturella perspektivet behövs appropriering sättas i sammanhang och begreppet används som ett sätt för att förstå och beskriva lärande. I samspel med andra individer tas ny kunskap emot som sedan omvandlas till individens egna kunskaper. Det vill säga, ordet eller sakerna behöver få en mening och betydelse för individen. Vad dessa ord eller saker betyder, lär sig individen i vardagliga samtal och interaktioner med andra. Ett ord, exempelvis lampa, är endast ett ord tills dess att ordet sätts i ett sammanhang och individen förstår innebörden av just en lampa. När detta skett, har individen approprierat kunskapen om begreppet lampa och dess betydelse. Appropriering och mediering hör ihop, då individen inte kan tillägna sig ny kunskap utan de medierande redskapen det vill säga språket eller exempelvis tecken och bilder (Säljö, 2010, s. 190).
16
6.0 Metod & Material
I följande avsnitt kommer studiens metodologiska delar redovisas. Inledningsvis beskrivs metoden för datainsamling, följt av de urval och begränsningar som gjorts. Därefter beskrivs studiens databearbetning och analysmetod, reliabilitet och validitet och slutligen de etiska ställningstaganden som studien förhåller sig till.
6.1 Metod för datainsamling
För att undersöka om pedagoger tar hänsyn till barns integritet i dokumentationsarbetet har vi valt att använda oss av enkätundersökning som datainsamlingsmetod. Detta val grundar sig i att vi ville nå ut till en större andel respondenter. Det finns flertalet viktiga aspekter att förhålla sig till när en enkätundersökning utformas. Jan Trost menar att för att ta reda på vad människor tycker om saker och ting ska en kvantitativ studie genomföras. I en kvantitativ studie borde urvalet vara representativt, det vill säga att svaren ska vara representativa för svenska folket (2012, s. 23). I denna studie kan vi inte fullt ut garantera att studien är representativ, då vi i enkäten inte frågade var respondenterna bor, hur gamla de var eller vilket kön de hade. Dock kan studien ses som mer representativ än om vi hade skickat ut enkäten till människor vi känner i en specifik stad. Detta då Facebookgruppen bestod av verksamma pedagoger från hela landet, vilket kunde säkerställas då de verksamma pedagogerna i tidigare inlägg ofta nämnde var i landet de arbetade.
Vi valde att göra en webbaserad enkät och började med att söka runt på diverse internetsidor där gratisenkäter kunde utformas. Det fanns många alternativ och vi valde Google Formulär då vi var bekanta med detta program sedan innan.
Judith Bell betonar vikten av att utformningen på frågorna bör vara sådana att de inte blir mångtydiga eller vaga, det vill säga frågor som kan ha olika betydelse beroende på vem som läser frågan (2016, s. 173). Till en början utformades svaren i enkäten med svarsalternativen alltid, ibland, sällan, aldrig. Då dessa begrepp är just mångtydiga och vaga, då svaren ibland och sällan kan uppfattas olika från olika individer, omformulerades vissa frågor samt svarsalternativen i enkäten efter dialog med handledare. Vidare skriver Bell att det ligger till stor vikt att frågorna i enkäten inte är så kallade dubbla frågor, alltså att en fråga innehåller två eller fler frågor och därför kan få flera svar. Bell menar att det är bättre i det fallet att dela upp eventuella dubbla frågor i fler mindre frågor. Slutligen uttrycker Bell att ledande och värderande frågor bör uteslutas då dessa frågor kan ge upphov till att respondenterna svarar på ett sådant sätt som de tror forskaren vill att de svarar (2016, s. 175–177). Dessa aspekter har vi förhållit oss till vid skapandet av enkäten.
För att nå ut till en stor grupp pedagoger över hela landet lades enkäten upp i en sluten Facebookgrupp för verksamma förskollärare och barnskötare. I denna grupp var 25 700 pedagoger medlemmar vid tidpunkten när enkäten lades ut.
17
6.2 Urval & Avgränsningar
Enkätundersökningen har utgått från ett bekvämlighetsurval, vilket är något som Trost beskriver som ett icke-slumpmässigt urval. Vid ett slumpmässigt urval kan spridningen av enkäten förekomma lite varstans men vid ett bekvämlighetsurval väljs lämpliga respondenter ut. Det kan exempelvis vara i tidningar/tidskrifter eller olika onlinegrupper, och detta gör det också lättare att få svar på enkäten på ett snabbare sätt (2012, s. 31).
Då enkätundersökningen riktar sig till förskollärare och barnskötare valde vi att endast skicka ut enkäten i en grupp som var sluten med medlemmar som är verksamma i förskolan.
Detta för att så långt som möjligt undvika att personer utan pedagogisk utbildning skulle svara på enkäten. Vi förtydligade detta redan vid första frågan genom att respondenten fick kryssa i om hen var utbildad barnskötare eller förskollärare. Det går dock inte att komma ifrån eller kontrollera att personer som saknar pedagogisk utbildning har svarat på enkäten, detta var något som togs i beaktning innan publicering av enkäten. Av de 25 700 medlemmarna i gruppen var det 138 respondenter som besvarat enkäten när vi valde att stänga ner den. Anledningen till att svarsfrekvensen inte blev så hög skulle kunna bero på den aktiva Facebookgruppen med många inlägg per dag samt att många medstudenter även dem la upp sina enkäter vid samma tidpunkt.
Enkäten lades upp den 15 oktober kl. 17.50 och den stängdes den 21 oktober kl. 10.00.
6.3 Databearbetning & Analysmetod
För att underlätta läsningen i resultatdelen har vi valt att använda oss av både löpande text och av cirkeldiagram. Det kan vara lättare för läsaren att ta in informationen och resultatet om detta visualiseras med hjälp av cirkeldiagram och procent istället för endast en löpande text, då endast textform kan upplevas som fyllig och tung att läsa. Cirkeldiagrammen gör det enklare att gå tillbaka till specifika resultat och ger också en variation i läsningen.
I resultatredovisningen valde vi att dela upp resultatet utifrån två huvudområden, där förskollärare representerade ena delen och barnskötare representerade studiens andra huvudfokus. Denna uppdelning gjordes då en av frågeställningarna i studien handlar om att undersöka om det finns någon uppenbar skillnad i agerandet i dokumentationsprocessen mellan yrkeskategorierna. I uppdelningen av arbetet har Frida ansvarat för att gå igenom enkätsvaren från yrkeskategorin förskollärare och Michaela har ansvarat för barnskötarna.
Eftersom Frida hade cirka 70 fler svar att gå igenom än Michaela så sammanställde Michaela diagrammen utifrån yrkesgrupperna. Genom att dela upp arbetet mellan oss kunde vi sätta oss in i vad den valda yrkeskategorin svarade vilket gjorde att vi fick en större inblick i vad yrkeskategorin svarat än om vi hade läst alla svar översiktligt. Alla svar i enkäten valdes inte att lyftas i resultatdelen, då vi efter att vi valde att stänga enkäten, ansåg att en del frågor inte var av relevans för vår studie. Dessa frågor syftade till att ta reda på hur många år respondenterna arbetat i verksamheten samt i vilken åldersgrupp de arbetade i. Vidare skrevs analysen gemensamt där vi sammanfört yrkeskategorierna för att se eventuella likheter och skillnader i svaren. Svarsalternativen från enkäten som valdes att lyftas i analysen baserades på det som ansågs vara mest intressant och med störst relevans för studien. Genom att
18
sammanställa alla svar utifrån den specifika frågan kunde vi kategorisera resultaten utifrån olika teman för att på så sätt kunna svara på våra frågeställningar. Detta gjordes genom att vi läste igenom alla respondenternas svar och numrerade dessa beroende på vilket svar de angett. Efter att alla svar hade numrerats, kunde vi sammanställa liknande svar och kopplat till nummer, i olika kategorier för att på så sätt få en bättre bild om respondenternas svar.
Kategorierna bestod både av studiens frågeställningar samt underkategorier, vilka är enkätfrågorna.
Det lyftes både resultat med stor differens mellan yrkeskategorierna, samt svar där yrkeskategorierna svarat snarlikt.
Slutligen skrevs analys och diskussion med utgångspunkt från sociokulturella perspektivet, med fokus på begreppen samspel, mediering, språk och appropriering.
6.4 Reflektion över metoden
Den metod som användes i studien, enkätundersökning, har gjort att många svar kunde samlas in under en kort period vilket gjort att vi har haft ett rikt datamaterial att analysera.
Denna metod gör även att alla respondenter får frågorna ställda på exakt samma sätt. Hade en intervjumetod valts istället, hade vi fått färre svar samt att frågorna skulle kunna ställas och uppfattas olika beroende på forskare och respondent. Däremot kan en intervju leda till mer ingående och precisa svar vilket denna enkätundersökning inte kunde ge upphov till (Bell, 2016, s. 132).
Slutligen vill vi poängtera att valet av enkätundersökning hänger samman med den korta perioden forskningen skulle genomföras under. Vi valde att förhålla oss till denna metod i studien då till exempel intervjuer eller observationer hade tagit upp för stor tid i arbetet samt att vi genom enkätundersökningen kunde nå ut till en större population förskollärare och barnskötare.
6.5 Reliabilitet & Validitet
Reliabilitet och validitet är två centrala nyckelbegrepp inom kvantitativa studier, i detta fall enkätundersökningar. Reliabilitet innebär tillförlitlighet, vilket innebär att det som mäts ska uppvisa samma resultat vid olika tillfällen som i övrigt har liknande omständigheter det vill säga tidpunkt och tillfälle. För att få fram reliabiliteten i en undersökning krävs det att forskarna ställer sig kritiska till granskningen av undersökningen (Bell, 2016, s. 133). Detta har gjorts genom att vi under granskningen av resultaten varit neutrala i vårt tankesätt, och inte haft en negativ inställning och vinklat svaren åt ett speciellt håll. Trost menar att om negationer eller krångliga ord används vid en undersökning finns det risk för att respondenterna uppfattar frågan fel och på olika sätt beroende på språkligt bruk vilket kan leda till låg grad av reliabilitet. Därför menar Trost att vanligt förekommande ord och meningar bör förekomma för att reliabiliteten ska bli så hög som möjligt (2012, s. 63). Då enkäten var utformad i enlighet med detta kan det bidragit till en högre reliabilitet.
Det andra nyckelbegreppet, validitet, betyder giltighet. Vilket innebär om undersökningen i studien mäter det som den syftar till och är avsedd att mäta. En fråga kan ge samma svar vid liknande omständighet men samtidigt inte mäta det som syftet är att mäta. Frågorna i
19
undersökningen bör därför handla om ämnet samt frågor som forskaren vill ta reda på för att validiteten ska bli så hög som möjligt. I en undersökning kan reliabiliteten vara hög samtidigt som validiteten är låg, dock kan inte validiteten vara hög om reliabiliteten är låg (Bell, 2016, s. 134).
6.5.1 Enkätens reliabilitet & validitet
Det finns en traditionell syn på reliabilitet, som beskrivits ovan där samma resultat ska uppvisas vid olika tillfällen med liknande omständigheter. Trost ser dock ett problem med ett sådant synsätt på reliabilitet då detta kräver ett statiskt samhälle. Trost har ett nyare sätt att se på reliabilitet vilket benämns symboliskt och interaktionistisk synsätt. Detta synsätt grundar sig i att samhället är i ständig utveckling samt att respondenterna ständigt deltar i processer, och med det sagt kan olika resultat utläsas vid olika tillfällen. Utifrån det traditionella synsättet på reliabilitet kan denna studie inte påvisa hög grad av reliabilitet eftersom studien är tidsbegränsad till två månader, det finns alltså ingen garanti för att samma resultat kan utläsas om ett eller två år (2012, s. 61). Tillförlitligheten i undersökningen kan ifrågasättas då 138 personer svarade på enkäten utav 25 700 medlemmar i gruppen. I förhållande till helheten kan svarsfrekvensen anses vara låg men reliabiliteten utifrån förutsättningarna har data ändå varit gedigen. Utifrån de tidsramar som funnits kan reliabiliteten ses som hög då hela arbetet pågick i två månader och 138 pedagoger medverkade i studien.
I takt med att mer forskning kring barns integritet i dokumentationsarbetet publiceras blir även pedagoger mer medvetna om detta fenomen. Därför går det inte att säkerställa att resultatet skulle bli detsamma om undersökningen skulle göras i framtiden. Ser vi däremot till den nya tolkningen av reliabilitet som symbolisk och interaktionistisk där resultatet kan förändras i och med samhällets utveckling, ökas möjligheten till att denna undersökning har högre grad av reliabilitet. Som tidigare nämnts, förenklades enkätens frågor efter dialog med handledare till mer lättförstådda meningar och ord, samt tydliggjordes svarsalternativen, detta för att öka reliabiliteten.
Validiteten syftar till att frågorna ställs på ett sådant sätt så att syftet med undersökningen säkerställs. När enkäten stängdes kunde det utläsas från respondenternas svar att frågorna i enkäten svarade mot studiens frågeställningar. Det vill säga att vi fick svar på de frågeställningar vi hade och därmed är validiteten hög i enkätundersökningen.
6.6 Etiska hänsynstaganden
I enkätundersökningen är det forskarens skyldighet att förhålla sig till vissa regler och etiska riktlinjer gentemot respondenterna. Vetenskapsrådet har utformat fyra huvudkrav på forskningen: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002, s. 7–16). Föreliggande studie har tagit alla dessa krav i beaktning. Informationskravet innebär att respondenterna blir informerade om i vilket syfte undersökningen ska genomföras samt att undersökningen är frivillig att delta i (2002,
20
s. 7). Bell betonar vikten av att informera respondenterna med ett följebrev innan enkäten skickas ut med information om syfte, respondenternas rättigheter, forskarens skyldigheter samt vad som kommer hända med resultatet och respondenternas anonymitet (2016, s. 183).
Då vi valde att lägga upp enkäten i en stor Facebookgrupp skickades inget följebrev ut, däremot skrevs information ut i både inlägget på Facebook samt i informationsdelen i enkäten. Denna information innehöll syfte med enkäten, respondenternas rätt till anonymitet betonades samt våra kontaktuppgifter fanns tillgängliga vid eventuella frågor som rörde enkäten och studien. Nyttjandekravet upprätthölls genom att vi i informationsdelen skrev att enkäten ligger till grund för vårt självständiga arbete, och samtyckeskravet upprätthölls genom att de respondenter som besvarade enkäten själva beslutat ifall de ville delta i undersökningen eller inte.
Bell hävdar att om anonymitet utlovas vid en undersökning ska det inte under några som helst omständigheter gå att spåra respondenten till hens svar. Detta innebär även att forskaren inte ska kunna koppla svaren till respondenten (2016, s. 64). Respondenternas anonymitet har upprätthållits genom att inga namn har använts vid besvarandet av enkäten. Varje enkät har genom det program vi har använt oss av kodats med en siffra istället för respondentens namn, vilket styrker att kravet på anonymitet upprätthålls.
21
7.0 Resultat
I följande avsnitt redovisas undersökningens resultat i förhållande till studiens syfte och frågeställningar. Detta görs genom att Frida redovisar frågeställningarna utifrån förskollärares perspektiv och Michaela redovisar frågeställningarna utifrån barnskötares perspektiv. Svarsalternativen i enkäten var; instämmer helt, instämmer till stor del, instämmer till viss del och instämmer inte alls (bilaga 1).
7.1 Förskollärare tar hänsyn till barns integritet i dokumentationsprocessen Enkäten besvarades av 104 verksamma förskollärare. Av dessa förskollärare dokumenterar 81,1 % med digitala verktyg så som foto och film, medan 7,5% dokumenterar med hjälp av barnens alster och 7,5% med penna och papper. 19,4% dokumenterar varje dag, 35,8 % dokumenterar 1–2 gånger i veckan, 41,8% dokumenterar 3–4 gånger i veckan och slutligen dokumenterar 3,0% mer sällan.
Resultatet delades upp i två huvudområden, där det första behandlar om förskollärarna frågar barnen kring deras deltagande i dokumentationsprocessen och det andra området behandlar upplevda svårigheter kring ämnet ur förskollärarnas synvinkel.
7.1.1 Förskollärarna frågar barnen kring deltagande i dokumentationsprocessen
Figur 1:1 Du frågar barnen om lov att dokumentera INNAN dokumentationsprocessen
I resultatet kan utläsas att 47,8% av alla förskollärare som besvarade enkäten menade att de instämmer till viss del gällande att de frågade barnen om lov innan de dokumenterade.
Ytterligare 11,9% svarade att de inte alls frågar barnen om lov att dokumentera innan processen startar. 25,4% förskollärare svarade att de instämmer till stor del samtidigt som
22
14,9% instämmer helt att de frågar barnen om lov att dokumentera innan dokumentationsprocessen startar.
Figur 1:2 Du frågar barnen om lov att dokumentera UNDER dokumentationsprocessen
I denna undersökning svarade hela 44,8% av alla förskollärare att de instämmer till viss del om att de frågar barnen om lov att dokumentera under dokumentationsprocessen. Ytterligare 13,4% menar att de inte instämmer alls. Vidare instämmer 22,4% till stor del samtidigt som 19,4% instämmer helt i frågan om de frågar barnen om lov att dokumentera under själva processen.
Figur 1:3 Du frågar barnen EFTER avslutad aktivitet om tillåtelse till användning (lärportal, kapprum, föräldramöten, reflektionsmöten)
23
Svarsfrekvensen under denna fråga resulterade i att 26,9% av alla förskollärare inte instämde i att de frågade barnen efter avslutad aktivitet om tillåtelse till användning av materialet, följt av 29,4% förskollärare som instämde till viss del att de frågade barnen om lov till användning. Det var 25,4% förskollärare som instämde till stor del att de frågade barnen om lov till användning samtidigt som 17,9% instämde helt, det vill säga att de frågar barnen om lov till användning av dokumentationsmaterialet.
7.1.2 Förskollärares upplevda svårigheter kring dokumentation och barns integritet
Figur 2:1 Du upplever svårigheter kring dokumentation och barnens integritet
Svarsalternativen i denna fråga begränsade respondenterna till att svara ja eller nej.
Resultatet visade att 62,7% inte upplever några svårigheter kring dokumentation och barnens integritet medan 37,3% upplever svårigheter kring dokumentation och barns integritet.
Respondenterna fick efter föregående fråga en möjlighet att skriva fritt om varför de upplever eller inte upplever svårigheter kring barns integritet i dokumentationsarbetet.
Förskollärarna som upplevde svårigheter betonade att det är lagen om GDPR som gör det svårt att dokumentera. Vidare ligger den stora tyngden med svårigheter i att barnen inte har det verbala språket där de kan uttrycka ifall de vill vara med i dokumentationen eller inte.
Flertalet förskollärare lyfter även att det är svårt i och med att barnen ofta deltar i aktiviteter med andra barn där förskolläraren kan avbryta leken om hen frågar om att dokumentera.
Av de förskollärare som svarade nej på ovanstående fråga betonade majoriteten att det är processen som ska dokumenteras och inte barnen i fråga, samt att barnen är delaktiga i denna process. Det vill säga att det endast är barnens händer och fötter som syns i dokumentationen.
Flertalet förskollärare yttrade sig även med att vårdnadshavarna har gett okej till att de får dokumentera barnen, samt att “barnen älskar att bli dokumenterade”. En del uttryckte att svårigheter inte finns då ett nej är ett nej och barnen behöver inte delta om de så önskar.
24 Figur 2:2 Barnen får avstå att bli dokumenterade
68,7% förskollärare instämmer helt i att barnen får avstå att bli dokumenterade ifall de önskar, ytterligare 17,9% instämmer till stor del att de får avstå dokumentationen. Det är 10,4% förskollärare som har åsikten om att barnen till viss del får avstå att bli dokumenterade och 3,0% av alla förskollärare menar att barnen inte alls får avstå att bli dokumenterade.
Figur: 2:3 Du dokumenterar främst
På frågan varför förskollärarna dokumenterar svarade hela 65,8% att det är för uppdraget i läroplanen kräver det, samtidigt svarade 19,4% att det är för reflektion. 10,4% förskollärare dokumenterar för barnen och 4,5% dokumenterar för vårdnadshavarna.
25
7.2 Barnskötare tar hänsyn till barns integritet i dokumentationsprocessen Enkäten besvarades av 34 verksamma barnskötare där 76,5% barnskötare dokumenterar med hjälp av digitala verktyg medan 14,7% dokumenterar med hjälp av penna och papper samt 8,8% dokumenterar med hjälp av alster. 45,5% barnskötare dokumenterar 3–4 gånger i veckan, samtidigt som 45,5% dokumenterar 1–2 gånger i veckan och ytterligare 9,1%
barnskötare dokumenterar varje dag. Även detta stycke har Michaela delat upp på samma sätt som Frida gjort, med två huvudområden, där det första behandlar om barnskötarna frågar barnen kring deras deltagande i dokumentationsprocessen och det andra området behandlar upplevda svårigheter kring ämnet ur barnskötares synvinkel.
7.2.1 Barnskötarna frågar barnen kring deltagande i dokumentationsprocessen
Figur 3:1 Du frågar barnen om lov att dokumentera INNAN dokumentationsprocessen
Det var 36,4% av alla barnskötare som klickade i att de instämmer till stor del att de frågar barnen om lov att dokumentera innan processen, följt av 18,2% som instämde helt. Samma procent, 36,4%, instämde till viss del att de frågar barnen om lov att dokumentera innan processen följt av 9,1% som inte alls instämmer om påståendet att de gör detta.
26
Figur 3:2 Du frågar barnen om lov att dokumentera UNDER dokumentationsprocessen
18,2% instämde helt och 27,3% instämde till stor del att de frågar barnen om lov att dokumentera under processens gång. Samtidigt var det 36,4% som instämde till viss del och 18,2% som inte alls instämde i denna fråga.
Figur 3:3 Du frågar barnen EFTER avslutad aktivitet om tillåtelse till användning (lärportal, kapprum, föräldramöten, reflektionsmöten)
I detta påstående svarade 18,2% barnskötare på instämmer helt samt 18,2% på instämmer till stor del om de frågar barnen om användning efter avslutad aktivitet. Hela 45,5% av totala antalet barnskötare menar att de bara frågar barnen till viss del om tillåtelse att använda materialet, och vidare valde 18,2% svaret: instämmer inte alls.
27
7.2.2 Barnskötares upplevda svårigheter kring dokumentation och barns integritet
Figur 4:1 Du upplever svårigheter kring dokumentation och barnens integritet
45,5% av barnskötarna svarar här att de upplever svårigheter kring dokumentation och barns integritet, medan 54,5% inte upplever svårigheter.
I enkäten fick respondenterna möjlighet till att skriva fritt angående hur de upplever svårigheter eller inte upplever svårigheter kring dokumentation och barns integritet.
De flesta som svarade ja på denna fråga upplevde svårigheter kring bland annat GDPR, barnens ålder och att barnen inte har det verbala språket, tidsbrist och att de ofta glömmer att fråga barnen om de vill vara med. Vissa menade också att det är svårt att dokumentera i barngruppen när enstaka barn inte vill delta.
De barnskötarna som inte upplevde svårigheter menade att det finns tydliga instruktioner kring dokumentation, att barnen är vana och att de älskar att dokumentera, de betonar också vikten av godkännande av vårdnadshavare samt att de bara dokumenterar processen och inte barnen.
28 Figur 4:2 Barnen får avstå att bli dokumenterade
På denna fråga var det 36,4% som ansåg att barnen hade rätt att avstå dokumentation. 9,1%
barnskötare instämde till stor del på denna fråga. Påståendena instämmer till viss del och instämmer inte alls hamnar i denna fråga på samma andel procent, alltså 27,3%.
Figur 4:3 Du dokumenterar främst
Frågan angående varför barnskötare dokumenterar svarade 63,7% att de dokumenterar för att det står i läroplanen och i skollagen. 9,1% svarade att de dokumenterar för vårdnadshavare, samma andel procent, 9,1%, dokumenterar för reflektion. Endast 18,2%
dokumenterar för barnen.
29
8.0 Analys
I föreliggande analys jämförs yrkeskategorierna förskollärare och barnskötare, undersökningens resultat analyseras med koppling till det sociokulturella perspektivet och dess centrala begrepp: mediering, språket, samspel och appropriering. Begreppen ligger till grund för att förstå hur interaktion och kunskap sker och utvecklas mellan individer, i detta fall mellan barn och pedagog. För att utveckling ska kunna ske krävs ett språk, vilket ter sig på olika sätt: verbalt språk, kroppsspråk, bildspråk etcetera. De medierande redskapen används som ett verktyg för kommunikation - både materiella och språkliga redskap.
Appropriering innebär när barnet förvärvar ny kunskap vilket sker genom samspel med andra (Säljö, 2010, s. 187–190).
I analysen kommer endast de mest tydliga och, enligt oss, de mest intressanta resultaten att redovisas utifrån de två huvudteman.
8.1 Frågar förskollärare respektive barnskötare om barnets medgivande i dokumentationsprocessen?
Utifrån undersökningens resultat kan utläsas att 18,2% barnskötare instämmer helt i frågan om de frågar barnen om lov att dokumentera innan dokumentationsprocessen. Däremot var det endast 14,9% förskollärare som instämmer helt i samma fråga. Detta ger en differens på 3,3 procentenheter. Vidare visade resultaten att 11,9% förskollärare inte instämmer alls i föregående fråga samtidigt som 9,1% barnskötare inte instämmer alls, detta ger en differens på 2,8 procentenheter. Sammanfattningsvis är det alltså procentuellt sett fler barnskötare än förskollärare som tar barnens åsikter om delaktighet i beaktning i dokumentationsprocessen där 3,3% fler barnskötare instämmer helt i frågan samtidigt som 2,8 procentenheter fler förskollärare inte instämmer alls. Förskolans läroplan lyfter att: “barn har rätt till delaktighet och inflytande och att barnen ska få kännedom om sina rättigheter” (Lpfö18, 2018, s.5).
Resultatet i föreliggande studie visar dock att detta inte praktiseras fullt ut inom utbildningen när det handlar om delaktighet och inflytande i dokumentationsprocessen. Barnskötare kan, i enlighet med resultaten, ses som något mer benägna att se till barns vilja av delaktighet än förskollärarna.
Som beskrivits i teoriavsnittet, för att delaktighet och barns inflytande i dokumentationsprocessen ska tas i beaktning måste det ske ett samspel mellan barn och pedagoger då interaktionen är nyckeln till lärande och utveckling mellan individer.
I undersökningens nästa fråga, som behandlar om pedagogerna frågar barnen om lov att dokumentera under processen, svarade 44,8% av förskollärarna att de instämmer till viss del respektive 36,4% barnskötare, vilket ger en differens på 8,4 procentenheter. Det var 19,4%
förskollärare och 18,2% barnskötare som instämmer helt i frågan om de frågar om barnets medgivande till dokumentation under processen, vilket ger en differens på endast 1,2 procentenheter.
Påståenden instämmer helt och instämmer till stor del har sammanlagt 36,4%
barnskötare svarat respektive 43,3% förskollärare på frågan om de frågar om lov att använda
