EN DEL AV EN HELHET

Examensarbete på kandidatnivå, 15 hp Enheten för polisutbildning

EN DEL AV EN HELHET

En kvalitativ studie om

Polismyndighetens implementering av ett metodstöd mot den organiserade

brottsligheten.

Sophie Seton

Abstract

During the summer of 2020 Swedish media was frequently reporting about the upward spiral of violence taking place around Sweden, where the Swedish Police Authority have been able to connect several of these incidents to organized criminality. This spiral of violence is one of the factors to the Swedish Police Authority’s hard work on turning around the increasingly growing problems seen around the country.

As part of this work the Police have made a new method, consisting of a battery of questions divided into four categories, to support this cause through categorizing different geographical areas. The purpose is to highlight areas in risk for crime and need of extra focus from the Police. The aim of this study is to examine how well this method have been implemented so far within the Swedish Police Authority, but also what the Police Authority might lack in prerequisites to be able to keep moving the work with the method forward. The theoretical framework of this study is presented from the theories of top-down and bottom-up, as well as street-level bureaucracy. These theories have been chosen from the well-known models of implementation that is part of Swedish government operations, of which the Police Authority belongs.

This study is a qualitative study. Within this study there has been six interviews performed with members of the Police from the Stockholm area and its surroundings. The method for interviewing has been semi structured, the interviewed have been given an opportunity to present their views on what they feel the new method needs and how they judge the level of implementation within the Police so far.

As a result, this study shows that consideration only to a top-down perspective might complicate the implementation of the new method. The action span of the local Police needs to be considered, and so does the bottom-up perspective. The method needs time and resources, and furthermore it is shown within this study that the Police working with this method is today lacking the appropriate routines to cooperate with both internal and external actors. This study also shows how the concepts of “exposed areas” is not scientifically based but rather an expression within the Swedish Police Authority. This suggest that there is a need of performing a scientific study on the concepts themselves.

Förord

En period av intensivt skrivande börjar att nå sitt slut. Att skriva denna uppsats har varit en källa till massor av ny kunskap och entusiasm.

Jag har många personer att tacka för möjligheten att färdigställa uppsatsen. Tack Kjell Rörström för din hjälp att etablera kontakt med Henrik Häggström. Utan er hade denna uppsats inte blivit av. Jag vill även rikta ett stort tack till Kim Nilvall som bistått med ovärderlig information, läsning och illustrationer.

Vill även ge min fantastiska handledare Johanna Sundqvist ett stort tack! Hon har guidat mig genom denna uppsats på ett utomordentligt professionellt sätt!

Det absolut största tacket vill jag ge till de poliser som, mitt i pandemin av Covid-19, tog sig tid att intervjuas av mig och dela med sig av sina tankar och kunskap i ämnet. Ni har definitivt bidragit till min forskning!

Jag vill även rikta ett stort tack till alla vänner som på ett och annat sätt varit involverade i uppsatsen med allt från tekniskhjälp när kunskapen och tålamodet svikit till korrekturläsning. Det är tack vare er som denna uppsats är skriven på ett sätt så även personer utanför Polismyndigheten förstår innehållet. Er hjälp har varit guld värd, TACK!

Avslutningsvis vill jag ge mig själv en klapp på axeln som parallellt med min aspiranttjänstgöring har lyckats undersöka ämnet för denna C-uppsats med ett resultat som jag är väldigt nöjd med.

Stockholm 2021-01-05 Sophie Seton

Förkortningar

Brå Brottsförebyggande rådet LPO Lokalpolisområde

LPOC Lokalpolisområdeschef KP Kommunpolis

NOA Nationella Operativa Avdelningen

Innehållsförteckning

1.INLEDNING ... 1

1.1 SYFTE ... 2

1.2 FRÅGESTÄLLNINGAR ... 2

1.3 AVGRÄNSNINGAR ... 3

1.4 BEGREPPSDEFINITIONER ... 3

1.4.1 UTSATTA OMRÅDEN ... 3

1.4.2 RISKOMRÅDE ... 3

1.4.3 SÄRSKILT UTSATT OMRÅDE ... 3

1.4.4 ORGANISERAD BROTTSLIGHET ... 4

2.BAKGRUND OCH TIDIGARE FORSKNING ... 4

2.1 UTSATTA OCH SÄRSKILT UTSATTA OMRÅDEN ... 5

2.2 POLISENS UTMANINGAR I UTSATTA OMRÅDEN ... 6

2.3 POLISENS SATSNINGAR I UTSATTA OMRÅDEN ... 6

2.4 POLISENS METODSTÖD FÖR ATT MOTARBETA LOKALT ORGANISERAD BROTTSLIGHET ... 7

3.TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 10

3.1 TOP-DOWN OCH BOTTOM-UP ... 11

3.2 GRÄSROTSBYRÅKRATEN ... 11

4.METOD ... 12

4.1 EN KVALITATIV FORSKNINGSSTUDIE ... 13

4.2 URVAL ... 13

4.3 DEN SEMISTRUKTURERADE FORSKNINGSINTERVJUN ... 15

4.4 ETISKA ÖVERVÄGANDEN ATT TA HÄNSYN TILL ... 16

4.5 STUDIENS TILLFÖRLITLIGHET ... 16

4.6 DATAANALYS ... 17

5.RESULTAT ... 17

5.1 ORGANISATORISKA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR IMPLEMENTERING ... 18

5.2 METODSTÖDSANSVARIGAS FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR IMPLEMENTERING ... 21

6.DISKUSSION ... 23

6.1 TOP-DOWN STYRNING FÖRSVÅRAR IMPLEMENTERINGEN AV METODSTÖDET ... 24

6.3 METODREFLEKTION ... 25

7.SLUTSATS ... 25

7.1 FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING ... 26

REFERENSER ... 27

BILAGOR ... 30

BILAGA 1INFORMATIONSBREV ... 30

BILAGA 2INTERVJUGUIDE ... 31

BILAGA 3STADIEMODELLEN ... 33

1. Inledning

”Våldsutvecklingen är synnerligen allvarlig” var Rikspolischefen Anders Thornbergs ord efter den minst sagt uppåtgående våldsspiralen som utspelat sig under sommaren 2020 (Dagens industri, 2020). Vi kan i princip dagligen läsa om den grovt organiserade brottslighetens expansion och dess konsekvenser i form av otrygghet och rädsla bland allmänheten och i lokalsamhället. Den rådande organiserade brottsligheten som äger rum i Sverige är minst sagt ett omdebatterat ämne. Den svenska polisen betonar vikten av att rättssamhället behöver hålla ihop och behovet av att satsa långsiktigt, samt att polisen inte kan stå ensam som aktör (Polismyndigheten, 2019d).

Av Polismyndighetens rapport ”Kriminella nätverk inom den organiserade brottsligheten i polisregion Stockholm” år 2019 framgår att det vid tiden för rapporten fanns 50 kriminella nätverk i Stockholm och av dessa var 20 stycken nya sedan föregående rapport 2017. Av rapporten framgår att det bedöms finnas fem olika kategorier av nätverk; lokala kriminella nätverk, extremistnätverk, risksupportermiljön, självmarkerande grupper och tongivande kriminella aktörer. De lokala kriminella nätverken utgör den absolut största delen (Polismyndigheten, 2019b). Nätverken bedöms därefter utifrån fyra kapaciteter;

organisationsförmåga, våldskapital, ekonomisk förmåga och samhällspåverkan. Samtliga 50 nätverk uppfyller såväl organisationsförmåga som våldskapital i någon grad. Av de 50 nätverken bedöms 28 inneha samtliga kapaciteter i någon grad. För att få en djupare förståelse av det eskalerande problemet jämför vi 2019 år siffror med de kartläggningar som gjordes år 2017 och 2015, se tabell 1 (Polismyndigheten, 2019b).

Tabell 1. Matris över antal kriminella nätverk i Sverige.

År Totala nätverk Nätverk med samtliga

kapaciteter

2019 50 28

2017 46 16

2015 39 7

En trend som polisen ser är att de olika nätverken samverkar med varandra, både på nationell och internationellnivå. Polisen ser också en oroväckande utveckling av unga nyrekryteringar, så unga som under 16 år. Sedan 2017 års kartläggning bedöms våldskapitalet, personer som är beredda att använda våld, generellt ha ökat samt att skjutvapenvåld ökat och skördat fler dödsoffer (Polismyndigheten, 2019b).

Polisen arbetar ständigt för att komma till bukt med den växande problematiken kring organiserade brottslighet. Detta gör myndigheten genom att lägga fokus på arbete för att minska skjutningar och användandet av explosivt material, men de jobbar även för att boende ska känna sig trygga och säkra i de utsatta områdena (Polismyndigheten, 2019b). År 2009

startade en samverkan med andra aktörer och myndigheter såsom Skatteverket, Kronofogden och Kriminalvården för satsningen mot den organiserade brottsligheten. Arbetet är bland annat ett riktat arbete mot personer som bedöms samhällsfarliga och som ägnar sig åt organiserad brottslighet (Polisen, 2020).

Som en del av den arbetsmetod som polisen har valt för att komma till bukt med problematiken har polisens utvecklingscentrum Väst (UC-Väst) drivit ett krisberedskapsprojekt tillsammans med Malmö universitet. Projektet bedrevs mellan år 2017 och 2019 och hade sin utgångspunkt i att ta fram ett metodstöd för att motverka organiserad brottslighet i lokalsamhället och i utsatta områden (Häggström och Brun, 2019). Metodstödet ska användas nationellt och det bygger på att ta fram en lägesbild för ett specifikt område och ge ett underlag för samverkan, aktiviteter och för ett uthålligt polisarbete mot den lokala organiserade brottsligheten. Resultaten av metodstödet ligger även till grund för hur polisens resursfördelning i området ska se ut. Metodstödet är en komponent av flera i det arbete som polisens Nationella Operativa Avdelningen (NOA) jobbar med för att ta fram en aktuell lägesbild av problematiken i visst geografiskt område. Metodstödet består av ett frågebatteri om 80 frågor vars syfte är att hjälpa till vid klassificeringen av rådande problematik i ett visst geografiskt område. För att identifiera den aktuella problemställningen är det följande verktyg som används; stadiemodellen, metodstödet, cylindermodellen, geografisk hot spot och dokumentation (Riksrevisionen, 2020). De olika verktygen har olika funktioner och tillsammans skapar de en helhetsbild av om det föreligger problematik, vad för problematik, vilka som skapar problematiken, vart den kriminella påverkan sker och hur problematiken ser ut som helhet. När den här typen av metodstöd implementeras är det viktigt att undersöka hur väl arbetsmetoden fram till idag fungerar i verksamheten och att metodstödet fyller det syfte den har för avsikt att göra. Detta är dels viktigt ur den enskilde polisens perspektiv då denne lägger ner mycket tid och resurser på att genomföra metodstödet men även för att Polismyndigheten ska få ett kvitto på att metodstödet och dess arbetssätt är väl fungerande i verksamheten. I nuläget finns det inga studier som visar hur metodstödet har implementerats och fungerar.

1.1 Syfte

Syftet med denna studie är att utforska hur väl det relativt nya metodstödet mot organiserad brottslighet hitintills implementerats i det polisiära arbetet. Detta för att få en klarare bild av om metodstödet upplevs hjälpa polisen framåt i arbetet mot den lokalt organiserade brottsligheten. Syftet är även att utreda om poliserna som arbetar med metodstödet upplever att de har tillräckliga förutsättningar för att tillämpa metodstödet.

1.2 Frågeställningar

Denna studie ska ge svar på följande forskningsfrågor:

1. Hur väl upplever poliserna att det framtagna metodstödet hitintills är implementerat i den egna verksamheten?

2. Finns några önskvärda förutsättningar för att underlätta vid tillämpning av metodstödet?

1.3 Avgränsningar

Det växande samhällsproblemet kring den organiserade brottsligheten finns mer eller mindre på olika geografiska områden och platser runt om i Sverige. Även om polisen ska arbeta nationellt och efter samma struktur, kan det ibland bli svårt då ett lokalpolisområde (LPO) sträcker sig över fler kommuner eller att det finns flera kommuner i ett LPO. Denna studie är avgränsad till Stockholmsområdet med angränsande regioner. I linje med syftet för denna studie har LPO identifierats och använts där samtliga klassificeringar representeras, det vill säga utsatta områden, riskområden samt särskilt utsatta områden.

1.4 Begreppsdefinitioner

Begreppet ”utsatta områden” definieras olika av olika aktörer. Brottsförebygganderådet (Brå) menar att när de ser på om ett område ska anses vara ett utsatt område utgår de ifrån tre indikationer. Det är områdets inkomstnivå, uttag av försörjningsstöd och åldersstruktur (Brå 2018). Wacquant, Slater och Borges Pereira (2014) menar att den socioekonomiska statusen har stor inverkan på områdets utsatthet. Faktorer såsom befolkningens etnicitet, typen av bostäder och kriminaliteten i området spelar även de in i områdets utsatthet. För att klassificeras som ”utsatt område” av Polismyndigheten ska det karaktäriseras av en låg socioekonomisk status och anses vara ett område där kriminella har en inverkan på lokalsamhället. Inverkan är snarare knutet till den sociala kontexten i området än de kriminellas utstuderande vilja att ta makten och kontrollera lokalsamhället. Polisen anser att läget i ett utsatt område är akut då de boende i området upplever otrygghet, vilket i sin tur leder till en minskad benägenhet att anmäla brott och att medverka i rättsprocessen (Polismyndigheten, 2017).

1.4.2 Riskområde

Ett riskområde är enligt polisen definition ett område som uppfyller samtliga kriterier för att vara att anse som ett utsatt område men som inte helt når upp till kriterierna för att klassificeras som ett särskilt utsatt område. Det är ingen annan aktör som har liknande

”trapplösning” vad gäller begreppen såsom polisen har. Läget i riskområdet bedöms vara alarmerande och om inga insatser sätts in så bedöms risken som stor för att området inom snar tid kommer att vara ett särskilt utsatt område (Polismyndigheten, 2017).

1.4.3 Särskilt utsatt område

Ett särskilt utsatt område definieras av en allmän obenägenhet att delta i rättsprocessen enligt polisen. Det är inte heller ovanligt att hot och våldshandlingar mot vittnen, målsägande eller anmälare förekommer. I dessa områden kan det vara så pass akut läge att det är svårt och nästintill omöjligt för polisen att fullfölja sitt uppdrag. En försvårande omständighet är att dessa områden ofta kan ligga i direkt anslutning till andra utsatta områden där de kriminella aktörerna och/eller nätverken samverkar inom områdena. I dessa områden bedömer polisen att det är en hög koncentration av kriminella och parallella samhällsstrukturer som har vuxit fram (Polismyndigheten, 2017).

1.4.4 Organiserad brottslighet

Begreppet ”organiserad brottslighet” är ett väl använt begrepp idag och har flera olika definitioner. Denna studie kommer att använda sig av Europa Unionens definition av organiserad brottslighet (Polisen, 2019). För att brottsligheten ska anses vara organiserad enligt EU:s definition ska minst sex av nedanstående elva kriterier vara uppfyllda. Punkt 1, 3, 5 och 11 måste dessutom vara uppfyllda.

1. Samarbete mellan fler än två personer 2. Egna tilldelade uppgifter åt var och en 3. Lång eller obegränsad utsträckning i tiden 4. Någon form av disciplin och kontroll

5. Misstanke om allvarliga kriminella handlingar 6. Verksamhet på lokalnivå

7. Användning av våld eller andra metoder för hot

8. Användning av kommersiella eller affärsmässiga strukturer 9. Deltagande i penningtvätt

10. Otillbörlig påverkan på politik, medier, offentlig förvaltning, rättsliga myndigheter eller ekonomi

11. Strävan efter vinning och/eller makt

2. Bakgrund och tidigare forskning

Den kriminella organiserade brottsligheten har funnits så länge vi haft lagar att anpassa oss efter (Edling, 2016). De kriminella grupperingarna marknadsförde sina varumärken genom att exempelvis bära västar och därigenom stärka sin kriminella position och signalera makt. Detta var även ett sätt att effektiviserade sina resurser. Främst var det de internationella mc-gängen som bar väst men andra grupperingar tog efter genom att bära sin grupperings symbol på collegetröjor (Rostami, 2016). Vidare menar Rostami (2016) att det troligtvis finns lika många olikheter i grupperingarna som utom grupperingarna. Den större kriminella organiseringen har undergrupper som var grupp står för sin kapacitet och förmåga. Det finns exempelvis de undergrupper till mc-gäng som inte ens har en motorcykel (Rostami, 2016).

Rostami (2016) nämner att dessa grupper skapas i kaotiska situationer för att skapa ordning i oordningen. Gängen ger individen en känsla av säkerhet och trygghet. Olika kriminella organisationer skapas av olika förutsättningar. Gatugängen är ”värst” skriver Rostami (2016) och är personen tillräckligt farlig och besitter stort våldkapital är den välkommen in i gruppen för det mesta. Grupperingen har oftast låg impulskontroll och saknar större organisering i sin kriminalitet, brotten sker impulsivt där tillfälle ges (Rostami, 2016).

Rostami (2017) menar att situationen med gängskjutningarna vi nu ser i Sverige är så pass allvarlig att polisen behöver vara kreativ för att komma till bukt med problematiken. Förstärkta lagar och en högre budget till polisen räcker inte, polisen behöver vara kreativ i kombination med kraftfulla åtgärder för att få bukt med den organiserade brottsligheten.

2.1 Utsatta och särskilt utsatta områden

I Sverige går det i många fall att härleda de utsatta områdena till geografiska områden där miljonprogrammet genomfördes under perioden 1965–1975 (Puur et al., 2019a). Wacquant, Slater och Borges Pereira (2014) menar att det även runt om i Europa går att se områden som bedöms vara utsatta enligt ovan skrivna kriterier. Det är områden såsom ”Banlieues”

(Frankrike), ”Quartieri degradati” (Italien), ”Problemquartier” (Tyskland), ”Krottenwijk”

(Nederländerna) och ”Sink estates” (Storbritannien). Det finns även utsatta områden i Sverige som NOA klassificerat enligt en tregradig skala där områden som Rinkeby (Stockholm), Vivalla (Örebro) och Gottsunda (Uppsala) i nuläget återfinns (Polismyndigheten, 2017). Områdena rapporteras som farliga av media och anses ha hög kriminalitet och utsatthet samt bedöms vara ett hot mot samhällets sammanhållning. Områdenas problematik har normaliserats och sedermera lett till att även de boende i området använder sig av den negativa skildringen av området. De kriminella aktörerna bedöms ha en inverkan på lokalsamhället i dessa områden och det är främst stökiga ungdomar och öppen narkotikahandel som skapar otrygghet hos de boende (Polismyndigheten, 2018). Dock spelar även allvarligare händelser in såsom sprängningar, skjutningar och bilbränder (Puur et al., 2019a). Puur, Litbo och Gerell (2019a) menar att det är viktigt att ta i beaktning att problemen inte är kopplade till ett helt område utan ofta är det kopplat till ett visst klockslag, person och situation på specifika platser såsom gator och torg. Samma författare menar även att det inte är ovanligt att personerna som anses skapa otrygghet i området har koppling till organiserad brottslighet eller kriminellt nätverk.

Polisens sätt att identifiera dessa områden har varierat över tid. År 2014 presenterades en lägesbild med 55 områden där polisen bedömde att kriminella nätverk hade en negativ påverkan på lokalsamhället (Polismyndigheten, 2018). 2014-års lägesrapport föranledde att även områden som ansågs vara särskilt utsatta och riskområden skulle identifieras. För att kunna identifiera dessa områden skulle polisen utgå från tre kriterier:

§ De boendes benägenhet att delta i rättsprocessen

§ Polisens möjlighet att utföra sitt uppdrag

§ Eventuella parallella samhällsstrukturer

Därefter beslutades att de områden som benämns som särskilt utsatta skulle tilldelas extra resurser. Ett riktmärke skulle vara en områdespolis per 5000 invånare (Riksrevisionen, 2020).

I arbetet med att ta fram lägesbilder för olika geografiska områden skulle lokalpolisområdena använda sig av metodstödet mot organiserad brottslighet i lokalsamhället. År 2017 uppgick antalet utsatta områden till totalt 61 stycken, varav 32 stycken bedömdes som utsatta, 23 stycken som särskilt utsatta och 6 stycken områden bedömdes vara riskområden. För att undersöka orsaken till utsatta områden beslutade Polismyndigheten att starta en forskningscirkel där en bred representation av samhällsaktörer och expertkunskap i området skulle ingå (Riksrevisionen, 2020). Av riksrevisionens rapport (2020) kan det konstateras att samtliga utsatta områden har ökat mellan åren 2014–2019.

Tabell 2. Matris över antal utsatta områden mellan år 2015–2019.

Källa: Riksrevisionen 2020:20. Rätt insats på rätt plats – polisens arbete i utsatta områden. RIR 2020:20. Stockholm: Riksrevisionen.

År Särskilt utsatta områden

Riskområden

Utsatta områden

Totalt

2019 22 10 28 60

2017 23 6 32 61

2015 15 6 32 53

2014 55

2.2 Polisens utmaningar i utsatta områden

Rikspolischefen har beslutat att de områden som anses vara utsatta områden ska tilldelas extra resurser (Polismyndigheten, 2018). I dessa områden finns en del polisiära utmaningar och det krävs att polisen regelmässigt anpassar både arbetssätt och utrustning (Polismyndigheten, 2019c). Det går att se en tendens till att det blir allt vanligare att polisen utsätts för avledande manövrar och möts av våld vid ingripanden i dessa områden. Det går även att se en ökning av att polisen utsätts för direkta eller indirekta hot under sin fritid (Polismyndigheten, 2015c). I områden som benämns som utsatta är det inte ovanligt att det råder en tystandskultur, främst för att prata med polisen men även med andra aktörer inom rättsväsendet. Detta är inget nytt fenomen utan det har kunnat konstaterats genom tiderna dels genom maffian (omertà) och även inom fängelsesystemet där det är en hederskod att inte ”gola” (Gerell et.al, 2020).

Flertalet av de utsatta områdena ligger i de så kallade miljonprogramsområdena. Det innebär extra fysisk utmaning för polisen då miljön i områdena är utformade på ett sätt som innebär att bostadszonerna är separerade från trafik. Detta leder till att polisen kan ha svårt att upprätthålla fri rätträttväg. En annan utmaning som ofta stöts på i miljonprogramsområdena är att husen ofta är byggda på ett sätt som ger de boende utsikt över innegårdar vilket kan försvåra polisens spaningsarbete (Polismyndigheten, 2015c).

2.3 Polisens satsningar i utsatta områden

Sedan 2015 pågår en särskild satsning inom den myndighetsgemensamma samverkan med inriktning på lokal organiserad brottslighet. Enligt Polismyndigheten är det narkotikahandeln som utgör en betydande del av den kriminalitet som utspelar sig i de särskilt utsatta områdena (Polismyndigheten, 2019a). En alarmerande uppgift som framgår av 2019 år lägesbild är att vägen in i kriminalitet för unga i de särskilt utsatta områdena, beskrivs såsom närmast naturlig.

Det har sedan 2015 tilldelats extra resurser till de områden som benämns som särskilt utsatta. Detta för att komma till bukt med problematiken kring den eskalerande organiserade brottsligheten. Kommunpolis och lokal underrättelsesamordnare har inrättats i lokalpolisområdena och medborgarlöften har avlagts (Polismyndigheten, 2017). Polisen har även, i samverkan med andra myndigheter, börjat tillämpa ett metodstöd som ska bidra till

ökad förmåga till samverkan mot gemensamma mål. Det metodstödet är ett myndighetsgemensamt arbetsverktyg (Polismyndigheten, 2019d). Polisen har även utökat sin närvaro i områdena, fördjupat kartläggningen och har numera även ett bredare och djupare samarbete med offentliga verksamheter och även med forskare. För att öka tryggheten för de boende i området, förebygga brott och öka tilliten till Polismyndigheten har ett kontaktskapande polisarbete implementerats. Även polispersonal från ingripandeverksamheten ska när de inte är uppbundna på arbete från regionledningscentralen arbeta för att skapa lokalkännedom kring individer och förseelser utifrån den lokala problembilden i respektive område. Detta görs i många fall utifrån så kallad hotspot- patrullering. Anders Thornberg, Rikspolischef och ordförande i samverkansrådet, menar att den myndighetsgemensamma förmågan har stärkts under de senaste åren och fler viktiga aktörer i det brottsförebyggande arbetes har kopplats till satsningen (Polismyndigheten, 2019d). Vidare menar Thornberg att både den strategiska och operativa förmågan har utvecklats i positiv riktning. Däribland har ett myndighetsgemensamt juridiskt expertnät bildats och myndigheternas säkerhetschefer träffas på regelbunden basis med avsikt att stödja arbetet. De stora utmaningar som vårt samhälle står inför kan Polismyndigheten inte hantera självständigt. Därav menar Thornberg att det är av yttersta vikt att, nu om någonsin, arbeta för en fortsatt breddning och utveckling av myndighetssamverkan (Polismyndigheten, 2019d).

2.4 Polisens metodstöd för att motarbeta lokalt organiserad brottslighet

Polisens nationella operativa avdelning (NOA) är en avdelning som ska inrikta och leda polisverksamheten nationellt och internationellt samt stödja polisregionerna i olika typer av verksamheter. Det är polisens nationella operativa avdelning som är ansvariga för det framtagna metodstödet (Polisen, 2020). NOA har även tagit fram den så kallade stadiemodellen som är den första delen i modellen för att identifiera problemområde (Riksrevisionen, 2020). Den aktualiserar kriminaliseringsprocesser och dess påverkan på lokalsamhället för att polisen därefter ska kunna göra en bedömning av hur omfattande problematiken är (Hallin, 2019). Om det, efter genomförandet av stadiemodellen, visar sig att området bedöms ha en utveckling av kriminell nisch och instabilt lokalsamhälle, stadie 2, då ska polisen gå vidare för att genomföra metodstödet.

Metodstödet består av ett frågebatteri om 80 frågor, som ska hjälpa till att svara på vad det är för problematik som föreligger samt vilka effekter som kan ha skapats. Efter genomfört metodstöd behöver polisen utreda vilka det är som skapar problem, och för att aktualisera detta använder sig polisen av cylindermodellen (Riksrevisionen, 2020). Därefter utreds var problematiken föreligger geografiskt, s.k. hot-spot område. En hotspot kan få stor inverkan på området både på kort- och långsikt. Det är ett vanligt förekommande att det finns fler hotspot i ett och samma geografiska område (Polismyndigheten, 2017). Den sista informationen som NOA inhämtar är områdesdokument som innehåller en sammanfattning av stadiemodellen, metodstödet, cylindermodellen och den geografiska hot-spot analysen (Riksrevisionen, 2020).

Figur 1: Översikt över modell för lägesbildsarbete. Källa: K. Nilvall (personlig kommunikation den 14 december 2020).

Figur 2: Förenklad version av stadiemodellen. Bilaga 3 presenterar stadiemodellen i sin helhet.

Figur 3: Cylindermodellen. Källa: K. Nilvall (personlig kommunikation den 29 november 2020).

Som en del av att få fram en aktuell lägesbild för ett visst geografiskt område har NOA implementerat ett metodstöd. Metodstödet ska både hjälpa till att ta fram en aktuell lägesbild i specifikt område och sedan kunna klassificera området såsom antingen utsatt område, riskområde eller särskilt utsatt område. Resultatet ska sedan ligga till grund för samverkan, aktiviteter och uthålligt polisarbete mot den lokala organiserade brottsligheten. Det är utvecklingscentrum Väst (UC) i Göteborg som har byggt och arbetat fram metoden.

Metodstödet är en nationell metod som ska användas i hela landet. Brottsligheten kan visa sig i olika skepnader och metodstödet är till för att hitta nya mönster (Tidningen svenskpolis, 2019).

Metodstödet bestod från början av ett frågebatteri om 160 frågor. Vid tiden för denna studie har frågorna validerats och reviderats till 80 stycken frågor, indelat i fyra frågeområden (Puur et al., 2019c). De fyra områdena är:

§ Boendemiljö och säkerhet

§ Normer som främjar problembeteenden

§ Organiserad brottslighet

§ Effekter (Puur et al., 2019b).

Varje frågeområde är sedan indelat i undergrupper som behandlar olika riskområden och riskfaktorer. Frågorna som metodstödet utgör ska besvaras med någon av de fyra varianter av den fem gradiga skalan som nedanstående tabell.

Tabell 3. Bedömningsmatris till metodstöd.

Källa: Puur, M., Litbo, S. och Gerell, M. (2019b). Delrapport 2, Ett nytt förslag till lokalt lägesbildsverktyg. Malmöuniversitet.

Grad Problem Frekvens Påverkan Effekt

1 Inget Enskilt Ingen Ej märkbar

2 Litet Enstaka Liten Märkbar

3 Problem Flera Påverkan Orsakande

4 Stor Återkommande Stor Påtaglig

5 Mycket stor Etablerade Mycket stor Allvarlig

En viktig aspekt att ha med sig i metoden är att det är en subjektiv bedömning gjord av lokala poliser. Med det menas att det som faktiskt mäts är hur polisen lokalt uppfattar problemen som yttrar sig (Puur et al., 2019c).

Puur, Litbo och Gerell (2019c) har konstaterat att polisen gjort stora framsteg i sin analys av de utsatta områdena och ökat sin förståelse för den problematik som är. Författarna (2019c) menar även att polisen skapat förutsättningar på nationell nivå för att kunna följa utvecklingen i områdena men att de även skapat ett sätt för ökad förståelse för problematiken, både på nationell, regional och lokalnivå.

Efter utredning av det nuvarande metodstödet har Puur, Litbo och Gerell (2019c) lämnat ett förslag till förändringar i metodstödet. Förslaget bygger på att de nuvarande fyra frågeområdena ska bantas ner till tre stycken och då bestå av; Boendemiljö och säkerhet, Kriminell social organisering och våldsbejakande extremism samt effekter (Puur et al., 2019c). Syftet med denna förändring är för att göra metodstödet ännu mer tydligt och lättarbetat.

När NOA klassificerar ett område som utsatt område, riskområde eller särskilt utsatt område utgår de från ett antal kriterier (Polismyndigheten, 2017). Ju fler kriterier ett område bedöms inneha, desto allvarligare problematik. Områden som uppfyller alla fyra kriterier bedöms som särskilt utsatta.

- De boendes benägenhet att delta i rättsprocess - Polisens möjlighet att utföra sitt uppdrag - Eventuella parallella samhällsstrukturer

- Extremism, främst den våldsbejakande islamistiska extremismen

3. Teoretiska utgångspunkter

I denna studie har teorierna top-down och bottom-up samt street-level bureaucracy valts som stöd för att besvara frågeställningarna utifrån att det är välkända implementeringsteorier i statlig verksamhet, vilket polisen tillhör. För att polisen ska komma till bukt med den eskalerande organiserade brottsligheten behövs grundade och fungerande nationella

arbetsmetoder. Street-level bureaucracy kallas gräsrotsbyråkrat på svenska och är ett etablerat begrepp som Roine Johansson (2007) myntat efter att ha anpassat teorin till de svenska förhållandena. Begreppet kommer från Michael Lipsky (2010) som är en amerikansk statsvetare. I denna studie används begreppet ”gräsrotsbyråkrati”.

3.1 Top-down och bottom-up

Detta är en väletablerad teori som används vid implementering (Sannerstedt, 2001). Teorin bygger på Top-down (uppifrån) och bottom-up (nedifrån) styrning. Med top-down menas att besluten kommer uppifrån, från auktoritära beslutsfattare, från toppen av organisationen. Det finns en tydlig hieratisk ordning, uppifrån och ned, i organisationen. Bottom-up perspektivet kan förenklat sägas fungerar tvärtom, eller motsatt. För att beslutet ska kunna implementeras behöver ledningen ha det grundläggande vardagliga polisiära arbetet i beaktande och se till de poliser vars arbete är operativt (Sannerstedt, 2001). De båda modellerna kan med fördel kombineras. De som förespråkar bottom-up perspektivet kan ibland anse att förespråkarna av top-down perspektivet ignorerar viktiga nyckelaktörer och att det kan ses som ett hinder i implementeringsprocessen. Detta har egentligen en logisk förklaring, ofta existerar inte en hierarkisk styrning nedifrån och upp. Istället kan policys och strukturer användas som faktiskt förändrar det organisationen har för avsikt att förändra. Persson och Tell (2000) menar att det båda perspektiven har sina fördelar. Top-down har fördelen med att kunna genomföra snabba förändringar tillskilland från bottom-up som är mer tidskrävande men ofta visar på positiva effekter. För att se på teorin ur en polisär synvinkel kan den omfattande omorganisation som myndigheten genomförde 2015 granskas, där många medarbetare upplevde att implementeringen tog betydligt längre tid än vad som förutspåtts, de upplevde omorganisationen tungrodd och att medarbetarna inte gavs möjlighet till sina åsikter. En stor förändring för hela myndigheten där beslutet kom uppifrån, top-down. I denna studie har författaren försökt hitta exempel där bottom-up perspektivet illustreras, men detta har misslyckats efter genomförda efterforskningar. Detta betyder dock inte att sådana exempel inte finns, utan bara att det inte kommit till författarens kännedom.

3.2 Gräsrotsbyråkraten

En gräsrotsbyråkrat arbetar i den offentliga sektorn och är till exempel polis och socialarbetare.

I sitt dagliga arbete har gräsrotsbyråkraten kontakt med allmänheten, samhällets medborgare, de har även en handlingsfrihet i sitt arbete (Johansson, 2007). Med det menar Johansson (2007) att gräsrotsbyråkraten har mandat att styra sitt arbete men har ingen bestämmanderätt upp i organisationen, fri inom ramen för organisationen. Dennes uppgift är att besluta för allmänheten om förmåner eller negativa åtgärder. Det är organisationen som gräsrotsbyråkraten arbetar i som sätter handlingsutrymmet. Gräsrotsbyråkraten gör de människor de möter i sin yrkesroll till klienter (Johansson, 2007). När gräsrotsbyråkraten möter sin klient blir denne avidentifierad och, för gräsrotsbyråkraten, omvandlas denne då till ett ”ärende”. Vidare menar Johansson (2007) att detta är nödvändigt för att organisationen ska kunna göra sitt jobb på ett professionellt sätt. Den enskilde individen kan vara olika sorters ärenden hos olika aktörer, för att passa in i deras verksamhet. Eftersom olika verksamheter har olika uppgifter, har de olika aktörerna även olika handlingsutrymme (Johansson, 2007).

Det är inte alla myndighetspersoner som är att anse som gräsrotsbyråkrat utan oftast är det personer som arbetar långt ner i den hierarkiska ordningen och de personerna som har den direkta kontakten med samhället och medborgarna. Johansson (2007) betonar att det är de myndighetspersoner som har ett större handlingsutrymme och även ges möjlighet att ifrågasätta och/eller göra egna bedömningar inom organisationens riktlinjer och klientens krav som ska anses vara gräsrotsbyråkrat. Gräsrotsbyråkraten ska, enligt Johansson (2007) med hjälp av sitt omdöme och handlingskraft bedöma vad som är bäst i just den unika situationen han/hon befinner sig i och agera utifrån det. Oftast är organisationens riktlinjer, bestämmelser och mål komplicerade att tolka vilket ger gräsrotsbyråkraten ett utrymme att tolka innebörden efter egen förmåga. Det är utrymmet som är fritt för tolkning som Johansson (2007) kallar för handlingsutrymme.

Vidare menar Johansson (2007) att det finns ett par aspekter gällande maktbalans att ta i beaktning. Det är gräsrotsbyråkraten som besitter makten och klienten är beroende av denne.

Gräsrotsbyråkratens makt uppstår genom att denna handlägger och fattar beslutar i klientens ärenden. Klienten blir därmed beroende av gräsrotsbyråkraten då denne handlägger och fattar beslut i klientens ärende. Gräsrotsbyråkraten besitter även makt genom att mötena med klienter oftast sker på hemmaplan, det vill säga i gräsrotsbyråkratens lokaler, och att gräsrotsbyråkraten har vanan inne då han/hon säkerligen har flera klienter. Han/hon har en vana att handlägga sådana frågor medan det för klienten högst troligt är en ny vana och därmed saknar denne erfarenhet. Myndighetssverige tenderar ofta att är använda sig av ett byråkratiskt språk vilket ibland kan göra det svårt för klienten att förstå vad gräsrotsbyråkraten menar (Johansson, 2007).

Gräsrotsbyråkraten är ofta längre ner i den hierarkiska ordningen i Polismyndigheten. Allt som oftast finns det inga formella regler och policys som styr det vardagliga arbetet, utan gräsrotsbyråkraten förväntas själv göra avvägningar och bedömningar i de givna situationerna.

Den svenska polisen har ett stort handlingsutrymme och det ligger på den enskilde polisens omdöme att avgöra vilket arbete som är bäst att genomföra där och nu (Lipsky, 2010). En polis i glesbygd gör troligtvis helt andra bedömningar och avvägningar än vad en polis i en storstad gör likväl, som en polis som aktiv inom ett särskilt utsatt område säkerligen inte prioriterar arbetsuppgifter på samma sätt som en polis som arbetar i ett icke utsatt område. Alla situationer är unika och det handlar om gräsrotsbyråkratens engagemang. Självklart är polisen styrd av lagstiftning i sin yrkesutövning men i lagstiftningen finns utrymme för egen initiativförmåga och tolkning av uppgiften enligt Johansson (2007).

4. Metod

Den här studien använder en kvalitativ ansats för att undersöka hur väl metodstödet har implementerats i det polisiära arbetet inom det för studien avgränsade geografiska området.

För att få en så djup och informativ bild som möjligt valdes den kvalitativa metoden. Det empiriska materialet är inhämtat från intervjuer från sex poliser som jobbar med det angivna metodstödet. Intervjuerna har varit i princip lika långa och har genomförts enligt samma intervjuguide, så kallad semistrukturerade forskningsintervjuer (May, 1997). Detta för att

respondenterna skulle ges möjlighet att prata så fritt som möjligt och att det skulle ges möjlighet att ställa följdfrågor.

4.1 En kvalitativ forskningsstudie

En kvalitativ studie kännetecknas främst av en närhet mellan forskaren och respondenterna (Trost, 1997). En kvalitativ studie är även att föredra om svar sökes på frågor som ”vad”, ”hur”

och ”varför”. Den kvalitativa studien ger forskaren utrymme att vara flexibel, vilket i mångt och mycket kan resultera i att forskaren får en bättre insikt och ett bredare perspektiv. I den kvalitativa metoden till skillnad mot den kvantitativa metoden ges forskaren möjlighet att undersöka och utreda sådant som annars kan vara problematiskt, sådant som inte går att mäta eller kvantifiera (Trost, 1997).

Som med allt annat finns det både för- och nackdelar med val av metod. Vid val av den kvalitativa metoden är det en styrka att forskaren får ta del av respondenternas upplevelser och erfarenheter. Det öppnas även upp möjlighet för vidare frågor om forskaren önskar en fördjupning i frågan. En svaghet som metoden har är att den som intervjuar styr respondenten, vilket kan komma att påverka studiens resultat. Därav är det av yttersta vikt att ställa neutrala frågor (Johannessen och Tufte, 2003).

I denna studie valdes den semistrukturerade intervjun då syftet är att få veta hur väl metodstödet är implementerat i det polisiära arbetet. Frågorna i intervjun var flexibla och gav respondenterna möjlighet att svara fritt på frågorna. Avsikten med det var att få så informationsrika svar som möjligt.

4.2 Urval

För att få svar på studiens frågeställningar har det varit nödvändigt att göra ett strategiskt val av intervjupersoner. Av riksrevisionens rapport (2020) framgår att de funktioner i lokalpolisområdet som aktivt arbetar med metodstödet är till största del kommunpolisen. En kommunpolis har till uppgift att samverka med kommunen och lokalsamhället i övrigt.

Kommunpolisens roll ska fungera som ett led i att säkra att Polismyndigheten lokalt kan svara upp mot de åtaganden som gjorts i samverkansöverenskommelser och i medborgarlöften.

Kommunpolisen arbetar strategiskt medan områdespolisen arbetar operativt. I områdespolisens uppdragsbeskrivning framgår att de ska arbeta med det lokalt- och förtroendeskapande arbetet i lokalsamhället (Polismyndigheten, 2015a).

En områdespolis ska bli områdets kända polisansikte. De ska heller inte ingå i den ordinarie utryckningsverksamheten i den mån det är möjligt. Områdespolisen kan bidra till att de åtaganden som gjorts i samverkansöverenskommelser och medborgarlöften genomförs, de ska arbeta långsiktigt och kontaktskapande (Polismyndigheten, 2015b). I de områden som Polismyndigheten klassificerar som särskilt utsatta finns ett riktmärke om att det ska finnas en områdespolis per 5000 invånare(Riksrevisionen, 2020).

De poliser som är intervjuade i denna studie kom författaren i kontakt med genom att se över kontaktnätet bland vänner och kollegor. Den första intervjun genomfördes efter att författaren och respondenten kommit i kontakt via ett personligt möte. I slutet av intervjun tillfrågades denne om hen visste någon annan kommunpolis som hen trodde skulle kunna

tänkas ställa upp på en intervju för studien. Detta föranledde att studiens urval blev ett så kallat snöbollsurval (Esaiasson et al., 2009). Under en av intervjuerna hänvisade respondenten till en lokalpolisområdeschef, vilket gjorde att kontakt togs med denne och förklarade studiens syfte och frågade därefter om hen var villig att ställa upp på en intervju. Detta för att se om det gick att se några skillnader mellan kommunpolisen och annan person i ledande befattning. I det LPO där den operativa koordinatorn är intervjuad togs det initialt kontakt med kommunpolisen i det aktuella LPO, efter att ha inhämtat förslag på respondenter av handledaren för denna studie. Kommunpolisen hänvisade till den operativa koordinatorn som arbetat med det aktuella metodstödets implementering. Titeln ”operativ koordinator” är ingen fastställd tjänst inom polisen utan är en dynamisk lösning som tillsats efter Polismyndighetens omorganisation 2015. Detta då det uppdagats att det saknas chefsled i den nya organisationen och att LPOC var ensam chef över gruppcheferna. Mandaten för de operativa koordinatorerna kan skilja sig mellan olika LPO men kortfattat kan arbetsuppgifterna beskrivas utgå ifrån den lokala lägesbilden och därefter göra löpande bedömningar inför nödvändiga operativa beslut.

Att tjänsten operativ koordinator inte är en fastställd tjänst och därmed saknar uppdragsbeskrivning är problematiskt, dock inget som denna studie kommer att undersöka närmare.

I denna studie har sex stycken intervjuer genomförts, fem stycken män och en kvinna. År 2019 uppgick andelen kvinnliga poliser till 33% (Polistidningen, 2020). För att få lika stor andel kvinnor medverkande i studien som där finns kvinnliga poliser bör två stycken kvinnor ha intervjuats. Vid genomförandet av undersökningen har studiens författare varit tvungen att hitta specifika personer som kan svara på studiens forskningsfrågor, eftersom det inte är enskilda poliser i den ingripande verksamheten som arbetar med metodstödet. Trost (2003) skriver om vikten av att hålla en hög heterogenitet för att få en högre trovärdighet för studien.

I denna studie bedöms det inte vara nödvändigt att anamma ett genusperspektiv då huvudsaken var att hitta nyckelpersonerna som arbetar med metodstödet. Studien är specifik med hårda, specifika frågor, där det viktiga är att välja de personer som arbetar och har en djupare insikt i det aktuella metodstödet som studien avser att studera. Antalet intervjuer baseras på instruktion inför uppsatsen samt att arbetet ska bli genomförbart då studien har genomförts av en författare. Intervjuerna har genomförts med polispersonal från Stockholmsregionen och i dess omnejd. Vid genomförandet av denna studie har lokalpolisområden valts där det finns något eller några områden som är utsatta. För denna studie spelar det ingen roll vilken gradering av utsatthet som bedöms föreligga. Med hänsyn till att inte exponera respondenterna har de olika graderingarna i lokalpolisområdena inte presenterats.

Tabell 4. Information om respondenterna.

Respondent Kön Antal år som polis

Antal arbetade år med frågor rörande

metodstödet

Antal utsatta områden i LPO

Tjänst

1 Kvinna 13 1,5 1 KP

2 Man 15 * 2 LPOC

3 Man 30 3 1 KP

4 Man 28 5 2 KP

5 Man 20 5 3 KP

6 Man 13 3 3 Operativ

koordinator

*Lokalpolisområdeschefen arbetar inte med metodstödet utan har ett övergripande ansvar för att metodstödet blir utfört.

4.3 Den semistrukturerade forskningsintervjun

I den semistrukturerade intervjun ställer intervjuaren öppna frågor för att respondenten ska lämna så stor mängd information som möjligt. Den individuella intervjun bygger på att intervjuaren, på ett djupare sätt, får information från respondenten som denne därefter ska tolka. Intervjuer är flexibla och därför lätta att situationsanpassa (May, 1997). Trost (1997) menar att det är vanligt att intervjuer som genomförs spelas in, dock krävs det tillstånd av respondenten för att få spela in intervjun.

Till skillnad mot den strukturerade intervjun där det förberedda frågeformuläret följs till fullo öppnar den semistrukturerade intervjun upp för ett mer fritt talande för respondenten.

Detta medför att intervjuaren på ett naturligt sätt kan ställa följdfrågor (May, 1997).

Inför varje intervju i denna studie gavs respondenterna villkoren för intervjun. De informerades om vad syftet med undersökningen är och vidare förklarades hur viktigt respondentens deltagande är för studien. Därefter bestämdes tid för intervju. Majoriteten av intervjuerna har hållits via telefon men det har även genomförts intervjuer fysiskt och via zoom, en digital möteslösning. Med anledning av den rådande pandemin samt snabba ändringar i respondenters schema gavs det inte alltid möjlighet att skicka ut informationsbrev, se Bilaga 1. Varje intervju startade med en presentation av studiens syfte och även ett förtydligade av de etiska övervägandena. Detta med anledning av att alla respondenter inte fått möjlighet att ta del av informationsbrevet. Sedan fick respondenten presentera sig själv och därefter gavs möjlighet för forskaren att ställa bakgrundsfrågor. Efter bakgrundsfrågorna ställdes de mer generella frågor kring metodstödet såsom exempelvis ”Hur länge har du arbetat med metodstödet?” och ”Berätta fritt om metodstödet.” För att sedan ställa mer avsmalnade frågor såsom ”Hur ser samverkan ut på ert LPO med andra aktörer både internt och extern vid arbetet av metodstödet” och ”Beskriv förfarandet kring implementeringen av metodstödet”, likt tillvägagångssättet Trost (1997) förespråkar. I de avsmalnade frågorna lades

större fokusering på arbetssättet och implementeringen av metodstödet, se Bilaga 2. Varje intervju tog mellan 50–70 minuter, samtliga intervjuer spelades in och har därefter transkriberats.

4.4 Etiska överväganden att ta hänsyn till

Vid genomförande av en kvalitativ forskningsstudie finns en del etiska överväganden att ta hänsyn till. Kvale (1997) har sammanfattat riktlinjer att förhålla sig till vid genomförande av dessa forskningsstudier. Respondenterna i denna studie har informerats inför intervjun om studiens syfte och studiens författare förklarade i korrespondens varför just de var utvalda för intervju, likt Kvales (1997) riktlinjer. Eftersom alla intervjuer spelades in användes fiktiva namn vid transkribering för att kunna säkerställa respondenternas anonymitet. Alla respondenter är även informerade om att alla inspelningar kommer att raderas permanent efter att studien avslutats, något som Kvale (1997) förordar.

Vetenskapsrådet (2017) har gjort en sammanställning av etiska riktlinjer för att stärka kvalitén inom den samhällsvetenskapliga forskningen. Detta för att få balans mellan forskningskravet och individskyddskravet. Vetenskapsrådet (2017) har fyra huvudkrav som ska följas inom den samhällsvetenskapliga forskningen. De fyra huvudkraven är följande;

informationskravet, som innebär att deltagare av forskningsstudien ska informeras om studiens syfte och metod. Deltagarna ska även informeras om att deras medverkan är frivillig.

Samtyckeskravet som innebär att deltagare i forskningsstudie när som helst kan avbryta intervjun utan att det ska få några negativa följder. Det tredje kravet är det så kallade konfidentialitetskravet, som innebär att all persondata ska behandlas konfidentiellt och deltagare i forskningsstudier ska anonymiseras. Det sista kravet är nyttjandekravet vilket innebär att all information som samlas in under studien endast får användas till aktuell studie.

Vetenskapsrådets (2017) riktlinjer har tagits i beaktning vid genomförandet av denna studie.

4.5 Studiens tillförlitlighet

Validiteten definierar om det forskaren har för avsikt att mäta är mätt. Definitionen reliabilitet definierar om forskaren har mätt det den har för avsikt att mäta på ett tillförlitligt sätt.

Validiteten har dock två underkategorier, begreppsvaliditet och resultatvaliditet. En god begreppsvaliditet uppnår forskaren genom att den teoretiska överensstämmer med operationell indikation och en frånvaro av systematiska fel. En god begreppsvaliditet tillsammans med en hög reliabilitet ger en god resultatvaliditet (Esaiasson et al., 2009).

Validiteten kan även delas in i intern- och extern validitet. Den interna validiteten mäts genom att forskaren har välgrundade och giltiga slutsatser av beskrivande karaktär utifrån den insamlade data. Den externa validiteten avser forskarens möjligheter att generalisera slutsatser utifrån den insamlade data (Esaiasson et al., 2009).

Validiteten och reliabiliteten värderas olika beroende på om forskaren har genomfört en kvalitativ eller kvantitativ metod i sin forskning. I den kvalitativa forskningsmetoden kan forskaren inte uppskatta tillförlitligheten i siffror och måste då istället beskriva den data som denne samlat in och bearbeta materialet på ett hederligt och systematiskt sätt (Esaiasson et al., 2009).

Denna studie är relativt liten sett till det stora hela, så att dra generella slutsatser av resultatet är svårt, vilket betyder att den externa validiteten blir lägre (Esaiasson et al., 2009).

Det har heller inte varit meningen med studien att kunna dra generella slutsatser utan fokus för studien ligger i respondenternas upplevelse. Intervjuer som genomförts har varit med respondenter som har både kunskap och erfarenhet av metodstödet, vilket Esaiasson et al.

(2009) menar är en bidragande faktor mot en högre inter validitet. De teorierna som är presenterade i studien överensstämmer med det som studien har för avsikt att undersöka och efter transkribering av den insamlade data har det inte funnit några systematiska fel, vilket Esaiasson et al (2009) menar bidrar till en god begreppsvaliditet.

Studiens resultatvaliditet bedöms därmed som hög då resultatet av intervjuerna har gett svar på studiens forskningsfrågor. Den goda begreppsvaliditeten tillsammans med en hög reliabilitet ger studien en god resultats validitet (Esaiasson et al., 2009).

4.6 Dataanalys

Den tematiska analysen används för att analysera och därefter beskriva mönster i den insamlade data, metoden är grundläggande och flexibel. Den tematiska analysen består av sex steg. Det första steget innebär att forskaren läser in sig på den insamlade data från intervjuerna. Efter att intervjuerna genomförts transkriberades dem och lästes igenom för att finna nyckelord. Detta för att kunna koda innehållet vilket är steg två. Därefter söker forskaren efter teman och underteman i intervjuerna, vilket är steg tre i den tematiska analysen. Det fjärde steget är att hitta teman som kan falla in under ett och samma ”paraply” samt att utreda om de valda teman stod för den insamlade data i sin helhet. I steg fem ska forskaren namnge och sammanfatta de olika teman utifrån vad de representerar. Här presenteras även ett par belysande citat från respondenterna för att förtydliga. Det sjätte och sista steget består av en diskussion där forskaren förklarar alla teman på ett sätt som åskådliggör vad som framkommit i den aktuella studien (Braun och Clarke, 2006).

Tabell 5. Översikt över teman och underteman som framkommit i denna studie.

Tema Undertema

Organisatoriska förutsättningar för implementering

Kontinuitet Resurser Metodstödsansvarigas förutsättningar

för implementering

Subjektiva bedömningar Samverkan

5. Resultat

Studien har kunnat urskilja två framträdande huvudteman efter transkriberingen av de genomföra intervjuerna. De båda huvudteman har sedan underteman för att på så sätt kunna förtydliga huvudteman. Det första huvudtemat är organisatoriska förutsättningar för implementering där det kommer att presenteras data från respondenterna som tyder på att metodstödet behöver tid och planering för att det ska kunna genomföras på ett korrekt sätt.

Det finns även resultat som visar på behov av att samma person genomför metodstödet över

tid samt att metodstödet får en fastställd version och en riktlinje om vilka områden som metodstödet ska genomföras på.

Nästkommande huvudtema är metodstödsansvarigas förutsättningar för implementering där det presenteras ett resultat som visar på att metodstödets matris, gällande bedömningar av frågeställningar, är i behov av förtydligande. Detta för att säkerhetsställa att det svaras på det som metodstödet har för avsikt att svara på. Studiens resultat visar även på en efterfrågan av rutiner vad gäller samverkan med både interna och externa aktörer.

Samtliga respondenter är väl medvetna och bekanta med metodstödet. En av respondenterna i denna studie beskriver metodstödet som ett verktyg för flera syften och i tre steg:

”Metodstödet är ett verktyg för flera syften. Det är ett kommunikationsverktyg externt för att säga att saker och ting förhåller sig på ett visst sätt så att man har möjlighet att kommunicera med externa samverkanspartners kring en lägesbild. Det är även ett verktyg för resurssättning där vi idag kan se att man mer och mer tydligt gör resursfördelningar, tillväxtstrategin som finns, nu kommer det fler ut från skolorna de kommande åren, som bygger på NOAs bedömningar, klassificeringar av särskilt utsatthet, risk och sådär. Det är ju bland annat metodstödet som ligger till grund för det. Sen skulle jag säga att metodstödet är en del av den lokala lägesbilden som är en del av planeringsprocessen.” (Polis 2)

5.1 Organisatoriska förutsättningar för implementering

Det första temat organisatoriska förutsättningar för implementering har underteman som är kontinuitet och resurser. Samtliga respondenter har betonat vikten av att metodstödet får fastställda rutiner kring hur metodstödet ska genomföras och vilka samverkansparters som är önskvärda att ha med. Det som upplevs bland respondenterna är en avsaknad av det systematiska och en fungerande rutin kring arbetet med metodstödet.

” Det är som med all verksamhet som genomförs med ett tidsmellanrum, i ett intervall, det är svårt att hamna in någon form av rutin. Saker man gör kontinuerligt blir snabbt en rutin och enkelt att genomföra.” (Polis 4)

Flera av respondenterna reflekterade över att metodstödet inte är implementerat fullt ut i deras vardagliga arbete. På frågan om respondenten ansåg att metodstödet är implementerat i det polisära arbetet gavs svaret:

”Nej, det är även viktigt att metodstödet genomförs på målområden för att se om området börjar få en negativ utveckling.” (Polis 2)

Den kommunpolis som deltagit i undersökningen med flest yrkesverksamma år inom Polismyndigheten sa i intervjun:

”Jag skulle inte säga att metodstödet är implementerat med anledning av att det varje gång det ska genomföras kommer en ny version.” (Polis 4)

Det var först vid den senaste versionen som metodstödet genomfördes digitalt. Dessförinnan har genomförandet skett genom traditionellt pappersarbete. Detta var väldigt uppskattat och de flesta respondenter ansåg att programvaran nu blivit betydligt mer användarvänlig än vad den tidigare varit.

”Nya versionen är 80 frågor istället för 160 och mer användarvänligt, på datorn, så blev det lite mindre krångligt. Men första gången vi skulle göra metodstödet så var det mycket svordomar i korridoren.” (Polis 5)

Direktiven kring arbetet med metodstödet kommer från NOA. Flera av respondenterna har lyft fram önskemål om bättre framförhållning vid genomförandet av metodstödet.

”År 2020 var det en ny version som just var sjösatt. Året innan var det massa buggar i systemet. Det känns oseriöst. Systemen bör vara ordentligt testade innan de körs skarpt”. (Polis 6)

Om direktiven är att stadiemodellen endast ska genomföras på områden som redan är bedömda som utsatta områden kommer det inte att bli några fler/nya utsatta områden. Där menar en av respondenterna att NOA kan styra utfallet för nya områden som ska klassificeras som utsatta. Samtliga respondenter har en hög tillförlitlighet till att metodstödet kommer att bli ett bra verktyg så snart det är ordentligt implementerat och att rutiner kring arbetssättet har satt sig. En av respondenterna avslutar intervjun med:

”Slutprodukten om ett par år kommer förhoppningsvis bli bra om inte någon hög polischef anser att den där metoden får vi för mycket kritik för, så den fimpar vi. Så kan det också bli.” (Polis 5)

Det andra undertemat är resurser och det som går att se är att respondenterna har reflekterat över att metodstödet kräver både tid och resurser för att kunna genomföras. I NOAs definition av utsatt område framgår det att det geografiska området är i behov av särskilda resurser utöver linjeverksamheten för att komma åt problematiken.

”Det står i definitionen av NOA att det behövs särskilda resurser utöver linjeverksamheten för att komma åt problematiken och jobba med den. Men

vad är förutsättningarna för det? Jaha det var de här områdespoliserna som alla pratar om men ingen har sett.” (Polis 5)

Respondenten hänvisar till beslutet om att det ska finnas en områdespolis per 5000 invånare.

Vidare diskuteras att förutsättningarna för att kommunpolisen ska få ett bra underlag inför det strategiska arbetet är att områdespolisen uppfyller de operativa arbetssysslorna.

Respondenten menar att när det saknas personal i den ingripandeverksamheten dras det personal från områdespolisen. Vilket leder till att kommunpolisens genomförande av metodstödet blir drabbat.

”Vårt lokalpolisområde har mellan 15–20 geografiska områden som ska genomföra metodstödet varje år. Vi har tre kommunpoliser som ska tillhandahålla det arbetet. Tanken är att metodstödet ska genomföras i alla områden men det är ohållbart, tänkt i resurser och tid. Det mäktar vi inte med.

Framförallt om det ska genomföras i samverkan, då kommer de få sitta i månader med det där. Vi har inte organisation eller erfarenhet än för att fullt ut göra metodstödet på samtliga områden.” (Polis 2)

Samtliga respondenterna belyser att det är omfattande och tidskrävande arbete att genomföra metodstödet.

”Det ser väldigt lätt och bra ut uppifrån att vi snabbt ska kunna ta fram lägesbilder utifrån metodstödet, men vi behöver mer tid och planering. Vi behöver tänka långsiktigt.” (Polis 3)

Metodstödet bestod tidigare av 160 frågor och har nu reviderats så att frågebatteriet nu består av 80 frågor. Det tycker samtliga respondenter underlättade enormt. Dock har det betonats att arbetet är tidskrävande och att metodstödet i sig inte påverkar den enskilde kommunpolisen i sitt vardagliga arbete, men att kunskapen om syftet med metodstödet är väl förankrat.

”Första gången vet jag att det fick bli ”good enough”, vi har inte möjlighet att avsatta två kommunpoliser som jobbar med metodstödet heltid i tre månader för att få låg osäkerhetsfaktor som möjligt.” (Polis 5)

Det är en positiv framtoning bland respondenterna att metodstödet, vid det senaste genomförandet, var reviderat till färre frågor och därmed inte tog lika lång tid att genomföra som vid tidigare versioner.

”Den fjärde versionen visade sig vara väldigt användarvänlig och det gick faktiskt rätt bra att använda den. Det tog inte alls lika lång tid att genomföra som vid tidigare gånger.” (Polis 4)

Vidare diskuteras att NOA önskar få metodstödet grundligt och väl genomfört men att det inte är möjligt med den arbetsbelastning som idag ligger på kommunpoliserna.

5.2 Metodstödsansvarigas förutsättningar för implementering

Det andra temat som studien har tagit fram är de metodstödsansvarigas förutsättningar för implementering av metodstödet i det polisiära arbetet. Där underteman är subjektiva bedömningar i vad gäller frågeställningarnas bedömningsmatris samt samverkan vid genomförande av metodstödet. De flesta av deltagarna i undersökningen betonade att metodstödet är krångligt på så sätt att det är svårt att göra objektiva bedömningar. Detta med hänvisning till att det efter besvarad fråga om områdets problematik så ska svaret på frågan skattas enligt tabell 3. Det respondenterna har diskuterat är att likartad problematik kan bedömas olika beroende på vem som gör bedömningen.

”Det är inte frågeställningarna i sig som upplevs som krångliga utan det är frågeställningarnas bedömningar.” (Polis 1)

Samtliga respondenter diskuterade att det oftast blev en hög osäkerhetssiffra vilket medför att det blir subjektiva bedömningar. En diskussion kring hur metodstödet skulle vara uppbyggt på annat sätt ägde rum, men det är komplext. En respondent menar att för att minska risken för subjektiva bedömningar skulle det behöva vara en och samma person som genomför metodstödet gång efter gång, och det kan bli en utmaning i en myndighet som Polismyndigheten där folk byter tjänst då och då.

”Ser man i forskarvärlden så blir inte validiteten hög, det blir en osäkerhetsfaktor och subjektiva bedömningar. Fast hur ska vi annars göra, jag vet inte?” (Polis 5)

En annan respondent diskuterade, vid genomförandet av metodstödet vid ett tidigare tillfälle, satt det flera poliser från olika avdelningar och sektioner samlade. Då de sedan kom till ett läge där de blev osäkra på sina egna svar och hur de kommit fram till dem. Med betoning på att det är bedömningsdelen och inte frågeställningarna i sig.

”Bedömningsdelen kan spreta, den kan missuppfattas. Förenkla den så att man säkrar den så mycket som möjligt”. (Polis 3)

Under intervjuerna framkom en frustration kring bedömningarna i frågeställningarna kopplat till Riksrevisionens rapport som släpptes i november 2020. Respondenterna höll med i vad riksrevisionen skrivit i sin rapport där det framgår att subjektiva bedömningar kring områdets lägesbild förekommer.

”Matrisen är svagt definierad, vad står siffrorna 1–5 för? Hur vet jag vad som är att anse som ett stort problem? Det behöver definieras tydligare. Vi är alla människor och uppfattar stort och litet problem på olika sätt”. (Polis 6)

I de genomförda intervjuerna framkom det att de som tillämpar metodstödet vill få bort den höga osäkerhetsfaktorn. En av respondenterna föreslog en bredare samverkan med kommunen och där rätt personer från kommunen och andra externa aktörer i samhället blir mer involverade i genomförandet av metodstödet.

”Vill få bort ”vi tror” som är en hög osäkerhetsfaktor. För att lyckas med detta behöver vi involvera kommunen mer i arbetet, dock föreligger det annan problematik kring det.” (Polis 3)

Av intervjuerna framgår att det föreligger en problematik kring bedömningarna. Så som bedömningarna i nuläget är ställda är det möjligt att uppfatta och bedöma frågeställningarna på olika sätt.

”Vi kan ta ett exempel på frågeställningen som var kring spring i trapphuset.

För område X ansåg den som gjorde metodstödet att det var ett problem och såg på frågan som fristående. Den som genomförde metodstödet på område Y ansåg att det inte var ett problem med hänvisning till att det inte ansågs som ett problem i helheten, då området har fler betydligt större problem. ” (Polis 6)

I samtliga intervjuer har det framkommit att lokalpolisområdena väljer att jobba med metodstödet på olika sätt. En del önskar endast att samverka internt medan andra önskar att samverka med så många aktörer som möjligt för att hitta rätt personer för rätt frågor.

”Metodstödet kan göras tillsammans med olika samverkanspartners och i lokalpolisområdet där jag jobbar har vi valt att samverka med den lokala underrättelsetjänsten”. (Polis 1)

Flera av respondenterna kopplade ihop att metodstödet inte ansågs vara implementerat tillfullo med att det inte fanns en riktlinje eller policy för hur samverkan ska se ut.

” Jag tror att det som saknas är att man gör det i samverkan med samverkanspartners, den delen är inte etablerad fullt ut i dagsläget.” (Polis 2)

Respondenterna belyste problematiken kring att inte ha kommunen med sig i metodstödet och när NOAs bedömning sedan kommer, kommer den som en chock för kommunen. De ser inte den problematiken som polisen ser. Respondenten diskuterade kring att den lokala lägesbilden inte delas med kommunen i flera lokalpolisområden.