Samband mellan depressiva symptom och arbetsminneskapacitet
En kvantitativ studie om depressiva symptoms påverkan på arbetsminne bland medelålders och äldre vuxna
Jenny Broström
Psykologi, kandidat 2020
Luleå tekniska universitet
Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle
Sammanfattning
Globalt sett ökar andelen äldre personer stadigt och antalet människor i åldrarna över 60 år beräknas i det närmaste fördubblas över de kommande 30 åren. Psykisk ohälsa är utbredd bland äldre och diagnosen depression är vanligast med en prevalens av 7%. Med stigande ålder följer naturligt försämringar av flertalet kognitiva funktioner, såsom i arbetsminnet. Men försämrade kognitiva funktioner kan även vara ett resultat av en individs mående. Den här studiens syfte var att undersöka om det fanns något samband mellan depressiva symptom och arbetsminneskapacitet hos äldre vuxna (50–75 år). Deltagarna delades även upp i grupperna medelålders (50–64) och äldre (65–75) för att se om något samband fanns mellan nämnda variabler då dessa grupper undersöktes separat. Korrelationsanalys samt regressionsanalyser genomfördes för det totala stickprovet (n = 192) samt undergrupperna. Inga signifikanta samband mellan depressiva symptom och arbetsminnets kapacitet fanns vilket kan bero på att deltagarna skattade förhållandevis låga nivåer av depressiva symptom.
Nyckelord: arbetsminne, depressiva symptom, medelålders, äldre vuxna, åldersgrupper.
Abstract
The proportion of elderly is increasing globally, and the number of older people over the age of 60 is expected to be almost doubled over the next 30 years. Mental illness is prevalent among the elderly and the diagnosis of depression is most common with a prevalence of 7%.
With increasing age follows the deterioration of cognitive functions, such as in working memory. However, impaired cognitive functions can also be the result of an individual's mental illness. The purpose of this study was to investigate whether there was any association between depressive symptoms and working memory capacity in older adults (50–75 years).
The participants were also divided into the middle-aged (50-64) and older (65-75) age groups to see if there was any association between the variables when the subgroups were examined separately. Correlation analysis and regression analyses were performed for the total sample (n = 192) and the subgroups. There were no significant associations between depressive symptoms and working memory capacity, which may be due to participants' relatively low levels of depressive symptoms.
Keywords: working memory, depressive symptoms, middle aged, older adults, age groups.
Inledning
Globalt sett ökar andelen äldre personer stadigt. World Health Organisation (2017) beräknar att andelen äldre människor i åldrarna över 60 år i det närmaste ska fördubblas mellan åren 2015 till 2050, vilket innebär en ökning från 900 miljoner till 2 miljarder äldre människor världen över. WHO (2017) beräknar dessutom att ungefär 15% av de äldre människorna i angiven åldersgrupp kommer att lida av mentala problem varav diagnosen depression är den vanligaste med en prevalens av 7%. Medellivslängden för svenska folket har ökat från 54 år till 84 år för kvinnor och från 50 år till 80 år för män från 1900-talets första hälft fram till idag (Folkhälsomyndigheten, 2019). Med stigande ålder och ökad andel äldre människor
konstateras att depression är så pass vanligt bland äldre vuxna att det i det närmaste kan anses vara ett folkhälsoproblem. Det finns dock inte många befolkningsbaserade studier om äldre personer och psykisk ohälsa (Folkhälsomyndigheten, 2019).
För personer 65 år eller äldre blir ”icke-specifika” symptom på depression vanligare, hit räknas fysiska symptom så som bland annat viktnedgång, trötthet, sömnbesvär samt symptom av kognitiv karaktär, exempelvis försämringar i koncentrationsförmåga
(Folkhälsomyndigheten, 2019). Med stigande ålder följer naturligt försämringar av flertalet kognitiva funktioner, såsom i arbetsminnet (Nebes et al, 2000), men försämrade kognitiva funktioner kan alltså även vara ett resultat av en individs mående (Desai et al, 2020).
Arbetsminnet kan beskrivas som ett multikomponentsystem vars subsystem styrs av en exekutiv komponent som samordnar informationsbearbetningen mellan dessa system, samt reglerar interaktionen med andra kognitiva funktioner. Subsystemen som hanterar fonologisk (fonologisk loop) och visuell information (visuospatiala ritblocket) är förknippade med särskilda delar av hjärnan medan ett tredje subsystems funktion, den episodiska bufferten, har till uppgift att integrera information från långtidsminnet för att skapa mentala
representationer. Arbetsminnet anses vara en viktig del av det kognitiva systemet då det utgör förmågan att upprätthålla och manipulera information som används vid komplexa, kognitiva uppgifter (Baddeley & RepovŠ, 2006). Människor vars arbetsminne har en högre kapacitet tenderar att vara bättre på att genomföra flera uppgifter samtidigt (multitasking), följa anvisningar, samt förstå komplext språk (Foster et al., 2014). Sambandet mellan
arbetsminnets funktion och intelligens (IQ) är välstuderat och där finns en stark korrelation (Ackerman, Beier, & Boyle, 2005). Arbetsminnet är också, vilket noterats ovan, kopplat till det episodiska minnet. Detta är i sin tur förknippat med minnen för inlärda händelser, tillgången till dessa minnen kan försämras över tid som en konsekvens av försämrat arbetsminne (Memel, Woolverton, Bourassa & Glisky, 2019).
Tidigare forskning
Folkhälsomyndigheten (2019) beskriver i sin studie om äldre personers psykiska ohälsa att ångest och diagnosen depression är vanligare för socioekonomiskt utsatta personer samt personer med lägre utbildningsnivå. Depressiva symptom och ångest är dessutom vanligare för personer som är socialt isolerade. Diagnosen depression förekommer även oftare hos personer som samtidigt lider av någon form av fysisk ohälsa eller funktionsförlust,
exempelvis sämre syn eller hörsel. Det finns också en skillnad gällande depressiva symptom hos de äldre personerna som upplever sig klara av sina vardagliga sysslor i jämförelse med dem som inte klarar sig själva. Dessutom är det vanligt att en person som tidigare har lidit av psykisk ohälsa, exempelvis ångest, rapporterar en högre grad av depressiva symptom senare i
2
livet. Det visar sig även att en om en äldre person har genomlidit flertalet episoder av
depression tidigare i livet krävs det inte några yttre faktorer för att depression åter ska kunna uppstå. En svårighet med att definiera depression och depressiva symptom hos den äldre åldersgruppen är dock att en begynnande demenssjukdom kan träda in, vilket kan ge liknande symptom som vid en depression (Folkhälsomyndigheten, 2019).
I linje med detta diskuteras ibland om det är depression som leder till försämrad kognition eller om det är försämrad kognition som leder till depression (Desai et al., 2020). I en longitudinell studie som sträckte sig över en 12-månaders period deltog 11 855 personer i åldrarna 50 år och äldre. Föremål för studien var relationen mellan depressiva symptom och kognition. Resultatet visade att det fanns ett dubbelriktat samband mellan depressiva
symptom och prestation på ett spatialt arbetsminnestest samt sifferminnestest. Resultatet innebär att det är möjligt att försämrad kognitiv förmåga kan leda till ökade depressiva symptom. Men depressiva symptom predicerade också en försämring på samtliga kognitiva mått som testades, vilket tyder på att depressiva symptom kan vara både en riskfaktor och prodrom till försämrad kognition som var två av studiens hypoteser (Desai et al., 2020).
När det gäller personer som lider av en mer omfattande depressiv störning (major depressive disorder, MDD) är försämrad kognitiv funktion ett kriterium som uppfylls (Snyder, 2013). En metaanalys visade att personer som har MDD har en försämrad funktion i samtliga delar av de exekutiva funktionerna. Specifikt för arbetsminnet uppvisade personer med MDD försämrade förmågor i att uppdatera, bevara och manipulera information i arbetsminnet (Snyder, 2013).
Hjärnavbildningsanalyser med Functional magnetic resonance imaging (fMRI) visade ökad aktivitet i dorsolaterala prefrontala cortex (DLFPC) för deprimerade vuxna personer
(medelålder 34,3 år) i jämförelse med personer som inte har diagnosen depression i samband med att de utförde arbetsminnestesterna (Matsuo et al., 2007). De två grupperna presterade dock likvärdigt på testerna. Den ökade prefrontala aktiviteten tolkades som att personerna som led av depression kompenserade för att kunna genomföra uppgifterna likvärdigt. DLFPC kan kopplas ihop med limbiska systemets delar som är involverade i känsloreglering,
amygdala och insula. En snarlik studie med annat mått på arbetsminneskapacitet genomfördes med 12 personer i åldrarna 60 år och äldre (medelålder 72,6 år) som var deprimerade kontra icke deprimerade. Resultatet visade att de deprimerade personerna presterade avsevärt sämre på arbetsminnestesterna och resultat från fMRI visade på mindre aktivitet i bilaterala
frontalloben och i delar av parietalloben som associeras med arbetsminnets funktion (Dumas
& Newhouse, 2015). Resultatet indikerar att det krävs både en hög ålder och hög grad av depression för att arbetsminnet ska försämras. Det kan också vara så att minskad aktivitet i hjärnregioner betydande för arbetsminnets funktion kan relateras till att det sker en
omorganisation av neurala nätverk kopplade till arbetsminnet vid en geriatrisk depression (Dumas & Newhouse, 2015).
För normalt åldrande personer kan ett samband mellan lägre arbetsminneskapacitet och försämrat episodiskt minne ses över tid. Det är ett ömsesidigt samband men arbetsminnet har till synes större påverkan på det episodiska minnet än vice versa (Memel, Woolverton, Bourassa & Glisky 2019). Även om försämrad arbetsminnesfunktion ofta tillhör det normala kognitiva åldrandet, så kan även nedsatt funktion av arbetsminnet vara en markör som kopplas ihop med geriatrisk depression (Nebes et al., 2000). Depressiva symptom kan därför vara en riskfaktor till försämrat arbetsminne som i sin tur ger konsekvenser för det episodiska minnet. Studier visar vid jämförelser mellan åldersgrupperna 50–64 år och 65+ år att det finns
en ökad risk att de äldre lider av depressiva symptom (Missinne, Vandeviver, Van de Velde,
& Bracke, 2014).
Depression är en klinisk diagnos medan depressiva symptom faller in under begreppet psykisk ohälsa (Folkhälsomyndigheten, 2019) och kan mätas med olika typer av
självskattningsskalor. Den här studien skulle kunna bidra relativt unikt till forskningen genom att användanda det välbeprövade instrumentet, CES-D 8 (Karim, Weisz, Bibi, & Rehman, 2015), för att mäta depressiva symptom. Arbetsminneskapacitet kan mätas med olika typer av instrument, vilka ofta delas upp i verbala (exempelvis siffror och bokstäver) och visuospatiala (exempelvis former, rumsliga relationer och mönster) uppgifter (Repovš & Baddeley, 2006).
Studier som har studerat depression och depressiva symptoms påverkan på arbetsminnet har ofta gjorts med kombinationer av andra instrument än de som kommer att användas i denna studie. I den här studien kommer välbeprövade och omfattande tester av arbetsminnets
kapacitet som innefattar arkivering av flera komponenter samtidigt (verbala och visuospatiala) att användas (Foster et al, 2014). Ytterligare en styrka med studien är att stickprovet är
förhållandevis stort (n = 192) och att åldersspannet är 50–75 år. Det finns få studier som undersökt åldersgruppen 50–64 år och åldersgruppen 65+ år separat. Detta gjorde det också intressant att jämföra två olika åldersgrupper, vilket kan komplettera tidigare forskning och inspirera till vidare studier inom ämnet.
Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka om det finns något samband mellan depressiva symptom och arbetsminneskapacitet hos äldre vuxna (50–75 år). Med studien avses också att undersöka om det finns några skillnader mellan åldersgrupperna medelålders (50–64 år) och äldre (65–75 år) personer vad gäller depressiva symptom, arbetsminne och det eventuella sambandet mellan depressiva symptom och arbetsminne.
Frågeställningar
• Finns det något samband mellan depressiva symptom och arbetsminneskapacitet hos äldre vuxna (50–75 år)?
• Finns det något samband mellan depressiva symptom och arbetsminneskapacitet hos medelålders (50–64) och äldre (65–75) när dessa grupper undersöks separat?
Metod Val av metod
Denna studie har en kvantitativ ansats då statistiska, kvantifierbara, generaliserbara resultat eftersöks.
Urval
Studiens data är hämtad från projektet ”Framgångsrikt åldrande - En studie om hur
tvåspråkighet och val av arbete bidrar till att bevara uppmärksamhet och minne genom livet”, som är en studie som pågått i Umeå sedan 2015. Deltagare till projektet rekryterades via annonser i dagstidningar samt via pensionärsföreningar. Ett strategiskt urval (Howitt, 2016) genomfördes och deltagarna skulle vara neurologiskt friska, betrakta sig som enspråkiga eller flerspråkiga, samt vara i åldersspannet 50–75 år. Av de totalt 226 deltagare som utfört
arbetsminnestester och besvarat självskattningsformuläret, CES-D, exkluderades 34 deltagare
4
från stickprovet inför den här studien. Dessa deltagare hade inte genomfört samtliga tre arbetsminnestester relevant för denna studie (eller genomfört något av dem felaktigt)
alternativt inte fyllt i CES-D på ett korrekt sätt. Stickprovsstorleken för den här studien blev därför 192 personer varav 115 kvinnor och 77 män.
Kognitiva funktioner testades i en lokal avsedd för ändamålet och vid två tillfällen med ungefär en veckas mellanrum. Varje testtillfälle varade i ca två timmar. Arbetsminnet testades vid det andra tillfället, ungefär 15–20 minuter per test vardera. Självskattningsformuläret för depressiva symptom, CES-D 8, och formulär för bakgrundsinformationen fyllde deltagarna i under tidsperioden mellan testfällena.
Instrument
Depressiva symptom. The center for epidemiologic studies depression scale (CES-D 8), självskattningsskalan med 8 frågor (Karim et al., 2015) användes för att undersöka om deltagarna kunde påvisa depressiva symptom. Interpersonella relationer, positiva- och nedstämda affekter och somatisk aktivitet är områdena som ligger till grund för CES-D 8.
Påståendena som deltagaren tog ställning till handlade om hur deltagaren kan ha mått eller uppträtt den senaste veckan baserat på om: ”jag kände mig deprimerad”, ”jag kände att varje sak jag gjorde var en ansträngning”, ”min sömn var orolig”, ”jag var lycklig, ”jag kände mig ensam”, ”jag njöt av livet, ”jag kände mig sorgsen” och ”jag kunde inte komma igång”.
Deltagarens självskattade varje påstående på en skala från noll till tre poäng, lägsta poäng (0) motsvarade ”nästan aldrig eller aldrig” och högsta poängen (3) till ”oftast eller hela tiden”.
Frågorna ”jag var lycklig” och ”jag njöt av livet” besvarades i ”omvänd riktning” och fick därför kodas om när sammanslagningsmåttet skulle räknas ut. Maxpoäng för testet är 24 poäng. Skalan hade en skewness på 1,47 och en kurtosis på 2,96. Då skewness var under 2, och kurtosis under 7, så kunde måttet betraktas som normalfördelat (Finney & DiStefano, 2006) vilket viktigt om linjära samband skall undersökas.
Arbetsminne. Arbetsminnet testades genom att varje deltagare genomförde tre olika typer av komplexa arbetsminnesuppgifter, Complex span tasks (Foster et al., 2014), vilka består av två komponenter, att komma ihåg en sekvens av stimuli samt en distraktionsuppgift. Under den första komplexa uppgiften, Operation span task, skulle deltagaren minnas en bokstavssekvens vars bokstäver presenterades en och en samtidigt som de skulle genomföra en
distraktionsuppgift som gick ut på att lösa ett enklare matematikproblem. Ett nytt
matematikproblem genomfördes inför det att varje ny bokstav till sekvensen presenterades.
Bokstavs- och matematiksekvenserna upprepades tre till sju gånger och med olika längder per försök. Poängsättningen baserades på om deltagaren löste matematikuppgiften korrekt samt att bokstäverna angavs i rätt ordning. Den andra komplexa uppgiften, Symmetri span task, innebar att deltagaren skulle minnas platsen för en röd fyrkant som presenterades i ett rutnät.
Distraktionsuppgiften var att avgöra om en figur som visades var symmetrisk längs en vertikal axel. Rutnät med en röd fyrkant samt den symmetriska uppgiften varierades mellan två till fem gånger per försök och poängsattes genom att summera antalet ihågkomna fyrkanters placering samt korrekt antal lösta symmetriska uppgifter. Under den tredje komplexa uppgiften, Rotation span task, skulle deltagaren dels avgöra om en bokstav som visades var korrekt uppvisad eller spegelvänd, men de skulle även memorera riktning på långa och korta pilar vars udd pekade i en av åtta olika riktningar. Sekvensen upprepades mellan två till fem gånger per försök och prestation på symmetriuppgiften samt av antalet pilar ihågkomna i rätt
ordning gav poängen. Resultat från varje test z-transformerades först för att varje test skulle få motsvarande skalnivå, vilket innebär att de standardiseras för att få ett medelvärde = 0, och en standardavvikelse = 1. Sedan slogs de samman. På så sätt får varje test samma betydelse i kompositen. Värdena för sammanslagningsmåttet var för skewness -0,31 och för kurtosis -0,45.
Kovariater
Ålder, antal utbildningsår och kön (kvinna=0 och man=1) ingick som kovariater i analyserna då dessa tidigare har relaterats till arbetsminnekapacitet (Desai et al., 2020; Suzuki et al., 2018).
Statistisk bearbetning
Deskriptiv statistik beräknades först för det totala stickprovet, samt för undergrupperna (50–
64 och 65–75). Sedan genomfördes Punktbiserial och Pearsons korrelationsanalys med det totala stickprovet för att undersöka om samband fanns mellan de variabler som inkluderats i studien. Avslutningsvis genomfördes tre linjära regressionsanalyser för det totala stickprovet samt de två grupperna medelålders och äldre för att utröna om det fanns något samband mellan depressiva symptom och arbetsminneskapacitet. I samtliga tre regressionsanalyser var beroende variabeln kompositmåttet för arbetsminnestesten och oberoende variabler var sammanslagningsmått för CES-D 8, ålder, kön och antal utbildningsår.
Vetenskapsrådets etiska principer
Studien är godkänd av Regionala etikprövningsnämnden vid Umeå universitet (2016/101- 31Ö). Alla deltagare har, i enlighet med Helsingforsdeklarationen, lämnat ett skriftligt samtycke till att delta i denna studie. Det innebär att kriterierna för informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet har uppfyllts (Howitt, 2016).
Resultat
Deskriptiv statistik för det totala stickprovet samt grupperna medelålders och äldre presenteras i Tabell 1.
Den deskriptiva statistiken visar att deltagarna i det totala stickprovet har skattat
förhållandevis låga poäng på CES-D 8 där medelvärdet ligger kring 5 i samtliga grupper och där maxpoängen är 24. Grupperna är jämförelsevis jämna vad gäller depressiva symptom men gruppen medelålders har högst nivå av symptom enligt medelvärdet. När det gäller resultatet på arbetsminnestesterna uppvisar gruppen medelålders ett bättre medelvärdesresultat än gruppen äldre. Resultat från korrelationsanalyser för det totala stickprovet ses i Tabell 2.
Tabell 1 Deskriptiv statistik
M SD Min-Max M SD Min-Max M SD Min-Max
Kön (kvinnor %) 59.9 63.5 57.6
Ålder 65.02 5.83 50-75 59.04 4.08 50-64 68.77 2.88 65-75
Utbildningsår 13.82 4.44 2-25 13.84 4.40 2-25 13.80 4.49 2-24
CES-D 8 4.79 3.80 0.00-22 5.16 4.10 0.00-22 4.56 3.60 0.00-19
Z-poäng arbetsminne 0.00 1 -2.40-2.22 0.23 0.94 -1.96-2.22 -0.14 1.01 -2.40-1.93 Äldre (n = 118) Totala stickprovet (n = 192) Medelålders (n = 74)
6
Korrelationer mellan variablerna ålder, antal utbildningsår, depressiva symptom (CES-D 8) och arbetsminne testades med Pearsons korrelationsanalys. Det fanns ett signifikant, negativt samband mellan ålder och arbetsminne samt ett signifikant, positivt samband mellan antal utbildningsår och arbetsminne. Pearsons korrelationsanalys indikerade dock att det inte fanns något linjärt samband mellan depressiva symptom och resultat från arbetsminnestesten.
Korrelationer mellan variabeln kön och övriga variabler testades med Punktbiserial
korrelationsanalys. Ett signifikant positivt samband mellan kön och arbetsminne fanns vilket innebar att männen presterade bättre på arbetsminnestesterna än kvinnorna. Resultatet av korrelationsanalyserna indikerarar att det inte finns något samband mellan depressiva
symptom och arbetsminneskapacitet i detta stickprov. Eftersom syftet även var att undersöka om samband mellan depressiva symptom och arbetsminne i undergrupper finns, så
genomfördes regressionsanalyser för respektive grupp. Resultat från regressionsanalyser för det totala stickprovet, gruppen medelålders, samt gruppen äldre presenteras i Tabell 3, 4 och 5.
Tabell 2
Korrelationer för det totala stickprovet (n=192)
Variabel Ålder Kön Ces-D 8
Ålder - .109 -.045 -.054 -.235**
Kön - .040 .079 .142
Antal utbildningsår - -.059 .162*
CES-D 8 - -.089
Z-poäng arbetsminne -
*p < .05 **p < .01
Z-poäng arbetsminne Antal utbildningsår
Tabell 3
Regressionsanalys för det totala stickprovet (n=192)
Variabel B β SE t p
Ålder -.043 -.253 .012 -3.647 .000
Kön .350 .172 .141 2,474 .014
Antal utbildningsår .031 .137 .016 1.990 .048
CES-D 8 -.028 -.108 .018 -1.563 .120
Beroende variabel: z-poäng arbetsminne.
Tabell 4
Regressionsanalys för gruppen "Medelålders" (n=74)
Variabel B β SE t p
Ålder -.017 -.073 .026 -.648 .519
Kön .579 .299 .220 2.628 .011
Antal utbildningsår .030 .139 .025 1.204 .233
CES-D 8 -.032 -.140 .027 -1.203 .233
Beroende variabel: z-poäng arbetsminne.
Som kan ses så bekräftade regressionsanalyserna att det inte fanns något samband mellan depressiva symptom och arbetsminnetskapacitet, vare sig i det totala stickprovet eller någon av åldersgrupperna, detta då CES-D 8 inte signifikant kunde predicera resultat i
arbetsminnetesten. För det totala stickprovet (Tabell 3) och gruppen äldre (Tabell 5) visade sig att variabeln ”ålder” hade ett signifikant samband till resultat i arbetsminnestestet då högre ålder gav sämre resultat. Variabeln ”kön” visade sig vara signifikant i det totala stickprovet och för gruppen medelålders (Tabell 3 och 4). I det här fallet innebär det att modellen
predicerade att män presterade bättre på arbetsminnestesterna. Antal utbildningsår hade endast ett signifikant samband till arbetsminneskapacitet i det totala stickprovet (Tabell 3). Ju mer ett t-värde avviker från noll (över +1.96 eller under -1.96), ju starkare är sambandet mellan variabler. Som kan ses så hade ålder ett samband med arbetsminneskapacitet i anlyser av hela stickprovet, detta då t-värdet här avvek mest från noll och p-värdet var lägst sett till alla regressioner.
Diskussion
Studien ämnade att undersöka om det fanns något samband mellan depressiva symptom och arbetsminneskapacitet hos äldre vuxna (50–75 år) samt att dela upp deltagarna i grupperna medelålders (50–64) och äldre (65–75) för att se om något samband fanns mellan nämnda variabler när grupperna undersöktes separat. När det gäller resultatet på arbetsminnestesterna uppvisar gruppen medelålders generellt ett bättre resultat än gruppen äldre. Gruppen
medelålders upplevde även något högre grad av depressiva symtom. Enligt
korrelationsanalysen fanns det inte något signifikant samband mellan depressiva symptom och arbetsminnets kapacitet. Det fanns dock ett signifikant negativt samband mellan ålder och arbetsminneskapacitet, och ett positivt mellan utbildningsår och arbetsminneskapacitet.
Regressionsanalyserna gav inte heller något signifikant resultat som kan tala för att depressiva symptom har någon effekt på arbetsminneskapacitet, varken i det totala stickprovet eller i någon av undergrupperna. Regressionsanalysen för gruppen äldre angav att högre ålder ger lägre poäng på arbetsminnestesterna. Det är ett signifikant resultat som får stöd i tidigare forskning (Nebes et al, 2000).
Resultatdiskussion
Det finns ett stort spann från depressiva symptom (Desai et al., 2020) till MDD (Snyder, 2013) och forskare har sett att det finns en negativ påverkan på arbetsminnets kapacitet inom detta spann (Dumas & Newhouse, 2015; Memel, Woolverton, Bourassa & Glisky 2019;
Snyder, 2013). Den här studiens deltagare har överlag skattat förhållandevis låga poäng på CES-D 8 skalan för depressiva symptom, vilket kan tolkas som att deltagarna inte lider av
Tabell 5
Regressionsanalys för gruppen "Äldre" (n=118)
Variabel B β SE t p
Ålder -.084 -.240 .032 -2.640 .009
Kön .237 .116 .186 1.279 .204
Antal utbildningsår .030 .134 .020 1.478 .142
CES-D 8 -.026 -.093 .025 -1.041 .300
Beroende variabel: z-poäng arbetsminne.
8
depressiva symptom i någon större omfattning. Individerna i stickprovet är till synes en välmående grupp medelålders och äldre personer även om den deskriptiva statistiken visar att gruppen medelålders medelvärde för depressiva symptom är något högre än för gruppen äldre. Spannet för min- och maxpoäng var något större för gruppen medelålders. Det finns dock ingen signifikant korrelation mellan ålder och depressiva symptom i den här studien.
Trots att resultatet visar att depressiva symptom inte har någon signifikant effekt på
arbetsminnet kan den här studien vara en viktig pusselbit i helheten av alla studier. Det kan bidra till att forskare, med fortsatta studier, kan se vid vilken grad depressiva symptom börjar påverka arbetsminnet.
Vad gäller ålder så visar den tidigare forskningen olika resultat. Det finns studier med yngre (ungefär mellan åldrarna 30–45 år) deltagare (Matsuo et al., (2007; Snyder, 2013) som visar olika resultat på arbetsminnestesten trots att undersökningar studierna använt samma metod för att undersöka arbetsminneskapacitet (N-back). I båda dessa studier har deltagare också varit diagnostiserade med MDD. I Matsuo et al (2007) presterade MDD-patienter och friska personer lika bra på arbetsminnestestet men skillnader i hjärnaktiviteten i dorsolaterala
prefrontala cortex kunde mätas av fMRI. I Snyders (2013) studie presterade MDD-patienterna däremot avsevärt sämre på arbetsminnestestet än de friska, trots att deltagarna var ungefär lika gamla som i studien av Matsuo et al (2007). I en annan studie visade Dumas och Newhouse (2015) att personer med MDD i åldrarna 60+ år presterade presterar sämre på
arbetsminnestesterna i jämförelse med en kontrollgrupp. I ytterligare en studie visade Desai et al (2020) med deltagare inom ungefär samma åldersspann (50+ år) på ett dubbelriktat
samband mellan depressiva symptom och arbetsminneskapacitet. Skillnaden mellan Dumas och Newhouse (2015) och Desai et als (2020) studie utgjordes av att deltagarna i ena studien hade diagnosen MDD medan deltagarna i den andra hade depressiva symptom samt att arbetsminneskapaciteten testades på olika sätt. Dumas och Newhouse (2015) fann även att de deprimerade deltagarna hade mindre aktivitet i bilaterala frontalloben och delar av
parietalloben som associeras med arbetsminnets funktion (fMRI).
Den här studien resulterade i slutsatsen att arbetsminneskapaciteten inte påverkas av depressiva symptom men det utesluter inte att det hade kunnat finnas synlig påverkan i hjärnområden kopplade till arbetsminnet om deltagarna hade undersökts med fMRI. Mest lik den här studien av studierna nämnda ovan är den av Desai et al (2020) gällande ålder, att deltagarna hade depressiva symptom (ej MDD) och att de testades med liknande instrument vad gäller arbetsminnestesten och depressiva symptom. Skillnaden mellan denna studie och den av Desai et al (2020) är att den här studien inte är longitudinell, vilket hade kunnat påvisa andra resultat då upprepade mätningar ökar möjligheten att finna eventuella samband. Det finns dessutom resultat som indikerar att det krävs både en hög ålder och en hög grad av depressiva symptom/depression för att arbetsminnet ska påverkas (Dumas & Newhouse, 2015). Den här studiens resultat visade att högre ålder hade en signifikant effekt på arbetsminneskapaciteten, men att eventuellt graden av depressiva symptom var för låg.
Ett problem med att definiera depression och depressiva symptom hos den äldre åldersgruppen är att demenssjukdom kan träda in under den tidsperioden vilket kan ge liknande symptom som vid depression (Folkhälsomyndigheten, 2019). Geriatrisk depression är en faktor som kan kopplas ihop med både demenssjukdom som innebär överlag försämrade kognitiva förmågor (Desai et al., 2020) och kognitiv dysfunktion i arbetsminnets regioner (Dumas & Newhouse, 2015). Faktumet att psykisk ohälsa ofta finns samtidigt som andra
psykiska och/eller mentala sjukdomar hos den äldre människan (WHO, 2017) försvårar möjligheten att avgöra när depression eller depressiva symptom påverkar arbetsminnets kapacitet. I den här studien var ett av grundkraven att deltagarna skulle vara neurologiskt friska, och de tillfrågades om de medvetna om andra faktorer som skulle kunna påverka deras minneskapacitet. Det är dessutom inte troligt att en person med begynnande demens skulle klara av att genomföra alla de tester för kognitiv förmåga som fanns med i denna studie.
Därför är risken liten att det fanns med personer med begynnande i demens i stickprovet, vilket måste ses om en styrka med denna studie.
Metoddiskussion
Övriga styrkor med den här studien är att välbeprövade instrument har använts, CES-D 8 (Karim et al., 2015) och komplexa arbetsminnestest (Foster et al., 2014). CES-D 8 anses vara ett lämpligt instrument för studier som denna då tidigare analyser visat sig vara stabila över flera grupper och utan att påverkas av faktorer som kön. Det talar för att instrumentet uppnår både validitet och reliabilitet. Ytterligare en styrka med CES-D 8 som är den förkortade versionen av CES-D med 20 frågor är att den tar mindre tid i anspråk vilket är passande för äldre personer samt att den anses ha lika god validitet och reliabilitet som den utförligare varianten. CES-D 8 är lämplig att när stickprovet är stort, tidsåtgången blir mindre (Karim et al., 2015). En nackdel med självskattningsskalor är att resultaten på dessa baseras på
deltagarens subjektiva upplevelse samt att det finns en möjlighet att deltagaren svarar mer önskvärt än sanningsenligt.
Kognitionstesten genomfördes under kontrollerade former i en testlokal avsedd för ändamålet och testtillfällena ordades så satt testerna inte skulle ta för lång tid med risk för att trötta ut deltagarna vilket skulle kunna påverka testresultaten. Arbetsminnets kapacitet testades vid det andra tillfället med tre komplexa arbetsminnestest vilket ger en bättre bild av arbetsminnets kapacitet än exempelvis om deltagarna endast hade testats med en typ av arbetsminnestest (Foster et al., 2014).
Stickprovet i denna studie var förhållandevis stort (n = 192) samt att det hade en relativt god fördelning av män och kvinnor vilket ger bättre generaliserbarhet. Åldersspannet var 50–75 år vilket ger en möjlighet till att samla in information från människor i olika skeden i livet. Det kan ge ökad kunskap om dessa åldersgrupper vad gäller samband mellan depressiva symptom och arbetsminnet, något som till viss del saknas inom tidigare forskning.
Framtida forskning
Det skulle vara intressant och relevant att i framtiden jämföra grupper av äldre individer som uppnår olika höga nivåer på CES-D 8 skalan för att se om och vart någonstans en signifikant effekt på arbetsminnets kapacitet kan ses. Det skulle även vara intressant att undersöka vidare om depression leder till försämrad kognition eller om försämrad kognition leder till
depression, det kan vara så att det finns ett dubbelriktat samband som Desai et al. (2020) fann resultat för i sin studie där spatialt arbetsminnestest samt sifferminnestest och depressiva symptom testades mot varandra. Det eventuella, dubbelriktade sambandet skulle kunna undersökas med longitudinella analyser där försöksdeltagare följs över tid.
Det vore även bra att fortsätta studera gruppen medelålders. Det finns studier som visar att personer i medelåldern med diagnosen depression visar en ökad aktivitet i dorsolaterala prefrontala cortex, som inte finns hos dem utan diagnosen (Matsuo et al., 2007). De två
10
grupperna presterade likvärdigt på arbetsminnestesterna men det visar att det fanns en annan intensitet av hjärnaktivitet för de deprimerade. Det skulle kunna ge en bild av hur depressiva symptom kan påverka arbetsminnets kapacitet i ett tidigt skede. Det vore också intressant att titta på dem som tillhör gruppen äldre på grund av att försämrad kognition tillhör både det normala åldrandet och är en markör för geriatrisk depression (Nebes et al., 2000). Det skulle också vara fördelaktigt med longitudinella studier över en längre tidsperiod än 12 månader (Desai et al., 2020), förslagsvis 5 och 10 år. Longitudinella studier skulle också kunna genomföras med personer som har lidit av psykisk ohälsa vid tidigare tillfällen i livet, då det är troligt att dessa personer kommer att rapportera en högre andel depressiva symptom även senare i livet (Folkhälsomyndigheten, 2019). För personer som har genomlidit flertalet episoder av depression tidigare i livet krävs det inte några yttre faktorer för att depression ska kunna uppstå (Folkhälsomyndigheten, 2019). Det skulle därför vara intressant att studera hur arbetsminnets kapacitet påverkas för dessa personer.
Slutsats
På frågeställningen i denna studie om det finns ett samband mellan depressiva symptom och arbetsminnets kapacitet blir svaret att det inte finns något signifikant samband. Det fanns inte heller något signifikant skillnad mellan grupperna medelålders och äldre gällande samband mellan depressiva symptom och arbetsminne. Studien bidrar till forskningen med resultatet att få depressiva symptom hos personer i åldrarna 50–75 år inte har någon signifikant effekt på arbetsminnets kapacitet.
Referenser
Ackerman, P. L., Beier, M. E., & Boyle, M. O. (2005). Working Memory and Intelligence:
The Same or Different Constructs? Psychological Bulletin, 131(1), 30–60.
https://doi.org/10.1037/0033-2909.131.1.30
Desai, R., Charlesworth, G. M., Brooker, H. J., Potts, H. W. W., Corbett, A., Aarsland, D., &
Ballard, C. G. (2020). Temporal Relationship Between Depressive Symptoms and Cognition in Mid and Late Life: A Longitudinal Cohort Study. Journal of the American Medical Directors Association, 1–6. https://doi.org/10.1016/j.jamda.2020.01.106
Dumas, J. A., & Newhouse, P. A. (2015). Impaired working memory in geriatric depression:
An fMRI study. American Journal of Geriatric Psychiatry, 23(4), 433–436.
https://doi.org/10.1016/j.jagp.2014.09.011
Finney, S. J., and DiStefano, C. (2006). “Non-normal and categorical data in structural equation modeling,” in, G. R. Hancock and R. O. Mueller (eds), Structural Equation Modeling: A Second Course (pp.269-314). Greenwich, Connecticut: Information Age Publishing.
Folkhälsomyndigheten (2019). Skillnader i psykisk ohälsa bland äldre personer. Hämtad 24 april, 2020, från Folkhälsomyndigheten,
https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/85e04b9f6cde4e8daa2894d389ade1ad/sk illnader-psykisk-ohalsa-aldre-personer.pdf
Foster, J. L., Shipstead, Z., Harrison, T. L., Hicks, K. L., Redick, T. S., & Engle, R. W.
(2014). Shortened complex span tasks can reliably measure working memory capacity.
Memory and cognition, 43(2), 226–236. https://doi.org/10.3758/s13421-014-0461-7
Howitt, D. (2016). Introduction to qualitative research methods in psychology. (Third edition) Harlow, United Kingdom: Pearson Education.
Karim, J., Weisz, R., Bibi, Z., & Rehman, S. (2015). Validation of the Eight-Item Center for Epidemiologic Studies Depression Scale (CES-D) Among Older Adults. Current Psychology, 34(4), 681–692. https://doi.org/10.1007/s12144-014-9281-y
Matsuo, K., Glahn, D. C., Peluso, M. A. M., Hatch, J. P., Monkul, E. S., Najt, P., Sanches, M., Zamarripa, F., Li, J., Lancaster, J. L., Fox, P. T., Gao, J.-H., & Soares, J. C. (2007).
Prefrontal hyperactivation during working memory task in untreated individuals with major depressive disorder. Molecular Psychiatry, 12(2), 158–166.
https://doi.org/10.1038/sj.mp.4001894
Memel, M., Woolverton, C. B., Bourassa, K., & Glisky, E. L. (2019). Working memory predicts subsequent episodic memory decline during healthy cognitive aging: evidence from a cross-lagged panel design. Aging, Neuropsychology & Cognition, 26(5), 711–730.
https://doi.org/10.1080/13825585.2018.1521507
Missinne, S., Vandeviver, C., Van de Velde, S., & Bracke, P. (2014). Measurement equivalence of the CES-D 8 depression-scale among the ageing population in eleven European countries. Social Science Research, 46, 38–47.
https://doi.org/10.1016/j.ssresearch.2014.02.006
12
Nebes, R. D., Butters, M. A., Mulsant, B. H., Pollock, B. G., Zmuda, M. D., Houck, P. R., &
Reynolds, C. F., III. (2000). Decreased working memory and processing speed mediate cognitive impairment in geriatric depression. Psychological Medicine, 30(3), 679–691.
https://doi.org/10.1017/S0033291799001968
RepovŠ, G., & Baddeley, A. (2006). The multi-component model of working memory:
Explorations in experimental cognitive psychology. Neuroscience, 139(1), 5–21.
https://doi.org/10.1016/j.neuroscience.2005.12.061
Snyder, H. R. (2013). Major depressive disorder is associated with broad impairments on neuropsychological measures of executive function: A meta-analysis and review.
Psychological Bulletin, 139(1), 81–132. https://doi.org/10.1037/a0028727
Suzuki, M., Kawagoe, T., Nishiguchi, S., Abe, N., Otsuka, Y., Nakai, R., Asano, K., Yamada, M., Yoshikawa, S., & Sekiyama, K. (2018). Neural Correlates of Working Memory
Maintenance in Advanced Aging: Evidence From fMRI. Frontiers in Aging Neuroscience, N.PAG.
World health organisation (2017). Mental health o folder adults. Hämtad 4 maj, 2020 från World health organisation,
https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/mental-health-of-older-adults
