Mellan klander och beröm
Hur människors egenskaper och handlingar värderas utifrån kön
Between blame and praise
How people's characteristics and actions are evaluated on the basis of gender
Stina Samuelsson
Fakulteten för humaniora och samhällskunskap Ämneslärarprogrammet: Svenska
Avancerad nivå/15 hp
Handledare: Susanne Schneider Examinator: Nils Dverstorp 2020-01-17
Sammanfattning
Den här undersökningen söker svar på om personers handlingar och egenskaper bedöms och värderas olika utifrån deras beskrivna könstillhörighet, eller om de inte beskrivs utifrån könstillhörighet. En enkät med tillhörande insändare har skickats ut till tre grupper av lärare på grundskola och gymnasium i en medelstor svensk kommun. Insändarna har samma innehåll, men personerna i dem beskrivs antingen som kvinnor, män eller enbart med könsneutrala substantiv och pronomen. Respondenterna har sedan fått värdera och bedöma personernas egenskaper och handlingar. Resultaten visar att kvinnor i högre grad bedöms som omtänksamma, där män bedöms som ansvarstagande. Det visar också att det är mer oklart hur respondenterna förväntar sig att en person som inte beskrivs utifrån könstillhörighet ska agera i vissa situationer. Det går också att se att kvinnor och män i ganska hög grad gör liknande bedömningar, fast där finns avvikelser. Sammanfattningsvis kan sägas att resultatet talar för att användningen av könsneutrala pronomen och substantiv till viss del minskar läsares förutfattade meningar om personen som beskrivs.
Nyckelord: pronomen, språk och kön, enkätundersökning
Abstract
This study seeks answers on whether people's actions and characteristics are judged and valued differently based on their described gender affiliation, or whether they are not described on the basis of gender affiliation. A questionnaire with associated letters to the editor has been sent to three groups of teachers at primary and secondary schools in a mid-sized swedish municipality.
The letters all have the same content, but the people in them are either described as women, men or only with gender-neutral nouns and pronouns. The respondents were then given the opportunity to evaluate and assess the characteristics and actions of the people described in the letters. The results show that women are considered to be more caring, in the same situations where men are considered responsible. It also shows that it is more unclear how the respondents expect a person who is not described based on gender to act in certain situations. It is also possible to see that women and men make fairly similar assessments, although there are deviations. In summary, the result can be said to indicate that the use of gender-neutral pronouns and nouns to some extent diminish readers' pre-conceived opinions about the person being described.
Keywords: pronouns, language and gender, survey
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 1
1.1. Syfte och frågeställningar ... 3
2 Tidigare forskning... 4
3 Metod och urval ... 7
3.1 Enkät som metod ... 7
3.1.1 Forskningsetiska överväganden ... 7
3.2 Enkätens utformning ... 8
3.3.2 Problem med utformningen ... 10
3.3 Urval ... 12
3.4 Bortfall ... 13
4 Resultat ... 14
4.1 Respondenterna i siffror ... 14
4.2 Hur kvinnorna bedömdes ... 15
4.2.1 Hur kvinnorna bedömdes av olika respondenter ... 16
4.3 Hur männen bedömdes ... 17
4.3.1 Hur männen bedömdes av olika respondenter ... 17
4.4 Hur pendlarna bedömdes ... 17
4.4.1 Hur pendlarna bedömdes av olika respondenter ... 18
4.5 Jämförelser, skillnader och likheter ... 18
4.6 Öppna frågor ... 21
5 Diskussion ... 24
5.1 Hur värderas en persons egenskaper beroende på personens könstillhörighet? ... 24
5.2 Hur värderas en persons handlingar beroende på personens könstillhörighet? ... 25
5.3 Skiljer sig uppfattningarna åt beroende på läsarens könstillhörighet och i så fall på vilka sätt? ... 26
5.4 Sammanfattande diskussion ... 26
5.5 Vidare forskning ... 28
6 Referenser ... 30
7 Bilagor ... 32
7.1 De tre olika insändartexterna ... 32
7.2 Enkäterna ... 33
7.3 Mejlet som skickades ut ... 36
1
1 Inledning
Att ha ett enda språk är att ha många miljoner möjligheter, sade en klok person någon gång.
Språk spelar roll. Ord spelar roll. Vilka ord vi väljer, vilka vi väljer bort, hur vi väljer och varför.
I det här arbetet har jag sökt efter mönster hos yrkesverksamma lärare. En grupp jag valde att undersöka för att jag själv snart tillhör den. Oavsett hur ansträngande läraryrket är, oavsett hur många som flyr eller rusar in i väggen med huvudet först, oavsett hur mycket mer som läggs på lärarens bord att hantera, så måste en lärare alltid orka vara objektiv, saklig, rättssäker och självsäker.
Det här är såklart en omöjlighet. Eftersom lärare – precis som eleverna – är mänskliga är de också felande. Men det åligger alla som har yrken där de utövar makt över andra människor att reflektera och rannsaka. Att arbeta med, och vara medveten om, sina fördomar är en förutsättning för att kunna vara en bra lärare. Därför vänder jag mig till lärare och ber dem värdera och bedöma en persons handlingar. Vad de inte vet är att de bara bedömer en text och att två andra grupper bedömer två andra texter. I jämförelsen av svaren letar jag efter mönster.
Jag vill veta om det är så att män och kvinnor döms annorlunda och jag vill veta om personer som inte beskrivs utifrån sin könstillhörighet kommer värderas på annat sätt än män och kvinnor.
För snart tio år sedan gjorde SVT:s Lilla Aktuellt (2011) en undersökning bland elever i låg- och mellanstadiet. Det visade sig att en tredjedel av de elever som undersöktes ansåg att lärare behandlade elever olika beroende på om de var flickor eller pojkar. I undersökningen deltog över 2 600 elever. Ungefär lika stor del av flickorna som pojkarna ansåg att eleverna behandlades olika utifrån kön.
IFAU (Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering) har flera undersökningar på området bakom sig. Och även om den som gjordes 2010 (Diskrimineras pojkar i skolan?) sade att pojkar inte diskriminerades i betygsättningen, som påstods i en av deras tidigare rapporter (Comparing teachers assessments and national test results), kvarstår en skillnad i betygsättningen mellan pojkar och flickor. Det lämnas flera förslag till vad det här kan bero på, ett av förslagen är att flickorna är bättre på att bygga relationer – i det här fallet till lärare.
2 I en numera klassisk undersökning, Två roller söker sina egenskaper: En pilotstudie, lät Jan Einarsson (1979) 37 lärarstudenter bedöma en persons kompetens utifrån en kort text. En grupp respondenter fick läsa en text som refererade till en chef med kvinnligt kodat namn och den andra gruppen fick läsa en text som refererade till en chef med manligt kodat namn. Det visade sig att personen med manligt kodat namn i högre grad bedömdes som kompetent och trovärdig, jämfört med personen med kvinnligt kodat namn. Detta trots att texten de alla läste var identisk, det enda som skiljde var en enda bokstav, en vokal. Ingvar eller Ingvor.
Daniel Wojahn (2011) lät, i De personliga pronomenens makt: En studie av hur pronomen styr våra föreställningar om personer, en grupp morgonresenärer konceptualisera utifrån en text där pronomen antingen var ”hon/han”, ”han/hon” eller ”hen”. Det visar sig att mottagaren av en text ofta föreställer sig en person med det pronomenet som står först, och i mycket mindre utsträckning det som följer. Står det ”han/hon” föreställer sig de flesta en mansperson. Sedan byggs resten av konceptualiseringen på den föreställningen. När pronomenet ”hen” används kunde mottagaren av texten i större utsträckning se både kvinnor och män och personer vars kön inte var specificerade, eller som på olika sätt överskred den binära könsnormen (den binära könsnormen utgår från två kön: män och kvinnor).
Språk spelar roll. Det spelar roll för hur vi ser på människor, hur vi föreställer dem, hur vi värderar dem och hur vi ser på deras handlingar. Det visar den forskning som tagits upp ovan.
Den här undersökningen vill ta vid där de andra slutar och genom att kombinera dessa. Genom att undersöka hur lärare bedömer människors handlingar, och om bedömningarna skiljer sig åt beroende på om personen beskrivs utifrån sin könstillhörighet (kvinnan, hon; mannen, han) eller om den detaljen helt utelämnas (pendlaren, hen). Det är premissen för den här undersökningen.
Något som åter bör understrykas är att även om just den här undersökningen riktar sig till lärare är den relevant för alla i yrken som innefattar kontakt med människor, allra särskilt där det finns någon form av myndighetsutövande i arbetsbeskrivningen.
3
1.1. Syfte och frågeställningar
Syftet med undersökningen är att undersöka hur personers handlingar och egenskaper bedöms i text, alltså om en individs agerande och karaktär döms olika beroende på om det är en kvinna, man eller om könstillhörigheten är okänd.
Frågeställningar undersökningen söker att besvara är
- Hur bedöms en persons egenskaper beroende på personens könstillhörighet?
- Hur värderas en persons handlingar beroende på personens könstillhörighet?
- Skiljer sig uppfattningarna åt beroende på läsarens könstillhörighet och i så fall på vilka sätt?
4
2 Tidigare forskning
Det saknas inte forskning på hur skrivet material bedöms olika beroende på om avsändaren är man eller kvinna, eller i texter där män eller kvinnor uttalar sig i egenskap av sakkunnig.
Männen ges högre kompetens och trovärdighet än kvinnor. Kvinnor beskrivs i mjukare ordalag och ges traditionellt kvinnliga egenskaper i högre grad. Det visar sig i Einarssons studie som kort nämndes i inledningen och nedan presenteras mer grundligt.
Jan Einarsson lät i Två roller söker sina egenskaper: En pilotstudie (1979) 37 lärarstudenter läsa en text där antingen Ingvar eller Ingvor Lind uttalade sig om lärarutbildningen i egenskap av chefer på lärarhögskolan och sedan besvara frågor om hur de uppfattade de här personerna.
De som läst texten där Ingvar var chef bedömde honom som mer kompetent än de som läste texten där chefen hette Ingvor. De bedömde dock Ingvor som mer mänsklig än Ingvar.
Einarsson säger själv att han inspirerades av resultatet från en undersökning som genomfördes sex år tidigare i USA, av Gerald R. Miller och Michael MacReynolds. Deras undersökning Male chauvinism and source competence: A research note (1973), riktade sig till studenter som skulle bedöma kompetensen hos kommunikatörer. Beroende på kön växlade man i uppfattning om deras kompetens. Det visade sig också att kvinnor i högre grad värderade mannens kompetens högre än kvinnans. Andra, mer nutida, studier visar bland annat att män ofta bedöms klokare när de talar än kvinnor, samtidigt som kvinnor ges andra mjukare egenskaper.
Eva Sundgren (2006) undersökte just detta när hon lät två grupper läsa transkriberade samtal med en fritidspedagog och en journalist. Olika grupper fick dock reda på olika kön på de som samtalade och det visade sig att den manliga fritidspedagogen gavs egenskaper som bildad, intelligent, logisk och trygg, medan den kvinnliga (som alltså var samma person) bedömdes mer engagerad, mjuk och pålitlig. I det andra fallet, med journalisten, dömdes den kvinnliga hårdare utifrån sitt språk, medan den manliga fick kommentarer om att han var varierande i sitt språk. Där den kvinnliga journalisten kallades ointelligent på grund av hur hon pratade kallades i stället den manliga för intelligent.
Daniel Wojahn (2011) har undersökt hur människors konceptualiseringar av karaktärer ändras beroende på hur man använder personliga pronomen i text. Bland annat ser människor oftast ser en mansperson framför sig om man i text använder sig av han, han eller hon och han/hon.
5 Om det i stället formuleras hon/han är det en något större del som framför sig ser en kvinnlig person. Inga av dessa alternativ ger en stor utdelning på personer som kan vara både män eller kvinnor, och i stort sett inget på någon person utanför de binära könen. Om i stället hen användes som pronomen i en text förändrades det hela. Bland annat var det väldigt få som såg en mansperson framför sig, en större andel såg en kvinna, men många fler såg också en person som kunde vara antingen man eller kvinna eller en transperson. Wojahns undersökning lyfter vikten av ett inkluderande språk i text, om målet är att komma bort från mannen som norm.
Resultatet visar också att människors konceptualisering börjar med kön och fortsätter sedan, en mansperson ses ofta som äldre och med ett specifikt yrke, medan en kvinnoperson ses som yngre och många gånger exempelvis student eller något annat ospecifikt.
Wojahn (2015) har även studerat hur språkförändringar gällande just kön och könstillhörighet har påverkat och förändrat både språknormer och språkforskning. Där konstateras bland annat att den forskning som bedrivits gällande språkliga förändringar i området kön, genus och feminism till största del utgått från de statliga språkreformer som gjorts. Wojahn benämner två huvudstrategier gällande att försöka minska språklig könsdiskriminering och utjämna språkliga hierarkier: könsspecificeringsstrategin och könsneutraliseringsstrategin. Den förstnämnda går i korthet ut på att män och kvinnor specifikt ska lyftas fram i språket i de kontexter där män och kvinnor avhandlas. När det handlar om substantiv ska de kvinnligt kodade alternativen ökas och i pronomensammanhang ökar användningen av både manligt och kvinnligt pronomen. Den sistnämnda strategin går i liknande korthet ut på att kvinnliga och manliga attribut ska minskas och att i stället könsneutrala begrepp och pronomen ökas. Oftast sker detta genom att kvinnliga suffix minskas (lärare i stället för lärare och lärarinna). Det är det sistnämnda alternativet som mest syns i svensk språkdiskussion.
Karin Milles (2013) skriver i En öppning i en sluten ordklass? Den nya användningen av pronomenet hen att användningen av det könsneutrala pronomenet ökat i, framför allt, tidningstexter och publicerade kandidatuppsatser. Det här är relevant ur synpunkten att de respondenter som fått läsa och besvara den könsneutralt formulerade insändaren och enkäten – förhoppningsvis – inte ska behöva stanna upp i sin läsning och fundera på varför den är formulerad som den är, eller vad hen betyder. Allra särskilt som ovanstående studier i skrivande stund är sju år gamla. De gjordes innan hen infördes som pronomen i Svenska akademiens ordlista, vilket skedde 2015. Efter införandet har användandet ökat mångfalt i svenska medier.
6 Enligt en undersökning av SVT (2017) användes pronomenet mer än 27 000 gånger i nyhetstexter under 2016. Det bör alltså kunna konstateras att hen som pronomen är, om än inte använt eller omtyckt av alla, välbekant för de allra flesta.
Framför allt Wojahns studier och Sundgrens tillvägagångssätt har varit stöd och inspiration i förarbetet till den här undersökningen. Daniel Wojahns (2011) resultat i De personliga pronomenens makt visar på att pronomenanvändning i skriven text dels spelar stor roll för de bilder man målar upp av personen i fråga, men också hur stor ryggsäck med egenskaper, karaktärsdrag etcetera som följer med den personen. I den här studien är det intressant att se om det här mönstret följer hur respondenterna värderar personerna i insändarna. Eva Sundgrens (2006) tillvägagångssätt i Stereotypa uppfattningar om kvinnor och män? Ingvar och Ingvor Lind i ny tappning har i stort sett formats om för att passa in i den här undersökningen.
Sundgrens resultat visar på att män oftast bedöms utifrån traditionellt manliga egenskaper, att de tänker, och kvinnor utifrån traditionellt kvinnliga egenskaper, att de känner. Detta framgår också i Jan Einarssons (1979) Två roller söker sina egenskaper: En pilotstudie. De traditionellt kvinnliga egenskaper som lyfts fram är exempelvis omtänksam och känslosam och de traditionellt manliga egenskaperna som nämns är logisk och självsäker. Det här är ord som tagits fasta på i utformningen av enkäten. Det utvecklas ytterligare under 3.2 Enkätens utformning.
Frågan undersökningen vill besvara är om tre respondentgrupper gör olika bedömningar i ett etiskt dilemma beroende på om den inblandade är man, kvinna eller när könstillhörigheten är okänd. En sådan bedömning kan i så fall mycket väl vila på ovanstående generaliseringar, om tryggheten och stabiliteten hos män, och det mjukare och pålitligare hos kvinnor. Och skulle i så fall bedömningarna i det fallet där personen inte har tilldelats något bestämt kön vara de som är närmast någon slags sanning?
7
3 Metod och urval
För att få svar på forskningsfrågorna används en kvantitativ forskningsmetod, i form av en enkätundersökning. Enkätundersökningen har distribuerats via mejl till anställda lärare vid grund- och gymnasieskolor i en medelstor svensk kommun. Sammanlagt skickades 270 enkäter ut till varje grupp respondenter, alltså totalt 810 enkäter. Målet var att minst 50 respondenter per grupp skulle svara på enkäten.
3.1 Enkät som metod
En enkätundersökning är en kvantitativ forskningsmetod som syftar till att undersöka mönster i större mängder information. För just den här undersökningen har metoden flera fördelar, jämfört med exempelvis intervjuer eller experiment. En tydlig fördel är att det med hjälp av enkäter går att samla in större mängder information, en annan är att intervjuareffekten uteblir.
Intervjuareffekten avser den eventuella påverkan en person (intervjuare) kan ha på den som svarar på frågorna (Bryman, 2011, s 287f).
I den här undersökningen ska respondenterna reagera så ärligt som möjligt på tre olika texter, hade en intervjuare suttit med och ställt dessa frågor hade följdfrågor antagligen ställts och det hade blivit svårt, om inte omöjligt, för en intervjuare att besvara dessa utan att leda respondenterna i någon riktning. Det finns också undersökningar som visar att personer tenderar att vara mer ärliga i anonyma enkäter än i intervjuer (Bryman, 2011, s 287).
Förutom ovanstående finns också både tids- och resursaspekter att ta hänsyn till. Då detta är en studentuppsats finns inte möjlighet att organisera större antal intervjuer, inte heller att sammanställa dessa och informationen som de skulle ge. Sammantaget blir en enkätundersökning det bästa valet för det här arbetet.
3.1.1 Forskningsetiska överväganden
Varje gång information samlas in om individer bör största möjliga hänsyn tas avseende deltagarnas integritet. Enligt Dataförordningen (General Data Protection Regulation, GDPR) finns flera riktlinjer att följa vid undersökningar och Karlstads universitet har sammanställt ett antal punkter som måste beaktas vid en insamling av personuppgifter. Som personuppgifter räknas sådana uppgifter som enskilt eller tillsammans med andra uppgifter kan identifiera en
8 fysisk person. Hit hör exempelvis namn, adress och personnummer (Karlstads universitet, 2019). Bland annat måste alla insamlade uppgifter vara väl motiverade i studiens syfte. Den här undersökningen är helt anonym, vilket informerades om i mejlet som skickades ut till alla potentiella respondenter (se bilagor). Genom en inställning i enkätformuläret omöjliggjordes kopplingar mellan enskilda enkätsvar och mejladresser. I enkäten fick respondenterna fylla i kön, valfritt, och åldersspann. Därmed uppfyller undersökningen de krav som ställs på forskningsetiskt ansvar.
3.2 Enkätens utformning
De tre respondentgrupperna har fått läsa en kort text, utformad som en insändare, och sedan besvara ett antal frågor om texten. De olika grupperna får läsa samma text förutom att huvudkaraktären antingen är kvinna, man eller okönad. För att kort exemplifiera skillnaderna mellan insändarna redogörs här för de första raderna insändarna med formuleringsskillnaderna markerade (insändarna finns i helhet som bilagor):
”I morse när jag satt på bussen på väg till jobbet såg jag följande händelse utspela sig.
En kvinna/man/morgonpendlare klev på och satte sig bredvid en annan person på ett säte.
Personen bredvid var tydligt påverkad av alkohol/droger och såg ut att vara ganska illa däran. Kvinnan/Mannen/Den nypåstigna pendlaren upptäckte inte det förrän hon/han/hen redan satt sig ner…”
Sammanfattat handlar insändaren om en person som lämnar en annan person som bedöms vara i behov av hjälp. En annan resenär går sedan fram för att hjälpa till. I insändaren där det är en kvinna som lämnar den utsatta personen är det en man som sedan kliver fram, i insändaren där det är en man som lämnar är det i stället en kvinna som kliver fram. I den könsneutralt formulerade insändaren finns inga beskrivningar av kön för någon av de inblandade. Personen som bedöms vara i nöd beskrivs aldrig utifrån kön, för att försöka undvika för tydliga ställningstaganden av respondenterna (exempelvis att det är mer begripligt att en kvinna lämnar en man på sätet, på grund av en eventuell hotsituation).
Frågorna de sedan får besvara handlar om de olika personernas agerande i texten och hur läsaren bedömer personernas handlande och egenskaper. Bland annat får respondenterna bedöma personerna såsom mänskliga, nonchalanta, logiska, känslosamma etcetera. Alternativen för de
9 här värderingarna har inspirerats av de resultat som Jan Einarsson (1979) och Eva Sundgren (2006) nått i sina undersökningar. I enkäten blandas traditionellt kvinnliga och manliga egenskaper, för att utröna om respondenterna väljer inriktning utifrån den beskrivna personens könstillhörighet. Enkäten består mestadels av stängda frågor, som beskrivs ovan, och frågor där respondenten får göra en värdering utifrån en skala. Värderingsskalorna går ut på att undersöka huruvida respondenterna får olika uppfattning om insändarpersonernas agerande utifrån deras könstillhörighet. Bland annat får respondenterna värdera huruvida agerandet varit förväntat eller förvånande. Där finns också ett antal öppna frågor, dels frågor där respondenten kan motivera eller utveckla svaren på de stängda frågorna, och avslutningsvis frågor där respondenten får lämna tankar och funderingar kring de olika personerna i insändaren.
Texten i insändaren är baserad på verkliga händelser, men har inte införts i någon tidning och är alltså inget autentiskt exempel. Den är framarbetad i enlighet med syftet att undersöka om läsarens attityd förändras utifrån insändarpersonernas könstillhörighet.
Eftersom det är just attityder som undersöks, och eftersom enkäten skickats ut till tre olika respondentgrupper, har det inte riktigt gått att vara öppen med undersökningens syfte till respondenterna. Bryman (2011, s. 90) menar att ett tydligt formulerat syfte är en väg att minska bortfallet i enkätundersökningar, vilket tas upp i kommande avsnitt. Här har det inte gått att vara helt tydlig med syftet. Därför har respondenterna enbart fått information om att det är en språkattitydsundersökning inom ramen för svenska språket på lärarprogrammet. Det här arbetssättet rimmar väl med det som Lagerholm (2010, s. 42) tar upp som matched guise-teknik.
I Lagerholms exempel handlar det om respondenter som får lyssna på olika inspelningar och sedan svara på samma frågor för att mäta deras attityder till språket. I det här fallet görs ett liknande försök, men i text i stället för tal. Precis som Lagerholm preciserar är det viktigt att källmaterialet är så lika varandra som möjligt, i det här fallet de tre olika insändarna.
Det har dock inte gått att vara så lika som egentligen är önskvärt i formuleringen av insändarna.
De två som handlar om antingen kvinnor eller män har exakt samma upplägg, där har enbart hon bytts ut mot han. Men i fallet med insändaren där ingen ska kännetecknas av sin könstillhörighet ställs begreppet hen inför en utmaning, nämligen att det blir svårt att skilja personerna åt. Eftersom det är väsentligt att det är tydligt vem i insändaren som gör vad har de personliga pronomenen i vissa fall fått bytas ut mot substantiv som ”pendlaren” eller
10
”personen”. Målet har fortfarande varit att texterna ska vara så lika varandra som möjligt.
Frågorna som respondenterna fått besvara har varit identiska, förutom att också här har hon bytts ut mot han, och i vissa fall könsneutrala substantiv.
I enkäten får också respondenterna svara på ett antal frågor om sig själva. De ombeds berätta om ålder, yrke och kön. Det är i linje med undersökningens syfte att undersöka om det kan finnas mönster i svaren som skiljer sig åt beroende på kön. Det är också i linje med undersökningen som sådan att respondenterna inte tvingas välja mellan man och kvinna, här har också alternativen ”annat” och ”vill ej svara” lagts till.
I arbetet med utformningen av enkäten skickades den ut till ett 30-tal respondenter i en mindre pilotstudie. Texten som skickades med var den där inga personer beskrevs utifrån sin könstillhörighet. Detta eftersom den texten torde vara mest komplicerad att läsa och förstå, då könsbundna pronomen är ett av de vanligaste sätten personer identifieras med. Några respondenter påpekade att ett svarsalternativ var svårt att förstå och kunde värderas väldigt olika beroende på tolkning, samt någon formulering i insändaren som de hakade upp sig på.
Dessa detaljer ändrades sedan innan enkäten skickades ut till urvalsgrupperna. Genom att göra en pilotstudie kan sådana oklarheter uppmärksammas och åtgärdas innan skarpt läge. Enligt Bryman (2011, s. 332) är det klokt att i pilotstudien välja sådana respondenter som inte riskerar att ingå i den färdigställda undersökningen, men som ändå på något sätt är jämförbar. Den här pilotstudien skickades ut till vuxna personer som är medlemmar i en stängd grupp på Facebook som riktar sig till personer som har akademisk examen eller är under akademisk utbildning.
3.3.2 Problem med utformningen
I avsnittet ovan tas ett par problem med själva insändartexten upp, här kommer fokuset i stället ligga på utformningen av enkätfrågorna.
Alla enkäter dras med problem i sina utformningar. Är en stor del av frågorna stängda kan man samla in och sammanställa stora mängder statistik, men den kan vara svår att analysera. Är en stor del av frågorna öppna kan det göra sammanställningen mycket komplicerad (Bryman, 2011, s288-289). Om det är en stor del av frågorna som inte besvaras av alla kan sammanställningen bli skev. Det här är faktorer som måste tas med i beräkningen vid utformandet och insamlandet av enkäten.
11 Grunden i enkäten som denna undersökning bygger på är så kallat stängda frågor, men där svarsalternativen delvis kunnat anpassas. Bland annat har det funnits skalor där respondenterna fått kryssa i ett värde som de känner passar bäst. Det har dessutom funnits möjlighet att kryssa i fler svar än ett, på en fråga. På flera platser i enkäten har respondenterna fått möjlighet att kommentera eller utveckla sina svar och tankar om insändartextens personer. Här ryms alltså flera problem.
Dels finns det svårigheter i att sammanställa svaren på de öppna frågorna. Alla respondenter har inte besvarat dem och de som har besvarat dem har gjort det i mycket olika utsträckning, där en del har utvecklat sina tankar och en del kort och gott nöjt sig med att skriva ”nej”. Det här gör att det kan bli svårt att hitta mönster som är värda att ta upp ur ett vetenskapligt perspektiv. Vissa enskilda svar kan vara intressanta ur forskningssynpunkt, men kan ändå vara irrelevanta för en kvantitativ undersökning. Frågan är om de ska hanteras som en del av undersökningen, om det är möjligt att sammanställa dessa på ett opartiskt sätt som ej färgats av fördomar eller personliga åsikter.
Ett annat problem är frågorna där respondenterna får värdera på en skala. Valet att ta 1-10 på värderingsskalan var för att det inte skulle finnas något klart mellanting, en icke-värdering, som skulle ha funnits i värdet 3 om skalan var 1-5. På skalan 1-10 finns inget mittenvärde. Dock kan det urskiljas att värdet 5 använts på ett sådant sätt av många som svarat. Genom att se att en stor del svarat just 5 på flera frågor i rad, och att det är samma antal respondenter som gör det valet, kan det tänkas att de här respondenterna egentligen uttrycker en ”vet inte”- eller ”antingen eller”-åsikt.
Ytterligare ett problem som bör diskuteras är att det enbart är i den könsneutralt skrivna insändaren som inget kön ställs emot ett annat. Det här kan eventuellt påverka respondenterna i deras värderingar. I den insändaren där en man lämnar den till synes behövande personen och en kvinna sedan kliver fram kanske man dömer mannen hårdare. På samma sätt om kvinnan kanske döms hårdare när det är hon som lämnar personen i behov av hjälp. För att undersöka detta skulle långt fler insändare behöva skickas ut och enkäter besvaras och sammanställas. Det fanns inte tid till det i det här arbetet. Det skulle också vara intressant att se om resultaten skulle se olika ut om personen som var i behov av hjälp hade beskrivits utifrån kön. Det här är problem som uppmärksammats av en del respondenter. En av respondenterna till enkäten där
12 insändarens huvudperson var en man reagerade på att just missbrukaren i insändaren inte beskrevs utifrån kön, medan de andra gjorde det. Eventuellt kan det ha påverkat respondenten i hur den svarade på frågorna. Respondenten ifrågasatte också om personerna i insändaren hade reagerat olika beroende på om missbrukaren varit en kvinna eller en man. En annan respondent som besvarade samma enkät ifrågasatte den stereotypa bilden som framställdes av män och kvinnor. Även här kan det diskuteras huruvida respondenten därför färgats i sina svar. Å andra sidan är det relevanta synpunkter och kanske hade dessa kunnat kringgås med exempeltexter där kön inte ställdes emot varandra.
3.3 Urval
Respondenterna har slumpvis valts ut ur en lista med anställda i en medelstor svensk kommuns grund- och gymnasieskolor. Grupperna som valts ut består av anställda lärare. Eftersom den totala gruppen anställda lärare inom kommunen är större än 810 (omkring tusen anställda som lärare i grund- och gymnasieskolans allmänna ämnen, sedan tillkommer kulturskolan, särskolan, lärare på fritidshem etcetera) har listorna randomiserats och sedan minskats. Ett namn har aktivt plockats bort eftersom det funnits en risk att den personen hört talas om undersökningen i förväg. På grund av randomiseringen har ingen annan aktiv urvalsprocess gjorts, exempelvis efter ålder eller kön.
Valet att undersöka just lärare är inte självklart. Det här är en attitydundersökning som skulle kunna göras på i stort sett vilken grupp av människor som helst. Eftersom det inte finns möjlighet under en C-uppsats att göra ett välarbetat och korrekt sannolikhetsurval behöver dock en urskiljning göras. Därför riktades undersökningen mot lärare, anställda vid en kommun. De bemöter och bedömer elever i hundratal året om och är därför en relevant yrkesgrupp att fokusera på.
Urvalet som gjorts är ett så kallat bekvämlighetsurval. Ett problem med bekvämlighetsurval är att det inte finns någon möjlighet att generalisera resultaten på en större och bredare population.
Undersökningen visar enbart attityder hos de lärare i den aktuella kommunen som valde att besvara enkäten, den säger ingenting om hur befolkningen i stort skulle bedöma händelsen på bussen. Resultatet kan dock användas som grund för fortsatt forskning, antingen på andra
13 avgränsade grupper för jämförelse, eller med hjälp av ett sannolikhetsurval för att se hur populationen i stort ser på samma händelser.
3.4 Bortfall
Av de, totalt 810, enkäter som skickades ut (270 i varje grupp) besvarades 171 stycken (59 av de könsneutrala enkäterna, 56 av de med en man som huvudperson och 56 av de med en kvinna som huvudperson). Av de 171 respondenter som svarat har totalt nio plockats bort eftersom de inte hörde till den grupp som skulle undersökas.
Ett stort bortfall måste inte vara negativt för resultatets relevans. Oftast är det sämre med bortfall i de undersökningar där man har ett urval av slumpvist utvalda respondenter. I den här undersökningen riktas enkäterna enbart till anställda lärare inom grundskola och gymnasium.
Det betyder att även om bortfallet vore stort är det fortfarande de som avsetts undersökas som besvarat enkäterna (Bryman, 2011, s. 291).
I stort sett alla enkätundersökningar har problem med bortfall. Allra särskilt när det handlar om enkäter som distribueras via mejl eller internet. Bryman (2011, s. 290f) rekommenderar vissa åtgärder för att minska bortfallet. En av dessa åtgärder har på grund av undersökningens karaktär kunnat genomföras, nämligen att skicka med ett följebrev där syftet med undersökningen tydligt förklaras. Eftersom syftet med den här undersökningen är att söka och eventuellt upptäcka skillnader i hur läsare bedömer handlingar beroende av vem som utför dem kan det inte förklaras tydligt eftersom det riskerar att färga respondenterna inför ifyllandet av enkäten. Det här har tagits upp närmre under avsnittet om enkätens utformning.
Fler råd för att minska bortfallet är bland annat, enligt Lagerholm (2010, s. 39), att inleda med enkla frågor och avsluta med mer komplexa frågor. I enkäterna i den här undersökningen har respondenterna inledningsvis fått besvara frågor om kön, ålder och yrke. Sedan följer flervals- och värderingsfrågor om de olika insändarpersonernas handlande. Avslutningsvis finns möjlighet att ge sin syn på personerna i insändaren i ett par öppna frågor. Målet med upplägget har varit att läsaren ska öka sitt engagemang i personernas handlande under tiden som hen besvarar frågorna för att sedan, i slutet, kanske redan ha skapat sig en bild av dem, så kallad konceptualisering. Med hänsyn till bortfallet har enkäten inte alltför många frågor, dessa har
14 också skickats ut till en pilotgrupp som fått ge synpunkter och en del korrigeringar har gjorts i enlighet med dessa synpunkter.
En del av de som enkäten skickats ut till har varit föräldra- eller tjänstlediga och har därför inte har kunnat besvara enkäten. Dessutom måste det tas med i beräkningen att enkäten sändes ut i slutet av en hösttermin när många lärare har stor arbetsmängd med examinationer och betygsättning.
4 Resultat
I följande avsnitt kommer resultaten av enkäterna att redovisas. Det första avsnittet delas in efter hur kvinnorna, männen och pendlarna i insändarna bedömdes av respondenterna i de stängda frågorna och svaren bryts sedan ner i respondentgrupper för att se om skillnader finns i det insamlade materialet. Under varje resultat av de stängda frågorna redovisas för antal respondenter, samt uppdelning efter kön i procent. Det sista avsnittet behandlar respondenternas kommentarer om resenärerna i de avslutande öppna frågorna på varje enkät.
4.1 Respondenterna i siffror
Enligt Skolverkets statistik från 2018 finns inom den kommunala grundskolan i den aktuella kommunen drygt 650 heltidsanställda lärare, varav lite drygt 78 procent är kvinnor och drygt 21 procent män. Inom gymnasieskolan i den aktuella kommunen är motsvarande siffror knappt 300 heltidsanställda lärare, varav drygt hälften är kvinnor. Här är det nödvändigt att påpeka att Skolverkets statistik rör heltidstjänster och att enkäten inte har gjort någon sådan urskiljning, det betyder att urvalsgruppen för enkäten är större än vad som uppges här. Totalt har urvalet gjorts bland cirka 1 300 anställda.
Enkäten där en kvinna lämnade den utsatta personen och en man hjälpte till besvarades av 56 respondenter, av dem har 42 svarat att de är kvinnor (75 procent) och 14 stycken har svarat att de är män (25 procent). Ingen av respondenterna har svarat ”annat” eller ”vill ej uppge” på frågan om kön.
Enkäten där en man lämnade den utsatta personen och en kvinna hjälpte till besvarades av 56 respondenter. Enkäten där en man lämnade den utsatta personen och en kvinna hjälpte till
15 besvarades initialt av 65 personer. Vid genomgång uppdagades att nio av dessa var gymnasieelever som inte hörde till urvalsgruppen. Efter att gymnasieeleverna räknades bort minskade antalet respondenter till 56 lärare. Av dem har 31 svarat att de är kvinnor (55,36 procent) och 25 stycken svarat att de är män (44,64 procent). Ingen har svarat ”annat” eller ”vill ej uppge”.
Den könsneutralt formulerade enkäten besvarades av 59 respondenter, av dem har 31 (67,2 procent) svarat att de är kvinnor och 19 (32,2 procent) stycken har svarat att de är män. Två respondenter har inte velat uppge kön och en respondent har svarat ”annat”.
4.2 Hur kvinnorna bedömdes
I två av insändarna fanns två olika kvinnliga resenärer beskrivna. I den ena var kvinnan resenären som reste sig och lämnade personen som tycktes vara i behov av hjälp, och i den andra var kvinnan den resenären som gick fram för att hjälpa personen.
Tabell 1: Hur respondenterna bedömde personen som bytte plats.
Det mest valda omdömet för respektive person är markerat.
KVINNA MAN PENDLARE
MÄNSKLIG 62,5 43,5 42,4
NONCHALANT 44,6 58,1 57,6
OROLIG 42,9 38,7 50,8
LOGISK 5,4 6,5 5,1
RISKTAGANDE 3,6 6,5 5,1
ANSVARSTAGANDE 1,8 0 1,7
OMTÄNKSAM 1,8 3,2 1,7
KÄNSLOSAM 1,8 3,2 3,4
SMART 0 0 0
OMHÄNDERTAGANDE 0 0 0
Som ses i tabell 1 ovan bedöms kvinnan som bytte plats av respondenterna i första hand som mänsklig (62,5 procent), i andra hand nonchalant (44,6 procent) och i tredje hand orolig (42,9 procent).
16 Tabell 2: Hur respondenterna bedömde den personen som hjälper till.
Det mest valda omdömet för respektive person är markerat.
KVINNA MAN PENDLARE
OMTÄNKSAM 86,2 71,4 72,9
OMHÄNDERTAGANDE 72,3 71,4 72,9
MÄNSKLIG 69,2 71,4 61
ANSVARSTAGANDE 64,6 80,4 67,8
RISKTAGANDE 33,8 37,5 22
KÄNSLOSAM 21,5 14,3 8,5
OROLIG 21,5 30,4 27,1
LOGISK 10,8 12,5 13,6
SMART 3,1 1,8 5,1
NONCHALANT 0 0 0
Kvinnan som hjälpte till, som ses i tabell 2 ovan, bedöms av respondenterna som i första hand omtänksam (86,2 procent), följt av omhändertagande (72,3 procent) och mänsklig (69,2 procent).
4.2.1 Hur kvinnorna bedömdes av olika respondenter
Både kvinnan som bytte plats och kvinnan som hjälpte till bedömdes liknande av kvinnliga och manliga respondenter. I diagrammet nedan, diagram 3, visas hur respondenterna bedömde de nypåstigna resenärerna när de delas upp i grupper om kvinnor och män. Kvinnan som bytte plats ansågs i första hand vara mänsklig av båda respondentgrupperna, dock med en tungvikt hos de manliga (71,34 procent, jämfört med 57,14 procent av de kvinnliga). De kvinnliga respondenterna bedömde också kvinnan som nonchalant i högre grad än de manliga (50 procent, jämfört med 28,57 procent hos männen). Något större andel män bedömer kvinnan som bytte plats som orolig, jämfört med kvinnorna.
Tabell 3: Hur resenärerna som byter plats bedöms av respondenter uppdelade efter kön.
KVINNOR BEDÖMER MÄN BEDÖMER
KVINNA MAN PENDLARE KVINNA MAN PENDLARE
MÄNSKLIG 57,14 45,16 45,95 71,34 34,62 31,58
NONCHALANT 50 64,52 59,46 28,57 34,62 52,63
OROLIG 40,48 19,35 56,76 50 48 42,11
17 I diagrammet nedan, diagram 4, visas hur manliga, respektive kvinnliga, respondenter bedömde de resenärer som går fram för att hjälpa till. Kvinnan som hjälpte till bedöms av båda grupperna som i första hand omtänksam (80,65 procent av kvinnorna och 88 procent av männen).
Tabell 4: Hur resenärerna som hjälper till bedöms av respondenter uppdelade efter kön.
KVINNOR BEDÖMER MÄN BEDÖMER
KVINNA MAN PENDLARE KVINNA MAN PENDLARE
OMHÄNDERTAGANDE 70,97 69,05 75,68 64 78,57 57,89
OMTÄNKSAM 80,65 50 70,27 88 64,9 78,95
ANSVARSTAGANDE 58,06 78,57 70,27 64 87,71 63,16
4.3 Hur männen bedömdes
I två av insändarna fanns två olika manliga resenärer beskrivna. I den ena var mannen resenären som reste sig och lämnade personen som tycktes vara i behov av hjälp, och i den andra var mannen den resenären som gick fram för att hjälpa personen. Mannen som bytte plats bedöms av respondenterna i första hand som nonchalant (58,1 procent), i andra hand mänsklig (43,5 procent) och i tredje hand orolig (38,7 procent). Mannen som hjälpte till bedöms i första hand vara ansvarstagande (80,4 procent), följt av omtänksam, omhändertagande och mänsklig (alla 71,4 procent).
4.3.1 Hur männen bedömdes av olika respondenter
I tabell 3 (se föregående sida) syns en tydlig skillnad när siffrorna bryts ner efter kön, nämligen att de kvinnliga respondenterna bedömer mannen som bytte plats som i första hand nonchalant (64,52 procent), medan männen som svarar i första hand bedömer honom som orolig (48 procent). Både män och kvinnor bedömer mannen som hjälpte till (tabell 4, ovan) som i första hand ansvarstagande (78,57 procent av kvinnorna och 87,71 procent av männen).
4.4 Hur pendlarna bedömdes
I en av insändarna fanns två olika pendlare beskrivna utan någon form av könsbestämmande pronomen eller substantiv. Den ena pendlaren var den som reste sig och lämnade personen som tycktes vara i behov av hjälp, och i den andra var pendlaren som gick fram för att hjälpa personen. I tabell 1 (s. 15) visas att pendlaren som bytte plats bedömdes av respondenterna i
18 första hand som nonchalant (57,6 procent), i andra hand som orolig (50,8 procent) och i tredje hand som mänsklig (42,4 procent). Pendlaren som hjälpte till (se tabell 2, s. 16) bedöms i första hand som omtänksam och omhändertagande (båda 72,9 procent), följt av ansvarstagande (67,8 procent). 61 procent av respondenterna bedömer Pendlaren som hjälpte till som mänsklig.
4.4.1 Hur pendlarna bedömdes av olika respondenter
Pendlaren som bytte plats bedöms av både kvinnor och män som i första hand nonchalant (se diagram 3, s. 16), med en viss överrepresentation hos de kvinnliga respondenterna (59,46 respektive 52,63 procent). Inte heller pendlaren som hjälpte till bedöms särskilt annorlunda när man bryter ner siffrorna (se diagram 4, s. 17). Störst andel av de kvinnliga respondenterna svarar att pendlaren som hjälpte till är omhändertagande (75,68 procent) och av de manliga respondenterna väljer de flesta omtänksam (78,95 procent).
4.5 Jämförelser, skillnader och likheter
Det går att konstatera att samma tre huvudegenskaper ges alla tre nypåstigna pendlare, oavsett om de beskrivs som man, kvinna eller pendlare: nonchalant, mänsklig och orolig. Det verkar som om de flesta respondenter förvisso tycker att beteendet att lämna en person som är i behov av hjälp är ett negativt laddat sådant, men att det ändå finns förklarande omständigheter och att det i många fall ses som mänskligt. Flera som kommenterar den här resenärens agerande i de olika insändarna lyfter just att det inte alltid är lätt att göra rätt och att man kan känna förståelse för att personen hellre lämnar en potentiellt otrygg situation. Respondenterna har större förståelse för att kvinnan som bytte plats reser sig upp och lämnar situationen (62,5 procent anser beteendet vara mänskligt) än mannen som gör detsamma (43,5 procent anser att det är mänskligt). Samma trend för mannen som bytte plats gäller för pendlaren som bytte plats (42,4 procent anser det vara mänskligt). Här kan det alltså pekas på att kvinnor i högre utsträckning får förståelse för att de lämnar en potentiellt svårhanterlig situation, i kommentarerna ges också flera synpunkter som antyder att personen på sätet kan reagera oväntat med tanke på att hen tycks påverkad av droger eller alkohol.
När respondenterna får bedöma huruvida de kan förstå den nypåstigne pendlarens handlande visar resultatet tydligt att kvinnan och mannen som bytte plats båda får förståelse för sitt handlande i större utsträckning än vad respondenterna anser det oförståeligt. I diagram 1 nedan
19 har värdena 1-4 (som får stå för olika grader av förståeligt) och 7-10 (vilka visar olika grader av oförståeligt) slagits samman. Mellanvärdena 5 och 6 har tagits bort, då de inte tar ställning lika tydligt eller inte alls. Då framkommer en skillnad i hur respondenterna bedömer de olika resenärernas handlande. Det visar sig att respondenterna inte är lika tydliga i värderandet av pendlaren som bytte plats, jämfört med värderandet av kvinnan och mannen.
Diagram 1: Hur respondenterna värderar resenären som byter plats agerande som förståeligt eller oförståeligt.
I de övriga värderingsomdömena märks inga större skillnader mellan de olika resenärerna som byter plats. Oavsett om det är en man, kvinna eller pendlare tycks de flesta överens om att beteendet är klandervärt, osäkert (dock bedöms mannens agerande som självsäkert i högre grad, samtidigt som kvinnan och pendlarens av fler bedöms som osäkert) och dessutom förväntat i ganska hög grad. Andelen som förväntar sig att personen ska byta plats är minst när det handlar om pendlaren, jämfört med mannen och kvinnan (se diagram 2).
50
55,3
40,7
17,3 17,9
27,2
0 10 20 30 40 50 60
MAN KVINNA PENDLARE
RESENÄREN SOM BYTER PLATS
FÖRSTÅELIGT OFÖRSTÅELIGT
20 Diagram 2: Hur respondenterna värderar resenären som byter plats
agerande som förväntat eller förvånande.
Ett liknande mönster kan ses i diagram 3 nedan, där respondenterna får svara på huruvida de förväntar sig beteendet från resenären som går fram för att hjälpa till.
Diagram 3: Hur respondenterna värderar handlandet av resenären som hjälper till som förväntat eller förvånande.
Skillnaderna mellan resenärerna i de andra värderingsfrågorna är små och följer samma mönster som de för personerna som bytte plats.
62,2 58,9
55,2
7,8 7,2 8,6
0 10 20 30 40 50 60 70
MAN KVINNA PENDLARE
RESENÄREN SOM BYTER PLATS
FÖRVÄNTAT FÖRVÅNANDE
12,5 12,8
20,4 51,7
46,1
40,7
0 10 20 30 40 50 60
MAN KVINNA PENDLARE
RESENÄREN SOM HJÄLPER TILL
FÖRVÄNTAT FÖRVÅNANDE
21
4.6 Öppna frågor
I slutet av enkäten har respondenterna getts möjlighet att kommentera de olika resenärerna ytterligare. På frågan ”Vad tänker du om den nypåstigna kvinnan” lämnas bland annat följande svar:
”Att hon var osäker på vad som borde göras, ville inte bli inblandad”
”Osäker när det gäller människor med problem”
”Osäker, kan ha varit med om otrevliga och svårhanterbara händelser tidigare i livet som handlat om missbruk. Vågar och vill inte tränga sig på eftersom hon inte vet hur det kommer att uppfattas eller tas emot.”
”Hon är mänsklig, vi kan inte begära att alla människor är hjälpsamma. Det kan finnas en historia bakom hennes handlande som gör att hon inte klarar att agera på annat sätt. Döm inte kvinnan... Det kan handla om tidigare sjukdomar, våld av missbrukare (föräldrar, man mm).”
Det finns också några kommentarer om att kvinnans handlande var klandervärt, men den absoluta majoriteten handlar om att kvinnan antagligen handlade av rädsla snarare än till exempel egoism. Mannen som bytte plats får också förståelse från flera respondenter, men där ryms fler negativa kommentarer helt utan förståelse, till skillnad från de som lämnas om kvinnan.
”omanligt, omoget beteende”
”Feg”
”Nonchalant och omedmänskligt och det blev tydligt då han bytte menande blickar med mannen”
”Oschysst att han inte hjälpte den påverkade, men det är inte alltid lätt att ta ansvar för sådana händelser.”
”Äldre, konservativ och fördömande”
”Jag tänker att han är egoistisk, oempatisk och tyvärr ganska normal.”
”Tyvärr inte ovanligt, men kallt och otrevligt.”
De flesta kommentarer om mannen som bytte plats, även de som visar förståelse för agerandet, är mer negativa mot handlandet än de som lämnats om kvinnan. Anledningarna till det kan eventuellt ses i svaren som ges om kvinnan och mannen som hjälpte till. Där visar det sig
22 nämligen att mannen bedöms i mycket högre grad som trygg, modig och ansvarstagande – och kvinnan får omdömen som omtänksam och medmänsklig. Här är ett axplock av kommentarerna som lämnas om mannen:
”Trygg i sig själv. Är nog van att möta utsatta människor och vågar tränga sig på. Har civilkurage som följer upp med ett samtal så personen har möjlighet att få hjälp.”
”Modig, ansvarstagande, så som vi alla borde agera.”
”modigt agerande och han visar på stort civilkurage”
”Ovanlig, men mycket ansvarstagande som samhällsmedborgare”
”Modig ansvarstagande empatisk”
”Han är ansvarstagande och trygg att hantera en obekväm och för många jobbig situation”
Gällande kvinnan som hjälpte till benämns hon också flera gånger som ”orädd” och ”modig”, men här finns i större utsträckning omdömen av mer känslomässig karaktär. Här följer ett urval av de kommentarer som lämnades om henne:
”Human person med ’stort hjärta’ för sina medmänniskor, typisk kvinna troligen med ett omhändertagande yrke”
”Medmänsklig och varm. Civilkurage men också en risktagare.”
”Medelålders eller äldre, omtänksam och hjälpsam, vill alla väl.”
”Hon är just kvinna och kanske mer omhändertagande pga uppfostran och förväntningar.
Hon verkar sätta andra före sig själv även om det kan bli besvärligt, obekvämt och tidsödande.”
”Hon hade empati”
”Varm”
”Jag tänker att hon er empatisk, medmänsklig, omhändertagande och kärleksfull.”
Ett mönster som kan tolkas som att en man förväntas ta ansvar i en besvärlig och potentiellt hotfull situation i betydligt högre grad än en kvinna. En kvinna som lämnar situationen kan man i större utsträckning ursäkta och förstå och hon döms inte på samma sätt. Dessutom ser många på mannen som hjälpte till som modig och orädd, medan kvinnan i större utsträckning får benämningar som handlar om en mjuk och känslomässig bakgrund till handlandet.
23 Då är frågan vad som sägs om de båda pendlarna som inte beskrivs utifrån könstillhörighet.
Pendlaren som bytte plats, alltså den person som lämnar den som är i behov av hjälp, får intressant nog många kommentarer om att handlandet är – tyvärr, enligt de flesta – normalt och/eller vanligt. De här kommentarerna finns för både mannen och kvinnan som bytte plats, men är klart mer vanligt förekommande för pendlaren.
”Ett vanligt beteende som är lätt att ifrågasätta i efterhand men svårare i stunden.”
”Att det är mänskligt att göra som hen gjorde, att bli så osäker. Men sorgligt!”
”Tänker att alla gör det de känner sig bekväma med. Den här pendlaren var inte bekväm med situationen och bytte plats.”
”Mänskligt”
”En vanlig ’Svensson’ som gör som de flesta.”
”Tyvärr helt normal”
”Att hen egentligen reagerade som det svenska samhället idag ser ut. Man ska ta hand om sig själv och de sina och resten är vi rädda för.”
Där ryms också kommentarer om att pendlaren antingen är en man eller en kvinna, men de allra flesta ger inte uttryck för några tankar om eventuell könstillhörighet. Kanske kan det höga utfallet av ”normala” benämningar komma sig av att respondenterna i högre utsträckning kan relatera till pendlaren – eftersom personen kan vara både man och kvinna. Wojahns (2011) studie visar att läsare har lättare att skapa en tydligare bild av en mansperson än en kvinnoperson när de läser en text vilket kan göra att respondenter som är män tydligare kan relatera till en man och kvinnliga respondenter kan döma en man hårdare. Samma resonemang kan i stället formuleras som att en person som inte beskrivs utifrån könstillhörighet kan göra att vissa läsare har problem med att se en tydlig bild framför sig, vilket kan leda till att den i stället utgår från sig själv.
Vid en genomläsning av kommentarerna för pendlaren som hjälpte till syns inga tydliga mönster åt något håll. Där kvinnan av en majoritet framställs som omtänksam och omhändertagande, där mannen av en tydlig majoritet framställs som ansvarstagande och modig, där är det svårt att se samma uppenbara övervikt åt något håll för pendlaren.
24
5 Diskussion
Det här avslutande avsnittet delas upp efter forskningsfrågorna och ett resonemang kring huruvida de besvarats av enkäten, samt om det fötts fler frågor på vägen. Till sist diskuteras resultaten sammanfattningsvis och förslag på framtida forskning lyfts.
5.1 Hur värderas en persons egenskaper beroende på personens könstillhörighet?
Ett av syftena med den här undersökningen var att ta reda på hur en persons egenskaper bedöms utifrån hens könstillhörighet och ifall dessa bedömningar ändras när könstillhörigheten är okänd. Med Jan Einarssons och Eva Sundgrens studier i ryggsäcken var en förmodad del av resultatet att respondenterna skulle bedöma egenskaperna olika beroende på personernas beskrivna könstillhörighet. Den delen av resultatet blev också tydlig, i vissa avseenden.
Kvinnan som bytte plats bedömdes vara mänsklig i betydligt högre grad än mannen och pendlaren. Mannen och pendlaren som bytte plats bedömdes båda i högre grad än kvinnan vara nonchalanta. Pendlaren som bytte plats bedömdes vara orolig i högre grad än både mannen och kvinnan.
Också personen som hjälpte till bedömdes olika. Kvinnan som hjälpte till var enligt respondenterna i första hand omtänksam medan mannen i första hand var ansvarstagande.
Pendlaren som hjälpte till fick omtänksam och omhändertagande som främsta bedömning.
De tydligaste resultaten här är skillnaden mellan mannen och kvinnan, i båda rollerna. När mannen lämnar personen som behöver hjälp döms han hårdare av respondenterna, medan kvinnan i högre grad framstår som mänsklig. Mannen som går fram och hjälper till bedöms av respondenterna som först och främst ansvarstagande medan kvinnan först och främst är omtänksam. Sammantaget kan slutsatsen dras att en man i högre utsträckning förväntas ta ansvar för en potentiellt svår situation och därför får hårdare kritik när han väljer att lämna, men också högre beröm för sitt ansvarstagande när han kliver fram och hjälper till. Kvinnan som väljer att lämna gör det för att hon är mänsklig och det kan respondenterna förstå. Den kvinnan som sedan hjälper till gör det också av medmänskliga anledningar, att hon är omtänksam och vill väl.
25 Resultaten gällande pendlaren som bytte plats och den som hjälper till kan inte lika tydligt särskiljas från männen och kvinnorna. Det skulle kunna bero på att respondenterna inte har en tydlig bild av hur personen bör vara i enlighet med just sitt kön. En slutsats som skulle kunna dras av detta är att ett könsneutralt anslag i en text skulle kunna göra att läsarna av texten i mindre utsträckning lägger in sina egna värderingar och förutfattade meningar och på så sätt riskera att färgas i sin bedömning utifrån dessa.
5.2 Hur värderas en persons handlingar beroende på personens könstillhörighet?
I vissa avseenden värderar respondenterna resenärernas handlingar olika beroende på deras beskrivna könstillhörighet. Den resenären som byter plats får i varierande hög grad förståelse för sina handlingar. Kvinnan som bytte plats får störst förståelse, helt i linje med egenskapsbedömningarna som sade att hon framstod som mänsklig. Mannen som bytte plats får förståelse från hälften av respondenterna. Både mannen och kvinnans handlingar bedöms som oförståeliga av ungefär lika stor del av respondenterna. Här skiljer det sig dock när respondenterna ska värdera pendlaren som bytte plats handlingar. I stället för en klar skillnad mellan förståeligt och oförståeligt visar det sig att pendlaren bedöms handla förståeligt i mindre utsträckning och oförståeligt i större utsträckning än både mannen och kvinnan. Också här kan det diskuteras vad skillnaderna beror på, kanske är det svårare för läsarna att bedöma om pendlaren, enligt läsarnas egna förutfattade meningar, borde ha hjälpt till eller inte.
Ett liknande mönster syns när respondenterna bedömer handlandet hos resenären som gick fram för att hjälpa till. Flest respondenter förvånas över att mannen hjälper till, något färre över att kvinnan gör det och ännu färre att pendlaren gör det. Det är på samma gång fler som anser att den hjälpande pendlarens handlande är förväntat, jämfört med mannens och kvinnans. I de öppna frågorna svarar respondenter i alla grupper att handlandet hos den som hjälpte till är något eftersträvansvärt och något de själva önskar att de gjort. Frågan är om respondenterna, genom att de inte givits någon könstillhörighet på pendlaren, i större utsträckning kan placera en roll som utgår från dem själva på den personen.
I de öppna frågorna syns också stora skillnader mellan hur de båda männens handlande värderas jämfört med kvinnornas handlande. Mannen som bytte plats får i högre grad negativa omdömen
26 där hans handlande inte försvaras utan klandras medan kvinnan i betydligt högre grad får omdömen som tyder på att hon handlat mänskligt och begripligt. Skillnaden kvarstår när svaren om mannen och kvinnan som hjälpte till gås igenom. Mannen bedöms som ansvarstagande, trygg och säker medan kvinnan i betydligt större utsträckning bedöms handla utifrån omtänksamhet och välvilja. Också här är det svårt att finna ett tydligt mönster när respondenterna bedömer de båda pendlarna, förutom just att pendlaren som bytte plats ofta kallas normal och vanlig, någon som kan vara vem som helst av oss. Återigen, ett tecken på att det är svårare för respondenterna att ge ett tydligt värderande av handlandet, varken negativt eller positivt. Kanske för att de i högre grad utgår från sig själva.
5.3 Skiljer sig uppfattningarna åt beroende på läsarens könstillhörighet och i så fall på vilka sätt?
I del flesta resultat följer respondenterna liknande mönster oavsett om de angett sin egen könstillhörighet som man, kvinna, annat eller om de inte velat svara. I ett avseende skiljer det sig dock tydligt åt, och det är när man bryter ner de respondenter som läst insändaren med mannen som bytte plats och kvinnan som hjälpte till. Där visar det sig att de manliga respondenterna i betydligt högre utsträckning anser att mannens främsta egenskap är orolig, där de kvinnliga respondenterna bedömer honom som nonchalant. Här kan det också argumenteras för att man är sig själv närmast. Kanske att de manliga respondenterna varit i potentiellt hotfulla situationer och känt sig nödgade att lämna, eller att de känner andra som råkat illa ut. 50 procent av de manliga respondenterna menar att mannens främsta egenskap är orolig, jämfört med 28 procent av de kvinnliga. De kvinnliga respondenterna menar i stället att hans främsta egenskap är nonchalant, knappt 70 procent svarar det, jämfört med 34 procent av de manliga respondenterna. Till viss del skiljer sig respondenterna åt gällande kvinnan som bytte plats också, men enbart i grader av hur mänsklig de anser henne vara. 57 procent av de kvinnliga respondenterna anser att hon är mänsklig, jämfört med 71 procent av de manliga. I de här grupperna fanns ingen respondent med annan eller okänd könstillhörighet.
5.4 Sammanfattande diskussion
När resultaten brutits ner och analyserats kan man alltså urskilja flera tydliga mönster. Bland annat att männen i insändarna bedöms annorlunda och ibland hårdare än kvinnorna. Kvinnan som bytte plats, som reser sig och lämnar personen i behov av hjälp, får mer förståelse från
27 respondenterna. Mannen som bytte plats får mindre förståelse och fler negativa omdömen och pendlaren som bytte plats framställs i hög utsträckning som en normal person, en så kallad
”Svensson”. Även för de andra resenärerna skiljer sig omdömena åt. Kvinnan som hjälpte till ges högre känslomässiga värderingar än mannen som i större utsträckning bedöms som ansvarstagande och säker. Hos pendlaren som hjälpte till finns vissa mönster som skiljer sig från både kvinnan och mannen och det är svårt att se en tydlig trend i de öppna frågorna.
Einarssons (1979) studie Två roller söker sina egenskaper: En pilotstudie visade på liknande uppdelning av typiskt manliga och typiskt kvinnliga egenskaper hos de respondenter som bedömde Ingvar och Ingvor. Där Ingvar bedömdes som kompetens var Ingvor mer mänsklig.
Samma mönster finns i respondenterna i den här undersökningen. Männen i insändarna bedömdes hårdare (exempelvis att beteendet var ”omanligt”) medan kvinnorna bedömdes utifrån känslomässiga egenskaper (”osäker”, ”mänsklig”). Det visade sig i Einarssons undersökning att de kvinnliga respondenterna i högre grad bedömde Ingvar som kompetent och i den här undersökningen kan vi se att de kvinnliga respondenterna dömer mannen hårdare som nonchalant medan männen ser honom som orolig, men när det kommer till den ansvarstagande Mannen som hjälpte till skiljer sig inte bedömningarna åt.
Även Eva Sundgren (2006) såg i Stereotypa uppfattningar om kvinnor och män att två personer som sagt exakt samma saker bedömdes olika utifrån deras könstillhörighet. Problemet i hennes undersökning var att mannen och kvinnan, vars samtal respondenterna fick läsa transkriberingar ifrån, inte pratade om samma ämnen. Ett problem som hon själv lyfter fram i avslutningen. Den här undersökningen skiljer sig så till vida att det inte är ett autentiskt exempel, men att personerna i insändarna beter sig på exakt samma sätt, det är enbart könstillhörigheten som ändras eller tas bort. Resultatet kan därför ses som ett tillskott till både Einarssons och Sundgrens undersökningar.
Den här undersökningen visar att läsare har en tendens att värdera mäns och kvinnors handlande och egenskaper annorlunda utifrån deras könstillhörighet. Det går också att utläsa att respondenterna i vissa fall gjorde en annorlunda bedömning av de könsneutralt beskrivna pendlarna.
