Det här verket har digitaliserats i ett samarbete mellan Litteraturbanken och universitetsbiblioteken i Göteborg, Lund, Umeå och Uppsala.
Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den tolkade texten kan innehålla fel.
Därför bör du visuellt jämföra den tolkade texten med de scannade bilderna för att avgöra vad som är riktigt.
Om du anser dig ha upphovsrätt till detta material, ber vi dig vänligen kontakta Göteborgs universitetsbibliotek.
The digitisation of this work is a collaboration between The Literature Bank and the university libraries in Gothenburg, Lund, Umeå and Uppsala.
All printed text is OCR processed into machine readable text. This means that you can search the document and copy its text. Older documents with print in poor condition can be hard to process and may contain errors. Compare the interpreted text visually to the scanned image to determine what is correct.
If you believe you own the copyright to this work, please contact the Gothenburg University Library.
L B
§9 UTGIFNA AF SÄLLSKAPET
S venska F olkskolans V änner
äjfciSflS
Femtonde haftet,
RSamSJ
IMS!
Pris: 35 p:ni
-. -t-
?. ^
■
-sm
** W'yf&*rC\
ffi&M
1 ,
»SÖSP
-■'U.-i&s'í
En vinter vid Medelliafsstranden.
man från staden Marseille i södra Frankrike med järnvägen färdas österut, passerar man trakter, rika på omväxlande och storartad naturskönhet. Knapt har man lämnat bakom sig staden, vid hvars norra utkant stationshuset är beläget, innan lokomotivet svänger af åt söder, rakt mot hafskusten, hvilken det därefter ganska troget följer. Från kupéfönstren har man nu den härli
gaste utsikt. Ät ena hållet utbreder sig, så långt ögat når, det ofantliga, blå Medelhafvet med sina böljor glitt
rande i solgkenet och uppfyldt af seglare och ångfartyg, som stäfva dels till, dels från Marseille, Frankrikes vik
tigaste hamnstad vid detta haf. Ät andra sidan begrän
sas synkretsen merendels af väldiga fjäll och kullar med grönskande vinbärg på sina sluttningar.
Den fläkt, som strömmar in genom det öppnade kupéfönstret, är ej skarp eller kall såsom hafsvinden i norden, utan mild och angenäm. Det är sirockovinden, som brännande het gått öfver Äfrikas sandöknar, men nu, afsvalnad under sin färd öfver hafvet, knappast för
mår meddela en ljuflig och efterlängtad svalka.
Små byar framskymta då och då mellan kullarne och ett antal fiskarkojor skönjas vid hafsstranden. Snart passeras Toulon, Frankrikes förnämsta örlogshamn vid Medelhafvet. Några pansarfregatter ute på redden med den franska trikoloren svajande i toppen och ett antal dylika, afmastade inne i hamnen jämte flere mindre ör- logsfartyg, dels liggande för ankar, dels intagna i dok
korna ■— se där, hvad som gifver den eljes obetydliga- staden ett helt aktningsbjudande utseende.
Men tränen stannar ej länge här. Endast några flyktiga minuter hinna vi se oss omkring, och därefter brusar tåget vidare. Den trakt vi nu passera är storar-
tadt vild. Hafsalperna, som stryka fram längs kusten, sända sina utsprång ända ned till stranden, bildande bär talrika klyftor oeb vikar. Hur en järnväg kunnat ledas genom denna otillgängliga näjd, är ej lätt att inse.
På ena sidan böjer sig fjället endast några aln från ku
pén tvärbrant öfver våra bufvuden, ocb på den andra brusar det skumböljda bafvet i djupet under våra fotter, vältande fram sina böljor mot den grå kalkstensbällen, liksom i raseri arbetande på att undergräfva den väg, bvarpå vi färdas. Plötsligt rasslar tåget genom en i bär
get sprängd tunnel, förvandlande inom ett ögonblick dagen till kolsvart natt ; i nästa ögonblick 1er solen åter så mildt emot oss, ocb en ny bukt af bafvet ter sig för våra blickar.
Sedan vi sålunda passerat tunnel efter funnel med de mest omväxlande ocb bärliga naturföreteelser ikring oss, vidgar sig trakten småningom, ocb alperna träda mer ocb mer tillbaka från stranden. Samtidigt se vi oss omgifna af en yppig sydländsk växtlighet. Längs klyf
torna klänga präktiga, tre till fyra aln böga aloe- ocb kaktusbuskar. Dunkla olivlundar omväxla med mindre plantager, prydda af apelsin ocb citronträn. Palmer, cypresser, popplar, plataner ocb kastanieträn växa i rik mångfald ocb fägring.
Snart framskymtar bär ocb där mellan plantagerna en täck villa. Längs chaussén (landsvägen), som löper i bredd med järnvägen, tilltager rörelsen altmer, ocb vi se inhöljda i dammolnet alt flere åkande ocb gående.
An framdrifver en landtman under högljudda rop sina mulåsnor, som spända framom bvarandra släpa efter sig ett fordon med väldiga bjul, än är det en vandrare, som med långsamma steg tågar vägen framåt, än ett praktfullt ekipage, draget af tvänne eldiga hästar, som ilar fram längs chaussén. Villorna bli alt talrikare ocb större, by
ster, statyer ocb springbrunnar pryda trägårdarne, som omgifva dem — alt ger tillkänna, att vi nalkas en ansen
ligare stad. Lokomotivet låter böra sin långdragna, gälla
hvissling, vår fart afstannar, och vi befinna oss i Nizza,
„Medelhafvets pärla“, som den kallas, en af de vackraste städerna ej blott i Frankrike utan ock i hela Europa.
Nizza är icke någon stor stad, om man tager världs
städerna till måttstock, ty det räknar blott omkring 80,000 invånare, och någon viktigare roll i världshisto
rien har den ej häller spelat. Anlagdt af greker i den grå forntiden undergick det under medeltiden många växlande öden och utgjorde under de sista århundradena ett tvistefrö mellan Italien och Frankrike. Med sist- nämda land införlifvades Nizza slutligen år 1860, och har sen dess varit därmed förenadt.
Likväl åtnjuter Nizza ett stort och välförtjänt anse
ende och lockar årligen till sig främlingar i tiotusental från nästan alla länder och trakter i Europa. Orsaken härtill är dess snart sagdt hela året om underbart här
liga klimat. Någon vinter vet man här icke af. Himlen är nästan alltid blå, ängen ständigt grön, och om man någon gång under december eller januari får se vattnet i rännstenarne fruset tidigt på morgonen, smälter isen bort redan för solens första strålar. Också hafsvindarne äro milda och angenäma, och de väldiga alperna, hvilka likt en skyddsmur värna detta jordiska paradis, ute
stänga från kuststräckan alla de kalla nordanstormar, som ofta rasa i Schweiz och det öfriga Europa.
Men naturen har varit nog förtänksam att förse Nizza med en dylik skyddsmur ej blott i norr. Afven i öster och väster omgifves det af bärgskammar, hvilka bilda utsprång från Hafsalperna och löpa ned ända till Medelhafsstranden. I dalen emellan dem utbreder staden sina praktfulla hotell och palatslika byggnader, sina vidsträkta parker och härliga trägårdar. Bärgssluttnin- garna kantas af orange-, palm- och olivlundar, som med sina ljusa villor sedda på afstånd likna dunkelgröna sammetsdynor, i hvilka hvita pärlor här och därblifvit nedbäddade.
Nästan midt genom Nizza-dalen flyter från norr till
söder en flod, hvilken sannolikt fordomdags mera gjort skäl för ett sådant namn, men nu nästan hela året om erbjuder den för oss nordboar ovanliga anblicken af en med höga stenkajer kantad, helt och hållet uttorkad flodbädd, på hvars släta bottenstenar stadens tvätterskor dagligen i hundratal utbreda sina kläder till torkning.
Denna flodbädd delar staden i tvänne skarpt af- skilda områden, skilda ej blott till läge utan ock till ålder, utseende och egendomlighet: den gamla staden på flodens vänstra och den nya på dess högra strand. Af dessa erbjuder den förra ett större intresse såsom mindre lik våra moderna städer.
Man tänke sig en sammangyttring af stora, fyra till fem våningar höga hus af alla möjliga oregelbundna former samt afskilda från hvarandra genom smala mörka gator, eller rättare sagdt gränder, mången gång ej ens bredare än trottoarerna hos oss. Solstrålarna tränga säl
lan hit ned, och att här begagna häst eller åkdon kan aldrig falla någon in, ty om dessa ock finge plats mellan husväggarna, skulle de aldrig kunna passera förbi hvar
andra utan helt och hållet afstänga gatan och hindra all annan samfärdsel. Byggningarnas nedersta våningar upptagas vanligen af värkstäder, öppna åt gatan, och handtvärkarene utflytta alltid till dagen på denna sina försäljningsbord samt en del af sitt varulager. Då här
till kommer att klädmäklare, grönsakshandlare, frukt- och blomsterförsäljerskor m. fl. likaledes göra anspråk på plats för sig och sina artiklar på den smala gatan, uppstår en sådan trängsel, att man bokstafligen ej kan undvika den enes bord utan att stöta till den andras korgar. Och sådant ljud här föres. Alla prata eller gräla eller bjuda under höga rop ut sina varor. Det är en rörelse och en villervalla alt annat än angenäm att se eller höra för den, som ej är van därvid. Denna stads
del bebos nästan uteslutande af italienare, och desses mörka anleten och lifliga åtbörder samt ej särdeles an
märkningsvärda behof af snygghet gifva altsammans nå-
got tycke af ett judekvarter kos oss, fastän naturligtvis i långt vidsträktare skala.
I den „gamla staden“ kar också salutorget, Gorson som det kallas, sin plats. Beläget kelt nära kafsstranden, invid kvilken fiskförsäljningen försiggår, erkjuder det i synnerhet om morgonen en särdeles liflig anblick. Män
niskor af alla stånd ock åldrar, samt folk af flere natio
ner trängas kär om kvarandra. Fransmän, italienare,
■engelsmän, ryssar, ja till ock med turkar ock araber får man kär ej sällan se: turkarne lätt igenkänliga på sin rikt broderade dräkt ock den röda tofsprydda fezen, .araberne åter på sina stora turbaner ock sina långa, fot
sida, kvita mantlar, mot kvilka det mörka ansiktet ock de skarpa, svarta ögonen så bjärt afsticka. På Corson .utbjudas, förutom mångt ock mycket annat som på salu
torg plär finnas, de kärligaste frukter, såsom äppel, pä
ron, vindrufvor, persikor, aprikoser, apelsiner, citroner, fikon, meloner, kastanier ock kvad de alt keta. Bland
■dem sitta grönsakskandlare ock blomsterförsäljerskor i oräkneligt antal, kvilka för en spottstyfver utbjuda till salu de praktfullaste blombuketter. I det brokiga vimlet låter ett antal kanariefåglar köra sitt glada kvitter ock ett dussintal granna papegojor köja sitt råa, genom
trängande läte i en fågelkandlares bur. Lif ock rörelse kerskar kär, kvartåt man än kastar sina blickar.
Om den så kallade nya staden är ej mycket att ,säga. Den liknar andra större ock nyare städer med breda, raka gator, köga, praktfulla byggnader ock storartade butiker. Talrika trägårdar pryda denna stadsdel, som dessutom eger flere bulevarder, eller breda med träplan
teringar försedda gator. Längs hafsstranden löper en i det närmaste en verst lång promenadplats, kallad Prome
nade des anglais (engelsmännens promenad) och beskug
gad af kärliga palmer ock plataner samt erbjudande den vackraste utsikt öfver det öppna hafvet. Promena
den är på sin ena sida ock utefter nästan kela sin längd rupptagen af praktfulla kotell ock villor prydda af trä-
gårdar med springbrunnar, hvilkas vattenstrålar, träf
fade af solljuset, skimra i alla regnbågens färger. Dess andra sida begränsas af det väldiga Medelhafvet, hvars vågor, störda af inga klippor eller skär välta sig maje
stätiskt mot den långa, jämna stranden för att ögon
blicket därefter, brutna i skum sjunka tillbaka i djupet..
Lifvet i Nizza.
Till dessa bärliga trakter draga nordbon och mel
lersta Europas invånare, då höststormarna begynna tjuta och de första snöflingorna falla i deras kulna hem
land. I början af november äro järnvägstågen från Mar
seille eller G-enua till Nizza fylda af resande, som slå sig ned på sistnämda ort eller i någon af småstäderna i dess närhet. En del af dem äro sjuklingar, hvilka i det milda klimatet hoppas återvinna hälsa och krafter, men en annan del, och den torde vara den största, utgöres af sysslolöst rikt folk, som synes vara till blott för att njuta af lifvet och som samlas hit endast för att angenämt tillbringa sin tid och sköta sina nöjen. De många och talrika hotellen i Nizza, hvilka stått toma under som
marmånaderna, befolkas nu af främlingar i tusental,, stadens gator och promenadplatser vimla af människor, nya butiker och basarer öppnas, och hela staden har snart antagit ett helt annat utseende än den egt några dagar därförinnan.
Hotellen likna de större värdshusen i Finland, men då främlingarnes vistelse här ofta varar 4 à 5 måna
der, inrättar man sig något annorlunda än hos oss är vanligt. I hvarje hotell finnes utom en gemensam mat
sal äfven en större salong, som är tillgänglig för alla gäster, och hit samlas man på kvällstunderna liksom en stor familj, herrarne för att samspråka, spela schack eller kort och dylikt, damerna för att sysselsätta sig med.
handarbete, läsning af literatur, pianospelning, sång med.
mera. Frukosten intages kl. 12 oeli middagen kl. 6 e. m.
Hotellprisen växla mellan 8 och 15 francs •) om dagen för person.
Sålunda tillbringas aftnarna vanligtvis i de mindre- hotellen. I de stora däremot, i hvilka rika engelsmän:
och ryssar hyrt sig hela våningar, försiggå ofta stora mottagningar af den fin-fina världen: prinsar, furstar,, grefvar, baroner m. m. Här utvecklas all den lyx, hvarvid de äro vane i sitt hemland, maskeradbaler och teaterföre
ställningar gifvas, och guldet strös ikring med gifmild.
hand, hvilket dock endast kommer hotellvärdarne till godo. Många betala sålunda ända till 500 fr. om dagen och mera, andra ha föredragit att hämta med sig från det aflägsna Byssland och England sina egna kockar- och betjänter, egna hästar och vagnar, hvilket naturligt
vis ej häller aflöper för sm.å summor.
Månge bland främlingskolonins manliga medlem
mar tillbringa sina kvällar på de stora spelklubberna,
„cercles“ som de kallas, där ofantliga summor på en natt vinnas eller förloras. Oftast är det engelsmän, som för
lora och fransmän, som skörda vinsten. Under vintern 1877—1878 omtalades också en svensk bland de lyckli
gaste spelarene. Han hade redan, förnämligast genom spel, vunnit en ansenlig förmögenhet, men fortsatte ännu med yrket för sitt nöjes skull och för att reta de öfver- modige och för denna egenskap mindre omtykta engels
männen. Så berättades det, att han en natt spelat på
„Cercle Massena“ med några medlemmar af Albions stolta nation, och att han innan morgonen grydde och man skildes åt hade länsat deras plånböcker på den nätta summan af 100,000 fr.
Fransmännen tillbringa dock hälst sina kvällar på kaféerna, hvilka i Frankrike spela en viktig roll såsom samlingsplatser för medborgare af samma politiska tros
bekännelse. Liksom tyskarne samlas till sina bierhallar kring de kära ölseidlarne, så stämma fransmännen, då.
*) 1 franc = 1 finsk mark.
dagens arbete är slutadt, möte i sina kaféer för att stu- ,dera morgon- eller aftontidningarna och. med sina me
ningsfränder samtala om politikens brännande frågor.
Träder man in i ett sådant kafé, herskar där vanligtvis den djupaste tystnad. De fleste gästerne sitta .med sin tidning i handen och ett glas kaffe framför sig. Några samtala i dämpad ton, andra spela biljard
•eller schack. Knapt har man tagit plats, förrän en ky
pare, klädd i kort, svart tröja och långt, hvitt förkläde nalkas och frågar om vi befalla kaffe. Nickar man bi
fall härtill, försvinner han, men återkommer i ögonblik- ket, försedd med en liten bricka, på hvilken befinna -sig ett spetsglas konjak, en miniatyrassiett med fyra sockerbitar samt ett högt och smalt glas, som tils vidare är tomt. Strax härefter skyndar en annan kypare fram med en stor rykande kaffekanna i handen. Under ett
■egendomligt utrop störtar han den mörkbruna mocka
drycken i glaset och rusar därpå vidare. På grädde väntar man förgäfves.
Under lugna politiska tider tillbringar fransmannen .sålunda ofta sin afton vid sitt kaffe och sin konjak samt med en packe tidningar framför sig. Stå däremot viktiga statliga spörsmål på dagordningen, erbjuda ka
féerna en långt rörligare tafia. Då samlas man i grup
per, och det lifliga samspråket, ofta beledsagadt af häf
tiga åtbörder, gifver tillkänna, att fransmannen nu är midt uppe i sitt rätta element: den politiska diskussio
nen. Vid dylika tillfällen hafva flere af Frankrikes för
nämsta nu lefvande statsmän grundlagt och utbildat den talareförmåga, hvilken först gjort dem bemärkta och därefter fört dem till statens högsta förtroendeposter.
Men aftnarna äro också nära nog de enda tider på -dagen, då man i Nizza håller sig inomhus. För öfrigt vistas man mest i det fria för att njuta af den härliga väderleken och inandas den milda och stärkande luften, lie dan kl. 9 på morgonen samlas utlänningarne nere vid hafsstranden, där de i den omnämda „Promenade des
.anglais“ och i en närbelägen vacker trägård tillbringa största delen af dagen. Vackra ekipager, dragna af de präktigaste hästar och försedda med kuskar och lakejer i livré, samt grupper af ryttare och ryttarinnor, som så
lunda taga sin dagliga promenad, göra tallan omväx
lande och liflig. I platan- och palmalléerna, den egent
liga platsen för fotgängare, sitta eller röra sig sjuklin- .gar af allehanda slag. Här ser man en engelsman, som af sin betjänt framskjutes i en rullstol. Världstidningen .„Times“ ligger i hans knä. Han har sitt fuktiga och dimmiga fädernesland att tacka för det reumatismen .gjort honom oförmögen att begagna sina ben, och han har nu hitkommit för att återvinna deras bruk. Ej långt från honom framskrider en medelålders man med aftärda drag. Den hektiska rodnaden på hans kinder ger till
känna, att lungsot är den hemska fiende han här söker bekämpa. Några ytterst klena gulbleka barn ledas af sin vårdarinna fram och åter längs stranden. Den så kallade engelska sjukan har beröfvat dem hälsans rosor. Men äfven mot denna sjukdom tror man sig finna bot i det härliga klimatet. Kort sagdt, människor af alla åldrar samlas hit, och promenaden är ofta fyld af sjuklingar i .sådan mängd och af så många olika slag, att man blir rätt hemsk till mods vid alt det elände man här får skåda. Alla hafva naturligtvis kommit till Nizza med de fagraste förhoppningar, och ett stort antal har sanno
likt fått dem uppfylda, men grafvårdarne på stadens kyrkogårdar visa dock mer än väl, att också många främlingar här, fjärran från sitt hemland, nedbäddats i
■den främmande jordens sköte.
Det är isynnerhet den stärkande ehuru tillika milda hafsluften, af hvilken man här hoppas undervärk, och af den njuter man under hela dagen, ända tils solen sänker sitt klot mot horisonten i väster. Då skynda sig alla hem för att undvika den starka fukten och kylan och mörkret, som alla infinna sig nästan omedelbart öfter solnedgången.
Så förflyter den ena dagen efter den andra i detta underbart härliga klimat. Hyar morgon börjar solen sin bana på en himmel så genomskinligt klar, och hvar afton tändas stjärneljusen på ett fäste, så dunkelblått, att man af desammas utseende hos oss knappast kan göra sig en föreställning härom. Och sålunda kunna tre, ja fyra månader förgå, utan att ett moln skönjes på himmelen eller en regndroppe fuktar jorden. Den ym
niga dagg, som faller hvarje natt, förmår endast ofull
ständigt svalka den törstande jorden, och de tvinande växterna öfverhopas af dammassor, som drifvas upp längs gatorna och gifva hela naturen en torr, gråaktig an
strykning.
Men med november månad är sommarvädret slut och regntiden inne. Nu öppnas alla himmelens portar.
Flere dagar å rad störtar regnet ned utan uppehåll och med en häftighet, hvars like man knappast någonsin i vårt land får skåda. JRännstenarne blifva bäckar, gatorna åar och den förr uttorkade flodbottnen är fyld af en brungul, lerblandad vattenmassa, som i hvirflande fart rusar ned mot hafvet och meddelar hafsvattnet i gol
fen utanför staden sin alt annat än angenäma färgton.
Den minsta molntapp på himmelen tillväxer hastigt och hämtar snart regn i massa. Den förut törstande jorden får nu sitt behof af vatten tillfredsstäldt och man blir snart öfvertygad om, att de vattenmassor, som ned- strömma, småningom skola förslå för ett helt år framåt.
I midten af december är regntiden åter till ända,, och nu följer en ny period af vackert väder, dock något kallare än den förra. Det är nu man någon gång ser vattnet i rännstenarne fruset ännu kl. 8 på morgonen;
och snön kvarligger dagen om på de högsta alpspetsarne norr om staden.
Under sådan väderlek fortgår julveckan, hvilken i södern ej på något sätt skiljer sig från den öfriga tiden. Denna, den största och af ung och gammal hos oss med glädje motsedda högtid förflyter här, såsom.
viste man ej af att en jul funnes till. Både julaftonen och. juldagen stå handelsbodarna öppna — liksom för
■öfrigt på alla sön- och hälgdagar — och blott i något enda butikfönster får man se ett litet obetydligt jul
trä till salu, dock icke en julgran, ty sådana trän växa 'här alls icke, utan en inrättning af järntråd i form af
■ett trä och omvirad med grönt papper. Men detta är också alt, som påminner om den glada julen i norden.
Inga julklappar, ingen julgröt och julskinka på aftonen
•och ingen särskild gudstjänst på julmorgonen.
Ungefär i midten af januari är väderleken åter fullkomligt sommarlik. Då begynner man längs den förut omtalade „Promenade des Anglais“ nedflytta sim- husen till hafsstranden. Och i början af februari, då vi i norden ha den strängaste vinter, ser man redan här mången simkonstnär försöka sin kraft mot hafsvå-
;gorna, betraktad och beundrad af hundratals både kvin- liga och manliga åskådare på stranden.
K applöpnin g ar n a.
Det är naturligt, att den stora mängd rikt folk, som under vintern vistas i Nizza, ej nog angenämt kan tillbringa sin tid utan att några större lustbarheter åstad
kommas för deras räkning, eller att de själfve tillställa .sådana. Utom tvänne teatrar, hvilka gifva flere före
ställningar hvarje vecka och de enskilda festligheter, :som inom hotellen ega rum för ett inskränkt antal del
tagare, föranstaltas större och mindre lustbarheter af många slag, af hvilka inkomsten delvis tillfaller stadens fattiga.
De mest storartade festligheterna under säsongen
— såsom man kallar den ti'd utlänningarna vistas i Nizza
— äro dock kapplöpningarna och den för södern egen
domliga karnavalen, med hvilken sistnämda den egent
liga säsongen afslutas:
Kapplöpningarna försiggå vanligen i början af fe
bruari och fortfara då under tre dagars tid. De följas- med stort deltagande och meddela under en veckas tid staden en alldeles särskild prägel. De unga snobbarn©
uppträda nu på gatorna och promenaderna i riddräkt, och den vanliga promenadkäppen är utbytt mot en piska.
Boklådsfönstren äro fylda af brefpapper och kuvert, för
sedda med kapplöpningsemblem såsom sporrar, hästskor, jockeymössa och stöflar, jockeyer och kapplöpare. På de flesta gathörn tillkännagifvas af väldiga affischer i olika färger täflingsprisens storlek.
De tre dagarnas täflingar likna så tämmeligen hvar
andra, med den skilnad dock, att de, som försiggå den sista dagen, vanligtvis antaga en större utsträckning, jämte det prisen då äfven äro de största. Kapplöpnin
garna försiggå på en vidsträkt slätt ungefär en mil västerut från Nizza vid hafsstranden. Ar 1878, då den som skrifver detta var i tillfälle att åse dessa täflingar voro tredje dagens pris trenne, ett på 2,000 ett på 4,000 och ett på 10,000 francs.
Till det stora kapplöpningsfältet samlade sig då kl. 1 på dagen väldiga folkmassor, stigande måhända till 10,000 personer, hvilka i brokigt virrvarr spredo sig på slätten.
Sockerbagare i bländande hvita dräkter och dito mös
sor utbjödo på brickor konfekter och bakelser, och blom
sterflickor förde till salu de näpnaste små blombuket
ter. Det hör nämligen till saken, att hvarje åskådare bär i knapphålet en blombukett eller en ensam blomma.
På afstånd såg man hafvet, som i skummande brännin
gar bröt sina vågor mot stranden. Midt på slätten var
en paviljong uppförd för musiken och prisdomarene, och rundtomkring denna sträkte sig den väldiga banan, bildande en aflång rundel på ungefär 21/4 versts längd.
Talrika med flaggor prydda stänger utvisade banans
sträckning, och den afdelades af ett antal tre aln höga af vidjor gjorda häckar, dem kapplöparene skulle sätta öfver under den ilande farten.
Klockan litet efter 2 spelade musiken upp, och.
mänskligheten skyndade sig att intaga så fördelaktiga platser som möjligt. Efter en stund visa sig på banan fyra ryttare i jockeyernas vanliga dräkt: en tätt kring bufvudet slutande mössa med stor skärm, tröja (liksom:
mössan af siden), ytterst snäfva byxor ocb stöflar med breda kragar. Tröjans och mössans färger äro på alla
fyra olika, så att man på dessa lätt kan skilja de täf~
lande från hvarandra.
Alt sorl upphör och under djup tystnad af bidar man skådespelets början. Musiken spelar upp en lekande polska. Jockeyerne rida fram ett stycke i sakta skridt liksom för att presentera för mängden sina springare..
Snart stanna de, göra helt om och uppställa sig bred
vid hvarandra. Tecknet till „startning“ gifves, spor- rarne tryckas i hästarnes sidor och i hvinande fart bär det af utefter banan, öfver den ena häcken efter den andra. „Den blåw, „den bruna“ äro de enda ord man förnimmer från mängdens sida, alt efter som den ene eller den andre är framom de öfriga.
Sedan ha ryttarene hunnit till motsatta sidan af banan. Hästarnes hofvar tyckas knapt vidröra marken, likt svarta linjer flyga de framåt öfver fältet. Snart ila de förbi prisdomarene, och folkmassan strömmar från alla håll till desses paviljong för att erfara irtslaget.
Den blå jockeyen var den förste, och hans springare hade vunnit priset på 4,000 francs.
Härefter uppträdde trenne hästar för att täfla om priset på 2,000 francs, men deras kapplöpning erbjöd intet af större intresse. En af hästarne var betydligt bättre springare än de andra, hvilka sålunda ej kunde göra honom priset stridigt.
Emellertid återstår ännu det största priset på 10,000 francs, om hvilket 6 springare anmälts att täfla. Snart ser man också 6 jockeyer rida fram på banan, och bland hästarne varsnar man tvänne, som framom de andra utmärka sig genom smidig och vacker form: en svart-
grå, som rides af en ung jockey i brun mössa ock tröja, samt en mörkbrun, livars ryttare är klädd i tegelfärgad kostym. Banan skall i anledning af prisets storlek passe
ras tvänne gånger och är därjämte för denna gång nå-
;got förlängd, så att dess hela sträckning nu utgör vid
pass 21/2 verst. Detta är den sista täflingen för året, och den följes med det mest spända deltagande. Hittils ha kapplöpningarna aflupit utan olyckshändelser, och man hoppas nu blott, att alt också skall sluta väl.
Hästarne uppställas i bredd, och den vilda jakten -begynner. Snart är banan passerad för första gången, -och ännu ha ej fullt två minuter förflutit. Den brune . jockeyen är nu först, därefter komma fyra ungefär i bredd, och sist jockeyen i tegelfärgad dräkt. Men plöts
ligt börjar den sistnämde vinna betydligt på sina före
löpare. Man inser tydligt, att ryttaren med afsikt spa
rat hästens krafter för att i den afgörande stunden draga fördel af dem. Ett ögonblick tyckes han värkligen vara i stånd att hinna äfven den förste, men också blott ett ögonblick. Den brune bibehåller fortfarande första rummet, men härefter följer numera obestridt den tegelfärgades häst. I hvinande fart ila de fram och den sista häcken passeras.
Då böljar ett högljudt sorl genom folkmassan. „Han har fallit“, ljuder det från tusen munnar. Allas blickar riktas mot denna punkt. Den första hästen rusar framåt längs banan utan ryttare. Jockeyen ligger utsträkt på marken invid sista häcken. Han tyckes lyckligtvis vara oskadd, och folkmassan jublar redan, då man ser honom resa sig upp. Emellertid hafva äfven de öfrige ryttarene anländt till platsen. I täflingens ifver ha de ej märkt kamratens missöde, utan rusa framåt öfver häcken och en af dem störtar rakt på den olycklige ynglingen, som ånyo faller tillbaka, oförmögen att mera resa sig upp.
De öfrige ryttarene ila vidare som om intet händt, och den tegelfärgade jockeyens häst är den förste, som pas
serar prisdomarenes paviljong. Den vinner sålunda det stora priset på 10,000 francs.
Men folkmassan strömmar ej denna gång till pavil
jongen, utan till platsen, där jockeyen blifvit liggande.
Man framhämtar en bår, som hållits redo för dylika fall, men jockeyen är redan till fotters ock haltar långsamt framåt, stödd af tvänne karlar. Det är samme unge man i brun dräkt, hvars svartgrå häst redan vid täflin- gens början genom sina vackra former tilldrog sig all
män uppmärksamhet. Utan tvifvel hade han nu vunnit största priset, om ej denna olycka skulle drabbat honom.
Han tyckes ej vara svårt skadad, utan vandrar små
ningom raskare framåt, beledsagad af en talrik folk
mängd, som samlats till stället, deltagande i hans olycka och som nu genom lifliga bravorop söker ersätta och trösta honom öfver det missöde han lidit.
En knapp half timme efter kapplöpningens slut är det stora fältet åter tomt och folkmassan på väg till staden, dels i ekipager, dels med järnvägen, på hvil- ken ett extra tåg afsändts för att återhämta de talrika åskådarene.
Karnavalen.
Efter kapplöpningarnas slut rådde i Nizza några dagars lugn, medan den fina världen hvilade' sig efter ansträngningarna för dessa och hämtade krafter för nya nöjen. Ty ännu återstod den förnämsta bland festlig
heterna den stora karnavalen, hvilken utgör afslutningen på säsongens lustbarheter och går till ända just dagen förr än fastan inträder.
Som bekant iakttages fastan i de katolska länderna vida noggrannare än i land med protestantisk trosbe
kännelse. Religionen och seden bjuda där den strängaste återhållsamhet i alla afseenden. Alla nöjen äro full
komligt bannlysta. Men innan fastlagstiden begynner, söker man i stället roa sig i största skala. Både den egentliga sydlänningen och främlingarne förena sig där
för om att göra karnavalen så storartad och glad som 4
möjligt. Då härtill kommer, att karnavalen i Nizza har namn om sig att vara den största och bästa ej blott i Frankrike utan också i Italien, hvarför människor i tusen
tal hitströmma ensamt för maskeradens skull, samt att stora summor, ända till par tiotal tusen francs utgifvas som pris för de bästa grupperna och maskerna, kan man väl göra sig en ungefärlig föreställning om, i huru storartad skala den är hållen. Förberedelserna därtill vidtaga också redan veckotal, innan karnavalen skall gå af stapeln.
Ändtligen var den länge väntade dagen inne. Det var den 3 mars, en söndag. En salva af 15 kanonskott kl. 8 på morgonen förkunnade festligheternas öppnande.
Söndagsförmiddagen förflöt dock lugnt, men vid ett
tiden samlades ofantliga folkmassor till salutorget och angränsande gator. Framför det vid samma torg be
lägna prefekturhotellet var upprest en ofantlig estrad för karnavalskomitén, inbjudna gäster, prisdomare, musi
ken med mera. På gator och torg voro spiror uppresta, prydda med flaggor i de franska färgerna, blått, hvitt och rödt, och tvärs öfver gatorna voro spända linor, likaledes behängda med flaggor. Skilda estrader, afsedda för åskådare funnos på många ställen, och platsen be
taltes med 10 francs och mera. Fönsterluft och balkon
ger längs de gator, där karnavalståget skulle passera, hade likaledes stått att hyra till hundra, ja tusen francs stycket. Äfven bland dem voro de flesta upptagna.
Längs trottoarerne böljade folkmassor. Hvarje person bar framför ansiktet ett slags mask af järntråd, hvars ändamål snart nog blef tydligt. Midt på gatan tågade talrika, enskilda masker och maskerade grupper på väg till samlingsplatsen vid prefekturhotellet.
Klockan vid pass 2 dånade ett kanonskott, och musiken uppspelade en munter melodi. Detta var det väntade tecknet, och nu såg det ut som om ett raseri plötsligt hade bemäktigat sig massorna. Svärmar af hvita och röda korn, stora som ärter, slungades från
logerna, balkongerna, fönstren, och mänskligheten på gatan öfverhöljdes däraf liksom af de häftigaste hagel
skurar. Från gatan gafs svar på tal, och snart var luften alldeles fyld af fram och åter flygande konfetti, såsom dessa runda korn kallas.
Striden var nu i full gång, och man insåg väl, hvartill järntrådsmaskerna erfordrades. Olycklig den, som icke var försedd med en sådan för ansiktet. Hans ögon, näsa och kinder voro i fara att träffas af de nä
stan stenhårda af krita gjorda konfetti. Och upptäktes hos någon en sårbar punkt bakom masken eller mellan halsen och kragen, genast riktades en hel svärm af dy
lika hagel dit. Ung och gammal, hög och låg, alla voro smittade af samma odygdsanda. Åldriga gubbar öfver- höljde hvarandra liksom i vredesmod med konfetti och skildes därefter åt under ett muntert skratt, sen de uttömt sina förråd mot hvarandras mask eller nacke.
Ropandet och skrikandet var så högljudt, att man knap
past hörde sin egen röst, och detta jämte hvinandet af konfettiskurarna, som ständigt fylde luften, blandadt med det dofva ljudet af hattar, som helt oförsynt „stu
kades“ — alt detta åstadkom en villervalla, som det vore vanskligt att med ord söka skildra. Det var liksom alla själfsvåldets och ostyrighetens furier skulle fått makt med människorna. Hvad som eljes skulle betecknas som raseri eller galenskap fick nu passera oanmärkt, och myndigheterna blundade för mycket, som under andra förhållanden skulle strängt beifrats.
Under denna batalj passerades gatan af det stora karnavalståget, „Corso de gala“ såsom man kallade det, hvilket i en fortsättning upptog en sträcka af minst en verst, och erbjöd en särdeles lysande anblick genom de många praktfulla och brokiga kostymer, det innehöll.
Man kunde räkna ända till 30 större och mindre grup
per utom en otalig mängd enskilda masker.
Sålunda förflöt eftermiddagen under ett ständigt konfettikrig och passerandet fram och åter af det stora
karnavalståget, hvars medlemmar också togo värksam del i bataljen. Yid 6-tiden begynte mänskligheten sking
ras och draga enhvar till sitt. Men hela aftonen såg man ännu talrika masker svärma kring gatorna, hojtande och skrikande med ett outtömligt förråd af munterhet och lefnadslust. Gatorna och platserna, där „Corso de gala“ tågat fram, voro nu fylda med ett tumstjokt lager af konfetti, hvilket sedan sopades samman till väldiga hopar.
På måndagen var scenen förändrad. Strax efter frukosten, det vill säga kl. 1—2, samlas till „Prome
nade des anglais“ vid hafsstranden stora människomas
sor, och den vackra promenaden erbjuder snart en syn
nerligt liflig taña. Plaggor och vimplar, svajande för vinden, damernas hvita, röda, blå och gula sommar
dräkter, de i trekantiga hattar och blå galonerade uni
former, klädda gendarmerna, hvilka lugnt rida fram och åter längs promenaden på sina ståtliga springare — alt detta belyst af söderns bländande sol, som sänder sina strålar från den klara, mörkblå himmelen, det är ett skådespel, fullt af skönhet och poesi.
Snart hör man på afstånd hornmusik, och fram längs promenaden skrider ett märkvärdigt tåg: riddare i glänsande rustningar af medeltids snitt, kämpar från det gamla Grekland och Bom i sina forntida stridsvag
nar, galler och franker, klädda i björnhudar och för
sedda med väldiga spjut och sköldar. „Kavalkaden“
tågar en gång fram och åter längs promenadens hela längd.
Härefter följer ett annat tåg af helt olika natur.
En rad af vanliga, nutids vagnar åka fram, alla klädda i blommor. På några äro icke blott sufflett och den öfre delen af vagnen blomstersmyckade, äfven hjul och tistelstång, ja till och med hästarne äro prydda på detta sätt. Det händer till och med, att man någon gång får se hela ekipaget så fullsatt af rosor eller violer, att man omöjligt kan urskilja vagnens eller hästens egent-
liga färg, och de personer, som hafva plats i dem — naturligtvis unga, förtjusande fruntimmer ■—• tyckas bok- stafiigen sväfva fram på ett moln af blommor.
Då dessa vagnar köra fram, börjar ett egendomligt skådespel. Rosor slungas från åskådarene till de åkande, hvilka besvara artigheten med samma mynt. Snart fram
ställer hela promenaden bilden af ett storartadt blom
sterregn, och miljontals rosor och violer, hvartill Nizzas och omnäjdens trägårdar fått släppa till sina skatter, strömma ned öfver vagnarna eller på vägen och trampas under hästfötterna. Gång efter annan köra vagnarna upp och ned för promenaden, gång efter annan öfver- höljas de vackraste damerna eller de mest smakfullt utstyrda vagnarna med rosor. Först sent tröttnar man vid detta nöje, och när så sker, äro också alla blom
sterförråd uttömda och solen har begynt luta till ned
gång.
På karnavalens tredje och sista dag, fastlagstisda- gen, upprepas samma skådespel som på den första med masker, maskerade grupper, konfettikrig och dylikt, endast med den skilnad att bataljen nu om möjligt ut
kämpas med ännu större häftighet och själfsvåld än då.
Karnavalståget passerar förbi prisdomarenes tribun, där de emottaga sina pris, bestående i hedersvimplar, stan
dar, eller kontanta penningar, hvilka som nämdt kunna stiga ända till 20,000 francs, och tåga ytterligare med dessa kring gatorna.
På aftonen afblåses festen, och „kung karnaval“
uppbrännes under allmänt jubel i form af en jättelik gubbe af halm. Maskeradbaler pågå dock ännu hela natten och afslutas först på morgonen, endast par timmar innan katolikerne samlas till kyrkan för att mottaga fastan och därefter under sträng askes förbereda sig till den stundande påskhögtiden.
Karnavalen utgör säsongens både glanspunkt och.
slutpunkt och många af de utlänningar eller fransmän från andra orter, som hitkommit endast för karnavalens skull, afresa från Nizza redan dagen efter dess afslutning.
Och de åtföljas snart af ett stort antal andra personer, hvilka tillbragt hela vintern här. En hel del handlande från Paris, hvilka för säsongens skull flyttat till Nizza och här öppnat basarer eller banker, stänga nu dessa, då utsikten att här göra affärer tagit slut, och återflytta till världsstaden. Flere tidningar, som utgifvits för den eleganta världens och främlingarnas skull upphöra att utkomma. Hettan blir mera tryckande med hvarje dag och tvingar människorna att hålla sig inom hus och till
bomma sina med luckor försedda fönster. De stora hotel
len stängas likaledes, sedan deras gäster lämnat staden.
Gatorna blifva öde och folktoma, och Nizza förlorar snart det utseende af lif och rörlighet, som det ägt un
der säsongen, ett utseende, som det ej häller skall åter
vinna, förrän med november månads inträde då nästa sä
song tager sin början.
Berättelse
afgifven af Direktionen för sällskapet „Svenska Folkskolans Vän
ner“ till årsmötet i Helsingfors den 31 mars 1887.
I öfverensstämmelse med sin uppgift iiafva Svenska Folk
skolans Vänner under det nu tilländagångna femte året af Säll
skapets värksamhet sökt gagna den svenska folkbildningens sak i vårt land. Sättet, livarpå detta skett, framgår af följande redogörelse, som tillika lämnar en öfverblick af Sällskapets sam
mansättning ock ekonomi.
Antalet af medlemmar i „Svenska Folkskolans Vänner“
utgjorde den 20 nyssvikne mars 2626 eller 22 flere än året förut vid samma tid; häraf voro 65 ständiga ledamöter. Af kela antalet voro bosatta:
i Nyland... 1308 i västra Finland och på Åland . . . 488 i Österbotten...454 i öfrig a delar af landet...376
Sina flesta medlemmar räknar Sällskapet på följande orter:
i Helsingfors — 511, Viborg — 132, Borgå — 112, Åbo — 110, Tammerfors — 61, Kristinestad — 55 och i Vasa — 51.
På grund af valet vid senaste årsmöte hafva följande per
soner såsom Direktiousmedlemmar handhaft ledningen af Säll
skapets angelägenheter : folkskoleinspektör V. Öhberg (värkstäl
lande _ direktör),. professor F. Gustafsson, lektor A. Streng, dr I. Heikel och ingeniör C. Carstens samt suppleanterne pastor L. Bengelsdorff och med. kand. J. Hagelstam.
Såsom Sällskapets sekreterare kvarstår magister P. Nord- mann samt som dess kassör magister Fr. Rosberg.
Inom ombudens led liafva inträffat:
Aflidna:
Janakkala : ■ disponenten F. E.
Humble.
Iittis: agronomen Carl Stråle.
under året följande förändringar Antagna:
herr Georg Landelin.
fröken Aina Stråhle.
Afgångna:
Malaks: folkskolläraren S. Kull
ström.
Ekenäs: stadsfiskal O. Reuter.
Nagu: kyrkoherden J. J. Fogel- berg.
Teerijärvi: landthandl. L. Rud- bäck.
Mariehamn: assessor A. Öhberg.
Kyrkslätt: häradshöfd. Y. Ek
lund.
Pärnå (västra): possessionat C.
Ehrnrooth.
Tavastehus: dr Th. Tigerstedt.
Karis: befallningsman E. Lind
blom.
Kronohorg: magister O. Y. Löf- man.
Kimito: folkskolläraren A. G.
Hassén.
orgelnisten H. Hagberg.
lärarinnan Hilma Strandström, kapten Johannes J. Fogelberg.
hyrkovärden M. Forss.
magister A. Nylund, rusthållaren Y. Sarberg.
fröken Hulda Rosberg.
tullförvaltaren A. Lemberg.
fröken Sofia Ahlgren.
Hela antalet af föreningens ombud uppgår f. n. till 126, hvaraf 40 äro bosatte i Nyland, 29 i västra Finland och på Åland, 36 i Österbotten och 21 i öfriga delar af landet.
Enligt tidigare fattade beslut hafva under läseåret 1886
—87 utdelats följande anslag till:
folkskolan i Mörskom... . 300 mark.
57 i Vårdö... . 300 y)
55 i Malaks... . 300 55 n i Kimito... . 200 55 55 i Kofjoki... . 200 55 55 i Ora vais kyrkoby . . . . 150 55 55 i Oravais Kimoby . . . . 75 55
>; i Närpes Öfvermark . . 100 55
Dessutom har Direktionen beslutit utgifva följande anslag:
På anhållan af t. f. kyrkoherden i Soif N. Elfving 200 mk till privata högre folkskolan för gossar och flickor i Solf kommun ;
på anhållan af kyrkoherden i Jornala K. A. L. Tallqvist 150 mark till folkskolan i Jornala under tre år, räknadt från nästa läseårs början;
på anhållan af possessionaten À. Sjöberg 50 mark under tre år till privata folkskolan i Pörtom.
Elevantalet i de skolor, som af Sällskapet åtnjutit under
stöd, har under läseåret 1885—86 varit i: Oravais Kimoby 23, i Mörskom 24, i Yårdö 33, i Malaks 34, i Teerijärvi 40, i Kofjoki 50, i Kimito 62, och i Oravais kyrkoby 76.
Tidningen Folkvännen, som under föregående år erhållit ett understöd af 800 mark, har för 1887 beviljats en summa af 600 mark. Det i Nykarleby utkommande folkbladet Österbott
niska Posten har erhållit ett anslag af 200 mark.
Under året hafva i tryck utgifvits:
Fjortonde häftet af Sällskapets skrifter innehållande Sånger belysande ämnen ur Finlands historie. — Kedigeringen är ombe
sörjd af dr I. Heikel och magister E. Lagus.
Kalender, utcjifven af Svenska Folkskolans Vänner 1886, innehållande 27 bidrag af olika författare samt 8 teckningar. — Arbetet tryktes i en upplaga om 3500 exx.
Under tryck är femtonde häftet af skrifterna, det kommer att inrymma: Berättelsen „En gammal soldat“ af O. Behm,
„Skildringar från södern“ af K. G. samt Sällskapets årsberättelse för 1886.
Direktionen har beslutit att äfven till nästa jul utgifva en kalender.
Till en kommande publikation har Sällskapet fått löfte om en uppsats i allmän hälsovård af docenten Vilh. Sucksdorff.
Sällskapets boklager, som i bolaget Fennia är försäkradt till ett värde af 4000 mark förvaras i Folkskolehuset vid Ka
serngatan. Under året har för försålda skrifter influtit omkr.
2000 mark samt för diverse gamla böcker och makulatur 70 mark 50 penni.
Af sällskapets skrifter hafva gratis utdelas 650 exx. till Bestyrelsen för Sjömansmissionen i Helsingfors samt 500 exx. till de vid Järnvägspersonalens möte samlade stationsinspektorer för att genom deras försorg tillställas svenska talande järnvägsarbe
tare; vidare har genom pastor L. Bengelsdorff lämnats till Stads
missionen i Helsingfors 280 exx. samt genom faktor A. Finander åt marknadsfolk från skärgården 300 exx. Dessutom kommer ett stort antal skrifter att i maj månad sändas till de folkskol
lärare, hvilka äro Sällskapets ombudsmän för att af dem vid läseårets afslutning skänkas som premier åt folkskoleelever.
Såsom bidrag till folkbiblioteket i Sund socken hafva utan- ordnats 75 mark. Till Heilmans hamnfyr, fyrarna å Märket
och Utö samt folkskolan å Dampbacka i Askola hafva blifvit sända boksamlingar värda 50 mark st.
På anhållan af ombudet S. Kullström har skänkts till folk
skolan i Helsingby i Mustasaari 10 exx. af Celanders Naturlära, 10 exx. af Öhbergska Läseboken samt 5 exx. af Sällskapets egna skrifter.
På anhållan af ombudet G. A. Aberg till Nordsjö folkskola i Helsinge 10 exx. af Celanders naturlära och 10 exx. af Lä
seboken.
På anhållan af ombudet A. Venelius till folkskolorna i Sökö och Yittsar — 2 exx. Sandbergs bibi. bild. och 2 exx. af Natur- atlas af Sundström.
Till utdelning åt socknebibliotek har handl. N. Sinebrychoff förärat 30 exx. af tidningen Sporten för 1886, samt Redaktionen för Nya Pressen en samling böcker och ströskrifter af allmänt nyttigt innehåll, hvilket med tacksamhet omnämnes.
Sällskapets kassakonto för den 31 december 1886 utvisar följande:
Inkomster:
Saldo från föregående år... : . 15315: — Influtna årsafgifter... 7448: 05 Anslaget ur Längmanska fonden... 1500: — Ränta... 721: 67 Summa 3mf 24984: 72 Utgifter:
Understödskonto... 3025: —- Omkostnadskonto... 545: 35 Aflöningskonto... 2300: 04 Bokkonto... 4104: 17
Behållning till år 1887 15010: 16
Summa 3mf 24984: 72 Helsingfors den 31 mars 1887.
Direktionen för Svenska Folkskolans vänner:
Viktor Öhberg.
F. Gustafsson. C. Carstens.
Ludvig Bengelsdorff. J. A. Streng.
I Nordmann.
V ärkstiillande direktör: Folkskoleinspektör V. Öhberg, adr.: H:fors, Amiegatan 5.
Ledamöter: Pastor F. L. Bengelsdorff, Ingeniör C. Car
stens, Med. kand. J. Hagelstam, Docent I. Heikel
Suppleanter: Pastor K. T. Broberg och Professor M. G.
Schybergson.
Sekreterare : Filos. Mag. P. Nordmann, adr.: H:fors, Skil- naden 15.
Kassör: Ingeniör Fredr. Rosberg, adr.: Rödbärgsgatan 2.
Till salu.
Valda sånger oeh visor
utgifna af „Svenskä Folkskolans Vänner“, Första samlingen I—VIII à 5 penni per häfte. Återförsäljare erhålla 40 % rabatt. •— Rekvisitioner insändas till kassören Ingeniör Fredr.
Rosberg, Helsingfors, Rödbergsgatan 2.
Kalender för 1886
utgifven af „Svenska Folkskolans Värmer“ af följande innehåll:
Om Guds ord och församling, två psalmer af Job. Ludv. Rune
berg — Folkhögskolan i Skandinavien, af K. J. Hagfors — Kar
latag, af Jonatan Reuter — Svenska Literatursällskapet i Fin
land —- Något om insamlandet af svenska folkvisor, af el —
„Tydor“ från Borgå socken och Kökar Höbärgningsfolk, af Mikael Lybeek — En färd till Amerika, ur ett bref af K. T. B.
— Nykarleby seminarium (1882), af J. H—n -- Det nya fotk- skolehuset i Helsingfors — Byggnaden för konst och konstflit, af E. Sm — En natt på Vesuvius, af 0. C. — Vilhelm Gref- berg, dödsruna af A. J. L. — John Stenberg, dödsruna — Frans Emil Humble, dödsruna — En välgörare, af J. H—n -i Om kontroll ofver handeln med lifsmedel, af Ossian Aschan — Straff
lagen och Ordningsstadgan för finska militären af d. 16 jnli 1886, af F. N. — Hertzen-stoden i Strömfors, af el — Smulgråten, af Th. Lindh — Metersystemet, af G. B. — Om tåm tri brödrena, drakana. å häksan, folksaga uppt. af G. A. — Återblick, af O. C.
— Tecken och märken rörande väderleken, årsväxten m. m., af G. À. — Namn för årets dagar — Bokförteckning.
Pris : 1 mk 65 p:ni.
Läsebok för Folkskolans två lägre årsafdelningar
af V. Ö. Pris: 1 mk 25 p:ni.
Behofvet af en läsebok för de folkskolor, där professor A. Freudenthals svenska rättskrifningslära följes, har framkallat detta försök.
SKRIFTET
utgifna af Sällskapet
Svenska Folkskolans Vänner.
Första häftet: James A. Garfield, president i Norå-Ämerikas Förenta stater. Lefnadsteckning, bearbet. efter W. M.
Thayer m. fl. Bokhandelspris : 40 yii.
Andra häftet : Emigrationen. Tvänne uppsatser i en af dagens brännande frågor. Bokhandelspris: 40 yti
Tredje häftet: En byhistorie. Teckning ur folklifvet af Parus Ater. Inhemskt original. Bokhandelspris: 20 yti.
Fjärde häftet: Ur Einlands historie, En blick pä Finlands historie. — Per Brahe. ■—- Skärmytslingen pä Älgsjö. — Kriget 1808—9. — J. L. Runeberg. Bokhandelspris: 40 yii.
Femte häftet: Hårdt prö.fvad. Skildring nr värkligheten af Zakarias Nielsen. Öfvers. från danskan. —• Skuld och försoning. En berättelse ur folklifvet af Aina. Bokhan
delspris : 20 yii.
Sjätte häftet: Om kopporna ooh vaksinationen af J. H. — Prästens fosterdotter. Skildring ur det värkliga lifvet T. A. Thyregod. Öfversättning från danskan. Bok
handelspris: 30- yii.
Sjunde häftet: Om Eunorna, nordens älsta skriftecken. Efter Köbke, Liljegren, Geijer m. fl. af A. O. F. Bokhan- 0 delspris: 25 yii.
Åttonde häftet : Herodes den Store af A. Ingerslev. öfversätt
ning från danskan. Bokhandelspris 25 yii.
Nionde häftet: Under skilda fanor. Berättelse från 1788—90 års krig af P. Nordmann. Bokhandelspris 50 yii.
Tionde häftet: Lotsen och hans hustru. En historie berättad af Aina. Bokhandelspris 15 yii.
Elfte häftet: På landsbygden. Af Parus Ater. Bokh.pris 25 yii.
Tolfte häftet: Trohet i det ringa. Berättelse ur folklifvet af Aina. — En flicka som besökte folkskolan. Bokhandels
pris 30 yii.
Trettonde häftet: Norge förr ooh nu. Efter O. Jensen, G.
Storm, J. Dyring m. fl. skildradt af P. Nordmann. Bok
handelspris 40 yii.
Fjortonde häftet: Sånger belysande Finlands historie. 45 yii.
