underfamiljen för kortvingar

Fynd av för Sverige nya och sällsynta kortvingar inom underfamiljen Oxytelinae (Coleoptera: Staphylinidae)

BERTIL ERICSON

Ericson, B.: Fynd av för Sverige nya och sällsynta kottvingar inonl underfamiUen Oxytel inae (Coleoptera: Staphylinidae). [New and rare linds of rove-beetles belonging to sub- farnily Oxytelinae (Coleoptera: Staphylinidae).] Enlomologisk Tidskrift 122 (3): 99-

105. Lund, Sweden 200t. ISSN 0013-886x.

The three rcve-beetles Aploderus caesus (Erichson), Ado8rrs ,'?uldtor (Lohse) and CarPe linus zealcuttlicu.r (Sharp) are recorded for the fil.st time fiom Sweden. The rire ApIorlerus ctresa.r was found at Vittskövle in the eastern pa ol Skåne. ,4/rr)örll.t /t?rlaaor was found at Häckeberga in the southern pan ofSkåne ^and Carpelimus zeuLantli.r.t ^was found indoor in Höör in central Skåne. The latter beetle should be considered as inlroduced to the Swedish fauna. New finds of ^the nte Anotylus punilr,.r (Erichson) are reported and described.

Beftil Ericson, Lagmansvtigen 3, SE 21333 Höör S,teden.

? nlniI <rb"rtil.eriLto @telia.conl>

Inledning

Kortvingar, Staphylinidae, är Svedges artrikaste skalbaggstamilj, med ll92 after enligt senaste skalbaggskatalog (Lundberg & ^Gustafison

2000). I vårt land finns rcpresentanter t'ör artol]

underfamiljer. Undertamiljen Oxytelinae omf at- tar tjorton släkten med totalt 87 arter, varav fler- talet är tunnelgrävande i ^sand- och lerbankar Detta gäller i synnerhet det artrikaste släktet B1e r/l&.r med 30 arter. De tynd som behandlas här har

ett annorlunda levnadssätt och tillhör släktena Aplodenrs, Anotl'Lu,s och Carpe limus.

Tre för Sverige nya arter anmails: Apk erus caesas (Erichson), ^A ilol,lus nutalor (Lohse) och den införda Carytelimus zedutdictts ^(Sharp).

Dessuton behandlas tynd av de sällsynta Aro- f,l&s-arterna A. rugifrons (Hochhuth), A. pairt- lrs (Erichson) _och A. sattlcyi (Pandell6), liksom några nya landskapsfynd för Västmanland.

Aploderus caesus (Erichson, 1839)

Egeside träsk är ett intressant men svårtillgäng-

ligt naturområde i östl.a Skåne. Det ligger ^på västra sidan av Helge ir, några krn uppströms

mynningen, och består av sumpskogar, sanka buskmarker, vassytor och svårpasserade vatten fyllda diken. Från väster nner Vittskövleån och Tolebäcken in i träsket. Den förra heter i sitt övrc lopp Forsakarsbäcken, men byter namn när den kommer ut på sandslätten vid Vittskövle. Någ1.a hundra meter f'öre in11ödet i träskmarkema har den passerat den stora flygsanddyn som Linn6 skrev om på sin Skånska lesa t749. Då var Ege- side träsk en sjö i nivå med HeJge å, och området söder om sjön mellan flygsanddynen och havet bestod av öppen flygsand. Helge å mynnade i Åhus, men vid vårf'loden 1775 banade sig årn en ny väg mot havet vid Yngsjö, vilket sänkte me delvattenytan för Egeside-området med 60-70 cm (Magnusson l98l). En uppsnabbad ombild ning av sjön till ett träsk startade, och denna hnr alltsär pågått i mer än 200 år. Bygsanddynel är idag svarfunnen då den är helt omgiven av skog.

Den är dock väl vifd ett besök: här växer fort- färande sandvedel (.Astragalus arenttrius), be-

skiven av Linnd här'ifrån, och stor sandlilja (Anthe rictun li liago).

99

Bertil Ericson Ent. Tidsk. 122 (2OOl)

Fig. 1. Parti av Egesicle trtisk metl Vitsköt'leån. I stuttpskogen till höger llitta(1es den för ^Sverige n)u kotlritlge Aploderus caesus (Erichson). Foto: Bcflil Etitson.

Alnus marslllond ot Egeside, eustem Skåne in southern Sweden, hatbixtl .fot Aploderus caesus.

Vid ett besök i träsket den 20.

2 1980 vandra dejag längs Vittskövleån. Det hade fallit mycket regn tidigare denna månad och vattenståndet var mycket högt. Än, som är 2-3 m bred, var rensad med grävskopa, och genom att hålla mig till

upphöjningarna efier rensmassoma val det möj- Iigt att komma en bra bit in i området utan att få stövlama vattenfyllda. t början ingick grova tal- lar och björk i sumpskogen, men efterhand do- minerades den helt av al. Ett sållprov ftån al- dominerad sumpskog (Fig. l), som togs ett tiotal meter från bäcken, innehöll ett exemplar ay Aplodertts caesus, en för Sverige ny kofivinge.

Släktet Aploderus Stephens är i Norden re- presenterat av två, 3,5 4,5 mm stora after:

A- cael.ttus (Gravenhorst), som är allmän i komposthögar, gammal gödsel och liknande, och A. coesus. som endast är rapporterad från Danmark. Den är sällsynt till mycket sällsynt i Tyskland (Freude et al. ¹⁹⁶⁴⁾ med fynd efter 1950 iiån Schleswig-Holstein, Mecklenburg- Vorpommern, Brandenburg och ^ThiiringeD

(Köhler & Klausnitzer 1998). De två första om- rådena utgör Tysklands norra gräns mot Dan- mark och Ostersjön, Brandenburg gllinsar mot Polen och Thiiringen ligger cantralt. Den är en stor raritet i Danmark. Hansen (1951) uppger den som "meget sjrclden, på fugtig skov- og mosebund under lov, mos og lign". Fynd finns fiån distrikten SJ. NEZ och LFM, dock tu den under 1900-talet endast funnen i LFM ^(Lolland, Falster, MOn). Senast rappofierat tynd verkar vara Noffeballe, Lolland, I ex. 18.6 l976, ^"ved et vandhul i lpvskov" (Bangsholt 1981). I den danska r'ödlistan (J6rum et al. 1997) är den mar- kerad med E, dvs. akut hotad. För beskrivning av afien hänvisas till Palm ⁽ 1961).

Då sållprovet med A. crresris togs endast ett

tiotal meter från Vittskövleån, kan exemplaret ha kommit med r'ådande högvatten liån omrir- den längre upp i vattensystemet. Mot detta talar att biotopen där fyndet gjordes är typisk för A.

caesus, och att ån under en längre sträcka runnit

över torra sandmarker med ringa fallhöjd.

Ent. Tidskr 122 (2001) För SNerige nla och sällslita kortvingar

Fig. 2. Kullrig sandmark med spår av stridsvagnar på Ravlunda skjutfiilt. I.fårspillning hittades här ¹⁹⁹⁴ tlen stillsyntd kortvingen A otll ^s p milus (Erichson). Foto: Bertil Ericson.

Sandy hills on the nilitary training grc nd at Rarlunda, eastern Skåne, with deep tracks made b! tanks. The rare rcve heetle A otllus puttilus vras found ^here in dry droppings of sheep.

Anorylus Thomson, 1859

Släktet O-r]/elr,r Gravenhorst, såsom det be- skrivs av Palm (1961) i Svensk Insektsfauna, iir

idag uppdelat i O,rylelas med 5 svenska arter och Anotylus med l5 arter (Palm & Lundberg 1993).

De båda släktena skiljs åt enligt:

- Skutellen, som till ^stora delar döljs av halsskölden, har baktill ett rombiskt intryck (Fig. 3a, nästa sida).

Första tarsleden längre än andra. ... Oxltelus - Skutellen har baktill på vardera sidan ett bladformat intryck. Mellan bladen och liamåt finns i mitten ett pilliknande intryck (Fig. 3b). Första och andra tars- ledema ungelär lika länga . ... Anotylus

Anotylus rugifrons (Hochhuth, 1849)

Denna afl är uppgiven från Skåne i den svenska skalbaggskatalogen 1960 (Klefbeck & Sjöberg 1960). Difefter rapporterar Rickard Andersson och Mikael Sörensson (1978) att den förekom

talrilt vid Häckeberga vid en översvämning 25.219'77 orsakad av smältande snö. Den tu röd- listad som sårbar (VU).

Mellan tegelbruksdammarna i Lomma finns restytor _som utgör slutstation för allsköns avfall från det moderna samhället, såsom slaktade bi- lar, cykeldelar, plast- och glasflaskor m.m. Här hamnar också gräs och risavfall från villaträd- gårdar. I sållprov med lerjord tagna hiirifrån har A. rugifrons pätrdffats dels 31.3 1998, 2 ex., dels

15.5 1998, I ex. Som följearter har uppträtt Cephennium gallicum Ganglbater och Anom matus duo de cimstiatus (Miiller).

Anotylus mutator ^(Lohse, 1964)

Vid ett besök i Häckeberga den 9.4 1989 hitta- des restema av ett rådjur som dukat under några månader tidigare. På ben- och skinnresterna, som låg i ganska sluten lövskog med ek och bok, tillvaratogs tre hanar och två honor av en stor Anotylus-afi. Hanarna visade srg vara A. muta- /oi! en för Sverige ny art. Honoma är förmodli- gen också A. mutator, me\honor av A. mutator och den närstående, i sö&a Sverige rätt vanliga A. sculpturatus (Gravenhorst) kan inte skiljas åt.

Arten nybeskrevs 1964 efter exemplar funna i Nordvästtyskland. Lohse et Lucht (1989) upp-

l0t

Fig. .1. Skutell till (o) Oxytel s piceus (L.) o(ll ^(b) Alotllus rugosus (l-0bt ).

kutel[un (t ^(a) Orytelus piceus (L.) dnd ⁽¹¹⁾

Atloohrs rugos s

fttbt: ).

ger den som utbredd i Mellaneuropa. Arten har även påträffats på t'lera lokaler i Danmark (Han- sen 1969, 1970; Bangsholt 1975; Mahler I987;

Hansen et al. 1990, 1996, 1997. 1998. ^1999, 2000). Den iir 3,5 4,5 mnr och tbrekommer un-

der spillning och as i skogsområden. vilket stämmer väl rned nitt lynd. Fiil beskrivning av arten hänvisas till Hansen (1969) och Palm &

Lundbelg ( 1993).

Anotylus purnilus (Erichson, 1839)

Denna 2-2,3 mm stora koflvinge är-tiån Sverige endast känd i tre exemplar, tagna av Thure PalnI den I juni l94l ^på Ivö (Palm 1943). Han fann dem vid sållning av halvton- kospillning på sten- bunden, myll k och något sandig fäladsmalk.

Sådan finns på Ivö i f'örsta hand på Söndre mark, och jag _{hal förgäves} siikt återfinna den här eller på likartad mark på Kjugekull ^på andra sidan lvösiön. Den är'rödlistacl soln starkt hotad (EN).

Sornmarhalvåret 199,1 hade min hustru och

jag förmånen att disponera en fiskarstuga nere vid havet i dirckt anslutDing till ^Ravlunda skiuC

Ent. Tidskr. 122 (2001) 1ält. Denna underbart vanna sommar inbjöd i fiiista hand till sol och bad. men tid lanns också för strövtåg och skalbaggsletande på skjutfältet.

Detta var jntensivt utnyttjat av lnilitären under' virrcn och däl'för avstängt för allnränheten, men från och med rnitten av maj var det ottast ^tr-i till- gänglighet. I sin nordöstra, mot havet vettande del består skjutlältet av plrn, ajppen sandmark med en tallplanterad kantzol] not ^no!-r Centrtlt och i synnerhet iden bokskogklädda sydvästra delen är fältet starkt kuperat. Stt-idsvagnamas

fiamfalt syns överallt som djupa sår i sanden.

Hela den öppna delen av fältet, liksom tallsko gen i nolT, betas av ett stort antal får. Fältet hyser en mycket intressant fäuna av sandstäppslevan dejordlöpare och dyngbaggar. Denna har inven- terats av Håkan Ljungberg, vars rapport (LjuDg belg 1999) kan rekorrmenderas, då den är trcv- ligt skriven och nycket läsvärd.

Det val under eftersökandet i fårspillning av sällsynta dyngbaggar, såsotr Aphotlius ^.st rofo (Fablicius), A. coenosus (Panzer) och A. rTuarl- rigufi.ltL!s (Herbst), sorr jag påträffade tyra ex emplar av Arotly'ris ltturtilus ^den 22 ntaj 1994. I fälr är den svår att skilja fiån den något mindre (1,8-2.1 mm). i spillning mycket vanliga ADo- t)-lus tetracarinatus (Block), varför det var 1örst elier hemkomsten till Höör som jag ntär'kte vil- ket fint ^fynd jag giort. Vid nästa besök, den _'1 juni, _kunde jag kla|lägga biotopkravet och inte rlindre iin tjugo exemplal hiltades. Den åter- länns också den I I och 25 juni.

Samtliga exenplar hittades under identiska Idrhållanden. Far\pillnrngen lng pi vcgctltions fattig sandyta. i sluttning vänd mot syd till syd- ost (Fig. 2. för'egående uppslag). Spillningen var så gammal att deD utåt bestod av en torr, sval-t, starkt vänneabsorberande sköld. I clen höga vär- men under denna fanns eD torr, homogen massa

av spillning och sand, åstadkomnren genom idog verksarnhet av ett stort antal dyngbaggar,

ftimst Aphorlius scrojd och A. quldrigutt.tus.

Oftast bittades endast enstaka exemplar av A.

2urnifus i varje lämplig spillningshög.

Vid bestiimning av arten efier Palm (1961)

bör man observem att utskotten på hanens sjätte

och sjunde bukled är nedåtriktade och llttast ob-

serveras från sidan. Palm visar på teckning en-

dast sjätre bukledens utskott. Utskotten på der

Ent. Tidskr. 122 (2001)

sjunde bukleden iir liingre och mera iögonlallan- de. vilket kan leda till nissförstånd.

Atrotylus saulcyi (Pandell6, 1867)

En 1,8-2,i mm stor kortvinge som mpporterades som ny för Sverige efter ett fynd 30 4 1973 virl Orup (Dufberg 1975). Senare har den också hit tats vid Ålabodama (Paln & Lunclberg 1993). I backlandskapet vid Glumslöv har jag llnnit tio exemplar. De är funna mellan I2 och 27 aplil i szrnrband med de törsta varma vårdagama åren 1990. 1991 och 1993. lnspektion av de talrika kaninhå1, som finns här. ger sädana dagar mäng der av skalbaggar', både ti111älligt nertrillade och sådana som kommer inifiån gångana. Bland de senare f'rämst den rödlistade jorcl)iipalen lae- ,rostenus terricolcr (Herbst) och kortvingen Al eoc lutra cu

icu

r un Kraatz. Flertalet kanin- Fänpar iir vagriilil nl(d .ilndigil \iiggar. rncn i en sydvänd sluttning finns ett djupt, lodrätt kanin- hål med lersandiga väggar. Det är i detta sornjag tagit samtliga exemplar av A. saalc_r,/. Kanske har kaninhirlet fiirbindelse med mullvadsgångar, och det är'från dessa sortt A- .rrirlct,l kommer.

Anotylus hamatus (Fairmaire & Laboulböne, 1856)

Denna vår minsta Airoö 1ris ⁽ 1,2- I ,5 mm) iir en tämligen sällsynt skogsart som lever i spillning, komposter och på as. Jag har ett enda exempliu, en hane funnen den 14.5 l97l på en savande björ'kstubbe vid Shömsholm. Anen iir ny för

Västmanland.

C_arp elimus Samouelle, 1819

Aven släktet C.7i7)e1lilus, såsom det beskrivs av Palm ⁽ l96l ) i Svensk lnsektsfauna under dåva- rande namn Trogopl oeus Mannelheim, iir idag uppdelat i två släkten: ThitotlrontLs Ktaatz med rrten T. atruatus (Stephens) och Carpelimus med l7 after. Dessa är 1,3 3,5 nrm och lever ofta på f'uktig rnark. De båda sliiktena skiljs irt enligt:

Halsskijlci baktill med en diup. bitjd lviirfåra. Kropp rätt bred. Tarser 1'emledade. dock ir ^{de tre} föNta le

i:::i :1 :Ti::: :: l:ll llilil'] l- it,i,tl#ii;,

Halsskaild ut.rn tvärfära. Kropp slank. Tarser tre- ledade. ... ...-... CarpcIintus

För S\,erige q,d o(h siillsytito korh,ingar Palm ⁽ l96l) börjar siD släkttabell för Oxytel- inae med att skiJja på tre- och lemledade tarser.

Det innebär att tabellen leder fel för Tltinodrt

nLts anuatLt,t, om man lyckas uppfatta att den har fem tarsleder.

Carpelimus zealandicas (Sharp, 1900) Under några februaridagar 1989 tillvaratog jag f'em små koltvingar i mitt henr i Höör. Dessa vål- lade stort besväl vid bestämDingen. De var un gefär 2,5 mm stora och borde tillhöra släktet Carpelitrus. men kunde inte vara någon av de afier som beskrivs i ^Svensk lnsektfaunr. Liis- ningen kom senare under årct när törsta tilläggs bandet till ^Die Käler Mitteleuropas anli.inde (Lohse & Lucht 1989). Med hjälp av denna bok kunde kortvingalna bestämmas till CorpeLinuts aealcutdicus, en till Tyskland och England nyin- vandrad strandlevande a . Flera strandlevande CuryelinLts-ffter förekommer också i kompost, och det troliga är att mina exemplar kommit t'rån blomjord till ^nägon kukväxt. Minga av hen-

mefs krukväxter förvaras utonrhus under som- maren och alla hamnal till slut i trädgårdskom- posten. I denna eller någon annanstans i triidgår- den harjag aldrig lyckats åtedinna C. zealtntli- crs, vadör den fiirrnodligen har kommit med någon nyinköpt krukväxt och måste betecknas som tilllälligt införd tiJl Sverige.

Följande komplettering av Svensk lnsektfäu- na (Palm 1961) möjliggör en bestämning: På sidan l8 vid bestämningspunkt 7 ändras ' l0' till

'l0a' och där'efter tillägges före bestämnings- punkt l0:

l0a. Tinning svagl avsatl Inot hulsen. Huvud stol-t.

Kropp cylindrisk. LänEd 2,4-2,6 m...eahndiuts - Tinning med tydlig avsnör'ning mol halsen. Huvud

mindre...-... l0 C. z.eulandicus Sharp (Fig. 4a och 4b).

Svart, täckvingar mörkbruna, antenner svafta med rödbrun törsta led, ben gulbruna. Huvnd stolt, så brett som halsskölden, denna så )ång som bred med två rätt svaga intryckningar på vardera sidan om l-Irittlinjen. Täckvingar tydligt längre än halsskölden, behåringen riktad snett utåt, utom längst bak där den är riktad mera rakt utåt. Huvud och halssköld tätt punkterade, något

103

Bertil Ericsotl

Fig. 4. HLute (u) o.lt hona (h) (\, Carpelinus zealonditut ^r, tr' r L"/r', _"! ^{/.,/, /// /'J\'r,.}

Mule (tt) tutt[ lentalc (b) ol Carpelinus zealandicus (a[ter Loltsc & Lu(ht lt)Eg).

gliinsande, täckvingar tätt men nfigol ^grövre punktende. Bakkropp lint punkterad. och lik- som fitrmkropp rned endast svag och otydlig mikroskulptur'. Antennemas 5:e och 6:e ledet ungefär så breda som linga; 9:e och l0:e lcdcma 1,5 girng bredarc iin lirnga. Längd 2,4 2,6 nm.

Lohse & Lucht (1989) uppger storleken till 2 mm; mina exenrplar är clock tydligt större. ct

Huvud o, h hrlsslöld .törle oclt hredrre. tintting utvidgad bakåt och n:rgot l,ingrc än ögat. ? ^Tin- ning svagl avsmalnande bakåt, något ko are än ögat.

Carpelimus impressas (Lacordaire, 1835) C. irrprcssas är en rnedelstor (2,3-2,6 mm), ^gan- ska robust byggd alt soln l'örekominer sällsynt vid för'sunrpningar på myllrik lövskogsmark. I

(n rnindr(. ekdontinernd li,rslrrgsdungc ontgi ven av irkermark på Angsö i östra Vristmanland var arteD tahik den 29 juni _{1974 vid kanten av} ett v!lenhil. Den år ry lör Vä.trnrnlrnJ. Ön

Ängsö på gränsen mellan Västmanland ocl.I

Uppland, sorn inle skall sanmanblandas med nationalpalken med samma namn i ijstra Upp land, tu mest känd för'sitt slott, vars huvudbygg- nad irokokostil, ritad av Carl Hårleman, stod

Er1t. Tidskr. 122 (2001) färdig på 1740{alet. På ön har jag funnit flerr sydliga skalbaggar. Frårr en ek. sonr röjts i en

ledning.grtr gent'tn Jttngcn nted C. ir4,r, r..rrr.

kläckte jag våren 1974 talfika exemplar av den vacked fiiryade lirngholningen Poatiliutn llni

(Linnaeus). Den är en av de nytillkomna ru1ema

i den nya riicllistan (Gärdenfors 2000). Den iir rödlistad son missgynnad (NT) och in ny lbr Västrnanland, tidigare l'unnen nordligast i SG dernanland. Även den sällsynta långhorningen Struurgulia qttenLtult (Linitcts) har jag llnnit i denna dunge. Den är'r'ödlistad som starkt hotad (EN) och ocksir ny fatr Västmanland. En annan

'lrJlig slalblgge. 'orn irS ^lirnnit p, Äng.ö. 5r' den lilla blinda Le2lilrrn lc.rl.r. crr (Miiller).

Carpelimus pusillur (Gravenhorst, 1802)

De lre CurpelirnuJ arterna /tri,ri//u.t, g/z.i/ls (Mannerheirr) ocl'r .stbtilis (Erichson) känne tecknas av liten storlek (1.3 1.6 nrm) och gula eller brurrgula ben. De hittas dels i komposter, dels på sand- och le$tränder. De birda tijrsr

nämnda harjag funnit i giidselkomposter iVäst manfand, varav fyndet av C. 1tu"^illu.s den 26

april 1975 i Skultuna iil nytt för Västmanland.

Tack

Ell stol.t tack till Mikael Sörcnsson fijr h':ilp med ul- tblmningen av ärtikeln ocl'l kontrollbestämnirg av sal)ltliga kortvingar.

Litteratur

Vid föfiallandel irv velenskapliga aftiklar blir Intenel ett allt mcr värdetullt hjiilpnedel. Problemet ^{med rc} lerenser lill infbrnation funnen ^på lnternet :ir dennrs dynalniska lcvnad. lnfomriLtioren kal1 vrra bo(tagen.

f-ör'iind|acl eller'flyttad till ny henrsida redan lijre en artikels publicering. On mijjligt, ger jag därlör först ett iildre tryckl dokulnent, sant dgarens uppgivna da tum för dokumentet pii Intemet-

Bangsholt, F. 1975- Fjcrde tillleg til "Fortegnelse over Danmarks biller" (Coleoplera). - Entomologiskc Meddelelser 43:65-96.

Bangsholl, F ¹⁹⁸¹

^Fe,nte tillilrg til 'R)rtegnelse over

Danmarks bjllcr" (Coleoptera). Entol11ologiske

Mcddelelscr 48:49 103.

Ent. Tidskr. 122 (2001)

Baranowski. R. & Sörensson. M. 1978. Fångst av skalbaggar vid en översvämnjng vid Hdckebery.r i Skåne (Coleoptera). Enl. Tidskr. 99: l9 23.

Dutberg, A. ^1975. Niig|a inlressanta fyncl av Coleo ptera. - EntomologeD 4r25 27.

FreLlde. H.. Halcle. K.W. & Lohse, G.A. 196'1. Die Kiiter Mitteleuroprls. Band 4. Krcftld.

Cärclenlbrs U. (cd.) 2000. Rijdlistade tlller iSvcrige 2000 - The 2000 Red List ol Swedish Species.

ArtDatabanken. SLU. UppsiLla.

Hanscn, V. 1951. Billcl XV Rovbiller l. Del. Dan- malks Faun.r. Bind 57. Kobcnhavn (Dlnsk Nttlrr historisk Forening).

Hansen. V. 1969. Billel XXV[, Andet till:cgsbind.

Danmarks Faunr. Bind 78. Kobenhavn (Darrsk Nalurhistorisk Forening)-

Hansen. V. 1970. Tillteg til Fortegnelsc over l)iln- nrarksbiller (Coleoptera). EntonrclogiskeMed- delelser 38:221 252.

Hrnsen, M.. Mahlcr, V.. Palm. E- & Vigtholn-Jenscn,

O. 1990. Ottende till.cg til 'Fortegnclsc over Danmar-ks biller" (Coleopterl). - ErrtoInologiske Meddelelser 5S:l I ^29.

Hansen. M.. Mahler, V. Palm, ts. & Pedersen. J- 1996.

15. tillng til "Fortegnelse over Danrnarks biller"

(Coleoptera). Enlonologiske Mecldelelset 64:233-212.

Hansen. M-. Jorutn. P. Palnr. E- & Pedersen. J. 1997.

Fund av billel i Danmar-k, 1996 (Colcoptera). -

Entorologiskc Meddelelser ^{65: I} l9 148.

Hansen. M.. Palm. E-- Pedefscn, J. & Runge, J. ^B.

l99tl. Fund ^av biller i Danmilrk, 1997 (Coleop{e-

ra). Enton'lologiskc Medclelelscr 66:65 93.

Hansen, M., PederscD, J. & Pritz. C- ^1999. Fund av biller i Danrlark, 1998 (Coleoptera). -Entornolo giske Medclelelser 67:7I 102.

Fii'S\,aig? t1.t'( o(h siills|nld kor']'it1gd1 Hanscn. M., Pedersen. J- & Prilz, G. 2000. Fund dv

biller i Dannark. 1999 (Coleoptcrr)- Enlonolo- giske Meddelelser 68:85- I ^10.

J!4rLrm. P, Kristensen, S.. Mrhlcr, V. Martio. O-, Hol- rncn. M. & Gongct, H. Rl,tdlistc 1997. Biller Skov- og Natlu-styrelsen. (http://www.sns.dk/

n<lpub/r, '.llr.lr/78.hlrn. lq(,'r lo l5).

Klefbeck. E. & ^Sjöberg, O. ^l9a)0. Catalogus Insec- t()Nm Sueciae XVl. Coleoptera. Lund- Köhler F. & B. Klausnitzer ^(Hrsg. ) ^1998. Verzeichnis

der Kältr Deutschlands. - Enl(,nologischc Nach richten und Berichte (Dresden) Beihcft.:tr. I ^185.

Ljungberg, H. 1999- Skalbaggaroch anclra insekler pi

saidstaippslokxler i östrir Skiine. LänsstytelsiJn ⁱ Skime län. Mrln1ö.

Lohsc. G.A. & Lucht, W 1989. Dic K:itir Millel-

er.rropas. l. Suppleneilbdnd. Krctcld.

LUndber-g. S. & Guslalsson. B. 1995. Calalogus Coleopterorull1 SLlecirc. Nitturhisloriskt riksmu scet och Enlomologiska Föreningcn i S()ckholm (http://www.nnn.se/en/lists/cat-col.txl; 2000-03- 0l).

Magnusson, S. E. 1981. Helgeirns nedre sjösysleDl n:igot oln nrinniskornas ingrepp ^Llnder niirnlale 400 år. - ^{Skiines Natur 68r41-52.}

Mahler, V I987. Sjefte tillicg lil "Fo egnelsc over Danmarks biller" (Colcoplerr). - Enlonrologiske Meddelelser 5,1: l8l ^235.

Paln, T. 1961. Svcnsk Insektfauna 9 Skalbaggur Co leoptera. Kortvingår: Fam. Staphylinidae. Under

itm. Oxytelinae, Oxyporinae. Steninae, ^Eu- aesthelinae. Häfie 2. Stockholm.

Paln. T. 1941. Fiir Sveri-ge nya Coleoptera. VIL Ent. Tidskr. 64:160- I6,1.

Palm. T. & Lundberg, S. 1993. Tilligg till Svensk ln- sektlauna, kortvingar (Coleoptera. Staphylinidue) häiie loch2. ^{Ent. Tidskt. 114:16l )'72.}

Bortglömd fotograf

I artikeln om Entomolegmötet i årets l'örsta nummer av Enton'lologisk Tidsk ft ^glömdes bort att niimna vem som tagit de utrrärkta fotogmflernr ^av mötesdeltagare (sid. 30) och strimlus (sid. 31).

Rätt ska vara fitt: det är Per Almkvist. Kungälv, sonl ät fbbgraf i båda talleD. ^RH

105