• No results found

Motionera rätt på ett trevligt sätt

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Motionera rätt på ett trevligt sätt"

Copied!
30
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.

Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.

Th is work has been digitised at Gothenburg University Library.

All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text.

Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct.

01234567891011121314151617181920212223242526272829 CM

(2)

GÖTEBORGS UNIVERSITETSBIBLIOTEK

00,0446465 14000

z'r

-■

(3)

Ill

X 1 1.

V

Hon jobbar för vår livskvalitet

I tolv år arbetade hon som sjuk­

sköterska thoraxintensiven vid Akademiska sjukhuseti Upp­

sala.

Tog dagligen hand om nyope- rerade som fått sin bypass för hj ärtvärken.

Idagjobbar hon som hälsopla- nerare i stället. Gudrun Tevell Jansson, 38 år, vill arbeta före­ byggande. Stimulera oss att äta rätt, börja motionera och sluta röka så att vi slipper hjärt- och kärlsjukdomarna.

Hon sprakar av energi och livskraft, Gudrun Tevell Jansson. Med sin opti­ mism laddar honoss andra till att sluta röka, börja motionera och äta vettigare.

Gudrun är en av Uppsala läns lands­ tings sex hälsoplanerare - ensamjobba­

re medett inspirerande yrke med inrikt­

ning på friskvård.

Bordeföljasupp

Gudrun Tevell Jansson utbildadesig till sjuksköterska hemma i Umeå. Komtill Akademiska sjukhuset i Uppsala 1975 och hamnade 1977 thoraxkirurgins intensivvårdsavdelni ng.

Där tog hon hand om de nyoperera- de, många med bypassför hjärtvärken.

Flertalet män med den klassiska profi­ len: överviktig rökare med för högt blodtryckoch kanske också en diabetes ibakgrunden.

- Visst har de flesta också ett arvför hjärt-kärlsjukdomar, sägerhon. Men de hade allaförvaltat sittarv fel sätt.

- Tänk om de bara talat om för mig attdet där med rökningen spelaren så­ dan roll, sa många patienter till henne där de lågoffensiven efter operatio­

nen.

Och Gudrun tänkte:Just det... Man borde ha talat omför dematt arvet vis­

serligenärden största riskfaktorn, men attman till 50 procent ändåkan göranå­

got själv.

De här tankarna kom inteminst när tidigare patienter återvände för enand­ ra operation. De hadesnabbt halkat ini gamla hjulspår igen med rökning, fet mat och stress.

Akademiskasjukhuset har manen utmärkt information för nyopererade bypass-patienter. De är ju som mest mo­

tiveradedå.

-Men, säger Gudrun, de borde föl­

jas upp när dekommerhemochkänner attdemårnågorlunda bra. Annars ärde lätttillbakaidegamla vanorna igen.

Skaffade sig

friskvårdsutbildning

En vårdag 1986 bläddrade Gudrun Te­ velli några broschyrerKvinnor Kan-

2 STATUS 8/90

(4)

M&

Gudrun Tevell Jansson villfå oss andra att leva sundare. Efter tolvår som sjuksköterska på thoraxintensiven, där hon tog handom många bypass-patien­

ter, hoppade hon av och blev istället hälso- planerare.

mässan i Uppsala. Där läste hon om friskvårdsutbildning och kände att det var precis vad hon ville jobba med.

Att satsa på människors hälsa innan de hann förstöra sig.

Hon läste distans parallellt med arbetet thoraxintensiven och hösten -89 fick hon jobb som en av C-lands- tingets hälsoplanerare.

- Detvar jättesvårttrots detstimule­ randejobbet, berättar hon.

Inom sjukvården hade hon lärt sig att ta hand om patienter. Nu måste hon i ställetstimuleramänniskor till egnain­

satser. Att de intealls var omhändertag­ na och att andra ordnade övervikten och stressen.

Utan att de självamåstetatag ipro­ blemen.

- Vi arbetar ju medatt motivera män­ niskor till egna insatser. Det är ett helt annat synsättäninomsjukvården.

Höjer livskvaliteten

Som hälsoplanerare vill Gudrun Tevell framför allt fungera stödjande och inspi­ rerande. Hon vet att människorkan hö­

ja livskvaliteten - om de bara själva vill satsaattlägga liv tillåren.

- Det ärju inte meningenatt vi ska bli uråldriga allihop, säger hon. Utan att vi ska bra de år vi har attleva.

Gudrun hoppas att så många som möjligt ska nås av hennes hälsoinforma-

tion.Också de somtraditionelltintesat­ sar på sin hälsa, typ ensamstående ilåg- statusyrken ilågstatusområden.

Hur vi mår är nämligen fortfarande enklassfråga. De medvetnatar alltidför sig.Men den klass somman helst vill är oftast också svårast attkontakt med.

Människor iden gruppen hamnar all­ tid förr eller senare inom sjukvården.

- Via sjukvården skulle vi kunna in dessa människor för hälsoinforma- tion iolika gruppverksamheter.

Både kroppoch själ

Vadsatsarhälsoplaneraren idag konkret på?

- Hälsoveckor är enbra typatt nå ut till alla, menar Gudrun.syns och hörs viutåt ocksåi lågstatusområden.

Hälsoinformation är inte bara så­ dant som rökavvänjning och motion utantill exempel ocksåmeditation och Tai Chi. Det är ju meningen att både kroppen och själen ska bra.

Just nu arbetar Gudrun med rökav­ vänjning och hälsoinformation. Dess­ utom har hon motionsskolor och vikt- nedgångsgrupper tillsammans med di­

striktssköterskan .

Hon arbetarvidaremed hälsoprofiler ochpersonalfriskvård.

Ungefär halva arbetstiden går åt till organisatorisktarbete. Just nubland an­

nat Uppsalas storsatsning på rökfritt landsting.

Den svåraste biten är samtidigt den viktigaste. Att fungera som idéspruta och entusiasmerare.

Där gerGudrun Tevell verkligen jär­

net. Förhon tror helhjärtat på det här med friskvård.Att vi genom att leva sun­

dareinte bara mår bättre utan också­ jer vår livskvalitet.

Kanske slipper vi på köpet också ope­

rationen avvåra förkalkade blodkärl.

Text: Gunilla Lindberg

Frånen bypass-opera­

tion Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Foto: Björn Lind.

(5)

En informerad brukare är en fungerande brukare

Q o o y.

o_ o'

o O O O

1 __ '/Ko>1

Handikappinstitutet

BRUKARproj ektet

Handikappinstitutets BRUKAR­

proj ekt skall hjälpa handikappa­

de som använder hjälpmedel att hitta rätt i ett försörjningssystem under förändring.

Brukarna kommer att ställa helt andra krav iframtiden. Är vi bereddaatt möta de ökade kraven? Detfinns en starkoro hos vissa grupper för hur manskallkla­ ra trycket då förändringen är ett fak­

tum.

- En informeradbrukare är en funge­

rande brukare, säger Lis Klöve, projekt­ ledare för brukarprojektet och själv handikappad sedan många år. Hon vet av egen erfarenhet att om man skall kunna sköta jobb, familj och barn när man är handikappad, måste mantill­ gång till hjälpmedel. Med hjälpmedel blirlivet så vanligt sommöjligt, avslutar Lis.

Information

Inom brukarprojektetskall metoderför information till brukarna utarbetas.

Målet är att brukarna skall nås av den information de behöver för att utprov- ning och val av hjälpmedel skall fungera smidigt som möjligt för alla parter.

Olika modeller för informationssprid­ ning prövas i några landsting och utvär­ deras slutligen inför framtida vägval.

Ett par landsting har redannu fattat po­ litiskaochekonomiska beslutattdeltai projektet, flera är väg in. I Västerbot­

ten har man en utställning som bas för olika informationsaktiviteter och i Gäv­

leborgs län satsar manpersonalut­ bildning sominformationsmetod.

Vill Du ha mer information omprojek­

tet, kontakta Lis Klöve på Handikapp­ institutet, tel 08-6201796.

En Eå// når månen /gsfe Ear var jag ensam sn/ge/ kvar

•; Jane Peltoniemi

Redaktionen tackar medarbetarna för gott

samarbete

under 1990

4 ■ STATUS 8/90

(6)

Organ för Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka

Årgång 53

Ansvarig utgivare:

Bo Månsson Redaktör:

Tonie Andersson (tji) Vik redaktör:

Erik Ransemar Förbundskansli:

Hornsbruksgatan 28 Postadress: Box 9090 10272 Stockholm Telefon: 08-6690960

Blomsterfondens postgiro: 900011-8 RHL:s postgiro: 950011-7

Tryckeri:

Kringel-Offset, Södertälje

Produktionsplan 1991 Prenumerationspris:

Helår 75:-

Manus­ Annons­ Distri­

Nr stopp stopp bution

1 15 jan 15 jan 25feb 2 15 febr 15 febr 25 mars 3 15 mars 15 mars 25 april 4 15 april 15 april 27 maj

Annonspriser:

63(X) kr 6(XX) kr 32(X) kr

171X) kr Omslaget, 1/1-sida 6500 kr omslag, sid 2-3

1/1-sida text 1/2-sida text 1/4-sida text

Upplysningar om priset för mindre format lämnas av

redaktionen.

Redaktionen ansvarar inte för bilder och texter som sänds till Status utan att vara beställda.

Vi förbehåller oss rätten att redigera insända bidrag.

Pedane

Jag räcker ut en hand

till Dig som arbetar inom hälso- och sjukvården för att vi tillsam­

mans skallskapaenpositiv dialog om hur vi skallkunna förbättra eftervården för de som är hjärt- och lungsjuka. Tillsammans kan vi även förbättra akutsjukvården. Jag är övertygad om att våra kunskaper om hur det äratt varsjukoch Dina erfarenheterav att vårda hjärt- och lungsjuka ären bra bakgrund till ensamverkan, till Dig som är hjärt- eller lungsjuk och som ännu inte är medlem i RHL. Vi behöver Dig och Dina kunskaperoch livserfarenheter för att vi ännu bättre skall kunna tillgodosedehjärt- och lungsju­

kas intressen. Jag trorocksåatt Du kan behöva oss närdet gäller att ha någon som lyssnar Dig som har sammna erfarenheter somDu. Närdetgäller att ha trevligt och få nya vänner och bekan­

ta och när det gäller att förändra eller förbättra samhället att tillvaronförDig blir lite bättre,

tillDigsomtillhör den stora allmänheten, men som med den allra största sannolikhet känner någon anhörig eller vän som har en hjärt- eller lungsjukdom. Vi behöver också Digi vårt arbete. Du kan stödja oss många olika sätt.Jag tror att även Du kanhaviss nytta av RHL, då vi försöker förebygga såvälhjärt- som lungsjuk­

domar. Sjukdomarsomtyvärr fortsätter attöka i Sverige. Detbe­ hövs resurser både personella och ekonomiska för att de hjärt- och lungsjukas situation skall förbättras,

till Dig som redan ärmedlemiRHL. Fast till Dig skulle jag hellre viljageen stor kram för allt detDuhar gjort för förbundet ochför Din lokalförening under det gångna året. Utan Dig skulle RHL inte vara vad det idag är, dvs ett förbund frammarsch,

till allaEr som läser Status samtidigt som jag önskar Er en riktigt GOD JULoch ett stimulerande GOTT NYTT ÅR.

Bo Månsson

STATUS 8/90 5

(7)

9

Av Sven O Bergkvist III: Sven Björnson

Jag fick de vanliga strumporna från den snälla syföreningen.

attde flesta av osssa­ natoriet visste hur det låg till: att Elsa och Sten hade en hel del ihop. Särskilt Bertiloch jagvisste förstås hur detlåg till: vi var ju lungsotare på samma sal som Sten, för tillfället ganska pigga och uppegångare, tillskillnad från de andra på Ättan, Lillpojken och Gubbarna, sommerochmer gled ini sina respekti­

ve dvalor.

Mankunde ju förresten se deti Stens ögon. Och i Elsas också,för den delen, när hon kom in i Samlingssalen och lät blicken glidaöver denmerendelsmagra

ochoftahostandeskaran för att snart sommöjligt hitta Sten...

Jag hade fått en del förtroenden av honom: han ochElsa skulle giftasej fort de kom ut. Deskulle flytta till nå­ gon stad. Bara det gick att tagi bo­ stad. Och sedan behövde han ju ett jobb som varhyfsat.Han kunde ju inte gärna återgå till fabrikeneller skogen.

Ibland sent på kvällarna, när nattsys­ ter gått ronden, tassade Sten ut genom dörren. NaturligtvisvissteBertil och jag vad det var fråga om. Antagligenträffa­ desElsa och Sten i Hallkammaren -den användes ju annars bara på dagarna:

det vardär vi hämtade filtar ochannat när vi uppegångare skulle ”ligga hall”

och andas luft underTysta turen. Fast

den kunde ju användastill annat också.

Fast det här varförstås farligt.Blev man överraskad i ”någon situation” blev det respass påstubinen. Reglerna ochÖver­ läkarens ord var lag.

Bertil och jag gjorde vad vi kunde för att stödja Sten. Vi hjälpte honom att bädda upp sängen innan han smögut, sa attdet skulle se ut som om hanlåg kvar om nattsysterkom tillbaka av någon an­

ledning. Det kunde ju hända att den stackars Lillpojken eller någon av Gub­

barna måsteringaklockan ochkalla på hjälp. Ochiblandkunde hon komma insmygande utan direkt orsak. Som om hon anade något. gällde det! Men märkte hon att Sten saknadesvarvi bra att fantisera. Han kunde tex ha

6 STATUS8/90

(8)

glömt något mycket viktigt i Samlingssa­

len. Eller han kanskebara var toan.

Och medan hon letade hade vi chans att varna...

Det var ju synd attStenskulleblisämre justtill jul. Inte för att julspelade stor roll för oss som måste vistas här på det igensnöade ödebygdssanatoriet. Men i allafall - jul var ju i alla falljul. Ochlite avbrott var detjuivardagslunken. Bätt­ re matoch lite ljusare. Glittrande gran och där. Och så var juHusmor tomte och deladeut fina paket med strumpori som kom från någon snäll syförening.

Husmor försökteförställa röstenpå ett besynnerligt vis detblev riktigtro­

ligt.nånting var det ju iallafall - det här med julen.

Nu hade alltså Sten blivitsämre. Men han fick gå upp iallafalltill julpredikan och ”festligheterna”. Det fick nästan alla, till och med Lillpojken, denmedel­ ålders mannen som inte vägde mer än ett barn, och det fickGubbarna också, även om en del av dem drogs till Sam­ lingssalen i säng avnågotbiträde.

Sten var förstås glad över den här chansen - nu skullehan juträffa Elsa och det var viktigare för honom än jul­

evangeliet, som Prästen nerifrån Sam­ hället varhärför attmala fram i mässan­

de ton.

Detärklart att man kansäja att detvar lite oöverlagt av Sten ochElsaatt smyga ut just under julpredikan. Mennu hade de ju å andra sidan chans att vara i fred enstund- praktiskttagetallalung- sotare och all personal fanns ju här i Samlingssalen.

Det varfritt fram.

Trodde Sten och Elsa...

Men det var detju inte. Det var som om Oversköterskan anat något, fått en ingivelse att vända sej om just i det ögonblick Sten och Elsa slank ut genom dörren.

Vi, Bertil och jag, förstod vad det gällde och vilkakonsekvenser det kun­

de få.

- Tusan också, sa Bertil.

- Vi fårhoppasatt hon sitter kvar och att det går vägen, viskade jag.

Men detgjorde hon inte. Efter unge­

färfem minuter, straxinnan julpredikan var över och medan Bertiloch jag satt där som på nålar och hoppadespå det bästa, reste sej Översköterskan och gick ut tå för attinte störa. Dåvisste viatt klockan var slagen för Sten ochElsa.

Det hände inget under själva kvällen.

Julafton skred vidaresomden brukade.

Prästen utfördevälsignelsen ochönska­

de God Jul. Överläkaren uppmanade oss alla att inte tappa hoppet: detskulle säkert mot förbättringar för alla.

Även han önskade en Fröjdefull jul.

Sedan var detdags för gemensam jul­

sång och kom turen till Husmor att vara tomtesitt underliga, tillgjorda sätt medskorrandebasröst och allt. Jag fick de vanliga strumporna från den snälla syföreningen. Detsamma med Bertil. Vi blev inte speciellt överraska­ de. Menen av Gubbarna blev förvånad.

Han låg där i sängenoch hade plötsligt en leksaksbil på bröstet. Det måste ha blivit någonsammanblandning av pake­

ten. Kanske var gåvanavsedd för någon Barnsanatoriet.

Sten och Elsa kom inte tillbaka, inte ens när det var tid för julgröten- de ha­

denogblivitöverraskade iHallkamma­ ren och blivit körda i sängvaroch en sitt håll. Översköterskan kom ensam.

Ochhon gick fram tillÖverläkaren och viskade något i hans öra.

Det hände inget på julafton och inte juldagen heller, men när Överläkaren kom på rondannandagenvar verkli­ gen klockan slagen. Bertilochjag höll andan,men Sten rörde inteen min -det var som han från början givit upp hop­ pet.Överläkaren tog intei något spe­ ciellt vis, som han brukade ibland. Han bara meddelade Sten vänligt och be­

stämt att han hade respass med direkt verkan. Faktiskt nästan med ett bekla­

gande sa han det. Och det var ju i alla fall jul.

- Jaghar mottagning klockantie och kan ni komma ochhämtapapperen, sa han och sedangick han över till Lill­ pojken och Gubbarna och sedan till

Bertil och mejföratt somhastigast kika på feberkurvorna. Godfortsättning, sa han men viddörren hejdade han sej och vände sej nytt till Sten. Ni kan stanna tills i morron bitti, förklarade hangeneröst.

Det hade - visade detsej senare-gått samma vis för Elsa: Respass med löf­

te att få stanna tilldagen därpå. Det var ju i alla fall jul.

- Det kommer nog attfixasej för er därute ilivet och världen, sa Bertil när vi påtredjedagsmorgonen tog farväl av Sten och Elsa i snöyran ute trappan.

Niär ju i alla fall två...

- Säkert, sa jag.

Sten försökte sej på ett leende, men det satt hårt åt. Elsa huttrade förstum­ mad i sommarkappa och med en liten väskai handen. Det glimmadetill av en tåri ögonvrån. Och naturligtvis visste vi allaattdet här inteskulle bli lätt... Hur skulle detagi bostad? Arbete, om nu Sten skulleorka med något sådant. Al­ ternativet var ett annat sanatorium.

Men vänteköerna var långa och hade varit dethela 40-talet...

- Ett fyrfaldigt leve för brudparet, sa emellertid Bertil och så hurrade vi gott vi förmådde, innan de gick bort mot busshållplatsen.

Av en gammelsotare som återvände fick vi redaattdetinte gått vägen för Sten: han hade återvänt till skogsjobb men stupat på kuppen. Vad somhände Elsa fick vi aldrig veta: vi hade baraatt hoppasdet bästa.

r c

ö o

* •/!' 'sXi

•i..-!:; !

•*■•••// iS!tp.si '"i" (

":r, !i il •/I

STATUS 8/90 7

(9)

Rehabilitering efter

hi ärtinfarkt -ett

vårdprogram

Hjärt- och kärlsjukdomar utgör en betydande hälsorisk för be­ folkningen i västvärlden. Obe­ tydliga är de insatser som görs i Sverige idag för att förhindra ohälsa i hjärt- och kärlsystemet eller upprätthålla hälsan hos människan i jämförelse med den sjukvård som bedrivs efter att sjukdomen är diagnosticerad, fastslår Bengt Fridlund i denna resumé från sin avhandling Re­ habilitering efter hjärtinfarkt;

ett vårdprogram”. Bengt Frid­

lund är chef för FOU-enheten inom Vårdhögskolan i Halland och i övrigt verksam inom Vård­ vetenskapliga Institutionen vid Universitetet i Kuopio i Finland.

Forskningen har bedrivits med anslag från Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka.

Återhämtandet av hälsa efter hjärtin­ farkt är enlångvarig process somkräver ett gemensamtansvarstagandemellan i första hand klienten och vårdaren. Med en regerandemedicinsk syn är det ge­ mensamma ansvarstagandet för klien­

tens tillfrisknande avslutat i och medatt diagnosen är fastställd och klienten är hemskickad frånsjukhuset.Med ett gäl­ lande medicinskt-sj ukdomstänkande paradigm är det klientens trooch före­ ställning atthan skall erhålladenomfat­ tande sjukvård han tror sig behövatills han känner sig frisk. Verkligheten för klienten bliren helt annan när hanfin­ ner attdenmedicinskainsatsen för åter­ hämtandet av hälsa är begränsad, var­

för reaktioner som depressivitet och uppgivenhet uppstår när klienten har varit hemma en tid.Med en vårdsyndär hälsoparadigmet utgörledtrådenpågår en livslång relationför attupprätthålla eller återta hälsan. Professionell vård kan vara nödvändig en längre tid efter

BengtFridlundsammanfattar i denna uppsats de viktigaste rönen från sin avhand­ ling.

en hjärtinfarkt, innan den egnavården och lekmannastödet kan räcka till be­

varandet av hälsa. Hälsobevarande in­ satser i samband medenhjärtinfarkt ar­

betar för enlivsstil som klienten själv är medveten om att vara hälsosam, tar an­

svarför, har kontroll överoch upplever välbefinnande med.

Mindre psykosociala besvär

I norra Halland, Sverige, genomfördes en inventering av den livssituation och de behov av långvarigt stöd somförelåg efter en hjärtinfarkt. Människor som varit fysiskt aktiva före en hjärtinfarkt upplevdesig ha mindrepsykosociala be­

svär efter hjärtinfarkten i form av mind­

re depressiva inslag, oförändrade eller förbättrade familjerelationer liksom högre återgång till arbetet jämfört med de som ejvaritfysiskt aktiva. Behov av

stöd ändrade karaktär mellan1 och 2 år efter hjärtinfarkten, tillvida att ”mat­

vanor”, ”familjesituation” och”emotio­

nella reaktioner” i nämnd ordning var de mest uttalade områdena efter 1 år jämfört med emotionella reaktioner,

kroppsfunktion” och ”matvanor” ef­

ter 2 år. Dettotalabehovet av stöd min­

skade från 74 procent efter 1 år till 44 procent efter 2årsamtidigt som de sub­

jektiva besvären ökade från 62procent till 80 procent 1 respektive 2 år efter hjärtinfarkten.

Ettvårdprogram

I norra Halland utvecklades ett vård­

program de erhållnaregionala kun­ skapernaoch tidigare kända erfarenhe­

ter. Rehabiliteringsprogrammet som byggde teorin om vård tillämpade bådeett professionellt stödoch ett lek-

8STATUS8/90

References

Related documents

[r]

gerillaledaren sade att det inte vore legitimt för andra länder att försöka hindra Östtimor från att ta emot militär utbildning från Kina.. Dili agerar för

De gissar även att det som hamnar bakom betalvägg är fördjupat innehåll och unikt material, och att betalväggarna är en del av en strategi för att kunna konkurrera om publiken

Dessa tre dimensioner menar jag påverkar vilket sammanhang som bloggen hamnar i och skapar den främre regionen som Goffman omtalar som platsen där framträdandet

Folkbiblioteken har en betydelsefull roll för samhällsutvecklingen. Enligt UNESCO Public Library Manifesto skall folkbiblioteket fungera som ett kunskapscentrum, öppet för

Vi har valt att undersöka hur pedagoger säger sig använda upplevelser för lärande i form av ett science center i detta fall Universeum vars uppdrag är att positivt påverka barn

Det går också att dra ytterligare liknelser med läkaryrket. Läkaren förväntas inte klara av alla delar av läkaryrket utan att ha fått en utbildning och

Att publikationerna inför oaktsamhetsbrotten kan med andra ord förstås som ett sätt kräva att män ansvarar för att inte bara invänta samtycke innan de genomför en sexuell