Hammare eller penningväska?
Nerman, Birger Fornvännen 52-56
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1954_052 Ingår i: samla.raa.se
HAMMARE E L L E R P E N N I N G V Ä S K A ?
För några år sedan anträffades vid grävning i cn mosse pä gården Stom- men i Tarsled socken, Västergötland, det i fig. 1 avbildade föremålet. Det låg på omkring 1 m djup, och fyndplatsen är belägen 50—75 m från all- männa landsvägen Hcrrljunga—Alingsås och omkring 2,5 km från Henijunga.
Är 1949 förvärvades föremälet av Statens historiska museum, i vars sam- lingar det har inventarienumret 24169.
Enligt bestämning av förste museiintendenten vid Zoologiska institutet i Lund, docenten vid universitetet därstädes dr Herved Berlin är artefakten
»tagen av ett högerborn av kronhjort, Ccrvus claphus L. och den utgöres äv- en liten bit av hornstången jämte basen av den avskurna mittdtaggen».
Statsgeologen dr Ragnar Sandegren liar på museets begäran företagit en pollenanalys av material från hornstycket och bar kommit till resultatet, att pollenfloran pekar på bronsålder (snarast äldre bronsålder).
1 två här nedan publicerade meddelanden ba Andreas Oldeberg och Birger Nerman behandlat föremålet. De äro av olika uppfattning såväl i fråga om dess användning som om dess datering. Det bar ansetts lämpligt att låta var och en av författarna göra sin beskrivning av föremålet. Detta har dess- värre medfört, att vissa upprepningar icke kunnat undvikas.
Red.
HAMMARE FRÄN BBONSÄLDEHN?
På det hornföremäl, fig. 1, som här behandlas, äro såväl hornstången som mittdtaggen genomgående ihåliga, och på hornstängens utsida mitt emot mittdtaggen finns ett runt, med ett skarpt instrument utskuret häl med en diameter av 1,7 cm. Hornväggen uppvisar på ömse sidor om detta hal en del sprickor. Öppningen bos mittdtaggen bar en diameter av 2,3 cm. Diametern på öppningen vid hornstångens ena ände är 2,6 cm och vid den andra 2,8 cm.
Hornstångens längd är 10,9 cm och höjden vid mittpartiet 6,8 cm. Utsidan på mittdtaggen uppvisar täljspår runt omkring mynningspartiet. Själva den avskurna mynningskantcn pä mittdtaggen är ganska plan med grunda repor och tämligen skarpt avsatt ytterkant. Mynningskanterna vid hornstångens båda ändar äro däremot mycket starkt avnötta, särskilt mot utsidorna. För övrigt finnas i kanternas yta ganska djupa repor. Enligt muntlig uppgift av finnaren skulle vid fyndtillfället en träplugg ba utfyllt vardera änden av hornstången. På grund av torkning torde dessa träpluggar ha krympt och fallit ut. De medföljde emellertid hornföremälct, då detta insändes till museet. Träpluggama, fig. 1, uppvisa en kraftig sprickbildning. Deras längd är 3,9 cm respektive 3,2 cm och diametern 2 cm respektive 1,9 cm. Enligt en av professor Torsten Lagerberg utförd undersökning äro träpluggama förfärdigade av sälg.
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
Fig. 1. Bearbetat p a r t i au horn till k r o n h j o r t . S t o m m e n . Tursled socken, Väs- tergötland. T. h, Iräpluggnr, vilka nid u p p h i t t a n d e t s u t t o inkilade i h o r n f ö r e - målets ä n d a r . 2 / 3 . — P a r t of »tag'» antler. worked. Stommen, Tursled p a r t l h , Västergötland. ( R i g h t ) Wooden plugs, which were wedged into lhe two ends
of this object of horn at the time of discouerg.
I sitt n ä r m a s t h ä r nedan publicerade meddelande h a r Birger Nerman gjort gällande, utf föremålet utgjort ett slags p e n n i n g b e h å l l a r e och a t t det skulle t i l l h ö r a j ä r n å l d e r n . Som stöd för d e n n a sin u p p f a t t n i n g h a r ban r i k t a t u p p - m ä r k s a m h e t e n på nägra s n a r l i k a föremål från Ungern och Schweiz. Det behöver k n a p p a s t r å d a någon tvekan om a t t de av Nerman till jämförelse undi-agna b o m f ö r e m å l e n , framför allt de från Schweiz, utgjort ett slags be- h å l l a r e för p e n n i n g a r och a n n a t . Men jag t r o r inte, a t t värt e x e m p l a r frän Västergötland kan l i k s t ä l l a s med dessa. F r a m f ö r allt ger det på h o r n s t å n g e n s u t s i d a befintliga bålet en a n t y d a n om a t t föremålet haft en helt a n n a n an- v ä n d n i n g . Detta hål får nämligen sin mening, om man t ä n k e r sig a t t genom mitlcltuggen gått ett träskaft, vars ände fortsatt ut genom hålet. Föremålet skulle enligt m i n m e n i n g ha a n v ä n t s som en h a m m a r e eller klubba. Horn- slangens ä n d a r skulle ha varit igenfyllda med de båda t r ä p l u g g a m a . S p r i c k o r n a kring bålet på h o r n s t å n g e n få d å också sin förklaring genom att redskapet på dessa ställen givetvis varit u t s a t t för cn viss påfrestning. Likaså blir den s t a r k a avnötningen på k a n t e r n a bos h o r n s t å n g e n s ä n d a r mera förklarlig, eftersom dessa k a n t e r utgjort den viktigaste delen av slagytorna, om före-
m å l e t a n v ä n t s som cn klubba. 1 a n s l u t n i n g härtill kan n ä m n a s , att i skilda t r a k t e r påträffats såväl tregrenade hornstyeken som dylika uv a n d r a former, en del förseddu med Insatta tuppur, a n d r a med i n s a t t a flintblad. Föremålen, som d a t e r a s till olika skeden, synas ha a n v ä n t s både som yxor, som klubbor och som h a m m a r e .1
Andreas Oldeberg
1 R. Belz, Die vorgeschichtliche A l t c r t n m e r des Grossberzogtums Mcck- lenburg-Scbwcrin (1910), Taf. 15:139—140. .4. Götze, Der Schlossberg bei Burg im Sprecwald, Praehisf. Zeitschrift 1912, s. 326. F . Keller, Die keltischen P f a b l b a u t e n in der Schweizerseen, IV, pl. I I I ; VII.
©*»
Fig. 2. Bearbetat p a r t i au h j o r t h o r n . Dunapentele, k o m . Fejér, Ungern. 2 / 3 . — Worked d e e r - h o r n . Dunapentele,
k o m . Fejér, H u n g a r y .
PENNINGVÄSKA FRÄN YNGRE JÄRNÅLDERN?
Av fig. 1 framgår, a t t stångpurtiets ä n d a r äro t v ä r t a v s k u r n a , vilket ocksä gäller m i t t d t a g g e n . Även stångens fria långsida h a r ett r u n t bål, som kor- r e s p o n d e r a r mot mitteltaggens n a t u r l i g a .
1 vardera ä n d a n av stången sutt vid u p p h i t t a n d e t inkilad en plugg av t r ä . fig. 1; dessa fyllde helt ö p p n i n g a r n a , men ba nu, sedan vattnet a v d u n s t a t , k r y m p t ihop.
Såsom ovan n ä m n t s , a n t y d e r p o l l e n a n a l y s c n , att föremålet h ä r r ö r från b r o n s å l d e r n . Emellertid h a r d e t s a m m a en förbluffande likhet med ett par a n d r a sådana, vilka t i l l h ö r a cn långt senare tid.
I fig. 2 ( = Archaeologia hungarica XVIII. 1936, pl. III lig. 1) återges ett a v s k u r e t b o m p a r t i av hjort, n ä s t a n identiskt likt vårt västgötska, a n t r ä f f a t i en r y t t a r g r u v pä ett a v a r i s k t gravfält vid Dunapentele, kom. Fejér, i Ung- ern. T y v ä r r h ä r r ö r b o m s t y c k e t icke från en sakkunnigt u n d e r s ö k t grav, men a v a r k u l t u r e n h ä r s k a d e i Ungern frän s t r a x t efter m i t t e n av 500-talet till o m k r i n g år 800 e. Kr. 1 det ovan anförda arbetet sid. 45 f. t y d e r Fcttic-b föremålet som någon slags b e h å l l a r e , s a n n o l i k t för sult. Huvudgrenens ä n d a r ba varit t i l l s l u t n a genom p r o p p a r uv nägot slag; h a n förmodar, att de b e s t å t t uv trä och därigenom l ö r m u l t n u t . E n v a r av dessa skulle ha varit fastsaft med nitar, a n b r a g t a två och två m i t t för v a r a n d r a ; de b e v a r a d e äro av t r ä . En av n i t a r n a ses å figurens högra ända, ett n i t h å l å den v ä n s t r a . Även i bigrenens ä n d a skulle ha funnits en nu försvunnen propp av t r ä . Denna
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
Uiiiiiiit
Fig. .'i. Bearbetat p a r t i av horn lill älg eller stor k r o n h j o r t . Griineck invid Ilunz, k a n t o n Grisons, Schweiz. — P a r t of a n t l e r of eik or large slag, worked. Gruneck n e a r Ilunz, Grisons, Swil-
zerland.
m e n n r Fettich emellertid bu varit fastsatt i en snodd eller rem, som gått igenom två i vinkelrätt kors mot v a r a n d r a ställda g e n o m b o r r n i n g a r av prop- pen och fyra därmed k o r r e s p o n d e r a n d e hål vid bigrenens m y n n i n g . På bilden ses ett h å l ; genom utt pjäsen h ä r är f r a g m e n t a r i s k kan det mostående icke k o n s t a t e r a s . Medelst d e n n a snodd h a r proppen k u n n a t stänga till m y n n i n g e n . Hur cn sådan propp kan t ä n k a s ha varit a n b r a g t , h a r Fettich angivit a. a.
sid. 40 fig. 19.
I British Museum i London förvaras cn l i k n a n d e pjäs, fig. 3 ( = Archaeo- logical J o u r n a l IV, 1847, sid. 75 fig.). Denna, som b ä r r ö r från hornet av en älg eller stor k r o n h j o r t , a n t r ä f f a d e s år 1811 t i l l s a m m a n s med ett a n - nat horn u n d e r en sten vid s t e n b r y t n i n g n ä r a r u i n e n av borgen Gruneck invid staden l l a n z , k a n t o n Grisons, i Schweiz. Huvudgrenens ä n d a r voro
»tillslutna med silver, antagligen o r n e r a t i s a m m a stil som hornet», d. v. s.
tydligen med pluggar av silver. Bigrenens öppning hade ett silverlock. Dessa d e l a r äro icke bevarade. Denna pjäs har, i m o t s a t s till fig. 1, 2, på bigrenen u t b i l d a d e t v ä r s i d o r ; de pä fig. 3 t. v. särskilt tecknade o r n a m e n t e n utgöras, det övre av t v ä r s i d a n s övre ornering, det u n d r e av s a m m a sidas u n d r e (som alltså blir h o r i s o n t a l i h o r n e t s avbildade läge, men med zickzackbandet vänt i n å t ) . Tydligen ba h u v u d g r e n e n s ä n d a r haft n i t h ä l ; d ä r e m o t förefalla p u n k - t e r n a på bigrenens kant att vara o r n a m e n t (sådana p u n k t e r även vid h u v u d - grenens ä n d a r ) . Det a n d r a hornet synes ha varit l i k a d a n t . Båda voro fyllda med s i l v e r m y n t . Endast några få av dessa äro dock b e v a r a d e ; de ä r o slagna för karolingiska och italienska h ä r s k a r e från tiden 875—916. Utom a. a . j f r även Archaeologia XXX sid. 551 f.
b o m . Fettich h a r för det avariska föremålet f r a m h å l l i t dess lämplighet för r y t t a r e .
I ett fall skiljer sig det västgötska hornet ifrån det avariska och det schweiziska; det äger i m o t s a t s till dessa även ett häl på b o r n s t å n g e n s fria långsida, k o r r e s p o n d e r a n d e med bigrenens. Vad detta innebär, synes svårt att avgöra.
Vårt horn skulle alltså snnrast vara en pjäs till förvaring av något slugs föremål eller ä m n e , kanske en » p o r t m o n n ä » . Snarast skulle det t i l l h ö r a någon del av yngre j ä r n å l d e r n , tiden ca 400—ca 1050 e. Kr.
Emellertid böra även a n d r a förslug till b e s t ä m n i n g av den gåtfulla pjäsen från Stommen d i s k u t e r a s ; ovan h a r dr Andreas Oldeberg frumlugt ett a n n a t tolkningsforslag.
Birger N e r m a n
EN TANDSTÄMPEL AV S K I F F E R FRÄN VÄRMLAND
Det h ä r ifrågavarande 8,4 cm långa redskapet (fig. 1) h i t t a d e s på cn pota- tisåker vid gården Berget, Gettjärn i Sunne socken, V ä r m l a n d , j ä m t e tre skär- vor av grä dålig flinta. Tidigare lär på s a m m a åker bl. a. ba h i t t a t s cn pil- spets av vit flinta och en t r i n d y x a av sten med r u n d o v a l t t v ä r s n i t t . Föremålet, som är förfärdigat av r ö d b r u n skiffer, är i ena I n d r a försett med fem små t ä n - der, den a n d r a änden är s a m m a n d r a g e n till en liten »hals», som slagits av. T r o - ligen h a r b ä r funnits ett skaft; detta kan ba varit rakt och b a r möjligen varit a v s l u t a t med ett mer eller m i n d r e stiliserat d j u r h u v u d eller kunske till och med varit T-format liksom fallet är med vissa n o r r l ä n d s k a redskap.1
Bedskapcts ena k a n t är tämligen r a k och h a r en ganska slö egg medan den a n d n i k a n t e n ä r något r u n d a d och försedd med en s k a r p a r e egg. Troli- gen får redskapet b e t r a k t a s som ett slags orneringsiiistrumenf, som blivit a n v ä n t för dekorering av lerkärl, s å l u n d a en k a m s t ä m p e l , med vars l a n - dade ände man gjort avtryck i den våta leran. Dessa avtryck ha det u t s e - ende som fig. 2 visar. L i k a r t a d e grova k a m - eller t a n d s t ä m p d a v t r y c k före- k o m m a på den östliga k a m k e r a m i k e n , t. ex. den finska k a m k c r a m i k e n stil II2, samt i Sverige främst inom den östliga b o p l a t s k u l t u r e n , jfr t. ex. fig. 3 från Mjölkbo i ö s t e r u n d a socken, Uppland. Det bör f r a m h å l l a s , att de cggliknande p a r t i e r n a hos redskapet mycket väl k u n n a ha a n v ä n t s för att släta till y t a n på lerkärlen. Även en d d av de ovan n ä m n d a n o r r l ä n d s k a redskapen ä r o försedda med egg. Visserligen ö v e r e n s s t ä m m e r icke det v ä r m l ä n d s k a exem-
1 O. M o n t e l i u s : Minnen 493, 495, 497—8, 509—12, 537—543, 546—7, 551—5.
2 Aarne Europaeus—Äyräpää, Die r d a t i v e Chronologie der steinzeitlichcn Keramik in F i n n l a n d . Acta Archaeologica 1 (1930), s. 180—81, fig. 46, 54.
